Senaste kommentarerna i forumet

@Snödroppen Jag kommer från ”det vidare livet’” på detta forum och fastnade för det du skrev om ”meningsfull vardag”. Jag har nu varit nykter i 1 år och 7 månader och har genom min ”värderade riktning” hitta det som känns meningsfullt och värdefullt i mitt liv. Det är en term som man pratar om i metoden ACT - Acceptans and Commitment Therapy. Jag har varit i kontakt med detta under många år, men det är på något sätt först nu som poletten trillar ned ordentligt, sedan jag fått en djupare kontakt med mig själv och mina innersta känslor genom att jag slutade dricka och genom terapi.

Jag använder även Mindfulness, som är en metod för att bli mer uppmärksam och känslomässigt medveten om sig själv och sina behov i livet. Mindfulness innebär fokus på andningen och att träna på medveten närvaro. Genom mindfulnessträning förfinas din förmåga att lyssna till dig själv och vad som är meningsfullt för dig. Den bidrar bland annat till att reducera stress, fatta bättre beslut, bättre sömn och mer vänlighet mot sig själv och andra. Du får en bättre kontakt med dig själv och en större klarhet om vart du är på väg.

Lägger in ett Youtube-klipp från en psykolog inom ACT som kort berättar om vad ”värderad riktning” är för något, om du är intresserad av det.

https://www.youtube.com/watch?v=eE1_NyxzIFo

Ha det gott!🌞💕

Idag hörde jag något som fångade mig och jag började visualisera kring det.
Att skapa sig "en meningsfull vardag".
I hela mitt liv har jag sprungit fram utan att riktigt veta vad jag har så bråttom till.
Jag inser att min kropp har stoppat mig totalt nu, utbrändeheten får jag nog acceptera ett tag, det går inte över.
Så vad är en meningsfull vardag för mig, just nu kan jag inte svara på det men det är något som etsat sig fast.

Önskar alla en trygg och fin helg!

@Fannie Ditt inlägg hade lika gärna kunnat vara mitt. Jag är bara lite äldre än du och har nyss lämnat min man som jag levt tillsammans med i snart 40 år. Två vuxna barn. Han är min bästa vän och min trygghet, men försvinner ifrån mig mer och mer. Jag tror inte heller på att vi kommer att bli gamla ihop och jag är också rädd, men jag vet samtidigt att det inte finns någon återvändo. Endera lämnar jag och lever ensam eller också går jag under tillsammans med min man och jag har kommit fram till att det inte är det jag vill. Chansen finns ju att jag har många friska år framför mig och jag har barn och barnbarn och några riktigt fina vänner som jag nu träffar på ett helt annat sätt. Mina barn har tagit avstånd från sin pappa för länge sen och mitt liv har handlat väldigt mycket om att vara medberoende. Min dotter säjer att det känns som om hon fått tillbaka sin mamma nu och det känns ju både väldigt sorgligt, men ger också ett slags hopp. Jag vill gärna fortsätta "prata" med dig här. Det känns som om vi har väldigt mycket gemensamt. Ta hand om dig ❤

@Euology Hur har ni det? Talade med dottern och hon sa att du kan ta kontakt med socialtjänsten för att få råd. Du kan vara anonym. Det känns ju dramatiskt men det kanske inte är så dumt.

Hej!

Jag lever också med en alkoholist. Det går utför nu, han dricker mer och mer, varje dag. Jag gråter och gråter, känner mig ensam i hela världen. Har inte berättat för mina vänner eller på jobbet hur jag lider. Stålsätter mig för att orka gå till jobbet. Vill bara skrika rakt ut. Jag är 56 år och det känns som om livet är slut. Jag ser inget hopp och vet varken ut eller in. Vi har varit varandras stöttepelare i över 30 år och alltid respekterat och älskat varandra. Har tre vuxna barn ihop. Jag trodde aldrig att livet skulle bli så här. Vi skulle ju ha varandra för evigt. Nu tror jag inte det längre, jag tror inte jag kommer orka stanna. Samtidigt skrämmer det mig att vara ensam. Vilsen. Förlåt att det blev lite om mig, jag önskar dig kraft och styrka. Ta hand om dig! 🥰

@Åsa M Bra beskrivet det där med rädslan att inte "höra till". Kanske därför jag undviker konflikter lite för mycket. Insåg jag nu 😏

@Kevlarsjäl62 Jag skulle nog inte säga konflikträdd, utan mer rädd för att bli utesluten ur en grupp eller ett sammanhang. Jag var mobbad under hela grundskolan upp till högstadiet och spåren av det sitter djupt. Det har alltid varit viktigt för mig att vara alla till lags på grund av det. Men jag insåg att det bara skadar mig själv och jag måste jobba på att dra, och hålla, gränser. Jag är fortfarande försiktig, väljer noga när och hur jag drar gränsen, förvarnar flera gånger innan jag sätter ner foten, men om jag inte blir hörd trots det, så drämmer jag till. Jag insåg att det måste komma konsekvenser. Jag kan inte bara sitta och larma och ropa varg. Ibland måste vargen få komma fram också.

Det har hjälpt mig jättemycket. Även om det kan såra folk runt omkring, som är vana vid att jag har accepterat allt, så tycker jag det är värt det att de lär sig var mina gränser går och att de ska respekteras. Jag är noga med att respektera andras gränser, och så här i efterhand undrar jag varför i hela friden jag har låtit andra trampa på mina i åratal.

@Självomhändertagande
Så fint, tack för att du delar dina kloka tankar. Det ger nya och stärker de sunda perspektiv som finns där bakom men inte vågar sig fram ibland.
Det är så fint här på AH för man stöttar varandra och ibland så är man sitt sköraste jag och ibland så är man stark. Allt växlar och man stöttar, växlar och bara delar med sig.
Tack 🙏❤️

@Snödroppen
Det låter så bra att du känner efter vad din kropp säger dig. Den gör det. Men det är inte så vanligt att man tar sig tid att reflektera i vardagen. Om det inte är, för att man som du stannar upp och lyssnar på vad kroppen säger.
Det betyder inte att det automatiskt är enkelt. Det kan ju vara väldigt svårt och kännas som att det är mycket motstånd.
Men att vara snäll med sig själv. Och lyssna på kroppen är en bra början.
"Önskar alla en dag där man ger sig själv den friheten och lyssnar på sig själv och väljer sig själv först ❤️" Den här meningen är klockren!
Tack! Och det är intressant. Idag var just en sådan dag som jag valde mig själv först. För att jag hade en ledig dag. Då jag inte kan välja mig själv först när som helst. Eller det beror nog på hur man fungerar. Jag tänker alldeles för mycket.
Tack för att du skriver här ❤️.

Hej klklkl! Rubriken på din tråd signalerar att du har erfarenheter som många här kan känna igen sig i. Vet inte om du ångrade dig efter att du skapat tråden, men vill du skriva och berätta mer om din situation är du varmt välkommen att göra det!

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Kevlarsjäl62
Tack så mycket, ha en bra dag själv.
🤗🌞

Efter att ha fått vara hemma nu ett tag inser jag att jag göra en del förändringar, jag har förändrats med denna resa.
Jag behöver byta jobb helt och hållet, jag behöver stanna upp oftare och känna efter vad som känns bra och inte.
Inser att kroppen säger ifrån när jag är på väg åt fel håll och det är jag tacksam för ❤️. Har börjat med något nytt och det är att fråga mig själv, hur mår du och känna efter ordentlig, stanna upp och liksom ha ett samtal med mig själv. Vad vill du idag? Och ha ett samtal med mig själv kring det också.
Det låter knäppt men det hjälper mig att känna efter i mig själv och utgå ifrån det, en förmåga som jag sedan barndomen tappat.
Önskar alla en dag där man ger sig själv den friheten och lyssnar på sig själv och väljer sig själv först ❤️

@Åsa M Så imponerad av att du numer säjer nej när det behövs. Skulle du säja att du varit konflikträdd förut och var det en lång väg dit du är nu?
Jag vill också dit och tränar så mycket jag kan, men jag ältar fortfarande väldigt mycket om jag gör någon besviken. Det tar så mycket energi. Berätta gärna mer!

@Såjävlatrött Såg nu att ni är sambos. Fick för mig att ni inte bodde ihop, därför kallade jag honom pojkvän. Gammal och lite seg vet du 😏😜

@Såjävlatrött Hur har det gått för dig? Har du fått samtalshjälp? Tror inte du ska vara rädd för att de är inriktade på att du ska lämna, du bestämmer vad ni ska prata om och de kommer inte med några direkta råd, det är åtminstone min erfarenhet. Däremot kan en bra terapeut ställa frågor som får en att tänka nytt om sig själv.
Din pojkvän har det naturligtvis jobbigt med sin hörselnedsättning, men som du säkert sett här inne så hittar alla med beroende något som gör deras missbruk godtagbart för dem själva först och främst och de är jättebra på att övertyga andra om det också, antagligen för att de tror så starkt på det själva. Men alla med problem dricker inte, det är ingen vedertagen lösning utan det lägger enbart till ett nytt gigantiskt problem. Eftersom din pojkvän haft problem med spelmissbruk, så ringer varningsklockan ännu högre. Han behöver inse sina problem och söka hjälp. Innan dess behöver du ta hand om dig själv, för just nu är du mamma till en vuxen människa. Vill gärna höra hur du har det ❤

@Snödroppen
Tack. Jag önskar dig ljus och balans i tillvaron. ❤️

@Tröttiz tack tack snälla för värme, pepp och sanna ord.
tar till mig det och ska verkligen försöka jobba på att jag själv ska vara en fokuspunkt i mitt liv. Tack <3

@Samsung50 Tack snälla, det är ju verkligen precis så. Han väljer ju. Tack för peppande ord, ska verkligen jobba på och tänka på vad vi mår bra av. <3

@Åsa M tack snälla för ärliga och peppande ord. Vet ju det du skriver men man behöver helt klart påminnas. Precis som du säger, vi behöver läka från vårt medberoende. Tack!

@Snödroppen vi är överens om att sälja boendet men till en viss nivå vi som är svår att få just nu men marknadsläget. Jag vill sälja och gå vidare med mitt liv utan honom, tills det blir så så känner jag mig osäker på situationen. Han kan vägra att sälja boendet o på så sätt hålla sig kvar i detta läge som han nog tycker är rätt bra. Nu pratar vi inte med varandra alls. Jag vill inte låtsas som om allt är ok när det inte är det. Nu gick han precis ut o stängde ytterdörren. Jag känner bara en lättnad att slippa ha honom i närheten. Jag känner mig inte orolig för mer våld såsom läget är nu men att ens ha gått över denna gräns visar hur sjuk situationen är och om jag accepterar detta genom att finnas kvar, vad är då nästa steg på sikt. Har det hänt en gång kan det hända fler gånger. Tack för omtanken 💕

@Tröttiz Ja det är helt galet att en sådan farlig drog är en så självklar del av vårt samhälle, faktiskt satt i centrum vid väldigt många tillfällen. Men det är väl så att hade alkoholen "uppfunnits" nu, så hade den direkt blivit olaglig och fått leva ett mer undanskymt liv. Medberoendet har i alla fall fört en bra sak med sig för mig, alkhol är inte intressant längre. Om jag någon gång känner för ett glas vin t ex så är det inte ovanligt att jag häller ur hälften eller skjuter över det till mitt sällskap och det känns ju inte som nån större förlust. Jag har druckit alldeles för mycket på fester under min ungdom och även lite senare som ung vuxen. Tack och lov gav alkoholen mig sådan ångest att jag tog avstånd relativt tidigt ändå, annars kanske jag också varit slav under denna farliga drog. Ha en bra dag Tröttiz 🥰 Och alla andra 😆

@kajsa48 Det du uttrycker är exakt det jag brottades med i många år. Är det så farligt? Dricker inte många så här? Överdriver jag?
Jag kan inte förklara hur hjärnan kan manipuleras så, men jag har förstått att det är väldigt vanligt hos medberoende. Alla andra som befinner sig utanför ser det tydligt och jag kan lova dig till 100% procent att din man har ett ordentligt alkoholberoende. Och det har min man också och har haft under större delen av vårt liv tillsammans.
Det ÄR farligt. Många dricker som våra män, men det betyder bara att många har alkoholproblem. Och nej, vi överdriver inte! Jag håller med vår vän Snödroppen, lita på att om du ser ett problem, så finns ett problem. All styrka till dig ❤

Du verkar ha det väldigt jobbigt och säger att du tvivlar på dina upplevelser. Det mår man inte bra av. Självklart har jag också tvivlat men jag har bestämt mig för att lita på vad jag upplever tills jag eventuellt får bevis om motsatsen. Minns inte att det hänt någon gång. Att tänka så gör att jag mår bra.

@kajsa48
Räcker det inte med att du upplever det som ett problem?
Fundera på varför och var din gräns går.
Normalt sett på brukar ens känsla kring drickandet stämma.
Att du ens upplever det som ett problem att ta upp och prata om är ett problem i sig.
Förmodligen står ni i helt olika läger om huruvida han har ett problem eller inte.
Det är uppenbart att du har problem med det, det är det viktigaste. Kanske därifrån kan börja bena ut vad problemet för dig är.

Hej! Jag grubblar, grubblar och grubblar så jag håller på att bli tokig. Dricker han för mycket? Vad är normalt? Hur mycket dricker andra vanliga familjer? Varför gör han det? Vad ska jag säga till honom? Vad kan och bör man säga till barnen? Ytterst sällan blir han så berusad att han raglar.. han dricker, blir lite spydig och småelak i kommentarerna och somnar. Men att dricka 10-12 ( ibland mer) öl varje lördag/söndag och övriga dagar runt typ 4.. och inte bli direkt berusad måste ju betyda att han utvecklat en högre tolerans..

Jag har väldigt svårt att prata med honom och jag vet redan på förhand att det inte kommer gå. Han blir bara arg, förlöjligar mig, härmar mig och går iväg eller höjer ljudet på tv-n..

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta.. återupprepar väl det jag tidigare skrivit.. men det är såhär det är.,det går runt i mitt huvud och jag tvivlar så vansinnig på det jag ser, tycker och upplever..