Senaste kommentarerna i forumet

Så fint att läsa ♥️

Så glädjande att höra! Du är verkligen på rätt väg. Att välja bort kaoset är det bästa beslutet man kan fatta! Önskar dig all lycka på vägen. ❤️

Hej, nu har jag äntligen kommit många steg i rätt riktning, huset är sålt och jag har hittat nytt boende för mig och mitt barn, jag känner mig stark och är förväntansfull på mitt nya, lugna liv och ser bara framåt med glädje. Tyvärr gör inte den jag lämnar samma sak, fortsätter dricka och nu mer än vanligt och tycker så synd om sig själv och säger varje dag hur dåligt han mår, det han säger tar inte på mig, får lite dåligt samvete att jag inte känner nåt men samtidigt har han bäddat för det själv och han är ansvarig för sitt liv, inte jag.

Ja, det sista du skriver JA!!!
Du kan o du o barnen är viktigast.

Du tänker så klokt nu ♥️

Kram

Fina du! Du kan inte fixa honom. Det kan ingen, inte ens han själv, troligen. Men du kan se om ditt eget hus. ❤️

Själv inte sjön 😎

@esterest
Åh så mycket igenkänning..

Man fixar o det förstörs men vet att någon som upplevt liknande en gång sa ”alla värmeljus i världen kan inte hjälpa, kan inte skydda barnen eller mig själv”

Du kan inte få honom nykter, men du kan skapa dig ett bra liv, och ge all din energi till barnen.
Ni ska ha ett liv utan missbruk o destruktivitet.

Reagerade på att de skyllde på t ex jobbet.. du på värmen..
Om du inte haft ett ärligt samtal med dem så är det nog hög tid… allt normaliseras för att det är så sorgligt men det är ändå det de tänker på i duschen.

Visa kidsen vem du är, konstatera att ni inte har något ansvar.

Man behöver ge sig sjön syrgas först för ser kunna hjälpa andra och DU är viktig!!!!!

Och du.. ingen skam. Kan säga att jag upplevt de där promenaderna…

Det är så mycket som skaver.

Funderar mycket på vad som är min kompass. Har sökt ett nytt jobb. Tittar på sommarhus på Hemnet. Ett barn har flyttat ut. Tar hem tapetprover. Googlar efter kvällskurs. Borde vi boka en resa. Byter filter på Instagram för att det ska se ut som att ”det händer något”.

Söker förändringar men samtidigt så står precis allt bara still. Kan jag trycka på en knapp någonstans så att min man bara slutar vara alkoholist?

Det går om och om igen, han började dricka igen och beter sig konstigt slänger ur sig taskiga ord om mig till barnen, är svartsjuk ja hela den där biten igen. Och nu ska han igen söka hjälp och ta tag i sitt problem men hur länge ska man orka, jag vill inte mer eller en del av mig säger stopp en del säger fortsätt kämpa. Hur ska jag kunna tro på honom en gång till när det blir samma sak igen. Jag blir helt förstörd av det här för har så svårt att släppa allt som varit. Han säger hela tiden att han älskar mig och att det ska bli bra men jag tror någonstans det är han som är otrygg för jag klarar mig bra utan honom ekonomiskt, svårt då jag fortfarande älskar honom men är det så att jag ska gå ifrån för att det inte ska göra ont mer än ett tag nu och sen kan jag börja leva mitt liv med barnen i lugn och ro?

Om han är motiverad nu så är en internatbehandling det bästa och då gärna ett behandlingshem som jobbar efter Minnesotamodellen (AA) . Att kunna ägna sig helt åt sig själv med stöd av en terapeut med egen erfarenhet och en grupp med samma erfarenheter är oslagbart !
Dels så ser man att man inte är ensam med "konstigheterna" man gjort och dels så får man så många bra, friska, tips om hur man ska göra framledes i det nya livet.
För egen del var det ett rejält uppvaknande under den månad jag gjorde min behandling och jag kan än idag sakna den perioden av mitt liv ! Även efteråt med en efterbehandlingsdag i månaden i ett år som jag upplevde så oerhört positivt med att jag den dagen helt kunde njuta av att dagen var helt min och jag njöt så mycket jag kunde !!
Mitt AA-gående efteråt var också omtumlande på många sätt men blev snabbt min trygghet i den nya skakiga värld jag då skulle upptäcka då jag måste stå på mina egna ben och göra mina egna erfarenheter bla genom att lyssna på Di Som Gått före ! Di Gamle !! De hade ju gjort misstagen som jag kunde lära mig av så jag inte behövde göra om dem !

Hoppas att ni hittar en lösning !

@has Tack för ett fint svar🙏🥰

Var och en har ansvar för sitt luv oavsett vilka omständigheter man vuxit upp under. Behöver man hjälp så tar man ansvar och söker den hjälp man behöver. För din del kanske alanon skulle passa. Där kan du prata av dig och få stöd av människor som lever/levt under liknande omständigheter som du beskriver. Börja där är mitt råd, men det finns även anhörigprogram, kurator m.m. Något som förvånat mig när jag läst olika berättelser är att alla förefaller leva med världens snällaste man 🤔. Hur kan det komma sig? Bortsett från det ta hand om dig själv. Du har insikterna men det är plågsamna känslor man ska hantera vid en seperation, men vad har man att välja på - försöka uthärda de omständigheter du lever under. Valet är ditt.

Där igen…ett dygn av otrevligheter och bråk,slutade med att han sa till mig att åka hem..tack och lov att jag har ett eget hem.
För längesedan skrev jag här,då hade saker och ting hänt som gjorde att drickandet fick konsekvenser på hans jobb.Det blev antabus och alkoholterapeut..gick bra några månader,sen började drickandet igen.
Och jag skäms för att säga det,men jag drack tillsammans med honom..det finns det ingen ursäkt för!Själv har jag inga alkoholproblem,men tycker om att dricka lite vin på helgen även om det inte är något måste för mig..
Nåväl,sen i Augusti har allt bara eskalerat..han dricker säkert varje dag,är full på helgerna,och då menar jag så han ramlar omkull,blir arg och otrevlig…jag försöker hålla tyst,men det rinner över ibland här också..Sen kommer ångesten,han ber om ursäkt och säger han älskar mig.Det tror jag nog han gör..iaf tror jag på det ibland!
Sen blir det nån helg med ”normalt” drickande,och sen börjar allt om igen !
Och när han är nykter är han världens snällaste,när han är riktigt onykter är han som en annan människa.
Känns som de Jekyll och Mr Hyde..
Vi har blivit ordentligt involverade i varandras barn och barnbarn..det är också en jobbig del i allt..jag skyddar honom i allt,jag har inte rent ut ljugit men…
Mitt i allt älskar jag honom..men detta att man aldrig kan bli ovänner utan att han gör slut.Känns fruktansvärt omoget och frustrerande.Och alla elakheter..
Jag fattar ju att det ligger nåt annat bakom allt,barndom och mycket jobbiga saker.Men inget av det är ju mitt fel!
Känns märkligt att nån kan slå över från att presentera mig som ” hon som räddat mitt liv” till alla dessa elakheter..på ett par timmar.
Till saken hör ju att jag har levt med medberoende sen jag var liten..så jag känner väl nånstans att jag förtjänar inte mer än så här..det låter illa,ungefär som att stora offerkoftan åker på,men det är sanningen..
Och jag vet också att bara jag kan välja,bara jag kan lösa allt!Måste bara skriva av mig lite..
Det sägs att alkoholism är skammens sjukdom,men det är även medberoendet.

Tyvärr massa stavfel men det går inte att gå tillbaka och ändra. Hoppas du förstår ändå.

Tror inte d3t är bra att välja ett hem slm tar emot redan på måndag. Ofta är dessa hem onte speciellt seriösa. Mycket pengar i den branschen. Den vanliga gången är att man gör ett förbesök på behandlingshemmet för att se lm man kan tiölgodose dom behöven som finns. Därefter planeras ett datum för inskrivning. Varför inte välja Nämndemansgården där man känner honom. Dom har ju även heldygnsvård. Efter avslutad behandling behöver han ju fortsätta med AA möten och även uppföljning vilket man brukar erbjuda.
Det finns många behandlingshem med olika innehåll men det viktigaste är ju motivationen.

Hej alla,
Jag är både arbetsgivare och fru till min alkoholberoende make och kollega. För något år sedan så sökte jag som arbetsgivare hjälp för honom och krävde att han MÅSTE ta tag i sitt alkoholberoende då det hade spårat ur och han för första gången hade börjat dricka på arbetstid. Han gick dagtid en gång i veckan till Nämnemannagården och det blev bättre. Ett tag. Nu är det sämre igen. Han har också kämpat i några år med utbrändhet. Och mår heller inte särskilt bra fysiskt, har högt blodtryck exvis, och artros mm.
Nu har det börjat spåra igen. Och härondagen när han var full, bad min son honom om hans nycklar och ledde ut honom och stängde dörren. Min man förstod inte riktigt vad som hände förrän efteråt. Nu bor maken på hotell sedan några dagar tillbaka och vi i familjen (mina barn, en snart myndig och en ung vuxen båda bor hemma) - har berättat för honom att vi älskar honom men att vi inte vill att han flyttar in igen förrän han genom gått behanding på behandlingshem. Jag har en företagsförsäkring även för min make/kollega som är anställd, där vi tidigare fick hjälp på Nämndemannangården på dagtid.
Nu är det helg och jag kan inte ringa försäkringsbolaget men vill reseracha med er:
Nu har maken gått med på att läggas in. Hur snabbt kan han få hjälp? Kan vi åka redan på måndag? Vad behöver jag tänka på? Är det något hem som är extra bra? All hjälp uppskattas.
Tack

Om det känns så för dig, så är det så för dig.

De ansvarar för sitt. 🤗❤️

Kloka ord av dig, @has.
För mig har fem år gått och jag är frisk från allt medberoende. Att jag är kvar här beror mer på att jag vill hjälpa andra att komma ur sitt.

@sofieeri välkommen hit, vad bra att du skriver. Vi brukar tänka att det är mer givande att tänka på vad drickandet får för konsekvenser än exakt hur mycket som dricks, när man ska bedöma att något är ett problem eller inte. Att du är orolig och att du har blivit duktig på att känna igen när de dricker är ett tecken på att det här faktiskt får negativa konsekvenser för dig. Det är inte att övertänka att ta det på allvar, du är viktig! Vad har du för relation till dina anhöriga, och har du någon annan att prata med om det här?

@Rike Ja, han utrycker det själv så fint också. Han säger att han vill göra det helhjärtat denna gång och att han är rädd för starka känslor och därför har svårt att släppa in mig. Jag svarade att det är det viktigaste och att jag förstår hur han känner och att jag står vid sidan och älskar honom villkorslöst. Så får vi se hur det går. 🙏🙏🙏🙏

Jag hade tänkt att vänta ut min man på något sätt. Jag förstår inte att man bara kan fortsätta att dricka och dricka. Jag tycker att jag läser artiklar i tidningar om att kroppen tar skada. Men hans värden är bra. Hans läkare säger att han är frisk. Jag fattar inte. Det går ju inte att prata med en berusad man. Han säger att det inte är något fel på honom. Men dagen efter har han glömt vad vi pratade om. Tråkigt….

Det kan vara så att du måste tänka på dig och han på sitt o sitt tillfrisknande under en lång tid framåt. Att bli nykter är svårt och lär ta all hans energi.
Har själv bevittnat det, kunde uppleva det som egoism mot de som ställt upp för honom men så ser jag det inte alls idag.

Finns gärna där - om du vill och orkar- men måna om dig själv då det kan vara så att han har fullt upp med sin livsnödvändiga behandling o resa.♥️

@Stevie tack!🙏🏼 Det har verkligen varit en helvetesresa, men jag börjar känna igen mig själv mer och mer nu och det känns fantastiskt skönt 🥰

Du skriver att inget våld förekommit och så kan det absolut vara. Samtidigt tror jag att de flesta som lever med någon som är beroende utsätts för våld utan att veta om och förstå att det är så.

Jag själv hade ingen aning! Visst såg jag att det min exman gjorde inte var bra, men jag skyllde allt på alkoholen.

När jag läser om din saknad tänker jag att det här kanske också kan bli en tid för dig att hitta dig själv igen. När någon en älskar har en beroendesjukdom och vårt fokus hamnar lätt på dem istället för där det bör vara: på oss själva.

Vi kan till sist få svårt att veta hur vi mår, vad vi tycker om och inte tycker om och kanske framförallt hur vi vill leva våra liv.

Jag läste i ditt inlägg om rädslan för att din partner ska sluta älska dig, jag tänker att det bästa botemedlet mot den rädslan är att hitta sätt att älska och ta hand om oss själva till den grad att vi skapar ett ”skydd” mot andras val och beteenden.

Jag förlorade nästan allt i min relation och i skilsmässan. Men jag börjar få kontakt med min inre lejoninna igen, och den kontakten vill jag aldrig vara utan igen. Den kontakten är faktiskt värd allt jag förlorat 🦁❤️

Jag förstår verkligen att det är svårt, men använd den här tiden till att försöka skapa kontakt inåt. Om det känns svårt, sök hjälp i form av samtalsstöd. Du behöver dig, oavsett hur din partners resa mot nykterhet ser ut❣️

Jag läste någonstans att en beroendeperson triggar medberoende hos personer runt den i ca 4 år efter den slutat (har ingen aning om det fanns evidens för det) och det känns inte helt orimligt i mig. Resan är lång och tuff. För den beroende, men också för anhöriga runtomkring❤️

Så fint du beskriver situationen! Jag fick bra hjälp här när jag började skriva här för fem år sen, om mitt ex och hans drickande. Det bästa tipset jag fick då var att prata med hans chef. Jag tog mod till mig och gjorde det, det var väldigt jobbigt men det var nödvändigt. Hans chef satte in åtgärder och han blev också inlagd på sjukhus och åkte till behandlingshem. I hans fall var det tyvärr inte effektiva åtgärder, problemet var inte alkoholen per se utan underliggande psykisk ohälsa. Oavsett vad som är din frus underliggande problem så behöver hon hjälp, så om du orkar kan du fundera på att prata med hennes chef. Eller med hennes läkare, om du vet vem det är? De har tystnadsplikt och det kan underlätta om man ska lyfta problem.

Så klokt och bra att du har landat i insikten att man inte kan rädda någon och att du ska fokusera på dig själv! Det är rätt väg till sinnesro. För mig hjälpte distans till missbrukaren och att jag tog mig en lång funderare - hur i hela friden hamnade jag här och varför accepterade jag allt det där? När jag hade landat i min analys började jag fixa mina verktyg för att gå vidare. Jag har slutat försöka rädda andra och fokuserar enbart på att vara snäll mot mig själv och umgås med folk som GER energi, inte tar. Det är enormt skönt. Hoppas du kommer dit också. 🤗