Senaste kommentarerna i forumet

@Rebeckarrr
Jag skulle aldrig tro på det.
Han säger ju att han inte ser några problem med drickandet och drogadandet.
Så snart han har dig i nätet igen så börjar ursäkterna igen.
Stå på dig.

@TappadIgen Ja det gör verkligen stor skillnad att läsa det såhär när det skrivs från en utomstående person. Själv kan jag inte riktigt förstå allvaret i det jag fått uppleva och faktiskt själv skriver, det har blivit normaliserat på något sätt, även att jag tvivlar på min egen magkänsla ”det kanske bara är jag som överdriver” , ”det kanek inte är så farligt som han säger” Är tankar som dyker upp i mitt huvjd kring allting

@TappadIgen Ja det gör verkligen stor skillnad att läsa det såhär när det skrivs från en utomstående person. Själv kan jag inte riktigt förstå allvaret i det jag fått uppleva och faktiskt själv skriver, det har blivit normaliserat på något sätt, även att jag tvivlar på min egen magkänsla ”det kanske bara är jag som överdriver” , ”det kanek inte är så farligt som han säger” Är tankar som dyker upp i mitt huvjd kring allting

@Niha58 Hur mår du idag? Har du kunnat sova något? Jag hoppas ni finner en lösning som ni båda vill gå vidare med.

Stor kram❤️

@Rebeckarrr skrev:"Skulle ni tro på detta? Skulle ni tro på att han kan klara av någon öl då och då? "

Det går ju aldrig att veta men det finns inget av det du har sagt som indikerar på att han skulle klara det. Någonstans så måste han förstå själv att det är ett problem och han behöver ju hålla sig ifrån alkohol för egen skull, men det tycks inte som att han har någon insikt alls.

Men oavhängigt allt det där så reagerade han såhär när du pratade med honom om att avsluta förhållandet. "så mötte han mig med ilska, blev helt rasande, sa hur jag förtjänar att dö, att min hund ska dö, att jag inte kommer klara mig utan honom, att jag är en lögnare som kommer med en ”påhittad” anledning för att lämna honom"

Jag tror att du förstår själv vilken varningsklocka det här är. Så behandlar man inte någon man älskar. Om han inte får någon hjälp så kommer du garanterat att återigen stöta på detta manipulativa och kränkande beteende och även om han förmodligen kommer att sköta sig ett tag så talar väl det mesta för att du har liknande att förvänta dig i framtiden och att det sedan eskalerar.

Jag gick ifrån min person med missbruk för en vecka sen, imorse hörde han av sig.

Han kom inte tillbaka med en ursäkt, utan med en frågan, en frågan om hur jag hade kunnat reagera så hårt över att den där oskyldiga ölen till middagen som resulterade i att man sitter hemma hos ett par och tar droger, med deras barn som sover i rummet intill, kunde vara ett problem.

Han menar på att det inte var alkoholens fel.

han sa att han vill ha ett liv med mig utan begränsningar, och att han vill att det ska vara okej för honom att kunna ta en öl då och då och att han inte kan lova att det aldrig skulle förekomma droger.

Jag svarade på det att jag är helt emot alkohol och droger i det här förhållandet och då sa han att ”ja men då håller jav mig ifrån det”

Skulle ni tro på detta? Skulle ni tro på att han kan klara av någon öl då och då? kommer jag någonsin kunna lita på att han kan tex. dra iväg en helg med sina vänner och att allt går snyggt till?

@tågfrälst
Det handlar inte om att att känna skuld och skam för att man är alkoholist.
Det handlar snarare om att ta ansvar för de handlingarna man gjort som skadar omgivningen.
Precis som en medberoende behöver ta ansvar för de valen man själv gör istället för att lägga ansvaret i någon annans händer. Sen låter det enklare än vad det är.
Men vi på medberoendesidan har en tendens om försöka förstå, hjälpa och tillslut dras vi med i missbruket på ett sätt och tappar det vi har ansvar för; våra känslor, våra behov och oss själva.

Vi bor långt ute på landet och han jobbar hemma … han kommer bli helt isolerad eftersom jag kommer hem sent varje dag ,, jag kommer att få stå för allt som vi hjälpts åt med tidigare = det kommer bli tufft men jag tänker också om det skett en olycka när han körde påverkad - att han hade haft ihjäl någon …hur hade man orkat leva vidare efter något sådant = tacksam att inget sådant hände ..

@Såjävlatrött kanske det enda vettiga eftersom han inte klarar på egen hand och han är en mästare att mörka och ljuga han är såååå trovårdig .. han är diabetiker och har pump jag vet inte om det har någon betydelse om man börjar med antabus .. får prata med honom i morgon ..önskar bara få vila men hjärnan går på högvarv - helt obegripligt att han kan sova och här ligger jag helt klarvaken med ångest … tack för svar ❤️

Ingen vill bli alkoholist, men många trillar dit, kan vara vem som helst,
Man är inte ond för att man dricker. det är alkoholen som styr,
Man måste tänka att det är en personlighetsförändring, som alkoholisten är inne i, det är inte samma människa som man känt en gång,
Konsekvenserna som hen ställer till med, gör man inte för att vara elak, det är som doktor Jekyll o hyde,
Har en bror som är alkoholist, som var och är världens snällaste, satt med honom och hans polare en kväll, o hörde deras livs öden, helt vanliga människor som trillat dit, med fruktansvärd ångest, o det enda som hjälpte var att bedöva den. många är fördömande även om personen slutat dricka, så blir dom utstötta från sina gamla vänner, efter den kvällen har jag slutat döma. Dom skulle göra allt för att få det ogjort, men dom kommer aldrig in i ”vanligt folks gemenskap igen”
Det är bra att kändisar börjar berätta om sitt missbruk och hur dom tagit sig ur det, så att det inte blir så skamfyllt längre, så att dom kan komma tillbaka till samhället igen, som är så skenheligt, med all reklam på alkohol o hur fint det är att sippa på vin, på en fin krog, och nu vill att det ska bli gårdsförsäljning, på alkohol,du kan gå in på en matvaruaffär och köpa en vinsats för 100:- o fyra kg socker så har du 20 liter vin på en vecka,
Då kan nästan vem som helst åka dit när det alltid finns hemma, människan är svag,alkoholisten är inte ond, men alkoholen är ett opium för folket,
Hembryggningen gjorde mig till alkoholist, fast jag hade allt i statusväg, men är nykter sen två år tillbaka, o försöker få igen tilliten av alla som såg mig onykter,
Men det är inte en enkel resa, folk tror att man kör i fyllan, slår familjen o allt annat hemskt fast man aldrig gjort det, en gång alkoholist alltid alkoholist så kan det vara, men man kan vara nykter alkoholist, eller som jag blivit absolutist, men det spelar ingen roll folk har redan dömt ut en, speciellt dom som är misslyckad i livet, för då får dom gotta sig åt nån annans olycka,
På det sättet drar sig den beroende till likasinnade, för att få nån typ av socialt umgänge. Tragiskt men sant.

Tack ❤️ känner mig bara så fruktansvärt ledsen och inte arg längre - det är så sorgligt och jag vet att han har ett helvete nu…jag kan aldrig mera lita på honom - är det så jag vill leva ?

All kärlek till dig! Magkänslan uppmanar jag också till! Jag ställde kravet antabus på min sambo, det var det enda sättet för mig att veta att han verkligen var nykter. Kunde det vara ett alternativ?

All kärlek till dig! Magkänslan uppmanar jag också till! Jag ställde kravet antabus på min sambo, det var det enda sättet för mig att veta att han verkligen var nykter. Kunde det vara ett alternativ?

@Niha58 Vilken oerhörd besvikelse! Slå inte ner på dig själv! Det är svårt att veta om man är paranoid eller inte. Nu har du fått bevis på att du inte varit det. Det är svårt att lita på sin intuition när man vill lita på någon, det är inte ditt fel! Hoppas du kommer få en god natts sömn och kan se på detta med ett utvilat sinne i morgon❤️

Kan vara räddningen för honom,
Men väldigt jobbigt, beror hur ni bor, om han behöver bilen,
Om det påverkar jobbet så är det inte bra, men det är värre att köra ihjäl nån. finns ingen ursäkt för rattfylla.

@Occra Tack för ditt svar, jag känner igen mig mycket i det du skriver. Även min pappas alkoholkonsumtion har eskalerat med tiden. Förr var det mer till helg och fest, nu även vardag.

Jag har också uppmuntrat min mamma att söka stöd av någon utomstående men det är svårt. Att få pappa att prata med någon eller arbeta med sin psykiska hälsa känns i princip omöjligt. Han har oerhört svårt att hantera och prata om känslor - vilket säkert är en bidragande faktor till hans drickande.

Tack för ditt tips ang hur jag kan prata med honom och för att du skrev. Det kan stundvis kännas väldigt ensamt att vara i detta och att läsa någon annans berättelse ger en form av tröst. Jag önskar er all lycka till och hoppas att din pappa fortsätter i rätt riktning med nedtrappningen.

Jag har inte skrivit på ett tag för vi försökte verkligen ta tag i situationen … jag har inte druckit en droppe på snart ett år och för mig är det livsviktigt att leva nyktert för jag har inget annat alternativ .. han har också försökt men druckit alk fri öl som han har runt sig hela tiden ..det har blivit så,svårt att veta är det alkohol han doftar eller är det den alk fria ölen..han förnekar och får mig att känna mig dum och misstänksam,,,tills NU - han sitter i soffan och berättar att han idag blivit stoppad av polis 0,2 promille ..20.000 kr i böter och indraget körkort i ett år .. så korkad jag varit att jag låtit mig bli förd bakom ljuset ..han har druckit hela tiden och nu blev allt så här! Kanske är det hans räddning men jag känner en sådan skam och även att jag är ett sådant nöt som blivit lurad ..nu känner jag mig helt tom och vet inte hur jag skall hantera allt …

Jag har inte skrivit på ett tag för vi försökte verkligen ta tag i situationen … jag har inte druckit en droppe på snart ett år och för mig är det livsviktigt att leva nyktert för jag har inget annat alternativ .. han har också försökt men druckit alk fri öl som han har runt sig hela tiden ..det har blivit så,svårt att veta är det alkohol han doftar eller är det den alk fria ölen..han förnekar och får mig att känna mig dum och misstänksam,,,tills NU - han sitter i soffan och berättar att han idag blivit stoppad av polis 0,2 promille ..20.000 kr i böter och indraget körkort i ett år .. så korkad jag varit att jag låtit mig bli förd bakom ljuset ..han har druckit hela tiden och nu blev allt så här! Kanske är det hans räddning men jag känner en sådan skam och även att jag är ett sådant nöt som blivit lurad ..nu känner jag mig helt tom och vet inte hur jag skall hantera allt …

Min sambo älskar att supa och då menar jag inte ta någon öl utan att dricka jättemycket på en kväll och bli rejält full.

Vi är båda över 35 år så inga ungdomar direkt, och jag har festat massor i mitt liv också så är inte de.

Han pratar ofta om hur kul de är festa loss eller supa men gör de mindre sällan nu när han är med mig än jag tror han hade velat, men har accepterat att han gör de då och då.

Men han vill gärna dricka något flera dagar i veckan, en öl här och där, en drink, eller vin och mer på helgerna.

Om jag påpekar de så ber han mig skötta mitt och han får sköta sitt och jag är inte hans mamma som ska tala om vad han får och inte får göra och så blir han sur på mig resten av kvällen.

Jag tycker han har problem med alkoholen har jag fel?

Du måste läka på ditt eget sätt, precis som att han måste läka på sitt. Räkna med att det tar tid och är jobbigt! Men det kommer vara värt det. Att leva med en alkoholist sliter på psyket. Man får svårt att lita på folk, inte minst. Jobba med dig själv. Det kommer du ha nytta av sen 🤗

Jag tänker så här , landa inte in din man utan ta ansvar för dina känslor själv. Självklart bär man på mycket ilska, bitterhet som du uttrycker, sorg inte minst, men vi som anhöriga har ett val och det har varit i ditt fall och för väldigt många att stanna kvar trots allt. Du behöver ett forum där du kan uttrycka vad du bär på. Alanon tex, där finns människor som förstår dig och levt under liknande omständigheter, en kurator kanske, anhörigprogram brukar kommunen erbjuda. För min del gick jag ett sorgebearbetningsprogram. Det finns mycket sorg när livet inte blev som man hoppats. Det befriade mig från alla känslor jag bar på efter att jag levt tillsammans med en person med missbruksproblem. Det gjorde att självfallet fanns minnen kvar, men dom var inte laddade med massa negativa känslor, vilket innebar en nystart och jag såg framtiden med friska ögon, inte färgade av det förlutna.

@Spindeln
Det är väl inget att dölja för att han är duktig nu. Inget fysiskt våld, våld kan se ut på många sätt. Psykiskt våld kanske det är.
Jag tror att det är något som behövs läkas mellan er. Han behöver ta ansvar för vad han utsatt dig för och du behöver ta ansvar för din smärta.
Hur skulle det kännas för dig om du berättade för honom hur du känner?

Min man har haft alkoholproblem i stort sett så länge vi känt varann och han har för första gången någonsin tagit tag i det. Han väntar på att få träffa en sjuksköterska och har knappt druckit på en månad. Jag är jättestolt över honom, men jag inser samtidigt att det är så mycket ilska och bitterhet kvar av allt som varit hos mig som jag måste hantera.

Vi har t ex haft ett oerhört stormigt förhållande tidigare, med massa gräl som tagit superhårt på mig. Särskilt senaste året har han sagt så mycket elaka saker till mig att jag inte vågat berätta för vänner för att jag inte velat att de skulle tycka illa om honom. (Obs, inget fysiskt våld!)

Och nu har alltihop bara slutat! Han kan styra sitt humör, han blir inte arg på mig, vi har det lugnt och bra. Och jag älskar honom massor! Men allt det lidande jag stått ut med i snart 10 år har ju inte försvunnit? Jag vill inte vara arg på honom nu, han gör ju något jättebra som säkert är svårt och jobbigt och jag vill stötta, men vad ska jag göra med min ledsenhet och otrygghet och oro?

Såg nu att det blev ett kort inlägg pga min tekniska inkompetens. Men nu så borde det bli rätt.

Jag trodde i min enfald att nu när min alkoholist fått hjälp via frivården och behandling/drogprover osv osv så skulle livet räta ut sig. Tänk vad fel jag hade. Helt plötsligt låg det ett nytt brev i min brevlåda (vi har barn ihop) från SOC som meddelar att inte en utan två orosanmälningar har inkommit. En från polisen som LOBat henne med två flaskor vodka i handväskan en torsdag. Hon har attackerat bilar, polisen och sen arrestpersonalen. Utöver det ännu en då hon uteblivit från vård (finns domslut på vård så den är inte frivillig). Misstänker att det som väntar nu är minimum 2 månader fängelse men antagligen 5 månader då det finns mer än en dom hon ska verkställa. Jag pratar med SOC som förklarar att jag "borde" ansöka om övervakat umgänge dom gånger hon ska ha vårt barn. jag har sen starten vart emot det då jag inte vill begränsa barnets tillgång till sin mamma samt att hon ju faktiskt tagit tag i saker i och med vårdplanen. Men nu vet jag ärligt inte hur jag ska ställa mig, gör jag både mor och barn en björntjänst genom att INTE ansöka om det eller är det kanske något negativt att göra det? Jag har föreslagit att hon får ha vårt barn OM hon bor hos sin mamma framöver men vet inte ännu om hon godtar det.

Hur skulle ni gjort, eller finns det någon som gått igenom detta att försöka "skydda" sitt barn från att bli en del i missbruket?

Vilken mardröm du lever i tycker jag. Aldrig känna ro. Enligt mig tar du ansvar för något du inte kan påverka. Du vill din pappa ska få ett värdigt slut när det är dags, men då måste han ju vara nykter och det verkar han inte vara motiverad till. För mig förefaller du offra ditt eget liv till ingen nytta eller? Slutar det inte i en katastrof hur du än gör. Orsaken är ju hans missbruk och det råder du inte över.

Förstår att det inte är lätt att låta din pappa flytta hem till sitt. Dessutom hotar han med att då supa ihjäl sig. Usch, då har man sjunkit lågt som förälder när man gör sitt barn så illa. Tänker din pappa inte på hur du har det? Det finns hjälp att få för din pappa. Du nämner själv antabus men han är inte intresserad. Att gå till psykolog samtidigt som man är aktiv i missbruk brukar inte ha någon effekt.

Ni har gjort en anmälan rill socialen och pga av sekretess så berättar dom inte vad dom gör. Anledningen till anmälan är ju att han håller på att supa ihjäl sig och att ni som anhöriga är maktlösa inför detta. Om han besöker sjukvården be att även dom anmäler. En anmälan från en läkare väger tyngre. Själv kan ni ringa och informera om hur situationen ser ut t.ex. nu har han skadat sig. Ni har anmält och ansvaret för att han inte avlider till följd av sitt missbruk är nu socialförvaltningens.