Senaste kommentarerna i forumet

@Ecatrina hur har det gått för dig?

@Ecatrina Det går upp och ner, men bättre i alla fall. Min man började med en vit månad, det klarade han. Han gick på ett möte på AA. Det tror jag avskräckte honom. Det här var i januari. Sedan dess har han klarat att hålla drickandet på en hygglig nivå, helger och i måttlig mängd vilket jag tycker är helt okej. Jag vill själv gärna ha ett glas bubbel på fredagskvällen.
Jag tänker att jag måste låta det gå en tid för att se vad som händer. Tycker att förslagen på "nåt extra gott att äta mitt i veckan" ( vilket är en ursäkt för vin till maten) börjar komma nu. Likaså en öl även på söndagkvällen. Ja, du förstår, en sakta ökning. Så just nu är jag avvaktande kan jag säga.

@Lora jag tycker att du har poänger med att inte trycka på skam och skuld. Men vad du däremot inte alls verkar ta hänsyn till är att de flesta anhöriga under många år försökt att nå fram genom samtal, förståelse, stöttning, mängder med kärlek för att det enda man vill är att ens älskade (partner, förälder, vän eller syskon) ska bli frisk, att de inte ska skämmas, att de ska se att det finns ett liv utan alkohol. En anmälan till soc tror jag är i de allra flesta fall en väldigt sista åtgärd när man som närstående står handfallen och maktlös. Och behöver hjälp. Det är tydligt att du haft en dålig erfarenhet av soc, och förhoppningsvis finns det personal som har bättre hand med sina fall. Men jag tycker att du istället lägger över skulden och skammen på den anhöriga och medberoende. Att de ska göra mer. När de förmodligen redan gjort allt i sin makt för att lösa problemet utan att blanda in andra. Det är en otroligt nedbrytande process.

Nu är mitt inlägg borta och med det även min kontext. Tråkigt att synsättet är så här. Uppenbarligen vill man läsa att soc är en stödjande hand och att det är bättre att sätta hårt mot hårt.

Jag lämnar forumet här. Detta är inte för mig. Jag vill inte bidra till detta synsätt. Det får stå för er!

Nu gissar jag bara men Möjligheten finns att dina föräldrar skäms oerhört mycket för att de inte kunde hjälpa dig när du behöver. Det låter de gå ut över din sambo (projicering), eftersom han också har den rollen. Din vän som hjälper blir höjd till skyarna för dina föräldrar vill ju att du ska må bra. De blir irriterade också för att du behöver saker och att de borde ställa upp, men mest är de arga på sig själva och skäms för att de inte förmår, inte på dig, inte på din sambo. Det är inte du som är otillräcklig, det är dina föräldrar och det vet de. Så tänker jag att det kan vara, vad tror du om det?

Nu fattar jag lite mer vad @Lora är ute efter och jag tänker att det på ett sånt här möte är viktigt att inte ta parti eller försöka få stöd i sin egen frustration som anhörig, ledsen och förtvivlad.
Målet är att barnen ska må bra. Mannen dricker och är troligtvis deperminerad (om jag tolkat det rätt). Han blir arg och verbalt otrevlig mot barnen. Både alkohol och depression kan vara starkt bidragande till det. Och både drickandet och att bete sig illa mot de man älskar är extremt skuld/ och skambeläggande. Det är viktigt i ett sånt här möte att visa förståelse och att kanske bemöta eventuell förnekelse på ett tydligt men respektfullt sätt. Det bästa för alla parter vore ju att mannen slutade dricka och kanske fick behandling för sin depression. Kanske kan han gå med på en längre nykter period till att börja med. Jag fattar att såna här möten är jättesvåra, men ett starkt barnfokus här där mannen också kan bidra till lösningarna kanske skulle fungera? Mannen vet med största sannolik själv att han har problem med alkohol så det behöver inte vara en diskussionsfråga på mötet.

@Lora, jag håller inte med dig om att det är den som har problem och att stötta den personen som bör vara i fokus. Det stora problemet med medberoendet är just att de medberoende slår knut på sig själva för att stötta och hjälpa. Jag skrev inte att man ska anmäla för att lindra sin egen ångest, men att det kan vara ett alternativ när man uttömt andra vägar framåt. Som alltid handlar det om relationer mellan människor och ibland tror jag att man måste tänka bort sin misstänksamhet och utgå ifrån att människor vill en väl.

@Snödroppen Ur det perspektivet vad är då en rimlig lösning ur barnens perspektiv anser du för att de ska må bra? Är det skilsmässa?

Vad har mötet med sos för syfte? Underlag inför inför skilsmässa?

Säger inte att det är fel i sig. Kanske är situationen så allvarlig. Kanske inte?

Jag ser att fler hade kunnat hjälpa @Takpannas man utöver henne själv. Fler har ju uppenbarligen sett och varnat tidigare. Någon hade kunnat sätta sig ner med honom med en empatisk ingång långt tidigare. Så som förskolan.

Det är inte undra på att folk inte tar hjälp, blånekar till sitt beroende och spiralen bara fortsätter nedåt. Siffrorna på hur många som lyckas frigöra sig är nedslående. Inte så svårt att fatta varför. Eller?

Det är inte förståelse man möts av vid soctillställning. Det är pessimism, irritation, avståndstagande och frustration från anhöriga som soc ska jonglera i för att stötta barnen. Ganska naturliga känslor med tanke på all bakgrund. Att däremot tro att det är forumet för att få till en nykter tillvaro är dock mindre troligt. Det sker nog i annan kontext utan så stort fokus på skuld och skam.

Jag hoppas att forumet tar med sig min input. Inser att jag är den enda som skriver ur det perspektivet här och antar med detta att min ståndpunkt har nått fram mer än väl. Ska inte fortsätta driva frågan kring skam och hur central jag anser den är för att uppnå en välfungerande familj. Enligt min åsikt är skammen den verkliga sjukdomen inte ett alkoholberoende. Tack för ordet!

@Lora
Jag vet, minst 5 personer, som fått hjälp av soc och lämnat sitt aktiva missbruk.
Om en människa är en fara för sig själv eller andra så är en orosanmälan det sista man gör.
Att känna skam är inget farligt, det är ju det man behöver möta och bearbeta.
Jag tänker att du gjort vad du kunnat nu och att det bästa för dig nu är att hitta mål och mening och gå vidare med ditt.
All värme och kärlek.

@Kärringen
Om du kan så sätt gränser och om du inte kan så var snäll mot dig själv.
Det finns en väg ut, det finns en varm och trygg framtid för dig, be om hjälp för dig själv istället för att hjälpa andra.
Att du föll tillbaka är mänskligt, det har vi nog alla gjort härinne.
Massa värme, kärlek och tro till dig ❤️

@Takpanna
Jag tänker att det viktigaste är barnen och där har man på skolan bedömt att det finns skäl att göra en orosanmälan.
Jag vill inte på något vis komma med pekpinnar eller vara hård men jag vet vilka risker det bär med sig för barnen att växa upp så och det kan innebära psykisk ohälsa för en lång tid fram i deras vuxna liv.
Barn är barn och kan inte ta ansvar för sig själv men det behöver man göra som vuxen.
Mitt råd till dig är att släppa ansvaret för honom, det behöver han ta själv.
Vad det gäller ilska så är det ett verktyg vi har som bland annat kommer fram när våra gränser inte respekteras och det gör de inte med en aktiv alkoholist.
Jag vill på intet sätt skuldbelägga eller samma alkoholisten men man behöver tillslut möta verkligheten om man ska ha en chans att bli frisk.
Du behöver ta ansvar för dig och dina barn, det räcker gott och väl. Visa dina känslor, är mitt råd och sluta anpassa dig honom. Du anpassar dig bara hans sjukdom då och det är det som kallas medberoende.
Fint att du skriver här, jag skrev mycket är tidigare och fick jättefin hjälp.
Kram

Hej alla! Igår ringde jag mina föräldrar för att få låna en bil eftersom vår behöver repareras och de har flera. Vi har ibland fått låna bil från dem och ibland inte. Jag har alltid ångest när jag ska ringa till dem och be om hjälp speciellt lån av bil då det bråkats om det förut. Jag och sambon har flyttat längre ifrån mina föräldrar det är ca 7 mil enkel resa. Jag ringde iaf och fråga om de skulle kunna lämna en bil hos oss eller att vi kunde kanske mötas halvvägs om jag och sambo åkte buss och tåg. Eftersom vi ej vet om bilen håller att åka långt med. Mamma svarade och sa du får prata med pappa om det. Jag fick prata med honom först var han glad till jag sa mitt ärende. Han sa nä de går inte jag börja dricka 9 imorse för jag hade ont i halsen. Å morsan drack igår så det går inte idag. Hörde Mamma i bakgrunden som en papegoja det går inte. Sen började han rada upp problem med den bilen vi brukar låna att den laddar ur att låset krånglar osv. Han undrade sedan varför det va så bråttom jag berätta att min sambo och en kompis skulle fixat bilen men han hade fått förhinder. Och min sambo behövde bil till nya jobbet på måndag detta var lördag förmiddag 10.30. Pappa undrade om han ej kunde åka buss jag sa att det ej stämmer med arbetstid för han ska jobba kväll natt. Han muttrade bara till svar. Mamma sa i bakgrunden att men kombin kan de väl låna? Efter mycket om och men bestämde vi att ses dagen efter på eftermiddagen på halva vägen då pappa kanske hunnit nyktra till. Sambon och jag tog senare samma dag bilen till mina föräldrars hemstad å tänkte lämna in den där så mina föräldrar skulle slippa åka så långt dagen efter. Vi hittade en firma som hade nyckelinkast. Jag kontaktade en gammal kompis i staden som kunde skjutsa oss till mina föräldrar för att hämta bilen.Eftersom jag ej får köra bil pga synskada. Hon körde oss och hennes 2 åriga son var med. Vi hann ej ringa i förväg å tala om vår nya plan. Vi kom fram pappa var stupfull mössan på sne och håret åt alla håll. De förstod snabbt att vi fått skjuts. Pappa undrade om jag kommit på idén att få skjuts för det kan ju inte vara din sambo som kommit på det. Jag sa jo det är det faktiskt. Pappa börja prata med min kompis istället och berömma henne att hon räddat hans helg att han hade fått dricka så mycket nu på förmiddagen för att han minsann skulle bli tvungen att åka bil 4 mil dagen efter. Hon överöstes med beröm och pengar för besväret. Och sa att han min sambo minsann inte förtjänade några pengar för vi förstörde hans helg. Han pratade knappt med oss utan var bara intresserad av min kompis. Man kände sig inte älskad alls utan bara som ett problem. Pappa sa att han minsann förtjänade att dricka hur mycket han vill å när han vill för han är pensionär. Han upprepade sig minst 50 gånger om samma saker. Tilltalade min sambo nedlåtande om nya jobbet och fråga om han trodde det skulle gå bra. Pappa sa att vi skulle vara rädda om bilen osv han tror säkert min sambo har pajat vår bil med flit. Pappa undrade om min sambo inte kunde cykla 7 km enkel väg efter det fallit 4dm snö till jobbet. Vi åkte därifrån tillslut med en känsla av ångest och att han säkert kommer börja höra av sig snart om att få tillbaka bilen. Ville bara gråta och hade ont i kroppen av stress och ångest. Ännu en gång var jag otillräcklig för min pappa. Han skulle säkert vilja ha min vän som dotter. Vi kollar nu på möjligheten att ta lån och köpa en reservbil så vi aldrig behöver utsätta oss för att låna bil av dem igen. Min helg blev förstörd av denna upplevelse och förstår nu åxå hur störd min barndom var

@CarolineG tack, det behövs. ❤️ Jag påbörjade en försäljning av lägenhet men han satte stopp för det och hotade att han inte kommer skriva på försäljningen. Nu har jag flyttat fram försäljningen en period och hoppas att han kommer gå med på det. Han har druckit nästan varje dag denna vecka. Barnen sa att han var full i veckan när han hämtade dem, han tog även med en av barnens kompis hem så obehagligt att han blandar in andra barn i denna röra. Jag var på en AW med jobbet i fredags då drack han med barnen när de åt på restaurang. Han orkar inte laga mat längre, bara hämtmat eller restaurang blir det. Igår var jag med barnen hela dagen, han stack iväg på eftermiddagen och kom hem sent i natt. Legat i sängen hela dagen idag eller soffan, stinker gammal fyllegubbe. Skäms att man har det så här men längtar tills jag bor själv och slipper se detta men tycker synd om barnen som jag delvis kommer att behöva lämna hos honom. Nu är de lite större som tur är och kan ta hand om sig själva delvis.

Problemet är nog inte fullt så enkelt. Jag är medveten om att kommunens roll i detta läget är att ha fokus på barnen. Att försäkra sig om att de har det bra. Om inte att försöka stötta familjen för att barnen ska få en trygg uppväxt.

För att barn ska ha det bra krävs 2 välmående föräldrar. Så deras fokus kommer vara att försöka hitta sätt att ta sig dit. Där har man inte enbart fokus på den beroende utan alla. Att dynamiken i familjen fungerar. Har det gått så långt att kommunen kliver in är nog problemet större än enbart den beroende. En obalans i familjen som påverkar alla.

Hur man än vänder och vrider på det är nyckeln att förstå grundproblematiken. Gör man inte det lär man inte nå någon lösning. I alla fall inte utifrån fokus en välmående och välfungerande familj. Förstår man inte hur stor del skam har i denna soppa undrar jag om det går att fixa. Om det inte bara leder till en lång pajkastning.

Av det som beskrivs här som problem, ilska, onykter, depression så ingår alla dessa i ett alkoholmissbruk. Alkohol leder ofta till depression. Märks tydlig skillnad när man varit nykter en längre period. Man får livet tillbaka. Dessa delar är på inget sätt omöjliga att lösa. Om man lyckas nå individen.

@Åsa M jag är lite orolig att han ska börja skicka sms hela tiden när jag flyttat. Jag får nog hota med att jag blockerar honom om han kommer hålla på att messa mig. Jag behöver distans från honom nu för att koncentrera mig på mitt liv. Vill inte att han håller på och röra upp i mitt liv

@Samsung50 du har tolkat det korrekt. Orosanmälan gäller barnen som far illa av att pappan är onykter och troligtvis har en obehandlad depression som påverkar hans förmåga att ta hand om sina barn, att hans energinivåer är så låga att minsta motgång blir till ilska osv…

@kakao ❤

@Snödroppen ❤

@Tröttiz ja äntligen❤

@Samsung50 ❤❤ hur går det för dig. Jag skickar all styrka jag kan till dig

Igår köpte han hem 1 flaska vin och 6 starköl till sig själv🙄😒. Menade på att han behöver inte ha så mycket egentligen och att han menade sist han drack så "så var han ju lugn". Jag insåg där och då att han bara svamlat när han fjäskat för mig och gråtit och sagt att han älskar mig. Han kan bara älska alkoholen. Jag är så tacksam att jag hittat mitt nya hem och att detta är min sista söndag i mitt gamla hem med denna alkoholist. Igår tjöt han bönade och bad att jag ska flytta tillbaka till honom. Aldrig nånsin i hela mitt liv. Känner mig så fri. Jag ska börja träna igen och kanske gå på yoga och buggkurs. Det är saker jag velat göra men mitt medberoende har tagit så mycket av min energi att jag inte haft plats för mig själv. Men nu jädrar världen här kommer jag👊💪🥳

Bara för att du ska hålla dig alert :P

Problemet med ilska är att den ofta skapar negativa efterdyningar. Om den är oproportionerligt stor. I min värld kommer ilskan av något verkligt. Det finns något där man inte klarar att hantera. Om man då istället förbereder sig innan ilskan kommer i de tillfällen man ser att nu kan den komma. Genom övningar som gör att man taggar ner. Ut och gå. Bekräfta känslan men se till att djupandas alt göra avslappningsövningar innan man tar i det man blir arg av får man ett helt annat utfall. När man ser skillnad i respons runtomkring sig är det väldigt skönt. Att hitta sätt att hantera sina känslor ger en helt annan dynamik. Bara man slutar dricka lugnar sig utbrotten markant. Det är något skit i den där alkoholen 😈.

Ilska är väl ofta nedärvd. Från uppväxten. En känsla som sällan utmanas för alla runtomkring blir så rädda. Bara det att det är en reaktion på något man inte klarar att hantera. Man har allt att vinna på att lära sig hantera sina känslor. Med övning kan man snabbt komma långt. Går det inte på första försöket går det kanske på 10:e? Bara man testar sig fram tills man hittar rätt verktyg.

Så är det väl med de flesta känslor? Man kan påverka hur man tänker och således ge de känslor som är något att ha mer utrymme. Skapa ett lyckligare liv.

Man kan tycka att jag pratar mambojambo. Jag tycker snarare att det är omoget att inte lära sig hantera känslor. Även det pratas det väldigt lite om. Just ilska ska skambeläggas. Istället borde vi prata öppet om dessa hemska känslor så vi lär oss tekniker i hur vi hanterar dem. Om man nu vill ha ett lyckligt liv...

@Lora som jag tolkar @takpannan så är orosanmälan riktad mot barnen. Dvs att barnen kan fara illa när en onykter förälder hämtar från förskola/skola och har ansvar för barnen. Dvs fokus är barnens bästa och inte personen som dricker. Min man dricker också och vi kommer att separera. Om han fortsätter att dricka så kan detta hända för vår del också då jag inte kommer veta i vilket skicka han kommer vara på sina veckor. Kan han bli av med vårdnaden?

@CarolineG ❤️ och att du är så stark som du är och visar att det går att lämna och bygga upp ett nytt liv är en förebild och motivation för oss andra 🏆