Senaste kommentarerna i forumet

@Kevlarsjäl62 Hej! Jag är från andra sidan och har nu varit nykter i drygt 1 år och 8 månader. Du undrar vad det är som får en alkoholist att sluta dricka. Jag har varit en ”fungerande” alkoholist på så sätt att jag klarat av att sköta mitt jobb, hus mm trots att jag drack varje kväll under många år. Jag började även ta återställare på morgonen, fyllde på under dagen, jobbade hemifrån och pandemin pågick. Jag var på botten, men inte på det sättet att jag supit bort allt, jobb, äktenskap mm. Hade ångest mest hela tiden och ingen egentlig livslust. Min man tyckte bara jag kunde dra ned lite på drickandet, han var också i det men kunde sluta i tid, kanske var vi båda medberoende. Han visste inte att jag även drack i smyg och gömde. Slöt mig allt mer och ville bara hålla mig hemma så jag kunde dricka ifred. Kände så mycket skam över mig själv. Då förstod jag inte hur mycket alkoholen drog ned mig mentalt, att den skapade så mycket ångest och att mina tankar var ganska verklighetsfrånvända. Jag var fast i denna negativa, självdestruktiva alkoholbubbla och försökte lindra och dämpa ångesten och skammen och såg ingen utväg. Jag visste att alkoholen förvärrade allt, men visste inte hur jag skulle kunna komma ur den onda cirkeln. En kväll orkade jag inte mer, jag var förtvivlad, allt var ett enda mörker, jag hade nog nått min personliga botten kanske. Jag berättade om mitt smygande, hur dåligt jag mådde för min man och sade att jag ville att vi skulle göra detta ihop, annars går det inte. Inte köpa hem mer alkohol och sluta dricka. Han blev rätt stum, men insåg allvaret i det. Det innebar ju att även han inte skulle få dricka sitt vin mer. Han gick med på det. Jag har försökt dricka måttligt men det har aldrig funkat. Det som fick mig att sluta tror jag, var att jag såg bilder framför mig där jag var nykter och mådde bra, att där fanns räddningen. Jag var avundsjuk på de som var nyktra och fräscha. Jag fick en oerhört stor motivation till att sluta dricka och jag är en målmedveten person och denna gång ville jag verkligen sluta helt och fullt. Vid tidigare försök har jag mest sett det som en sorg att sluta dricka, att livet kommer att bli så grått och trist. Men så kändes det inte denna gång. Jag skulle lyckas denna gång, jag visste det. Min man var lite orolig i början för hur det skulle gå och hur knäckt jag skulle bli om jag inte lyckades. Men jag visste denna gång, att jag skulle lyckas. Jag visste att den första veckan skulle vara hemsk med abstinens, men jag skulle fixa det! Och på den vägen är det, mitt liv har förändrats totalt och jag förstår nu att alkoholen orsakade ångest, skuld och skam med säker 75%! De övriga 25% har varit underliggande orsaker till min alkoholism samt även att jag har genetisk sårbarhet för det. Tänk om alla verkligen kunde förstå det.

I mitt fall var det endast min egna drivkraft och min tilltro till min egna förmåga att klara av det, som fick mig att sluta dricka. Jag tror att det är därifrån det måste komma, från en själv. Vet inte om jag skulle slutat pga att min man skulle vilja skiljas, alkoholdjävulen är så jävla stark och hot biter nog inte. Svårt för mig att säga, men det skulle ha varit fruktansvärt att välja alkoholen framför honom, kanske hade jag gjort det. Man kan inte ta ansvar för någon annans liv, det måste man göra själv, hur hemskt det än är och låter. Man måste skydda sig själv från att gå under tillsammans med en alkoholist. Det är självdestruktivt och det förgör en.

Kanske är det likadant med medberoende som med alkoholism, kan se en likhet. Det är självdestruktivt och det förgör en psykiskt, ångest, skuld och skam. Ingen annan kan ta beslutet att lämna/sluta än en själv. Man måste vara motiverad för att ta ett steg framåt, tro på sin egna förmåga att klara av det. Att värdet att sluta dricka/att lämna, är större än att fortsätta dricka/vara kvar. Att man tar makten i sitt egna liv och styr det efter egna behov och villkor. Att man tar ett ansvar för sitt liv, sin familj genom att inte låta sig gå under av något som förgör livet.

En liten delning från mitt liv. Ha det gott!❤️

@Saber du är stark, du kan gör helt rätt 👏

@Wind blir också en konstig relation att du ska ge han tillåtelse att dricka eller inte som om det är ditt ansvar. Du kan sätta gränser för dig men vad han gör eller inte borde ligga på honom.
Kanske går det att prata med honom när han är nykter men att diskutera men någon som är påverkad är helt meningslöst, den diskussionen går inte att komma fram i då de säger vad som helst för att rättfärdiga att de druckit. Ta hand om dig ❤️

@Wind
Så du fick en sådan natt, undrade hur det gått och ser ditt svar nu ...
Kram på dig!

Måste bryta mig loss mer. Måste känna att jag tar ansvar för mitt liv och mitt mående, måste lära mig vara utan honom för jag vet ju att jag mår bättre av det.
Varför måste jag älska honom än, den nyktra personen?
Nä, dags att resa mig igen, har många bollar i luften och bara hoppas att den lösningen kan vara en start på vidare lösgörning från honom.

Jag försökte få han o stanna kvar ute men han kom hit ändå. Han sa att jag hade för någon vecka sedan antytt att det var ok för mig att han kunde ta en öl efter jobbet, som om jag inte brydde mig mer. Minns inte att jag sagt det.

Kanske jag ger olika signaler, men ändå ger han mig ansvar o skuld. Jag fick ur mig att jag är så trött på allt och att jag mår dåligt och gråter varje dag.

@Wind
Och jo, när du är arg och läget är som det är kanske ett klokt beslut är att inte träffa honom? Att det inte skulle gynna någon av er? En tanke.

@Wind
Hej. Jobbig kväll du har. 🌹 Beklagar det.
Ja, vad vill du? Du verkar åtminstone arg och besviken över att han dricker.
När det gäller personer med beroende är min erfarenhet den att den dricker oavsett vad vi anhöriga tycker. Och när vi säger något är vi bara jobbiga.
Kram. 💞

Nu går det snabbt utför. Hämtade bilen i mitt förra hem i morse och det hade redan druckits 😱 Alltså startar det direkt han vaknar nu. Med ledning av de SMS han skickar då och då så är det inte många nyktra dagar/timmar. Det är mycket "prat" om att han gjort sitt och att han inte har nån livslust. Att jag inte ska oroa mig för framtiden, att han ordnat allt. Det gör mig egentligen mest förbannad, eftersom jag upplever att offerkoftan sitter alltför bra. Självklart gör det mig ledsen att han verkar tappat allt intresse för att leva, vill bara dricka. Och självklart är det svårt att hålla detta ifrån sig. Nu bävar jag för vad jag kan förvänta mig framöver? Att jag lämnade har tydligen gjort hans missbruk värre och det var väl väntat och jag funderar över om loppet redan är kört. Eller kan det vara så att han ska längst ner i botten för att komma till någon slags insikt? Men hur ska han kunna kunna komma dit, när han inte inser att han mår så här dåligt just p g a alkoholen. Jag upplever att han tror att han dricker för att han är deprimerad fast det egentligen är precis tvärtom! Ni som slutat eller kommit fram till att ni ska försöka sluta, när och hur kom ni fram till det? Var det nån speciell händelse? Och är det någon som blivit lämnad p g a sitt missbruk och hur påverkade det drickandet? Blev det värre eller blev det en ögonöppnare? Om ni orkar och vill dela med er vill jag gärna höra era tankar och erfarenheter. Jag vet inte hur jag ska tänka nu. Ibland funderar jag på att bryta all kontakt ett längre tag, men jag vet inte om det ens funkar. Vi är så sammanlänkade av hus och ekonomi än mycket p g a att han inte jobbar längre trots att det är flera år till pensionen. Snart står han utan inkomst också.

Inte att han kommer hem iaf

Skit arg
Han har slutat sitt jobb nyss o nu hade han druckit en öl utan att fråga om de va ok.
Han fråga om jag vart ledsen men jag vart arg istället och sa vill du dricka mer kan du stanna där du är så ses vi imorgon.nä Han ville komma hit, men vad vill jag?

Det extrema sättet är att begära handräckning från polisen. Det gjorde en bekant till mig när hennes före detta kille vägrade flytta ut ur hennes lägenhet.
Annars finns det nog olika sätt - packa ihop hans saker, prata med kompisar till honom om att han inte hörsammat din begäran om flytt? Prata med hans familj?

Efter mycket om och men har jag efter att i flera år levt med en periodare börjat ställa krav. Kände att det flöt på ett par veckor i lugn takt men nu har det smugits ett par dagar. Vi har talat om att om jag säger att han ska sticka så måste han det. Men när jag idag säger att jag vet att han dricker och att han inte respekterar mina gränser/kan ta hand om barnen så bara jamsar han. Somnar om och är helt oförstående till att jag inte vill ha honom hemma.
Svårt att ha barn hemma och få totalt frispel så nu har jag totala panikkänslor och han har parkerat sig i soffan framför fotboll istället.
Och alla undrar varför mamma är sur……

Jag vill inte göra slut, har ni några tips på hur jag kan göra? Finns det något jag kan göra?

@Åsa M är så jag tänker med, samtidigt så kan jag inte helt sluta oroa mig över vad han gör, ligger så djupt rotat än. Bryr mig fortfarande om honom och vill bara att han ska inse sitt och ta ett vettigt beslut, men efter 3 återfall så kan jag inte stå vid sidan om mer.

@Åsa M är så jag tänker med, samtidigt så kan jag inte helt sluta oroa mig över vad han gör, ligger så djupt rotat än. Bryr mig fortfarande om honom och vill bara att han ska inse sitt och ta ett vettigt beslut, men efter 3 återfall så kan jag inte stå vid sidan om mer.

@Matilda.Iris.Natalie
Förstår att du inte vill krossa hans drömmar och att du älskar honom.
Om ni har så olika syn på alkoholen så får du fundera över hur du ställer dig till det och hur du vill leva.

Ensamheten känns väldigt brutal till en början. För mig underlättades den av insikten att all stress över alkohol försvann.

Öl till frukost är inte normalt, ledig eller ej! Och att kunna dricka 6 öl innan man blir påverkad är en varningssignal. Mitt ex kunde dricka 9 glas vin på en kväll utan att verka full det betyder förstås inte att han inte var påverkad utan att han hade många, många års alkoholmissbruk bakom sig. Hade man bett honom blåsa i en alkomätare hade det gått åt pipan.
Ni är båda väldigt unga och jag frågar mig om du har reflekterat över hur du vill att en relation ska se ut. Vill du att ni har samma värderingar, till exempel? När mitt ex korkade upp vin kl 15 en lördag blev jag väldigt obekväm. För honom var det normalt. Han kunde börja mycket tidigare än så. Det jag lärde mig av den relationen är att ens värderingar måste stämma överens. Jag vill INTE ha en relation med någon som normaliserar drickande vid alla tider på dygnet. Hur vill du ha det? Fundera på det. 🤗

@Snödroppen tack för svar! Jag älskar honom otroligt mycket och han är min bästa vän. Hans vin vanor och sånt är ett så tydligt intresse på högre nivå och något han vill jobba med. Så jag vill inte krossa det han vill göra men samtidigt sätta gränser för jag vill inte ha upprepade konversationer om det här. Men det läggs oftast på mig att jag inte har någon vana med alkohol och därför inte vet vad som är rätt :/

@Matilda.Iris.Natalie
Dina reaktioner verkar vara precis som jag skulle reagerat.
Det låter som att allt kretsar kring alkohol och väldigt tydligt när han reagerar som han gör när du vill ta upp det som ett problem.
Du är väldigt ung och han också, ser det som ett friskhetstecken att du reagerar som du gör.
Fundera på hur du vill göra om han fortsätter som han gör?
Kram

Hej, min sambo är 22 och jag är 21. Vi har väldigt olika syn på alkohol då jag är född med en kronisk leversjukdom och inte kan dricka, han är uppväxt med alkoholisthem föräldrar och började dricka som 13 åring. Han super sig sällan full, men har hög tolerans för alkohol och dricker ofta. Jag anser inte att han har missbruk just nu men blir närvös för det i framtiden. Han kan dricka ca 6 öl innan han börjar bli full. Han har vin och drink intresse som jag inte vill krascha, då han smakar viner, utvärderar osv och älskar att skapa drinkar till sig själv och andra. Han tycker det är kul och alkohol smakar gott för han. Han säger att han gillar att känna sig lite mindre närvös och mera glad. Jag har växt upp med en öl drickande bonus pappa vars humör ändrade hela tiden när han drack och även fast min sambo stannar glad sp blir jag ändå rädd för det. Och även fast han är glad så är han inte helt sig själv och jag önskar att han var nykter mer. Vi hade precis ett bråk då det är lördag och han tog fram en alkoholfri öl till frukost och sa jag är ledig så jag kan. Jag sa att jag inte är bekväm med öl på morgonen, inte äns alkoholfri och han blev jätte arg, gick iväg och sa att han inte ville prata med mig mer nu. Jag har kommenterat på hans alkohol tidigare och det har hans närmaste också. Men han anser sig vara i kontroll, men det känns inte bra. Har jag fel i denna situationen? Hur kan jag göra?

@Samsung50

Så otrolig resa du gjort och gör ❤️
Jag håller med dig, det här forumet har varit en enorm hjälp och stöd och ändring av perspektiv. Fortfarande ett år senare så är det en trygghet att vända sig hit 🙏
Blir så glad varje gång jag läser eller hör om någon som tar såna viktiga steg i att ta tillbaka sitt liv, precis som jag har gjort men jag glömmer ibland vilken enorm styrka det krävs. Så var stolt över dig själv.
Stor kram🌸 från en medsyster

Hej, jag har läst igenom min gamla tråd och blev själv förvånad hur mycket som hänt under så kort tid och hur mina tankar förändrats sedan jag började skriva här.
Jag börjande skriva här i januari för att jag kände att något är fel i relationen och att både jag och min man dricker på ett osunt sätt. Tanken på separation har funnits under flera år men i min värld såg jag då inte alkoholen som ett problem i relationen.
Efter att ha läst i forumet både under anhöriga sidan och beroende sidan så förstod jag att han har alkoholproblem och att jag är medberoende och att de mesta problem i relationen är kopplade till alkoholen. Tex bråk, svek, lögner osv. Då han prioriterar alkohol för mig och barnen och att det inte är för att han skiter i oss utan just att han har ett beroende som han inte kan kontrollera. Jag insåg också att det endast är han som kan välja och söka hjälp och aktivt vilja lösa sina egna problem. Mitt problem var att jag också börjat dricka på ett osunt sätt som inte kändes bra för mig. Både för att fly från vardagen som inte fungerade, jag är inte lycklig samt ett sätt att möta honom då stunderna med alkohol är de ända då han är närvarande, insåg inte då att det endast var alkoholen han var intresserad av och inte mig.
Landade redan i februari i ett beslut om separation då berättade jag för min familj som var väldigt stöttade och jag fick stöd i att beslutet var rätt.
Nu några månader senare är vårt gemensamma boende sålt, dock ej fixat nytt boende så vi bor fortfarande i samma hem dock uppdelade helger så vi behöver inte ses så mycket och jag levt mitt eget liv, minimal kontakt med honom. Semester är uppdelad varannan vecka, den tiden jag inte har barnen har jag aktiviteter planerade med vänner och familj samtidigt som jag helst skulle vilja vara helt ensam och bara vila för denna process har tagit mycket tid och ork mycket tankar, ångest och funderande.
Mitt i detta har jag också fått känslor för en man i min närhet. Dock är han gift så inget hänt, men känns som han gillar mig också då han vill vara nära och söker kontakt. Vet inte dock om känslorna är äkta då jag varit så svulten på omtanke, närhet och någon som bryr sig så länge så kanske bara reagerar på det att det finns någon som verkar tycka om mig och är snäll, absolut inte sliskig på något sätt.
Både kollegor och vänner har reagerat på att jag ser ut som och agerar som en helt ny person, jag har ett glow säger de. Jag tror det beror på att det är så skönt att ha tagit detta beslut och kunna berätta öppet för vänner och familj hur jag har haft det. Det tar så mycket energi och är dränerande att leva med någon med missbruksproblem samt att behöva dölja det och bära allt inom sig och inte kunna prata med någon. Jag känner mig så lättad nu och får så stort stöd från alla jag pratat med, dock detta med alkoholen är det endast en närmare krets som vet om just nu.
Så tacksam för detta forum som jag fått både kunskap och stöd att vara där jag är idag i processen. Just nu mår jag bra men jag förstår att det kommer komma svackor och svåra stunder i kommande livet som separerad och med barnen varannan vecka, dock känner jag mig trygg i att livet kommer oavsett bli bättre än var det varit. ❤️

Fortfarande en känsla av en stor ensamhet även att jag vet att jag har människor runt mig. Men inte honom på det sätt jag velat.
Men ska försöka göra något jag mår bra av och försöka slå bort de känslorna.
En ny dag.🩷