Senaste kommentarerna i forumet

Tack för dom orden det betyder mycket för mig. Det är ju fortfarande en kamp. Det finns en sak till som hänt och det tyckte t.o.m. läkaren var otroligt. Min sons hjärta skadades av troligen en hjärtinfarkt som han hade när vi första gången besökte sjukhuset och blev hemskickade. Hjärtat hade p.g.a. skadan inte full kapacitet men med livslång medicinering skulle det nog ändå fungera tillfredställande. Detta besked fick vi för tre månader sedan. Vid senaste undersökningen för en vecka sedan hade hjärtat läkt och hade full kapacitet. Sånt behöver vi mycket av det skänker hopp.

@Kärringen
Hej!
Din katt kan vänja sig vid lägenheten men det kommer att bli en del "jam" ett tag att stå ut med.
Har du balkong så inhägna den, katten kommer att älska att få vara ute på den och kommer att nöja sig med det.
Du har ju en ungkatt, så köp sele och koppel men träna först med sele inomhus, så katten blir van. Så kan ni sedan gå ut på promenad.
PS: Åk absolut inte ut själv och hämta katten. Vad jag förstått så är din särbo inte vidare snäll. Det som är bra är ju ändå att ni har olika boenden.
Var försiktig! <3

@Blomman 1234 Hej! Ledsen att du sitter i detta...

Mitt svar är nog inte vad du kanske vill höra men är nog vad du behöver höra (utan att jag vet allt och abra utgår från vad du skriver).

Han är alkoholist utan tvekan. Allt du beskriver visar att alkoholen styr hans liv. Alkoholen är värd mer än dig, den är viktigare än dig och den kommer alltid gå först! Tragiskt men sant. Han kommer alltid välja alkoholen före dig och dina önskemål.

Det enda du kan göra (enligt mig) är att packa din väska och gå. Vill han nyktra till är det hans val och hans kamp, inte din! Du är antagligen den som idag möjliggör hans missbruk utan att du vet om det. Du täcker upp, stöttar och finns där. Jag gjorde samma sak, trodde jag hjälpte till att låta henne sluta dricka och prioritera mig och barn men det enda jag egentligen gjorde var att ge henne möjligheten att dricka på min bekostnad.

Packa väskan och gå, det är det enda som kommer ge dig sinnesfrid, alkoholisten är själv ansvarig för sina problem och får hitta sin väg själv. Låt dig inte dras med ner i träsket. Gå medans du kan!

Lycka till!

Jag är så trött, ledsen på min sambo. Han dricker dagligen och ser inget konstigt med det. Han konsumerar 30 folköl 3.5 och 24 starköl och oftast är det 50cl burkar i veckan.
Han är så egoistisk, frågar aldrig om jag kan köra utan tar det för givet, ifrågasätter jag detta så säger han, jag kan cykla. Han kan sällan köra en lördags eller söndagsmorgon. Aldrig hämta mig någonstans med bilen en kväll.
Och nu de sista åren har han blivit så bitter och elak, skäller ut vänner och min släkt i fyllan, gjort sig osams med vänner. Ser sig själv som en person som vågar säga vad han tycker, alla andra är mesar. Lyssnar inte på mig och drar in mig i hans diskutioner så vänner tar avstånd ifrån mig med.
Är jag borta några timmar en kväll så vet jag att han är irriterad på nått när jag kommer hem och full.
Jag har sett att det har försvunnit sprit ur barskåpet men när jag frågar så blir han arg.
Jag har ingen att prata med och vet inte vad jag ska göra.

@gros19
Åh, jag är så glad för din och din sons skull!
Varför säger vissa människor i vården att det inte går, att man inte kan, att vissa saker inte kommer att hända? Vilka är det som säger det. Jag tänker att det är människor som inte tror på sig själva. Och så tror jag att de saknar kärlek.

Att du kämpar för din son är ren kärlek. Det är så inspirerande att höra om eran resa! Tack för att du delar!

@Självomhändertagande
Tack kära du och inte minst detsamma ❤️
Ljus och värme

Att det är risk för psykisk ohälsa och utmattningssyndrom råder det väl inga tvivel om och ja, man försöker anpassa sig till något som inte är friskt och självklart blir man då sjuk själv också. Men sen är frågan varför gör vi det? Att det är ett otroligt lidande för anhöriga behöver man bara läsa här för att förstå, men vi har ju precis som den beroende ett val, men det känns inte så. Det är kanske det som är det sjuka?

En sak vill jag berätta självomhändertagande. Denna veckan lämnar vi tillbaka rullstolen. Min son som man bedömde aldrig skulle kunna gå behöver den inte längre. Han går nu.

@Snödroppen
Hej. Vi har skrivit i en annan tråd.
Heja dig. Heja din visdom, inspiration och tack för att du delar.
Så viktig tråd!
Ljus och värme!

@gros19 tack för ditt svar.
Tycker egentligen inte att uppfattningen om vem som har det värst ger något öht. Vad man däremot börjar fundera över är vad man vill säga med det?
Tack för att du sätter ord på det, det är självupptagenheten som gör mig förbannad.
Känslorna vill alltid säga något, nu hjälpte du mig att förstå så tack!

Ja, mitt liv fortsätter i ljuset och önskar jag dig med.
Ps: det låter som du deltagit i en givande anhörigvecka.
Ljus och värme!

@Snödroppen Jag skrev att "faktiskt nog är jobbigast för den som dricker". Det är ju min upplevelse, har varit på båda sidor. Ber om ursäkt om du eller någon annan tar illa upp så klart!

Förstår du blir provocerad av att någon, som anser sig veta bäst, att alkoholisten har det värst. Jag blir arg och det tyder på en enorm självupptagenhet, vilken man hoppas försvinner med nykterheten. Jag genomgick en anhörigvecka tillsammans med bl.a. alkoholister och en man där sa till mig att din smärta är ju dubbel, du bär både din egen och din sons smärta. Även om det inte är ens barn kan det nog vara så. Varför kommenterar jag egentligen något så dumt.. Förmodligen för att jag också blir provocerad av dessa beroendepersoners själupptagenhet. Så ser jag det och en del trampar jag kanske på tårna och då får det vara så.

I övrigt verkar du skapat dig ett väldigt behagligt liv fortsätt lev i ljuset.

@brittney
Håller med dig ❤️ att göra det man själv känner är rätt och rätt tid.
Kram

Känner med dig och vet hur det känns.
Man känner sig så hopplöst maktlös och det är man. Man kan bara förändra sin egna situation och det gäller även din pappa.
Det jag minns allra mest var den giftiga tanken att oavsett så mådde jag inte sämst och därför lärde jag mig som ung att tänka mer på andra än mig själv.
@VaknaVacker intressant att du trycker på den punkten att alkoholisten har det värst. Vad så? Som om man inte vet det?
Som om det inte är den vetskapen som gör att ens skuldkänslor överbelamrar en, när man ser en älskad lida.
I ditt fall gick det bra för dina barn med att nå fram, det gläder mig men det gör inte alltid det och allt handlar inte om alkoholisten.
@dotter81 ja, din pappa lider och din familj lider och du lider givetvis.
Det du går igenom är skittufft och du har säkert lärt dig att ta ansvar tidigt i livet, det blir så i en familj där alkoholismen står som en elefant i rummet.
Det är svårt att be om hjälp men det kan vara oerhört skönt att få prata med någon, att bli sedd, att bli bekräftad i det man känner.@Hanna123 jag tror också att hitta acceptansen i att man är maktlös. Det är tufft men då börjar men nödvändigt.
Kram

@Åsa M tack Åsa, ja det kändes viktigt att tänka efter nu. Jag har gått anhörig stödet digitalt här och det har ju hjälpt mig bli mindre reaktiv. Så nu vet han att jag inte tycker det är okej och att jag /vi kommer gå ifrån om det händer igen. Som jag skrev ovan är våra barn lite äldre, en är ju tekniskt sett vuxen tom! Vi har bra öppen dialog upplever jag. Mellan mig och honom är det ändå fint, jag älskar honom men inte hans beroende.

@Snödroppen hej och tack för ditt svar och dina tankar! Jag förstår hur du tänker och att det säkert är bra på många sätt- att lämna. Men jag är inte där, inte alls där. I efterhand kanske det kommer vara fel val men just nu är det ändå mitt val. Våra barn är lite äldre, ena blev myndigt nu. Jag pratar med dem, efter att de fick veta nu i vår. Har läst många s berättelser och även läst på beroendesidorna , för diversitet. Jag tror på honom, även om jag förstår att han kanske kommer köra i diket flera gånger på vägen, så tror jag på honom. Och på oss.

Jag slutade själv dricka för drygt 2,5 år sedan. När mina vuxna barn påpekade de var oroliga för mig, att jag drack för mycket tog det verkligen hårt på mig. Jag var mycket medveten om att jag drack för mycket men det var inte förrän jag verkligen var mogen som jag bestämde mig att sluta och gjorde det.
Vad jag vill säga är att fortsätt tala om att du bryr dig, underlätta inte drickandet och glöm heller inte att det faktiskt inte är ditt ansvar att din pappa skall sluta dricka. Ta hand om dig själv o hitta stöd.
Alkoholism är en sjukdom som faktiskt nog är jobbigast för den själv som dricker. Kanske svårt att tro? Jag har varit på båda sidor så för mig var det så i a f. Det är ett beroende som suger livet ur en helt enkelt.
Kram

@dotter81 så ledsamt för dig med din pappa! Jag känner med dig då jag själv har liknande med min pappa och har svårt att hitta sätt att förhålla mig till det. Har tidigare försökt prata med honom men det har kunnige direkt hjälpt mot smygandet, ibland till och med tvärtom. Försöker nu mer hitta en acceptans, men det är också svårt!

@Sköldpadda12 företagshälsovården kan också agera på uppgifter från andra än den berörda. Jag berättade om mitt ex alkoholproblem för hans chef och det var där han fick den första hjälpen. Var inte rädd för att prata med hans arbetsgivare - de har ett stort ansvar för både arbetsmiljö och rehabilitering.

Vet inte om du berättar för din pappa hur mycket han betyder för dig och att du är så rädd att mista honom. Tala om vad du är rädd ska hända, men förvänta dig inget av honom. Självklart vill han försvara sig om man går till angrepp så berätta bara vad du upplever. Förmodligen bär han på väldigt mycket skam och den behöver man inte spä på. Mitt förslag är att börja här.

Sedan tycker jag både du och din mamma ska söka någon form av anhörigstöd, eventuellt någon alanongrupp. Inte lätt att se någon man bryr sig om föstöra sitt liv och stå vid sidan om och se på, men vi anhöriga är maktlösa. Att erkänna sin maktlöshet är en lättnad men samtidigt en stor sorg.

Jag tycker det är bra att du funderar på gränser och är tydlig med dem. Räcker denna gräns för dig? Han verkar pusha dina gränser och konsekvenserna kan behöva bli lite mer kännbara för honom för att han ska förstå allvaret.
Håller också med ovan, barn ser mer än vad vuxna tror. Det är den nyktra föräldern som måste skydda barnen från alkoholisten.

@Självomhändertagande
Så bra att man börjar se närmare på oss anhöriga. Så skönt att få bekräftelse på hur illa det är för oss.
Medberoende begreppet känns som en stor gråzon som jag har svårt att greppa, det verkar inte ha någon tydlig definition.
Bra att man äntligen fokuserar på den anhöriga.
Kram

@brittney
Jag skulle säga lämna honom och ta med dina barn, har läst din tråd och han verkar inte ha kommit till insikt.
Det är inte en frisk relation att behöva gå runt och undra om ens partner dricker eller inte, beter sig oförutsägbart eller att du ständigt ska vara upptagen av han.
Barn är kloka och förstår mer än vad vi tror.
Att sedan gå tillbaka om/när han på riktigt börjat jobba med sin nykterhet först då har ni en chans att ha en frisk relation.
Ursäkta mig om jag låter hård, det ärnav omtanke.
Barn som växer upp i hem där missbruk förekommer blir påverkade, ibland hela sina liv .
Anhöriga blir hårt åtgågna och sjuka i detta med.
Era barn behöver friska föräldrar och om han inte väljer att göra något åt sitt liv så är du den enda friska föräldern de har.
Det låter som han själv haft en otrygg uppväxt, det är ju det han utsätter sina barn för.
Som sagt, förlåt mig på förhand om det känns för hårt det jag skriver.
Jag har själv upplevt och sett konsekvenserna av att leva med missbruk som barn och vuxen, jag önskar ingen annan det helvetet.

@Självomhändertagande
Håller med dig, det är svårt att se nyktert på tillvaron då man är inne i det. 🌹
Hjälpte inte att andra berättade om sin oro för mig, "jo, - men han har ju fina sidor också ... "

Då man i efterhand minns saker man bara tidigare anpassat sig till / varit med om. Saker som varit mer huvudlösa än de andra ... 😔
Kram. ❣️

@Sköldpadda12
Det finns ju alla möjliga scenarier ... går till försvar, allt rämnar, börjar dricka mer..

Minns inte var jag läste, jag har läst allt möjligt om beroende på olika kanaler, kanske här på "ändra sitt drickande" - sidan. Minns inte. 🤯

Nåväl, men jag läste om en anhörig som berättade för arbetsgivaren om hur läget är. Arbetsgivaren tog upp detta med den anhöriga. Den anhöriga bröt ihop, men det slutade med väg mot stöd och hjälp mot drickande. Att viljan till att förändra sitt destruktiva liv började. Det är ju det som behövs, annars går det inte.
🌹

@tröttiz tack för ditt fina svar, tyvärr vet dom inte om det. Tänker att det vore bra om dom visste så att dom kanske erbjöd henne stöd via företagshälsovården, men jag antar det måste ju vara upp till henne att be om den hjälpen. Överlag vill hon hålla sin alkoholism hemlig för nära och kära.
Jag håller helt med i din beskrivning i att jag tänker på den andra hela tiden, jag försöker hitta tid att prata med nära vänner och har också tagit en första kontakt med anhöriggrupp så jag hoppas det kommer kännas stöttande.

@Kristoffer tack för ditt fina svar! Kom i kontakt med akut beroendemottagning för rådfrågning men min sambo ville inte gå dit tyvärr. Jag antar att i slutändan är det ju alltid hon själv som måste bestämma vad för hjälp hon vill ta, och det är något jag får försöka acceptera, samtidigt vill man ju förklara för henne vilka alternativ som finns.
Igår hade hon en nykter dag vilket kändes jättebra, men vi har lite planer i helgen där det kommer bli svårt att undvika alkohol. Hon har sagt att hon ska försöka ta det lugnt, men det är såklart lättare sagt än gjort.