Senaste kommentarerna i forumet

@Kameleont det låter som om du har ett uppvaknande.
Det är smärtsamt och du låter också väldigt stark (det är man när man vågar se sanningen) även om du inte känner dig så ❤️⭐️ gå framåt och fortsätt söka stöd, du är fantastisk och tack för att du i detta hjälper att lyfta andra.
Du är verkligen en fantastisk person.

@Niha58 Jag hoppas verkligen han vill så ni kan få ha det bra ihop❤️

@Himmelellerhelvette ❤️ Tack att du tänker på mig Jag är väl ok .. han har ringt runt till alla nu - mina barn och hans egna barn och berättat .. men det är ju inte hans val utan han gör det pga att han har en pistol mot tinningen … nu har jag sagt till honom att han måste presentera för mig hans plan hur han skall komma ur missbruket - och vilken hjälp han tänker söka….därefter bestämmer jag mig om jag vill vara med i den planen eller inte .. jag vet ju inte hur seriös han är i sin vilja till förändring .. tror att han mest vill få lugn och ro … han har ansökt om alkolås till bilen och han hoppas mycket på det .. jag tror och är jätterädd för att han då tänker fortsätta som förut alltså med smygdrickandet och inte köra bil de dagarna …

@Kameleont
Men vad fint, tack för ditt fina meddelande.
Jag hoppas att det blir som du skriver, just nu känner jag mig bara liten som människa ❤️
Önskar dig detsamma ❤️

Hej!
Lita på din känsla, han har ett alkoholproblem.
Responsen du får när du tar upp det visar tydligt på det, tänker jag. Han blir rädd o går i försvar. Vill Inte ha en förändring.
Du är verkligen stark som tar upp det med honom.
Det är lätt att ge råd till andra, märker jag, som själv är osäker o ny i den här sitsen.
Jag har en stark känsla av overklighet över min mans alkoholproblem.
Hittar styrka o svar i detta forum.
Kolla runt lite i olika trådar o känn att du inte är ensam.
Jag har påbörjat Anhörigstödet här o hoppas hitta verktyg att närma mig o lyfta problemet. Har inte vågat på allvar ännu.
Önskar dig lycka till! ⭐

Oj, anns, det låter väldigt jobbigt o tufft som du har det. Obehagligt o otryggt. Blir orolig för dig.
Om jag tolkar dig rätt kör han över dig totalt o rider helt på sin skada o skyller o rättfärdigar allt med den.
Du ska inte behöva ha det så!
Lyssna på de kloka råden från Emilia ovan, o sök hjälp.
När du orkar, det är inte lätt att ta det steget, men du har visat att det finns en styrka o ett stort mod i dig - du satte ju dit honom för rattfylla. Det krävs mod att göra.
Har du ett jobb? Kan du få andrum där? Kanske kan du få stöd därifrån?
Kan du kanske flytta till staden där dina barn bor? Är det nåt alternativ?
Bara idéer från min sida, utan att veta hur det ser ut i övrigt i ditt liv.
Önskar dig ett liv med respekt o trygghet.
Lycka till!

Snödroppen, jag vill bara ge dig en stor varm o stärkande Kram när jag läser det du nu skrivit. Både nytt o en del bakåt i tid. Hur barndomen formar oss. Så sant.
Så stark du varit!
Du kommer hitta nya relationer, som är värd din omtanke o vänskap, där det är ömsesidig respekt o där du får full förståelse för dig som person.

Tack på förhand för den hjälp o det stöd du kommer ge på kvinnojouren. Fantastiskt fint av dig att engagera o ge vidare!

Du var den som hälsade mig välkommen hit till forumet (i annan tråd) o det värmde mycket, ❤️ särskilt som det tog emot o var svårt att våga ta steget ut i forumet
(Känner mig skyldig o som om jag går bakom ryggen när jag loggar in här).
Stor Kram till dig 🤗

Jag hamnade i det här forumets idag när jag satt i precis samma tankar som dig och googlade efter svar, tröst, hopp eller något. Jag har inga svar men hade du behövt eller velat prata med någon och kanske utbyta tankar eller bara ventilera så pratar jag gärna via något passande medie vid tillfälle. Jag kan i alla fall känna att alla tankar och frågor snurrar ihop sig inne i huvudet, och det kan vara lättare att se saker klart när man ser på dem utifrån i en liknande situation som sin egen men där man inte är känslomässigt bunden till det själv. Oavsett hoppas jag att det blir bättre för dig och vill passa på att tipsa om att det finns olika stöd- och mötesgrupper på plats i många städer och annars även online om det skulle kännas övermäktigt att försöka reda ut själv.

Mvh, kvinna 35 år med periodvis drog och alkoholmissbrukande sambo

@Niha58 Skönt att få prata med en så klok kvinna. Hur mår du nu? Kram

@Självomhändertagande
Vilket bra exempel med att tappa luft.
Så känns det. Är så trött på all förändring, ser också vad jag ägnat mitt liv åt sånt som verkligen har gett mig konsekvenser i livet och inte gett någonting tillbaka.
Allt ansvar jag tagit som inte varit min, all skam och skuld jag känt för att jag alltid levt och dragits till människor som inte tar sitt ansvar.
Blir förbannad på mig själv och förbannad på andra som tagit sig den rätten.
Inte en enda relation sedan barndomen som är frisk, där jag känner gemenskap, ömsesidig respekt och där man tar ansvar för sig själv.
Alla jävla verktyg som man som barn fick som gjorde att jag valde så dysfunktionella relationer som vuxen och allt som det faktiskt kostat mig.
Känner mig ensam, det finns ingen som finns där för mig, ser mig eller förstår mig.
Jag är bara så trött på precis allt just nu.
Ha en fin helg du med 🙏❤️

@Tröttiz
Ja, precis så behöver jättemycket tid för att vara själv och pyssla om sig själv. Känner igen mig i det.
Jag tror jag är i en förändringsfas, där jag börjar se mig själv och andra på helt annat sätt. Just nu är jag så trött på all förändring, under ett år har allt bytts ut i mitt liv.
Jag är också så trött på allt fokus kring alkoholen och allt elände som följer med den.
Ha en jättefin helg du med ❤️

Tack snälla ni för stöd o fina ord!
Att ni orkar.
Inser såklart hur meningslöst det är att räkna vad som druckits o att det är ett försök till att få en känsla av kontroll. Samtidigt ett sätt att bevisa för mig själv att min känsla stämmer. Om han druckit eller inte. För vet ju inte helt hundra alla gånger.
Bättre humör senaste dagarna på honom, o det får mig att ifrågasätta mina egna upplevelser. Är kanske inte så illa eg. Men det har druckits, även om mindre mängd per dag.
Ikväll mer som förväntat. Vet inte hur mycket men helt klart full. Slocknat i soffan rätt tidigt.

Jag har svårt att åka hemifrån.
Sköter allt numera. Ser till att familjen fungerar o mår ok.
Allt började med hans krasch o psykiska ohälsa för några år sedan, med hjälp o vård till en början men allt eftersom tiden gått mer o mer självmedicinering (öl) från hans sida. Undertiden har jag tagit hand om, o allt större del av ansvaret i familjen. Vi lever två liv känslomässigt bredvid varandra, samtidigt som vi fysisk rör oss i samma område - hemmet. Tragiskt.
Har alltid varit vi två. Jag har innan allt detta började förundrats över hur vi haft med- o motgångar o kommit starkare ur dem.
Om vi bara pratat vill säga. Vi är inte så bra på det.
Känt mig lyckligt lottad som efter alla år fortfarande känt litet lycko-pirr i magen när han kommit hem från jobbet tex.
Nu är pirret borta o jag saknar det.
Saknar honom.
Våra barn är alla i övre tonåren.
Så jag skulle kunna åka bort, det skulle inte bli haveri eller misär. Men känns jobbigt, vill inte lämna dem.
Längtar väldigt mycket efter egentid o vill mest bara vara ifred. Trött, slut o osocial just nu. Orkar inte heller hitta på något för att komma iväg eller hitta på något kul.
På jobbet får jag lite paus på ett vis, o tänker inte så mycket på allt hemma. Samtidigt är jobbet väldigt krävande o där hänger också det mesta på mig. Stort ansvar o svårt med avlastning.
Ingen vet hur det är hemma och jag känner inte att jag kan berätta.
Det är tungt att bära.
Lättar lite att sätta ord på allt här. Kanske kan det bli mer verkligt då. Kan fortfarande inte förstå att detta gäller mig.
Hur har jag hamnat här?
Hur kan jag låtit det gå så långt?
Jag har ju också ett ansvar att säga ifrån, tänker jag.
Hur hittar jag den styrkan?

@TappadIgen man hoppas ju kunna så ett lite frö för honom själv att kunna fundera över men mer än så kan man väl inte göra. Tidigare var jag arg och ledsen. Nu när jag lämnat, dock bor vi under samma tak, så känner jag mer att jag inte kan göra mer än detta att påtala och bevaka barnens situation.

@Åsa M jag förstår hur du tänker ..det är han som har förstört min tillit och det är hans problem att försöka reparera det..det är hans jobb inte mitt..

@Himmelellerhelvette inte mycket sömn alls - hjärnan gick på högvarv….ringde idag till alkoholrådgivningen för anhöriga och fick prata med en klok kvinna där..hon poängterade att det är hans ansvar och att han själv försatt sig i denna situation..hon föreslog att jag skulle kräva att han berättat om sina planer för att komma ut ur sitt alk. missbruk och hur han skall söka hjälp för att klara detta ..om jag då tycker planerna och viljan verkar seriöst och att han gör det helhjärtat och inte för att han blivit påkommen och är tvingad till något han egentligen inte tycker är nödvändigt… då måste jag ta beslut om jag vill finnas med i den processen eller inte …det är mitt liv det gäller och det är jag som bestämmer hur jag skall göra ..Det kändes bra att prata med henne och få bolla sina tankar.

@Samsung50 skrev:"och därför är han inte som andra som har riktiga problem."

En klassiker. Noll insikt om sina egna problem är ett riktigt och stort problem. Men själv har man såklart inga problem. Det är bara det att "man dricker för mycket ibland" såklart. :(

@Snödroppen
Känner absolut igen mig. Vet inte hur jag ska uttrycka mig just nu. Kanske likt ventilen tappar luft ibland. Det är bara att "fylla" på med luft. Fylla på med det som gör en gott. Men det är inte alltid så enkelt, att veta med vad. Promenader brukar hjälpa mig att hitta lösningar. Och att ta mig upp, när jag faller.
Ta hand om dig!

@CarolineG Hej på dig, fint att höra att du kommit över kullen och trivs med ditt nya liv och lägenhet.
Tack för att du frågar om hur det går för mig. Separationen går sakta framåt. Vi är nu över3ns om att sälja boendet och mäklare är inkopplad. Väntar bara in nu rätt tajming då marknaden är dålig pga räntehöjningen som nyss var. Jag var och tittade på en ny lägenhet till mig och barnen, så fin! Jag var redo att flytta in direkt men kan inte göra det innan nuvarande boende är sålt. Men fick en så härlig känsla om framtiden! Vardagen är jobbig då vi tvingas bo ihop och mannen dricker varje dag, de dagar jag hämtar barnen kommer han hem mitt i natten o ligger i sängen hela dagen efter. Luktar illa och är väldigt sliten. Han sover i ena barnets rum. Vi är överens om separationen så inga konstigheter med det. När han var nykter en dag tog jag upp drickande lite försiktigt. Nämnde att det påverkar både mig och barnen negativt och att det finns hjälp att få. Han vill ju aldrig prata om det men sa att han dricker lite för ofta och ibland för mycket men att det inte är något problem och att man kan bara dricka två öl också och därför är han inte som andra som har riktiga problem. Jag sa då att han borde ta en vit månad för att se hur det fungerar och att han inte är sig själv längre att jag inte känner igen honom. Förhoppningsvis gick något in för sedan ville han inte prata mer. Jag avslutade med att säga att jag inte vill att han dricker med barnen vilket han sa är självklart men samtidigt det som han nu gör ändå. På helgerna är vi på separat håll sedan några veckor tillbaka vilket är skönt och ger lugn o tomprat helgerna.

@Rebeckarrr Du reagerar inte alls på något konstigt sätt. Du har såklart fortfarande känslor kvar för honom. Du är en människa och beteendet har blivit normaliserat. Men det är det som kan vara bra med att kunna skriva i ett forum öppet om vad som händer. För då kan vi förklara för dig att du inte överdriver. Du kommer säkert ändå att tänka tanken många gånger till. "Kanske det inte är så farligt?". Men det är det.

Ingen ska behöva tolerera att någon säger så till en som han sa till dig. Jag är ingen expert på sådana här saker, men det blir nog sällan bättre efter att en sådan sak har skett, speciellt då som du sa att ha inte hörde av sig för att be om ursäkt. Det är inte friskt någonstans.

@Rebeckarrr jag har levt med en missbrukare. Han rökte på lite då och då. Drack alkohol varje dag.
Jag skulle inte lita på att din kille "bara" skulle ta en öl då och då. Och dessutom vilja ta lite röka.
Jag vill inte döma honom men tror att chansen är ganska stor att han tar fler öl än några st.
Jag slängde ut min partner efter 3 år. Det gick inte. Hoppas att det löser sig för dig/er.
❤️

Hej @anns och varmt välkommen hit!
Jag läste ditt inlägg och jag blir berörd av det du skriver. Din sambo dricker varje dag och har gjort det under många år och han utsätter sig själv och andra för fara när han kör påverkad. Starkt och modigt av dig att du då har ringt polisen!

Det låter som att du befinner dig i en väldigt tuff och svår situation. Vad bra att du skriver här och berättar och söker stöd, det krävs styrka att göra det! Du skriver att din sambo kan vara aggressiv, hävdar sin rätt och är hämndlysten. Jag blir orolig för hur du har det när jag läser det. Jag vet inte om det är så, men jag blir orolig för ifall det är så att din sambo utsätter dig för våld. Det finns i så fall hjälp att få. Ett steg kan vara att prata med en vän eller anhörig som du litar på. Ett annat steg kan vara att ta kontakt med exempelvis Kvinnofridslinjen (https://kvinnofridslinjen.se/), som har kunskap om sådana frågor.
Oavsett så är det väldigt starkt och modigt att du skriver här och söker stöd. Det är ofta hjälpsamt att få prata med andra om sin situation och få stöttning. Fortsätt gärna skriv här och berätta! Om du vill så kan du också skriva meddelande direkt till oss rådgivare här: https://alkoholhjalpen.se/fraga

Varma hälsningar,
Emilia, Alkoholhjälpen

@Snödroppen
Ja, här har du en i liknande ... Jag har också tryggt och lugnt omkring mig nu, har det rätt bra i övrigt, men känner samtigt mig väldigt låg emellanåt.
Har även mycket behov av egentid och bara få pyssla på för mig själv.

Ja, som du säger ... Kanske det är så att vi går på någon slags "beredskap", får fram kraft, går på autopilot och sedan då vi börjar slappna av i en sund tillvaro så kommer allt mot en med kraft? Inte så konstigt tänker jag.

Alkoholen påverkar ju så många parter ... 😔

Jag är trött på glorifieringen av alkohol, att den har sådan plats i samhället. Då jag vet hur den kan förstöra för människor - beroende och anhöriga 😪. Trasa sönder människor. Den biten gör mig frustrerad och ledsen

Sköt om dig,
trevlig och skön helg! 🌞

Ingen sjukdom är någonsin en enkel resa, men så länge det finns behandling för sjukdomen så anser åtminstone jag att man är ansvarig för sin egen hälsa så till den grad att man bör ta behandlingen och se till att den hjälper en till ett normalt liv. Särskilt om ens misär påverkar alla runt omkring. Ja, det ÄR synd om de som är sjuka, men alkoholism är en behandlingsbar sjukdom liksom många av de underliggande sjukdomarna eller problemen som kan göra att man tar till alkoholen. Det är jättesvårt att resonera kring rätt och fel men nog har alla vuxna individer ansvar för sin egen hälsa, även om vissa behöver extra mycket stöd för att kunna fungera i vardagen (och hjälp att förstå och acceptera det). Långt fler borde söka hjälp långt tidigare.

Enligt min personliga erfarenhet så är relationen död när tilliten är försvunnen. Alla är förstås olika men för egen del ser jag ingen poäng med att ha någon typ av relation (vänskap eller kärlek) om en så grundläggande byggsten som tillit fattas. Fundera på vilka dina grundläggande värderingar är och träna på att INTE kompromissa om dem. Det kommer du ha nytta av hela livet 🤗

Jag hade aldrig befattat mig med någon som tar droger. Alkohol är illa nog. Stå på dig! Innan han visar att han kan sköta sig är det lönlöst att diskutera. Han måste göra jobbet FÖRST.