Senaste kommentarerna i forumet

Vi var iväg på terapi och då erkände han att han druckit. Varför har han inte tagit upp det med mig innan? Jag har ifrågasatt, men då varit löjlig enligt honom. Han fick frågan varför han inte tagit alkoholfri. -Nej jag fick inte ta det. Öh?? Så då skulle en med alkohol i vara bättre? Alltså jag sa att jag inte vill att han tar någon öl, för det kan trigga igång det och därför inte alkoholfri heller. Nu ska vi åka iväg över påsk och jag tror att han kan hålla sig då. Det är ingen annan som tar något starkare än påskmust. När vi sedan kommer tillbaka har jag bokat tid själv med terapeuten. För då litar jag inte på att han kommer hålla sig när han träffar sina kompisar igen.

@CarolineG Hur går det för dig? Hoppas du och din son mår bra ❤️

Det vore förstås bra om behandlingen tog så snabbt. Jag tror dock att även om han kan uppfatta det som att det är skillnad, så finns det sannolikt också ett stort mått av önskan att slippa strålkastarljuset också i det han säger. Vet du om han pratar med någon annan om hur han mår, och hur han beskriver det då?

Anledningen till att jag frågar är att när mitt ex lades in på rehab påstod han sig vara botad efter några dagar. Det var förstås ren bullshit. Han ville slippa fokus på sina problem och på sig själv, och genom att låtsas att de var borta så trodde han att han kunde övertyga omgivningen. Det var ingen som gick på det, och ett år senare är han kvar i rehab.
Jag förstår att du vill tro på honom. Det vill man. Men för din egen själsros skull, var lite skeptisk tills du har konkreta bevis. Det här är en hemsk sjukdom och för att både hantera den och psykisk ohälsa samtidigt krävs det mycket jobb under lång tid.
Skickar en massa kramar till dig!

@jojo301
Jag var på ett anhörigmöte och det var så tungt. Jag hörde om två alldeles eländiga situationer av två anhöriga, så jag orkade inte gå tillbaka dit.
Jag ville ha en lösning och inte höra om andras elände. Jag sökte hjälp vidare och fick den hjälpen som jag behövde till slut.
Det tog emot för min del att gå dit. Länge. Att möta andras verklighet och inse sin egen. Det är inte lätt. Men det är en början, bara att tänka på att det finns andra. Och att det finns möten.
Kämpa på. Du kan gå dit och bara lyssna.
Ta hand om dig!

Har en son på 30 år som dricker alkohol varje dag (eftermiddag/kväll). Han bor i ett eget hus på vår gård. Han har druckit i många år p.g.a psykisk ohälsa (panikångest) men haft ett fungerande liv tills för 2 år sen. Då blev han sjukskriven och har sen dess inte arbetat. Nu har han inget jobb eller inkomst, har ingen kontakt med vänner. Han får bo gratis så länge som han saknar inkomst. Han hjälper till lite i vår verksamhet som är på hemmaplan. Har sparade pengar sen han jobbade, så han har ingen rätt till något ekonomiskt stöd. Har gått hos terapeut, psykolog, läkare i omgångar, men det rinner ut i sanden när det krävs något från honom. Har försökt med "avgiftning" på hemmaplan ett par gånger, men inte klarat det. Där vi står nu är att han kan kanske tänka sig att skriva in sig på beroendecentrum. Han har ringt dit själv, (tyder på viss motivation) tyvärr inget svar. Vi har har läst på, varit på digitalt studiebesök, fått svar på frågor. Allt är klart, förutom att vårdbegäran ska fyllas i tillsammans med socialtjänsten. Det behövs "bara" ett sms från honom till hans kontakt på socialtjänsten. Det är mycket ångestladdat för honom. Det har gått några veckor nu, och jag undrar hur, eller om jag kan få honom motiverad. Några säger att han han har det för "bra", att man måste nå botten innan det kan vända. För mig som pappa, som gör vad som helst för mitt barn så är det mycket svårt att låta honom nå botten först. Det borde väl gå på något annat sätt?

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Min pojkvän, sen ca ett halvår tillbaka, jobbar också inom restaurangbranschen och jag har varit med om liknande situationer. Det är inte förrän nu som vi bor tillsammans som jag märkt vilket problem det här är och hur beroende han verkligen är. Han har uttryckligen sagt flera ggr att han vill/ska sluta och bättra sig för mig, speciellt efter stora bråk. Men nu på senare tid har det vänts till att det är jag som är problemet, han blir arg på mig när jag blir ledsen och orolig för att han dricker. Han säger att han vill ha en tjej med mer driv, för att jag pluggar (han drar också in de mesta pengar) dock tar jag hand om mkt i hans liv, hans hund, pluggar heltid, oerhört intresserad av självutveckling och har stora ambitioner samt har två extrajobb - så det är väldigt sårande att höra det. Och att alkoholen är ett sätt för honom att koppla av och koppla bort för att han jobbar hela tiden, mer än heltid vilket han påminner mig om det ofta. Vet verkligen inte heller vad jag ska göra då jag älskar honom så väldigt mycket och jag vet att han är en bra och fin person innerst inne. Du ska veta att du inte är ensam som känner som du gör, sen tror jag att branschen de jobbar i tyvärr inte kommer att bidra till deras tillfrisknande vilket är väldigt jobbigt att vara medveten om. Man känner sig liksom så hjälplös.. Det är svårt hur man ska bemöta någon som beter sig så men jag tänker att det kanske skulle vara bra att lyfta någon gång när båda är nyktra och i ett bra tillstånd hur mycket det påverkar dig och att sen kanske gå och prata med någon (parterapi) som kan ge en objektiv syn på det hela? Styrkekramar

@gros19 Ja jag behöver själv hjälp i detta. Vi går i terapi ihop, men känner att jag behöver hjälp för egen del också. Det har varit så mycket fokus på att hjälpa andra, att jag känt att tiden för mig inte finns. Har anmält mig här på sidan iaf
Jag behöver lugn och ro, men det känns som en bit bort. Ska se om jag kan komma igång med träning för att få upp lite tryck i kroppen.
Tack för dina tips 😊

Om inte beroendecentrum kan erbjuda någon missbruksbehandling så vet dom vart man vänder sig. Annars är det kommunen, socialförvaltningen man söker hjälp hos. Där brukar finnas olika former av behandling, såsom enskilda samtal, gruppbehandling och även vård på något behandlingshem. Kommunen är också ansvariga för att anhöriga ska få hjälp, vilket är värdefullt. Skulle rekomendera dig att söka efter någon alanongrupp. Det är väldigt plågsamt att se sitt barn bete sig så destruktivt och man behöver hjälp att hantera situationen på ett konstruktivt sätt. Din son tyckte AA passade inte honom och jag funderar på hur motiverad är din son att ta emot hjälp. Motivationen är det viktigaste om han ska upphöra med sitt missbruk.

@jojo301
Hej.
Jag var på anhörigmöten, olika, under en period.
Vissa var bättre än andra. De som var bra var fantastiska att gå till. Det fanns så mycket förståelse och jag kände mig inte ensam om mina problem.
Det var också skönt att lätta på allt jag bar inom mig, som jag delade med andra.
Jag minns också att, jag precis som du, vände i dörren första gången. Det är inget konstigt alls. Du är så modig. 🙏❤️

Var nära i veckan att gå på ett anhörigmöte. Men ångrade mig, kändes för stort på något sätt och som att det kanske blev för verkligt. Jättetacksam om ni som varit på sådana möten vill dela med er av era erfarenheter. Kanske vågar jag mig dit snart.

Tänker att du behöver stöd själv. Förutom att kommunen brukar erbjuda anhörigstöd så finns ju alanon. Jag föreslår att du letar efter lämplig grupp på nätet.

Riktigt som du säger att allt blir inte blir frid och fröjd bara för att man blir nykter. Vägen dit är oftast heller inte spikrak och man får nog ha med i beräkningen att återfall ingår i tillfrisknandet. Du vill vara ett stöd och det är ju fint, men för att du ska orka det behöver du först och främst ta hand om dig själv. Vad behöver du för att må bra, vad ger dig energi?

Det är en jättesvår balans. För mig, som varit medberoende länge innan relationen började, blev det ohållbart. Jag orkade inte ha en relation med någon som inte kan ta ansvar för sig själv. Jag tror du behöver se till dina egna behov. Att vara i en relation med en alkoholist kommer alltid innebära att du måste hantera beroendet. Dagligen. Om du inte trivs med det så behöver du dra en gräns för dig själv. Det finns relationer där alkohol inte förekommer som ett problem. Jag önskar dig en sådan. ❤️

@Snödroppen Nej det går nog inte så fort, missbruket har väl oftast pågått ett bra tag. Det som du skriver att det krävs mycket av den som tar emot behandlingen oroar mig en del.

@sliten61 Å vad sorgligt att ölen tog över igen. Han vill inte prova att sluta igen? Har du fått något stöd?

Här är det än så länge medicin han börjat med, och inte gått så lång tid ännu. Han har fått tid till vuxenenheten för stöd där. Men han träffar folk som dricker, vilket inte känns bra. Det är inga personer jag känner. Första veckan han fick medicin började en helt annan person komma fram, men vet inte om det var för att han då fick lugnande också. Sedan smög sig den ”gamla” personen på. Fattar ju att en sådan här sak inte är något som bara går spikrakt uppåt och allt blir frid och fröjd. Men känner mig helt urlakad efter att han gått med på att göra ett försök. Vi går på parterapi och det var efter påtryckningar ifrån terapeuten som han förstod att det var allvar på riktigt tror jag. Han sa där sist att han valde familjen framför öl. Men han är helt oförstående till att jag har det jobbigt också. Kunde inte förstå att jag ville skiljas för att jag får göra allt i familjen. Nu vill jag ju dessutom inte ge upp direkt utan vara ett stöd, men som vän för att sedan se vad som finns kvar av känslorna. Lite rörigt både i text och känslor :)
Det är en kort beskrivning om varför jag frågar er hur det varit för eran del.

@Alltid
Hej.
Fint att du skriver här. Att få ventilera tror jag att gör så mycket. 🌺

Ja ... dessa olika sidor, och så börjar man hoppas och blir platt fall. Och det där med att dricka, finns alltid anledning, bra väder dåligt väder ont i axeln, jag har ju varit utan så länge så kan nog fixa det ...

Känner med dig gällande hjärta och förnuft. Att slitas mellan dem. Jag har också varit där. En inre dragkamp.

Jag tänker att det är så lätt att fastna kring den beroende, vad gör han nu, hur kommer det att gå ...
tänk också på vad Du behöver i allt detta. 🌺

Kram.

Förstår precis hur du känner. Förnuftet o h hjärtat säger olika saker.
Har tyvärr inga råd, men skickar en omtanke.

Hej @Alltid, du har startat en tråd här där du berättar om vad du går igenom just nu. Hopp och tillit i relationen till denna man som gång på gång bryts ned. Hjärtat vill en sak och förnuftet säger en annan. Fint att du skriver här som ett sätt att ventilera kring detta, har du något mer stöd runt omkring dig?

Ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart, skriv gärna igen så hamnar den längst upp. Hoppas också att du hittar mycket här inne som blir hjälpsamt för dig! Vi finns här på det sätt vi kan.

Varma hälsningar,
Rosette, Alkoholhjälpen

Hej @CarolineG , kikar också in här, hoppas det är okej.

Du går igenom en stor förändring minst sagt och det har varit tufft en längre tid. Förändringarna väcker känslor och du får som nya utmaningar att tampas med. Bra att du skriver här, att du tar emot hjälp och även om det kan kännas som du vill ge upp så stegar du på framåt hur tufft det än känns. Du är stark mitt i det svåra och det du skriver väcker omsorg. Vi finns här på det sätt vi kan längs vägen och vill också tipsa om att du kan skriva till oss på admin: https://alkoholhjalpen.se/fraga och så finns Alkohollinjen (020-844448) dit du kan ringa om du vill prata med någon muntligen.

Hoppas du mår bättre idag än när du skrev, ibland går ju måendet upp och ned fort även under en och samma dag.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette, Alkoholhjälpen

@MissIce
Han var på.behandlingshem en månad.
De menade att förändringen tar tid och att det kräver mkt av den som ta emot behandlingen.
Att man kanske inte ska förvänta sig att det går så fort.

@Snödroppen Tack för ditt svar 😊 Var han på behandlingshem? Vad skulle man inte förvänta sig att personen ändrar sig, eller ändå fortsätter missbruka? Kunde du fokusera på dig själv? Låter så himla lätt, men energin är som bortblåst 😴

Jag har lite samma funderingar som dig @MissIce

Hej. utan att veta allt eller ens lite om din situation så ska jag svara med vad jag "tror". Att använda sig av order narcissist är en stor sak. Det är ett personlighetsdrag och en defekt som borde ha visat sig långt tidigare än 9 år. Man är inte narcissist pga några påståenden eller bittra drag i sin personlighet. Jag brukar påminna människor och även mig själv att "diagnosen" idiot faktiskt är otroligt underdiagnostiserad ibland och att mörkertalet är stort. Med det menar jag inte att du har fel eller att han inte är narcissist. Men sannolikheten är större att han efter 9 års (minst) konsumtion av alkohol istället har utvecklat ett starkt missbruk som gör honom arg på livet, bitter och manipulativ. Den en gång kanske charmiga glada herren har förvandlats till en beskyllande, ursäktande bitter människa som tar ut sina misslyckanden och aggressioner på sin omgivning. Detta är såklart bara en gissning och inget facit. Det gör heller inte saken bättre på något vis eller ursäktar ett dåligt beteende. Däremot så kanske lösningen kan vara annorlunda. Är han en narcissist i den kliniska bemärkelsen så finns det inget hopp om förändring och han kommer enbart fortsätta göda sig själv på andra. Är han en bitter missbrukare som manipulerar och är aggressiv i sitt sätt att vara så finns det hopp om förändring.

Personligen (bara min åsikt) så skulle jag lägga benen på ryggen i båda fallen då inget av dom komemr bidra med någon glädje i livet (återigen bara min åsikt). I ena fallet finns dock hopp om bättring.

@MissIce
Det fungerade inte för mitt ex. Jag fick anhörigstöd och det var skönt att få stöd men det blev riktigt illa för min del.
Han började manipulera alla på behandlingen och vrida hela bilden av vem jag var för att slippa ta ansvar och ställde till med ett riktigt helvete för mig när han kom ut, för att kunna dricka.
Extremt manipulativ.
Nu behöver det inte alls vara samma sak med dig och din partner. Men jag minns att hon som gav mig stöd sa att jag inte skulle förvänta mig något första året och att jag skulle fokusera på mig själv.

Nej, allt jag skrev försvann. Orkar bara lägga in en fråga nu, så kan jag dra bakgrunden senare.
Hur har det fungerat för er när den beroende påbörjat en behandling? Hur upplevde ni att personen förändrades? Fick ni hjälp under tiden?