Senaste kommentarerna i forumet

Tyvärr inga ord eller handlingar hjälper det är det som gör det så svårt. Missbruk handlar ju inte om logik utan enbart känslor. Inga hot, ingen kontroll gör att den beroende blir nykter. Som anhörig är man maktlös och ju snabbare du kan inse det ju bättre kommer du att må, men det är inte lätt att acceptera. Självklart ät det oehört smärtsamt att se någon man bryr sig om förstöra sitt liv. Du kan ju berätta för din pappa vad du uppkever och känner, men försök att inte skapa skuld för det har han nog tillräckligt av.

Lev ditt liv så bra du kan och sök gärna hjälp för egen del. Kanske anhörigprogram eller alanon.

Tack för stöd.

Jag har funderat mycket på just vad man ska säga till sin pappa.

Genom hela min uppväxt fram tills jag var i gymnasiet så drack han, ibland varannan vecka, ibland en gång i månaden, ibland klarade han sig längre, åkte på behandlingshem, testade antabus m.m.

Vilka ord/handlingar biter på en alkoholist? Jag har haft många samtal om hur han förstör familjen och drar isär den men det gör föga, jag har berömt honom extra mycket för saker så han känner sig viktig och får självförtroende, har testat det mesta känns det som.

@Snödroppen
Gränssättningar är allt! Jag övar varje dag. Det går inte över för att man en gång har lärt sig.
Men det är väldigt intressant att observera vad som händer när man sätter gränser. Hur omgivningen förhåller sig till ens "nya" beteende.

@Snödroppen jag känner precis igen mig i det du skriver. Jag har länge haft svårt med gränssättning, tänkte att jag måste eller borde hjälpa. Det sjönk in långsamt att personen framför mig aldrig gjorde samma för mig. Det var så befriande att inse att jag kan välja något annat.

@Jossy
Jag har upplevt det du gör med både förälder och partner.
Det enda rådet jag kan ge som tillslut hjälpt mig är att ta ansvar för dig själv och ditt egna mående, sök hjälp så DU får någon att prata med.
Det enda du kan göra är att prata med din pappa om hur du mår och hur du påverkas. Låt honom ta eget ansvar med de konsekvenser det blir av hans drickande inklusive städ. Inte för att vara elak utan för att det är hans ansvar.
Att stötta så länge man själv vill och framförallt när alkoholisten själv vill ha hjälp är helt personligt och även där utifrån din egna ork och förmåga.
Sätt dig själv först, du har sedan barndomen hamnat i skuggan och det är inte meningen att man ska leva så.
Det är väldigt tufft som anhörig och framförallt när hela ens barndom påverkats av detta.
För mig hjälpte det att skriva här, för att få stöd och för att sätta ord på mina egna känslor.
Tillslut insåg jag att det inte var mitt ansvar att rädda eller ta ansvar för någon annan än mig.
Jag var tvungen att rädda mig själv och mitt liv för att inte gå under själv.
Ljus och värme.

@Backen123 förlåt mig för att jag yrade i din tråd om mig själv, trött efter nattarbete.
Jag håller med er bägge om det stöd som fanns hos er alla under tiden det var som värst.
Nu är jag under nytt alias och ett nytt liv, trodde inte det var möjligt.
Massa ❤️ till er och den fina gemenskap som finns här på AH.

@gros19 tack ja vi är vid hennes sida så mycket vi kan och orkar ja om man bara kan få en att söka hjälp i tid så har man ju gjort något
🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

@Azalea ❤️

@Självomhändertagande ❤️

Hej allihopa fina💗
Ja, tänk om vi hade haft möjlighet att få ses på en mysig plats i landet. Det vore helt underbart och spännande att få ett ansikte till er som har funnits vid min sida under min kamp. Får lov att säga att den värme, stöd och förståelse som jag fann här inne har hjälpt mig så mycket. Att inte vara ensam vilket är en av de största känslorna man lever med i ett förhållande där alkoholen ockuperar och trängt sig på.
Jag hakar så gärna på en tripp till ett spa 🙏
Kram till er allihop🧡 Azalea

@Tröttiz @Åsa M. Min partner har nu självmant vänt sig till sin arbetsgivare som kommer erbjuda företagshälsovård, vilket känns ju som ett steg framåt.

@Självomhändertagande Tack för att du delar med dig så klokt, och jag är verkligen glad för att du hamnat på en plats där du sätter dig själv först, det förtjänar du. Den här senaste tiden har tvingat mig att reflektera kring mitt eget mående. Jag börjar ju inse att jag måste fokusera på att sätta mig själv först. Det är svårt, men jag förstår att det är nödvändigt.

Så tragiskt och förhoppningsvis nyttigt att läsa både för beroende och anhöriga. Hoppas ni kan ta vara på tiden och göra något fint av den. Tack för du skriver så värdefullt.❤

@nycat Hur har det gått?

@Backen123
"Ännu en gång önskar jag en träff med alla er, några dygn på ett spahotell, gott att äta och dricka och kunna reflektera mera. Jag vet att tanken är att vi ska vara anonyma men det borde finnas en möjlighet för att kunna, ja ni förstår 😄"
Det låter så trevligt. Borde vara genomförbart. Det är tack vare många av er som jag lärde mig vad ett medberoende är. Och den insikten hjälpte mig att hjälpa mig själv. 🙏❤️

Min sambo sedan många år (pensionär) smygdricker. Inga stora mängder utan smådrickande. Jag märker inte när han har druckit .Vi bor på gård så han har lätt att gömma.I källeren har han en spritflaska som han nallar på och fyller med vatten så jag inte ska se. Byter ut den. Jag har konfronterat honom och då erkänner han med bara om jag talar om att jag vet. Det här är inte första gången. Har fått hjälp via kommunen tidigare. Har ringt dit i sommar och får vänta på tid. Säger att han inte dricker nu men ljuger. Jag avvaktar och tänker att han måste vilja förändra sitt liv. Jag kan inte leva så här.

@EsterHanna ja det är verkligen en stark hjälpande kraft här inne, vi alla förstår det den andre skriver. Vad glad jag blir för din skull, och jag vet den häftiga känslan av frihet, att slippa oro och ångest när man kommer hem 🙏❤️

Om vi separerar innebär det att vår 8 åring skall bo hos honom varannan vecka. Det är en skrämmande tanke, eftersom att kommer att dricka när han är där. Inte initialt kanske men framöver. Hur kan jag skydda mitt barn?

Hej och tack för era inputs. Har efter ytterligare incidenter och att jag återigen kommit på honom att intensivt chattat intimt med en kvinna på jobbet under längre tid bestämt mig för att lämna. Han förstår inte vad han gjort för fel, är i total förnekelse. Lägger som vanligt all skuld på mig, " om jag varit lite roligare att leva med" så hade han inte haft behovet att bli uppskattad av ngn annan osv....
Men hur kan man få hjälp? Ekonomin är såklart kraftigt påverkad då han inte skött den på många år heller, jag har försökt. Kan tyvärr inte para packa väskan och flytta i nuläget.
Om han mot all förmodan inser att han behöver professionell hjälp, hur kan jag hjälpa till där? Vem ska man kontakta?
Slutkörd.

@EsterHanna
Jag tänkte nyligen på dig, hur du har det då jag åtminstone inte noterat inlägg från dig.
Fint att höra hur du lever nu. 🙏 ☺️
Och - tack själv. 🌹

Hej! Har gått in här någon gång och börjat skriva men sen suddat och lämnat. Kände dock att nu är det läge. Så fint att se er alla i en tråd.
Ni var min enda hjälp och tack vare er och att ni fanns tog jag mig ur. Den 1/8 var det exakt ett år sedan jag stängde dörren till min alkoholist. Det kan inte bli värre tänkte jag men det blev det ju. Men nu är det "över och jag lever ett "nytt liv, ensam med min dotter och mina djur.
Har blockerat alla kontaktvägar sedan den 16/6 då det var sista gången han ringde och skrek i fyllan, då fick jag nog och poff, allt stängdes. Har fått be nära och kära att inte förmedla hälsningar att jag ska ringa. Det enda jag vet att fängelsedomen kommer verkställas nu i september. Det är så konstigt, jag orkar inte ens tänka på det jag upplevde. Kaoset, stressen och allt som hände. Förstår inte hur man överlever. Så härligt att höra ifrån er alla, Ni har betytt så mycket för mig. Läsa att Ni lever i nya relationer och att livet sakta snurrar på, det gör mig så glad, så glad...
Kram till Er alla!!!!

Så svårt du har det. Tänker att det är väldigt viktigt för dig att veta vad du kan göra för din mamma och det kanske inte är så mycket. Kan du göra en orosanmälan till socialförvaltningen angående din mammas drickande. Det låter som psykosen är en följd av missbruket. Prata vett med henne har väl inte fungerat och hjälpa henne med pengar har väl inte heller gjort att hon blivit nykter. Sök hjälp för egen del t.ex alanon, anhörigprogram kanske är mitt råd. Oron du bär på måste vara förfärlig. Tror du måste hitta ett förhållningssätt som du mår så bra som möjligt av, sätta dig själv i främsta rummet. Förmodligen innebär det att du tminstone kommer att ha mindre kontakt med din mamma. Försök red ut vad mår du bäst av och hur kan du påverka din mammas drickande. Troligen inte alls förutom att tala om var hjälp finns att få men det vet hon kanske. Att inse sin maktlöshet är mycket svårt men befriande när man väl gjort det. Sedan är det självfallet väldigt sorgligt och smärtsamt att se din mamma förstöra sitt liv.💜

@dotter81
Jag lider med dig fullständigt!! Min mamma fick nyligen en psykos efter att ha druckit massor under en längre tid o nu dricker hon igen.. hon låg inne på stängd psykavdelning. Jag har en fem månader bebis o allt känns tungt med min mamma.. jag tycker synd om dig.vet vad du går igenom. Min pappa dricker också mycket o skakar mycket o får ticks men så fort man nämner något blir han arg/sur :( massa kramar

Jag blir så trött och ledsen.det som gnager i mig är min mamma. Hon dricker o dricker hela tiden kraftigt som hon gjort i hela mitt liv.
Nu senast har hon druckit så kraftigt i veckovis o när hon sen blev nykter åkte hon på en psykos. Ringde mig från psyket o pratade om folk som ville avliva henne, förgifta henne o bla bla. Ialf hon hamnade på sluten avdelning. Jag är glad att när hon kom ut mådde hon bättre o fick mediciner att ta från läkaren..jag sa hur viktigt det är att hon tar dem även om hon verkligen var skeptisk.. ialf jag trodde att hon var på bättringsvägen men nej idag ca 2 v efter psykosen ringer hon dygnrak igen..here we go again känner jag bara... Jag orkar inte ..ska jag ge upp? Vad gör man i min sist? Kan jag seriöst på något sätt hjälpa henne el bara ge upp att försöka t ex prata vett med henne? Hon har förr varit på behandling för sitt missbruk o kom då ur det men verkar inte va så intresserad av det nu ..inte pratat om det ialf. Om hon bara visste hur detta påverkar oss barn negativt med den extrema oro heeeela tiden att något ska hända vår kära mamma som vi älskar så mycket. Ursh så tungt det är. Sen jag fick barn har jag mer o mer uteslutit personer i mitt liv som haft en dålig på verkan men kan inte utesluta min egen familj känner jag men detta äter ju upp en levande denna konstanta oro ..hon kan ringa mitt i natten ..hon är vilse o vet inte vart hon är..hon behöver pengar... Ja allt möjligt o nu senast de värsta tänkbara åkt på en psykos. Någon i samma sits som vill prata lite?

@gros19 jag har följt dig med genom åren, och jag brukar ibland tänka när jag ser mina söner på vad du/ni med barn går/har gått igenom. Jag kan bara föreställa mig 😪 Det som stör mig och det kanske har med åldern att göra, jag som är igenom och är ute fortfarande känner att jag är förändrad. Jag vet jag har skrivit det tidigare, jag blir aldrig densamma igen och det stämmer men jag vill för den delen aldrig dit igen. Glädjen är inte riktigt framme än i mig, men samtidigt en vila i att det får komma när det kommer och lyckan finns där, där blir det lite tudelat. Blir lite flummigt att försöka sätta ord på ett kroppsminne som det blir av denna oro, rädsla och ångest.
Önskar dig ro så du får vila och klokt att känna att du inte behöver någon förlåtelse för att gå vidare, så är det nog för mig med. ❤️

Det är ju en sjukdom och han och hans barn har fått ta den största smällen, men det hjälper inte dig. Du har dina känslor och har förmodligen tryckt ner massvis av negativa känslor, aldrig fått uttrycka hatet du säkert kännt, ilskan, sorgen, smärtan, raseriet osv. Som anhörig kände jag ibland att jag skulle kunna döda min son för det var så oehört smärtsamt att se honom rasera sitt liv, att förstöra allt som var bra. Vi anhöriga har dessa känslor kvar när våra anhöriga blir nyktera och det hjälper inte att i huvudet tänka att någon annan har det värre, men så gör vi ofta. Vi hittar många ursäkter för att slippa ifrån dessa "förbjudna känslor" Jag gick själv ett sorgebearbetningsprogem där jag fick hjälpa att kunna släppa det förflutna mina drömmar och förväntningar som gick i kras och där det var tillåtet att känna alla sina känslor. Det som var så sköt var att inse att mina känslor är bara mina och det behövs ingen förlåtelse för att jag ska kunna gå vidare.