Senaste kommentarerna i forumet

Ta hjälp av socialtjänsten, de är till för exakt sådant här. Se till att skydda barnen och att du får socialtjänstens hjälp att bryta dig loss. Det är djupt ohälsosamt att leva i en sådan relation och det tar tid innan man orkar se livets ljusa sida igen. Om du tar kontakt med socialtjänsten så passa på att göra en orosanmälan rörande honom också.

@Kennie du har så rätt. Jag måste orka för barnen. Vill att dom ska vara trygga såklart!!

@Gullranka tack för att du tog dig tiden att svara! Jag har familj och vänner som stöttar men det har kommit till en gräns där det blir pinsamt och skamset att säga att han har tagit ett återfall och jag ändå stannar kvar. Han har aldrig varit elak mot barnen och det är väl ännu en ursäkt jag använder mig av för att jag inte hittar kraft att sticka.
Resultatet blev som alltid, han trodde han kunde dricka ett glas vin. Glaset blev till en flaska. Sen var den berusningen inte nog så då tar han till kokain. Jag skickade ut honom och sa att han kan komma hem igen när han är nykter. Så jävla tufft bara för jag vet att han kommer vara otrogen mot mig nu 🥺

Håller med om det Gullranka skriver. Att skydda dig själv och barnen är akut, och jag tycker du ska ta med dem hemifrån nu direkt. Barn är skyddslösa och kan inte välja. Det enda som kan bryta mönstret så inte de växer upp med aggressivitet och missbruk som måttstock är en vuxen som tar dem ur en sådan miljö. Du måste vara den vuxna för dem. Du kan förändra era liv till det bättre. Kärlekar kan man ha många chanser att hitta, barndom har man bara en.

@kakao Jag var jättekär i mitt ex, i flera år innan vi blev ihop dessutom. Men hans missbruk, ständiga panikångest, fylle-sms mitt i natten, vägran att söka hjälp osv osv bara bröt ner mig. Jag orkade inte kämpa mer än ett halvår med honom, sen var orken slut. Han fortsatte med ditt kaos förstås, fortsatte höra av sig stupfull kl 3 på morgnarna, svamlandes om hur dåligt han mådde och hur mycket han älskade mig. Varje gång fick jag ett stresspåslag som var fysiskt. Jag mådde jättedåligt. Blockerade honom från att kontakta mig för det gick inte längre.
Jag tog hjälp här och fick rådet att prata med hans chef om hur han mådde. Det var tufft, men jag har aldrig ångrat det. Han påtvingades vård, fick kliva av som chef med personal- och budgetansvar, skrevs in på behandlingsprogram och sjukskrevs. Vi har inte haft någon kontakt men har hälsat på varandra några gånger (vi är på samma arbetsplats).
Han verkar ha förstått den gräns jag ha dragit, sent omsider. Men utan att dra den, och hålla den, kommer du aldrig få lugn och ro.

Ja han gör väl det. Men han vet exakt vilka knappar han ska trycka på. Får mig att känna att jag är en hemsk människa som är velig och inte vågar satsa på en relation. Och att jag ljuger för min partner och att jag hakar upp mig på problem som funnits och vägrar blicka framåt. Träffade min syster som talade rätt till mig, så lite mer ordning på tankarna nu. Detta hänger ihop med att jag fram till flytten är bostadslös och bor med min mamma som blir arg så fort jag visar känslor och säger att jag är självisk och ska sluta tycka synd om mig själv, detta har jag kanske skrivit om innan. Är supertacksam för all input jag får här och raka rör från andra skrivande. Ursäkta också om jag rantar, men tror jag gått och burit så länge på alla känslor utan att säga som det faktiskt är och nu måste det ut, hur förvirrat och kaotiskt det än är. God jul till er alla 💕

Hej frma,

Vilken jobbig situation din kille har skapat för dig och era barn genom sitt missbruk, jag förstår att det känns tufft. Du kan inte styra över någon annan men du kan sätta gränser för vad du accepterar, och det låter som att dessa gränser nu hamnat långt, långt bort från det normala och behöver rättas till. Du skriver att det finns barn med i bilden och det gör ju situationen allvarlig på ett annat sätt. Du har ansvar dels över ditt eget barn men också som medmänniska för din killes barn. Våldsamma episoder är aldrig ok men 1-2 gånger i månaden är också väldigt ofta, det låter som en fruktansvärd uppväxtmiljö. Du behöver ta barnen ur denna situation, den är oacceptabel. Barnen måste alltid prioriteras. Det framgår inte helt vad du är livrädd för men om det är din och barnens säkerhet det gäller tycker jag att du skall försöka ta med dem någon annanstans i det mest akuta läget. Har du släktingar eller vänner som ni kan gå till? Annars ta kontakt med kvinnojour för att få hjälp hur du kan tänka och planera framåt. Du kan också oroasanmäla anonymt till socialtjänsten, de har jourverksamhet på kvällar och helger. Kom ihåg: du har inget ansvar att hålla din killes missbruk hemligt, ingen tjänar på att du ljuger och täcker upp, inte ens han på lång sikt. Håller tummarna för att du orkar och vågar göra det som är rätt för barnens skull och önskar dig lycka till ❤️

Hej allihopa.
Jag är ny här inne och önskar bara få prata av mig lite.

Jag och min kille har varit tillsammans i snart 3 år. Han har ett alkohol och drogmissbruk. Ungefär 1-2 gånger i månaden får han riktigt tunga återfall och är igång I flera dygn och dricker och knarkar. När han är onykter håller han på med andra tjejer, blir typ sexuellt störd och blir aggressiv mot mig.

För några veckor sedan bestämde han sig för att bli nykter, igen. Han började på antabus, skulle gå på möten osv. Nu dom senaste dagarna har han dock lyckats inbilla sig att han kan dricka alkohol utan problem. Jag vet att varje gång han dricker blir han aggressiv och tillslut tar han droger.

I skrivande stund gick han till systemet för att köpa en flaska vin för att visa att han kan dricka. Våra barn är hemma (har varsitt sedan tidigare relation) och jag är skit orolig. Jag älskar honom för mycket för mitt eget bästa och vill verkligen inte lämna honom. Men jag är livrädd för hur denna dagen kommer sluta. Vad borde jag göra? :(

Han ljuger för dig.
Han kommer säga vad som helst för att lura dig tillbaka.
Hårt, men det är sanningen.

För att ni ska kunna ha en framtid tillsammans så behöver han, han själv, vilja bli nykter. Han behöver förstå att du står fast vid ditt ultimatum - det är det allra viktigaste.

Han ljuger för dig.
Han kommer säga vad som helst för att lura dig tillbaka.
Hårt, men det är sanningen.

För att ni ska kunna ha en framtid tillsammans så behöver han, han själv, vilja bli nykter. Han behöver förstå att du står fast vid ditt ultimatum - det är det allra viktigaste.

Säger också att han tycker det är hemskt att han inte får må dåligt för att vi inte är tillsammans jämt, jag säger bara att det inte är mitt fel att han dricker. Vilket han håller med om, men han gör det för att jag inte är där

Tror också att han är full vilket han blånekar, och säger att det är hemskt av mig att anklaga honom för det

Och nu har han ringt massor gånger och säger att det inte är bara hand Fel, att han inte orkar ha dåligt samvete. Att jag knaprar piller (tar antidepressiva efter en tung utmattning för några år sen, som jag fortfarande kämpar med) och vad är skillnaden med att ta en öl som han gör? Och att han inte klarar av långdistans och han mår dåligt och då dricker han. Och att jag har varit så velig hela tiden om vad jag ska göra och vad jag ska jobba med (vilket jag har men hade tänkt flytta till honom men det har inte gått för han har fortsatt och dricka) och under tiden har jag försökt komma på vad jag vill i mitt eget liv, vilket har pendlat mellan kontorsjobb som jag gjorde förr och säsongsjobb uppe i fjällen. Förstår att det har varit jobbigt för honom. Har varit jobbigt för mig också. Har heller inte berättat om alla jobb jag sökt då han varit full när jag tänkt ta upp det/jag har varit orolig för hur han ska reagera och kanske dricka. Det här är en återkommande punkt, att jag undanhållit mina planer (som har varit väldigt lösa och väldigt mycket kanske i alla hundra jobb jag sökt) han säger också att han inte vill ta detta på telefon men vet att om vi ses kommer det vara ” nu går vi framåt och tänker positivt.” När jag säger ja men det som gör mig ledsen vad det som hände för två veckor sen säger han ja men det är ju långt tillbaka, gå vidare.

Känner att han har rätt om att jag varit väldigt velig och har dåligt samvete för det. Att jag inte kunnat kommitta. Angående boendet så var jag desperat och hade inte en tanke på att jag skulle göra honom avundsjuk. Men tydligen är det det värsta Mabel kan göra när man är 32, så omoget och vem gör så ens?? Till detta hör att det är Sthlm jag ska flytta till och jag har inte råd att hyra något själv som det ser ut nu, men planen är att leta vidare bör jag är på plats. Fan allt. Han sa inte ett ord om avundsjuka när jag pratade om detta boende med honom, men det borde jag tydligen ha förstått. Det kanske jag borde men kände ett vi var tillräckligt trygga så det var inget problem

Nu har jag kommit på honom, han tar även andra droger, kan nog vara det som luktade så enormt. Jag har haft misstankar om detta men velat slå ifrån, på nåt sätt skönt att ha sett det och fått det bekräftat, men en sorg att se ännu ett missbruk..

Och nu ringer han och skäller på mig och säger att det inte är ett vuxet beteende att dra till en ny stad och flytta ihop med två killar (ska bo i ett kollektiv, som jag inte alls hade tänkt mig och det har varit rörigt då det har varit supersvårt att hitta boende ingen ny stad) och hur tror jag det känns för honom? Hur hade det känts för mig om jag flyttat ihop med två tjejer i en ny stad? Och att han inte har sårat mig utan var ute en kväll med sitt jobb. Och att jag tänker fel tankar och att jag borde tänka positivt och gör mig själv ledsen. Och att jag inte fattar hur det känns för honom.

@Snödroppen hej! Och wow, så imponerande och inspirerande och starkt!! Har du tagit avstånd från andra i ditt liv i stamband med att du lämnade honom? Och har ni någon kontakt idag?

Ursäkta om det är personliga frågor men jag känner mig så förvirrad i detta. Har slutat gråta nu iaf och är mest vara helt uttömd och känner ingenting

@Åsa M låter som att du verkligen har vänt livet för att handla om dig, imponerande och vad fint att höra!

Bara undrar, var du kär i den han var när han inte drack? Jag tycker det är så svårt att lämna den väldigt speciella personen jag tycker att han är då. Pratade med alkollinjen på telefon och då var det någon som sa ”ja men han är inte två personer, han är den han är när han är nykter OCH när han är berusad” så om du väljer ett liv med honom så väljer du båda sidor.

Han pressar mig nu på att vilja ses, och jag vill ju träffa honom. Och ha ett samtal. Men tycker det är väldigt svårt att stå emot hans charm när vi ses. Och de fina ögonen. Gud jag känner mig så fånig och vek. Har också bråkat hela helgen med min mamma som tycker att jag förstörde julen för att jag var så ledsen (grät en gång i fem minuter efter att jag pratat med honom) så känner också press från familj att bli klar men känner mig inte redo

@Val1 hej , det blev bra för oss ! Om jag skall analysera så tror jag att det är på grund av att min man ville ta tag i sina problem själv, inte pga mig eller våra barn( 15,18) . Han ville vara kvar i vårt gemensamma liv såklart men det var hans egen resa - det underliggande som gjorde att han drack , hans ångest och hans PTSD från sin egen barndom som han behövde börja bearbeta istället för att bedöva. Så vi är kvar tillsammans och han dricker inget alls, han går i terapi. Vi pratar med varandra om det som varit, det som är, hur det känns osv .. jag har också fått samtalsstöd via kommunen- det var ett STORT stöd för mig. Såg liksom verkligen när vi pratade, möjligheterna och att min man gjorde framsteg. Fick direkta råd: hur jag skulle prata med honom, hur jag kunde tänka kring mig själv/ barnen för att nå bättre osv
Så- det har gått jättebra!

@gros19
God fortsättning!
Tack för allt du skriver! Jag byter gärna kontaktuppgift med dig, om du vill det? Nu eller senare. Det har varit så värdefullt att skriva med dig. Helt ovärderligt. Och obeskrivligt hjälpsamt för mig.
Om Alkoholhjälpen kan förmedla det, så får de gärna dela min kontaktuppgift till dig.
Allt gott till dig och din son.

Julen kom och gick och det går fortsatt bara bra för oss. Så tacksam att min man gör detta, att det blivit ett nytt liv utan alkohol för honom och för oss. Att han jobbar med hela bilden av sig själv nu, med allt det som han gått runt och burit på och som skavt hindrat hållit honom nere. Terapi och arbete med sig själv
Kan bara säga allt är bra! Gott nytt år!2023 kommer bli vårt bästa år♡

Det låter som din man har svårt med skam och gör vad han kan för att dölja skammen bakom förnekelse. Det bästa är nog att igen berätta hur du känner när han nyktrat till. Att fundera över egna gränser och sedan ta dem med honom.
Tänk på att detta är en progressiv sjukdom. Därmed bättre ju tidigare man får insikt.

@gros19
Gott nytt år! ✨️ 🎉
Klokt och nödvändigt nyårslöfte du har.
🌹

Tack alla för era råd och er omtanke när livet varit som svårast. Ett nytt år och kan inte minnas att jag gett mågot nyåtslöfte, men i år tänker jag göra det. JAG FÖRST blir mitt nyårslöfte som jag ska träna på. Väldigt dålig på det. Städar hellre hela huset t.o.m. går ut med soporna innan jag duschar, kammar mig och klär på mig. Varför? Köper den tårtan någon annan gillar en självklarhet. Vet precis vad andra behöver. Allt har varit viktigare än jag själv men nu prövar jag något annat
Gott Nytt år till era alla!

God jul och gott nytt år! 🌲
Den här julen har varit lugn. Känner mig så oerhört tacksam över att vara vuxen och få lov att fira jul utan att alkohol får dagen att sluta i bråk och gråt. Slippa ha koll, oroa mig, skämmas och hålla uppe fasader. Ha det alldeles vanligt, lugnt och tryggt.
Trots det tampas jag med mig själv nu på julaftons kväll. Kroppen är spänd och beredd "snart smäller det"-känslan. Som att den omöjligt kan tro på att allt är ok och inget hemskt kommer att hända. Det gör mig så arg att jag inte blir kvitt gamla minnen, även om jag trycker bort dom intellektuellt så bubblar dom upp på ett eller annat sätt ändå såhär i juletid. Å ena sidan vill jag inte låta det jag varit med om förstöra mer, samtidigt finns det där och går inte att fly ifrån. Ger mig själv en stund ikväll att tänka på det, känna det och sen tänker jag lägga mig och hålla om min lilla älskade son och återgå till tacksamheten.

Önskar er alla lugn, trygghet och tid att läka❤️

Tack detsamma ❤️🙏