Senaste kommentarerna i forumet

@lillalillalill…
Ja, svårt att svara på. Hur mår du i allt detta?

@Tröttiz
Kram på dig! Vad är det i luften idag?
Försöker se allt detta som att bearbeta och sortera i det som varit för att kunna gå framåt lättare 🪽

@Snödroppen tyvärr så tror jag inte stt det händer att han slutar dricka , snart 70 år och varit heltids alkolist i 10 år , helgalkis i 15 år innan ..endast sjukdom som kan stoppa detta .därför jag undrar när ska någon sjukdom dyka upp.

@Kevlarsjäl62
Rimma på du. 🌞
Bättre dag i morgon hoppas vi på.
🙏 🌹

@Kevlarsjäl62
Glad skör dag då 🌸🙏☺️

@Snödroppen Det verkar inte vara någon bra dag det här. Skörhetens dag istället för nationaldag verkar det som 🧡

@Tröttiz Verkar vara nåt i luften idag eftersom vi känner oss sköra både du och jag. Oj, nu rimmade jag också 😆👍 Ha det 🧡

@gros19 Sorgebearbetning kanske är just vad jag behöver. Jag har nog inte tänkt så förut, men nu börjar jag förstå. Tack för dina kloka ord, som sagt så är jag väldigt tacksam att jag har det här forumet och er allihop 🧡

@Snödroppen 🧡🧡🧡

@Kameleont Tack för den stora kramen. Den betyder väldigt mycket.

@Tröttiz Tack, det betyder jättemycket att du finns här.

@Ullabulla Tack för ditt stöd och ditt fina erbjudande. Just nu betyder det här forumet väldigt mycket 🧡 Faktiskt ovärderligt.

Verkligen "upp och ner" - tillvaro.
Kom att tänka på det förflutna, ord och skedda saker, minnesbilder som kom tillbaka. Känns att allt hänt nyligen fastän det är länge sedan.
Sakta med säkert höjdes inre mol av frustration, sorg, ilska, maktlöshet. Försökte mota tillbaka allt med tankar som att "du kan inte förändra någon annan ... ", " .. du kan inte leva någon annans liv" , " ... du har dig själv, vårda det ömt" och sinnesrobönen ". Ett mantra av alla positiva tankar jag försöker med. Men just idag går det inte så bra med den inre balansen. Vet ju att det kommer bättre dagar. Något att vara lättad över.

Kämpa på där ute. KRAM !!

Fortsätter skriva här, det känns skönt att ha en plats att vända sig till och skönt att skriva av sig.
Idag tog jag en promenad, det är så fint ute och inuti känns det som att jag inte riktigt kan njuta av det.
Känner mig så ensam och känner mig så misslyckad som inte mår bra, som inte jobbar. Känns tufft idag.

@Ullabulla
Heja dig!
Vilket jobb du gjort med dig själv ❤️
Det inspirerar verkligen ⭐️

Klockren beskrivning du ger och så oehört smärtsamt att uppleva - sorgen och saknanden av den han en gång var. Tanken slår mig att genomgå ett sorgebearbetningsprogram, vilket mycket handlar om att sörja det som aldrig blev som man hoppades, skulle passa i den situation du befinner dig. Men vi har olika vägar och det var något som passade mig. Skulle kunna vara min för detta man, men när alla symptom, allt du beskriver så fantastiskt, kom fanns jag inte längre där. Jag berördes inte som du även om jag sörjer den han en gång var. Däremot drabbar det barnen som inte förstår varför han inte bryr sig om dom. Liv går till spillo och vem hade personen varit idag utan alla sina skador. Han verkar nöjd och det är nog ett stadie man kommer till. Lite som man beskriver en dement person. När man väl "glömt"allt är det lugnt. Nu minns säkert din man men just den känslomässiga förflackningen är så skrämmande och lite svår att upptäcka ibland. Det du skrev berörde verkligen och jag förstår att uppvaknandet gör väldigt ont.

Ja har en son som fick flera proppar i hjärnan med stora hjärnskador som följd, halvsidigt förlamad, saknar förmåga att kommunicera m.m. Går nu med stöd och vi träffade tillsammans en gammal vän, alkoholist. Ännu inte i det stadie du beskriver utan han kan fortfarande upprätthålla en viss fasad. Skillnaden blev så stor, min son som försöker komma tillbaka till livet och motsatsen till mannen som försvinner allt längre bort. Du är modig som vågar se den nakna sanningen utan omskrivningar. Så här förfärligt är det.❤❤❤

Fick en stund över på flygplatsen
Åker nu,ensam till en plats jag vill vara på.
Är i en relation med en man sen 8 år som på många sätt utvecklat och utmanat mig.
Han har ett generöst sinne till mig och mina behov.
Skulle vi vända på steken så skulle jag protestera och kalla honom för egoist.
Men framför allt.
Jag ullabulla klarar detta och mår dessutom bra i den nya resan jag gör med mig själv.
Tidigare fanns ett inre tvång att haka fast,ha anknytning för att jag skulle våga röra mig åt något håll alls.
Nu vågar och vill jag,heja mig!

@Kevlarsjäl62
Känner med dig. 💕
Så många känslor - bland annat sorgearbete. Att sörja någon fastän den personen finns ...
Ta hand om dig.
Kram.
🌹

@Kevlarsjäl62
❤️❤️❤️

@Kevlarsjäl62
Det gör mig så ont, ända in i själen, att läsa dina ord o din känsla av övergivenhet. Saknaden av den som han en gång var. Förstår.
Vill bara ge dig en stor kram ❤️

Hej igen,nu börjar ditt sorgearbete och det kommer att ta tid.
Länge levde jag i en illusion/förnekelse.
Plötsligt står sanningen där och skriker en i ansiktet.
I början orkade jag inte vara i sanningen utan byggde en massa fantasislott för att orka.
Sen,när han har insett.
Sen när han kommer tillbaka och är nykter osv.
Det jag blev tvungen att inse var att jag egentligen inte varit hans förstahandsval på länge.
De vill ju ofta ha en kvar och dessutom dricka i smyg eller öppet.
Men ber man dom välja så har alkoholen ofta ett strypgrepp på dom,så de kan inte välja bort.
Jag hade mycket hjälp av sitt läsa om hur de med beroendet hade det inne på beroendesidorna.
Deras kamp och våndor.
Nu ska du titta inåt och se vem kevlarsjäl är idag.
Vad vill hon?
Vad behöver hon.
Vad kan du göra för henne idag.
Jag skapade mig ett alterego,ullabulla.
Henne byggde jag upp inifrån och ut.
Men det tog flera år innan jag kände att jag höll ihop ordentligt och hade ett fullgott egenvärde.

Fortsätt jobba.
Om du behöver/vill prata så kan du be alkoholhjälpen om mina kontaktuppgifter

Semesterdagen blev en grubblandets dag och det fortsätter tydligen in i natten. Jag inser plötsligt att jag aldrig kommer att få träffa min man mer, som han var en gång när vi fortfarande betydde mycket för varandra. Han är borta, fast han fortfarande lever och andas. Tror att jag ända tills nu trott att han skulle kunna komma tillbaka om han bara blev nykter. Men nu inser jag att alkoholen förändrat honom i grunden, skadat hans hjärna och tagit med sig den jag älskat. Han har blivit "flack" i sina känslor, likgiltig inför det mesta alternativt upprörd över kränkningar han tycker sig råka ut för. Han hänger ofta inte med i tanken och varken vill eller kan se saker från olika perspektiv. Han ser inte ut som förr, och då talar jag inte om det naturliga åldrande som ingen av oss kommer undan. Hans hållning är krum, han går sakta och lite osäkert, ansiktet är rött och lite plufsigt, näsan rödaktig och svullen, ögonen bleka och rödsprängda. Hans ögon som jag föll för, blå men så mörka att jag trodde att de var bruna. När blev det så här? Hur länge sen är det han var sig själv åtminstone ibland? Nu har han försvunnit in i sig själv eller nån annanstans, jag vet inte.
Han verkar nöjd med att vara ensam, dricker varje dag verkar det som. Smålullig för det mesta och har nu energi för små projekt i trädgården, mycket mer än han hade när vi bodde tillsammans. Jag är inte en del av en tvåsamhet längre. Jag kommer inte högst upp på någons önskelista och jag är inte viktigast i världen för någon och det har jag inte varit på länge. Mina föräldrar är borta sedan många år, mina barn har egna familjer (vilket gör mig glad förstås) och min livskamrat är inte längre här. Jag har många som bryr sig om mig, men tiden när jag var någons förstahandsval är över och kommer aldrig tillbaka. Tänk att det gör så ont fast jag är mer än vuxen och fullt kapabel att klara mig själv. Inatt gör det så ont.

Sänder en tanke och förstår dina känslor 🌹och alla tankar som du har. Vet hur svårt det är 😕

@Snödroppen
Ja, ta hand om dig nu.
Det är dags. 💕🌹

@Tröttiz
Så härlig dagen låter 🥰
Kram