Senaste kommentarerna i forumet

Var snäll mot dig själv! Det tar tid att bearbeta. Du har precis klivit ur en hemsk situation. Det är svårt för andra att veta hur de ska stötta, precis som det är svårt för dig att be om stöttning. Ge det tid.

Haft lite kontakt med honom. Ibland bra då han varit nykter ibland dålig då han druckit.

Ringer för att jag vill ha bekräftelse på att de blir bra igen. Fått den bekräftelsen o tröst i min egen kamp från honom då han är nykter. Det är ju det som är det svåra - varmt o kallt - om vartannat.

Nu idag skrev han något om att han aldrig kommer att kunna förlåta mig…jo tjena. Känner mig rejält trött på den där delen av honom. Förtjänar bättre helt klart.

Blockerar nr nu o sen släpper jag blockering o raderar (så jag inte kan skriva/ringa då jag blir neurotisk). Han brukar inte initiera kontakt när han druckit.

Känns lite skönt men oerhört sorgligt.

Meddelat vänner/bekanta om situationen - inte om varför separation till alla men att jag mår lite sämre o uppskattar sällskap…kan säga att skönt att våga vara sårbar. Men telefonen är rätt tyst ändå 😂 blir ensam resa detta… precis det jag kanske inte behövde. Vet inte hur jag ska orka skaffa nya vänner o ta mig ut o vara social.

Lider med dig. Förstår att du vill rädda vad räddas kan, samtidigt så måste missbrukaren själv ta till sig behandlingen innan det kan fungera. Jag råder dig till att skydda dina barn och dig själv i första hand. Ingen partner är värd en förstörd barndom och du måste också fokusera på dig - vad behöver du för att må bra?

@stegförframtiden2022
Det är så svår situation men de flesta anhöriga här på sidan känner nog igen sig.
Jag valde att lämna kaoset, jag gjorde allt jag kunde men blev så utsatt själv. Jag flydde som ett djur och lämnade allt tillslut. Jag mår ok idag, hamnar i dippar men saknar inte det helvetet för en sekund ens.
Givetvis finns det olika grader men så som han uttrycker sig i att det är nog bäst att du lämnar så säger han indirekt att han avser att inte lämna alkoholen.
Du kan inte ta beslutet för honom, du kan bara förmedla till honom var din gräns går och sedan följa den.
Han är vuxen och behöver göra val för sitt egna liv.
Ta hjälp av socialtjänsten om du behöver, barn ska inte behöva leva i det där o h inte du heller.

@Livrädd igen

En mardröm. Men du har tagit dig bort från honom (även om han dröjer sig kvar). Enda rätta vägen o tyvärr till ett högt pris - men fler år med en person som är så psykiskt instabil o får dig att må dåligt…nej. Du som alla är värd att inte behandlas så.

Styrka ❤️

Ja den här bergochdalbanan vill jag inte ha.

Ena stunden bekräftelse o samhörighet - sedan en alkoholindränkt person som sätter sig själv o sitt lidande framför allt o alla.

Är kluven inför att begära egen vårdnad nu.
Han har sagt flera gånger att det som är bäst för dottern o mig är det som gäller… blir ju lättare då man har egen vårdnad.. men då är det som att jag släpper all tro i att han kan ta sig upp. Som att jag klipper av dotterns band till sin pappa, som hon inte ens känner. Vet umgängesrätt o så - skulle aldrig vägra honom det, men då måste han ju vara nykter.

En mardröm av byråkrati, ensamhet, flyttlådor….

Behöver nog socialt umgänge men orkar inte riktigt ta initiativet själv just nu.

Min man har alkoholproblem. Större än vad jag anat tror jag. Blev tagen av polis och blåste 0,30 utanför Systembolaget kl 10.30.
Nu väntar vi på besked indraget körkort, alkolås eller varning. Jag bröt ihop när jag fick detta besked. Nu sa jag att nu tar du tag i detta annars får det vara då slänger jag ut dig.

Köpte alkomätare och bestämde att han ska blåsa varje dag, höll i 10 dagar sen en kväll när jag såg att han druckit vägrade han blåsa och blev sur. Och jag ledsen som vanligt.

Vi har 2 barn 14 och 11 år. De har nog aldrig reagerat över drickandet på det viset, han är aldrig ranglig, sluddrig och deckar inte men dricker mycket. Främst öl o vin. Köper 35 cl sprit ibland. Säkert 2-3 ggr i veckan. Ljuger om det såklart.

Han mår nu extremt dåligt. Har börjat spela på nätet, har fått rensa bankkontot. Han erkänt.

Han tycker det är lika bra att han sticker för han ser och vet hur illa jag mår. Jag vill att vi ska lösa detta att han ska sluta dricka helt. Jag kommer må ännu sämre om han ska ha barnen för då kan jag aldrig koppla av. Han kan inte hantera ekonomi, jag kan aldrig lita på att han är nykter när han kör osv.

Hur ska man få en person att ta emot hjälp?

Han har kontakt i psykiatrin då han har adhd och de har erbjudit hjälp innan. Äter inte medicin nu för han klarade inte alkoholproven som krävs.

Vad ska jag göra?

Nu när det känns som värst är det svårt att föreställa sig att det kommer bli bättre. Men att leva utan den ständiga bergochdalbanan som en missbrukare för med sig är en bättre tillvaro än att leva med personen. Att slippa ta ansvar för en annans sjukdom, ångest, beteende... att kunna fokusera på sin egen livskvalitet... det är så oerhört mycket värt.

Känner verkligen med dig och beklagar förlusten av din man❣️
Att bli ensam kvar efter att haft ett krig emot alkoholen är oerhört tufft.
Det finns så många obesvarade frågor om varför och vad som kunde blivit i framtiden.
Min man gick bort för ett och ett halvt år sedan och även om jag visste och trodde mig vara helt på det klara att det är en dödlig sjukdom, alkoholberoendet, så blev chocken och sorgen så stor. Att det är oåterkallelig är svårt att ta in.
Tänkte att om du har frågor så går det att ringa till den som har gjort obduktionen så förklarar han/hon allt de kan för dig.
Jag gjorde det och det kändes bra att få ställa frågor och förstå lite mer av det som de skrivit i sin rapport.
Sänder dig en stor kram🧡Azalea

Kommer tid kommer råd 🙏 såklart är du både ledsen och besviken, det var inte sådär det skulle bli och det gör så ont. Det kommer nog vara jobbigt länge, men plötsligt vänder det lite, mer och mer. Att gå till icke självvalt ensamhet är otroligt tufft, men det kan också ibland vara värre att vara ensam med en beroendesjuk. Kan du hitta nåt stöd hos kommunen, samtalsgrupper? En dag i taget, vi vet var du är ❤️ Och vi finns här

Ni är så snälla alla ❤️ Tack.

Det som gör det extra smärtsamt är väl att jag hela livet varit rätt ensam (haft ytliga relationer), rest, hoppat runt, alltid varit lite ”för mycket”…inte passat in på den lilla orten.

Har fått så fint stöd av min kille kring ångest o tankar om mig själv.

Det jag tar fasta på är ju just det någon av er skriver - flytta, ta paus, minst ett år från varandra med boende o vardag på det viset. Men ser så mycket ensamma kvällar framför mig… släkt o vänner är lite bristfälligt.. mamma finns.

Men jag har ju inget val, vårt barn ska inte växa upp med en aktiv alkoholist till pappa. Inget barn ska behöva uppleva.

Jag får sätta mig själv lite åt sidan o fokusera på mitt barn. Fast jag gråter inombords o vill prata prata… men vet inte med vem…utom just killen då som jag pratat sååå mycket med om allt…

Känns hopplöst idag ❤️‍🩹

Tack Backen123 för ditt inlägg i Förlorares tråd. Det värmde. Och jag har läst din tråd, förargats över att de i behandlingen la ansvar på dig som anhörig. Förhoppningsvis var det ett missförstånd. Jag förstår att det är otroligt svårt att lämna, men när insikt och vilja inte finns, så kan ni heller inget göra. Alkoholen påverkar hjärnan på ett bedrövlig sätt och den personlighetsförändringen är hemsk. Den går inte att leva med. Jag tror att många skulle behöva någon annan typ av medicin eller annat för att må bra, men är viljan större att dricka då är det kört. Då fortsätter medicineringen med alkohol med ännu större personlighetsförändringar som följd. Så var stolt Backen123 för att du hittade vägen ut ur det.

Jag har varit nykter i mer än 6 år, men min man vill inte sluta dricka. Han köper hem stora lådor öl och vin från systembolaget. Och dricker varje kväll. Vi är fyllda 70 och han tycker, att jag kan unna honom detta. Han är förbjuden av barnen, att dricka tillsammans med dem och barnbarnen, så det gör han inte. Men då måste han ju ha abstinens, men det erkänner han inte. Läkaren tog peth på honom, som var mycket högt. Han höll då upp till nästa peth och läkaren grattade honom. Men han fortsatte dricka direkt. Vi har varit gifta i snart 50 år och druckit tillsammans tidigare. Jag har funderat på, att lämna. Men beslutat, att stanna. Har satt + och - på en lista. + överväger!

@förlorare ❤️

@förlorare ❤️

@förlorare ❤️

Hej Humlans!

Jag ser att du startat två trådar med samma namn, och att du i den andra tråden (https://alkoholhjalpen.se/forum/forum-anhoriga/225958) redan fått svar av flera andra användare. Om du vill kan jag lägga in dessa inlägg i den tråden istället, så blir det lättare för dig och andra att följa! Säg till i så fall så ordnar jag det.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@förlorare
Bra uttryck "ta dig mod" just det gjorde att jag lämnade honom.
Kastade mig ut i friheten, bad om hjälp och hamnade på fötterna.
Livet är spännande igen, mystiskt och framförallt " Jag bestämmer" vad jag vill i mitt liv.
Jag blev utnyttjad till max, tillintetgjord och nedbruten ändå stannade jag lojalt.
Det finns hopp ❤️

@Maruschka sen hoppas jag så klart att du ändå tar mod till dig och går. ❤❤ starta nytt liv.

@Maruschka har du testat att filma honom och visa hans beteende nästa dag? Så gjorde jag med min man när han somnade där han satt och sen vaknade och vinglig gick och fyllde på glaset igen. Det tog skruv när han fick se sig själv kan jag lova. Inte så att han slutade att göra så utan jag fick städa undan alkoholen utan protester när jag tyckte han tagit tillräckligt.

@minresamotlugnet en fantastisk insikt du har där. Hur är stödet från min omgivning egentligen?

Gå på mammagrupper i nya området försök hitta nya vänner med fokus på barnet så får barnet vänner inför småbarnsåren samtidigt. ❤

Kika efter barnvagnspromenader i området på fb t e x

Önskar dig all lycka till med din nya lägenhet.

@Pan pan du kan väl ringa alkholhjälpens stödlinje sä du finner styrkan att ta dig därifrån?

Hejsan alla. Har inte skrivit på väldigt länge nu. Går fortfarande i tankarna om att flytta men det är väldigt svårt å ta sista steget tyvärr. Det rullar på som vanligt med min sambo,smygdricker för det mesta och nu i helgen så var jag faktiskt ute å roade mig och han var chaufför men då drack han på söndag för att straffa mig tror jag😔 kanske inte är så men det känns så för mig. Sa till honom att d var ju ingen bra idé å dricka då men till svar får jag att han körde på mig på lördag och jag som var full då ska inte säga ett skit om det. Känner mig som en fånge i mitt egna hem på ett vis😔. Han vet ju precis vad han ska trycka på för knappar så jag ska må dåligt. Tyckte även att jag märkte lite igår på honom när han kom från jobbet så när han vilade sig på maten så smög jag ut i bilen och hittade ett 6pack med folköl som var gömt under en jacka och det fattades några öl. Är så ledsen hela tiden och så ont i magen hela tiden. Får väl skylla mig själv som är kvar men är så svårt å bara sticka.😔. Gott att få skriva av sig lite till människor som förstår mig. Kram till er❤️

@förlorare 🙏❤️

@minresamotlugnet
Hej, tänkte inte logga in här på en stund. Har fått ett dödsbesked. Som inte har med missbruk att göra.
Läser ditt senaste inlägg.
Jag har varit patient i psykiatrin och det är tack vare flera vårdgivare som jag är frisk idag. Har varit sjuk i en bipolaritet och hade en mycket svår period under flera år. Jag antar att mitt ex, som var och troligtvis fortfarande är alkoholist var en slags räddning, då. Dels för att han accepterade min diagnos, vilket inte många andra gjorde när jag insjuknade. Jag hade redan insjuknat när jag mötte honom.
Och jag hade sett till att göra min resa till balans innan jag mötte honom. Jag hade förstått hur det såg ut. Med mediciner, vården, eget ansvar.
Jag satte mig själv i första rummet. Jag besökte en yogastudio och det blev också min väg ut ur medicinering, i samråd med min psykiater. Det är STOR skillnad mellan psykiatriker, sjuksköterskor och övrig personal inom psykiatrin. Jag skulle jämföra det som att vinna på en trisslott. Att vinna 30 kr då och då är inte omöjligt. Och det kan jag likna med att få samtal som kanske hjälper i stunden. Men hur många vinner storvinsten? Jag är övertygad att min storvinst kom iform av den bästa psykiatern. Hon gjorde en plan med mig när jag ville trappa ner på medicin. Jag ville bli en mamma och därför så var jag så motiverad att ta hand om mig så bra. Det var då jag upptäckte att mitt ex var alkoholist. Och jag ville inte ha barn med honom.
Vad vill jag säga med detta?
Jo, att du behöver söka vidare. Det finns några storvinster därute, i form av professionell, erfaren och samtidigt engagerad personal. Vi är alla människor. En del passar inte som säljare. En del passar inte som läkare.
Jag har observerat att många i vården sliter. Pandemin har påverkat miljön.
Vi behöver alla vara varsamma med oss själva och vår omgivning.
Precis som vi alla behöver minska vår elförbrukning.
Tappa inte hoppet om att finna en god samtalskontakt. De finns! Kanske en präst?
Jag tackar mina änglar några gånger om året. De hjälpte mig att inse mitt medberoende och hur jag skulle ta hand om mig själv. I första hand. Och sedan kan jag ta hand om andra.
Jag är en omhändertagande människa.
Och om jag skulle orka, då skulle jag bli vårdgivare själv. Jag var för generös med mitt ex och jag gav honom allt jag hade och mer därtill, så att utbilda mig idag finns inte på min karta.
Jag njuter däremot av livet utan barn och utan att ha en "riktig" utbildning.
Jag är i det som är. Jag lever i verkligheten. Det gjorde jag inte förr. Inte då jag var sjuk.
Jag har lärt mig leva, ett liv i balans. Och det betyder verkligen allt för mig.
Men jag hade gärna haft ett riktigt barn istället för att ta hand om det stora barnet som mitt ex var.
Livet. Det är som det är.
Vi har det liv vi har.
Och så länge vi lever, kan vi förändra.
Och leva det liv vi önskar.
Det gäller bara att lyssna till sig själv.
För inom oss, finns alla svaren.
Men för att nå dem, behöver vi stilla oss och lyssna.
Ta hand om dig!
På alla sätt.