Senaste kommentarerna i forumet

Jag har varit nykter i mer än 6 år, men min man vill inte sluta dricka. Han köper hem stora lådor öl och vin från systembolaget. Och dricker varje kväll. Vi är fyllda 70 och han tycker, att jag kan unna honom detta. Han är förbjuden av barnen, att dricka tillsammans med dem och barnbarnen, så det gör han inte. Men då måste han ju ha abstinens, men det erkänner han inte. Läkaren tog peth på honom, som var mycket högt. Han höll då upp till nästa peth och läkaren grattade honom. Men han fortsatte dricka direkt. Vi har varit gifta i snart 50 år och druckit tillsammans tidigare. Jag har funderat på, att lämna. Men beslutat, att stanna. Har satt + och - på en lista. + överväger!

@förlorare ❤️

@förlorare ❤️

@förlorare ❤️

Hej Humlans!

Jag ser att du startat två trådar med samma namn, och att du i den andra tråden (https://alkoholhjalpen.se/forum/forum-anhoriga/225958) redan fått svar av flera andra användare. Om du vill kan jag lägga in dessa inlägg i den tråden istället, så blir det lättare för dig och andra att följa! Säg till i så fall så ordnar jag det.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@förlorare
Bra uttryck "ta dig mod" just det gjorde att jag lämnade honom.
Kastade mig ut i friheten, bad om hjälp och hamnade på fötterna.
Livet är spännande igen, mystiskt och framförallt " Jag bestämmer" vad jag vill i mitt liv.
Jag blev utnyttjad till max, tillintetgjord och nedbruten ändå stannade jag lojalt.
Det finns hopp ❤️

@Maruschka sen hoppas jag så klart att du ändå tar mod till dig och går. ❤❤ starta nytt liv.

@Maruschka har du testat att filma honom och visa hans beteende nästa dag? Så gjorde jag med min man när han somnade där han satt och sen vaknade och vinglig gick och fyllde på glaset igen. Det tog skruv när han fick se sig själv kan jag lova. Inte så att han slutade att göra så utan jag fick städa undan alkoholen utan protester när jag tyckte han tagit tillräckligt.

@minresamotlugnet en fantastisk insikt du har där. Hur är stödet från min omgivning egentligen?

Gå på mammagrupper i nya området försök hitta nya vänner med fokus på barnet så får barnet vänner inför småbarnsåren samtidigt. ❤

Kika efter barnvagnspromenader i området på fb t e x

Önskar dig all lycka till med din nya lägenhet.

@Pan pan du kan väl ringa alkholhjälpens stödlinje sä du finner styrkan att ta dig därifrån?

Hejsan alla. Har inte skrivit på väldigt länge nu. Går fortfarande i tankarna om att flytta men det är väldigt svårt å ta sista steget tyvärr. Det rullar på som vanligt med min sambo,smygdricker för det mesta och nu i helgen så var jag faktiskt ute å roade mig och han var chaufför men då drack han på söndag för att straffa mig tror jag😔 kanske inte är så men det känns så för mig. Sa till honom att d var ju ingen bra idé å dricka då men till svar får jag att han körde på mig på lördag och jag som var full då ska inte säga ett skit om det. Känner mig som en fånge i mitt egna hem på ett vis😔. Han vet ju precis vad han ska trycka på för knappar så jag ska må dåligt. Tyckte även att jag märkte lite igår på honom när han kom från jobbet så när han vilade sig på maten så smög jag ut i bilen och hittade ett 6pack med folköl som var gömt under en jacka och det fattades några öl. Är så ledsen hela tiden och så ont i magen hela tiden. Får väl skylla mig själv som är kvar men är så svårt å bara sticka.😔. Gott att få skriva av sig lite till människor som förstår mig. Kram till er❤️

@förlorare 🙏❤️

@minresamotlugnet
Hej, tänkte inte logga in här på en stund. Har fått ett dödsbesked. Som inte har med missbruk att göra.
Läser ditt senaste inlägg.
Jag har varit patient i psykiatrin och det är tack vare flera vårdgivare som jag är frisk idag. Har varit sjuk i en bipolaritet och hade en mycket svår period under flera år. Jag antar att mitt ex, som var och troligtvis fortfarande är alkoholist var en slags räddning, då. Dels för att han accepterade min diagnos, vilket inte många andra gjorde när jag insjuknade. Jag hade redan insjuknat när jag mötte honom.
Och jag hade sett till att göra min resa till balans innan jag mötte honom. Jag hade förstått hur det såg ut. Med mediciner, vården, eget ansvar.
Jag satte mig själv i första rummet. Jag besökte en yogastudio och det blev också min väg ut ur medicinering, i samråd med min psykiater. Det är STOR skillnad mellan psykiatriker, sjuksköterskor och övrig personal inom psykiatrin. Jag skulle jämföra det som att vinna på en trisslott. Att vinna 30 kr då och då är inte omöjligt. Och det kan jag likna med att få samtal som kanske hjälper i stunden. Men hur många vinner storvinsten? Jag är övertygad att min storvinst kom iform av den bästa psykiatern. Hon gjorde en plan med mig när jag ville trappa ner på medicin. Jag ville bli en mamma och därför så var jag så motiverad att ta hand om mig så bra. Det var då jag upptäckte att mitt ex var alkoholist. Och jag ville inte ha barn med honom.
Vad vill jag säga med detta?
Jo, att du behöver söka vidare. Det finns några storvinster därute, i form av professionell, erfaren och samtidigt engagerad personal. Vi är alla människor. En del passar inte som säljare. En del passar inte som läkare.
Jag har observerat att många i vården sliter. Pandemin har påverkat miljön.
Vi behöver alla vara varsamma med oss själva och vår omgivning.
Precis som vi alla behöver minska vår elförbrukning.
Tappa inte hoppet om att finna en god samtalskontakt. De finns! Kanske en präst?
Jag tackar mina änglar några gånger om året. De hjälpte mig att inse mitt medberoende och hur jag skulle ta hand om mig själv. I första hand. Och sedan kan jag ta hand om andra.
Jag är en omhändertagande människa.
Och om jag skulle orka, då skulle jag bli vårdgivare själv. Jag var för generös med mitt ex och jag gav honom allt jag hade och mer därtill, så att utbilda mig idag finns inte på min karta.
Jag njuter däremot av livet utan barn och utan att ha en "riktig" utbildning.
Jag är i det som är. Jag lever i verkligheten. Det gjorde jag inte förr. Inte då jag var sjuk.
Jag har lärt mig leva, ett liv i balans. Och det betyder verkligen allt för mig.
Men jag hade gärna haft ett riktigt barn istället för att ta hand om det stora barnet som mitt ex var.
Livet. Det är som det är.
Vi har det liv vi har.
Och så länge vi lever, kan vi förändra.
Och leva det liv vi önskar.
Det gäller bara att lyssna till sig själv.
För inom oss, finns alla svaren.
Men för att nå dem, behöver vi stilla oss och lyssna.
Ta hand om dig!
På alla sätt.

Vi blir ensamma i att leva i en missbruksfamilj, endast som som gjort det själv vet, så därför är detta forum en sådan läkande och vilsam plats att vara på. Här kan man tugga, låsa sig i gamla tankemönster ,utan att någon dömmer. För mig är det en tid efter men tankar, ångest följer fortfarande så att vara här fortfarande är så skönt 🙏 2 steg framåt och 1 tillbaka rätt var det är. Vi alla har drömt om tillfrisknade hos vår partner men det är en tuff sjukdom som endast den beroendesjuke kan ta sig ur, självklart med hjälp av oss men det är inte vårt ansvar. En alkoholterapeut sa till mig, flytta, pausa, vila ifrån varann. Är kärleken stark och hennes blir frisk så är det bara att fortsätta, men minst ett år och jag tyckte det var vilsamt och dämpade mitt dåliga samvete när jag gick. Och jag sa även dom orden men det gick inte och idag är jag glad att jag inte ödslade mer tid, för tiden går. Kämpa på, vi finns här 🌞

@förlorare
Jag vaknade just och tänkte på din tråd. Tänker på dig. Tänker på vad du har framför dig. Ser också utan att läsa mina kommentarer igen, att det hände något hos mig genom att jag satte ord på vissa tankar. Utan att utveckla dem mer.
Min historia med mitt ex stod för det osunda. Nu har jag det sunt igen. Och jag har jobbat för det, kämpat. Att springa i skogen, träna på gym och basta efteråt, liksom att ta hand om det inre med meditation var min väg att hitta den jag var innan han bröt ner mig, bit för bit.
Du upptäckte något han hållit hemligt. Mitt ex drack öppet med mig, men det visade sig att han hade små flaskor av jäger i sin portfölj. Och det där med cidern var mycket värre än så. Han stod i en park och drack direkt ur en spritflaska, en billig sort med hög procent.
Det började med Gourmet restauranger och fantastiska viner. Och det slutade med att han drack i en park.
Jag känner till varje vän till honom som har liknande problem. Och jag undrade som du, varför pratar han med någon som är så full, nästan så att de inte kan föra en konversation.
De pratar förmodligen, för att de är de enda som lyssnar på varandra, när de behöver varandra, när de är nere i botten av glaset. Och i bästa fall har de haft glädje av varandra i ett nyktert liv också.
Om du behöver svar, fråga de han ringde på fyllan. Eller de han svarade.
Ta hand om dig.
Nu pausar jag att logga in här. Jag har fått ett dödsbesked. Och det har inget med alkoholmissbruk att göra.

@Backen123 för mig gör det inget om du kliver in i tråden. Jag tar till mig allt ni skriver ❤

Värdefulla kommentarer att läsa o begrunda. Klurigt det här med att man tappar bort sig själv o fokuserar mycket på den beroende. Jag vet knappt vad jag vill längre… om jag nånsin visste förståss. Tid o distans är väl det jag behöver ❤️ Tack

@Sisyfos en väldigt intressant och tröstande text, jag tackar för den och låter den sjunka in 🙏 skriver inte mer för att inte kliva in mer i någon annans tråd

Tack Åsa för de orden. Det finns naturligtvis så mycket mer än det jag skrivit. Men jag kan inte hitta en enda positiv sak med hans drickande. Han blir otålig och en jobbig fan som ska klaga på petitesser. Inte kan man gå ut med honom, det vore skämmigt till tusen, en gång envisades han med att han var nykter och vi skulle gå och handla. Kunde inte gå brevid, gick bakom och skämdes. När han är nykter däremot så har han många fina sidor, Dr Jekyll och Mister Hyde som så många andra erfarit i sina förhållanden med en missbrukare. Hoppas jag är stark nog att hitta en ny väg som går framåt.

@förlorare jag förstår den känslan, naiv och blåögd.
Men vad är alternativet att misstro folk, bli cynisk?
Det visar att du är en empatisk, kärleksfull person som inte tappar tron på det goda i människor. Det är de finaste egenskaper som finns hos en människa tycker jag ❤️
Alkoholismen är en grym sjukdom som inte bara drabbar alkoholisten själv utan även de som lever med alkoholisten, ja till och med efter man lämnat (i de fallen man gör det).
Som sagt, var snäll och förstående mot dig, du har sannerligen gjort vad du kunnat. Stor kram ❤️

@förlorare
Det är svårt att veta vad människor har med sig från tidigare. Mitt ex var så mobbad i skolan. Han var rädd för att bli ihjälslagen under första skolåren. Det gör något med en.
Jag har mött en del människor i hans affärsnätverk. En del är onda. Jag drack själv i början, men råkade illa ut av onda människor, så jag slutade helt och hållet. Att leva kvar med honom i nästan 11 år och 10 utan alkohol för min del gjorde att jag observerade de som drack. Jag har skrivit av mig, om olika scener som jag har bevittnat. Det gjorde att jag förstod, att jag skulle se på alkohol som jag ser på psykopater.
Vi har alla våra processer att landa i.
Du kommer att landa i vad du behöver.
Ta hand om dig.
Det du inte får veta. Kanske du kan skriva om det. Eller skifta fokus. Kanske du kan börja med något som du inte haft tid med? För att ge dig själv en "nystart".
Och möta människor med liknande intresse.
❤

@Snödroppen Jag känner mig väldigt naiv och blåögd och samtidigt så har jag en stor sorg. ❤💔

@förlorare Förstår att du är chockad och utan svar, du ska dessutom hantera att din älskade hat gått bort.
Jag känner med dig. Det är hela spektrat av känslor när man levt med en aktiv alkoholist som man haft en kärleksrelation med.
Bra att du skriver här. Du är inte ensam här.
Ge dig själv tid, utrymme och massa förståelse i den här processen.
Beklagar din sorg <3

@Sisyfos jag måste ju bearbeta min sorg innan jag kan gå gå vidare. Just nu är jag i chockfas. Bearbetar mig själv också och mina egna alkoholvanor samtidigt. I början av vårt förhållande var det supermysigt med levande ljus och korka upp t ex en flaska cava. Vi festade och skrattade till sena natten men nånstans vände det och när jag vaknade mindes jag inte när vi gått och lagt oss och hur vi kom i säng. Han var inte bekymrad över sånt när jag sa att jag hade minnesluckor för mig blev det ett extremt obehag för "jag vill ju ha koll på läget"

Min alkoholkonsumtion krympte och när han började somna lite varstans och fortsätta dricka när han vaknat då började jag bli på helspänn när vi skulle ta några glas sen blev det inte kul alls att dricka längre men det är väl vanligt att den ena partnern blir sån när den andre eskalerar.

Känner också igen så mycket här på akoholhjälpen om ursäkter. Nu har vi slitit så hårt ikväll nu förtjänar vi ett glas, eller vädret är så underbart vi kan väl koppla av, livet känns så underbart kan vi inte bara ta några glas ikväll.

Ja så kvällar vi bestämt oss för att inte dricka blev ändå oftast några oplanerade glas tillslut.

@Självomhändertagande vi hade vänner till honom som kunde ringa jättefulla. Jag var helt chockad över hur påverkade de var och sa till min man att den personen kommer ju inte minnas imorgon att han ringt. Jaja sa min man då, han är sån. Sen hade han jättestädade vänner också som aldrig skulle ta en droppe för mycket, även de som aldrig skulle dricka. Han levde 2 helt olika liv med olika vänner. Jag upptäckte en gång tidigt i vårt förhållande att han bytt ut innehållet i sin folköl mot whiskey. Vet att jag frågade hur han kunde göra så och låtsas att han bara tar en folkis inför mig och varför man ens vill låtsas så där. Fick faktiskt aldrig svar på det. Han hade slutat med whiskey då, det var ett krav från mig för den blev helt ohållbar. Ramlade och slog sig illa, somnade utomhus och sånt. Där kunde jag ju gått men såg honom aldrig mer ta whiskey när jag sa att starkare än vin var oacceptabelt. Såg aldrig några flaskor heller (letade ibland).

1 gång förra året upptäckte jag samma sak med en folkis men med rödvin istället. Jag sa ilsket gör du så här nu igen. Hur ofta har du gjort så? Hela tiden? Och krävde ett svar på varför men det fick jag inget svar på.

Vi hade god ekonomi lyckligtvis mest tragiskt att jag inte kopplat att han smugit så dolt att jag inte upptäckt något alls senaste året.

Han älskade mig mycket det vet jag och han vet att jag älskade honom enormt.

Han måste haft mycket ångest inombords att han inte bara kunde låta bli drickat åtminstone inbillar jag mig det eftersom han dolt det så otroligt.

Jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka min man och undrar ju så smått hur vår framtid blivit. Kanske massa bråk om alkohol eller så hade han fortsatt dricka lagom och dränkt sig i alkoholen när jag var bortrest eller helt städat upp sig.

Nu får jag aldrig veta. 💔