Senaste kommentarerna i forumet

Hej. Kommer man månne alltid att ha "alkoholradarn" på? 🤔😟 t ex hur det dricks ...

Ja, denna tanken kom igår kväll.
Tänkte att, f_n, ska det aldrig ta slut ...
Hur trevligt som helst igår ju. 😊

Var på middag och blev igen extra medveten om vem som drack vad, t ex en drack en burköl och "ptsch"-ljudet reagerade jag på. Som att hjärtat slog ett extraslag.

Blir det en livslång extra sinnesnärvaro då man umgås med människor i olika miljöer där det dricks något? 🧐
Dessa människor igår drack ju inte sig onyktra, som jag skrev ovan trevlig samvaro, men ändå fanns den där delen av mig som noterade allt ... Och liksom lite till.

Kram,
Ha en fin kväll. 🕯✨️

Tack @Rike! 🏵️ Ja, du har ju helt rätt. Det ligger väl någonting svårt i att ta ett steg som "lämnar ut" den beroende, precis som i de andra situationerna du beskriver. Förmodligen en del av själva medberoendet, att vilja vara lojal och att någonstans känna sig rädd också.

Tack @Stark2025 ❤️ Blev det så att du träffade folk du kände och hur hanterade du det? 😊 Hur förklarade du för din partner?

@esterest Ja precis. Förstår att det egentligen blir samma i en större stad, eftersom man även där kan träffa någon man känner. Vilken rolig tanke, med grannen som också åkt till andra sidan stan😂
Jag antar att det är som @has säger ändå, att vi som är där kommer att vara i samma situation och alla vilja hålla det anonymt. Kanske man inte behöver säga så mycket, om man inte spontant vill det?

Jag tror problem nr 2 är större än nr 1 för mig just nu, då sambon verkar ha gått in i en ännu större förnekelse efter att jag konfronterade honom så öppet med beroendet.
Det känns helt enkelt jättekonstigt att säga att jag ska på ett anhörigmöte, när han anser att allt är jättebra och vi ska ha det mysigt med förberedelser inför jul. Men det kommer ju bara få vara konstigt. Ett steg bort från medberoende, att våga stå fast vid min verklighet.
Så mycket oro bor i min kropp.

Jag har också kikat på Co-anon grupper online. Kanske det är ett lättare första steg för min del?

Hoppas du finner mod! 🙏
Skönt att inte vara ensam❤️

Önskar dig all styrka!🤗

Ni ska inte skämma för att ni söker hjälp.

Tänker t ex mobbing - det kan fortgå år ut o år in pga att ingen vill berätta.
Barn som far illa hemma berättar inte och det fortsätter. Våldsutsatta berättar inte.
Det är starkt att söka hjälp!! Alla på plats är själva utsatta o söker en väg ut.

Lycka till ♥️

Jag är i samma fas och funderar också på att gå till ett anhörigmöte. Jag bor i en absolut större stad men känner ändå samma sak. Vem kommer jag känna igen? Vad säger jag då?
Tänkte även tanken en gång att åka till andra sidan stan, för att sedan tänka "tänk om en annan granne gjort precis samma sak", så började jag typ fnissa i absurdum över tanken. Vad jag försöker säga är - uppförsbacken att ta sig dit, känns även när man bor i en större stad, när man borde känna en anonymitet. Nej jag har inte kommit iväg ännu...

@Kameleont Exakt det jag känner!

@Prissen ja han tycker nog inte att han har något problem alls. Möten är för långt bort i horisonten. Funderar på om det finns någon podd som kan vara en knuff i rätt riktning.

Rådgivarna .. 😬🌹

@myssockan
Det jag var ute efter så var man kan hitta "följ tråd" - alternativet. Haft kontakt med administratörerna och det har fixat sig. 👍😊

Hej @Tröttiz ! För mig ser det ut som att man kan trycka på följ i slutet av varje tråd, under den tomma rutan för ny kommentar. Men jag har ännu inte förstått var jag får upp inlägg från trådarna jag följer😅🤔

Om man trycker på en profils namn kan man få upp alla trådar och kommentarer denna har gjort. Men det kanske inte var det du menade? 😊

Hej. Fråga till aktiva, jag har försökt leta upp stället där man kan välja att följa trådar, men inte hittat. 🤔
Tidigare har jag hittat stället och börjat följa tråd. Kan ni andra se ett "följ tråd" - alternativ? 🧐 jag har letat både på "senaste kommentarer" och "anhöriga" samt kollat upp att jag är inloggad.

Och till rådgivarna och andra, kanske bra idé att kunna ha sökfunktion på trådskrivare?
🌺

Alltså ni kan ju få en gåva redan idag, innan bodelningen.

Min första tanke är - tror du att hon använder pengarna som en ursäkt för att hon skäms för atthon stannar? Medberoende använder ofta hus, barn, ekonomi så. Även om det också finns en sanning i det..

I äktenskap gäller 50/50. Sen kan hon ju ge er en gåva.
Han får använda pengarna som han vill.

Hallo

Det är så pass att min mor vill verkligen skilja sig från min far då han har druckit varje kväll, i flera år i väldigt stora mänger. Shockerade mängder till man kan verkligen fråga hur han står på sina ben i dagens läge.. Detta har ledit till att han har blivit extremt känslolös, otacksam, stressar om allt möjligt i helt i onödan, respektlös, bryr sig inte när mor försöker be honom att sluta och använder hela sin pension till cigaretter + alkohol medans mor måste lägga mängder på pengar för mat, laga bilen, betala hyra, presenter till barn-barnen osv.. tillomed vissa tillfällen så har han tagit hennes kort och köpt alkohol.

Detta har pågåt i så många år, även innan jag var född men har blivit gradvist värre efter jag föddes vilket var 25+ år sedan.

Men nu har det kommit till en punkt där min mor gråter varje kväll, skriker på honom och skickar honom ur sovrummet varje kväll. För att det stinker alkohol & ciggaretter, han är extremt klumpig påverkad och inte så väl hygienisk. Hon klarar verkligen inte av det.

Tillomed jag och min bror har försökt att prata med honom flera gånger. Bett honom gå till beroendecentrum, psykolog eller be honom prata med oss varför han är som han är. Men han bryr sig verkligen inte/vägrar göra något åt sitt drickande och återgår till sitt drickande varje dag.
Han är bara tyst, KANSKE säger ett väldigt tomt förlåt och fortsätter med sitt beteende & drickande.

Min mor rullar extremt hårt nu mot att skilja sig men hon vågar inte/vill inte för att hon vill verkligen inte ge honom en slant av sina pengar då hon har en mängd som hon sparar som hon vill att vi ska ärva och som ska gå till barn-barnen.
För hon, jag & brodern vet att pengarna kommer gå direkt till att fylla på sitt sprit & cigg lager för vi har sett med våra egna ögon hur han har hanterat sina pengar.

Min fråga är till er då som kanske har upplevt, gått igenom samma sits osv:
Vad kan min mor göra? Hur var det för er som gick igenom en skiljsmässa med ekonomin som förstahand?

Hon har redan planerat att gå till advokaten vilket jag har pushat henne till, men hon säger att det ser inte bra ut för han har tydligen rätt till 50% av de hon äger/har enligt lagen.

@esterest Känner väl igen din rädsla för ultimatum. Jag har grubblat mycket på varför jag är så rädd för att ställa något slags ultimatum eller sätta ner foten.
Flera saker spelar så klar in men en stor del tror jag är rädslan för att effekten/förändringen skulle utebli. Då har jag bara fått ytterligare ett besked att han väljer alkoholen först. Då står jag där ännu mer besviken o ännu mer ensam. Och är dessutom mer pressad att agera vidare, ta nästa steg. Det är skrämmande.
Men att fortsätta som det är nu går inte. Tröttheten är enorm.
Jag hoppas du är ok!

@has Tack! 🙏 Det var en otroligt intressant episod. Besvarade min undran om hur denna "blindhet" för vissa sätter in redan på ett väldigt tidigt stadium eller alldeles från början. Jag är ju med på att det händer i relationen när våldet väl satt igång. Och precis som i teorin om kognitiv dissonans är det ett sätt för oss att anpassa oss i en osund miljö som vi upplever att vi inte kan lämna (förhållandet) av känslomässiga eller rent praktiska skäl.
Men här talas om en inlärd "förmåga" att inte se, från början.

En detalj från böckerna om medberoende träffade mig också, nämligen en slags inre tomhet jag har upplevt och känsla av att jag inte själv "fyller upp" mitt liv. Jag antar att det är sökandet efter det där som fattas som leder mig till personer som jag upplever som spännande och intressanta. När drömmen väl väckts om att jag hittat någon som gör mitt liv bättre, kickar den här blindheten in för varningssignaler som dyker upp.

Men det är kanske vad alla förälskade människor egentligen upplever? Man vill träffa någon som ska komplettera ens liv och göra en lyckligare.
Jag är osäker på om det är så, eller om det kan vara styrkan i upplevelsen som skiljer sig.

I den här relationen fanns inga tecken på alkoholberoende de första dejterna. Men den började väldigt intensivt, som mina relationer ofta gör, med känslor som kom snabbt.
Men jag minns att när jag väl sett tecknen och förstått att det fanns ett alkoholproblem, fortsatte jag att tycka att han var för bra för mig och fantastisk på alla sätt. Samtidigt som jag någonstans kände att "det" höll på att hända mig igen. Att döva den vetskapen var nog en av anledningarna till att jag började dricka mycket själv. Föll in i hans mönster.
Nu när jag inte dricker längre sen 5 veckor tillbaka, är det jobbigt med dissonansen mellan våra världar.
Jag försöker att fokusera på mig och mina känslor, men det är svårt. Önskade igår till och med att jag kunde gå tillbaka till blindheten, för när jag känner oro och sorg och vet det, och han är pigg och glättig och planerar för jul, känner jag mig galen.
Jag sov dåligt inatt och han frågade mig: Mår du bra? Han var genuint orolig. Och det kändes som att det är mig det är fel på, som har problem med mitt mående. Han har ju inget problem, lycklig i sin förnekelse...

Men det är väl återigen också det här att vara fixerad vid ett problem, hans drickande. En konstant oro som nästan aldrig släpper.

Jag hoppas att jag på något vis kan hitta ett sätt att få oron att bli mindre konstant och att tänka mer på annat.

Förlåt, det blev en lång rant om min situation.

Hur har det gått för dig? ❤️

Man ska nog inte underskatta att den ständiga krisen ger oss en kick också. En katastrof vi kan beklaga oss över, orättvisa, smärta, vi blir sedda och hörda, vi kan älta osv. Hade man inte den bekräftelsen på sin existens så kan det kännas lite som att man inte "finns".
När min relation tog slut slutade jag vara rädd för att få fylle-sms mitt i natten, fylle-samtal, fylle-ångest kastad i ansiktet jämt. Axlarna sjönk, kan jag säga! Det var som natt och dag. Och efter det vägrar jag umgås med folk som super. Så underbart det är att välja bort kaoset!

Jag tror också det kopplar till självkänsla. Innan man förstår sina egna mönster kan man inte sluta upprepa dem.
Vi på den här sidan är ju tyvärr extremt fokuserade på "våra" problempersoner men inte lika mycket på varför vi sökte oss till dem, eller stannar kvar.

Detta med att vänta på nästa gång.. se tecknen.. levde m en periodare så god igenkänning…

Detta med att vänta på nästa gång.. se tecknen.. levde m en periodare så god igenkänning…

Tack @has ! Ja det är sant. Och bra sätt att uttrycka det, att jag går för mitt medberoendes skull vilket ju stämmer.
Orkade inte clasha med hans väldigt annorlunda och glada verklighetsuppfattning idag, så väntar till ett annat tillfälle.
Betyder så mycket att kunna prata här, tror jag skulle bli tokig annars!

@Stark2025 tack för att du frågar ❤️ Inte idag tyvärr. Men jag vill gå när det blir lite lättare läge, eller kanske testa ett online möte.
Min sambo kom hem från jobb på eftermiddagen och han är ledig nu fram till jul. Han var glad och pigg, och tog en öl såfort han kom hem.
Det är väl nåt med den här känsloförnekelsen också som gör det svårt. Han är hela tiden positiv. Han ställer frågor som "har du det bra?", "är du glad?", massor av gånger under en dag och vill bara ha bekräftelse på att det är det. Det är liksom inte riktiga frågor.
Nu har vi ju nyligen både bråkat och pratat igenom allt flera gånger om hur jag står angående hans drickande.
Jag vill inte prata om det mer just nu.
Jag försöker fokusera på mina känslor. Jag känner ganska mycket sorg i samband med att acceptera hur verkligheten ser ut.
Det blir så konstigt när han kommer med sin positiva attityd som om ingenting har hänt. Jag orkar inte ta upp detta med mötet idag. Han ska laga god middag åt oss.
Just nu känner jag att gemenskapen här inne räcker fint❤️. Men vill försöka gå på möte lite längre fram.

Någon annan som lever med en positiv, glad och pigg alkoholist så att vardagen känns helt knäpp? 🙈🤪

Ja många gånger ,och varje gång tror jag att det är det sista.Det börjar komma skakningar i kroppen, darrande händer så jag tror att stormen är då g så frågan är bara när?