Senaste kommentarerna i forumet

Förstår att du känner dig sviken. Tyvärr är det ofta så att för en alkoholist är suget viktigare än ärlighet.
Mitt ex ljög mig rakt i ansiktet i månader om sitt alkoholmissbruk och han förskönade sin historik med missbruk också. Jag borde ha förstått varningsflaggorna, men det gjorde jag inte - trots att de var där tidigt, och de var många. Jag ville rädda honom med min kärlek. Det jag lärde mig var att det inte går, för han ville dricka mer än han ville älska mig. Och hans psykiska mående gjorde att alkoholen var livsnödvändig för att han skulle orka med sitt liv.
Mitt råd till dig är att utgå från DINA behov. Vill du inte ha missbruk i ditt liv så dra en gräns, och håll den. Du är den enda av er som värderar dina behov. Glöm aldrig det. Många kramar ❤

@CarolineG det måste vara fruktansvärt tufft ❤️ man blir dränerad, har varit där själv.
Hoppas du kan vara hos någon annan under tiden så du får bygga upp dig.
Det är mycket nog man går igenom själv vid en sån separation.
Starkt av dig.
Ljus och styrka ❤️🌸

Jag är så jävla arg just nu.
På alla egoistiska människor.
Som håller på med drev.
Så jävla osmakligt.
Riktigt jävla osmakligt.
Folk som antar det ena och det andra.
Som om de visste.
Jag vet inget.
Om den där såpan inom polisen.
Inte min sak.
Att snacka om folk jag inte känner.
Men jag tycker att drevet mot en människa.
Är riktigt jävla motbjudande.
Och jag tror inte på att håna.
Eller mobba.
Eller driva någon till slutet.
Och själv var jag utsatt.
Av två jävla uslingar.
Med en makt.
Och andra såg upp till dem.
Jag fick en fråga.
Som jag inte kan skriva här.
Men jag skulle aldrig.
Göra som biblen.
Säger.
Öga mot ett öga.
Osv.
Jag är inte en ond människa.
Och även om jag har mött onda människor.
Så svarade jag med att förlåta.
Handlingen.
Och även om vårt rättssystem.
Är helt jävla åt helvetet.
Så står jag inte över den.
Jag har jobbat med mig själv.
I massor av år.
Och accepterat.
Att det är som det är.
Jag ser skurkar.
Fula fiskar.
Och annat skit.
I renaste vatten.
Och jag håller mig borta från allt.
Jag skriker högt.
Om jag måste.
Jag säger ifrån.
Och jag andas med hela magen.
Och andas länge.
För att bespara mig.
Den där ilskan.
Som nu runnit av mig.
Jag skrev även av mig.
Den.
Här.
Och nu.
Tack.
För att det finns ett anonymt forum.
Som blivit en ventil.
Var snäll med dig själv.
Och andra.
Och sluta upp.
Att döma andra.
För fan!
Sluta upp med det.
Och se på dig själv.
Kanske du ska ta hand om dig själv.
Istället.
Tänker jag.
Må väl.
Och lev ditt liv.
Och var glad.
Och snäll.

@Adde
Tack för att du läste.
Kram

@Samsung50 så hemskt att du ska behöva ha det så. Helgerna är ju då man gör saker tillsammans som familj. Jag är helt säker på att du klarar av att ta steget. Jag är hemma igen efter några dagar hos mamma och pappa. Det är ohållbart i längden. Så nu är jag hemma hos fanskapet igen. Bara längtar tills man flyttar isär. Så nu går jag här hemma i en annan slags misär. Och som han smörar och bönar och ber. Usch alltså. Hur länge ska man behöva stå ut i allt detta. Han tar tyvärr inte in att det är slut. Han går omkring här hemma som att han tror att jag ska ge vika. Har sagt att vi ska flytta isär men han säger att nej det ska vi inte. Är så mentalt trött🥺😢😒.

@Anna85
Hej.
Fint att du skriver här, finns flera här inne som förstår. 🌹 Kanske inte i helt samma situation, men förstår kanske snarare känslor.

Ja, dessa olika sidor ... Det är ju den som inte dricker man fastnat för.
Alkohol är en djävul. Kanske han faktiskt tänkt att han inte ska dricka, men att alkoholen "vann" trots hans försök.
De lovar och så far det. Men det är ett beroende svårt komma ur.

Jag vet inte hur det är att ha barn och leva i det destruktiva. Han och jag bröt, från min sida just pga alkoholen.
Blev för mycket. Samtidigt som jag hade såpass mycket insikt att det är det bästa för mig, och för honom kom jag fram till sedan, så sörjde jag något oerhört.
Och var så less och ilsk på alkoholen som kan innebära så mycket elände för både beroende och anhöriga. 😔

Just med tanke på att du har barn blir det ju annat tänker jag, ett helt annat ansvar och mycket att beakta. Trygghet, säkerhet för er m.m.

Sköt om dig, 🌹
och skriv igen. Jag tror det är bra få ur sig sina funderingar, och vi förstår ju här inne.

Kram <3

@klaff123
Jag läser och kastas tillbaka till alla de resor jag haft med mitt ex. Du svarar "hans plan har aldrig varit att aldrig dricka igen..men att inte dricka på samma sätt som innan. Jag vill ju att att han inte dricker alls men den insikten måste han komma till själv." till Åsa M ovan. När är den resan?
Hur gamla är barnen? Kan det bli jobbigt för dem och dig om ni åker. Har ni redan åkt? Kanske du är där nu. Och kanske går det bra. Eller inte. Oavsett så är det bra att du skriver här. Tar tag i det.
Så att du får det liv som du vill.
Mitt ex "erkände" när han äntligen hade flyttat ut, att han älskade alkohol sedan första dagen han drack det. Och jag fick ur honom att hans problem fanns långt innan vi träffades. Han dolde det inte direkt. Jag såg det inte. Då jag hade fullt upp att verka "normal" efter att jag hade setts med andra ögon under några års tid, då jag hade insjuknat i en bipolaritet, tack vare antidepressiva.
Det var inte förrän jag blev balanserad och frisk och "normal" som jag kunde reflektera, bearbeta och landa hur allt gick till.
När man är upptagen med att själv fungera. När man är upptagen med att ta hand om barn, äldre föräldrar, sjuka syskon, husdjur som behöver regelbunden vård, karriär eller vad som helst. Då är det svårt att se missbrukarens dolda missbruk.
En missbrukare behöver en "normal" familj för att gömma sig. "Inte kan väl han eller hon vara missbrukare. Han/hon som har en sådan fin familj" osv....
Jo, då. Alla kan leva med en missbrukare. Vi är suveräna på att dölja det. Och verka som vi mår bra och har det bra.
En semester med mitt missbrukande ex kunde bara gå åt skogen. Så den sista resan han ville ge mig, dit jag önskade åka tackade jag nej till. För jag visste då att det paradiset aldrig skulle bli ett paradis. Jag ville bara ha ut honom, då han levde på mig som en parasit.
Och nu lever han på sina föräldrar som en parasit. Så länge en missbrukare får lov att missbruka, då kan det bara gå åt ett håll. Om han eller hon verkligen inte vill. Men när man inte har någonstans att bo, då är det svårt att ta sig ur det. Men någon gör det!
Det som har tillräckligt med stark vilja. Och ett bra skyddsnät.
Hoppas att du landar i något bra.
Och fokuserar på hur du vill ha det.
Och hur du önskar leva ditt liv.
Hur du vill att dina barn ska ha det.

@Självomhändertagande stort tack för varma ord ❤️
Det är viktigt för mig att hjälpa andra ta sig ur skiten. Jag har varit medberoende så länge och vet att det går, men vi alla tar oss ju dit på olika sätt.

Under min tid som medberoende till mitt ex så träffade jag en ny vän. Han var så rolig. Vi hade så roligt. Vi har/hade både bipolära diagnoser. Han hade typ 1 och jag har typ 2.
Vi träffades i en hälsofrämjande aktivitet. Vår relation var bara hälsosam. När det var vi.
Mitt ex verkade svartsjuk så jag satte en gräns som jag egentligen inte hade velat sätta. Jag träffade en slags själsfrände som vän. Precis som min tidigare vän, som också hade typ 1.
De enda "bästa" manliga vännerna i vuxen ålder jag har haft i mitt liv har båda haft bipolaritet, typ 1.
Och nu finns de inte mer.
Jag gråter. Och saknar mina kreativa vänner. De enda vännerna som verkligen har förstått mig. De jag har kunnat prata helt fritt med.
De som var så sårbar som jag var. De som hade den största livslust som jag själv känner. De som var så oerhört känsliga. Och de klarade inte av alkoholen.
De klarade inte av livet när det blev för svårt.
Jag saknar dem oändligt.
Mina ögon tåras.
Och jag är ledsen för de barn som inte får träffa deras fina farbröder mer.
Snälla alla ni där ute.
Ni måste förstå.
Att bipolär sjukdom är en farlig sjukdom.
Och när man blir ensam.
Och utanför.
För att man varit sjuk i sin sjukdom.
Så kan hela ens skyddsnät.
Bara raseras.
Och då är det riktigt jävla svårt.
Att vara sårbar.
Sjuk.
Och skör.
Och ingen som riktigt hör.
Eller orkar lyssna.
För tempot kan var snabbt.
Snabbare än de flesta.
Och när man når väggen.
Så finns risken att man sjunker.
Inte bara under ytan.
Utan djupt ner under botten.
Där det nästan är omöjligt att ta sig upp.
Att ta sig upp.
Kräver så mycket.
Av en själv.
När man står utanför.
Jag förstår bådas val.
Att inte längre finnas till.
Och det gör mig så leden.
Så ledsen.
Att det är så här det är.
Att leva.
Med en svår diagnos.
Där bara de som har den.
Kan förstå.
Alla utmaningar.
Bara att hitta balans.
Kan vara en tung börda.
För en som får läkemedel.
Utskrivet.
Som ger biverkningar.
Till förbannelse.
Om KBT, meditation och motion.
Skulle erbjudas.
Då skulle livet för många.
Se helt annorlunda ut.
Till det bättre.
Och kanske alkohol.
Kunde uteslutas.
För många.
Om man fick lov.
Att vara.
Som man är.
Och inte dömas.
För sjukdomsskov.
Som är psykiska.
Vem dömer en människa.
Med somatisk sjukdom.
Tänker jag.
Och många med mig.
Lite tankar jag ville dela.
Just nu.

@Självomhändertagande Tack ❤️ Att du skriver betyder mycket, just för att ta oss iväg när vi fortfarande orkar, innan vi fastnar för hårt i deras nät

Och ge den tid du kan till dina föräldrar. De önskar inget annat än att du och dina barn ska ha det bra.
❤️

@Samsung50
Jag känner med dig så otroligt. Tycker du gör det bra som tar tag i detta. Och jag är så glad för din skull att du har stöttande föräldrar.
Jag skaffade aldrig barn med mitt ex, då jag insåg att han inte skulle vara en lämplig pappa. Han ville inte heller bli en pappa, men ändå. Så tog det mycket lång tid att separera, då han inte ville.
Inte så konstigt, han levde på mig.
Jag fastnade i att tro, att jag skulle ta hand om honom.
Fortsätt att vara stark. Och ta hand om dig! Och dina barn!

@Ela Heja o lycka till🙏
Om jag var i den situationen skulle jag prata med min partner om att ha en pakt. Kodord eller bara pratat om det så tröskeln att be om hjälp är lägre. Motsvarande AA-tänket att ringa en vän. Om/när suget kommer i hans fall eller oro i mitt kunna be om en kram, närvaro. Beror såklart på hur relationen ser ut men bara en tanke.

@Åsa M
Jag minns inte om jag har skrivit till dig, att jag är så tacksam för att jag läser dina kommentarer.
Jag hade önskat att jag hittat hit när jag levde med mitt ex, som drack varje dag. Och då hade jag önskat att jag hade skrivit med dig.
Kanske jag hade haft några av mina besparingar kvar. Kanske jag hade kunnat sluta dansa djävulsdansen i tid.
Du är väldigt klok. Och du ger alla väldigt fina och kloka svar.
Jag har landat i fler reflektioner som hjälper mig att hålla dörren stängd till mitt ex.
Tack!

Jag undrar också hur det gått? 💕 Ska själv på en längre semester med min man och två barn om ett par veckor. Det blir första semestern på 10 år tillsammans som han bestämt ska håll sig nykter. Tycker det är så svårt, är nervös inför resan. Tror han klarar det men är rädd att han ska få ångest och starkt sug när vi är där.
Låter kanske sjukt men jag själv hade ju så gärna tagit en Pina Colada på stranden någon dag men det känns ju som en skam nu.

@CarolineG så stark du är som står fast vid ditt beslut. Skönt att du har möjlighet att bo hos dina föräldrar. Måste vara underbart för dig och din son att kunna få lite lugn och bli ompysslade till skillnad för hur läget är hemma hos sambon. Hoppas det kan lösa sig snabbt med nytt boende.
Här hemma längtar jag bara att helgen ska ta slut. Sambon har suttit hemma i soffan hela helgen. Jag har fått fixa mat till barnen och deras aktiviteter. Hur hamnade man i denna tragiska situation, avskyr mitt liv just nu. Vill bara få vara själv med barnen. Avskyr mannen just nu, han och hans beteende äcklar mig.

@Samsung50 klandra inte dig själv att du blev arg på barnen, de vet att du älskar dem oavsett. Jag har också haft frustration som tyvärr ibland har gått ut över min son. Han är vuxen nu 20 år och vi har pratat om allt och han förstår att jag gjorde det bästa för att skydda honom från allt❤. Vi har en väldigt fin relation min son och jag. Trots att jag nu separerat från min sambo tvingas jag bo med honom tills jag hittar lägenhet. Igår var han så packad så jag drog till mina föräldrar. Han ringde 14 gånger igår full som en kastrull och tjatade att han skulle ändra sig och sluta dricka så mycket och att han vägrar acceptera att det är slut. Och han sa att han vägrar flytta. Men jag är benhård och står fast vid mitt beslut. Så nu får jag och sonen ha nödboende hos mamma och pappa tills jag hittar lägenhet. De stöttar mig fullt ut och jag vet inte vad jag skulle göra utan dem och mina vänner som stöttar mig. Jag ska ringa min hyresvärd imorgon och fråga om hon har en nödlägenhet åt mig. Jag har en jättebra hyresvärd. Jag är så glad att du också tagit beslutet att lämna. Massa kramar till dig ❤❤

Hej, jag ställde samma fråga som du gör för snart ett år sedan, efter påsken 22. Då var det ett år sedan jag för första gången kommit på min man med skåpsupande - och det hände alltså igen. Det är svårt att tänka att den man älskar är det där otäcka ordet! Och jag tyckte det var svårt då, ibland med de som skrev lämna , lämna direkt! Det vi gjorde var att söka hjälp. På VC , samtalsstöd Min man ville också det, vilket väl var förutsättningen för allt. Men, jag fick bra hjälp hur jag skulle vara mot honom och prata med honom genom Anhörigstödet här på Alkoholhjälpen , webbutbildning! Rekommenderas! Lycka till!

Här är det också vidriga elakheter, han har varit nykter drygt 2 v o tycker att allt ska va bra då. Jag e stukad o ordentligt less o har fått lägenhet o flyttar 1/4... när han hörde att jag ska titta på lägenheten fick han spader o nu blir det tufft resten av tiden fram till flytt. Han vet att jag behöver/vill ha eget o jag har pratat särbo o fortsätta ses men när han blir elak så blir det nog att släppa taget helt...
Hur överlever man tiden fram till flytt?? Jag bor i ha s mammas hus med honom o de är såååå tighta så jag kan bara härda ut. Har 3 katter som ska me sådan inte flytta nånstans emellan tyvärr

Här är det också vidriga elakheter, han har varit nykter drygt 2 v o tycker att allt ska va bra då. Jag e stukad o ordentligt less o har fått lägenhet o flyttar 1/4... när han hörde att jag ska titta på lägenheten fick han spader o nu blir det tufft resten av tiden fram till flytt. Han vet att jag behöver/vill ha eget o jag har pratat särbo o fortsätta ses men när han blir elak så blir det nog att släppa taget helt...
Hur överlever man tiden fram till flytt?? Jag bor i ha s mammas hus med honom o de är såååå tighta så jag kan bara härda ut. Har 3 katter som ska me sådan inte flytta nånstans emellan tyvärr

Känner verkligen igen mig i detta, fruktansvärt att trippa på äggskal, aldrig veta vilket humör han var på, ibland var han helt svart i ögonen och jätte elak, nästan varje dag faktiskt, kanske två dagar i veckan var han ”normal” och trevlig som om inget hade hänt. I väntan på min lägenhet till jag kunde flytta med vår son vågade jag inte ens säga till honom att vi skulle flytta, var så rädd att hans drickande skulle bli värre om jag sa nåt. Nu har vi bott ensamma i tre veckor snart och jag kan andas mycket lättare, mitt liv känns lättare även om han fortfarande påverkar en negativt. Men än hur jobbigt det är när man är där i det…, flytta, det är verkligen det ända rätta. Man ska inte bli sjuk och må så dåligt pga att dom inte kan ta tag i sitt beroende.

@Hallonpaj igenkänning på den!
Jag tänkte och jobbade med mig själv medan han söp och hade andra relationer. Grundlurad, gaslightad och ja maximalt utnyttjad.
Gå, är mitt råd med eller mer spring.
Ta vara på ditt liv, du har bara ett ❤️

@Självomhändertagande tack snälla❤❤

@CarolineG Han hade druckit så var onykter när han kom hem men inte stupfull. Känner också att jag har mycket ilska inom mig som jag tar ut på barnen. Den kvällen när han var ute själv och åt och jag var hemma med barnen så blev jag frustrerad på situationen och när det var läggdags och barnen inte lyssnade på mig utan började knuffas så att ena barnen gjorde illa sig så blev jag arg på dem fast egentligen är det ju inte dem jag är arg på. Jag tänker att när jag bor själv med barnen kommer jag inte behöva lägga tid och tankar på vad han gör utan endast på mig och barnen. Vad mycket tid och kraft det tar från en som man lägger på sin alkolist. Så mycket mer energi man måste få när man kan koppla bort denne från sitt liv. Jag pratade lite med honom igår. Han sa att jag varit så arg på sistone. Jag svarade att jag inte är arg men att hänga tagit ett beslut nu att det räcker och inte vill fortsätta detta längre. Tog upp alkoholproblem också men då vände han sig bort och började fibbla med telefonen, pratade om att han ska börja träna.