Senaste kommentarerna i forumet

@kakao tack för ditt svar. Man vill ha ett normalt liv med den personen man älskar. Den ena av mig säger lämna och den andra kan inte lämna. Det här är så svårt och speciellt när man har aldrig varit med någon med ett beroende förut. Jag har en sida som vill hjälpa men som har även förstod att man kan inte hjälpa om personen inte vill ha hjälp. Än så länge så har min sambo sitt jobb. Kan det vara att han har varit ifrån alkoholen i 2 veckor för att lura mig att stanna kvar? Man har så många frågor och tankar. Hela jag är så rörig pga detta.

@Åsa M tack för ditt svar. Han har sagt några gånger att alkoholen är som en bästa vän. Alkoholen får han att slappna av och vara sig "själv".

@Snödroppen tack för ditt svar. Det är som du säger, han har eget ansvar och val. Jag har sagt till honom att han får göra sitt val. Antingen leva med mig nykter eller så separerar vi och han får leva onykter. Han sa att han vill leva med mig men förstår inte varför han inte "får" dricka nån gång ibland. Jag har insett att han inte förstår själv att han har alkohol problem. Att han bara säger att han vill ha hjälp när han har gjort något som har gjort mig och sin familj arga.

Jag försöker behålla lugnet och vara stödjande gentemot honom. Lätt är det inte, men jag gör mitt bästa.
Han vet i stora drag vad som står i anmälan, att det finns som 2 delar av den. Det ena är hans drickande och det andra är hans verbala aggressivitet och ilska.
Jag tror att han var nykter igår.

Jag önskar att han får den hjälp han behöver. Jag har under flera år försökt hjälpa honom/visa vad det finns för hjälp men nu måste mitt fokus få ligga på att våra barn mår bra.

@Takpanna Vet han vad som står i anmälan? Varför han blev anmäld? Dricker han nu eller har det lugnat sig? När drar processen igång?

Är inte alls förvånad över att han pendlar.
Alla tjänar i min värld på att inte trissa upp saken nu. Att nästa steg sker transparent och skyndsamt. Att man skapar förtroende och kan lägga undan sin allra mest nitiska sida.

Ju större det blir, ju mer osagt det finns mellan raderna, saker som diskuteras om och inte med honom, ju mer övervakad och förnedrad han känner sig desto längre förskjuter man sig från allt och går i baklås. Skammen ökar och det blir jag mot världen. Detta i ett väldigt känsligt läge när man egentligen behöver en fast hand att vila mot. Någon som vill en väl och förstår en. Någon som inte ser ner på en.

Bara att sluta dricka kräver en kraftansträngning. Denna process över sig samtidigt är därför kontraproduktiv. Därför borde nästa steg ske omgående och skyndsamt. Inte sitta och vänta i dagar/veckor på första mötet. Sedan 3 månader på ett beslut från soc. Han bör få hjälp att nysta upp sina låsningar så man kan hantera problemet. Av någon han litar på.

Man kan inte bli helt fri förrän man gjort sig kvitt skammen. Det är min fasta övertygelse. Därför är denna process feltänkt eftersom skammen är det absolut största hotet mot att frigöra sig från ett beroende.

Den som har skapat denna struktur med soc har nog snarare gjort det ur anhörigperspektivet än utifrån att hitta en hållbar process för att någon ska bli nykter.
I min värld är det nog så att de som är runt drivs av okunskap & att man ser ner på den som missbrukar i vårt samhälle. Annars hade inte processen sett ut som den gör. För mig är det stenålder att det går till så här.

Samtidigt är det inte synd om någon som blir nykter. Hur många somhelst vittnar om att man får livet tillbaka. Tänk om någon kunde förklara för honom vad han har att vänta sig. Hur bra det kan bli. Om han vill är han på en resa som bara blir bättre och bättre. Den kräver mod dock.

Jag förnekar inte att man har rätt att vara förtvivlad & förbannad som anhörig. Däremot är det kontraproduktivt mot hotet skammen vilken måste besegras för att frigöra sig och skapa hela trygga familjer. Det gäller ju även anhöriga. Skam, gränsdragningar, frustration och ilska måste ju hanteras. Det är ju verkliga känslor det med.

❤️

@Åsa M
Ja. Jag är glad att de anmält.
Jag är dock orolig att det inte kommer leda till något. Och den ångesten är inte lätt att hantera just nu.
Maken vacklar mellan ångest och att bli arg över anmälan. Han menar att han inte är alkis… och jag menar att om man gömmer vin under sängen så är man nog det…

Mina kära medsystrar ni har hjälpt mig att våga lämna mitt destruktiva förhållande. Jag är så tacksam över era peppande ord. Så skönt att få skriva med folk som förstår som varit och är i samma situation. Jag har idag varit och hängt upp gardiner tillsammans med min mamma i min alldeles egna lägenhet som kommer vara fritt från mitt alkoholiserade ex. Jag vill att alla ni här i denna tråd ska veta att tack vare ert stöd har jag vågat ta steget att lämna mitt ex. Jag kommer uppdatera er här minst en gång i veckan hur det går. Kommer fortfarande behöva ert stöd. Jag har ett oskrivet blad framför mig. Jag önskar att vi alla kunde träffas in real life. Alla ni är viktiga för mig. Ni stöttar och delar med er av era erfarenheter. Kramar till er. Skriver snart igen hur det går i nya lägenheten. Officiellt inflyttningsdatum är 17 mars.

Så bra att skolan tar ansvar och anmäler. Det skulle behöva göras mycket oftare.

Åh, vad tungt det låter. Jag tror också på att skriva ett brev. Ibland är det lättare än att prata. Och om du har prövat allt så är det inte så många vägar kvar. Välj den som känns rätt för dig. Ingen kommer döma dig för det. ❤️

Det går tyvärr inte att få en annan människa att göra något bara för att man själv vill det. Han är beroende av alkohol och saknar sjukdomsinsikt, som det låter. Det är alkoholen han har en relation med. Jag förstår att det låter hårt, men det går inte att älska någon frisk igen. De måste vilja själva. Annars är det dömt att misslyckas från början. Många kramar till dig!

Nu ringde hans mamma och hans syster ligger för döden , alltså på riktigt
Hur sjutton ska jag kunna tänka på mig och mitt mående när det känns som världen runtomkring rasar totalt?
Va fan gör man 😓

Vi höll på sådär. Vi bodde ihop först men flyttade sedan ifrån varandra. Jag vägrade flytta in sålänge han drack. Vilket han inte slutade med. Han varvade nyktra perioder med återfall. Inget flygplanskaos, det låter som att din sambo har ett väldigt tungt beroende om han inte ens kan sluta när han ska på ett flyg efter missade flyg pga fylla. Min slutade gå till jobbet, för mig var det droppen, kombinerat med att han istället för att be om ursäkt blev arg och beskyllde mig för att hitta på och att det var jag som gjorde problem för att jag inte tänkte positivt. Helt ärligt låter det som han är en bra bit ifrån att acceptera och inse sitt beroende, så det kommer nog hålla på ett bra tag. En kontakt på alkohollinjen sa till mig: ”jag hör många som säger att deras partner har en nykter fin sida som de älskar, sen den andra onyktra som är en annan person. Men det är samma person. Om du väljer att stanna väljer du båda sidor. Så fundera på om det är något du känner dig bekväm med”. Jag har ställt hundra ultimatum, bönat, bett, försökt diskutera, försökt förstå, stötta, inte pressa, uppmuntra, inte kontrollera. Men det enda som verkar ha hjälpt är att jag gjorde slut. Nu verkar han ha börjat en ordentlig resa mot nykterhet, och är ärlig med att han har problem. Är förmodligen inte alls det du vill höra, men utifrån det du beskriver och hur lång tid som han varit i beroende är det en lång väg kvar till nykterhet. Fundera på hur du mår och utgå från dig när du väljer framåt. Kram

@@nhörig
Jag vill börja med att säga att du inte är ensam. Jag levde som du gjorde i många år men det höll på att gå riktigt illa för mig i mitt medberoende.
Det här pendlandet fram och tillbaka, från insikt till att alla andra vill en illa.
Det bästa rådet jag kan ge dig är att du börjar tänka på dig själv och dina egna gränser istället för honom.
Ingenting ka någonsin fungera om man inte utgår ifrån att varje person har ansvar över sitt egna liv.
Han har rätt i att om han vill dricka så får han göra det, det är hans liv.
Det enda du kan göra är att vara tydlig med sig själv i hur länge kan du tänka dig leva på det här sättet? Hur vill du ha det i en relation?
Hur bra är det, även om han är fantastisk ibland så verkar dina behov fullständigt komma i skymundan.
Det svåraste för mig var att faktiskt förstå att jag har ett eget val, och jag flydde tillslut för det var en rent helvete att leva i.

Visst är det så att man ansvarar för sina egna reaktioner, men det är inte konstigt att du reagerar kraftigt och med obehag när han är full. Det är obehagligt att se en persons spärrar släppa och personlighet förändras. Det skapar otrygghet och rädsla som är svår att skaka av sig. Jag tror att det vore klokt att tala med en tredje part så ni inte låser er direkt. Och försök att hitta regler som gäller mellan er, som att det blir konsekvenser om han dricker sig full och att du tänker på att dra gränser för dig, inte för honom.

Jag blockerade när de där ömkliga, gråtmilda sms:en började komma mitt i natten.
I mitt fall var det han som hann göra slut först. Självklart hade vi en diskussion om det, där jag sa att det var inte jag som valde att avsluta relationen men jag accepterar inte att du stalkar mig med din ångest. Sök hjälp, jag blockerar dig om du fortsätter med det här.
Sms:en kom ändå så då blockerade jag. Det pågick i över ett år efter att relationen tog slut.
Han förstår säkert inte ännu att hans beteende är problemet och att han måste JOBBA för att bli av med problemet. De där sms:en är tecken på panik. Att sluta dricka i några dagar löser inget.
Heja dig!

Han vill dricka 2 gånger i månaden, ska det stå.

(Detta kan bli ett långt inlägg och det är mitt första inlägg)
Hej! Jag lever ihop med min sambo som har ett stort alkoholproblem. Vi har varit tillsammans i 1 år och flyttade ihop ganska fort, allt kändes så himla bra och visa stunder känns fortfarande bra. Men så kommer dessa stunder som jag bara vill fly. Han är världens finaste person när han är nykter men när han dricker så kan han börja tjafsa för små saker
(dessa tjafs slutar inte katastrofala men ändå dom är onödiga.)

Det hände en sak för 2 veckor sedan, han åkte iväg med en kompis till ett annat land, dom skulle bara vara borta i några dagar. Den dagen dom skulle åka hem så kom min kille inte med flyget eftersom han var för full så han åkte dagen efter men skulle mellan landa i ett annat land. I stället för sätta sig på flyget från det landet så fick han inte komma in (igen) för att han var för full, detta pågick i några dagar.
Tillslut kom han hem, hans familj kom hem till oss och vi satt oss alla o pratade om alkoholen och att han behövde hjälp. Han höll med oss att detta måste ta ett slut, han har kontakt olika organisationer för alkoholproblem. Han lovade även oss att ta medicin för suget men nu vill han inte ta dessa tabletter och börja säga att vi försöker kontrollera hans liv.
Som jag har förstått det så har han varit beroende i över 10 år.
Jag vill så gärna hjälpa honom gör att jag älskar honom otroligt mycket, han har börjat säga att jag vill styra hans liv och jag vet inte vad jag ska säga eller göra när han säger så, det är ju inte så alls. Jag vill bara hjälpa den mannen jag älskar. Han vill ha barn och jag vill inte ha barn med honom pga alkoholen och det har jag även sagt till honom men då säger han att jag förstör hans liv om jag inte vill ha barn med honom och det gör så ont i mig.
Han vill inte dricka 2 gånger i månaden och även om vi blir bortbjudna på middag. När jag säger att det kan han inte göra pga sitt beroende då säger han att hans liv är skit tråkigt, han har inget normalt liv och allt känns som om det är mitt fel eftersom han säger på ett indirekt sätt.

Ursäkta för ett rörigt inlägg. Men jag hoppas att någon kan/vill svara och berätta att det är fler som har varit om samma sak eller går igenom samma sak.
Hur har ni gjort och sagt.
Ha en fin lördag!

Exakt samma sak hände mig, gång på gång på gång.
Han insåg att han inte förstår hur sjukdomen hade grepp om honom, hur mycket jag betydde, hur illa han gjorde mig om och om igen samtidigt som att spred rena lögner om mig till andra.
Han ville ha medlidande från andra, han ville ha kvar mig och han ville fortsätta supa. En väldigt manipulativ man.
Fint att du ser så klart på allting och fint att ni får nycklarna tidigare ❤️

Hej @Greta.G!
Välkommen hit till Alkoholhjälpen! Vad bra att du skriver och ber om stöd när du funderar över att ställa ultimatum. Du har också fått en del stöttande råd redan. Precis som ni skriver kan ett ultimatum ibland ge en person så pass mycket motivation att balansen tippar över och personen väljer att ta steg mot förändring. Ibland räcker det inte hela vägen och precis som @Kärringen skriver så blir det aldrig den anhörigas fel.

Det kan finnas olika vägar att gå och det finns ingen fel väg. Det är du som bestämmer! Men generellt kan det finnas många strategier (även småsaker) som kan betyda någonting. Kolla gärna in vårt program för anhöriga (du hittar det via "stöd - anhörigstödet"). Ibland är ett ultimatum det enda som finns kvar att göra, eftersom man redan provat allt.

Hoppas att du hittar mycket hjälpsamt här! Fortsätt gärna skriva.
Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

@kattunge12 Känner med dig. Du har gjort ett stort kliv i rätt riktning genom att kliva in här. Egentligen vet man så lite om beroende. Även om man vuxit upp mitt i det som även jag gjort. Det går lätt i arv. Som man hatat på sin förälder och sedan plötsligt sitter man där med ett beroende och är deprimerad.

Jag har glada nyheter! Det bästa jag gjort i hela mitt liv är att helt sluta dricka. Den energin jag fått, självinsikten, förmågan att hantera egna känslor plus att depression försvann betyder ju 180 graders sväng i livet.

Ta inte första glaset och ut med alla lik (gömmor). Håll dig sysselsatt och på med löparskorna. Ut och spring 5 min när du känner att hjärnan vill blåsa dig så du motar Olle i grind.

Jag kan ärligt säga att jag inte saknar vin överhuvudtaget längre. Har inget behov av det och har inga problem att ta för mig av livet. När man har tillgång till alla sinnen inser man hur lurade vi blivit gällande alkohol. Bara en lång marknadsföringskampanj som är helt vilseledande. Finns inget behov av alkohol i något avseende. Mycket lyckligare utan. Livet har återvänt.
Välkommen hit!

Förstår din oro. Men tänk såhär då, om du inte ställer något ultimatum - hur stor är då chansen att han söker hjälp?
Du vill rädda din pappa. Det enda verktyg du har är ett ultimatum och det är också det som kommer vara kännbart för honom. Här finns en chans, men inga garantier. Kram

@Takpanna En sak. När man dricker bedövas känsloregistret och vissa delar kan bli lite överdrivna. När man sedan slutar står man där naken helt oförberedd på hur man ska hantera sina känslor. Det kan bli lite överdrivet och vingligt innan man hittar balansen. Det tar tid så var beredd.

Det där med sponsor är bra. Någon som checkar in och ser till att man landar med sina frågor. Här inne finns fantastiska personer. Be honom kliva in och läsa stories från början från de som idag finns under - Det vidare livet och @Varafrisk på Alkoholfri. Det ger ju väl insyn i vad detta handlar om. Här finns många som är värda sin vikt i guld!

Ett missbruk leder inte sällan till ensamhet. Att sluta blir som att backa bandet till innan man började dricka. Man blir barn på upptäcktsfärd på nytt. Väldigt nice på många sätt.

Det jag önskar jag kan förmedla är att det finns hopp. En person som tidigare varit beroende utvecklar ett extra sinne. Man blir bättre på att läsa av sig själv och andra. I USA premieras det. Man blir ju tvungen att gå igenom sig själv och lära om och nytt. Som de flesta som varit med om svåra saker utvecklas när man ställs inför ett vägval. En oerhört berikande process om man väljer att se det så.

Tankarna är i början väldigt invecklade. Svåra att reda ut. Idag kan jag lätt säga att denna process är det bästa som hänt mig. Jag är definitivt inte samma person som för 5 år sedan. Jag har fått med mig en verktygslåda som jag helt saknade innan. Jag är evigt tacksam. Däremot bidrog inte soc alls i mitt fall. Tvärt om. Jag har utgått från Internet i mitt sökande på svar och sett hela allt som en läroresa. Jag måste inte göra allt rätt idag men jag har hela tiden strävat efter att lära mig mer för varje dag som går. Å det är en kul resa! Så visst det finns många varianter på hur man kan gå tillväga. Man måste inte ha ett nätverk för att lyckas. Är man nyfiken så finns de flesta svaren en googlesökning bort. Bara man vill.

Sist men inte minst. Tänk på att det är väldigt lätt att plocka upp sin partners känslor. Speciellt i kris. Man tar över dem och allt låser sig. Om man istället tar ett steg åt sidan och funderar på vad som tillhör mig och vilka känslor jag själv tar över så blir det lättare att sortera vad som är vad vid hårda meningsskiljaktigheter. Sedan tror jag på krav. Att någon är elak och då även mot sina barn är aldrig ok. Så ska du inte behöva ha det. Lycka till nu.

Lilla vän
Missbruk är så komplicerat och du kan bara göra det som är bäst för dig
Är inte din pappa med på tåget så beklagar jag verkligen men det är inget vi runt omkring kan påverka mer än ställa ultimatum
Ditt fel blir det aldrig ❤️

@Lora
Stort tack för input. Jag tror att anmälan (gjord av ungarnas skola) dels handlar om hans smygsupande, men även om hans psykiska mående. Han har betett sig elakt och ansvarslöst mot ungarna.

Det här är en människa som saknar socialt skyddsnät helt. Han har sitt jobb, men absolut inget annat (utöver mig och våra barn). Han har ingen neutral person att ta med. Jag hoppas verkligen att han äntligen kan få hjälp. Därav försöker jag filtrera bort den stora ilska jag känner över situationen och ge honom det stöd (som jag orkar ge, prio för mig är att stötta ungarna) han behöver för att förändra sitt liv.

Jag har fått fint stöd och erbjudits stödsamtal då hans beteende utöver drickandet gränsar till psykisk misshandel.