Senaste kommentarerna i forumet

Hej @kattunge12 och välkommen hit till Alkoholhjälpen och forumet!
Du är i en svår situation just nu där du mår dåligt och även funderar över hur andra mår på grund av din situation. Det krävs mod att ärligt titta på och skriva om sitt eget beteende. Att vara här och läsa andras berättelser och även skriva om sina egna tankar kan vara ett steg på vägen för att komma framåt. Klokt och modigt av dig att göra det!

Ditt inlägg hamnade nu i forumet för anhöriga. Vill du att jag flyttar det till ett forum för användare, så att det blir lättare att få stöd från andra som funderar över sitt drickande? Skriv gärna det i så fall.

Hur som så hoppas jag att du hittar mycket hjälpsamt här!

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Barn förstår mer än vad man tror. Det du behöver säga är att pappa är sjuk och det gör att han ibland beter sig konstigt eller luktar konstigt. Och att tills han är frisk är det bäst att pappa tar hand om sig och får lugn och ro. Det viktigaste är att lyssna på barnen.
Min erfarenhet är att barnen växer upp med en stor otrygghet om ena föräldern dricker och det är svårt att sätta ord på det. Socialtjänsten kan hjälpa barnen också.

@Ecatrina
Så starkt av dig att lämna! Grattis.
Förstår din oro för dina barn. Du är mamma. Och nykter. Du måste nog följa din modersinstinkt och göra det som är rätt för dig, sen får du be om hjälp av socialtjänsten och vården, så att allt blir bra för er alla.
Den enda som kan skydda barnen är du.
Då pappan har sitt beroende. Och det är som det är.
Man kan bara hoppas att han tar sig ur det och blir en närvarande pappa.
Du har valt dig och dina barn. Det är så fint att höra.
Ta hand om dig, på alla sätt.
För du ska ju orka med denna cirkus.
Jag fick aldrig barn med mitt ex, ville inte, så det i tid, men det var en jävla cirkus, att bara få honom att flytta ut.
Och jag har förstått de senaste åren, att det är en anledning att tacka mig själv för, varje dag.
Så tacka dig själv, för att du satte dig och dina barn främst.

@Ecatrina
Förstår att det är en väldigt tung situation för dig.
Precis som de nämnt här ovan så kan det vara ett stöd att prata med någon på socialtjänsten oavsett om han dricker just denna gång eller inte. Det är för att du ska få stöd inte för honom.
Bra att du skriver här, det hjälpte mig mycket under den tiden jag levde som anhörig.
🌸

Jag har idag skrivit till honom och sagt att jag inte kan tillåta att han utsätter våra barn för risker på detta sätt. Om inte han kan garantera mig, på hedersord att han t nykter de dagarna han har barnen kommer jag kontakta socialtjänsten. Jag skrev att han måste söka hjälp, annars kommer vår relation inte avslutas på ett värdigt sätt. För jag kommer kämpa för våra barn.
Är fortfarande arg, men också ledsen. Mår fysiskt illa av hur han år ut och år in nonchalerat mig när jag försökt prata. Hur han förstört strukturen i familjen genom att vara en frånvarande och berusad pappa. Som lämnat över allt på mig. Och sen har han mage att vända precis allt emot mig. ”Du är så sur jämt. Så trött jämt. Du blir ju sur så fort du ser mig!” Tacka fan för det. Min gröna är nådd. Just nu försöker jag klura ut hur jag ska få plats med mina tre barn i en tvårumslägenhet fram tills vi hittar något större. De vill av någon märklig anledning vara här hela tiden, allihop… Tro nu inte att jag vill beröva honom barnen, jag vill inget annat än att barnen ska ha sin pappa! Men det måste vara den friska pappan, den som inte bedövar alla livets svårigheter med det där förbannade vinet!
Han har de små barnen hos sig ikväll. Men han har lovat att inte dricka en enda droppe. Jag vet att han håller det ikväll. Men har en känsla av att han kände en lättnad när jag skrev att jag hämtar dem imorgon efter dagis och skola.
Hur ska jag prata med mina barn om hans beroende? Hur mycket ska jag förklara för dem om varför jag valt att flytta ifrån deras pappa?

Så skönt med ett fattat beslut! Grattis till att ha tagit tillbaka kontrollen över ditt liv. Det är du så väl värd. Att han reagerar som han gör är för att han har varit beroende av att ha någon som står kvar oavsett hur illa han beter sig. Det är dags att han vaknar och känner kaffedoften. Klart det är jobbigt.

Mötte en gammal vän till mitt ex.
Vi pratade om livet.
Och döden.
Och livet.
Och glädje.
Att se det positiva.
En optimist.
Av rang.
Är denna människa.
En man.
Som ändå.
Tappade det positiva.
När han frågade om mitt ex.
Som hört av sig.
För en tid sedan.
Och ville ha hjälp.
Och jag sa bara.
Han är missbrukare.
Det är ingen idé.
Inget kommer att hända.
Han är fattig.
Och alkoholist.
Jag är trött.
Pa att säga.
Att han levde på mig.
Men jag säger det ändå.
Jag känner av sviterna.
Att ha förlorat.
Mina guldpengar.
Som han åt upp.
Och använde.
Oavsett om det var.
Lån.
Investeringar.
Gåvor.
Livet går vidare.
Klockans visare går.
Framåt.
Det är mars.
Snart ska jag laga.
En god rätt.
Till min sunda.
Och friska man.
Vad kan jag mer.
Önska mig.
Inget.
Hälsa och kärlek.
Är min rikedom.

@CarolineG
Ge dig själv tid 🙏❤️.
Du är väldigt modig och det lönar sig alltid när man är sann mot sig själv.
Du är maktlös över hans val men du är inte maktlös över dina val.
All värme, mod och kraft till dig.

Nu kommer ångest och alla möjliga känslor fram. Får panik av att veta att jag ska sova utan den man älskar och har sovit ihop med i 14 år. Gissar att detta är en del av sorgeprocessen. Så ny och okänd mark. Känner en sorg över att skiljas trots allt som hänt. Tänk om den här hjärtesorgen inte går över

@kakao stora kramar till dig också som är stark nog att klara detta. Det är inte lätt, men en dag i taget så kommer ljusningen.

@kakao för mig är det bra att han inte finns i närheten just nu. Vi bor grannar ironiskt nog och kan se in till varandra. Jag kontaktade honom igår men tystnaden är total. Jag är egentligen arg på honom för det han utsatte mig för men likväl så lurar hjärnan en ibland. De blir personlighetsförändrade av alkohol och den förändrade personen älskar jag inte, den personen tycker jag synd om och hoppas han kan bli frisk någon dag. Men han inser inte att han har ett problem och så länge man är i förnekelse så finns ingen väg framåt för ett förhållande. Jag har både bestämt mig för och vill gå vidare utan honom. Saknaden för det som aldrig blev kommer alltid att finnas. Den kan man bära i en liten ficka i hjärtat och låta den vila där.

Hej @Ecatrina!
Vilken tuff situation du beskriver och vad klokt att be om hjälp så du kan sortera i dina tankar och känslor hur du vill hantera den här situationen! Du har fått några fina stöttande svar redan här i tråden. Precis som Samsung50 är inne på, kan Socialtjänsten vara en resurs för dig som förälder och för dina barn. Jag har även skickat ett personligt meddelande till dig i frågor. Där kan du även skriva om du vill få tag i oss rådgivare. Hur är det med dig idag?

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

@Nöjd57
Så levde jag i några år till jag förlorade precis allt, allt. Jag stod hemlös och arbetslös pga av det velandet som jag deltog i. Det behövdes för att jag skulle nå botten och börja sätta mina behov först.
Idag har jag byggt upp mitt liv igen och är tacksam för lärdomen. Det är inte meningen att låta hård, verkligheten är hård.
Jag har idag insett att jag har alltid Ett val.
Du är värdefull, ditt liv och din tid är värdefullt och i slutändan så spelar det ingen roll vad hon vill utan vad hon gör med sitt missbruk.
Och för din del finns det absolut ingenting du kan göra. Det enda du kan styra är hur du förhåller dig till det, vart dina gränser går och hur du hanterar ditt liv för att du ska må bra.
Det är inte lätt, tuff process.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du frigör dig från henne och låter henne t ansvar själv och att du tar ansvar över ditt liv. Det är det enda sättet att tillfriskna, för er båda.
🌸💕

Går det att göra orosanmälan. Om han dricker ska han inte ansvara för barnen, tänk om det händer något tex någon skadar sig eller han inte har uppsikt när de badar osv.
Han vill säkert inte dricka när barnen är där eller tänker att han inte ska men sen så tar beroendet över. Om man tänker på drickandet som en sjukdom tycker jag det är lättare att förstå att de gör fel. Det är ju inte den nyktra personen som sviker, det är beroendet som tar över.
Starkt av dig att lämna ❤️

Har varit sambo, särbo och är sambo igen. Nu vill hon att jag ska flytta ut (när hon druckit) efter en kort tids tillsammans i hennes bostad. Men så är det inte varje dag. Kanske 1-3 gånger i veckan. Jag får panik över situationen. Har fixat klart allt i livet och har ingen återvändo utan får i så fall "börja om".
Blir tokig på det instabila i allting.
Har gett henne gott om olika förslag på vad hon kan göra åt sitt missbruk. Hon måste själv ta beslutet men ibland vill jag bara skjutsa iväg henne till en behandling eller berätta för hennes arbetsgivare. De har ju resurser att skicka in henne på behandling. Jag har erbjudit mig att hjälpa henne, både ekonomiskt och praktiskt, på olika sätt.
Hon vill inte att någon ska känna till hennes problem. Hon skäms. Hon vill inte ha hjälp men ibland säger hon att hon behöver hjälp ändå.
Ingen typ av behandling duger. De gör inte som hon tycker. Det fungerar inte, säger hon.
Hon vill sluta dricka(?!?) Hon har försökt själv många gånger. Det går inte mer än en dag, kanske två utan alkohol.

Nu är det jag som är "problemet". Hon vill ha "lugn och ro för hennes liv var bättre förr". I mina ögon är hon är sjukare nu...
Jag vill inte förlora henne. Låter säkert galet men jag ser en underbar, fantastisk kvinna inne i dimman. Hon tittar fram varje dag. Jag kämpar mot och med henne.
Utanför allt detta finns bl.a min ovetande släkt. Om jag blir särbo igen så kommer garanterat en massa frågor. Jag vill inte lämna ut hennes problem till dem.

Min dröm är att hon kommer in på behandling. När hon kommer ut på andra sidan så får hon ta ett seriöst beslut, utan dimma i skallen, om hon vill vara med mig eller inte.
Just nu är det extremt jobbigt att inte veta vad hon tycker om mig i morgon...

@Marsvin Hur har det gått för dig det senaste? ❤️

@Hallonpaj Tack. Blir så orolig då jag alltid varit den som vaknat och tagit hand om barnen på nätterna medan han sovit som en sten, ofta pga alkohol. Trodde verkligen inte han skulle dricka när de yngsta var hos honom. Han vet ju så väl att jag varit orolig för detta. Känns återigen som att hopp om gott samarbete och självinsikt hos honom bara smulades sönder. Som så många gånger förr. Kommer ha barnen hos mig imorgon. Jag kan inte låta dem vara hos honom när jag inte kan lita på att han ger fan i att dricka när de är där. Är så arg och ledsen nu. Men tack för omtanken! ❤️

Skit. Hemskt jobbigt! Vad modigt och bra att 12åringen berättade.
Juridiskt vet jag inte men vill ändå skicka dig värme🌸

@CarolineG grattis till början av ditt och din sons friska liv ❤️
Det är en jobbig process med ovissheten och oro men det kan också, med tiden, ge en frihetskänsla. Ge dig själv tid.
Så himla glad för din skull🙏💕

Jag har lämnat min man nu. Under tre veckor har jag bott själv och vi har lyckats få logistiken kring våra barn att fungera.
Vi har 3 barn mellan 4-12 år. Jag har haft de två yngsta hos mig mestadels, men ikväll har han vårt äldsta barn samt 4-åringen hos sig.
Fick sms nu ikväll från 12-åringen om att pappa är full. Jag tror inte han har druckit sig redlös, men att han väljer att dricka om så bara ett glas när han är ensam med våra små barn får mig att må illa!! Han svarar inte nu när jag skickar sms. Antagligen sover han tungt med vårt yngsta barn bredvid sig. Är så fruktansvärt ledsen. Jag har KRÄVT att han inte dricker när han är ensam med barnen!
Imorgon var tanken att jag skulle ha egentid med äldsta barnet och de två små skulle vara hos honom. Jag måste tänka om. Jag kan bara inte lämna dem hos honom när han gör såhär. Även om han ”bara” dricker måttligt när han har barnen är det ett svek och utgör en säkerhetsrisk för våra barn!

Vad ska jag göra? Har jag rätt att ta barnen hur som helst? Hjälp mig tänka, känner mig så förtvivlad just nu.

Idag fick jag höra att det är mitt fel att han sticker iväg och dricker pga att jag är tjurig och otrevlig här hemma. Anledningen till att jag blivit missnöjd och inte är så himla glad är ju pga år av att han är opålitlig och sticker iväg. Kommer ihåg en helg för många år sedan då han gick ut på en fredag och kom hem på söndagen. Telefonen var avstängd så ingen aning om var han var. Vi hade precis flyttat ihop så fattade ingenting att man ens kunde göra så. Kom hem och bad inte ens om ursäkt. Jag borde kastat ut honom redan då. Fungerar nu om han redan då hade alkoholproblem och det var därför han inte hörde av sig. Kom hem söndag kväll och sa att han varit hos en kompis och batteriet på telefonen tagit slut. Så sjukt nu när jag tänker på det hur jag blivit behandlad under åren.

Åh! ❤️❤️❤️ så stor igenkänning på detta. Lämnade i julas så lite mindre tid har gått, men just nu river saknaden i mig, tycker även det är svårt när vissa vänner vara tycker att det är ”bra att ha lämnat den skiten, han är inte värd dig etc”. Då vill jag försvara honom, säga att han inte är elak, men att alkoholen gjorde honom det ibland. Anyhow, ville mest bara säga att jag verkligen förstår dig. Och tänker att det blir väldigt tydligt för dig att det är slut om han försvinner iväg så lång tid, det blir definitivt. Men det låter också som att det kanske är bra för dig, att få ännu mera andrum och inte kunna mötas upp när saknaden blir för stor. Kram till dig <3

@CarolineG ❤️

Idag var en tung dag för idag minns jag bara de goda stunderna. I oktober flyttade min sambo och vi skulle vara särbo. Det höll i 3 dagar sen ville han inte mer. Men vi höll kontakten och träffades fram till julafton, sen upphörde all kontakt utan förvarning. Det var en oerhört tuff tid för jag älskade honom fortfarande. Sen en dag i januari så insåg jag plötsligen att jag emotionellt lämnat honom bakom mig. Ångesten, oron, rädslan, klumpen i magen försvann. Jag kunde andas utan att ut-andas. Jag sov på nätterna. Jag slutade vara sjukskriven. Jag slutade gråta på jobbet. Jag började berätta för fler vänner, jag berättade på jobbet. Alla tyckte att jag varit så duktig på att spela oberörd och att dölja det, de hade inte märkt något på mig. Att de inte har sett är mig en gåta men man döljer nog saker väldigt väl som medberoende. Det var plötsligt ok att få gråta hos kollegor och få berätta. Många hade också blivit utsatta för alkoholism och hade egna berättelser att dela. Idag fick jag på omvägar reda på att han kommer resa hela 2023 och han kommer inte hem förrän nästa år och min hjärna gick i spinn av saknad. Tankar av att skulden för hans alkoholism är min, om jag bara inte hade, om jag bara inte hade sagt… Tänk att ett medberoende är så starkt och sitter i och får en att tvivla på sig själv fortfarande, 5 mån senare. Jag kämpar på och försöker landa. Det tar tid och det måste det få göra. Och man måste få sörja den verklighet som aldrig fanns.

Den 17 mars flyttar jag och min son in i vårat nya alldeles egna hem