Senaste kommentarerna i forumet

@Backen123
Igår mötte jag en kvinna i bastun som jag pratat med förr. Jag berättade om mitt ex, hur jag fastnade i ett medberoende och hur jag räddade mig själv genom att utbilda mig inom mindfulness. Att det var först då jag insåg hur dåligt jag tog hand om mig själv. Att jag gav honom precis allt. Och mig inget. Det är 5 år sedan. Jag minns att efter 6 månaders egen praktik så började jag förändra mig till den jag ville vara. Och jag observerade hur jag levde. Hur han levde.
Jag minns den dagen då jag morgonpigg steg upp tidigt och skulle träffa mina kurskamrater för att guida en grupp i någon meditation. Mitt ex satt i köket, full, som vanligt. När jag skulle gå till detta viktiga möte, där jag investerade i mig själv. Jag hade inte tänkt att arbeta med mindfulness, jag behövde bara hitta ett sätt att ta mig ur min situation. Och den enda jag bad om hjälp, att hans son skulle flytta ut, var hans far. Men han trodde inte på mig. Och han fortsatte att ge sin son pengar så att han kunde uppehålla drickandet, utan min vetskap.
Snart har det gått 1 år då jag slutade svara hans försök att kontakta mig. Jag tror inte att han inser vilka "uppoffringar" jag gjorde. Även om jag är helt ansvarig för dem. Det tar tid att komma tillbaka, till en slags normalitet. Nu är jag tillbaka till den människa jag var innan jag visste vad medberoende är och betyder. Pånyttfödd var det en kvinna som sa till mig när jag berättade om min medicinfrihet för några år sedan. Jag förstod inte riktigt då. För mig var det självklart att leva ett sunt liv utan medicin. Men idag kan jag säga, jag är pånyttfödd. Jag har lärt mig precis hur jag fungerar. Om jag var en bil så är jag också min verkstad. Jag förebygger ohälsa och lever långsamt. För att jag vet, att leva snabbt leder bara till stress och stress leder bara till sjukdomar. Och vissa mediciner kan leda till nya sjukdomar som man inte känner till. Jag har skrivit min bok, som stannar i min skrivbordslåda i minst ett år och får mogna. Jag behövde skriva av mig. Men jag tror inte att jag vill berätta öppet. Det skulle bara visa vilket elände det är, även i de familjer där det inte "borde" vara det. Och jag vill inte svartmåla de läkare i hans familj som har fina barn, men som var lika medberoende som jag. Och alla svarade mig med tystnad. Jag undrar hur de bemöter sina patienter. Kanske med piller. Och piller. Och piller. Och omänsklighet.
Jag har firat 1 år med min nya friska pojkvän.
Och igår hade jag ett underbart samtal med en annan kvinna i bastun. Jag berättade om mitt ex. Och hon berättade om ett ex, som nästan vägrade flytta ut. Same story. Levde på henne. Och manipulerade.
Hennes story berörde mig så. Idag är hon pensionär. Hon var i min ålder när hon träffade honom. Och jag tänker, att jag är i en ålder där jag ännu kan skaffa barn. Men jag vill bara landa ett tag till.
Jag är pånyttfödd och jag älskar mitt liv som det är just nu. Jag är fri. Fri. Fri. Fri. 🙏
Fri att leva mitt liv. Som jag vill.
Jag hoppas att vi ses en dag och delar glädje och tacksamhet med varandra.
Efter samtalet med kvinnan i bastun igår, så förstår jag hur viktigt det är att få dela stories med varandra. Om man vill.
Det är förlösande. Särskilt när man är fri.
Var varsam med dig och andra idag. Och alltid. ❤️

@Backen123 💗💗 Tror det hade varit fint för både kropp och själ🧡

@Backen123 💗💗 Tror det hade varit fint för både kropp och själ🧡

Han ger inte svar på saker och vill inte svara utan blir bara arg.
Det kan vara konstiga saker som att ta bort min tagg på fb det fattas potensmedel.

@Snödroppen
Vet inte hur man ska gå tillväga.
Vågar inte riktigt söka hjälp, då blir det väl ytterligare orosanmälan på barnen.

Så fint det vore att få träffa er alla. <3 @Backen123 @Azalea @MalmMia

@Azalea visst vore det, tänk att få möta er medsystrar över lite god mat och dryck 🙏

@Saber
Jag förstår dig, har varit där själv.
Det är ett helvete att leva i det där limbot.
Även om man själv förstår och andra säger till en att det är bäst att vara isär så behöver man komma till det beslutet själv.
Det råd jag kan ge dig är att sök hjälp, be om stöd, hitta någon du kan prata med som du känner förstår dig och någon som du är och kan vara helt ärlig med.
Det var så det började för mig.
Styrkekram ❤️

Vad jag vacklar i vad som är bäst att göra. Å ena sidan vill jag inte lämna honom å andra sidan kollar jag på annat boende. Det går från dag till dag och ibland timme för timme.
Just idag är jag trött och less på allt. Efter kontakt med socialförvaltningen i kommunen så kommer det åter bli en orosanmälan på barnen, något som redan gjorts av psykakuten i torsdags förra veckan.
Så less på att och då har han inte fått någon hjälp än.
Vet inte vad jag ska göra.

Ni kan nog inte göra så mycket för att få honom att sluta dricka. Berätta hur ni upplever det om er oro men säg inte vad han ska göra. Missbruk och beroende handlar ju inte om förnuft utan enbart om känslor så logiska argument biter inte.

Förstår oron för din mamma och att det är svårt att se hur hon påverkas av din pappas drickande. Kanske kan du föreslå henne något anhörigprogram eller besöka något alanonmöte. Ni kan ju gå tillsammans. Då får hon lära sig om medberoende och vad som händer med henne. En ventil där hon kan uttrycka alla sina känslor och få svar på många frågor.

@Backen123 😇
Åh sy mysigt det vore

@Backen123 😇
Åh sy mysigt det vore

@Livrädd igen Jättestarkt av dig att bryta dig loss! Det enda som hjälper är total avhållsamhet från den personen som beter sig så som din ex. Nu är det viktigaste att du bryter isolationen och att du pratar och tar kontakt med andra människor. Det är det värsta att man oftast bara har honom att prata med och han är sjuk. Det är svårt men du måste ! Det finns människor som vil dig väl och som kan hjälpa dig om du bara ber om hjälp.

@Ellemay
Jag är ingen psykolog eller så, men tror att då man upplever att något är ett problem är det mycket mer än man tror. Eftersom att skygglapparna är på ...
Förstår din oro, fastän jag kan inte förstå helt då jag inte har egna barn. Men ens oro måste vara så mycket mer och värre.
Det där då du tar upp din oro - spontant känner jag att han försöker få bort uppmärksamheten från honom genom att dra upp dig och hans besvikelse. Att DU är tråkig. En tanke bara. Det är obekvämt för honom och en flykt är kanske att fokusera på dig. Vet inte vad du sagt då, men förhoppningen han har är då möjligtvis att du börjar prata om dig och inte fokuserar på honom. Som sagt - jag är inte psykolog men spontant upplever jag att du inte ska gå i den "fällan" att börja prata om dig då du tagit upp honom ... Gå inte på hans manipulation.
Och nej , nej , nej. Du har inte missuppfattat. Du överdriver inte. Du är verklighetsförankrat. Du är den klara i denna situation. Som det verkar, verkar du snurra med i denna karusell. Hoppa bort och se karusellen och agera därefter.
Beträffande barn med i bilden har jag inget bra svar. Har inga själv, och har inte träffat mitt ex barn då barnens mamma satt stopp. Det jag bara känner är att ha en plan på vart åka om det skulle spåra.

Tack för att det finns nån därute som hör.
Det har väl kanske sjunkit in de senaste dagarna att det här kanske är ett större problem än vad jag vill inse.
Jag vet att han drack i helgen. Såg hur han smög ut efter middagen o vet att han drack under dan igår när han va med ungarna. Förvisso bara en öl, sa han när jag väl frågade. Jag känner mig orolig för barnen. Orolig att det ska hända nåt. Han kör mycket bil i jobbet och jag känner mig orolig för att det ska hända nåt.
När jag tar upp min oro för att han dricker så får jag bara till svar hur besviken han blir. Hur tråkigt det är att jag är så. Hur jag måste jobba på mitt förtroende.
Jag funderar ibland på om jag missuppfattat allt. Kan jag ha vart med o druckit upp dom där tomflaskorna som ligger o dräller utan att jag minns det?
Jag vet inte vad jag ska göra med informationen. Och jag vet inte vart jag ska få hjälp. Jag flyttade långt för kärlekens skull o är väldigt ensam o isolerad. Har mao ingenstans att ta vägen. Skulle vilja lämna. Men vad händer med barnen då?

@Snödroppen

Tack för dina ord idag ❤️

Jag är tacksam om det blir så - men vet att det blir bra för mig o dottern även om det inte blir så ❤️ Mitt liv är mitt trots allt

@minresamotlugnet känner med dig ❤️
Det är så smärtsamt och svårt.
Det är så starkt av dig att du tagit de stegen du gjort.
Jag hoppas innerligt att han också väljer att tillfriskna och att ni senare kan träffas friska igen.
❤️❤️❤️

@Snödroppen

Tillfriskna är det enda rätta. Tacksam att jag exponerat det hela för flera bekanta o familjen - så jag inte kan backa.

Ledsen att det skulle gå så långt att vi måste flytta ut. Men han valde att ta det så långt.
Gränsen går där det potentiellt skadar min dotter, då min självkänsla är i botten (ej än), då vi har mer dåliga stunder än bra….

Nu är det före det händer… med ett hopp om att han kan/vill/tar sitt ansvar. Om inte - då var det hans val och vi for inte mer illa i detta.

Det är kanske mer komplext än att det bara är ditt ego. Var inte hård mot dig själv men ärlig.
Det låter som en bra idé att skaffa fler vänner och framför allt stöd, ofta behöver man själv tillfriskna efter att ha levt som medberoende. Friska relationer där man ger och får. Omtanke,stöd och ett friskt perspektiv.
Det är väldigt svårt för alla har sin egen "botten", ögonblick när man inser attjag vill inte delta i det här längre.
Det enda vägen fram är egentligen att stå kvar eller tillfriskna. Väljer du tillfrisknandets väg så får han ett val, då han ser att det blir konsekvenser.
Det är hans val.
Vad är dina behov? I en relation. Hur känner du, var går din gräns?
Det svåraste som finns. Jag klarade inte detta själv utan bad om hjälp.

@Snödroppen

Tack ❤️ Jo det sista jag vill är att min dotter ska få lida för att jag (mitt ego) har behov av att stanna kvar i en relation med någon som är sjuk. Svårt att förlåta sig själv om så skulle ske.

Jag hoppas o längtar nu. Han är min bästa vän. Tomt nu. Har inte många vänner, kanske dags att skaffa lite fler nu?

Vill egentligen göra det som är bäst för hans eventuella återfrisknande… hålla kontakt eller ej? (Typ samtal/sms x antal ggr vecka/månad, ev träff med dottern).

@minresamotlugnet
Det finns inget färdigt svar på vad som är bäst att göra för att han ska sluta dricka.
Det kan du inte påverka, det är väldigt jobbigt att acceptera.
Det du kan göra är skapa en trygg livssituation för dig och ditt barn att leva i.
Läste nyligen att forskat på barn som växt upp med förälder som missbrukat och det är ganska dystert resultat.
Barn blir oerhört påverkade och risker för att själv hamna i en destruktiv livsstil själv är stor.
Ta hand om dig, sätt sunda gränser och ta hjälp. Det är ingen lätt situation att befinna sig.
Kram ❤️

@Mammatill2
Den där maktlösheten är jobbig. Och önskan att han kunde dri ka normalt känner jag med, men det kan han inte och jag vet inte om han inser det själv igen.
Det är det här med att gå eller inte. Huvudet säger en sak i bland och en annan sak ibland medan hjärtat säger stanna, du älskar ju honom.
Nått botten trodde jag med att han gjorde förra gången, sen som du säger kom sommaren med en öl eller två och därifrån eskalerade det.

Jag tänker som snödroppen säger börja spara ihop lite så att om det blir en separation så blir det enklare för mig.

@Mammatill2 ❤️
Det är tufft att leva så. Spara pengar och försök ha en plan B för dig själv.
Bättre att gå ihop sen om han slutar och börjar jobba med sig själv ordenligt.
Du har rätt att leva och ta hand om dig själv och må bra. Lättare sagt än gjort men så är det.

@Saber Känner samma oro och maktlöshet.Vet liksom inte hur jag ska ta mig ur detta stoppar huvudet i sanden och kör på.Men tiden går och känner ju hur det blir bara mindre kvar av mig själv…
Många skriver och säger att personen måste nå botten och trodde min sambo gjort det. Hade hopp om att han skulle ändra sig då jag sa att jag skulle lämna honom. Men så bestämde vi oss för att försöka och han var duktig en tid utan alkohol och kunde ibland ta nån öl. Men sen kom semestern och då var det kört och jag känner mig så besviken och ledsen att han verkligen inte klarar av att dricka normalt. Skulle jag säga att nej nu får det vara nog skulle han nog lova mig att sluta dricka men tror ju faktiskt inte han klarar det.jag har lurat mig själv för länge men känner mig fast och kan inte komma här ifrån

@gros19
Jag har sagt att han ska kontakta socialförvaltningen, det ska jag med göra som anhörig.
Försöker tänka på mig i det hela också.
Ja, enligt honom så var det så att vårdcentralen först gav honom en tid sen hade de sett remissen och då ringt och avbokat.
Tror faktiskt på honom.