Senaste kommentarerna i forumet

@Snödroppen Ja det är verkligen utmattande att gå runt och oroa sig hela tiden. Oftast så går det bra under de jobbiga perioderna, då bara måste man fixa och hålla uppe allt. När allt sedan är lugnt en tid får jag konstiga symtom såsom sömnsvårigheter, nervryckningar, ångestattacker som sjukvården inte kan förklara på annat sätt än att det beror på stress..

Jag har tidigare både varit med i ett anhörigprogram samt gått regelbundet i samtalsterapi.

Det första året så skyddade jag honom och berättade inte för någon. Nu har jag berättat för några anhöriga och det känns väldigt skönt..

Glorifiering ... "Kultur".
Ute, ute och ännu mera ute i härligt väder. 🙏 Inne är det en enda röra, vilket noteras - men det får vara nu. 😊
Vill bara vistas ute. Städar vid dåligt väder. 😄 Bra också för kropp och själ med uteliv!

I ett skede idag gick jag in på sociala medier, chattade lite med en vän jag inte pratat med på länge.
Får sedan syn på bilder som läggs upp av några andra med något glas alkohol och något flaschigt bredvid, några skålar m.m.. En person som berättar att semester är på antågande. Tjo och tjim.
För en sisådär 5 år sedan hade jag inte reagerat, men nu gör jag det. Reagerar på dessa inlägg om alkohol, glorifiering, för visst innebär ju semester och andra aktiviteter alkohol ... 🤯 Och samtidigt vet jag vilken skada detta gift gör för både de beroende och anhöriga.
Trasar sönder.
Och någonstans sitter det någon som garanterat håvar in storkovan på andras elände. Allt samtidigt som alkohol ses som det "normala" i vårt samhälle.
Tror att paus från sociala medier vore klokt att göra. 🧐
Har själv behövt förklara mig varför jag inte dricker vissa tillfällen, det "normala" vore väl att inte dricka? Ledsamt att alkohol har den plats den har i vårt samhälle.
🌺

@rasdirga
Du är på en tung o mörk plats. Men snälla, ge inte upp!
Det kanske inte känns som det nu, men det finns hjälp att få.
Se råd ovan från Självomhändertagande.
Om läget är akut finns akut hjälp att få. Använd i då fall den möjligheten.

Gå in här i forumet o finn styrkan i att inte vara ensam. Eller Ring linjen som finns här på alkoholhjälpen.
Du har stäckt ut en hand, låt någon ta den!
Ta hand om dig o ge inte upp!
❤️

@kajsa48 Oj, vilken igenkänning! Dina rader om att han är sur o spydig, att du fixar allt med hem o barn osv... Kunde varit mina ord exakt!
Vi har tre barn i övre tonåren. Jag känner mig som ensamstående föräldrar. Han varken orkar eller 'vill' bry sig i något med familj eller skola osv. Tungt o ensamt är det.
Här fixas o donas det också på gården med traktor o div andra maskiner med flertalet öl i kroppen. Det är ölen som håller honom igång. Annars bara soffläge.
En månad tillbaka var läget ungefär som du beskriver o hans humör var oftast i botten. Mitt med. Jag var arg o ledsen men har väldigt svårt att få ur mig ilskan.
Sitter långt inne att prata om sådant som vi verkligen behöver prata om.

Efter år av tvekan (med små försök nån gång) hur jag ska ta upp problemet så pratade vi för några dagar sen (som jag nog nämnde) o nu är han en annan person. Han hörde o förstod vad jag sa o lugnade mig med att han inte tycker sig vara beroende (!). Öl dricker han för att få något gjort, enl honom.
Nu är jag inte hur naiv som helst o även om samtalet var bra, köpte jag inte allt rakt av. Det gav mig hopp men också en slags misstro på att så enkelt kan det nog inte gå. Vi får se...
Nu är han mer kärleksfull, gladare o piggare. Känner mig omtyckt igen. Det är ändå något som jag inte kan ta till mig fullt ut.
Han har druckit sen samtalet. Och mestadels i smyg. Kommer något förändras?
Och varför denna humörsvängning om det ändå fortsätter som förut?

Blev lång utläggning om mitt läge. Det var så mycket igenkänning. Jag önskar så klart inte någon annan i samma situation men det var skönt att känna att jag inte är ensam.

Om du vill så läs min tråd Hopplöst, o kanske känner du igen en del känslor, frustration o ilska. Om det hjälper något.

Tror du att du kan hitta ett tillfälle att ta upp din oro med honom? På allvar.
Jag tänkte noga igenom o tog råd härifrån Anhörigstödet om hur man uttrycker sig för att nå fram på bästa sätt. Ett bra tillfälle är ju inte lätt när humöret är i botten mest hela tiden o berusningen i olika skeenden hela tiden. Berusad, full, bakis eller abstinens. Vilket läge ska man ta?!

En förändring är helt klart nödvändig för dig o barnen men jag vet hur svårt det är!
Kämpa på!
Berätta gärna hur det går.
Kram

@rasdirga
Hej, det låter verkligen akut. Du kan prata med en jourhavande präst på 112.
Det är svårt att veta var du befinner dig i den hopplösa tanke som du beskriver. Kan du ordna en läkartid imorgon och börja där?
Jag har känt som du. Och det var då som jag tog tag i mig själv. Det går att ta sig vidare. Men du behöver göra jobbet och bryta upp och leva det liv som du vill.
Fortsätt skriva här.
Ta hand om dig!

@Euology ja vi har också barn tillsammans, över 5 år men yngre än 10.
Jag känner igen din oro för att ha delad vårdnad, jag kämpar också med dessa tankar. Som jag resonerar så kan jag erbjuda halva tiden i ett sunt boende utan missbruk att jämföra med heltid i en familj med missbruk, bråk och spänt läge där föräldrarna inte kommer överens. Jag är inte glad när vi gör saker tillsammans i familjen då jag känner en ilska kring alla lögner, svek osv och att jag försöker kontrollera vad som ska hända men blir arg när det inte går. Barnen får också en skev bild av en relation då de redan nu frågar varför vi inte sover tillsammans, pussas osv.
I bästa fall kommer separationen få honom att vakna till o ta tag i sitt liv då jag underlättar hans missbruk genom att ta hand och familj och hushåll, kan kommer o går som han vill. Går det åt andra håller och det eskalerar även när han är med barnen så kommer jag inte tveka att göra orosanmälan. Inget barn ska behöva leva med missbruk.

@kajsa48 Du har skrivit här och det är en första steg att göra något. Så som du beskriver verkar han vara djupt inne i sitt beroende. Han pratar inte med dig och orkar inte hjälpa till med barn och hushåll. Finns det någon familjemedlem eller vänner till honom som du kan prata med och som du tror kan nå fram till honom. Han behöver hjälp att komma ut från sitt missbruk och du behöver också hjälp oavsett om du vill fortsätta leva med honom eller inte. Ni är värda att må bra ❤️

Har inte läst allt vill jag först säga. Självfallet ska du inte behöva oroa dig för att barnen ska tillbringa halva tiden tillsammans med en påverkad pappa om ni separerar. Mitt råd är att ring socialförvaltningen och be om råd/stöd, vilket även kan göras anonymt om du vill. Det innebär att du tar vad man kallar ditt föräldraransvar. Berätta om din oro vid en eventuell separation. Barn får inte leva tillsammans med föräldrar som är aktiva i missbruk och krav kommer att stälkas på din man om han lever eller har umgänge med era gemensamma barn.

@Euology
Det låter som om konsekvenserna är stora redan, det har satt sig fysiskt. Alltså börjat kroppen säga ifrån.
Jag flydde för ett år sedan och är idag utbränd.
Jag tänker att det inte finns något egoistiskt alls i att sätta gränser för sådant som skadar dig eller dina barn. Om du är orolig för att barnen ska behöva vara ensamma med honom när han påverkad så kan det vara en hjälp att samla bevis. Blir det för illa och han inte ser hur illa det är för dina barn så har du det dokumenterat.
Det är alltid en god idé att söka stöd för det är en extrem belastning att leva så.
Inte nog med sin egna sorg så behöver man axla allt ansvar och ofta får man skulden för allt. Men det är inte ditt fel överhuvudtaget. Han får helt enkelt ta konsekvenserna, i bästa fall så hjälper det honom också och i värsta fall gör det inte.
Så tänker jag kring det, skulle det finnas en möjlighet för dig att söka professionell hjälp hos en terapeut?

@Snödroppen Jag kommer heller aldrig kunna må ok. Jag är på helspänn precis hela tiden och har haft många konstiga symtom som läkare härleder till stress. Har även fått börja ta antidepressiv medicin för att orka och jag tror absolut att hans drickande är en del av anledningen till det.

Jag tänker att om jag lämnar så är jag egoistisk eftersom jag bli fri från allt det här (vilket ju inte stämmer eftersom jag kommer oroa mig för hur barnen har det ) men mina tre barn måste fortsätta leva med det halva tiden. Hur ska man tänka kring det?

Min plan har varit att stanna tills yngsta barnet är 10 år för att de ska vara någorlunda stora, men det är låång till kvar tills dess…

@nybliven.sambo
Hej.
Så fint att höra att ni pratat, det jag hört av även andra och tyckt själv är att ta upp beroendet är jobbigt.
Fortsätt skriva här. 🌹

Hej igen och tack för alla svar! Vi kan inte alls prata om detta med alkoholen. Vi kan egentligen inte prata om något alls. Han skyller ifrån sig, tycker jag är trist och tråkig, att jag inte ska lägga mig i osv. Jag vet inte om han ser problemet alls. I onsdags köpte han 40 öl, dom är slut nu alltså 4 dagar senare..han mår förmodligen inte bra. Han arbetar, hemifrån mest, ingen har koll vad han gör eller inte gör. Han är arg och irriterad på allt och alla. Tycker att han blir illa behandlad osv.

Han är väldigt sur, spydig och otrevlig mot mig. Vi har två barn. 12 och 13 år. Det är jag som gör allt som måste göras.. tvättar, handlar, lagar mat, kör till träningar och matcher mm. Han går hemma.. grejar i skogen eller trädgården.. dricker öl när han tror att jag inte ser.. brukar börja vid 16 tiden på eftermiddagen.. har kört traktor ( här på vår gård) efter 3-4 öl.. man kan inte planera något med honom, han svarar inte eller så glömmer han bort det jag sagt..

Jag vet väl egentligen att jag inte vill leva så här. Det svåra är att göra något åt det..

Jag tror det är väldigt bra att förstå sitt eget mönster, varför man söker sig till destruktiva, inte ömsesidiga eller bara dåliga relationer. Jag har haft flera sådana på rad, både vänskaps- och kärleksrelationer, och för min del har jag lärt mig att jag accepterar, nästan förväntar mig, att bli illa behandlad pga tidigare erfarenheter och att jag inte vill göra så mot andra. Därför stannar jag, mår dåligt och tar en massa skit för att vara snäll och omtänksam.
När jag såg det mönstret så började jag göra tvärt om. Jag började säga ifrån, markera gränser och framför allt låta folk känna på konsekvenser efter att jag sagt ifrån flera gånger. Det kändes bråkigt och stökigt ett tag, kanske för att jag är ovan vid att hävda mig, eller för att folk utgick från att jag skulle spela med. En väldigt lång vänskap gick spektakulärt i kras. Två kärleksrelationer efter varann pajade.
Och jag har aldrig mått bättre. Jag säger som Grynet: ta ingen skit. Det enda du kan styra är dina egna val, så välj med omsorg. 🤗

Hej!
Känner igen funderingar o osäkerheten om vad som är för mycket. Det låter väldigt mycket, det din man dricker. Inte bra för hälsan.
Jag har en man som under ca 3 år konsumerat mer o mer. Började med en sommarsemester o sen helger, som blev längre o längre o tillslut dagligen. Jag kommer ihåg semestern när jag reagerade o tänkte att detta är inte bra... Men jag ville inte vara tråkig o förstöra hans Semesterkänsla. Dumt, förstår jag i efterhand. Lätt att vara efterklok. Trodde aldrig det skulle eskalerar som det gjort över tid.
Har du o din man pratat om hans drickande?
Hur medveten är han om sin situation?
Mitt problem är att jag har svårt att ta upp alkoholen o prata om det med honom direkt. Jobbar med det.
Har tagit ett samtal nyligen o är oerhört lättad över just det samtalet, som gick bra.
Det långsiktiga resultatet vet jag ännu inte. Vet inte vad jag ska våga tro faktiskt men tar det sen...
En annan tanke som slog mig när jag läste dina rader var hur din man mår i övrigt o om det funkar med arbete o så.
Min man kraschade psykiskt o fick till en början hjälp från vården, men nu är det tydligt att han självmedicinerat med alkohol. Han sköter arbetet o är nykter på jobbet.
Många har hemska erfarenheter o jag förstår att det då handlar om att lämna för att överleva. Jag har svårt att relatera till det själv, då jag inte ser att utvägen för mig är att lämna min man. Med full respekt för där det är nödvändigt! Alla har olika resor.
Men jag vill vara kvar, vill ha tillbaka min nyktra man.
Detta kan säkert låta naivt, men jag hoppas på att detta är något vi ska ta oss igenom.
Finns information o fakta här på alkoholhjälpens sida, som du säkert hittat. Många olika erfarenheter att läsa om o få stöd från i de olika trådarna forumet.
Berätta gärna mer så byter vi lite tankar.
Ett stort första steg är att börja ifrågasätta o söka information.
Bra gjort!
Önskar dig lycka till!

@nybliven.sambo Så bra att ni har kunnat prata! Och att det kändes bra! Gick in då jag undrade, du verkade så ledsen.
Om du kan övertyga honom om att gå igenom Alkoholprogrammet här så kan det ge honom stöd och hjälp. Man behöver inte sluta helt med alkohol för det, men man lär sig en hel del och det kan vara ett stöd oavsett hur han väljer att göra.
Exempelvis kan det ju vara bra att veta vad Folkhälsomyndigheten rekommenderar för mängder för att undvika skador och missbruk.
Men stanna här och skriv, hur det än går. Vi hjälps åt. Jag är inte i anhörigsdelen särskilt ofta men du kan ju alltid knacka på min dörr i alkoholfrihet om du inte får så många svar:) Kram ❤️🙏🏻❤️

Hej.

I kväll var jag på middag hos några vänner. Riktigt trevligt - och lugnt med skratt och samtal mellan himmel och jord :-) Men ...
Emellanåt hoppar jag ännu till, samt kastas tillbaka i tiden av olika skäl, t ex ljudet av alla burkar öl som öppnats ... Hoppade till gjorde jag i kväll, men inte pga öl. När ska allt till 100 % släppa liksom.

Hur mycket ett ljud på någon sekund kan leda till en inre reaktion egentligen. Det visade sig att sonen i huset öppnade en burk (vilken senare visade sig vara läsk), och jag reagerade på ljudet och hamnade i en "alert" - fas med ett hugg av magmol. Var som att jag blev mer "vaken".
Att ett såpass kort ljud kan leda fram till så olika känslor inombords och kroppssymtom. Jag blev lättad då jag insåg läsken, men det tog ändå en stund att komma tillbaka till den harmoniska samt glada känslan jag hade tidigare.

Vid hemfärden tittade jag runt mig och konstaterade att våren alltmer börjar bli min favoritårstid, då allt börjar grönska. Ja, så här har jag det. Under några timmar kan känslolägen pendla. Samtidigt är jag övertygad om att de stunder som hugger tag i mig och känns jobbiga med tiden blir färre och färre.

Sköt om er.

@Euology
Jag tror att anhörigkurser är jättebra och jag tror det är helt personligt hur vi behöver tackla svårigheterna och vilka val vi gör.
Rent personligen skulle inte någon eller något kunna få mig till att hantera en relation med en person som lever i ett aktivt missbruk på ett sätt så att jag mår ok.
Oavsett hur vi tacklar det så, om missbruket fortsätter, så bryts man ner.
Och det helt personliga avgörandet är hur länge man själv orkar försöka innan man själv väljer att ge sig själv chansen att leva sitt liv.

@Självomhändertagande
Kan känna igen mig i att jobba med egna projekt och vara arbetstagare känns diametralt olika.
Önskar dig ljus och balans i tillvaron❤️

@gros19
Tack för ditt fina tips
I nuläget så räcker tyvärr inte melatonin. Har provat det tidigare och det är jättebra!
Det var länge sedan jag arbetade som arbetstagare. Har kunnat arbeta med egna projekt under lång tid och det är något helt annat. Hade önskat att jag kunde berätta om min känslighet, men det passar inte i nuläget.
Det är bra. Och det kommer bli bättre. Om inte, så får jag söka mig efter annat så småningom. Tack för din omtanke!

@Samsung50
Ja tack. Jag gör så gott jag kan ❤️

@Samsung50 Vad modigt av dig att ta steget och lämna! Har ni också barn tillsammans?

Om det inte vore för våra barn hade det varit så mycket enklare. Min största rädsla är att helt och hållet förlora kontrollen varannan vecka eftersom jag inte litar på att han kommer att vara nykter.

Min man har själv sagt till mig att han förstår att alkohol för att slappna av och minska på ångest inte är någon bra lösning. Men enligt honom så är det väldigt vanligt och inget som kan leda till ett beroende…

Jag har gått ett anhörigprogran tidigare men jag tycker det kan vara svårt att använda sig av de strategier man lärt sig när man är mitt uppe i skiten. Det jag i alla fall har slutat med är att försöka kontrollera och leta tomburkar och flaskor etc..

Tack så jättemycket för att du tagit dig tiden och skrivit till mig! 💕

Nu har vi pratat om det och jag känner mig så lättad! Han var inte arg över det jag skrivit utan sa att han förstod mig och att jag såklart måste få säga vad jag känner. Han höll även med om att det blivit mycket alkohol på sistone och sa att det blivit som en ful ovana. Nu får vi bara hoppas att det blir bättre också. Men just nu känns det så bra och vad glad jag är att jag hittat det här forumet, där man både kan läsa om anhörigas känslor men också om personer som faktiskt är eller varit i ett missbruk. Så lärorikt. Har påbörjat anhörigstödet och kommer fullfölja det, vågar inte lita helt på att allt kommer bli bättre över en natt.

Tack för alla svar. Jag skrev ner det jag kände och uttryckte min oro. Kände att jag bäst kan formulera det genom att skriva ner, så kunde jag även läsa igenom flera gånger innan jag skickade det för att bäst få ner mina tankar utan att jag skulle uttrycka mig fel. Skickade till honom på morgonen men har inte fått något svar. Ska se vad han säger när han kommer hem. Vet inte om det var rätt att skicka det så men nu har han fått möjlighet att läsa vad jag känner.

@nybliven.sambo Din sambo har fastnat i ett missbruk. En folköl är en enhet och män kan dricka max 14 i veckan och tre på en kväll om jag minns rätt. Mycket bara det, tycker jag…Du kan läsa mer här under fliken Fakta.
Hursomhelst jag tycker du ska ta upp detta med honom. Missbruk tenderar att eskalera, så det är en björntjänst att inte ta upp det.
Det blir ju ännu svårare att ta sig ur senare. Korten på bordet tror jag är bäst.
Har han själv känt att det är för mycket kanske han vill ta hjälp. Exempelvis här finns en del hjälp.
Vill han inte det skulle jag fundera på hur JAG vill leva. För vill han inte ta hjälp kommer du inte att kunna förändra något.
Skriver detta som numera nykter alkoholist. När drogen tagit över blir den viktigare än ärligheten, familjen, framtiden.
Inte av ondska eller slapphet utan för att drogen styr.

@kajsa48 Han har helt klart ett missbruk. Men inser han det? Vill han ta hjälp?
I annat fall måste du fundera på om du vill leva så här. För det kommer inte att förändras om han inte vill och inte söker hjälp.