Senaste kommentarerna i forumet

@Ullabulla
"Sen började jag bygga upp ett litet jag"
Träffande beskrivning. Ja, det vidgar verkligen perspektivet att var här på forumet och det är så tacksamt.
Du låter så trygg i dig själv och det är verkligen fint 🙏

@vår2022
❤️🙏

Min pappa har hela mitt liv druckit för mycket, han har förstört både min och mitt syskons uppväxt. Pappa vägrar för det mesta förstå att han ens har ett problem och tycker bara vi andra är fåniga. Förutom de 100 tals gånger han lovat på allt han äger och har att han aldrig mer kommer dricka och att han 100% förstår problemet, för att vara tillbaka på samma spår igen på några dagar/veckor. Sedan jag flyttade hemifrån har jag ju inte behövt leva med problemet och därför inte brytt mig så mycket i hans drickande.Tills jag blev gravid och lovade mig själv att jag aldrig kommer låta honom vara påverkad runt barnen, 2 barn senare och jag har inte hållit det löftet.Nu känner jag bara att jag måste för min egen skull ge honom något sorts ultimatum, han kan inte få ha förstört min uppväxt pga alkoholen inte ens inse att han har ett problem, tycka jag är fånig som inte vill att han ska dricka men endå få träffa och vara full bland mina barn. Hur gör man ? Skriva ett brev ? Bara säga ”sluta dricka annars träffas vi inget mer”. Det är svårt då han antagligen inte ens kommer hålla med mig om att han dricker mycket, och bara ta på offerkoftan, vilket kommer göra mig osäker i om jag har rätt. Han har ljugit så mycket om sitt drickande att jag inte längre litar på min förmåga att se om han är full. Hur ska jag göra i denna situation?

@Snödroppen Förstod det😁. Fint att du kan känna hopp, för det finns det verkligen! Den osunda skammen och skulden förstör så mycket, men det går att lämna tillbaka dem där de här hemma och det är inte hos dig. Det är aldrig försent att skapa sig ett fint liv. Du har tagit dig ur en destruktiv relation som kräver en enorm styrka och massor av mod. Nu en återhämtningsfas efter den enorma påfrestning som det inneburit. Snart är styrkan tillbaka och då du kan påbörjar nästa fas, att hitta dig själv och dina livsvärden. Allt är möjligt!💪❤️

Bättre dag. 🙏 🌺
Har planerat hur organisera mina blomster, kul att planera.
Var så fint väder så att jag tog kvällsfika vid ett litet vattendrag i närheten. Bryggde kaffe, satte i termos, packade ner en bok och drog iväg. 🤗

En kompis frågade om jag skulle komma med till ett ställe där jag vet att det förekommer alkohol, ingen lust.
Tidigare har jag fått som dåligt samvete för att säga nej. Men varför egentligen? 🤔
Känns som att sådana tillfällen blir färre, alltså att umgås med människor på ställen där alkohol är så att säga en given del ... . Jag orkar inte med berusade människor och inte med själva miljön. Det är stopp.
Kram.
🌹

Tack snödroppen,det känns faktiskt bra.
Sen jag skrev sist så har tankarna rullat några varv till.
Lämna honom skriver många.
Det är du som måste reda ut hur du vill ha ditt liv.
Han måste själv osv.

Men när jag backar bandet till när jag först fick de råden och det är många år sen.
Så var det en fullständig omöjlighet.
Jag var ju honom och han var ju jag.
Vi levde inga separata liv,utan var så sammanflätade.

Att då lämna honom skulle ha varit att lämna mig själv och det går ju inte.

Sakta men säkert så började mitt eget liv utkristalliseras,men jag tillbringade det mesta av min vakna tid att försöka klura ut hur jag skulle lösa vår situation,trots att det redan var över
Jag kunde omöjligt se mig själv separerad från honom trots att bi redan var det.
Mycket förvirrande.
Sen började jag bygga upp ett mycket litet jag som i te satt ihop med honom osv.

Men jag har inte sett den sanningen klart förrän nu.
Nu när jag faktiskt lever mitt eget liv trots att jag är i en relation.

Så hopp,nya sanningar nya insikter.
Det är därför forumet är så bra.
Nya bollar och tankar sätts i rullning.

@Whitesnake Jag är du och du är jag. Du ska bara veta hur otroligt "dumma" saker jag gjort i mitt långa liv som medberoende. Och även om jag flyttat nu, så kommer jag antagligen att göra fler. Jag tycker vi ska klappa oss själva på axeln eftersom vi fortfarande tar oss ur sängen varje dag. Det kan säkert komma vissa dagar när vi inte klarar ens det, men då fortsätter vi klappa oss på axeln och tar nya tag. Kramar 🧡

@Whitesnake
Låter lite som att det är hans beroendehuvud som talar då han försöker övertala dig om att du ska dricka lite vin. På något sätt få "över dig" på den sidan. Åh, nu blev det snurrigt ... Någon slags manipulation försöker han med tolkar jag.

Håller med Snödroppen, var inte hård mot dig själv. Det är en rätt galen situation, och då gör man saker man dock förnuftsmässigt efteråt har andra uppfattningar om. 🌺 Som du tänker, "vem är jag som gör så?
Inne i något destruktivt tror jag det är lätt att svepas med. Jag har själv varit där, vad heter det "been there done that" ...
💕 🌹

@Whitesnake
Det låter tufft 🌸 var inte hård mot dig själv.
Man gör saker som man vet inte är bra och du vet det men gör det ändå, så var hela min relation med mitt ex som jag nu lämnat. Jag körde mig själv till botten innan jag klarade av att lämna och där verkar det så olika.
Var inte hård mot dig själv tvärtom var förstående.

Tack Tröttiz för ditt stöd. Jag känner mig så söndersliten. När han gick på Antabus så drack jag inte en droppe. För mig var det ingen uppoffring alls. Nu får jag höra att han vill kunna ta ett glas vin med mig, jag som inte ens bryr mig om alkohol. Han sa att "vill du inte ha vin till maten? Vi går till bolaget". Och vet ni, jag gick med. Jag sa att det inte kändes bra, men jag gick med in. Vem är jag som gör så, tänker jag nu. Varför gick jag tillbaka? Terapin är hjälpsam och jag förstår många saker men har inte förmågan att bryta igen, inte ännu. Kärlek ska inte göra ont, men just nu känns den som en käftsmäll.

Jag är alkoholist som idag är nykter för min egen skull.
Just den frågan om hur mycket kroppen pallar har jag frågat mig själv massor av gånger.
Jag kan nu se att det varierar oerhört mycket om vilka skador man får. Jag hade en bekant som bara klarade av att dricka 2-3 glas rödvin innan han slog ihop. Han dog av hjärninfarkt.
Jag själv hade en rätt lång period i livet när jag drack hembränt av egen sort och drack den smörjan tills jag luktade aceton och det så pass mycket att folk på jobbet funderade om jag målade hemma. De sista åren drack jag rätt ansenliga mängder "riktig" starköl nersköljt med vodka och jag fick problem med nervskador så jag klarade inte att skriva min namnteckning och en fot blev liksom en klumpfot som jag inte kunde styra. Urinen var helt ofärgad men blev gul efter några dagars uppehåll med alkoholen.

Nu har jag en längre tids nykterhet och är mäkta förvånad över hur min fantastiska kropp klarat alla utmaningar jag utsatt den för. Jag är lite till åren kommen och har sk ålderskrämpor, naturligtvis ! jag är ju inte konserverad i sprit ! Alla har ju inte den förmånen att få vara med upp i ålder och speciellt inte vi som har misshandlat vår kropp som vi gjort med alkohol.

Ta hand om dig och sök lite egen hjälp som anhörig ! Det underlättar ditt liv !

@Whitesnake
Hej. Oj, så läget är. 😔 Ledsamt. Det som alkohol för med sig är vidrigt och ledsamt. Försöker på olika sätt, och inget går in. Och ingen förändring skriver du. Och allt snurrar på. Han (och ni ) är ju illa ute, drabbade på olika sätt.
Den som står bredvid påverkas mycket, bland annat kan jag se det då du skriver att du ska på jobb för att få andas, att jag tolkar det som ditt "lufthål" ... 💜

Det jag själv upplevt är att man som inte kan prata förnuft med den som dricker, att det man säger gör att den inte slutar dricka. Det kan hjälpa till åt rätt håll, men det bör finnas en inre kraft hos den som dricker att göra något åt situationen och att eventuellt söka hjälp. Det händer något, de får ångest och så snurrar det på är åtminstone min erfarenhet ... Då funkar helt enkelt inte förmaningar från oss anhöriga.
Jag är numera singel, "min" sökte inte hjälp , slutade inte dricka vilket påverkade mitt mående men även relationen till absurdum. Blev helt galet till slut, men som många andra höll jag mig som krampaktigt kvar. Att fortsätta ihop gynnade dock därtill ingen av oss.

Jag insåg i ett skede att det inte lönar sig att "tjata" om drickandet, "han vet ju var jag står" och där i tidsrummet började jag tänka på vad jag behöver för att må bra. Det var stopp med allt liksom. Jag ändrade fokus.

"En sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag". 🌹

Sköt om dig. Fortsätt skriv här, tror det är bra att få ur sig. Vi är ju ett gäng också som förstår.

Glöm inte bort dig själv. 🌹💕

Helgen var fin, och jobbig och allt däremellan. Han var full och det som skulle blivit en trevlig kväll blev katastrof. Jag, hans bror och hans barn försökte styra upp, lappa ihop, skyla över, prata allvar. Inget funkar. Som vanligt dagen efter är ångern stor och det utlovades bot och bättring. Klumpen i magen minskade och lite grann trodde jag att nu, nu blir det en ändring. Jo, men en hel dag blev det så...
Motivationen till förändring finns inte alls nu. Han ska "skärpa sig" och "tänka till innan". Jag blir tydlig i kommunikationen och kanske skuldbelägger jag. Jag försöker förklara vad jag upplever och känner, men det verkar inte gå fram.
Sen har det varit några fina dagar med glimtar av den man jag så innerligt älskar. Jag vet vad jag borde göra, men känner mig handlingsförlamad och kraftlös. Nu är det några dagar med jobb och att få andas.
Kevlarsjäl62, jag beundrar din styrka!

@kajsa48 har du någon vän eller familjemedlem du kan berätta för? Även om ingen ser så kommer de tro dig. Du behöver nog inse att han har ett stort problem. Har du provat att prata med honom om alkoholen när han är nykter?

Jag menade Allt gott! Med utropstecken ☺️
Ibland går det för fort.

@kajsa48
Oj nej. 😔
Hur har han varit mot er?
Kram. 🌹

40 öl på fem dagar, plus ett par whisky och några glas vin! Jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag ska göra. Ingen annan ser ju detta eftersom han dricker hemma och när han är ute och grejar!

@Snödroppen
Hej! Tittar in hos dig och ser att jag även varit det tidigare och att du idag varit inne hos mig. Jag har läst i din tråd och kan känna igen mig i mycket gällande att köra över sig själv och finnas till för andra. I min uppväxt har jag blivit ”medberoende” till en förälder som satt sina behov först, som agerar offerkofta om jag säger emot och som har egna trauman. Jag har även som yngre levt i en destruktiv relation med psykisk misshandel. Något jag förstått långt, långt senare. Idag lever jag med en underbar make sedan 15 år. Min frigörelse har pågått i åratal men till slut har jag satt ned foten rejält. Jag har gått i terapi som har öppnat mina ögon för mitt medberoende-beteende. Det var svårt i början att kunna känna den ilskan, men även sorgen. Jag har fått lära mig att känna efter vilka behov jag har och vad som är viktigt för mig. Jag har lärt mig att känna medkänsla med mig själv, försonas med mig själv och även med min förälder/föräldrar. Det senare innebär att jag går vidare i mitt liv, i min värderade riktning och att jag duger som jag är, jag är bra. Att jag kan se offermentaliteten för vad den är, att skulden inte finns hos mig och det är inte mitt problem. Den ligger hos hen. Det har även lärt mig att säga ifrån, stå på mig och skydda mig själv även i andra destruktiva relationer, senast på mitt jobb. När jag slutade dricka helt för drygt 1,7 månader sedan, kunde denna självläkande process starta på riktigt när jag inte drack för att lätta på min inneboende ångest. Terapin fick mig att komma i kontakt med mig själv, min ångest och jag var inte rädd längre för det, för det var bara mig själv jag mötte. Livet har vänt totalt och jag följer mina behov, mina värden och står på mig. Det innebar även processen mot ett nytt jobb som jag stortrivs med idag.

Vad bra att du har en psykologkontakt så att du kan få stöd och hjälp att jobba med dig själv och ditt trauma. Det är en spännande resa om du nyfiket utforskar den. Det kommer att gå upp och ned, men det kommer att gå framåt mot de värden du vill ha i ditt liv. Lycka till!❤️

@Tröttiz
Det får vi göra 🌸

❤️@kakao

@lillalillalill…

Att leverprover är bra säger inte så jättemycket egentligen. Det är många som har konstaterad skrumplever som också har bra levervärden. Med det sagt så är hur mycket alkohol man tål innan kroppen säger ifrån väldigt individuellt. Om man lider av t.ex. alpha-1-antritrypsin brist t.ex. så kommer man inte tåla mycket alls innan levern säger ifrån. Sen finns det andra som har druckit mycket i hela sitt liv och tycks ha klarat sig till ålderns höst, så när som på att vara lite sliten. De kan vittna ibland om att kroppen är tåligare än man tror, men de har såklart också en survivors bias för de som inte klarade sig finns ju inte här för att berätta om hur det har gått för dem. Sen är det ju inte bara levern utan många andra organs som påfrestas och man kan ju t.ex. åka på polyneuropati om det systemet är mindre tåligt än levern. Dock är det många som inte slutar förrän symptomen redan har kommit, vad det än är, och då är man ofta ganska långt kommen redan och önskar att man slutat tidigare.

Men jag tror att det väl antagligen inte är det du egentligen är här för. Tyvärr måste ju din bror själv inse att det inte håller. Det är jättesvårt. Läs gärna runt här lite på anhörigforumet så kan du kanske få lite hjälp av att se att du inte är ensam och du kan läsa dig till hur andra anhöriga har gjort. Man kan också söka stöd som anhörig. Förstår att det är tungt att vara i din situation när du bara vill ha tillbaka din bror.

Min mamma har haft stora alkohol problem sedan jag var lite är 39 själv idag. Hon brygger eget vin och dricker så fort hon kommer hem. Vi bor på olika orter så vi ses bara några gånger per år. Jag är så orolig över henne. Då vi aldrig vet i vilket skick hon el hennes man är i när man väl ses. Hennes minne har blivit så dåligt. Jag har försökt prata med henne, skrivit brev, gått själv i anhöriggrupp. Åh hon säger att hon skall bättre sig. Men de händer inte. Nu har min bror o hans familj som bor på samma ort brutit kontakten med henne. Jag bryr mig verkligen om henne så har svårt att göra det men vet snart varken ut eller in hur jag skall göra eller hantera detta längre. Jag bara önskar hon skall ta hjälp. Men svårt när hennes man med är aktiv alkoholist. Snart går min mamma i pension och är så orolig över hennes drickande skall eskalera upp mera hjälp mig vad skall jag göra ?

Min mamma har haft stora alkohol problem sedan jag var lite är 39 själv idag. Hon brygger eget vin och dricker så fort hon kommer hem. Vi bor på olika orter så vi ses bara några gånger per år. Jag är så orolig över henne. Då vi aldrig vet i vilket skick hon el hennes man är i när man väl ses. Hennes minne har blivit så dåligt. Jag har försökt prata med henne, skrivit brev, gått själv i anhöriggrupp. Åh hon säger att hon skall bättre sig. Men de händer inte. Nu har min bror o hans familj som bor på samma ort brutit kontakten med henne. Jag bryr mig verkligen om henne så har svårt att göra det men vet snart varken ut eller in hur jag skall göra eller hantera detta längre. Jag bara önskar hon skall ta hjälp. Men svårt när hennes man med är aktiv alkoholist. Snart går min mamma i pension och är så orolig över hennes drickande skall eskalera upp mera hjälp mig vad skall jag göra ?

Har också en sån dag idag, upp och ner och fram och tillbaka i alla känslor <3

Har också en sån dag idag, upp och ner och fram och tillbaka i alla känslor <3

@Snödroppen
Vi får försöka se med tillförsikt på morgondagen ...
🌹