Senaste kommentarerna i forumet

@högkänslig
Hej, några dagar sedan du skrev. Hur är det nu?

Med tanke på vad du skriver uppfattar jag dig som väldigt medberoende, jag har också varit där. Mycket, eller snarare det mesta för mig kretsade till mannen med beroendet. Alla möjliga tankar och känslor. Det slutade inte bra, för att för min del så ledde allting till en kraschad själ. Tog länge att komma tillbaka.

Kanske jag missat något i det du skriver, kanske du gjort det redan. Men på ett ställe skriver du att du funderar på att prata med anhöriggrupper/anhörigstöd? Hur har det gått med det? Beroende är jobbigt, men det är även medberoende ...

Det är inte det lättaste, jag vet, men försök att rå om dig själv, att fokusera på Dig. Gällande beroende så går det inte att prata till den andres förnuft att få den att söka hjälp och all kärlek i världen gör inte att en person söker hjälp.
Det man kan göra då / om den dagen kommer är att vara ett stöd.

Sköt om dig.
KRAM!!

@Kameleont Så skönt att få ett tecken från dig 🧡 Jag vet hur det känns när man inte orkar skriva och då ska man inte det. Jag tänker fortsätta titta in här varje dag, så jag finns här när du vill utbyta tankar. Jag är som sagt ok, min man har varit nykter varje dag hittills, men något håller på att komma ikapp mig. Jag vet inte riktigt vad, det kommer nog att visa sig och jag tänker ta mig igenom det också.
Ta hand om dig ❤️

@Kevlarsjäl62
Tack underbara du! ❤️
Kommer en tår bara av att någon bryr sig o undrar hur jag mår.
En tår av lättnad att 'höra din röst' igen, läsa dina kloka ord. Det lugnar min oro. Ger tröst att jag gör något rätt.
Har inte orkat skriva.
Är så mycket som rumlar runt i våra liv, i mig. Tidvis 'kaos', tidvis lugnare, blandat med vardagen.
Kan skriva mer framöver...
Känner så stor tacksamhet att få det fina stödet här!
Funderar över hur du har det i livet nu. Hur det gått för din man o dig själv?
Ta hand om dig, se det vackra i dig själv!
Tack o stor kram ❤️

@JoYo Det är ju svårt för oss att spekulera men uppenbart mår han inte bra och kanske vill göra förändringar i sitt liv och ser en separation och flytta till eget boende som en nystart för honom att ta tag i alkoholen såsom du gjort. Eller så vill han bo själv för att kunna supa utan att någon lägger sig i och ifrågasätter.

Tack Tröttis!
Jag känner ju så att hans jobb är riskfyllt som det är, och detta körande i bilen utan att veta....

Men det var jobbigt och jag byggde upp så mycket runt detta att nu skulle saker hända, och inte ett skit hände han sa inte ens något till mig. Det enda jag märker att två 6pack folköl på vardagarna är bytt mot 1, och massa noll procentig öl.

Kram

God morgon Nor.Li!

Har läst lite på din sida och känner igen en hel del tankar och även familjebiten kring en jobbig och kontrollerande farsa med psykologiskt tungt inflytande över en, och detta trots att han var helnykterist. Men min bakgrund är ju annars lite annorlunda om man så säger.

Ha en fin dag!

@Grelod jag känner igen det där också. Misstänksamheten och svårigheter att lita på att andra vill en väl. Svårt att lita på att andra skulle tycka om mig om jag visade hela mig. Inte be om hjälp eller vara till besvär. Behöva vara till hjälp och nytta för andra för att känna något slags existensberättigande.

Att till exempel söka jobb, träffa nya människor eller prata inför publik är oerhört laddat och utmattade. Rädsla för att bli bedömd och någon skrämmande känsla av att bli genomskådad som trasig eller fel på nåt vis. Får ofta höra att jag framstår som väldigt lugn och trygg (helst när jag är som mest otrygg på insidan). Någon försvarsmekanism antar jag.

Jobbar med att testa att dela med mig av (mindre smickrande/smärtsamma?) delar av mig själv eller min bakgrund för några utvalda trots att det är obehagligt, det hjälper mig att stärka tilliten till andra om jag tar det i babysteps.

Trots det vi varit med om så finns det människor som vill väl och är kapabla till att ge genuin omtanke och kärlek. Det vore ju synd att gå miste om den kontakten. Jag önskar att vi båda vågar testa att släppa på garden lite mer, i lagom takt. Det måste ju ändå ses som fullständigt naturligt att vakta på sig lite extra efter att ha farit så illa. Någon som tidigare brutit benet sig inte ut och springer maraton det första den gör utan testar att stödja försiktigt i början. Rimliga förväntningar och små vinster här och där gör stor skillnad i längden.

Det är jättelätt att ramla tillbaka som du säger och det går fram och tillbaka hela tiden. Ska försöka påminna mig om att komma tillbaka på rätt kurs igen och låta den inre rösten bli starkare.

Ta hand om dig!

@Såless
Hej.
Bra att du talade med chefen.
För jag tänker så här, att om du inte skulle ha gjort något och något hade hänt ... 😳 Då avser jag inte bara honom utan också andra. Du vet ju hans svårigheter.
Det kan ju hända saker ändå, men då tänker jag att du nu gjort vad du kunnat.
Kram. 💜

@Kameleont Hur är det med dig? Undrar så 💛

@ChangedMe Jag går i samtal hos kommunens beroendeenhet och jag tycker att det är bra att tala med någon som inte känner oss och som har stor erfarenhet av både missbrukare och medberoende.
Än så länge har det fungerat att träffa min man ett par gånger i veckan. Vi brukar äta tillsammans och titta på någon serie. Ibland gör vi någon utflykt. Min man råkade ut för en olycka när han varit nykter nån månad, vilket innebar att jag bodde hos honom i några veckor. DET var inte lätt, men gjorde mig ännu mer säker på att vi gör oss bäst på varsitt håll. Vi har kommit allt för långt ifrån varandra.
Visst är det som du säjer att vårt liv styrts och styrs väldigt mycket av vårt medberoende och våra partners känslor. Jag har slutat att se tillbaka och fundera över alla "förlorade" år, det slukar bara energi och allt har inte varit dåligt, mycket har varit fint också.
Jag har precis passerat sextiostrecket, till min glädje ser jag att du är betydligt yngre. Du har mycket kvar av ditt liv. Jag önskar att jag lämnat tidigare, men de tankarna är det heller ingen idé att ägna någon tid.
Jag tror att du har väldigt mycket fint framför dig, men kanske inte i tvåsamhet med din man. Och det är ok. Det är helt ok.

@Åsa M Ja! Jag orkar inte köra detta ensam längre. Men tror också luften gick ur mig efter detta....är totalt dränerad.

Jag mår ganska bra faktiskt. Gör det när det är lugnt. Förstår inte vad alkohol kan göra med en människa, total personlighetsförändring. Men resten av helgen blir lugn.

Mitt ex chef såg till att han fick hjälp. Sen har det inte gått jättebra för honom ändå. Men jag tänker ändå att eftersom jag larmade så tog nån hand om det. Förstår helt hur du känner. Det är skönt att dela bördan med någon.

@Kevlarsjäl62 Tack för det du har skrivit här <3 Har varit inne i din tråd nu och läst lite och så mycket likt min situation, och vad du har fått och får kämpa! Men ni är riktiga kämpar här inne har jag sett och jag känner att jag hittat stöd här trots att jag varken skrivit eller svarat, bara genom att se att här finns (tyvärr) fler som har det som jag. Det ger en konstigt nog både tröst och styrka i att finna andra som kämpar mot samma slags monster. Min man kunde inte hålla sig ifrån drickat den här gången heller och inte har han sökt hjälp, för "han kan själv".... Han har inte druckit varje dag och inte lika mycket men druckit har han, erkände det också för en gångs skull. Detta trots att han i samma andetag håller med om att han måste ge upp alkoholen helt om det ska gå att bli frisk och helt nykter. Jag tror inte han vill faktiskt, han vill inte sluta dricka helt. Han tycker att eftersom jag ändå vill lämna så kan det kvitta. Har försökt förmedla att han har tre barn att tänka på som inte vill annat än att deras pappa ska sluta dricka. Jag vill inte leva i detta längre men vill ju precis som du beskriver här ovan kunna ha en vänskapsrelation om det är möjligt, det är ju 30 år som inte bara går att radera ut, vill inte det heller. Vissa dagar mår jag så dåligt, bara gråter och har sån ångest, för att nästa dag känna mig fridfull och stark. Upp och ner hela tiden. Har varit hos psykolog en gång och ska dit igen om en vecka. Kände att jag behöver opartisk hjälp med mitt medberoende, men kanske skulle behöva gå till någon som är inriktad på just det egentligen. Jag har så motstridiga känslor, på ett sätt vill jag att han ska falla dit för att det ger mig legitimitet att lämna typ (konstig tanke jag vet) samtidigt som jag blir så besviken varje gång för att det känns som att jag och barnen inte betyder någonting eftersom han väljer monstret över oss. Alla gånger jag har fått höra att "nu" minsann ska det ske en förändring. Känns som jag lever i limbo, känner ingen större glädje inför jul. Försöker mest ta mig igenom varje dag. Vet inte hur vi ska göra med huset, nu har han fått för sig att han vill plugga till nytt yrke och då kommer han behöva flytta istället på grund av utbildning på annan ort, men ska typ hjälpa mig så jag kan bo kvar tills han antingen tar över eller vi säljer. Känns väldigt snurrigt just nu, vet inte om det bara är ett sätt att hålla mig kvar. Men jag kommer ändå titta på fler lägenheter för lämna detta så kallade äktenskap ska jag. Det måste jag för min egen skull.

Har du tagit någon hjälp med ditt medberoende? Förstår av det du skriver ovan att du nog precis som jag styrs känslomässigt av hur din man beter sig, att det påverkar oss mer än vad vi borde tillåta egentligen. Det är ju inte vårt ansvar, det behövde jag höra från någon annan även fast jag vet det egentligen. Kram till dig och tack igen för att du svarade <3

@fyfarao
Skönt att höra.
Hur mår du?
Kram

Tack! Verkligen tack!
Jag har mått så dåligt över detta och till ingen nytta alls , mer än att han så klart kommer vara mer kontrollerad nu. Det ger iallafall lugnare kvällar

Jag har gjort samma. Gratulerar dig till modet!

Enbart för jag gjorde något riktigt förbjudet. Jag pratade med alkoholistens chef.
Den dag han fick blåsa hade han tur och blåste grönt. Dom erbjöd hjälp men han har ju inga problem.

Här är allt lugnt idag tack och lov. Han somnade igår och mått dåligt idag. Ingen mer sprit i helgen då bolaget har stängt , skönt.

Istället för dejtpromenaden blev det Zumba, handla lite smink och en fika på stan.
Allt är så nytt i stan fortfarande så det til och med lite spännande att bara gå ut och fika själv.
Vet faktiskt vad jag hade gjort utan forumet här, så skönt att känna igenkänning, gemenskap och få support...i alla delar av livet.
Kram på er

Fantastiskt. Starkt och vilken bra insats som mamma ❤️❤️❤️

@Kevlarsjäl62
Vad glad jag blir att höra från dig, har saknat dig här!
Tack, vad hade jag gjort utan det här forumet och alla fina stöttande kvinnor här.
Det känns inte intakt, mer ur takt 🤣 men jag provar mig fram.
Jag känner igen i mig i det du skriver om att låsen är låsta men försöker använda fantasin till att öppna låsen. Istället för alla minnen som gör ont.
Jag har föreställt mig hur det skulle kännas att träffa någon, känna kärlek för en attraktiv man och att det är besvarat.
Det vore rätt trevligt 🙄 och sen pang bom skriker kroppen när den minns.
Allt i sin tid, gud nåde den som pressar mig.
Jag tycker din energi är så härlig, det blixtrar lite, du är så rakt på sak och ärlig! Jag tvivlar inte alls på att rätt man som kan uppskatta dig och är i balans i sitt liv finns därute om du vill!
Tack själv, det är så ömsesidigt 🫶

@Självomhändertagande
Åh vad skönt att höra. Jag känner mig så löjlig men här är ni och bara ändrar perspektivet för mig vad hade jag gjort utan er!
Vi har bara pratat på nätet än och det gick för fort för mig.
Du har rätt, jag kände efter och gjorde det för min skull. Jag vill ta det lugnt och veta att han tar hänsyn till mig.
Ledsen för att stötte på en sån man först men det verkar ha gått bra till slut ändå 😃🫶.

@fyfarao
Hej. 💜
Vad händer?
🌹

Allt ok?@fyfarao