Senaste kommentarerna i forumet

@Lora 🙏🙏🙏⚘️🌷🖤❤T
Tack för dem orden

Att nå igenom skammen är inte lätt. Den lägger sig som en våt filt. Skammen kan träffa en varsomhelst ifrån. Det är lätt att triggas. Finns det någon ni känner som tagit sig ur problem som kan försöka prata med henne? Det kan ibland hjälpa. Då kan skammen läggas åt sidan och man får lättare att prata om hur det känns och ser ut på riktigt. Bakom alla skyddsmurar.

Beklagar verkligen sorgen. Är övertygad om att du gett din fru det allra bästa. Vissa vill bara inte skiljas från alkohol... Det är en vidrig process du tvingas igenom. All styrka. Dock fick hon vara som hon ville utan skuld från dig. Väldigt fint och värdigt. Tänk på allt fint ni haft och vad du gör belasta inte dig själv. Du gav henne så mycket frid man kan när alkoholen helt tagit över. Det går inte tvinga någon att sluta. Alkoholen är slugare än så. Den tar sig igenom minsta spricka och bara äger. Det var enbart hon själv som kunde fatta beslutet att sluta. Du gav henne allt och lite till oavsett att hon valde annan väg.

Ta hand om dig fina man. Du är beundransvärd och verkligen värd att leva utan denna drog ska jaga din vardag 🤗. Till din fru. Vila i frid. Äntligen kan flaskan läggas åt sidan och allt annat vackert som är du framträda.

Du har säkert fog för din oro om dina tentakler triggas. Oavsett det så är jag övertygad om att varje relation mår bäst om man inte bara lär känna sin partner utan även sig själv. Att man lär sig hantera sina känslor. I ditt fall oro.

Inga känslor är fel men jobbiga känslor är väl där för att signalera någon form av aktion så man kan ta sig till ett bättre läge? Då är man ju väldigt avhjälpt av att studera egna försvarsmekanismer och mönster. Detta så man kan hitta strategier att ta sig ifrån känslor som sänker en till att hantera dessa så man tar sig till en bättre plats. Tycker du ska syna rädslan med lupp och sedan fundera på hur du kan gå tillväga för att återfå god magkänsla igen. Sedan verkligen jobba på det. För visst är det så att man kan må bra även om ens partner dricker. Om man hittar strategier för att lösgöra sig från ens partners trista beteende i förhållande till alkohol.

Jag tänker så här. Du är uppvuxen i ett hem där alkoholen tog överhanden. Klart du triggas av det. Att han söker hjälp för sitt problem är bra. Söker du för ditt? Det sätter spår hos barn att växa upp så. Om man inte aktivt jobbar med det så finns det kvar. Det är inte rimligt att ditt obehag styr honom, precis som det inte är rimligt att hans sjukdom påverkar dig. Förstår du hur jag menar? Alla har en ryggsäck, liksom. Ibland är det bra att öppna sin egen och rota runt lite där. Det kan finnas saker som inte ska vara där. 🤗

@dagbok
Så sa mitt ex till mig med, att jag var överkänslig pga av mina tidigare erfarenheter. Han drack sig, innan jag lämnade honom, till psykoser, var på behandling men lyckades inte få bukt på sitt beroende. Så nog hade jag fog för att reagera, det hade inte med min barndom att göra, det var en naturlig reaktion på en sjuk situation.
Du reagerar helt adekvat och rimligt med oro, grämande och funderingar på det med barn. Han har ju någonstans förstått att alkoholen är ett problem han inte har kontroll över då han sökt hjälp för sitt beroende.
Alkoholism är en hemsk sjukdom och de flesta klarar inte av att komma ur missbruket, det är fakta.

Att du reagerar på att han "bara" tar 5 öl precis som många andra gör är ju att han är alkoholist, hans reaktion till alkoholen är helt annorlunda än en annan som inte är alkoholist.
Mitt ex blev totalt förändrad när han drack, beroendepersonligheten tog över och den jag trodde mig älska försvann.
Det är obehagligt.
Vad jag vill säga är att du överdriver inte, dina reaktioner är helt normala.
Ta hand om dig och låt dig inte manipuleras.

@medis69
Beklagar din förlust. Ta hand om dig ❤️

@medis69
Beklagar din förlust. Ta hand om dig!

Du har ju som jag medberoendet med dig ifrån uppväxten…

Hej! Igenkänning…är också uppväxt som du och det triggar nåt i mig när min sambo dricker. Har du själv gått någon behandling för medberoende eller så? (Ber om ursäkt ifall jag missade det i texten)

@gros19 Tack jag har kämpat men med facit i hand 🖤🖤🖤🖤

@Tröttiz Tack 🖤
Jag har ett lycklig ovetande barnbarn här som ger mig styrkan

Någon rättvusa i livet är svårt att hitta, men din fru förefaller ha haft en väldigt fin man. Ta hand om dig❤

@medis69
Beklagar sorgen. 💕 😔
Varma tankar till dig. 🌹

@Microduken Min älskade fru har kämpat färdigt 🖤 jag är så tom så orättvist snälla snälla försök förstå att ni som är sjuka gör ett försök i alla fall att få vård 😥

Jag var sån innan jag erkände för mig själv och min omgivning att jag hade problem. "Ingen ska tala om för mig" och jag blev lätt arg när folk lde sig i. Det fick hända en del tråkiga saker innan jag gav upp och lade korten på bordet. Inte det lättaste när det gäller en vuxen människa. Men nån gång kommer man till insikt, och då är man glad att det finns folk som bryr sig. Du har inte krängt henne. Bara varit orolig. Fösök få henne med dig på ett möte med någon expert på området. Be om en enda gång och lova att du inte ska smsa eller besvära henne så mycket sen. Jag var 40 när jag bröt från alkoholen. Minst 10 år försent. Men då orkade jag inte mer. Insikt och kanske få bort förnekandet kan hjälpa. Känner igen det på mig själv. Tyvärr förlorade jag mycket på vägen. Men har hon vänner du kan prata med så att hon inte känner sig övervakad av dig? Detta är inget ovanligt. Hon har bara inte erkännt för sig själv än. Då går det lättare, för man kan inte hålla den fasaden hur länge som helst.

Jag gick första gången till en mottagning med min dåvarande fru hos en socionom. Sen var det alla möjliga ställen, men jag vile inte sluta på riktigt då. Öppenvården var det som räddade mig tillslut. Skrev in mig och dom lägger upp en plan efter dina behov och önskemål. Kostar inget och man kan välja när man vill gå dit på veckoträff tex. Friskvård finns om man vill. Ingen behöver veta att du är där. Om det ska vara inskrivning för behandling så kanske man kan prata med läkaren om sekretess och få det till utbrändhet eller liknande. Jag ska själv börja på öppenvården igen och be om en remiss för utredning på mig själv via vårdcentral. då kostar det bara som ett vanligt läkare besök. Men jag är ingen expert på just behandlingshem. Men prata med en läkare på VC först om det går att få det genom en remiss därifrån. Då borde det inte kosta mycket.

@tomhaba Hej! Jag är i exakt samma situation som du beskriver! Smygdrickande, inga stora mängder men dagligen, och ljuger/nekar. Har konfronterat flera gånger men det blir ingen skillnad även om det verkar så när vi pratar om det. Har du fått hjälp för din egen del via kommunen eller bådas?
Vet inte hur man ska gå vidare just nu, vill inte heller ha det såhär!
Du är inte ensam, kram.

Min man gick på vårdcentral i ett halvår men det gick inte framåt. För en vecka sedan var han på socialen och pratade med dem och på dessa få dagar har det gått väldigt mycket framåt. Hade jag/vi vetat det så hade vi sökt hjälp där mycket tidigare.

@Azalea Har via socialen fått hjälp och väntar på plats på behandlingshem. Vad kan man förvänta dig händer på 5 veckor?

Min partner är på samtalsterapi. Det går bra men långsamt. Hen tappar sugen. Väldigt små framsteg, nästan. Vill gärna in på något behandlingshem. Hur finansierar man det? Privat?
Problem: hen vill inte berätta för arbetsgivaren. Hen vill inte gå via kommunen, socialen. (Började med det för något år sedan).
Samtalsterapi är genom 1177.
Det går inte att sjukskriva sig på något enkelt sätt.
Hen vill gärna in på ett hem, den tid som krävs, men vill helst inte berätta för någon om sina problem. (Hens barn vet en del men långt ifrån allt). Hen "skäms" över sin sjukdom och vill helst klara av att bli nykter själv. Ett antal försök har gjorts men efter 1-2 dagar utan alkohol så ger hen upp. Det skylls alltid på något "externt" för då slipper hen ta eget ansvar och ta sig vidare. Att hen kommer att lösa detta på egen hand känns inte troligt, tyvärr.
Vi tar tacksamt emot tips och idéer på vilka vägar man kan ta sig vidare.

@medis69 Käraste du. Ja, jag började gråta när jag läste ditt inlägg nyss, det är en så sorglig och vidrig sjukdom, som "staten" tillåter, finansierar, och tjänar skattepengar på. Det är en så vidrig paradox, som stinker dubbelmoral lång väg. Har själv en vuxen dotter som nu är så långt i sitt missbruk, att jag befarar det allra värsta. Min älskade lilla dotter. Hur jag har sett denna vackra, glada, intelligenta, roliga, underbara unga människan, bara på några år, förvandlas till ett "vrak" som endast klara av att "piggna till" så pass, så hon orkar ta sig ut för att köpa mera sprit. Annars har allt annat försvunnit från hennes personlighet. Hon avvisar mig, vill vara ifred med sitt missbruk. Jag lider verkligen med dig, in mitt djupaste. Så mycket spill av liv. 😢😢😢

Ja, hon är min älskade "unge", men ochså en vuxen kvinna på snart 40 år. Har jag kanske kränkt henne? 😞

@Kärringen Åhh, Det var därför att hon blev så "förbannat" på mig, för att jag bad henne om att omedelbart låta sig inlägga/ ta emot behandling m.m. Hon har försökt, men avviker alltid, och faller snabbt tillbaka i ett eskalerande missbruk. Nu går det snabbt, då hon helt har övergått till sprit. Jag förstår ju att hon går i "försvarsposition" för att få vara i fred och fortsätta. Jag har aldrig "klandrat" henne, utan bara bedyrar min oro och kärlek till henne. Kan jag ha gett henne skuldkänslor fast det är det är jag som har det? Åhh det är så fruktansvärt och jag får gråtatacker dagligen. Det är nu sen jag skrev förra inlägget, ca. 4 veckor som hon blev så arg. 😞 Dock har hon haft kontakt med sin syster för drygt en vecka sen, därför vet jag lite om henne just nu. Ja, detta är så trist, och jag vill inget hellre än att hjälpa och stötta henne, som hon behövde för, men nu när det har gått så långt, avvisar hon mig totalt. 😢

Jag är i en liknande situation. Min partner har nyligen börjat få samtalsstöd. Det blir långsamt små steg i hens förhållningssätt/medvetenhet till drickandet. Behövs sannolikt mer hjälp än så men det är en bit kvar på hens resa.
Jag behöver hitta min plats i livet. Är glad att svaren du fått ger såna ledtrådar som även jag kan ha nytta av. Jag glömmer mig själv väldigt ofta. Dags att ändra på det för min egen skull.
Tänker absolut inte ge upp eller svika hen. Vi har det bra tillsammans!