Senaste kommentarerna i forumet

@t31967 jag har druckit nästan en flaska vin om dagen och betydligt mer på helgen senaste året. För 31 dagar sen slutade jag. Ingen har kunnat anat någon abstinens, möjligen har jag varit lite tröttare än vanligt. Sen har jag tänkt massor på alkohol, men det syns ju inte.
Så ja, det tror jag att hon kan ha gjort. Om det dessutom är så att hon bara druckit mycket i två månader så tror jag att det inte är så himla svårt att sluta.

@obekväm förstår dig precis, jag bor i ett hus med en man som gömmer små vin tetraboxar nere i vår källare. Han visar aldrig att han dricker framför familjen. Om jag frågar honom så säger han vad? Vad? Eller att jag beter mig som en övervakare och är sjuk i huvudet. Jag tar hand om allt med barn och hushåll och vi har 3 små barn varav en är nyfödd. Va så nervös inför förlossningen att han inte skulle kunna köra mig dit för att han skulle kunna vara påverkad av alkohol. Idag skulle han gå på AA och gjorde det men kom hem med ilska om att vi i familjen aldrig säger något gott om honom men där va främmande människor som sa att han är bra. Hela upplevelsen som skulle vara ett steg mot förbättring blev istället ilska och jag tror också han drack efter för han verkar inte riktigt sig själv.

Jag vet inte vad jag vill säga med min kommentar mer än att du är inte ensam, det finns fler familjer just nu som har en skit jul och nyår och som önskar att saker hade varit bättre. Mitt råd är nog att lyssna på din magkänsla, fast jag är själv skitdålig på det. Jag tror man som medberoende (anhörig) till en missbrukare ska söka hjälp. Så man blir guidad hur man tar sig ur situationen på bästa sätt för alla inblandade om det nu är att den beroende slutar eller om man går isär. För att leva i missär gör ingen glad tyvärr. Hoppas din situation blir bättre och stå på dig

Han skulle ändra sig sa han. Jag gav sista chansen, imorgon åker han ut. Han slet av mina glasögon så dom gick i två bitar. Ser inget utan då jag är närsynt så får gå med solglasögon. Det räcker nu, imorgon när han nyktrat till får han ringa någon som hämtar honom. Är så arg nu så jag kokar.

@t31967 godmorgon! Jag tror att de flesta här inne gjort precis det, druckit mycket varje dag och sedan slutat tvärt. Det betyder inte att vi kommer fortsätta sluta, men det kan betyda det.
Ha en fin dag

@t31967 jag tänker att hon vet att du vet, hennes barn och hennes familj vet. Om hon kommer tillbaka om ett tag får du nog snarare fundera på hur du vill att en relation ska se ut. Du kommer inte kunna hjälpa henne om hon vill dricka, det kan bara hon.

@t31967 jag såg honom dricka varenda glas. När det gäller alkoholism är det långt ifrån alltid man ser dem supa, men man ska nog alltid utgå från ATT de gör det. Oftast stämmer det.

@t31967 jag kanske missförstår, men det är ju redan slut. Hon har ljugit flera gånger, du litar inte på henne och har involverat hennes familj för att hålla koll. Hon gjort slut och så har hon sagt att hon inte heller vill ha en älskare/älskarinnarelation. Vad är det du ska göra slut på? Så länge hon vill att det är slut så måste det ju vara det, ändrar hon sig får du fundera på om det är den typen av relation du vill ha.
Lycka till!

Hjälp honom när han ber om hjälp, men sätt alltid dig själv din hälsa, ditt välmående i främsta rummet. Dessutom är jobbet inblandat vilket gör att andra är medvetna om hans problem. Sök hjälp själv om det gör det lättare att hantera situationen. Alltså du är viktigast, men tala samtidigt om att du är villig att hjälpa honom om han önskar det. Så tänker jag. Din bror har precis som alla ansvar för sitt liv.

Hej, är helt ny här och har knappt hunnit navigera runt. Säkert finns redan diskussioner om detta. Till saken: min lillebror har ett mycket problematiskt drickande. Han har erkänt problem och har också fått någon sorts rehabplan på jobbet. Detta skedde nu under hösten. Dock har jac känt mig skeptisk eftersom han inte är villig att prata om detta. Han har heller aldrig bett om ursäkt för någonting som skett under hans fyllor. Strax före jul började han dricka igen. Han gick inte att nå och både jag och vår mamma blev oroliga. Själv blir jag dessutom väldigt arg. Utan att gå in på detaljer gick hans beteende också ut över min son. Han själv säger att vi överdrivet. Att vår oro är vårt problem. Nu känner jag att jag inte orkar mer. Genomgår just nu en medicinsk behandling som gör att jag behöver fokusera på min egen hälsa. Jag skulle behöva sätta relationen på paus. Samtidigt vill jag ju inget mer än att hjälpa honom. Hur ska jag tänka?

@heltslut76
Kära du. Jag läser din oro. Och ledsamhet.
Vad vill du?
Jag skaffade aldrig barn med mitt ex då jag hann upptäcka i tid att han inte var någon lämplig pappa.
Jag levde i ett helvete under 12 år. I efterhand förstod jag att jag behövde den erfarenheten.
Jag behövde lära mig allt det som jag lärde mig under den tiden. Kortfattat. Så behövde jag observera omgivningen. Lära mig hur samhället funkar. Han var rik när vi möttes. Och han blev fattig. Gick i personlig konkurs. Jag var hjälpsam och gav honom pengar. Stort misstag! För hans alkoholism. Att jag gjorde slut på ett trevligt sparat kapital stör mig inte idag.
Jag fick se verkligheten.
Och jag behövde se verkligheten.
Hur hans familj gjorde och inte gjorde.
Nu fick han mat och husrum hos mig i många år, då jag inte hade mage att göra honom hemlös.
Men han började se ut som en hemlös. Jag köpte nya skor och kläder till honom.
Men de möttes ut. Han kissade ner sig. Bajsade ner sig.
Det gick långt.
Jag satte gränser med hjälp från psykolog.
Han flyttade.
Och jag kunde börja leva mitt liv.
Det var inte lätt.
Jag var så medberoende.
Vem skulle jag nu hjälpa?
Jo, mig själv.
Jag bad om hjälp på olika sätt.
Fick hjälp.
Fick jobb som jag inte kunde ha tidigare, då livet var i total kaos med honom.
Nu lever jag ett bra liv.
Sparkontot är trevligt igen.
Men dessvärre blev jag aldrig en mamma. Det kanske är för sent.
Du är en mamma.
Det måste vara det största som finns.
Tror jag.
Allt är upp till dig.
Det finns fin hjälp att få i vårt samhälle.
Vårdcentralen har kuratorer. Jag är inte troende , men har ändå pratat med en präst regelbundet.
Kommunen kan hjälpa till med stöd.
Börja med det som känns bra för dig.
Det är en process.
Livet är så vackert.
Allt blir bra!
Ett steg i taget.
Ta hand om dig!
Och ditt barn!
Kram 🤗

@oroligsjäl
Har tid över idag. Går in och läser. Hur har det gått för dig?
Hur har du det just nu?
Stor igenkänning. Jag hade ett helvete i 12 år. Idag mår jag bra och lever i ett harmoniskt förhållande.
Allting går.
Man måste börja någonstans. Att skriva här kan vara hjälpsamt.
Ta hand om dig.
Du är värdefull!
Kram 🤗

En missbrukare är expert på att dölja sitt drickande. Hon dricker garanterat utan att ni ser det. Är man van vid en sådan hög konsumtion märks det inte heller på en förrän man har druckit enorma mängder. Mitt ex kunde dricka nio glas vin på en eftermiddag och han verkade knappt påverkad...

Hejsan! @t31967, relationer där alkohol liksom kommit in bilden som en objuden gäst eller älskare är då knepiga grejer. Hur man agerar om man liksom tillsynes blivit till någons dörrmatta som det liksom kan trampas på lite hur som helst. Sånt beror väl på hur pass involverad man är i relationen som sådan, och om man kanske har minderåriga gemensamma barn, för då blir väl saken ännu mer komplicerad skulle jag nog spontant kunna tänka mig att säga lite försynt. Men att medvetet ge sig in i ett medberoende som det lutar åt att kunna bli för dig är väl inget som generellt rekommenderas att ge sig in i om man läser runt lite bland annat här på forumet.

Ha det så gott!

@heltslut76
Hej kära vän ❤️ Jag är mycket äldre än dig, men när jag var i din ålder så levde jag i samma situation som du gör nu. Jag stannade kvar i 7 år i hopp om att allt skulle bli bättre, men det blev värre och värre. Jag krossades totalt. Mitt egenvärde och självförtroende var på botten, som förstagångsmamma är man känslig och behöver trygghet. Detta som du nu går igenom är en form av psykisk kvinnomisshandel, sådant sätter djupa spår, och även din lille son känner av din förtvivlan. Jag skulle vilja ge dig rådet att lämna denne oansvarige killen omedelbart. Jag önskar så att jag hade gjort det med en gång när min son föddes för många år sedan. Jag förlorade flera år pågrund av att jag blev kvar. I backspegeln ser jag hur bra allt kunde ha blivit om jag hade tagit mitt barn med mig och ordnat med en trevlig bostad åt oss två. Jag önskar att du ska ha kraft och hjälp av någon att ta dig ur detta tillsammans med din son. Jag kommer att följa dig här, och jag finns som bollplank och stöttepelare om du vill.
Önskar dig och din son det allra bästa inför framtiden ❤️

@heltslut76 och jag är gammal nog att vara din mamma! Lämna honom. Nu. Gör livet tryggt och mysigt och härligt för dig och barnet. Lägg din energi på att läsa, lägga pussel, vara ute, fjällvandra och vad tusan du vill men lägg den inte på en kille som beter sig illa. Har du någon du kan vara hos ett tag, eller kan din kille vara hemma hos en av de där fria kompisarna?
Du kommer klara det❤️

@heltslut76 Hej 👋🏼 Du har visserligen hela livet framför dig men livet är för kort att levas på någon annans villkor. Det kan låta hårt men jag är förmodligen lika gammal som din mormor eller nåt 😉 Så länge du har ett vuxet barn i form av sambon som uppenbarligen kommer och går som han vill..varför ska du sitta & vänta på honom? Han verkar inte vara vuxen nog att vara just vuxen medan du "tvingas" till det eftersom ni har barn ihop. Mitt mormors-råd till dig är: var vuxen för er båda och kicka ut honom så kan han springa på krogen bäst han vill och du kan skapa en lugn och trygg miljö för dig och din son. ❤️

Hej…
Jag har snart gett upp helt. Min sambo sticker ut varje helg på bar eller på klubb, vi båda är lite över 20 och har en son.

Jag fattar ju såklart att det kan vara roligt att sticka ut och va med sina kompisar ibland men det är varje helg. Under dom senaste 4 månaderna har han nog bara varit hemma 3 gånger under kvällarna med mig och vår son… jag vet inte vad jag ska göra längre..

Har försökt prata med honom för att berätta att jag inte klarar detta då det blir väldigt påtagligt för mig och jag blir väldigt sårad av alla lögner om att han inte ska gå ut den helgen och ändå gör det. Flertalet gånger har han bara sagt ”Jag går bara ut idag, lovar nästa helg är jag hemma med er” och när nästa helg kommer sticker han ut igen. Han förstår inte att det är sårande när han inte lyssnar…

Han menar även på att hans kompisar sticker ju ut så varför skulle inte han kunna men det som är annorlunda är ju att dom inte har någon tjej eller barn så dom är helt ”fri”, jag blir så ledsen och gråter varje helg efter han har stuckit.. Inland ligger jag i flera timmar och bara gråter efter sonen har somnat för min sambo kommer ändå inte hem förens 7-8 på morgonen…

Jag behöver hjälp och jag vet inte vad jag ska göra längre, hela mitt hjärta känns som det har krossats och blivit stampat på. Mitt huvud orkar inte längre och min kropp är helt slut, det tar så mycket att försöka gång på gång och ändå vara stark för vår lilla son så att inte han ska behöva trösta sin egen mamma…

Jag tror man ska tänka som på flygplan vid ett tryckfall: sätt på din egen syrgasmask först innan du hjälper någon annan.
Att vara anhörig och medberoende är otroligt tufft. Om han ska klara sig ur detta behöver han professionell hjälp, men det kanske även du behöver. Kan ni prata med någon, var och en för sig? Och kanske även tillsammans.

@hockeymamma90
Hej. 💜
Så jobbig situation du befinner dig i.

Så bra att du skriver här. Att få känslorna skrivna och samtal med andra.
Jag vet inte hur mycket kunskap du har kring beroende, hur det funkar?

Jag tänker som så att förhoppningsvis hoppas jag att det kan få dig framåt är insikt i hur beroende funkar.

Att insuga kunskap genom olika kanaler hjälpte mig att komma vidare, och hoppas det också kan hjälpa dig på vägen.

Kram.
🌺🌺

Det känns som att jag är i en känslomässig berg-och-dalbana. Min man dricker i perioder. Han har psykisk ohälsa som han medicinerar för. I perioder är det bättre andra sämre och då dricker han mer. Han säger själv att han dricker för att det i stunden känns bättre. Varje period slutar med att han lovar olika saker och det ska bli bättre. Det blir bättre ett tag sen är vi där igen. Allt det här blir ett känslomässigt kaos för mig. Jag blir ledsen, arg, får ångest, stänger av mina känslor för honom. Samtidigt som min man vill ha stöd, omtanke och omvårdnad. Jag vet inte hur jag ska hantera det? Jag vill hjälpa honom men samtidigt går jag sönder inombords av det känslomässiga kaoset. Hur hjälper jag mig själv att orka stötta honom?

@Lilla Gumman
Hej lilla gumman. Jag läser din tråd. Du behöver en samtalspartner. Vårdcentralen ska kunna erbjuda fem samtal med en kurator. Om du frågar läkaren igen och är tydlig att du behöver kuratorstöd så har du rätt till det.
I annat fall skulle jag byta vårdcentral om det finns där du bor. Är det möjligt?
Jag har erfarenhet av att ta mig ur ett medberoende efter 12 år. Jag har också erfarenhet av att bli sjuk av SSRI och fick kämpa i många år att bli frisk. Jag är frisk och balanserad sedan många år. Medicinerna gjorde mig sjuk. Jag fick flera sorter, mot sömn, ångest och för att vara i balans.
Jag har startat trådar tidigare och du kan läsa i dem.
Min erfarenhet av samtalsstöd, sjuksköterska, psykiater och psykologer är stor. Jag kan lyssna på dig om du inte finner något!
Jag vet hur viktigt det är med en professionell kontakt. Och jag vet hur svårt det är i väntan på att hitta den kontakten.
Jag har varit ett stöd för många och jag är väldigt hjälpsam av min natur.
Jag är också mindfulnessinstruktör och leder skogsbad. Så jag kan förstå att du blivit hänvisad till mindfulness och skogen.
Alla som jag har träffat i mina arrangemang öppnar upp och delar med andra. Det är fint. Jag är inte utbildad samtalsledare, men jag har erfarenhet från patientsidan sedan mer än 20 år. På fortsättningsutbildningar till instruktör i mindfulness får jag ofta frågan om jag är kliniker.
Jag vet inte hur alkoholhjälpen ställer sig till att jag erbjuder dig samtal. Jag fick det bara till mig, att jag har tid och möjlighet. Fundera gärna på det. Allt gott till dig.

Vännen...
Din rubrik säger mycket.
Vill du berätta mer om hur du känner o mår i det som händer?
Finns här o tänker på dig ❤️
Kram

Hej Kristoffer,
Jo, jag känner till att jag kan ringa till er ❤️Jag började så, och den jag pratade med hänvisade mig till min kommuns individuella samtalsstöd för anhöriga (dvs socisltjänsten). Stödet är fint i teorin men för mig hade hen inget konkret annat ön stöd för att tänka på mig själv. Jag önskar verkligen att få möjlighet att klargöra/lösa mina tankar! Det är ett fint råd att täbks på mig själv, men det är inte det som är mitt problem! Jag behöver en samtalspartner.

Önskar alla här en fridfull jul.
❤️
Allt blir bra är min devis.

@fyfarao God jul 🎄 Jag tror det går åt ena hållet eller andra. Jag kan ärligt säga att jag drack mer först i sällskap (innan han blommat ut likt du skrev igår) och ibland drack jag för att stå ut med honom och ibland för att då skulle han bli mindre full. Det känns fruktansvärt att tänka på nu men jag kan inte förändra det förflutna. Jag är "glad" för din skull att du hatar alkohol. Jag är också glad att det är över för min del 🙏🏼

Jag önskar dig en fin jul och att du får råd, mod och styrka i julklapp. ❤️