Senaste kommentarerna i forumet

Tänker du lite lagom eller bara vissa dagar med alkohol? Tror tyvärr inte på det.. eller eget boende men fortsätta som par?
Stänger man av mobilen för att slippa sms mm -då har man iaf ett tryggt hem isf.. men det tär likväl.,

Att lära sig att förstå har varit den bästa hjälpen för mig med🙏 Ja boken ”Beroendepersonligheten” är verkligen jättebra @Tröttiz!

Ja visst är Anna Kåvers böcker bra @myssockan!

@Kevlarsjäl62 ❤️

@Stark ibland
Hej. Vill du berätta lite om varför du skriver om att vara elak?
🌹

Fundera inte på varför. Klandra inte dig själv, vi är många som stannat för länge.

Men när du lämnat kommer du snart att inse att det var det bästa du gjort i ditt liv o för alla inblandade i ditt liv ♥️

@Hoppfulla förstår tröttheten, men det låter som ditt perspektiv hamnar rätt mitt i det svåra - du iakttar och ser hur det blir för dig!

Ett jätteviktigt steg på vägen att skilja ut vad som är ditt och vad som är din partners❤️

Att vara medberoende är ett helvete. Men du kan inte fixa honom. När du inser det så lämnar du. Önskar dig styrka! 🤗

Jag pendlade men gick på en lägenhetsvisning och där o då blev allt möjligt, jag såg min fristad.
Kanske en början? Alternativet till misären blev tydligt 🤗

Jag tänker just nu att jag får försöka lämna i små steg. Klarar inte av att ta ett stort beslut, är inte redo. Så jag är kvar. Men jag börjar skiljas från drömmen jag haft om framtiden med honom. Hoppet är väl inte dött än, men försöker ha mer distans och fokusera på mig själv istället för att kontrollera och påverka honom. Det känns som att det kommer att leda mig ut och bort. Det känns också jobbigt, men verkar vara det enda rätta. Mer distans, mer klarsyn...
Det gör så ont.

Jag sörjer drömmen jag hade om hur allt skulle bli i den här relationen. Det gör så ont. Försöker hålla mig själv, validera min sorg.

Tänk att jag har gått igenom det här så många gånger i mitt liv. Drömmen om att någon annan ska göra allt bra. Medberoendet är verkligen som ett beroende eller missbruk. Jag nyktrar till nu. Och som jag gjort förr inser jag att jag måste fortsätta bygga mitt liv själv, utvecklas, hantera mina känslor och bestämma vad jag ska göra och inte här i livet. Det finns ingen fix utifrån.
Jag fortsätter att trilla dit på dessa fixar.

Jag sörjer också vår kärlek, och den här personen som jag tycker så mycket om som kanske varit på väg mot avgrunden länge nu. Jag är bara ett sällskap på vägen dit.

@Kameleont Jag kände inte alls att du gick för hårt fram, du har rätt. Kanske kommer det dit, att jag måste stänga dörren helt, när det blir alltför tungt.
Jag känner med dig i din svåra situation. Bevisligen finns det flera här inne som lyckats ta sig ur sitt beroende, jag är en stor beundrare av dem alla, så det finns fortfarande hopp för "er". Men jag skulle vilja säja samma sak till dig, distansera dig och låt tillfrisknandet bli hans val och hans arbete. Men det är inte lätt, jag om någon vet det. Du älskar någon som är väldigt sjuk, som kan hålla sjukdomen stången om han bestämmer sig för att ta den svåra vägen, du är medberoende, INTE SVAG OCH YNKLIG ❤️❤️❤️

@Stark ibland har inget direkt råd att ge just nu, men du är inte ensam vi är flera här inne som är i samma karusell som du. Ena stunden så klok och sund för att i nästa få hjärnan kidnappad igen och falla för alla fina löften och ord.
Jag är fortfarande så otroligt kär i den personen som gör mig så illa. Men har landat i att det är okej att han är min stora kärlek, men jag kan inte leva med honom eller ha honom i mitt liv.
Har kommit så långt nu att de sunda tankarna har övertaget och svackorna blir kortare och inte lika djupa. 💕

@Hoppfulla Jag har upplevt exakt samma scenario, fler än en gång. Det är därför jag inte tror att det finns något vi anhöriga kan göra. Böner och tårar hjälper inte, skapar bara skuld som kan komma ut i ilska. Ultimatum hjälper inte, det har du nu smärtsamt fått erfara. Jag gjorde samma resa. Det är fruktansvärt stressande och helt enkelt farligt för hälsan att leva som du gör nu. Beroendesjukdom är verkligen en anhörigsjukdom.

@Hoppfulla
Hej.
"Förtjänar" riktigt säger mycket om problematiken ... 🙄 Det har jag hört också av mitt ex. Tragikomiskt egentligen, "... nu har jag varit utan öl x antal veckor så nu får jag börja unna mig öl" ... 🫣😬 Beroendehjärnan och logiken tänker jag. 😔

Det jag lite tänker är att du har sagt till honom om vad som gäller, och jag tolkar att du då berättat hur du ser på situationen. Han vet hur du känner.
Jag funderar på hur ser du på situationen, om du kan fatta beslut vad du ska göra utifrån det du upplever?
T ex om du vill vara hemma då han dricker? Hur går dina tankar?
🌹

Förstår hur du känner. Men gå in och läs dina tidigare trådar du får så fina svar där och de behöver bara landa i dig. För han har redan övertygat sig själv att han kan dricka och börjat, då brukar tyvärr inget hjälpa.
Ge fokus till det du kan förändra, vad vill du göra, vad kan du göra. Ge dig själv den uppmärksamhet som du annars lägger på att få honom att göra eller inte göra.
Lycka till

Åh, jag blir helt slut av den här stressen. Min man har efter ultimatum haft ett uppehåll på ca 4 mån. Nu tycker han att han förtjänar en öl på en fredag så lät det förra helgen. Vaddå 1 öl? Det blev såklart 2 på fredagen OCH 2 på lördagen. Det här låter ju inte så farligt. Nej det skulle det inte vara OM man inte hade haft ett beroende. Igår kom han hem efter jobbet och nu hade han köpt 6 öl till helgen. Det är ju precis det gör vi har pratat om. Det funkar inte att bara dricka lite ibland då det hela tiden blir fler och fler dagar. Jag orkar inte gå runt och vara någon jävla polis. Jag har inte sagt något denna gång utan bara iakttagit. Blir såklart arg inombords men tänker att det här ger mig bara mer tydligt besked på att han inte klarar av det här.

@Kameleont all får ta åt sig av detta, det behövs! @esterest, vill bara också säga att jag inte menade att kapa din tråd, säg bara till så försvinner jag snabbare än en 7,3:a.

Men om det kan hjälpa er på något litet sätt att förstå hur "vi" tänker när vi är i aktivt missbruk och allt det för med sig, så är jag mer än gärna behjälplig.

@Tröttiz Den meningen minns jag att du delade med dig av i början av min tid här på forumet o jag tyckte om den redan då. Tack! 🌸

@esterest
Ville ta åt mig lite när @prissen skrev om urkraften o kände bekräftelsebehovet vakna. Tänk att få lite uppskattning för allt kämpande! Men inom mig säger skammen att det är inte styrka, du är svag som inte agerar, som är kvar. Också blir jag liten igen. Det är som om kroppen går på autopilot men hjärnan har börjat ryka. Brandlarmet tjuter. Hur länge ska det gå?

Min har varit på julfest förra veckan. Bjuds generöst på dryck där. Ingen drama, inget ovanligt, sent hem. Jag ville inte ta ett glas till kvällsmaten, inte sugen alls. Mysig fredag själv med stora barn.
En bakis lördag för honom sen, heldag i soffan. 1 advent på söndag o efter fm i soffan gick han ut i garaget o drack. Och så har decemberkvällarna fortsatt.
Han kommenterar förvånat att han har svårt att komma upp i tid på mornarna på sista tiden, särskilt denna vecka. Vad svarar man?
Vill nästan skratta...

Hoppas kvällen o natten blir lugn för dig!

@supportivechaos Jag brottades massor med de där svängningarna du beskriver under flera år.

Men idag hände en så märklig sak som jag tänker kan beskriva hur det är ”på andra sidan”.

Häromdagen fick min vuxne son ett märkligt meddelande som vi tolkade enbart kunde komma från mitt ex om att denne hade skickat ett blomsterbud till mig.

Starkt triggande då jag varit väldigt tydlig med att jag inte önskar någon kontakt och vi inte haft nån kontakt på flera månader.

Gjorde med kvinnojouren upp en plan för hur detta skulle hanteras bäst.

När blomman väl kom visade det sig vara från en kär vän.

Kroppen andades ut och jag insåg att det inte längre finns ett uns av den där förvirringen eller längtan kvar.

Ingen fundering på om han nu fått hjälp eller mirakulöst blivit en ny man.

Alla tankar och känslor handlade om att freda mig själv och mitt hem. Att slippa mer kontakt.

Och när jag förstod att det varit ”falskt alarm” andades kroppen ut. Mitt hem blev åter min trygga borg. Och insikten om att jag aldrig någonsin kunde slappna av i det gemensamma hemmet blev så tydlig.

Jag önskar jag hade lyssnat mer på vad kroppen sa då, men när stressnivån är så hög mer eller mindre konstant blir det svårt att lyssna inåt…

@Prissen Hög igenkänningsfaktor för mig här också, vet fortfarande inte riktigt vad som fick mig mig att äntligen inleda min sista nykterhet, men är så otroligt glad över att jag kommit hit. Jag kan se tillbaka med vemod, men försöker fokusera mest på att leva här och nu och se det positiva i livet som jag nu kan uppleva.

@esterest Stort tack för din återkoppling, fint att höra! Jag liksom alla andra skriver både för egen skull och för att dela erfarenheter och tankar som kanske kan hjälpa andra eller i vart fall ge upphov till nyttiga diskussioner och reflektioner. Jag önskar dig en god fortsättning av december och att du manövrerar i hinderbanan så väl det bara går!

@esterest oooh, många saker! Jag har gått den långa vägen där jag provat precis allt. Bara dricka på helgerna. Bara öl och vin. Bara 2 drinkar. Varannan vatten. Men det är ju så, att är man alkoholist så kan det bara gå på ett håll, och det är neråt. Hur snabbt det sker är individuellt. Men den verkliga vändningen var när jag fick ett ultimatum från min fru ( fått många sådana tidigare ), men jag märkte en skillnad - det var på riktigt denna gång. Jag fick nån insikt om att jag kan inte hålla på så här längre, jag har en fru och 2 barn som inte vill annat än att jag ska må bra och ta hand om dem. Jag började gå på möten, och där träffade jag så många som berättade liknande historier. Jag som trodde jag var så unik! Och på den vägen har jag börjat hitta sann glädje i livet igen, det är helt fantastiskt. Det som slog mig i ditt inläggvar hur lik din man jag var. Sket i allt, så länge jag fick hålla på med min alkohol. Jag blev full i skratt när du skrev om den där ostbiten till portvinet, men det är ju bara tragiskt egentligen. Så det finns garanterat hopp om att det kan bli bra, men han måste själv vilja ha förändring.

@Stark ibland +1 på det myssockan skriver. Precis, läs o kommentera gärna tidigare inlägg. Och du är inte dum. Jag tycker det hjälper att läsa om traumabindning och medberoende. Boken Fri från medberoende är bra. Det gör allt begripligare. Kram