Senaste kommentarerna i forumet

@CarolineG
Jag tänker på hur det är. När "våra" beroendesjuka anklagar oss för att de inte har råd, för att deras liv går åt helvetet osv. Det är inte klokt. Att känna sorg eller svårighet vid en separation är inte konstigt, inte ens om den är så önskad.
Det är inte en lätt övergång från att vara mitt uppe i ett medberoende till att plötsligt komma därifrån. Men det kommer att bli fint. Och det är mycket som sitter kvar i mig, hur det var. Jag har firat en födelsedag i helgen och åkte "tidigt" för dem och sent för mig. Min pojkvän körde. Och jag skulle ha kunnat köra, men jag har inte kört på länge, så jag ville inte köra hans bil. Men det var aldrig en önskan från honom. Vi drack alkoholfritt och även mina föräldrar. De flesta andra var märkbart påverkade av alkoholen. Och det är som det är.
Jag är tacksam varje dag för att jag slipper ha alkoholen i mitt liv. Och ibland undrar jag hur jag kunde slösa bort så många år på att vara medberoende. Men på ett annat sätt, så lever jag efter mina värderingar, kanske tack vare, att jag slösat tid på att just vara medberoende.
Det är ett så utbrett problem i samhället och jag ser många som lider. Jag kan se vem som har det som jag hade på ögonen och kroppsspråk. Jag kan också se vem som har det som mitt ex hade det.
Och jag kan se alla dessa unga kvinnor som tror att de har funnit sin man. Och hur de tror att de ska få honom att sluta.
Och jag tänker återigen. Problemet är gigantiskt. Gigantiskt.
Grattis grattis grattis till att du får tillgång till ditt nya hem snart!
Där du väljer vem som ska få din nyckel. Och där du väljer vem du släpper in, i ditt hem.
Njut. Och låt alla känslor komma. Men njut i varje ögonblick som du kan känna tacksamheten. Och friheten.
Processen fortsätter. Var snäll med dig själv.

Hej @Ishavet!
Jag blir rörd när jag läser det du skriver om hur du tog upp samtalet med din man i lördags. Du visade öppenhet och sårbarhet och berättade verkligen utifrån din egen upplevelse om situationen. Du sådde ett frö och sen släppte du ämnet och gav honom lite tid att samla sina tankar. Vad härligt att höra att det blev ett steg framåt för honom också. Men oavsett resultatet var det så fint och starkt gjort av dig!

Oj det var värst vad Lora är insatt i socialens sätt att arbeta, synsätt, kunskaper och att det är fördummande och förlegat m.m. Som du säkert förstår delar jag inte den uppfattningen och en orosanmälan kan vara det som behövs för att nå en person som totalt blockerat sig och gömmer sig med flaskan som Lora skriver. En orosanmälan kan ju om personen utsätter sig för allvarlig fara och inte samtycker till frivillig vård leda till tvångsvård. Jobbade många år med missbruk och minns bl.a. en man som var fysiskt i mycket dålig kondition pga sitt drickande. Han omhändertogs för tvångsvård. Efter flera år mötte jag honom och han bad mig vänta en stund. Gick därefter och hämtade sina föräldrar och sa - här är hon som räddade mitt liv.

Om man är av den åsikten att en orosanmälan inte leder någonstans så är mitt råd ändå att anmäl. Då hamnar ansvaret där det hör hemma och man har gjort vad man kan. Hellre en anmälan för mycket är min åsikt.

Förstår vad du menar. Det kan säkert slå fel. Men i många fall nog en möjlighet till uppvaknande. I mitt ex fall var det så, har hört många andra som bevittnar samma resultat. Inte att det plötsligt blir bättre men en insikt om att man har ett problem och att det finns hjälp att få som inte bara är AA. Såklart bra om man fattar själv innan det går så långt med en orosanmälan. Tror snarare det är en större grej att jobba bort stigmat om att socialen är det värsta som kan hända. De finns för att hjälpa.

Har lite svårt att förstå detta med orosanmälan. Min okunskap kanske? Undrar dock vad som ska bli bättre av att öka en människas skamnivå? Istället borde man få hjälp att skala bort skamnivån så man kommer åt det verkliga problemet. Alkoholism är ju skammens sjukdom. Undrar lite hur stor kunskap det sociala har av detta och hur bra de är att fånga upp folk som under år stängt in sig pga skam? Är de verkligen experter på detta? Även om de är det hur ska de kunna nå en person som totalt blockerat sig och gömmer sig med flaskan? Hela den instansen skriker väl straffbeläggande och pekar på att man är en looser. Ligger det då inte i sakens natur att de kommer ha väldigt låg chans att nå bortom skam och istället hjälpa individen. Tycker det är ett lite förlegat system. Fördummande

@Ecatrina min man säger typ samma sak. Han har inget problem med alkoholen och om han dricker är det för att jag är så otrevlig. Känns som om vi gör varandra en tjänst då att flytta isär. Jag slipper vara arg på honom och han behöver inte dricka.
Du ska inte lyssna på honom och framför allt inte ta åt dig. Det är alkoholen som försöker klamra sig fast och som pratar.

@Samsung50 Han hade druckit en öl till maten, vi var som sagt iväg på ett hotell för att prata igenom vår situation. Jag hade tackat nej tidigare under dagen när han frågade om han skulle lägga in en flaska bubbel på kylning (”Nä, jag är inte särskilt sugen på alkohol just nu eftersom alkoholen ju gjort att vi hamnat här” sa jag. Han blev sur och gick ut då. Han trodde väl att jag skulle bli glad över detta eftersom det var min födelsedag och att jag då skulle släppa garden och festa loss lite tillsammans med honom… )

Iallafall. När vi då igår kväll pratade på rummet sa han det där jag skrev ovan. Han sa också att han ju redan testat att vara nykter under en lång period (under 6-7 veckor (!) för ett tag sedan). Men eftersom han inte märkte att vår relation blev ett dugg bättre bara för han var nykter borde rimligtvis problemet ligga hos MIG! Jag skulle må dåligt, vara deprimerad, sur, stressad och utmattad även om han var helnykterist! Den slutsatsen var ju självklar att dra efter dessa nyktra veckor tyckte han.

Det är fruktansvärt självomhändertagande när dom finaste människorna försvinner, inte uthärdar livet man tvingats delta i. Människor som dömer vet både du och jag självomhändertagande, att dom ska behandlas som luft eller knappt det. När man är skör är det svårt. Fortsätt ändå vara sköra om ni kan. Det är dom människorna vi behöver. Enligt mig finns det endast en anledning att döma någon och det är för att känna sig bättre själv utan att anstränga sig det allra minsta. Människor som lever med psykisk ohälsa och deras anhöriga är hjältarna i vårt samh älle. Det är dom vi ska se upp till inte tvärtom. Jag hade en nära vän. Vi levde helt olika liv, jag en myndighetsperson som det heter och han uteliggare. Vi träffades under åren emellanåt och vänskapsbanden fanns kvar hur lång tid som än gått. Den har personen var spännande, rolig och såg på världen på ett annorlunda sätt. På begravningen fick jag av hans son veta att han hade diagnosen schizofreni. För mig var han "normal" med ett alldeles eget speciellt sätt att se på världen.

Och hyresvärden sa att vi nog kan få tillgång till lägenheten redan nästa vecka😃

@Åsa M det låter precis som mitt ex det du skriver. Hans panikångest, ensamhet och allt strul. Vi har inte blivit bjudna hem till folk pga honom. Jag har alltid varit sociala och utåtriktad och älskat att träffa nya människor. Mycket av det har fått stå tillbaka pga honom. Nu känner jag att den rätta personen i mig kommer tillbaka. Som mamma sa: nu börjar jag känna igen min glada dotter igen❤.

@Ecatrina var han nykter när ni pratade? Han har gjort sitt val (sjukdomen väljer alkoholen)
Du gör ditt val. Du kan välja ett sunt liv för dig och barnen.
Verkar som om han inte nått sin botten ännu för att vilja bli frisk.
Jag är själv i en separation. Jag har funderat om han blir nykter vill jag vara kvar i relationen men kommit fram till att svaret är nej, för mycket är skadat av alla lögner och svek under åren.

@Ecatrina för mig låter det som ganska typiskt narcissistiska/sociopatiska personlighetsdrag. Det finns massor att läsa på nätet så kan det vara lättare för dig att förstå vad det är du har att handskas med.

Ursäkta att mina kommentarer kommer två gånger, vet inte varför det blir så.

Så bra det är att skriva här. Få er feedback och ert stöd. Jag har också gått tillbaka och läst några gamla trådar som jag skrivit och det är sååå bra att det finns kvar! Hjälper en att minnas.

Vi pratade igår. Han kommer sluta med alkohol helt nu. Han säger att det inte finns något alternativ. Kontrollerat/måttligt drickande fungerar inte. Han säger att han hela tiden har en röst i huvudet som säger att det är fel när han häller upp en whisky men att han ändå gör det. Han säger att han kan sluta själv. Behöver inte hjälp. Jag bad honom tänka ut strategier för hur han ska göra/agera nästa gång han vill dricka eller ta en öl. Det skulle han göra. Från mig vill han bara ha att jag tar hand om mig själv. När jag har energi, tränar och mår bra så drar det honom åt rätt håll. Vi har varit här så många gånger förut, men kanske att han tagit beslutet lite mer definitivt denna gången. Nu hör jag själv hur mycket jag hoppas…

@Hallonpaj Nu måste vi prata med barnen. Vi kommer att skiljas. Han har gjort allt han kan säger han. Jag kommer aldrig förändras så därför ser han ingen framtid med mig. HANS ord till MIG. Vet inte vad jag blir utsatt för men känner mig psykologiskt bortkollrad. Vad fasen händer? Vad fasen SÄGER HAN?!

@Hallonpaj Nu måste vi prata med barnen. Vi kommer att skiljas. Han har gjort allt han kan säger han. Jag kommer aldrig förändras så därför ser han ingen framtid med mig. HANS ord till MIG. Vet inte vad jag blir utsatt för men känner mig psykologiskt bortkollrad. Vad fasen händer? Vad fasen SÄGER HAN?!

Ikväll hade vi planerat in att åka iväg, prata ut. Barnvakt.
Och kväll fick även han nog av att känna sig kritiserad i sin relation. ”Du kommer aldrig förändras, jag ser ingen framtid med dig.” Han sa att han gjort allt han kan. Bland annat var han nykter under ca 7 veckor för ett tag sedan. För att parterapeuten bad honom att testa. Men eftersom han inte märkte att jag blev ett dugg gladare av att han var nykter så KAN våra problem omöjligt bero på hans alkoholintag! Det är JAG som har psykiska problem och det hade jag haft även om han var helnykterist. Sa han till mig. Och jag ligger intill honom på en hotellsäng. Gråter så tyst jag kan i kudde. för att jag känner mig så obetydlig. Han hatar mig känns det som. Han pratar om mig som inget med mig nånsin varit bra. Fast att det inte är jag som druckit. Fast jag drivit hela familjen i så många år. Jag är värdelös i hans ögon. Det får han
Mig att känna nu. Våra 15 år betyder inget för honom verkar det som. Han har sett mig föda fram hans tre barn. Och nu har han gjort sitt val. Att ta bort alkoholen helt ur livet för att behålla mig är inget alternativ för honom. Han har fått nog av den bittra ock otacksamma kvinna jag blivit.

Jag skrev under skilsmässan digitalt ikväll. Väntar på att han ska göra sin del.

Idag är det min födelsedag. Den konstigaste och jobbigaste jag nånsin haft. Ledsen men lättad på samma gång. Han har helt tyst. Vi har pratat klart.

Hans problem! Så mycket av din tid som du har lagt på hans problem.
Snart slipper du det.
När jag slapp fokusera på mitt ex problem blev jag fri. Hans panikångest, hans konflikter, hans ensamhet och hans strul, Hans psykiska ohälsa och hans drickande. Det kanske låter tragikomiskt mitt i allt ihop men eftersom alkohol är det alkoholisten älskar mest så är det nog den enda relation de klarar av.

@Snödroppen ja jag tycker han är ganska obehaglig nu. Han kommer aldrig få någon nyckel av mig. Min föräldrar ska få en nyckel, jag kommer bo 10 minuters promenad från dem. Han är obehagligt verklighetsfrånvänd. Nu kör han också med att han inte kommer ha råd att bo kvar i lägenheten. Och det pikar han mig med hela tiden. Så skönt att flytta snart. Tack snälla för din omtanke

@kakao ja de enda som ska få extranyckel är mina föräldrar. Jag kommer bo 10 min promenad från dem❤

@Samsung50 ja jag har insett att han verkar vilja kontrollera mig men aldrig nånsin att han får någon nyckel. Min son tappade totalt humöret på honom häromdagen när han typ vägrade acceptera att vi skulle flytta. Min son skällde ut honom efter noter. Då blev idioten tyst ett tag men så fort sonen åkte (han är 19 och det är kompisarna som hägrar precis som det ska va) då började idioten anklaga mig och hitta ursäkter för allt men han törs inte hålla på mot min son.

@CarolineG
Det låter som en kavalkad av försvar.
Du verkar så himla stark, beundransvärt.
Det är så manipulativt att säga att han vill ha en nyckel för din skull.
Jag hoppas du inte ger ut nån nyckel.
Det är inte långt kvar nu tills ni ska flytta.
Han låter kontrollerande, obehagligt när han inte ser sin egna del och lägger all skuld på dig men det visar hur lite förmögen han är att bry sig om dig, om era behov och att respektera dig och dina val.
Alla de mönstrena känner jag igen.
Du är så värdefull och det du gör nu är att bygga ditt liv på stabil grund.
Var rädd om dig.

Ge honom inte en nyckel, någon annan du känner kan ha en extra men just nu fokus på att ni ska få trygghet och lugn. Tycker jag.

Jag tycker att det låter som att du är på rätt väg, men det kommer svackor ändå, såklart. Som med vilket förhållande och vilken person som helst. Tack så mycket ❤️❤️ jag är i en svacka just nu och försöker tillåta mig att känna sorg över hans sjukdom och vad den betyder för oss.

@Hallonpaj , jag behöver dina ord! Tack för att du stärker mig ❤️
Jag har sagt till mig själv så många gånger att ”nu gör jag inte detta längre” och jag har sagt det till honom också. Att nu måste det få ett slut. Så får det ett slut. Han tar tag i sig själv, håller upp med alkoholen, anstränger sig… tills det inte går mer och alkoholen smyger sig på. För det gör den. Om och om igen.
Jag drar gränser men gränserna körs över, om och om. Vi kommer överens, men överenskommelserna förskjuts.

Ja, vi har en nära relation och vi har ju jobbat tillsammans mot alkoholen, och vi har verkligen så mycket bra och starkt tillsammans.

Vad ska jag göra? Kräva att han söker hjälp igen, annars…? Hur sätter jag gränser?

@Självomhändertagande ja, vi är båda ganska säkra på att han har ADHD. Alkoholen gör att han kan ”stänga av” hjärnan, som går i högvarv. Alkoholen hjälper honom att slappna av. Han checkar flera/alla punkter för en adhd-diagnos. Han är en väldigt driven person. Han vill dock inte göra en utredning. Han har gläntat på den dörren men backar. Han mår jättebra (som alla) av fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil. Han har haft perioder med noll alkohol och mycket, jättemycket, löpträning. Han var ute och sprang igår efter jobbet, men när har är i ”drick-läge” så ”okejar” löpningen också att han dricker.
Tack snälla för att du lyfte detta med diagnoser. Det är definitivt värt att ta upp igen. Tack också för dina lyckoönskningar ❤️ ja, det är sannerligen en process…