Senaste kommentarerna i forumet

Hej @kakao! Det låter som att du befinner dig i ett väldigt sårbart läge just nu och du slits mellan två alternativ, att inte vilja vara utan och samtidigt försöka släppa. Du sörjer och samtidigt har du tagit ett beslut, att inte ha kontakt. Vad bra att du skriver här på forumet och ger andra möjlighet att hjälpa dig!

Styrka till dig!
Nell, Alkoholhjälpen

Funderar på om jag ska träffa honom. Undrar om jag blivit sjuk av hela processen och all stress och otrygghet innan eller traumat av separationen. Känns som jag slitits i två stycken. Fokus är att jag ska bli bättre och få mer energi, en stor källa till energi har ju varit min partner. Som jag nu inte ska ha kontakt med. Och jag sörjer samtidigt som hela kroppen skriker jag är tröttare än trött.

Just nu så behöver jag den här ventilen. Jag har tränat, jag har ätit mat, jag har mediterat. Och ändå, så är jag förbannad. Flera orsaker. Men jag "triggades" av en äldre dam som alltid är negativ. Alltid. Alltid. Alltid.
Hon är från Italien och har upplevt andra världskriget. Hon får ofta prata av sig för mig. Några minuter tar jag mig tid. Och hon är alltid negativ. Denna gång stod vi utanför min port och hon klagar på svenskar. Och då blev jag så förbannad och frågade vad menar du?
Och jag kunde inte hantera ilskan, utan hängde ut ägaren av en krog som försedde mitt ex med alkohol under flera års tid. Jag sa "hon där och pekade på restaurangen, hon såg till att mitt ex kunde fortsätta supa när hans pengar var slut och jag är så förbannad idag". Sedan bad jag om ursäkt för att jag höjde rösten.
Och vi såg på varandra och log. Sa hej då på ett anständigt sätt.
Men jag har nu funderat på det där. Vad det gör med en människa som hållit mycket inombords.
Jag sa, "det var dumt att säga så om ägarn, du är ju där och känner henne, så nu kommer det spridas" men samtidigt så var det skönt efteråt. De där kvinnorna som sitter och super, skvallrar om ALLT. Nu har de fått mer att skvallra om.
Och det känns inte alls bra att snacka så om henne, men hon borde vara tacksam för att jag aldrig anmälde henne.
Vinflaska på vinflaska kom upp med mitt ex, som han fått låna av krögaren.
Fy fan!
Nu ska jag ut och promenera och släppa taget om ilskan som förmodligen beror på min PMS.
Jag vet i alla fall om det. Och prövar vara så varsam jag kan.
Just nu.

@SÖRMLAND71
Så du har kommit dit ... med en plan tänker jag.
Styrka och mod.
🙏💓

@CarolineG
Mycket stor igenkänning. Jag fick kämpa i flera år och lära mig att säga stopp.
Till slut satte jag ber foten så pass, så att han inte såg möjligheten att dricka en droppe till i mitt hem. Eller komma hem berusad. Så hänvisade jag till hotell.
Han söp upp en förmögenhet. Och sen söp han upp mina tillgångar. Och jag lät det hända. Konsekvenserna var enorma och jag hade tack och lov den regelbundna meditationen som fick mig att landa. Och visa omsorg med mig själv. Vara tacksam för det jag hade kvar. Mitt liv. Mitt egna liv. Mina valmöjligheter. Och kunskap hur jag skulle göra medvetna val för min framtid. Men då, när han flyttade ut. Tog jag en dag i taget. Han hade lyckats manipulera mig och bryta ner mig. Och jag gav honom allt jag hade. Av kärlek, pengar och tid. Och han gav mig ett stort tomrum kvar. Men det visade sig att när jag rensade i mitt hem senare, så hade jag några skatter kvar. Sålde av en del och kunde bo, äta och tänka på att bygga upp mig själv igen.
Idag, 4 år efter att han flyttat, har jag ett nytt liv. Jag lever det liv jag alltid önskat, utom det kanske viktigaste. Jag blev aldrig en mamma. Och det var en sorg länge. Men nu andas jag. Jag lever. Och jag älskar livet. Har stängt av honom helt. Han levde på mig. Han rökte i mitt hen, så att blommorna dog när han öppnade fönstret. Och glömde stänga. Han drog ner persiennerna i mitt hem, för han ville ha det så. Han drack varje jävla dag. Och jag förstår hur ditt liv kan vara. Jag förstår att fina vänner säger som de gör, för de kan inte förstå hur man kan leva ett sådant liv. De har kanske redan lärt sig, att sätta gränser. Vissa av oss blir medberoende och medberoende är ett jävla skitliv. Man måste se till att ta all hjälp som går att få, om man vill bli fri.
Jag ville bli fri till varje pris. Och det är jag nu. Jag vaknar tacksam varje morgon. Jag är fri. Och jag kan säga stopp och nej till allt jag inte vill göra.
Det är det bästa jag lärde mig på den här resan. Ingen ska komma och köra med mig. Jag tar varken skit eller annat trams. Jag har lärt mig att navigera. Hur jag vill ha det, i mitt liv. Och jag kör aldrig med andra människor. Har aldrig gjort. Men jag har lärt mig att se, vilka som gör det. Och de håller jag på avstånd! Ta en dag i taget. Och gör något för dig själv, varje dag. Då kommer du landa i vad som är bäst för dig.

Heja! Att ha en plan är första steget. Önskar dig all lycka till 🤗

Vi träffades i slutet av sommaren -22, nu har jag fått nog o vill flytta ifrån honom men....bor i hans hus o det kommer ta tid o hitta något eget med 3 katter. Hans ångest o drickande gör mig stressad men det ska gå! Jag får härda ut nån månad till... han inser inte ens att han har problem trots att han dricker minst 1 flaska vin/dag....

@Samsung50 ja, jag bröt kontakten totalt ett halvår efter att vår relation tagit slut. Jag sa ifrån att jag inte orkade hantera hans supande och psykiska sjukdom längre. Jag tröttnade på att få hans panikångest-sms kl 3 på natten. Lugnet efter honom är värt allt!

@Åsa M Hur gjorde du när du slutade spela med, bröt ni kontakten?

Det är så medberoende fungerar. Man säger att man inte vill underlätta för dem, att man ska dra gränser, att man vill förstå dem. Sedan blir man besviken när de fortsätter med exakt det som de höll på med hela tiden, som man trodde att man kunde påverka. Och så börjar det om.
Det kanske låter hårt, men det är min egen upplevelse. När jag slutade spela med så upphörde det för mig. För honom fortsatte det förstås eftersom det är han som är sjuk.

@kakao ja jag har verkligen tappat fotfästet. Men mycket i mig är känslomässigt dött. Nu är han så himla snäll men det vänder snart. Har inte köpt hem mycket alkohol. Så han har varit rastlös ikväll och jag har vägrat följa med ut så nu har han lagt sig. Jag tänker göra precis som jag vill och tycker. Ska släppa kontrollen nu, han får sköta sig själv. Tillslut kanske han märker att jag har kul utan honom och jag ligger steget före. Han kommer märka att jag är på väg bort. Då kanske han tänker till (även om det inte är så troligt). Från och med nu ska jag tänka på mig själv och göra det jag tycker är kul och mår bra av.

Kram kram

@minresamotlugnet
Är inne och läser just nu. Hade pausat forumet en tid. Trodde inte jag ville skriva här mer. Jag vill och jag har börjat prata om hur livet verkligen är med människor i min omgivning. Med utvalda människor.

Du skriver en frågeställning eller ett påstående om din tråd inte är intressant nog. Om du inte har fått liv i den som du önskar så beror det inte på dig.
Det kan kännas så. Jag tänker att du kanske behöver mer stöd. Och jag tänker att det är motigt och utmanande. Men det är ditt ansvar att se till att få det. Det finns stöd bland massor av människor. Det gäller "bara" att finna dem.
Jag vet, som gick runt i en suddig värld i flera år, utan att se klart. Jag visste däremot hur jag skulle ta hand om mig.
Och det vill jag uppmana dig. Att ta hand om dig.
Skriv en lista, på vad du tycker om att göra.
Och gör det du kan. Så kommer det att lossna eftersom. Ett steg i taget.
En dag i taget.
Lek med ditt barn.
Sjung och dansa.
Vilken gåva att ha barn.
Och ta hjälp så du får vila ibland.
Det är vad jag tänker att du kan göra, men du vet bäst själv.
Så fint med ett moderskap. Det skulle jag gärna varit med om. Tänk att du får uppfostra ett barn att bli en alldeles unik människa.
Fokusera på det.
På att vara en bra mor.
Och du kommer troligtvis att få så mycket kärlek av ditt barn. Vilken fin möjlighet att leka igen, fast som vuxen. Tillsammans med sitt barn.
Det är lycka tänker jag.
Idag lekte jag med min granne och hens barn. Det var så roligt. I lekparken träffar man ofta andra föräldrar. Kanske det kan bli en möjlighet för mer social samvaro. Vad tror du om det?

När pressen på mig om att sluta dricka blev för hård så använde jag lögnen för att lugna ner stormen runt mig.
Jag hade inga problem med att låta bli att dricka ett tag, en vecka, en månad...faktiskt upp till ett halvår en gång. MEN.....efter den tiden hade det lugnat ner sig och jag kunde smyga igång igen. Största kruxet där är att alkoholismen är progressiv även om jag inte dricker så efter ett tag så var jag ju tvungen att dricka ikapp och då gick det fort utför.
Jag hade en alkiskollega som efter 8 år som spritfri tog återfallet och han hällde i sig såna ofantliga mängder ren alkohol att han hamnade på akuten och därefter ett behandlingshem i nästan ett år.
Att förklara varför jag gjorde som jag gjorde efteråt, alltså nu i nykterheten, är en omöjlighet ! Sjukdomen hade mig helt i sitt grepp och jag agerade helt i dess värld delvis för att jag inte förstod, eller hade kunskap om, ett bättre sätt att leva.

Att påverka en aktiv alkoholist som inte vill lyssna och förstå är nog en omöjlighet. Men jag kan minnas ord som tog hårt och som efter många år delvis hjälpte mig till en nykterhet värd namnet.

Ett tips till alla anhöriga till aktiva alkisar är att ta en Familjevecka på ett behandlingshem (helst med terapeuter som har egen erfarenhet), dels för er egen skull och dels för att ni får kunskap om hur vi alkisar fungerar och kan avslöja våra lögner direkt. Ni vrider vårt vapen ur våra händer !

Kram !

Går man ut med att man har problem har man tagit ett stort steg i att bryta en vana. Vi har nog alla olika lätt att bryta vanor. Denna är ju extra svår. Sedan vill man ju inte vara den misslyckade så då smyger man väl hellre än att tala om att det inte går... Destruktivt

Jag skulle säga bygg inte det inre hatet. Det kommer inte leda någonstans. Du kommer bara må sämre. Försök snarare hitta sätt att foka på det som skapar positiva känslor för dig. Sedan tror jag inte man ska bygga vi och dem. Fråga honom istället. Vad är det som gjorde att det inte gick denna gång? Hur tänker han kring att hitta nya vägar istället? Försök gå fram med positiv nyfiken inställning.

Jag vet... Detta är skitsvårt men med träning så. Enveten vimner.

@lindaab
Hej, för min del lärde jag mig att sluta försöka förstå en missbrukare ... , jag blev bara galen, och rådet "att sluta förstå" fick jag också av en nykter alkoholist. Men det var ju en process att komma dit, att varför dricka bort jobb, barn m.m.

Innerst inne vet de ju att de gör fel och emellanåt att de önskar att situationen vore annan, och jag har tanken att man inte medvetet vill skada dem man bryr sig om men att beroendet tyvärr är starkare.
Att då får man gå till sig själv, hur man önskar ha det. Jag kom bland annat fram till att jag då inte ville leva i ett "martyrförhållande".

Sköt om dig, försök fokusera på dig.

Kram. 🌹

@minresamotlugnet
Ja .. för min del för att komma vidare har det varit att få höra ärlighet och tuff sådan från nykter alkoholist samt vänner. De orden började "gro" i mitt huvud. Att få höra av nykter alkoholist att försöka sluta förstå beteende och fundera i stället på vad JAG behöver. Att jag kan aldrig förstå, att försöka sluta ödsla energi på just detta ...

Från vänner t ex att så länge han inte gör en plan gällande drickande eller har indre driv kommer jag aldrig att bli viktigare än alkohol. Men det som tog fart var, och något jag skrivit i några trådar, det en vän sade : " en sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag ".

(Jag är singel nu, och trivs just nu rätt bra i det. 🙂 )

Sköt om dig.
🌹

Kan tydligen inte konsten att starta en intressant tråd…hmm vet inte vad folk här vill diskutera eller prata om. Söker tankar o ord som hjälpt er att ta er ur. Det är svårt just nu, för blivit ensam i processen o jag tror att helandet börjar i gemenskap för just oss medberoende…? 🙂

Jag är medveten om att en alkoholberoende är sjuk och älskar alkoholen mer än allt annat.
Jag har ägnat så mycket tid åt att försöka läsa, lyssna och förstår hur en beroende person fungerar.
Och att de måste komma fram till beslutet om nykterhet helt själv. Och att jag inte kan påverka.

Men det jag inte förstår är hur man kan säga att man bestämt sig, att man verkligen vill. Att berätta för barn, släkt, särbo och vänner att nu är det dax. ”Jag ska aldrig mer dricka” Jag hörde personen tänka framåt, att det är svårt att förstå att man aldrig kommer tex kunna ta ett glas på en semester ens, men att det är så det kommer bli. Det lät så på riktigt.

1,5 vecka har gått, idag är han full. Och jag är säker på att han druckit hela tiden. Bara väldigt mycket mindre.

Jag tänker inte bli arg, jag tänker inte ifrågasätta. Men jag är så besviken, på att jag lät mig hoppas. Arg på att han lurat sina barn. Ledsen för att han inte fixade det, och även lite arg för att han inte förstår bättre.

Jag är ju orolig för honom 😩

Tack fina ni!! Ni stärker mig o tårarna rinner när jag ser era svar.

Jag försökte prata med honom för några dagar sen om sitt beteende, men han vänder bara och säger vad jag gjort för fel istället, att jag är bråkig, tjatig, och har pms och att jag hittar på saker. Såg du rätt? Det där har inte hänt? Och att jag minsann har slagit honom o slängt hans mobil i väggen.

Sa att det var för jag blir så provocerad av dig, men såklart att det inte är rätt o ber om ursäkt igen för mig. För det är så det alltid slutar att jag ifrågasätter mig själv och försvarar mig...
Han kan inte se vad han gör o hur illa det är, att han går över alla gränser gång på gång i fyllan.
Jag kan bli arg, men ej som han, jag har gränser.

Sa att han vid ett tillfälle spottat på mig, då sa han vad du hittar på igen. Som tur var hade jag spelat in det. Det konstigaste var att han ej brydde sig el bad om.ursäkt utan sa, det var säkert nåt du gjorde som fick mig till det...

Sa då att nu får det vara över, han sa samma här, orkar inte med dina bråk. ..så åkte då.

Jag bor hos mig nu sen ett par dagar, han hos sig, har inte hört nåt ifrån honom.

Nu kommer allt i efterhand vad jag varit med om under lång tid, känner att jag har gråten i halsen hela tiden och försöker jobba och skaka av mig.

Inte lätt, saknar honom ändå på nåt sätt, han när han är nykter, men som någon skrev här.
Han är två personer men ändå samma person. Och jag kan inte leva med den onda personen...jag kommer inte orka, jag blir inte mig själv längre....han trycker ner mig bit för bit.

Bara jag inte faller dit, när saknaden är som värst, att jag hör av mig el han..

Det som känns bäst att skriva här, är nog att jag inte känner mig knäpp, el att det är mitt fel hela tiden att jag kunde sagt nåt annorlunda när det börjar, el att jag agerade på fel sätt , därför blir han så arg. HAN blir sån för han har alkoholproblem o han kan inte hantera den och kontrollera sin ilska.. Lätt att hjärnan tänker konstigt med tanke på de manipulativa saker han vänder mot mig...

Tack igen fina ni!

Tack för dina ord. Jag har tagit kontakt med terapeuten som höll i anhöriggruppen och jag har fått möjlighet att träffa henne. Funderar också på att besöka ett al-anon möte……

Jag håller med Kakao, det låter farligt och du blir utsatt för både psykisk och fysisk misshandel. Om han inte inser sitt problem och vill förändring går det inte att hjälpa honom. Och låt honom inte lura dig att du överdriver, det du beskriver är allvarligt. Du har eget boende förstår jag det som? Och barn, är de vuxna? Jag tänker att du bör släppa honom och fokusera på hur du vill leva ditt liv. Att släppa en kärlek gör ont, men att få ditt jag förnedrat och nedtryckt av den kärleken är värre i längden.. Om du ser på det utifrån, hur skulle du tex råda en väninna eller vuxet barn att göra i samma situation?

Hej! Så himla klokt och starkt av dig att skriva här om det du är med om, det är ett sätt att få perspektiv utifrån på en situation som kan vara svår att själv reda i.

Det finns inget du kan göra eller säga till din partner som rättfärdigar eller ursäktar det psykiska och fysiska våld du beskriver. Precis som kakao är inne på så förskjuts gränserna ofta gradvis, och när det handlar om våld så vet vi att det så länge det pågår alltid har en risk att eskalera. Därför jag orolig inte bara för ditt mående utan också för din säkerhet. Skulle det uppstå en hotfull situation och din särbo har druckit är det viktigt att du lämnar situationen, och sätter dig i säkerhet. Tveka inte att ringa polis om du skulle känna dig trängd eller att ha svårt att ta dig ur situationen.

Vi vet också av erfarenhet att psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar processer som kan vara svåra att förstå och som en kan behöva hjälp att reda i för att kunna ta steg åt rätt håll. Har du någon att prata med? Kvinnofridslinjen är en instans som är jätteduktiga på den här typen av saker. Säg till om du behöver tips på fler alternativ, det viktiga är inte vem du pratar med utan att du fortsätter prata, och att du pratar med någon som faktiskt kan hjälpa dig att komma framåt. Jag skriver ett meddelande direkt till dig också, om du skulle vilja bolla direkt med oss rådgivare.

Hej kaktus58! Efter att du har upplevt att både du och sonen varit på väg åt rätt håll i måendet gör han nu val som gör dig orolig att han ska falla tillbaka i sitt gamla mående. En tuff situation som är svår för dig som förälder att acceptera. Klokt att du skriver här och ventilerar tankarna! Det finns säkert andra som varit med om liknande situationer, så jag skriver här för att "bumpa upp" tråden lite.

Du har tidigare tagit stora steg för att må bättre och bryta ohjälpsamma mönster. Om du upplever att du inte just nu kan nå fram med de risker du ser och den oro du har, finns det saker du kan göra för din egen skull för att må så bra du kan i den här tuffa perioden?

Ok oj. Är det första jag tänker när jag läser. Vilken tuff situation du är i. Vad svårt att känna trygghet. Det låter som att han inte alls är redo att erkänna att han har ett missbruk eller att det skulle vara vettigt att sluta med alkohol. Jag ringde alkohollinjen och pratade med en terapeut, som kommenterade på att jag sa ”han har två sidor, det är som två olika personer. Den ena är jag väldigt kär i, den andra är jag inte och jag tycker att den sidan är obehaglig” terapeuten sa att han ofta hörde just detta, men ville skicka med mig att det är samma person. Om jag vill leva kvar i relationen måste jag acceptera och ta in båda personer. Det träffade i mig. Och jag insåg att om han dricker kan jag inte vara kvar, det är för destruktivt, för mig. Jag mår för dåligt. Fick också ofta höra att jag överdrev, hittade på, mindes saker fel eller gjorde problem av ingenting, när det var en nykter period skulle jag inte älta det som varit innan utan stötta honom i sin nykterhet, även om det bara varit två dagar.

Det är en väldigt utmanande, förvirrande och dränerande situation du är i, finns det någonstans du kan ta vägen några dagar? För att få andas lite?

Jag tycker att det låter väldigt ororvöckande att han blir aggressiv och skadar sig fysiskt (och psykiskt) när han är berusad. Det kan eskalera och du utsätter dig för fara. Det är lätt att flytta sina gränser lite lite till hela tiden.

Jag tyckte det var väldigt skönt med säkert samtal till alkohollinjen, en oberoende part som inte är känslomässigt involverad i dig eller din partner!

Massa kram och styrka till dig <3

Och kan tillägga, att han skulke aldrig sluta dricka, trots stroken. Han skyller sina snetändningar o dåliga betende på stroken fel o att han mår dåligt. Det är inte alkoholen. Han förnekar det el vill inte se det.....