Senaste kommentarerna i forumet

@Hillevi Tack för att du skriver detta❤️ känner att jag är på väg åt det hållet åxo. Skulle kännas underbart å få känna sig glad å inte orolig så fort d blir helg och semester och storhelger. ❤️

@Primarina
Hej, du "försvann" ...
Vi finns här för dig. 💞

@Snödroppen
Idag har jag flyttat hemifrån tillfälligt, fy såå himla jobbigt. Ingen direkt reaktion från maken utan han undrade mer i helgen om jag verkligen behöver flytta. Idag ingen kram eller några tårar från hans sida då han släppte av mig hos sonen. Jag tror att han också är ledsen men har svårt att visa, det och vad vet jag men kanske är det så att alkoholen gör att man blir känslomässigt avstängd. Han hade inte druckit under dagen och inte tills jag flyttade ut. Tror nog att han är onykter nu och ja det kan jag inte hindra men känner att det ändå är så skönt att slippa se och förhålla mig till det

@Åsa M Ja jag har känt det så starkt att jag behöver ett litet break, ett avstånd för en tid. Idag blev dagen som jag tillfälligt flyttade in hos vår äldste son. Varit ledsen av och till under dagen men känn er mig rätt lugn nu. Känns ändå så himla ledsamt att jag behövt lämna mitt hem för att han inte tar tag i alkoholproblemet.

Härligt att läsa, önskar dig fortsatt sinnesro och säker körning! 😊

@Snödroppen Ja, hopp finnes, och lycka till på din väg <3

@Tröttiz Tack själv, och ja, det finns hopp <3

@Hillevi så fint att läsa. Det gör mig riktigt glad.
Jag har gjort samma resa men det var ett halvår sedan och känner mig friare och gladare. Tack för att du delar med dig, det finns hopp ❤️

@Hillevi
Så fint du förklarar allt. 🌹
Härligt att du känner dig fri. Jag kollade din andra tråd, då skrev jag till dig i januari 2021. Då var jag tillsammans med en och undrade var gränsen går.
Men - nu kör jag också min egen bil. 😉Skönt, men faktiskt emellanåt ännu jobbigt. Vi gick isär för sent, jag har haft rätt jobbigt komma tillbaka. Men tids nog blir det bra. 🙏
Tack själv för dina inlägg. 💞

Nu är det över 1,5 år sedan jag bröt upp från mitt förhållande och samboskap med en alkoholist. Det har varit både extremt tufft och enormt skönt. Tufft eftersom medberoendet (bl.a.) gnagt så länge på mig att jag i stort sett tappat mig själv och måst hantera en depression. Men i alla fall något som hörde ihop med mig själv, och som därför gick att påverka och ta hjälp för. Vilket inte var fallet med ex-sambons alkoholism, psykiska ohälsa och ekonomiska kaos.

Men mest vill jag skriva de här raderna för att peppa, för även om mycket varit tufft, så har jag långsamt återfunnit mig själv, och sitter inte längre i baksätet och försöker köra medan någon annan sitter och somnar vid ratten, eller har gasen i botten. Utan kör mig egen bil. Och saker jag inte behöver hantera, och som ganska snabbt föll i glömska att jag hållit på med i nästan ett decennium: ingen oro inför (varje) helg eller ledighet. Kort sagt: ingen oro för sådant som långsamt filar ned en i skosulorna. Inget ständigt läckage av energi. Jag känner mig faktiskt fri. Det ville jag berätta. I läkning och fri, så känns det. Ja, det är min väg. Och jag vill tacka för att Alkoholhjälpen finns och er som svarat på mina inlägg i början av separationen. Tack. Och goda tankar till oss alla som kämpar.

@Hopp och förtvivlan
Det är starkt av dig att välja dig själv.
Det låter som att han ändå inte är helt i förnekelse då han ändå förstår att det är pga av honom.
Ta hand om dig och ta vara på ditt liv.

Starkt av dig att skapa avstånd till kaoset! Det är svårt att ens komma dit. Önskar dig all lycka framåt.

@evve
Känner så med dig och har på ett sätt samma erfarenhet.
Min man dig för ett och ett halvt år sedan.
Han var pappa till två barn som är i din ålder.
Det är så sorgligt att livet slutar på detta sättet men är nästan oundvikligt när de fastnat för djupt i alkoholens nät.
Det jag också upplever och samtidigt för mina barn är att vi har så lätt att minnas allt som var bra och alla fina minnen vi har från innan alkoholen ”flyttade in ”
Det är så skönt att bevara dessa minnen istället och vi känner att den sista tiden var det inte ” han ” utan väljer att tänka på honom som han var. Vacker, stark, snäll och ärlig.
Ville bara dela med mig våra känslor och hoppas att du kan vila i dina fina minnen från din pappa🧡Azalea

Lever tillsammans med make och våra två hemmaboende tonåringar på 19 och 17 år, den äldsta på 22 år har flyttat hemifrån. Makens alkoholberoende har successivt eskalerat under det senaste året till att den senaste veckan ha nått gränsen för vad jag mäktar med. Vi har nu pratat över en middag och jag har sagt att jag flyttar hemifrån under en månad för att fokusera på mitt eget välmående.
Han säger att det känns galet att det är jag som ska flytta ut när det är han som är problemet... Ja visst är det så. Jag sa till honom att det ju egentligen inte är han som är problemet utan alkoholen. Känns som att konkurrerar med alkoholen. Ibland vinner jag men oftast vinner alkoholen.

@Tröttiz jag förstår! Detta är som tur var ingenting jag lever med till vardags. Jag är väldigt tacksam att ha min egen lägenhet och att inte behöva bo med allt drickande.

@Tummetott tack för din kommentar! Jag försöker i detta nu komma fram till var mina gränser går och hur hård man kan vara. Det är ju en sjukdom men när det är en så nära anhörig är det svårt att inte agera utifrån känslor. Detta är också helt nytt för mig så jag vet liksom inte hur jag ska göra för att göra "rätt".

Jag och mina syskon funderar på att träffas och komma fram till hur vi ska göra och hur vi ska tänka. Jag är nästan aldrig hos mina föräldrar numera förutom när dom är barnvakt. Då är jag där i syfte att träffa mina syskonbarn mest och när dom åker hem gör jag det också. Det har egentligen inte varit planerat att göra så, det har mest blivit så pga att jag inte vill hälsa på ifall det dricks.

Tack för poddtips, jag ska ge det en lyssning!

@lost123
Jadu, det där med manual undrade jag också .. hur betee sig, när gå etc.
Men - en dag var det bara STOPP ...
Och den dagen insåg jag att jag inte vårdat mig själv dom jag borde, och tog ett tag komma vidare.
Att tidigare fråga sig hur mår jag i detta, hur vill jag ha mitt liv och hur nå dit.
💞

Vi är många som lever vårt liv med missbruk ständigt närvarande. Det förstör så otroligt mycket. Jag har levt med en man mer än 30 år där det långsamt gått utför. Insikten jag fått är att jag inte kan göra något för att han ska sluta. Egentligen insåg jag det för flera år sedan, men kunde ändå inte låta bli att försöka. Som man gör så provade jag med konfrontation, förståelse, uppmuntran, hot etc. Det är bara onödig energi som gått åt, utan att jag uppnådde något.

Så länge insikten inte finns hos missbrukaren så vill de inte ta emot hjälp. Det vi kan göra är att ta hand om oss själva och vara tydliga med var vår gräns går. Vill missbrukaren sluta kan vi erbjuda all hjälp, förståelse och kärlek. Men de måste först nå sin botten och be om hjälp, inse att de är hjälplösa. Alkoholister lever med en kidnappad hjärna. Jag tycker man kan likna det vid att bli radikaliserad in i en sekt. Uppenbara fakta biter inte. När det gäller umgänge med t ex en förälder som missbrukar tror jag man också behöver vara tydlig med var gränsen går. Kanske vara benhård att det inte blir några besök eller telefonsamtal om hen har druckit. Det kommer ju inte göra att alkoholisten slutar dricka, men kanske kan det ge något mer sinnesro för de anhöriga.

Jag önskar jag hade något tips att ge på vad man mer kan göra. Jag har inte det. Av någon anledning har det gett mig mycket att lyssna på nyktra alkoholister och deras berättelser och insikter. Inte för att jag tror att min sambo kommer bli nykter. Men det är ändå en tröst att vissa, men inte så många, kommer till insikt. Det är bra att veta hur sjukdomen fungerar. Ett tips är att lyssna på t ex Alkispodden eller 2 fyllon och 1 sanning. Ta hand om er!

Tack Rosette!
När jag försöker prata med min man om hans drickande, så är det som en bumerang. Det slår tillbaka på mig. Så jag har kommit fram till, att jag gör det bästa för mig. Tittar på serier, går promenader, lyssnar på böcker, städar, handlar. Min man lagar all mat medan han dricker. Vi gör bilturer tillsammans och då är han nykter. Vi har en sjöbod i en närliggande småbåtshamn, där vi kan sitta på vår brygga och dricka kaffe. Dit kör vi ofta. Men han orkar mindre och mindre. Det känns bra för mig, att skriva av mig lite här.

@ale ledsen att höra det. Man önskar att det fanns någon typ av manual som säger vad man ska göra/hur man ska bete sig. Vill inte att det ska bli värre men man vill inte heller bara stå vid sidan om och se på.

@ale
Hej.
Fint att du skriver här, skriv flera gånger. 💞 kan tänka mig att du blev upprörd. Man önskar ju äta middag trevligt i lugn och ro liksom. Att försöka förstå en beroendeperson är hopplöst, det går liksom inte tänker jag. Går inte att nå, speciellt inte om de är berusade. Och man vill ju heller inte bli illa behandlad. Och de med beroende kan inte förstå sin del, det blir kaos...

Prata med honom då han är nykter berätta ur ditt perspektiv hur du känner. Säg inte heller vad han ska göra, åtminstone är min erfarenhet att det inte blir bra ...

En sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag ... ♥️

Kram.

@lost123 min sambo flydde vår gemensamma lägenhet ikväll och jag tror inte han kommer tillbaka. Men jag har levt med hans alkoholism i över ett år så jag orkar inte heller längre. Jag vill, precis som du, att den jag älskar ska tillfriskna och bli sig själv men jag vet inte hur man når in till dem. De väljer alkoholen framför närstående.

@ale tack fina du för din kommentar. Det känns som en liten tröst att inte vara ensam åtminstone <3 Jag är glad att jag inte behöver bo med det här problemet hängande över mig dag ut och dag in som du. Det måste vara väldigt påfrestande och det önskar jag ingen.

Hej. Jag har en sambo som dricker. Jag har inga råd att ge, för jag är likt dig lost och vet inte vad jag ska göra, men jag känner igen mig. De är på ett ställe där man inte når dem och desto mer man försöker, desto argare blir de. Det är lönlöst och likväl så försöker man. Jag blir arg så det bubblar från tårna på mig när han dricker och jag kan inte hålla mun. De förstår inte själva att de behöver hjälp och jag vet inte hur man kommer igenom. Jag har inga bra råd att ge men ville bara att du skulle veta att du inte är ensam om det här.

Min sambo och jag ska bli särbo och det skulle vi bli från och med måndag. Veckan som gått har gått bra, han har varit nykter. I eftermiddags körde jag och handlade till middagen ikväll och när jag kommer hem så är han berusad. Jag lagar mat och försöker prata med honom. Prata skulle jag aldrig ha gjort för han blir gradvis argare och argare. Det slutar med att han står och skriker på mig i köket. Skriker att jag förstört hans liv. Skriker svordomar efter mig. Till slut tappar jag tålamodet (jag blev lite rädd för honom också) och ber honom att gå hem till sin lägenhet. Han stormar ut och lämnar nyckel. Han har nästan alla saker kvar i vår gemensamma lägenhet. Imorgon kommer han över och ska prata. Jag är väldigt nervös för hur han kommer att agera. Jag älskar honom fortfarande men inser att detta nog var spiken i kistan från hans sida när jag kastade ut honom. Jag orkar inte med hans skrikande och drickande men samtidigt är jag livrädd att förlora honom. Jag vet varken in eller ut. Vad ska jag göra? Hur ska jag tänka? Tänk om jag förlorar honom men samtidigt orkar jag inte med hur han behandlar mig. Jag är helt vilsen.