Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Tittar in igen för att skriva av mig lite.

Syster hamnade på IVA för några dagar sedan efter att polis och ambulans fått bryta sig in i hennes lägenhet. Hon var medvetslös och det var inte långt ifrån att hon inte hade klarat sig. Min mamma och hennes kompis hade larmat på morgonen efter en natt av sms från syster. Men vi vanliga ligger och sover på natten…. Där är alltid en stor oro hos mig. Vad hon gör på natten när ingen annan hör henne.
Hon hade hög promille i kroppen och även spår av kokain. Och eftersom hon även har en ätstörning och är väldigt smal så vet jag inte hur nära det var denna gång. Men det tog flera dagar för henne att bli återställd.
Och vad gör vården då? Jo de släpper bara hem henne…. Ingen plan what so ever. Eller pliktkänsla av att lämna en självmordsbenägen helt på egen hand igen. Hon har en lång historia av akutvård i sin journal.
Hur kan det få gå till såhär!? Känner mig så maktlös……. 😢

Hej! Registrerade mig här nyss. Min man sen 20 år dricker alltid när han är ledig. Minst 10 öl om dagen! Vägrar se det som ett problem.
Spelar ingen roll vad jag säger, hans svar: det gör väl inget.
Han har haft semester i 18 dagar nu och druckit varje dag.
Vet inte hur jag ska nå fram 😔

Hej! Jag har nu ett år sedan jag bröt med min alkis. Varje dag bearbetas känslor och minnen.
Tilliten är det första som försvinner och det sista som kommer tillbaka sägs det och i mitt fall känner jag när tiden går att jag mer och mer inser de sår jag fått.
Men framtiden är så mycket bättre! Jag önskar alla anhöriga kraft att lämna!

Heja🌻

@Kefir22 Man kan prata om det men om personen själv inte ser sitt problem och inte vill finns inte mycket man kan göra mer än finnas där tills de är beredda att ta itu med problemet.

Jag har pratat med henne om detta flera ggr men hon "vill koppla av". Vad ska jag göra? Ingen fara?

@Tröttiz
🥰❤

@Liten 300
Det finns så många olika vägar och inget är rätt så jag vill inte utmåla mig som nån som vet. Jag vet bara att jag i många år levt I den situationen du nu befinner dig i och hur lätt det är att sugas in i djävulsdansen.
Vad vill du själv? Vart går dina gränser oavsett vad han väljer att göra?
Det kan vara ett råd att tänka igenom det för dig själv.
Han säger att han vill ha hjälp, bra utgångspunkt, låt honom undersöka vilket han vill och om du orkar och vill stötta honom.
I mitt fall blev jag indragen i allt.
Jag var både räddaren i hens liv när det passade och djävulen som bar ansvar för att han åter drack. Den enda hjälpen är då att dra sig undan, först och främst för sin egen del men även för den beroende.
Så avväg var dina egna gränser går och se på vad han faktiskt gör och inte vad han säger.
Jag hoppas att det leder till att han söker hjälp och hjälper sig själv utav detta helvete. Om inte så var väldigt rädd om dig och ta hand om dig och se till att du har ditt egna liv och stöttepelare där.

@Snödroppen
Tack detsamma du 🥰
Ja, vi har bara ett liv. Gäller att vårda det på bästa sätt. 🌹

@AnnaLena73
Hej, vilken tuff situation du är i.
Du frågar om det finns anhörigmöten online och det gör det, googla på alanon online möten.
Funderar över hur du mår? Kanske du ska börja med att söka stöd för dig själv, det verkar som om du har försökt att nå fram? Jag vet att man brukar vara rätt nedbruten och glömt sig själv när man lever i denna förtvivlade situation.
Kanske behöver du ta till hjälp själv först och sedan fundera på om du vill försöka prata med din mamma och/eller syster.
Ofta läggs ett stort ansvar på oss anhöriga att nå fram när vi egentligen är helt nedbrutna och behöver stöd själva.
Var rädd om dig och ta till all hjälp och stöd du kan få.

@Kärringen jag har varit där du befinner dig, för mig var det att leva I helvetet.
Det var kroppen som satte stopp tillslut.
Jag har läst din tidigare tråd och förstått det som att han utsatt dig för psykiskt våld?
Om det stämmer så är ett tips att läsa på om traumaband.
Det är bra att du skriver och söker stöd.
Jag lämnade tillslut och mår bättre än vad jag gjort på väldigt väldigt länge.
Kram

Hej hur går det? @AnnaLena73
Om hon åker in och ut ut sjukhusen, har hon inte börjat förstå själv att allt hänger ihop? Alltså mentala ohälsan och alkoholen?
Hon kanske inte är alkoholist, men hon missbrukar ju alkoholen (som en medicin mot ångest). Förstår hon det?

Min syster åker också in och ut från sjukhus. Hon har försökt ta livet av sig två gånger denna sommar.
Men det enda jag kan göra är att stötta när hon tar bra beslut och gör ”rätt”. För att inte stötta och vara medberoende när hon gör illa sig själv.
Det är jättejobbigt, men jag kan inget göra.
Det är vården och socialen som måste hjälpa. Det är deras roll.
Jag är syster och min mamma är mamma. Vi är inga behandlare. Vi har andra roller. Kanske du kan försöka tänka så?

Och föresten, måste du vara där en hel vecka? Låter jobbigt. Skulle aldrig klara att vara med både min mamma och syster en hel vecka.
Ibland gör man det för svårt för sig själv också :/

Styrkekram!

Suck suck
Är fortfarande kvar hos min ”drog” och vet faktiskt inte varför jag skriver jag borde skämmas
Jag mår piss han är verkligen på nån form av botten nu men ändå kan jag inte släppa, det gör fysiskt ont i mig när jag försöker och förstår ju det är mitt medberoende!

Vi gjorde misstaget att skaffa en katt som nu är över året och min riktigt stora kärlek! Tyvärr går det inte att ha honom i min lägenhet i stan , han blir traumatiserad då särbon bor i skogen

Jag vill verkligen inte släppa katten men känns som jag inte har något val!

Min kropp har slagit bakut nu och egentligen vet jag att lämnar jag inte snart så går även mitt liv åt skogen !

Hej och varmt välkommen till forum för anhöriga!
Du är inte ensam om att beskriva en sådan här situation. Tufft oavsett om du inte är ensam om att ha det såhär såklart samtidigt bra att du hittat hit och vänt dig utåt för stöd. Det krävs mod och kraft att göra det, bra gjort!

Här finns flera med olika erfarenheter och att läsa runt och kanske få några tips kan förhoppningsvis vara hjälpsamt.

En fundering är om det skulle vara en idé att fundera lite över när och hur vill ni umgås med dem, en del är hjälpta av att kanske bestämma sig för att umgås kortare tid, försöka trycka på att det ska vara alkoholfritt, om det blir bråk lämna situationen och liknande. Du vet ju såklart bättre vad som passar och vad ni redan försökt. Det hörs att ni försökt att påverka dem flera gånger och valet att förändra sig ligger hos dem.

Ytterligare ett tips, om du vill, är att testa prata med en rådgivare på Alkohollinjen (020-844448). Ibland kan ett samtal hjälpa en att sortera lite i vad en kan göra och inte.

Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart så skriv gärna flera gånger, berätta mer hur dina tankar går så kanske du får flera svar här.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja det är verkligen helt sjukt ni vet ju båda att han dricker. Väldigt, väldigt vanligt att man tvivlar och vill ha bevis fast man redan vet och till 99,9 % har rätt. Tyvärr din kontroll hjälper inte honom att bli nykter och det vet du nog också. Det är smärtsamt att erkänna sin maktlöshet men nödvändigt. Vi anhöriga får nog vända blickarna mot oss själva och ifrågasätta vår del i det hela. Det är förmodligen inte så vi vill leva vår liv. Nej galen är du inte, men jag tänker att man tvivlar på sig själv för att det är en verklughet man önskar vore annorlunda.

@okunnig
Ja, vad gäller 1 och 2 så är det precis så jag menade :) Hot om konsekvenser som aldrig genomförs gör att missbrukaren aldrig får känna på några effekter av sitt beteende, och det gör en själv bara frustrerad att dra gräns efter gräns som inte respekteras. Man kan aldrig styra en annan människa,men man kan fundera igenom "Vad är min gräns? När får jag nog? Hur många gånger ska jag behöva säga detta? Hur måba gånger ska jag behöva bli besviken?" Att vara medberoende är att åka med på en bergochdalbana som man inte har valt att åka. Man måste skapa kontroll över det enda man kan, och det är sin egen situation. Missbrukaren kommer man inte åt.

Angående 3, det hjälper i alla fall mig mycket att skriva här och läsa hur andra gör. Många tar också hjälp av Alanon, socialtjänsten, alkoholrådgivare, parterapeuter, vänner, kollegor... Bördan att dela livet med en missbrukare är tung och skammen gör att många inte vågar prata om hur de har det. Våga det! Bryt tabut.

5 - ja, när man är mitt i det kaos du beskriver är det svårt att tänka klart. Kan du få mer egentid? Kan ni bo isär ibland så du slipper kaoset? Kan du tänka ut olika sätt att slippa bli indragen? Jag tror det finns många olika gränser som kan dras.
När min dåvarande kille (särbo) hade sina skov med alkohol och ångest sa jag till honom att jag inte ville att han skulle höra av sig till mig, jag satte telefonen på tyst läge kl 22-06 och han kunde inte nå mig då. Oftast ballade han ur vid 02-03. Sov jag över hos honom ballade han aldrig ur men när vi var isär hände det ofta. Det var mitt sätt att skapa distans till hans missbruk. Dagen efter, när han hade minneslucka eller ångest (eller båda) pratade vi om att han behövde hjälp, men han vågade aldrig göra slag i saken. Flaskan lockade mer.
Jag var tvungen att skapa sådana "frizoner" för mig själv så jag fick tid att bara vara jag, inte fokusera på hans problem jämt.

@Åsa M
Tack för dina tips! Uppskattar det otroligt mycket men har några följd frågor.
1 och 2
Tolkar jag dig rätt att jag ska sätta gränser, förmedla dem och vad konsekvensen blir om dessa gränser passeras (och självklart utföra der jag sagt om han passerar någon gräns) som Tex dricker du så går jag hem från middagen?
3. Ta hjälp för egen del.
Vad är det för typ av hjälp du menar? Och vart finner man den?
5. Uppsök distans från missbruk.
Kan du förtydliga hur du menar att man kan hålla distansen? Inte vara närvarande vid drickandet?

Kanske superdumma frågor, men har som sagt ingen aning om vad det är för nått jag hamnat i och hur jag ska/ bör agera.

@Katten om natten stort tack för att du delar med dig. Även om man innerst inne vet att man aldrig är ensam känner man sig ensam.
Efter varje tillfälle känns det som man städar undan efter en orkan själv. Man får aldrig riktigt bort all skit,utan sopar in det i garderoben. Är så energikrävande och ledsamt att öppna upp den där garderoben och se hur berget växer varje gång en ny orkan vart och man skyfflar in ny skit. Vill att han ska öppna upp dörren och se med egna ögon vad som samlas där inne. Men han verkar bara vilja hålla dörren stängd och blunda för vad som finns bakom. Vill bara slänga upp dörren så han fattar men vet inte hur jag ska få han att titta in.
Förstå att jag inte kan ändra på varken han eller hans beteende, utan att det är han som måste vilja och ta det till handling. Men är så frustrerande att känna man inte kan göra nått. Många gånger tänker man att det kanske skulle vara lättare att gå, men känns lättare att tänka tanken än att ta det till handling, när jag älskar honom så jäkla mycket, och marioteten av dagarna är bra.

Skönt att du hittat en man som är snäll mot dig, och jag hoppas att han fortsätter hålla sig nykter! Tack igen för att du dela med dig.

Känner igen det där mer svettningar. För mig (och fler vet jag) kunde dom komma både när man fyllde på med alkohol men även redan när promillen började gå ner i blodet. Även efter en tids nykterhet och jag tog återfall kunde svettningar komma.
Obs - har ju ingen aning hur det är för din man, kanske kan vara något helt annat, men när jag varit nykter en tid försvann alla typer av svettningar (förutom träning) Ja jag insåg att jag hade problem och att det gick snabbt utför för mig på slutet, men när jag läste just den boken trillade verkligen en polett ner. Den beskriver olika typer av ”problemdrickande”. För vissa är det kaosfyllor varje gång de dricker, för andra kan det vara dricka dagligen vara för att vara normala osv osv. Svarar gärna på frågor om det kan hjälpa någon annan, det är hemskt att vara/bli beroende och det måste vara ett helvete för närstående. För den missbrukande måste verkligen ur det själv (med hjälp kanske från vård/aa), men det är ju inte närståendes uppgift att hjälpa. Otroligt svårt att förstå sig på beroendet, jag har av nyfikenhet läst allt som finns i ämnet känns det som för att förstå den sjuka delen i mig själv.

Tack för kommentar @Tackohej 🙏🏻 svettningarna och illamåendet kom när han fortfarande var full vid det tillfället. Men i övrigt svettas han enormt mycket. Går man fråga hur det kommer sig att du började läsa boken? Kände du ändå att du hade problem?

@gros19 och @selma1.
Jag vill bara berätta att jag har samma erfarenhet som @gros19. Det är dessvärre oftast så att mina värsta aningar är mer överensstämmande med verkligheten än mina förhoppningar om att det inte är så illa. Det är säkert så att man som medberoende vant sig vid att tänka "äsch, jag överdriver bara" - det är väl en del av mönstret runt substansmissbruk.

Jag har lite ont om tid just nu men vill ändå säga något. Ring socialnämndens ordförande och säg att hon måste ohändertas NU. Min erfarenhet är att det brukar ha effekt när man vänder sig till politiker. Kommunens växel kan koppla dig. Vilket lidande du och din man genomgår.

@Ragna
Förstår verkligen att situationen känns förtvivlad för er som föräldrar.
Det svåraste som finns som anhörig är att acceptera att man är maktlös.
Det var en massa situationer som förvärrades med mitt ex som missbrukade och jag bannade över alla som utnyttjade honom till jag insåg att alla utnyttjar alla för att få sin drog.
Jag stängde av helt för jag insåg också att
1. Jag själv går under.
2. Det hjälper inte att jag finns där 24/7
Så jag stängde ner allt för att rädda mig själv och för att det inte var någon hjälp att jag fanns där.
Jag säger inte alls att det är lätt eller att alla borde göra det och det kanske är annorlunda om det gäller ens barn.

Nu kan det nog inte bli värre... förutom att hon dör.
Min dotters beroendesjukdom har accelererat allt mer... vilket ju är naturalförloppet om inget stoppar.
Den sista månaden har varit ett totalt helvete.
Förutom hennes långvariga alkoholberoende har hon nu kommit i kontakt med narkotika, genom "vänner" hon träffat i behandling,
Hon har framför allt börjat ta bensopreparat, en gång även amfetamin när hon var jätteberusxd, det reagerade hon dock väldigt negativt på och vill inte ha mer.
Hon är så naiv och fattar inte att hon blir utnyttjad. Det senaste är en äldre, gravt alkoholskadad man, både psykiskt och fysiskt, som hon tycker är så "snäll", de träffades när hon var inne på avgiftning, Det har varit så många turer så jag kan inte berätta allt, nämner bara det senaste: I går kväll pratade jag med henne ett antal ggr, hon var ynklig och ledsen, lät kanske lätt berusad men inte så mycket, skulle sova (hon ringer mycket till oss).
I dag på förmiddagen ringde hon och var jättefull, då var hon hos den här äldre mannen som bor i en förort till Stockholm. Hon mådde dåligt och jag och min man åkte direkt dit för att hämta henne (vi hade adressen pga att en man, "Micke", som tydligen bor hemma hos den äldre mannen hade ringt tidigare och sagt att han hade hennes mobiltelefon och jacka, Hon hade suttit med den äldre mannen i centrum, gått för att handla och - visade sig - blivit tagen av polisen pga berusning. Då åkte min man dit och hämtade hennes saker. Därför visste vi var hon var.)
Vi åkte alltså ut direkt, gick upp till lgh och knackade på, Det tog en stund, jag ropade att vi skulle ringa polisen om de inte öppnade, till slut kom "Micke" med henne och öppnade, hon var helt borta. Vi gick ner till bilen, då upptäckte jag att hennes väska inte var med, så jag gick tillbaka till lägenheten och knackade på. Blev insläppt av "Micke" igen som påstod att han letat efter hennes väska (med plånbok, kort osv). Jag sa att jag skulle leta själv, gick in i lgh där den äldre mannen, Roger, låg på en soffa halvt nedhasad på golvet, ölburkar överallt, en otrolig misär (och vi har inte särskilt fint hemma så jag är inte så känslig, men verkligen misär). "Micke" försvann i ett annat rum och stängde dörren. Jag gick in i vardagsrummet där Roger låg och sa att jag skulle leta efter min dotters väska. Då började han vråla otroligt högt och aggressivt; Jävla kärring, försvinn härifrån, annars dödar jag dig, jag slår ihjäl dig med mina kryckor" etc. Jag blev inte jätterädd men det var väldigt obehagligt så jag gick därifrån, Vi tog min dotter till Beroendeakuten här i Stockholm, vi fick komma med in och även träffa läkaren, och hon fick LPT till i morgon bitti pga av att hon uttryckt självmordstankar,
Förlåt detaljerad utläggning men detta är så fruktansvärt sjukt! Min dotter har haft ett långvarigt mycket svårt alkoholberoende, men den senaste månaden har hon även kommit i kontakt med narkotika, genom "vänner" hon mött på behandlingsenheter. Hon är naiv och blir glad när fik är "snälla", Den här äldre mannen Roger är så "snäll" liksom en langare hon kommit i kontakt med genom en annan "vän" från en öppenbehandling, som gett henne amfetamin när hon var jättefull (hon blev dålig och ville inte ha mer sen) och sedan olika illegala bensopreparat. Han är så "snäll" och har gett henne gratis... ja, ni fattar,,,'Ringt henne och erbjudit heroin och tramadol... På beroendeakuten i dag skulle hon gå på toaletten, den var tydligen bevakad, en sköterska sprang in,,, då hade hon benso i byxfickan, fick i sig en tablett men sköterskan tog kartan med resten ifrån henne.

Hjälp, vad ska vi göra? Socialtjänsten,,, har ringt dem varje dag i veckor nu. De har också fått orosanmälningar från hennes beroendecentrumenhet (som hon slutat gå till) och hennes tidigare öppenvård (de enda som fattar allvaret). De verkar inte förstå, Ska ringa i morgon bitti igen. Men allt känns hopplöst. Ska bi behöva se henne dö framför våra ögon? Min man är 81, jag själv snart 69, vi pallar inte längre snart, har båda blivit sjuka av detta.
Snälla ni som har erfarenhet och tankar, inte minst gros19, ge mig lite råd och kanske styrka. Vad i h-e ska vi göra?
Detta är skrivet i stor affekt så kanske inte så välformulerat. Men hoppas ni förstår. Det handlar om liv eller död nu.

@Självomhändertagande
Så underbart att läsa. Det vibrerar livslust mellan raderna.
Jag kan inget annat än att hålla med dig.

Det gäller att släppa alkoholisten och gå vidare.
Jag har gjort det nu och upplever frid, glädje i mötet med andra människor och livslust igen.
För ett år sedan var det kaos, ständig oro och ångest osv osv.
Glad för din skull och det krävs också styrka att jobba med sig själv, att våga gå framåt.