Senaste kommentarerna i forumet

@Tröttiz
Låter som du har en bra dag ❤️
Känner igen det så väl den känslan av att känna sig jagad plötsligt utan att det är något utifrån som gör det. Konstigt egentligen, å andra sidan kanske inte.
När jag minns tillbaka så var det så jag kände när suparperioderna satte igång. En fullständig panik och som om mattan rycktes under fötterna. Jag hoppas att det läker ut så småningom. 💐

@Kevlarsjäl62
Ja, det där med att inte ha kontroll sätter sina spår.
Jag blir också stressad av förväntningar.
Det är ju jobbigt, men man måste ju ge det tid. Det vi anhöriga går igenom fixar ju sig inte i en handvändning precis.
🌺

@Kevlarsjäl62
Tack för den feedbacken! 🧡
Jag blir varm inombords o bara ler när jag tänker på (o ser för mig) att det sitter en lapp med mina ord på någons (ditt!) kylskåp, som påminner om att följa stigen mot att Leva Livet! Fantastiskt 😚

@Tröttiz Känner igen både det ena och det andra. Harmoni och lugn ena dagen och just den där känslan av att vara "jagad" den andra. En känsla av att något förväntas av mig. Eller att något/någon vill begränsa mig. Jag har upptäckt att jag inte klarar andras förväntningar alls nu. Inte helt lätt att jobba eftersom det där självklart ställs en massa krav. Så fort någon vill "styra" mig på minsta sätt så går jag till motangrepp eller får ångest. Kanske inte är så konstigt när någon och något annat haft kontroll över mitt liv så länge. Därför har jag så svårt för kontakt med min man, även när han är nykter. Han ställer egentligen inga krav alls, men jag tål knappt att han föreslår att vi ska träffas. Undrar om det någon gång kommer att bli annorlunda?

En harmoni och tillförsikt inom mig.
Hej alla, just idag har det känts så.
Det är jag glad över. 🙏
Sedan kommer det dagar jag känner mig "jagad", fastän jag inte har något egentligen att fly ifrån. 🤔 Får ingen ro. Vet inte, kanske sådant är vanliga konsekvenser för att ha varit medberoende.

Sakta men säkert blir det väl bra. Att åtminstone komma genom denna berg- och dalbana av sinnesstämning och känna sig tillfreds med allt.

Kämpa på ni där ute. Kram.
💕

Tack för att du skriver om din situation!
Jag känner tyvärr igen mig väldigt mycket i det du skriver om. Växte också upp med en pappa i beroende. Min mamma har relativt nyligen lämnat min pappa efter nästa 30 år tillsammans. Både jag och min bror har flyttat hemifrån och hans beroende har förvärrats sedan dess.

Likt din uppväxt så har min pappa druckit så länge jag kan minnas, beroendet har eskalerat med åren och ledighet samt pension förrvärrade det. Förr var han väldigt aktiv och kunde hålla sig över ytan trots sitt beroende, han lyckades hålla sig någorlunda i styr när han jobbade. Han kunde komma hem och laga middag till familjen, men den var ofta ackompanjerad med alkohol.

Min pappa visar också tydliga tecken av depression som har varit mer eller mindre återkommande i ungefär 15 år.

Sorgen, ilskan och oron du skriver om känner jag väl igen. Det är en emotionell berg- och dalbana, som för min del har varit svår att bearbeta.

Sen för att stärka din inre röst som inser hans beroende så definieras beroende av beteenden/handlingar som har en negativ påverkan inom exempelvis relationer, jobb, hälsa m.m. Det kan kännas klyvande att se någons beroende helt förstöra vissa aspekter i sitt liv medan andra verkar helt oberörda. Kan även tänka mig att det för din del kanske känns lättare att delvis förneka hans problem, som sagt är sorgen, ilskan och oron inte lätt att bära.

Hoppas du gör något slags framsteg med honom, om inte annat tar hand om dig själv och barn. 🩵

@Tröttiz
Låter som en mysig dag ☀️
Ja, det kändes väldigt skönt att bli förstådd och sedd och få förklaringar.

@Snödroppen
Ja tack det gör jag.
Blev lite häng med en god vän idag, och ett fotbad. 😊

Klokt att ventilera med psykolog tänker jag för dig. 🌹

@Kevlarsjäl62
Haha, "börjar passa mig jävligt noga för försöka att passa in" vilken härlig mening . Började skratta av igenkänning.
Ja, det känns oerhört bra nu efteråt. För min del ger det mer energi till att ta hand om mig själv och inte hennes draman eller problem som hon hanterar genom att använda mig.
Jag träffade en psykolog idag vars utlåtande var att jag troligtvis har utmattningsymtom och PTSD. Känns väldigt skönt att få förklarat för mig vad som händer i kroppen.
Andra saker som jag förstod och som jag aldrig sett innan.
Så tacksam att hon blev min psykolog och spännande men läskigt vidare då jag har bestämt mig för att rota i det jobbiga.
@Kevlarsjäl62 ja, jag tror det är den enda vägen att fullt ut leva sant att visa vad man känner, vara ärlig och få mer äkta genuina möten med andra människor. För min del tror jag det har och göra med att jag aldrig ens varit på en plats i livet där jag kännt efter och sedan känt mig berättigad att leva så.
Det är något som jag börjar ta tillbaka nu, mina rättigheter. 🌼

@Kameleont "Idiotisk rundgång" var en väldigt bra beskrivning. Ska skriva det på en lapp och sätta upp på kylskåpet som en påminnelse, ifall jag börjar vela igen 🥰

@Kameleont Håller med Snödroppen. Det går snabbt att vänja sig vid det "nya normala". Jag blir jätterädd att de där dagarna och veckorna blir 10, 20 och 30 år. Så blev det för mig. Kramar.

@Snödroppen Bra gjort av dig!
Jag har också funderat på om det är nåt fel på mig, det känns nästan som om jag drar till mig personer som "äter upp" mig. Och det kanske jag gör, eller åtminstone gjorde, eftersom jag varit så mån om att vara omtyckt att jag anpassat mig efter den jag mött. Tror jag lurat många att jag är deras tvillingsjäl, inte medvetet men för att jag så förtvivlat gärna velat bli omtyckt. Jag menar inte att du gjort samma sak, men det kan ju handla om ditt obehag inför att någon ska bli arg eller sårad. Jag blir så glad att du sätter ner foten ändå. Det är jättemodigt! Jag börjar bli lite bättre på det jag också och jag passar mig noga för att försöka passa in 😜🥰

@Tröttiz
Hej, Tack för ditt fina stöd, det känns stärkande. Ja, det ska jag göra.
Idag ska jag träffa en psykolog som jag hoppas "ser" mig och kan hjälpa mig framåt.
Idag är jag oerhört trött, så jag ska ge mig själv vila.
Har du planer på att ge dig själv något idag? 🌻

@Snödroppen
Hej.
Tänkte på det där med att sätta gränser. Att ha förmågan till detta är ju för den egna hälsan, att må bra. Fortsätt med det. 🤗🌹
Och en fråga, vad ska du ge dig själv / göra för dig idag? 💜

@Kameleont
Tack snälla du, det kändes så skönt att få höra det.
Jag förstår hur otroligt mkt det tar med människor som är gränslösa, idag är jag helt slut. Jag förstår också hur svårt jag har att sätta gränser för människor med det här beteendet, jag får riktig panik och ångest för vad konsekvenserna blir.
Det kändes skönt att höra även om jag vet om det att det är mitt fel, att jag gjort fel eller är fel i stunden.
Efteråt ångrar jag det inte, blir förbannad när jag tänker på hur hen betett sig.
Tack, önskar dig detsamma 🌸

@Kameleont
Ja tänker på när ja läser dina rader ur fort något normaliseras i livet. Du skriver att du är besviken, trött och överlever. Du lägger all din energi åt hans leverne med alkoholen som elefanten i rummet.
Jag förstod inte när jag levde i det hur dåligt jag mådde men jag förstår idag konsekvenserna av det och hur mycket tid jag förlorat egentligen.
Du verkar vara en sån härlig, stark och genuin person som många trivs att umgås med, kan det vara en idé att hitta på saker du tycker för dig själv en period eller kanske rakt av bara lämna honom för att inte dras ner mer?
Önskar dig känslan av att leva livet och inte bara överleva det ❤️

Känner mig bara ensam, liten o ledsen nu. Besviken.
Det känns åter hopplöst.
Inget har eg ändrats efter samtalet vi hade.
Han dricker fortsatt sina öl i smyg, olika grader av berusning ger olika sorts humör. Det svänger.
Vi lever vidare våra liv som om allt är normalt. Vi är slutkörda, trötta o överlever dag för dag. Också går det en vecka till...

Tänk att vi är så många i samma sits!
Det är sorgligt.
Man blir, som du säger, så genomtrött. Trött på att tänka, fixa, ligga steget före. Trött, trött, trött... Trött på att vara ensam vuxen.
Min man ångrar nog inget efter helgen, låtsas som ingenting. Självmedicinerar, för att orka, för att bli lite glad. Han beter sig egentligen inte så illa (otrevlig ibland iofs), men är berusad i olika grader hela helger o nu även vardagar efter jobbet.
Känner så väl igen känslan av att inte längre se fram emot helgen.
Att ständigt vara beredd. På vad vet jag inte men allt o inget kan hända.
Avstår också alkohol nu, för den lilla festliga känslan finna inte kvar.
Jag har aldrig druckit stora mängder eller regelbundet, inte sett så mycket baksida av alkohol i min uppväxt. (Vilket jag är oerhört tacksam för) För mig har ett glas rött eller bubbel varit en guldkant nån gång ibland. Men guldet är borta nu.
Nu vill jag mest vara redo, tryggare i vetskapen om att jag kan köra om något händer. En vettig vuxen hemma.
Jag hoppas du finner lite styrka i att vi är flera som upplever, grubblar, o lever samma idiotiska rundgång.
Styrkekram

Jag säger till dig det du sa till mig en gång (det lyfte mig!);
Du är stark! ❤️
Även om det inte känns så. Men att sätta gränser o stå upp för sig själv kräver styrka. Det är inte lätt med gränslösa personer. Att någon inte förstår eller inte vill förstå det du förmedlar är inte ditt fel.
Förstår att det känns obehagligt att mötas av ilska men hoppas du kan landa i och känna att du stått upp för dig själv, vilket är viktigast av allt. Hens reaktion är Hens eget ansvar o kanske kan budskapet sjunka in där med tillslut.
Önskar dig tryggheten o lugnet du längtar efter!
🌸

Det där låter inte som ett roligt liv. Hur vill du leva? Hans beroende av alkohol är hans problem, inte ditt. Hur vill du ha det, har du funderat på det?

@PSG Jag känner igen din situation på pricken och dina känslor. Så här utifrån är det jättelätt att se vilket begränsat liv du (ni) har p g a alkoholen, men när jag själv var mitt i, så tvekade jag och tvivlade hela tiden på hur allvarligt det var. Framemot tisdag eftermiddag började jag redan tänka " så farligt är det väl inte, han är ju bara lite tjatig och fjantig". Sen kom nästa helg och jag ville bara därifrån.
Vi levde bara som ett par tisdagar och onsdagar, för på måndag var jag fortfarande arg och ledsen och på torsdag började jag gruva mig och förbereda mig inför helgen. Det låter ju helt sinnessjukt, men kanske kan du känna igen dig. Nu har jag nyss lämnat, men det tog 30 år. Att låta det gå så länge är inte bra för någon, varken för den som har beroendet eller den som är medberoende. Jag tror att jag gjort det väldigt lätt för min man att fortsätta dricka men också gett honom svåra skuldkänslor, så ingen har tjänat på det.
Det verkar ju som om din man har insikt om att han har problem och det är ju ett första steg. Han måste dock känna att han vill sluta för att han SJÄLV mår dåligt av sitt drickande. Min man försökte flera gånger sluta för att familjen led och det var nog dömt att misslyckas från början. Hur som helst så tror jag att du behöver komma därifrån, det är väldigt lätt att kärlekskänslorna försvinner och till slut finns bara någon slags medkänsla kvar. Och du har ju ett helt liv att LEVA! Inte bara några dagar per vecka.

@Självomhändertagande vad spännande att läsa om din resa! Jag tror det är helrätt att välja total avhållsamhet. Och som de avslutade radioprogrammet med ”less is better”. Alltså, hur lite du än dricker så är det bästa att du dricker mindre. Ur ett hälsoperspektiv. Kul att du blev inspirerad! Heja dig!!

Min man dricker varje helg. Ångrar allt han sagt dagen efter, lovar att söka hjälp och att hitta något annat som gör honom glad. Jag har verkligen försökt att stötta, hjälpa, prata, krama, älska, ja allt jag kan komma på. Nu för tiden ser jag inte fram emot helger och semester. Jag dricker själv inte alls längre ( inte varit beroende av alkohol). Jag känner att jag måste vara beredd på något sätt... Jag är trött, trött på att tänka. Jag antar att man inte kan lära en gammal hund att sitta.

@kajsa48 om man dricker så mycket vid samma tillfälle så har man definitivt problem. Dessutom otrevlig mot er. Ni ska inte behöva ha det så 🌸

@Samsung50 Jag förstår att saker normaliseras med tiden, men om jag var du skulle jag lägga allt krut på att skilja mig. Nu på momangen! I synnerhet för barnens skull!
Att leva under samma tak är ju psykisk tortyr.
Ta hjälp av soc, har han alkoholproblem så kommer umgänget säkert regleras efter det.
Om han ens kommer att vara intresserad. Kan ju lika gärna vara flaskan som helt kommer i första hand..
Jag är själv nykter alkoholist numera, och jag tycker du ska göra allt du kan (även sälja till underpris) om det krävs.
Inget är viktigare än att vara trygg och må bra!
Kramar och pepp!❤️❤️🙏🏻