Senaste kommentarerna i forumet

@Samsung50 jag känner också att det börjar luta åt de hållet, jag känner att han lovat så många gånger men håller det inte. Har din sambo fortfarande inte insett eller förstått problemet?
Vill ju även att han ska ändra sig för barnens skull… hade haft svårt att lämna våran yngsta som är 3 år till honom. Vet att när han dricker och somnar så vaknar han inte av något…

@Vr känner tyvärr igen mig i den beskrivningen. Min sambo vill inte sluta dricka o tycker inte att han har problem eller att det påverkar någon annan. Vi är i en separation nu. Jag landade i detta beslut efter att att ha läst på detta forum och pratat med familj. Går inte att få någon annan att ändra sig så jag väljer ett nytt liv för mig själv utan alkoholen.

@MissIce han anser inte att det är ett problem för det stör ingen annan men det är precis det de gör. Han är långt ifrån att söka hjälp, ett liv utan alkohol finns inte med på kartan…

@MissIce
Tack ❤️ det glädjer mig att höra. Tack för din omtanke, det betyder mycket.
Jag hoppas du så snart som möjligt hamnar på en plats i livet där du är trygg, där det finns ärlighet och omtanke.
Allt sånt här destruktivt, har såna konsekvenser på så många olika nivåer som man inte är medveten om. Det är där jag är.
Givetvis kan det vara olika för alla.
Kram

@Snödroppen Ja jag har läst svar både till mig och till andra som du skrivit. Tycker du ger mig olika infallsvinklar att tänka på. Jag hoppas verkligen du får tillbaka din energi och känner lugn.
Här är det inte så bra. Vi undviker mest varandra, han säger att han är nykter och jag har svårt att tro på det fullt ut.

@MissIce
Tack fina Du för att du vill lyssna.
Hur går det med dig?

@Vr Tråkig och jobbig sits ni hamnat i. Om han nu verkligen själv känner att det är ett destruktivt drickande, hur benägen är han att själv söka hjälp för det? Det är ju han som själv måste vilja.

@Snödroppen Tack för att du beskriver hur det kan bli även efteråt. Är ju inte där själv än.

Nu har han bokat en tid hos socialtjänsten i nästa vecka ..han skall gå dit och fråga vilken sorts hjälp han kan få. Han har sedan han blev ”påkommen” försökt att göra sig oumbärlig här hemma. Han bor hemma hos mig och jag har ett hus med stor tomt och det behövs alltid göras något här… han fixar och donar och grejar en massa till mig vilket jag är tacksam för men det känns som att han vill att jag skall få fokus på andra värden har han och inte på att hans missbruk. Vi har träffat barnen, efter att han berättade för dem att han åkt fast för rattfylla, och han är väldigt trevlig och skojsam mot dem ..känns precis som att ”inget har hänt”. Klart jag vacklar till och ifrån för han är en bra människa men mot hans alkoholmissbruk vacklar jag inte ..det vill jag inte ha i mitt liv..

Jag har tagit samtalet med honom!
Äntligen fick jag orden ur min mun!
Vilken lättnad att få det sagt:
Jag är så orolig för dig, för att du dricker för mycket.
Det blev ett bra samtal. Inte kritik följt av försvar. Han hörde mig o höll med.
Nu är jag både oerhört lättad samtidigt som jag är rädd för vad som nu kommer hända, eller om det ändå fortsätter som tidigare.
Är orolig men försöker att inte ta ut något i förskott.
Tacksam för detta forum, vilket gett mig lite perspektiv o gör mig lite mindre blåögd för hur det kan bli för någon med ett beroende.
Men en liten seger, ett steg åt rätt håll för mig idag ändå! 💪

Tack Samboman, det är skönt att höra att man inte är själv!
Jag känner mig så dum som fortsätter räkna burkar. Förstår med förståndet att jag försöker få någon slags kontroll men det leder ju inte till något.
Om han druckit märker jag det direkt, på sättet att prata främst, o på blicken. Det var länge sen nu, som hans blick var ren o klar o helt opåverkad.
För även om han inte är full så är blicken talande ändå.
Dagen efter innan det gått ur kroppen är inte opåverkad som jag ser det. Om det gått längre tid, abstinens med jagad/otålig blick.
Lätt berusad, lätt euforisk o nästan pigg i ögonen. Full... Simmig, oklar, inåtvänd o helt oattraktiv i blicken - vilket speglar min syn på honom just då också.

Hur öppna är ni om alkoholproblemet i er familj?
Har du konfronterat henne eller tagit upp din oro?

Det är mitt stora dilemma.
Jag törs inte!

@CarolineG
Så klok du är och stark. Fint att höra att det går framåt ❤️
Jag gick inte i terapi efteråt och märker konsekvenserna av det nu, tack för att du delar med dig 🙏 du inspirerar verkligen.

Har du funderat på att blockera honom?
Det tog mig tid att göra det men när jag väl gjorde det så kände jag mig väldigt lättad.
Trevlig helg

@Samsung50 jag håller verkligen tummarna att allt går bra och att du kan få börja ditt nya liv snart med barnen. Här kämpas det på. Fortfarande mycket lockelser om guld och gröna skogar från mitt ex. Jag vacklar ibland men kämpar på och tänker att jag aldrig någonsin kommer vilja ha det liv jag hade. Men jag inser också vilken skada jag tagit av alla dessa år av medberoende och hur skör jag är. Jag kommer behöva terapi för lång tid framöver men jag är så tacksam för mitt nya liv. Ibland sköljer saknad och sorg över mig (vi har mycket fina minnen ihop)över mitt gamla förhållande och när alla smöriga förlåt-sms kommer och att han älskar mig över allt annat då får jag kämpa lite extra för att stå emot och då påminner jag mig om varför jag flyttade. Och jag känner att jag blir starkare för varje dag. Tips till dig som låmnar fortsätt gå i samtal och sök stöd och hjälp från vänner och familj för även att du lämnat det dåliga så behöver du fortsatt stöd. Men det vänder och lyckan friheten och glädjen finns där.

@Emmassister om du ursäktar att jag frågar, men vem av er äger boendet? Eller äger ni gemensamt? Vem som äger kan vara viktigt om du vill ha handräckning att få ut honom.

Känner igen mig mig att kontrollera vad som druckits.

I mitt fall tycker jag att hon har druckit. Springer ner i källaren och mycket riktigt hittar man ett glas som det druckits vin i nyligen.
Annars är det tetra med vin som göms på toaletten.

Känner också igen mig i, hoppas hon somnar nu så det blir lungt så jag kan få slappna av.

@Samboman Vilken sorglig situation du sitter i. Jag kommer från andra sidan i forumet, för oss som har alkoholproblem. Jag kände igen mig så otroligt mycket i din beskrivning av din fru och kände att jag ville skriva några rader till dig. Till slut drack jag också på morgonen för att kunna fungera och dämpa ångest. Jag fick själv nog och kände att livet runnit ur mig och jag kände ingen levnadsglädje. Jag slutade dricka för över 1,5 år sedan och har fått mitt liv tillbaka. Dina tonårsbarn vet precis vad som pågår och det går inte att dölja något för dem. Du är medberoende och det är en fruktansvärd situation att vara i. Du måste agera och inte acceptera hur ditt liv ser ut. Jag vet hur det är att vara medberoende, inte till en alkoholist, men i andra sammanhang. Man raderar nästan ut sig själv för att behaga andra, men man duger inte ändå. Din fru är djupt alkoholberoende och behöver också hjälp för att sluta dricka, men det är något som hon själv måste vilja för att det ska hända. Ta kontakt med alkohollinjen, 020-84 44 48 och fråga om råd, hur du ska gå tillväga. Det har kunskap och erfarenhet om medberoende och kan vägleda dig och dina barn.

Sök hjälp, det är svårt att klara detta själv❤️

Vi har varit tillsammans i mer en 25 år älskar henne verkligen och har svårt tänka på ett liv utan henne. Vi är också varandras bästa kompisar. Vi har två barn som bor hemma de är i övre tonåren. Jag försöker alltid se till att de inte märker att hon är full. Det är inte kul att äta klockan 16 och de frågar om hon är full, vilket hon kan vara ibland.

Hon har ett jobb som hon sköter och är duktig på, det är på deltid så hon är ledig 3 eller 4 dagar i veckan. Vad hon gör på de dagarna är att dricka oftast. Men på fyllan brukar hon säga att hon inte ska jobba nästa arbetsdag. Oftast gör hon det ändå, hon har inte många sjukdagar. Hon dricker inte när hon ska jobba oftast ibland bara något glas aldrig full.

Hennes alkohol intag ökade ordentligt för runt 2010 har jag för mig. Drack på kvällarna och ibland alldeles för mycket så hon däckade. Men oftast kunde hon vara hon vara normal ändå. Hon började gömma bag in box viner hemma åka till systemet i en annan stad för att handla.
För ungefär två år sedan började hon bli väldigt elak och aggressiv när hon dricker. Hon har till och med slagit mig så jag har fått en blåtira.

Till en början sa jag emot när hon ville bråka om något meningslöst, då blev det alltid ett jävla liv. Men efter lång tid så slutade jag säga emot och numera brukar jag gå på promenad när det är för mycket tjafs.
Hon får kraftiga humör svängningar ena stunden är jag en tråkig idiot som hon hatar för att sedan berätta hur mycket hon älskar mig, för att sedan växla tillbaka igen.
Hon har kommit fram till att hon inte vill vara arg på mig och har lugnat sig en hel del, på morgonen brukar hon fråga om hon var arg.

Minnesluckor får hon ofta . Exempel vi tittar på TV hon blir arg över något jag går därifrån, efter en stund kan hon börja ropa på mig och vara kärleksfull. Minns inte alls att hon var rasande för en stund sedan.

De sista åren har ibland hon suttit uppe på nätterna och supit när jag jobbat natt, kan få ett sms vid 04.

Men det värsta började för ett år sedan hon började dricka direkt när hon vaknar, ibland kan hon gå upp tidigt och dricka för att sedan gå och lägga sig igen. Förra året hände det kanske en handfull gånger.
De sista månaderna händar det ofta. Hon försöker smygdricka, men jag hör på rösten på henne att hon druckit på telefon och träffas vi ser jag det på ögonen direkt. Tror hon dricker på morgonen för att lindra baksmällan.

Det hände senast idag hon ringde innan 11 och jag hörde det direkt, kom hem vid 12 försöker få i henne annan vätska och mat. Kan berätta hon var full igår och somnade innan 22.
Men hon blir mest arg när jag säger något och det är nu mitt fel för jag är ju tråkig.

Det är inte roligt att gå restaurang med någon som är så full att de inte kan läsa menyn.

Säga något när hon druckit är meningslöst, hon blir bara arg. Hon kan börja prata om saker som är omöjliga att förstå och frågar man vet hon inte heller vad hon vill säga.

Jag försökte att vi skulle vara vita Maj vilket hon tyckte var en bra idé. Hon klarade det i hela 4 dagar.
Tycker att hon blir påverkad väldigt lätt numera. Att prata om något när hon dricker är meningslöst för hon blir dum inte elak på någotvis. Nästan som att prata med en förståndshandikappad.

Jag saknar att prata med min bästa vän och livs kärlek.

Vet inte vad jag ska göra.

Har inte så mycket klokt att skriva men jag hade inte heller orkat prata i den situationen. Ge dig själv en liten paus. 🤗 Han kom inte på ditt bröllop. Självklart har du all rätt att vara besviken och du ska definitivt inte ha dåligt samvete för att du inte orkar svara när han ringer. Jag tycker att det var starkt gjort att säga att ni inte ville servera honom alkohol på bröllopet men sorgligt att han valde att inte komma. Han borde ha dåligt samvete. Kram!!

@Självomhändertagande 🙏
Tack för värdefulla råd. Jag ska prova med yoga och meditation. En promenad ute kändes väldigt bra idag.
Det kändes lättare efter att jag satt en gräns, vänligt men bestämt. Givetvis reagerade personen lite kränkt och jag tänkte att det inte är mitt ansvar.
Jag förstår hur min ovana att sätta gränser dränerar mig och det är något jag får träna på.
Jag vill inte heller prata öppet, jag gör det med två personer som jag alltid känner mig tryggare och mer stärkt efteråt men jag har varit lite mer öppen för vissa personer. Jag lär mig och övar på hur jag kan må bättre och bättre. (Kändes bra att skriva den meningen).
🙏

@Snödroppen
Bra att du har tid att vila och landa. Göra det som är bra för dig.
Jag känner igen det där med att någon vill mer av en än vad man själv vill.
Och de finns i alla städer. Överallt. Jag har varit som en öppen bok tidigare, men vill inte berätta allt.
Kroppen säger ifrån. Lyssna på den. Om du behöver extra stöd så kan du göra yoga och meditation.
Det kan ta tid, men det är ett sätt att landa på rätt kurs.
Ta dig tid, för bara dig.
Och öva gärna på att inte svara de som du inte vill svara.
Jag är där själv.
Att jag har börjat tänka ut hur jag ska svara en del nyfikna människor.
Jag vill inte längre berätta så öppet som jag har gjort.
Det kostar väldigt mycket energi.
Av mig.
Och det är inte värt det.
De får ta det som de vill.
Jag bestämmer över mig. Och mitt liv.
Och du bestämmer över dig och ditt liv.
Det är inte lätt att balansera allt som ska balanseras.
Men genom övning så blir det enklare.
Ta hand om dig!

@Emmassister nej, det är inte alls rättvist men det just nu låter det som att du och barnen behöver en trygg och lugn plats att vara på.
Det låter jätteklokt att du har en plan.
Jag känner verkligen med dig och har varit i samma sits 🙏❤️

Jag vet inte vad jag ska svara... känns som att jag faller ihop långsamt men säkert.
Nu är det fredag, ångesten växer inom mig och jag är rädd.. hur ska denna helgen bli? Hur ska kvällen bli? Kommer jag att kunna somna med en nykter man hemma, eller kommer det gå åt helt fel håll?
Jag har en plan för denna gång, jag tar barnen och åker. Men varför ska jag o barnen behöva lämna vår trygga plats? Varför ska han ha rätten att stanna, sova i sängen o vakna på morgonen? Varför är det vi som ska behöva ta oss bort...

❤️

Tack för att du skriver om din situation och jag hoppas du och dina barn upplever livskvalitén ni förtjänar! Ingen som befinner sig i den här situationen förtjänar att genomgå sorgen och destruktiviteten som är beroenden, vare sig det är personen med beroenden eller anhöriga. 🩵🫂

Tyvärr känner jag också igen det här, men från barnets perspektiv. Det som har varit svårast i min situation är att se min pappa långsamt ta livet av sig, vetskapen om att han är den enda som kan hjälpa sig själv. Och allt man kan göra är att titta på, försöka inta terapeut rollen, bli arg, uppmuntra till hjälp m.m.

När min mamma flyttade från min pappa kom flodströmmen som var hans känslor, ilska, självömkan, sorg, skam, skuldbeläggning. Allt rann ut över hela familjen. Mamma försökte så gott hon kunde (som hon alltid gjort) att täcka för så många läckor som möjligt, så att jag och mitt syskon slapp det värsta. Men det var för många hål vid den här punkten.

Jag hoppas innerligen att både du och dina barn (om de är gamla nog) får någon typ av samtalsstöd för anhöriga. Från egen erfarenhet har det underlättat så mycket under min uppväxt och jag har även fått redskap för att hantera sutuationer med min pappa på ett mycket säkrare sätt.

Önskar er allt gott och kram på er! 🫂🩵

@jabs Otroligt bra skrivet! Du sätter ord på en hel del i detta