Senaste kommentarerna i forumet

Eller t ex en skolkurator om det känns mer neutralt 🤗

@hoppfullsambo
Ok då förstår jag ♥️
Kan de anhöriga avlasta barnen ibland? Så de får lite ”paus”? Att de kan känna sig trygga i att prata med dem om sina upplevelser?
Barn skyddar gärna och håller allt inom sig.

@Rike Ja jag har flera närstående som kan stötta och som skulle göra det utan att blinka.
Men jag är inte redo att ge upp, jag är inte redo att släppa hoppet för vår framtid, för honom. Att han väljer välmående och livet. Jag är inte redo att ge upp på oss.

@Hoppfulla
Men du.. jag tror inte på att hålla ihop för barnens skull, att det är bra för den, o att de ska ha en mamma som går o biter ihop. Många separerar för betydligt mindre.
Bara en tanke i all välmening.

I natt drömde jag att jag var nykär, ni vet sådär bubbligt och pirrigt kär. Vaknade upp melankolisk, sorgsen över att jag själv är så olycklig i mitt förhållande. Sambons alkoholvanor har verkligen tagit över de senaste åren och även om han fortfarande är den person jag förälskade mig i när han är nykter så kan jag inte längre förbise att jag avskyr att han blir någonting helt annat när han är full. Drömmen kändes som ännu en tecken på att det är dags att gå vidare. Det känns som hans beroende har börjat splittra hela familjen. Jag drar mig undan åt ett håll, hans dotter drar sig undan åt ett annat håll. Vi brukade hålla ihop. Vi hade en väldigt fin jul, han var relativt nykter hela julhelgen. Nu är han tillbaks på sina vanliga nivåer igen. Jag har lämnat, emotionellt, jag vet det. Jag har bara ingen lösning just nu, på boende, våra gemensamma barn, men vi har flera positiva förändringar på gång som kommer ta oss i rätt riktning.

Nytt År! Nytt liv?
Träffat släkten över jul å nyår. Kul. Åkt hem. Känner inte många här, där jag bor. Framförallt så saknar jag att träffa folk på fritiden. Känner mig ensam.
Jag har fått hennes livsstil. Hon hade bara sitt jobb och alkoholen. Ja, jag har jobb men alkoholen klarar jag mig bra utan. Inga vänner att umgås med på fritiden. På sommaren är det lättare när alla nöjen tar fart, men nu då?

Tankar på att hitta jobb där släkten bor kommer oftare. Till dess får jag pendla.

En stor bidragande orsak till den nya ensamheten är att vi (min beroende partner och jag) önskade varandra en god jul och sedan så bestämde vi (läs: hon) att vi inte ska ha kontakt ett tag framöver. Jag förstår henne men håller inte med.
Hon hade ett par nyktra veckor sedan "la jag mig i" och då började hon dricka igen. Givetvis mitt fel ;-]
Just nu tror jag att hon inte dricker men oklart om det finns en plan framåt. Jag har så många frågor till henne.
Hur blir det när jul-ledigheten är slut?
Finns det någon hjälp från jobbet eller soc? Ett behandlingshem vore bra.
Vita knogar eller tillfrisknande?

Jag är fortfarande långt inne i mitt engagemang för henne. Svårt att släppa detta och gå min egen väg. Det snurrar hela tiden tankar i huvudet men nu får jag inga svar från henne längre. Å andra sidan så har hon väldigt sällan svarat på frågor som rör "vägen mot ett nyktert liv".

Vill folk gärna dricka kan man dricka på väldigt många olika typer av aktiviteter… När jag drack kunde jag bli irriterad om en fest tex krävde att jag körde bil eller innehöll nån form av aktivitet… men det är ju för jag har alkoholproblem. För mig var dricka vin en aktivitet i sig.

Jag tänker att man antingen öppet berättar att inte vill att folk dricker alkohol just ikväll eller så accepterar man att alla gör som det vill, men man måste ju inte göra det lätt att välja att dricka. Man behöver inte bjuda på det, finns mkt annat att utforska och man kan servera annat så får gästerna ta med eget vin. Kanske väljer de då att bli öppna för alternativ.
Aktiviteter utöver middagar…
Det finns ju massa kul har jag insett helt nyligen som egentligen funkar bäst nykter. Spelkvällar, tex brädspel eller kort med vänner eller tv spel med familjen. Quiz tävlingar.Grillkväll med femkamp.
Escape rooms är kul. Guidade turer, museer, utflykter med bil eller cykel med matsäck. Gå på kondis, kafe, glassbar. Spela minigolf, bowling, gå på relaxavdelning. konsert eller spelningar. Dansa. Dricka te och läsa böcker ihop borde vara en accepterad umgängesform tycker jag.
Besöka marknader, loppisar, delta i kurser, föreläsningar. Ha filmkväll, gå på bio, spela fotboll eller discgolf. Chokladprovningar, gocart, paintball, pysselkvällar.

Sorry, blev långt, skrev nog lika mkt till mig själv… 😅

@hejsanhoppsan83 Jag svarar dig i perspektivet av att vara en alkoholist, inte en anhörig, och hoppas du har lite nytta av det ändå. Jag har varit nykter i omgångar under många herrans år och alltid misslyckats, fram till nu. En delförklaring är att jag mest mumlat om att vara alkoholfri till nära, kära och bekantskapskrets om att jag inte dricker för jag kör bil eller något annat svepskäl. Denna gång är jag mer ärlig utan att öppna upp mig helt för annat än en ytterst liten krets av de allra närmaste. De vet att jag nu försöker skapa en varaktig och uthållig alkoholfrihet. Till den vidare kretsen har jag i princip bara sagt att jag inte dricker alkohol för närvarande, och i de flesta fall blir det inga följdfrågor. Någon har undrat vad jag har för mål, hur länge jag ska vara nykter, och då har jag svarat att jag inte har något bestämt mål utan att jag ser tiden an. Därefter ebbade frågorna ut och vi fortsatte en trevlig samvaro.

Jag tror man överdriver farhågorna med att berätta om att man inte dricker alkohol. Man behöver inte berätta allt, folk bryr sig inte så mycket om att man är alkoholfri som man tror. Om någon är enveten kan man ju alltid prata om hälsan och kommande utmaning med halvmara eller fjällvandring. Den största utmaningen jag möter är personer som använt en som dryckesbroder och referens på alkoholintag. Nu när jag inte dricker blir de osäkra på hur de ska agera och saknar alibit att fylla på glaset ännu en gång. Någon gång har det gett upphov till en lätt aggression, men då gick jag faktiskt undan med den personen och sade några allvarsord.

Det finns gott om goda alkoholfria drycker, för mig har det varit värdefullt att ladda hem en ansenlig arsenal att kunna botanisera bland och ställa fram olika varianter av på bordet. Bara för att man är alkoholfri behöver man ju inte endast dricka vatten och sockersöt läsk. Det har också lockat en och annan att prova på och upptäcka att det hänt rätt mycket inom det området den senaste tiden.

Det absolut sämsta jag skulle kunna göra är att försöka dricka kontrollerat under en middag. En alkoholist kan inte ta det första glaset, det går alltid, utan undantag, överstyr förr eller senare. Kanske inte den första eller andra middagen, men till slut blir det eländigt.

Lycka till!

@Em89 sen hittar man nog inte tillbaka helt till det man haft, men man hittar något annat som är fint och bra.
Och ha inga skuldkänslor. Din partners alkoholproblem är inte! ditt ansvar!

@Em89 separata boenden när han kommer från sitt behandlingshem. Jag har varit där du är och så gjorde jag. Det är en resa för personen som kommer från ett behandlingshem och den tror jag sker bäst i separata boenden. Min partner fick såklart träffa barnen (blåsa först) även do vi bodde separat (barnen var rätt små). Men min partner bodde inte under samma tak. Hemflytten skedde efter ett par månader. Om inte barnen funnits hade jag nog väntat längre med att bo ihop igen för min egen skull, för min möjlighet att må bättre och läka, men så här blev det bäst för barnen. Inte ett beslutat jag ångrat men det har varit tufft och är emellanåt fortfarande det trots flera års nykterhet hos min partner.
Så det är min erfarenhet och mitt tips, separata boende en till en början.

Hej!
Min man är alkoholist och han jobbar ständigt på det. Vi har kämpat i 7 år och under de åren har det skett några återfall, inte många men när det skett har det tagit hårt. Hans problem är att han inte kan sluta dricka när han väl börjat. Låter han bli är det inga konstigheter… men jag önskar lite tips på vad man kan göra.. känns som om allt kretsar runt alkohol om det är middag, fest eller resa. Bjuder vi hem kompisar på middag förväntas det vin till middagen… reser man med några blir det det alltid snack om dryck.. han säger att han inte har problem med det men jag tror det… jag själv dricker nåt glas vin nån helg och det är inga bekymmer men jag önskar tips och idéer på vad man kan hitta på med folk utan att alkohol alltid är inblandat… klart man kan bjuda in till nykter middag men i dagsläget vet bara närmsta familj om hans bekymmer. Hur hanterar ni andra vänner, middagar och fester?

@harjagfel Men hur ska du kunna tycka det är kul att umgås med ett gäng fulla människor när du är nykter? 😅 Det är ju jättejobbigt!
Varför "får" du inte dricka, är det för att du ska köra er? Isåfall kanske man kan föreslå ombytta roller. Det är ingen kritik mot någon, du uttrycker bara att det är trist att sitta med berusade människor för att vara chaufför.

@harjagfel Det låter inte kul, men ganska vanligt tror jag tyvärr. Det betyder ju inte att du har fel, tvärtom, du KAN faktiskt inte ha fel. Känner du så här så är det ett problem, för dig och för barnen vilket väl är det värsta. Jag har genom åren ägnat mycket tid åt att fundera över om jag överdriver när det gäller någon annans alkoholvanor och har så här i backspegeln konstaterat att jag inte överdrivit en enda gång, däremot underskattat mitt eget omdöme.
"Följ inte med nästa gång!" Så vill jag säja till dig och så skulle jag vilja se att du gör. Men jag vet också hur svårt det är och vilken stor sak det blir för dig att "försvara". Att ta upp ett onödigt högt alkoholintag med släkt och vänner är bland det känsligaste som finns, alla kommer säkerligen att slå ifrån sig. Du petar i något som är så viktigt i mångas liv och det blir som sagt aldrig behagligt. Men du har inte fel! Jag önskar jag kunde ge dig mer stöd. Sköt om dig.

Är gift sedan 25 år med en man o har tre barn. Han är snäll på många sätt . Men alltid när vi ska i väg på fester och jular och vanliga ”festdagar” så är det bara han som skall få dricka. Och när de dricker så blir det mycket inom familjen. Men jag som inte ”får ” dricka på alla dessa år tycker det är så jobbigt nu. Det blir inte en aspackad stämning men det slutar oftast med bråk högljud och någon blir ledsen. Jag har tröttnat på detta nu då barnen också har farit illa under dessa åren och reagera på stämningen. Jag har bett snällt att jag tycker det är för mycket . Men till slut blir det liksom fel på mig. Det är mig det är fel på som reagera för mycket och får alltid dåligt samvete o får krypa till korset. Som jag nämnde så är det ingen aspackad stämning om man jämför, men det är mycket alkohol inblandat ändå.
Känner mig hjälplös efter alla år o dum som inte tycker det är kul längre. Har jag fel?

Jo jag håller med dig @esterest. Det som sägs är inte värt lika mycket som handling, men samtal med nya insikter kan också ge hopp. Man vill veta att det går i rätt riktning.
Jag ser hur du menar @rike! Och det gäller säkert många.
Men man vill ge den man älskar en chans, och det finns ju faktiskt de som kan leva i tillfrisknande även om de är beroende för livet. Det finns behandlingar, och många blir hjälpta av dem.

Jag tror att det jag var efter, är den här konflikten mellan att han vill känna att han ändå har kontroll och jag vill att han ska erkänna att han är maktlös inför beroendet (första steget i tolvstegsprogrammet).

Men efter att ha processat detta ett varv till, har jag kommit fram till att hans ansträngningar att minska sin konsumtion också är värt mycket.
Och han har minskat den kraftigt de senaste månaderna!
Jag är glad över hans framsteg och ska lämna hans känslomässiga insikter ifred - de är bara hans och inget jag kan styra över.

Andra förbättringar är att vi har en öppen dialog om problemet nu, och jag kan uttrycka mina behov och känslor på ett helt annat sätt. Jag har börjat ta dagar och nätter i mitt eget boende där jag kan läsa, vila och bara njuta av egentid. Det är också nyttigt för min egen alkoholkonsumtion eftersom jag inte har lika många triggers att dricka där.
Idag när jag sa att jag skulle gå över till mig för egentid sa han lite efter det att han tänkte ta en tablett idag (inte dricka). Jag blev frestad att säga att jag kunde stanna, för jag tror att det var det han ville. Men jag tänkte att det är viktigt att jag sätter mitt behov av egentid i första rummet, oberoende av om han tänker dricka eller inte idag. Och han accepterar att jag behöver vara själv hemma hos mig❤️

Jag har bestämt mig för att ge min sambo tid till att lösa sitt alkoholproblem. Det viktigaste är att jag tar hand om mig själv under tiden.
Sen jag började dricka måttligt själv, läsa om medberoende och Al-anons litteratur, ser jag en stor förbättring i mitt egna mående. Jag har slutat vakna på nätterna och oroa mig. När orostankarna kommer försöker jag fånga upp dem och säga: han får lösa problemet själv, det är inte mitt ansvar. Sen tänker jag på något annat. Det är som ett mentalt Stopp när jag kommer på mig med att älta.
Innan kunde jag oroa mig och älta i timmar hur allt ska gå och hur det är. Nästan oavbrutet faktiskt.
Nu ber jag sinnesrobönen när jag känner mig stressad och det hjälper faktiskt.

Jag känner mig hoppfull inför det nya året och mitt egna tillfrisknande från medberoende❤️

@Em89 Förstår din oro! 🙏 Jag har inte varit i just den situationen. Men får du samtalsstöd? Tänker att det är viktigt för att kunna läka och få verktyg för att hantera den kommande vardagen.
Jag har nyligen börjat gå till Al-Anon där man träffar andra anhöriga och delar, och tycker det är väldigt hjälpsamt för mig❤️

Ditt primära ansvar är du och barnen - mår du bra mår de bra enkelt formulerat.
Om han överlevt eller ej utan dig.. snälla försök släpp den tanken - vi kan inte ta ansvar för en sådan sak om de så är att någon super ihjäl sig eller väljer att inte leva mer.
Ska ni bo ihop direkt efter? Tänker att det vore bättre med separata boenden direkt och så ser du med tiden hur det går.
Han lär behöva lägga mycket tid och energi på sig själv.
Att vara nykter på ett behandlingshem är en sak.

Jag tycker verkligen att ni ska bo separat - att fortsätta sin rehabilitering och hitta tillbaka i förhållandet är en utmaning. Och ta hand om barn som också behöver lugn o ro för att läka o känna trygghet.

Den enda erfarenhet jag känner till ligger till grund för det jag skriver, tyvärr föll personen åter snabbt i sin hemmiljö.

Tänker att oavsett om det går bra eller ej behöver det gå lite tid och då kan det vara bättre för barnen att slippa hantera detta - givetvis ska de träffas - men om det blir tufft.
Vad tror du om den tanken?

Har allt gått bra och stabiliserat sig under en längre tid kan ni ta nya tag om det känns bra?

@esterest
En liten tanke bara.. jag tror att de flesta vill, men sen blir det ändå inte så.. då blir konsekvenserna för de anhöriga lika stora ändå..
Synliga bevis eller ej.

Jag tänkte nog mest utifrån vart jag själv befinner mig på kartan - jag vill ha synliga bevis som bekräftar att min man är på väg att vända skutan. Jag fattar ju att det är ett jätteprojekt. Men ja, bara jag VET till 100% att han vill göra situationen till det bättre, så vill jag ju vara kvar.

@esterest Tack snälla! ❤️ Och god fortsättning! Tycker det hjälper otroligt mycket att stötta varandra här på sidan. Vet inte vad jag skulle gjort annars!

Menar du bekräftelse från mig till honom att han är på rätt väg, eller bekräftelse jag är i behov av att han är på rätt spår? 😊

Jag och min sambo har varit tillsammans i 18 år och har 2 barn tillsammans. Under åren har min sambo utvecklat ett alkoholmissbruk pga psykisk ohälsa. Detta har såklart förrutom honom själv, påverkat oss som familj, oss som partners och mig som enskild person negativt. Det har varit lögner, bortförklaringar, offerkoftor, slänga över problemet på mig, smygande osv osv. Han tog hjälp för sitt psykiska mående egentligen innan hans alkoholmissbruk blev så illa men uppenbarligen inte fått rätt hjälp då missbruket bara eskalerat dom senaste 3 åren. Det har iallafall slutat med tagen för rattfylla med indraget körkort och fängelse som följd (ej verkställt ännu), misskött sitt egna företag på så sätt att han varit onykter vid arbete, eller vid anställning inte kunnat arbeta pga o ytterst och ännu sämre psykiskt mående till följd. Dragit sig undan då han ändå haft det i sig att inte vara onykter bland barnen, bott borta i perioder då jag inte velat ha honom hemma. Det är en bråkdel av allt som varit. Iallafall så är han just nu på behandlingshem sedan 3 månader tillbaka, allt funkar jättebra och planerar vars kvar i ca 2 månader till. Under resterande tid nu så kommer han genomgå en npf utredning, om något sådant ka. Ligga till grund för hans psykiska mående merparten av hans liv. Jag är dock livrädd för när han kommer hem. Jag förstår att det stora arbetet börjar då och att grunden i att lära sig stå emot görs nu men verkliga testet kommet när han kommer hem. Jag känner att jag kommer ha svårt att slappna av och inte syna honom i allt, leta tecken på att han dricker osv. Iomed allt det här så har jag även tappat mina känslor lite för honom. Jag älskar han men allt är så trasigt och förstört.. jag vill finnas där för honom vilket jag gjort hela tiden och det är ju tack vare mig som han är där han är idag. Utan mig (och barnen) hade han kanske inte ens levt idag. Jag vill bara få stöttning i hur jag ska hantera hans hemkomst. Hur jag ska kunna stötts honom men samtidigt hitta tillbaka till varandra? Till det vi haft? Just nu känns det svårt och för upprivet. Går fortfarande med känslor av att han förstört allt, vilket jag förstår inte är till gagn för honom att höra. Han har nog med skuldkänslor som det är.. kan något med liknande sits eller som varit r berätta hur ni gjort eller hur allt blev när dom kommit hem igen efter behandling.

@hoppfullsambo
Och det förtjänar du. Och det kan du få. Relativt omgående. En ny start.

Kan någon närstående stötta dig i en praktisk rivstart?

@Stark2025
Tack själv! Tror jag kan sätta mig in i vad du menar med att ha lämnat karusellen. Även om jag själv fortfarande är kvar inne på nöjesfältet så har jag klivit av hans dramakarusell, ser den snurra på visst avstånd nu när jag valt att ta avstånd emotionellt och kan se på hans beroende för var det är - inte som någonting jag tror jag kan fixa. Tittat på hus, inget klart än, men känner mig hoppfull, för ett liv utan drama och kaos.

Julen har förvånansvärt nog varit bra, det trodde jag aldrig att jag skulle få säga. Han har ansträngt sig för att inte dricka för mycket, det märks. Jag är så lättad och jag känner mig för första gången på väldigt länge både utvilad och kanske till och med lite rofylld. Men än är det många dagar kvar av ledighet, vi får se hur det går, det ska nog gå bra! Ikväll drog han dock på en rejäl fylla, ett riktigt fylleslag. Inte hemma hos mig och barnen, som tur var!

Jag förstår om du vacklar ❤️ I den här sköra fasen behöver man så mycket bekräftelse på att det rör sig åt rätt håll om det så bara är centimetrar. Jag är med dig i tanken! ❤️