Senaste kommentarerna i forumet

Åh saknar honom så himla mycket idag, gör ont överallt och kliar i hela kroppen. Saknar hans skämt och skratt och mysiga (nyktra röst). Känns som att jag har abstinens, ironiskt nog

Så intressant att läsa allas inlägg. Det är just detta jag älskar med bra diskussioner när man har olika perspektiv är att mitt perspektiv breddas.
Hade inget annat att tillägga mer än att jag uppskattar verkligen Alkoholhjälpen, diskussionerna här, stödet, gemenskapen och framförallt att det breddar mitt ibland smala perspektiv.
🙏

@polyfon Hej, stort av dig att våga skriva detta och vara lite "självkritisk" också. Att bedöma ett riskbetende eller missbruk utifrån något som kanske händer en gång per år eller ännu mer sällan låter lite vanskligt. Jag är själv allergisk mot missbruk och har tentaklerna utåt konstant både mot mig själv och andra (har aldrig vart i riskzonen själv dock).

Du skriver att han alltid sköter sig, är måttlig med drickandet osv osv men att det vid ett "tillfälle" spårade ur och han skadade sig. Utifrån den beskrivningen så skulle jag vilja svar "sånt händer"... Jag har varken ett riskbruk eller missbruk som sagt. Är i 40års åldern, lever ett väldigt ordnat liv osv osv... Meeen jag har även tex, lumparkompisar... Vi umgås kanske var 3e år och då dricks det som att vi var 20 år igen. Antagligen för mkt och för snabbt och risken finns att någon gör sig illa då vi är allt annat än begåvade mellan varven. Meeen det är också så att det enbart händer då, det är den gemenskapen, dom minnena osv som gör att vi blir 20 år gamla igen. Jag personligen hoppas det kommer vara så länge då vi har väldigt kul ihop (å ja skador har hänt å lär hända igen). Det är ett barnsligt beteende, ganska korkat beteende och säkert onödigt. Men det är nog inget riskbruk eller missbruk då vi alla som umgås inte dricker så normalt.

Vill inte säga att du överdriver eller har fel i detta. Har du en oro så kommer den någonstans ifrån och har jag lärt mig nånting så är det att 9 fall av 10 så är magkänslan och oron befogad. Glöm bara inte bort att det 10e fallet finns och att ibland är människor (kanske framförallt män) som är mitt i livet både barnsliga och korkade mellan varven. det behöver inte göra dom till missbrukare eller att det bör finnas en oro.

Är bara du som kan avgöra detta men av det du skriver att han annars sköter sig exemplariskt så låter det som att du kanske hittat en före detta partykille som nån gång per år lättar på trycket genom att tro att han är 20 år gammal igen. Eller så hade han otur kanske vad vet jag... Jag kan kan förlika mig med båda sidor här som sagt och kan inte ge dig nåt annat råd än att ha ögonen öppna men oroa dig inte sålänge det inte är något som sker på månads/veckobasis eller börjar ställa till med problem i form av pengar/olagligheter osv osv... En del människor (jag själv inkluderad) är mellan varven bara lite barnsliga helt enkelt.

@Tröttiz Hej! Ja hm, det är inte så bra. Har totalkrashat. Är helt slut, i kroppen, i huvudet. Gråter så fort någon säger hej, och vill bara sova. Är rädd att jag gått in i väggen igen, min största rädsla…eller så är jag deprimerad eller ja ingen aning, är bara panikslut.

Vi hördes inte på ett tag, då hamnade jag i någon form av chock, som att det var först då jag fattade att jag hade gjort slut. Det var så intensivt innan, så mkt känslor, och sen var det tyst och då tänkte jag ”men hjälp, vad har jag gjort, jag älskar ju honom!” Och saknar honom. Min kropp saknar honom. Saknar hans leende, hans ögon osv… var iväg och träffade kompisar och det var bra men efter det helt slut igen. Försökte åka skidor men knappt att det gick, kroppen ville inte.

Sen hördes vi igen och jag sa det var ok om han inte får förväntningar på att det här löser sig. Han var upprörd över att vi inte hörts och att jag varit så kort sist vi hördes. Kändes som han skällde på mig och jag bad om ursäkt. Sen hade vi kontakt några dagar som började med neutrala hej på morgonen och hur går det sms under dagen för att sluta i ord som ”jag saknar dig, jag vill ju leva med dig osv” på kvällen. Det var jobbigt. Sen kom ett jag älskar allt med dig, när jag inte svarade på ett dygn tog han tillbaka det. Jag bröt ihop. Ville ju bara svara men vill inte att han ska få falska förhoppningar, samt kände jag att om du älskar allt med mig, varför har du sagt så mycket elaka saker till mig, som att jag lever i en illusion, att det är patetiskt att jag är så ledsen, att jag inte stöttar honom osv…

Vi hade ett superbra samtal häromdagen, jag var jätteledsen, men sa att jag inte klarade av att ha kontakt, att det är för jobbigt, att jag varje gång måste stålsätta mig och ”välja att göra slut igen” för att inte falla tillbaka. Han var väldigt förstående och stöttande och sa att han var ledsen över att jag mådde så dåligt, att han sa att han älskar mig för att han vill att jag ska veta det. Han sa också att det här är det värsta som har hänt honom men kanske oclås bra, att han fattar att han måste göra något åt det. Han läser böcker och tänker mycket om sitt missbruk, det får mig ju att hoppas. Samtidigt ledsen över att det var tvunget att bli såhär för att det skulle trilla ner, samtidigt som jag har hört det förut och inte vågar tro. Tipsade honom också om det här forumet och det känns dumt, för nu kanske han läser det här. Hej hej om du gör det. Känns
Som jag gav honom tillgång till mitt eget safe space, men kunde inte låta bli för jag tror det kan hjälpa honom. Nästan som att jag vill be om ursäkt till er andra också för att jag gjorde det, vet inte varför, det är ju anonymt.

Hm, ja. Långt svar. Tack för att du checkade in tröttiz, och tack ni andra som har skrivit däruppe, har läst det många gånger men inte haft energi att svara. <3 kram

@CarolineG jag förstår verkligen. Och har också vänner och familj som uttryckt samma. Eller de kan inte förstå hur jag kan älska någon som ”beter sig så” eller har den problematiken. Men det är klart man kan. Tror också det är hela fram och tillbaka grejen, - massa kärlek och lovord ibland och härliga stunder sen till en helt annan situation och andra ord och en annan personlighet - som gör att man tappar fotfästet, man har fullt upp att bara hänga med i karusellen och det är svårt att tänka klart. Tycker det låter klokt att ha några dagar själv nu, försök att inte prata för mycket med honom, säg att du är upptagen med något viktigt. Skickar styrka och kramar

@Åsa M tack snälla❤❤jag har bestämt mig för att börja skriva dagbok så jag får ner orden på papper. Sedan ska jag ta med det och läsa upp på min samtalsterapi

@kakao och tack snälla för dina ord❤❤

@Snödroppen tack snälla❤❤🙏🙏

Att skriva dagbok har räddat mig många gånger! Det är så bra att skriva ner vad som händer, hur man reagerar... för man självcensurerar när man lever med en missbrukare, och man börjar tvivla på sig själv. Många kramar till dig, kämpa på!

@kakao
Hej,
hur har du det?

Heja dig. Har varit och är i en liknande situation, det är fruktansvärt svårt att lämna. Men det går. Jag har försökt att dämpa känslorna av skuld i att gå, och fokusera på att det är det enda jag kan göra för mig själv för att inte gå under. Har redan kraschat, så jag väntade nog lite för länge. Men full förståelse för dina motstridiga känslor, jag har dom fortfarande. Så mitt bästa råd är att tänka med huvudet och inte med hjärtat om det fortfarande finns mycket kärlek kvar <3 kram till dig

@CarolineG så kloka tankar du har.
Br att du ber om hjälp, det gjorde jag också.
Jag tror på dig, jag tror att du om ett år kommer var tacksam för de valen du gjorde idag. Det är så lätt att lura sig själv i tankar kring hur allt kan bli men det man behöver är att se hur det är.
Styrkekram och ljus på din väg.

Hej polyfon!

Tuff situation du beskriver. Det är fullt förståeligt att den här incidenten väckte mycket i dig. Dels låter det som en allvarlig händelse i sig, och dels har du med dig erfarenheter i bagaget som gör att frågan om alkohol har en särskild laddning. Klokt att du skriver och ventilerar.

Det är inte konstigt att du blir extra uppmärksam och "på spänn" när det gäller alkohol efter en sån här allvarlig händelse, det kan många närstående kan känna igen sig i. Det låter också som att det gett din partner en tankeställare. Finns det några konkreta situationer eller händelser som utspelat sig sedan dess där din partner druckit på ett sätt som bidrar till din oro? Du skriver också att du upplever att vissa av dina tankar är mindre rimliga, vad tror du att du skulle behöva göra för att de ohjälpsamma/orimliga tankarna inte ska få för stor plats för dig?

@Tröttiz tack snälla för dina stöttande ord. Jag ska bygga upp min självsäkerhet och jag vet att jag en dag kommer tacka för mig och gå. Jag har bokat in mig hos en samtalsterapeut på onsdag. Känns så skönt att man inte är ensam. Kram❤

@Samsung50 jag känner som du jag är redo att lämna och gå vidare. Måste bara hitta styrkan och få min självsäkerhet tillbaka. Kramar till dig och att du också orkar ta klivet❤

@Snödroppen skönt att höra att jag inte är ensam. Tack för dina peppande ord❤. Jag har tagit kontakt med en samtalsterapeut jag ska gå till på onsdag. Jag tänker också att jag ska börja skriva dagbok för att sätta ord på mina känslor. Jag har glömt bort mig själv på vägen. Jag ska skaffa mig styrka att bryta mig loss.Kramar

@CarolineG
Hej. 🌹
Jag hade också stora problem att bryta mig loss, men det gick. Motstridiga inre viljor som ställde till det. Men en dag var det stopp ... Förnuftet segrade. Nu känns det som att jag liksom inte känner honom för han var så mycket onykter.

* En sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag *

Sköt om dig.
💞

Min sambo dricker inte varje dag och inte så stora mängder som du beskriver men jag känner ändå igen mig. Man tappar respekten för personen. Trött på allt fyllesnack och planer och löften som glömmas bort dagen efter. Han orkar inte göra något vill bara ligga i sängen eller soffan och titta på telefonen.
Jag har tidigare tänkt att jag borde lämna men inte orkat eller tänkt att jag inte vill vara själv. Men sista tiden har jag börjat tänka att vill jag leva men denna personen om 10 år. Jag ser en mental bild på en gammal trött person som sitter i soffan med mobilen och dricker vin. Detta är inte jag och inte hur jag vill leva mitt liv. Jag vill leva ett frisk och aktivt liv. Jag är redo att lämna och gå vidare.

@CarolineG jättesvårt och jobbigt att bryta sig fri men till slut blir det outhärdligt att vara kvar.
Man kommer till en punkt där man ser verkligheten för vad den är; en aktiv alkoholist är en sjuk människa.
Du kan inte förvänta dig något av honom.
Men du förtjänar att bli älskad, att känna tillit och respekt i din relation.
Jag har varit i din situation men fick nog efter flera år av kaos. Det kom bara en dag där jag såg allt för var det var och inte ville vara med, ville må bra vara fri och gick.
Be om hjälp, prata om det, skriv, det är en process inom dig själv.
Styrkekram

Såg en film där de använde hypnos efter övergrepp. Den tjejen hade testat allt under år och detta var det enda som fungerade. Det fick mig att inse hur djupt övergrepp kan sätta sig. Låter ju så även här. Alkohol blir bedövningsmedel mot att blockera dessa trauman. Vilket går sådär för sedan kommer ångest istället. Tror absolut hypnos kan hjälpa för att komma åt dessa djupa sår.

Hur har nu det? Här har nyårshelgen varit ett helvete.... nu dricks det varje dag men inte mycket

@mamma-julia
Steg tillbaka tänker jag att du behöver ta, men ack så svårt. Har själv en son nykter alkoholist sen 9 mån med hjälp av öppenvård men som nyligen berättat att han självmedicinerar för panikattacker. Har varit med i en anhöriggrupp som hjälpte mig mkt att få insikt men nu är jag i avgrunden igen men kämpar på, läser mkt om beroende/medberoende och blir lite hjälpt av det. Vill ibland säga upp mig men för barnbarns skull kan och vill jag inte
Kramar

@C-Moll
Jag instämmer eftersom jag också upplevt att anhöriggrupp var bra. Man lever i en berg o dalbana med missbrukare inom familjen även om man inte bor ihop. Jag fick mkt ny lärdom om mig själv och mitt beteende.
Styrkekramar 🤗

Tack för kommentarer. Och Dearself, så underbart att höra att det vänt även för er. Miraktelkänslan. Blir så glad över att höra att det blivit så även för er.
Precis som du skriver så har vi ju upplevt så otroligt svåra situationer där det känns som om inget hopp funnits kvar, Jag hoppas så mycket att det får hålla i sig för oss båda, och, att OM det blir sämre igen så kan denna positiva förändring vara till hjälp även framöver för våra barn,
Jag trodde verkligen, på allvar, att min dotter skulle dö. Och jag vet att även andra, som personer i vården, hade samma oro. Min dotter berättade tidigare att hennes "huvudläkare", en beroendespecialist, sagt att hon aldrig mött någon med så svårt alkoholberoende. Jag tyckte, och tycker fortfarande, att det lät konstigt. Vet ju inte hela sammanhanget. Men det kändes inte så hoppfullt.
Händelserna innan det otroligt nog vände var så jävliga så att jag inte står ut med att tänka på dem.
Hoppas så innerligt att vändningar som denna kan ingjuta hopp hos andra som kämpar, både anhöriga och beroende. Jag trodde verkligen, verkligen inte att det skulle kunna hända! Efter så många turer mellan hopp och förtvivlan, där hoppet i princip försvunnit.
Än en gång - om framtiden vet jag inget. Men i dag mår min dotter bra. Det känns också som om hon har mognat mycket av det som hänt. Nu har hon även träffat en kille som själv är nykter alkoholberoende sedan länge, hon är förälskad och det ger en liten extra guldkant i livet som hon är så värd.
Så är det nu. Jag vet så väl att det kan vända neråt igen, Men ändå, det här ger stöd för hoppet även framöver.
Massor av varma hälsningar till er alla!

Två öl varje kväll är ju inga enorma mängder. Däremot är den vanan något som på sikt kan eskalera. Det kan ta år. Vissa tröttnar med efter ett tag. För varför ska man dricka två öl per kväll?

Att dricka för att varva ner är en varningssignal. Betyder att man inte kan hantera känslor och istället bedövar sig. Just den kommentaren skulle oroa mig mest. För vad gör man då vid stor motgång i livet? Hur "löser" man det?

Tycker det är bra att du sätter gränser. Det förhindrar att du blir medberoende som understödjer drickande indirekt. Tycker även det känns ganska omodernt att dricka varje kväll. Speciellt nu när tom lyxrestauranger börjar erbjuda dryckespaket som är helt alkoholfria.

Så för att summera. Kanske inte det hela är så allvarligt just nu men på sikt kan det mycket väl bli det. Bra att du säger ifrån i tid.

Så som du beskriver det hela var hur detta startade för mig. Ingen anledning mer än att det var en stämningsförhöjare och avslappning efter jobbet. Så höll det på i massa år tills det blev mer & mer. Hade varit så mycket bättre om man fattade vart man var på väg mycket tidigare. Men skygglapparna var på fast jag innerst inne visste att jag var på fel spår.

Hade jag fattat att alkoholen är ångestframkallande hade jag nog bytt strategi långt tidigare. För alkoholen dövar bara en kort stund. Vi pratar minuter. Sedan börjar man snarare bli överdriven och korkad. Får svårt med störd sömn och ångest på tidig morgonkvist. Tänkte aldrig på det... Tänkte mest på effekten när alkoholen kickar in vid första glaset. Så här finns allt att vinna på att hitta andra sätt att slappna av efter jobb som faktiskt leder till harmoni. Då är det ju bättre att lära sig hantera sina känslor och undvika situationer man vet man inte mår bra av. Jobba på att eftersträva god magkänsla i det man tar sig för dygnet runt.