Senaste kommentarerna i forumet

Önskar er alla en god och fridfull jul- och nyårshelg.
Kram.
🎄 💞

Till min man

Varför känner du att du måste ta till flaskan eller häva i dig mängder av öl så fort jag är iväg? När jag är långt ifrån och du har ansvar över vår kära dotter.
När jag bara längtat hem efter dig, när du äntligen har semester.
När jag redan gång på gång visat hur sårad jag blir. Jag vet och förstår att det inte handlar om dig, att du känner något jag inte kan förstå och du inte kan uttrycka.
Men att komma hem till en berusad man med mitt ledsna barn är inte okej. Du luktar alkohol och jag känner för att frysa fast.
Jag får om och om igen be dig att dricka vatten och gå och lägga dig där du står svajande med stirrig blick och jag bara undrar vem du är och hur jag hamnat här.
Hur jag precis berättat för endast ett par veckor sedan hur jag tänker vara alkoholfri nu i hundra dagar.
Jag vet inte om du tror att genom att passa på när jag inte är hemma ska jag inte märka något. Men jag hör på din röst genom telefonen och ångesten och oron knyter sig i mitt bröst. Kanske är jag fånig, kanske är jag överdriven, men du har ansvar för vårt barn och jag är flera mil bort med köer i trafiken.
Du säger att jag har ett kontrollbehov. Ja, kanske vill jag veta att min enda dotter är i trygghet, kanske är det sår från min egen barndom, den delen jag inte minns men fått höra talas om.
Jag vet inte vad som driver dig till att korka upp spriten du precis har köpt bara två dagar till jul, där vi i ett helt annat sammanhang kunde avnjuta tillsammans med vänner och familj. Men du väljer att i din ensamhet sitta och smutta med barn, ja, du hade till och med vår dotters vän över. Jag tror inte att du förstår hur du blir från yttre perspektiv. Vill du verkligen göra mig och din dotter rädda? Jag vill inte tro så om dig, för du är så fin.
Arbetet sköter du galant, men vi då? Jag har stått och lagat julmat hela dagen och handlat och kommer hem till det här. Nej, jag vill inte ha det här livet. Att du inte ens kunde vänta
Jag tror du är rädd att vara ensam, för det händer varje gång. Ska jag då inte våga ta mig ut på egen hand? Bli ännu mer fastlåst än vad jag redan är?
Hur kommer det sig att en så redig man som du bara behöver sniffa på alkohol för att bli alldeles paff.
Nej, jag säger stopp. Jag vill ha en vit jul, snälla, min älskade man. Låt mig må bra ihop med dig. Vi har ju haft det så trevligt och hade verkligen behövt det efter denna dag, jag har längtat efter dig. Men det här är inte du, det är någon annan, som svajar och luktar skit och glor med skum blick. Nej, jag vill bara ha dig, snälla kom tillbaka.
Sov nu, min man, så tar vi nya tag imorgon. Jag vet att jag aldrig får säga något om det här, därför skriver jag såhär, för du vill inte se hur dina val påverkar oss runtom.
Jag sover i dotterns säng i natt, nu är hon trygg och varm. Men jag vet knappt hur jag ska få någon ro. Jag hade verkligen behövt en god natts sömn. Jag är så slut. Så himla nedrans slut.

@flygcert så otroligt fint att läsa 🙏
Så hoppingivande och vilken otrolig resa du gjort.
God jul och Gott nytt år önskar jag dig.

Jag tror överhuvudtaget inte att det är möjligt att ha ett alkoholmissbruk och klara av att dricka normalt.

@kakao så som du beskriver din situation och hans beteende är precis som min situation var.
Han är en sjuk man som behöver komma till insikt själv.
Kan du inte gå och prata med någon professionell, du behöver prata säger du och det är det som funkar näst för mig också.
Jag tror faktiskt inte du kan prata ut med honom som du önskar, han är sjuk.
Ni behöver vara ifrån varandra och bli friska på varsitt håll tror jag annars fortsätter ni båda må dåligt.
Det låter som han manipulerar dig, försöker fiska dig i hans nät för att kunna behålla dig samtidigt som han fortsätter sitt missbruk. Du kan inte rädda honom och han kan inte vara ett stöd för dig.
Du vet egentligen det, man känner det innerst inne. Lyssna på den känslan och gå framåt.
Det svåraste för mig har varit att förstå att jag har ett val, antingen fortsätter jag må dåligt och stannar kvar eller så lämnar jag för att kunna må bra själv ❤️

Ja det är smärtsamt att se och höra det rakt ut. Jag har vänner och familj att prata med men känner att de anser att jag bara ska vara klar med detta nu, släppa och gå vidare för ”han är ju en alkis som gör dig ledsen” tänk på dig själv och var stark och se framåt. Och när jag vill prata om hur din han är så blir jag avfärdad, med viss förståelse för de vill påminna mig om saker han gjort som inte är fint.

Tycker det jobbigaste är att jag vill prata med honom, men han är så jäkla bra på att få mig att vilja glömma och vara med honom, även om det kan knyta sig i magen. Så vågar inte ringa. Men känner att vi också behöver prata ut, detta för mig förvirrad.

Tycker också att han har gjort en gradvis förbättring sen vi träffades med insikt om att han behöver hjälp, ibland, vissa dagar. Och en del av mig intalar mig själv att den förbättringen är ett tecken på att han vill, ÄVEN om han har druckit varannan vecka och ibland flera dagar i streck morgon till kväll. Är det min hjärna som lurar mig? Som vissa stunder undrar varför jag är så ledsen när vi haft så kul och så fint? Blir galen

Obs. Han åkte dit rattfull inte nykter såklart*

Min pojkvän åkte dit nykter och det tog nästan tre år för den skammen att släppa pga en väldigt uttagen rättsprocess, men drickandet fortsatte trots det (inte under tiden han hade fotboja) dock tycker jag det har varit väldigt skönt att han inte får köra. För andras skull och för sin egen. Vill inte tänka på hur det hade kunnat gå om han var ute och körde när han var som mest berusad…så svår fråga. Av säkerhetsskäl ja, anmäl. För att hjälpa honom med nykterheten förm som nämnts ovan stor skam som är en stor käpphäst för att våga vara ärlig med sitt missbruk.

Min pojkvän åkte dit nykter och det tog nästan tre år för den skammen att släppa pga en väldigt uttagen rättsprocess, men drickandet fortsatte trots det (inte under tiden han hade fotboja) dock tycker jag det har varit väldigt skönt att han inte får köra. För andras skull och för sin egen. Vill inte tänka på hur det hade kunnat gå om han var ute och körde när han var som mest berusad…så svår fråga. Av säkerhetsskäl ja, anmäl. För att hjälpa honom med nykterheten förm som nämnts ovan stor skam som är en stor käpphäst för att våga vara ärlig med sitt missbruk.

Trist att han är ensam, men det är ju endast han som kan ändra på det om han vill. Ensamheten kan vara en negativ konsekvens för honom och negativa konsekvenser är ofta det som gör att man vill förändra sin situation. Fick lära mig under ett anhörihprogram att jag skulle svara ja på samtliga frågor innan jag gjorde något.

Kan jag det här? Jo det kan du ju om jag förstått rätt.

Vill jag det här? Verkar tveksamt.

Är det bra för mig? Det vet bara du.

Det var svårt för mig i början. Hade en märklig inställning att jag inte hade rätt till att ta hänsyn till mig själv.Tänker inte så längre, men det innebär inte att jag aldrig gör saker för andra. Viktigt att ta ställning till om det är bra för mig.

Fan,
Är så jävla ledsen. Bara gråter.

@Tröttiz
Tack för tankeställaren!🌸

@snödroppen @Åsa M <3 <3 <3

Tack för svar, gråter igen, för att det gör så ont. Och är starkt att se sina egna tankar i text och höra andras respons på det. Försöker verkligen skala bort alla känslor av hopp och se saker som det faktiskt är idag, och ja det där med kontroll kändes. Vill ju inte tro det men den senaste veckan har han haft olika versioner av vad han tycker varje dag, från att han förstår och jag förtjänar ngn som inte super och att han alltid kommer finnas där för mig och han berättade om alla sina planer (utan mig) och avlutade med att han är så tacksam att vi träffades, för att nästa dag fråga när vi ska ses och bli irriterad när jag säger att jag inte vill (fast jag vill ju, men vet att om jag träffar honom kommer jag ha svårt att stå fast vid att kanske lämna), till att säga att det är bara att skira i det om jag inte tror på honom, till att det aldrig kommer funka med distans för han behöver vara nära, till att han är superstöttande för mitt nya jobb och tycker att det är skönt att han har tid på sig att visa att han kan vara nykter…etc etc .en miljard olika sanningar, vilket gör att jag verkligen inte vet vad han faktiskt tycker. En miljard tankar i mitt huvud som studsar åt olika håll

@Vida
Att vara i sådant du är inne är väldigt plågsamt och energikrävande och tänker att för att inte du själv ska gå ännu mera under behöver du prata med någon.
Att du också börjar må väldigt väldigt dåligt gynnar ju varken honom eller dig. Upplever att du vrider ut och in på dig för att anpassa dig. Försök vrida dig tillbaka och ta hand om dig, för en person i aktivt missbruk har inte den förmågan inkopplad gällande nära personer.
Kram. 🌹

@vår2022 tack för rådet och ”husfriden”
träffade mitt i prick❤️

@Vida Det låter verkligen tufft att du spelar med för din egen skull, när din man överkonsumerar alkohol. Du berättar att du ser ditt medberoende men inte vill prata med någon pga skam. Att det är svårt att säga något till mannen om hans drickande. Jag förstår att du inte mår så bra i detta och att det tär på dig. När man blivit så medberoende är det svårt att se sina egna behov och man gör allt för ”husfriden”. För att du ska må bättre behöver du få hjälp och att prata med någon om detta. Ta hjälp av din syster, om mitt syskon hade det så svårt skulle jag önska att hen pratade med mig. Dina barn ser och vet förmodligen också om att deras pappa dricker för mycket, men att ingen pratar om det pga skam. Kanske ska du prata med dem och få stöd i att sätta en gräns mot din man, de vill ju inte att deras mamma ska fara illa. Annars kan du ringa Alkohollinjen, anonymt, på tel 020-844448 och få råd om hur du kan göra.

För din egen skull, för allas skull och för att du ska må bra, är det bra om du tar hjälp och berättar hur du har det. Det är inte din skam att han super, det är hans. Tyvärr blir alkoholister väldigt egoistiska, blinda i sin alkoholism och tar inte sitt ansvar utan lägger det på andra, även skammen. Stå på dig och välj livet för din skull, dina barn och barnbarns skull. Gör dig inte till ett offer, ta makten och sök hjälp, berätta hur du har det💪❤️

Det är väldigt svårt, att inte säga något till mannen, om hans drickande. Han verkar vara helt ovetande om konsekvenserna av överkonsumtion. Det som förvånar mig är hans goda nattsömn. Han fördriver mest tiden med TV-tittande. Oxå lagar han all mat. Han har köpt en ny spis. Ska försöka spela med, för min egen skull. En dag i taget. Det kunde ju vara värre…..

Jag tänker som så att om han gör det för dig är det av fel skäl. Det låter som om han vill skapa kontroll över dig. Han borde göra det för sig, oavsett om ni har en relation eller inte.

Stå på dig, annars gör nån annan det - som jag brukar säga.

@kakao den känslan är en viktig signal och den ska man agera på. Bara du vet om magkänslan leder dig rätt eller inte. Ingen annan.

Fått höra ”du är inte så smart som du tror”, jag vill inte vara med dig längre, du är elak, jag älskar inte dig, jag kommer aldrig mer att prata med dig, gå till nåt av dina ex, fylleslampa…

Jag har otrygg anknytning sen tidigare o är sjukt rädd för att bli övergiven (blivit det av tidigare c såklart - man söker upp dem på något sjukt sätt).

Sån Jekyll and Hyde beteende. Nykter - kärleksfull o klok. Påverkad - elak o vass, offer för alla.

Nu när jag skriver om det går det rysningar…. Att behöva göra saker som detta av någon du älskar, som ska vara din trygghet…. Att samtidigt vara första gångs mamma till en 1,5 åring… ingen ska behöva uppleva det ❤️

Jättesvårt detta. Att blockera honom när han är full o ringer. Märka att telefonen blir så tyst… då… känna mig som världens sorgligaste figur när jag får där i halvmörkret o drar min lilla dotter i pulkan. Orolig att hon ska behöva växa upp med en stukad familj o en deppig mamma…ensam mamma. Allas varit lite ensam. Med hennes pappa kände jag mig inte ensam… men jag var väl det för alkoholen kom alltid före mig/oss…

Jag är i samma situation och förstår hur svårt det är. Min pojkvän har haft ett driv att ändra sig, trodde jag, men det har varit återfall på återfall varje vecka hela hösten. Känns som något har gått sönder i mig nu, att jag bara inte orkar lappa och laga det som blir kvar efter perioder av onykterhet. Och platsen det tar i vårt förhållande. Och att hans problem på något sätt alltid är större och mitt behov för stöd förminskas. Tycker det är så smärtsamt och otroligt sorgligt och en liten del av mig hoppas nog fortfarande att det ska gå! Och den delen skrämmer mig, att jag fast jag vet och lärt mig om och om igen att jag ändå vill tro på att det kan gå! Att jag försvarar hans fantastiska sidor och inte kan låta bli att tänka på alla fina stunder vi delat. Det gör så ont. Jag är här för att leta styrka att orka stå emot hans önskningar och ursäkter och lovord om att det var sista gången och att vi är menade för varandra och att det är mitt fel att vi har en så förvirrad relation för att jag aldrig kan bestämma mig om jag vill flytta till honom eller inte. Vilket jag inte vill pga han dricker. Tror det är något av det svåraste man kan göra, att lämna någon man älskar och är kär i, för att man vet att det inte är att visa kärlek till dig själv. Så heja dig! Jag tror på dig och jag vill tro på mig

@Val1
Hej. Man kanske inte "ska orka" och anpassa sig, speciellt inte om man befinner sig på olika plan? 🤔
Vet inte helt din situation, men om din vän vore i samma situation som du, vad skulle du råda den personen till?

Mycket det som @snödroppen skriver håller jag med om. Man ska ju bygga upp ett sunt "vi". Jag vred ut och in på mig själv, anpassade mig m.m ... och i den vevan minns jag att jag tänkte att när vet man att gränsen är nådd och man borde dra? I efterhand kan jag tänka att tänker man på det viset jag gjorde då borde jag redan ha dragit ... Jag var ju dessutom inte viktig. För mig var han allt. Kändes ledsamt och frustrerande.

Men - då man är inne i något kör man ju bara på liksom. Många på forumet har levt så destruktivt.

Vi har varit separerade över ett år, men ännu knyter det sig i magen då jag t ex hör en burk öppnas ... Så, lätt att vara efterklok. Jag stannade för länge i hans missbruk och började må dåligt själv.
Hade varit annan sak om han hade haft inre driv söka hjälp, men det fanns inte.

Oavsett hur du gör, vad som än händer, dra gränser och håll dem väl samt gör saker DU mår bra av. Man kan inte ändra på någon, hot och gråt, vädjan funkar inte. Men man kan välja vissa saker man inte SJÄLV gör, t ex fortsätta prata i telefon då den andra är onykter.
🌹🌹 ❤️

Kram.

@Ozzy Enligt min erfarenhet är det extremt vanligt med lögner och manipulation. Ha ögonen öppna för när dom börjar svara på saker utan att svara. Lite som en politiker gör mellan varven. Tex, så började min alkis att sluta nämna folk hon påstod sig träffa vid namn. Det visade sig att hon såklart satt själv och drack därav detta beteendet började. Så fort jag började ifrågasätta hennes liv och lögner så vet jag att hon gick direkt till nästa stackare som gick på allting. Hon lämnade inte mig då jag var en trygghet men otroheten började då. Sen sprack även den bubblan då dom hon träffade också såg problematiken och insåg att dom inte var ensamma i detta. En alkoholist ljuger om precis allting, dom ljuger om allt till den grad att dom tror på det själva. Dom målar upp en bild av vem dom är hur dom vill bli sedda och sen är det deras sanning. Spelar ingen roll hur mkt man överbevisar dom eller argumenterar. Har dom inte insikten så kommer det ljugas...