Senaste kommentarerna i forumet

@gros19
Vilka otroliga nyheter! Kommer plötsligt att tänka på mellanstadiet, då orden tro, hopp och kärlek stod på många vykort som jag förknippar med en klasskamrat. I den åldern tänker man inte så mycket på innebörden, men under livets gång förstår man att det är ord som har betydelse. Och jag tror att kärleken är störst av allt. Jag tror att kärlek kan flytta berg när berg behöver flyttas. Kanske kampen inte behöver vara samma kamp längre. Jag hoppas att ni kan landa i dessa förändringar. Och bara stanna upp och känna tacksamhet för alla goda nyheter. Just nu. Det är så vackert. Och hoppfullt!

@Haga
Ja det har du rätt i, det är inte vad jag ville höra men behövde verkligen få höra det.
Jag har länge funderat på att lämnat honom men är så orolig vad som kommer att hända honom då. Kommer han att gå i botten och förlora jobbet...
Eller kommer han göra slag i sina hot att hänga sig...
Ja jag vet att det är bara han som kan ändra sitt beteende, jag kan inget göra, men jag älskar ju honom.
Nu har jag i allafall pratat med en av våra vänner om att det han gör /säger är hans åsikter inte mina och att han har problem. Hon förstod direkt att det var alkoholen som var problemet.
Sa också ifrån igår, gör du dumma saker så får du själv ta tjuren i hornen och reda upp det, blanda inte in mig. Du är vuxen och får ta konsekvenserna av ditt handlande.

@Haga
Det var ett kristallklart svar.
Hälsningar från en som lämnat och fått tillbaka livet.

@Självomhändertagande
Känslosamt inlägg .. 😣 det hade jag också önskat, att skriva till mitt yngre jag att ta hand om mig bättre. Det behöver man. Att tänka på vad man själv behöver i allt kaos. Märker nu att jag inte helt kommit från det förflutna. Sådan jäkla tid det tar.
🌹

@Sköldpadda12
Nära att tro det , som sagt kan det få olika följder. Men som sagt, den anhöriga i mitt fall hade provat allt. Arbetsgivaren var kvar att göra, och det funkade.
🌹

@tröttiz & @Åsa M, tack för att ni delar med er.
Jag ska fundera kring det faktiskt. Känns lite olustigt att bryta ett förtroende bara, hur ska hon kunna lita på mig om jag gör något mot hennes vilja, samtidigt - kanske är det knuffen som behövs för att hon ska ta hjälp på rikitgt!

@Lyckoslanten
Hej och välkommen hit. Så bra att du skriver här. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Idag är jag fri ifrån mitt medberoende, men det höll verkligen på att ta kål på mig.

Det jag vill lyfta i det du skriver är dina planer du har för dig själv. "Själv så ska jag börja promenera 30 min varje dag för det är det som jag behöver och efter en månad så ska jag promenera en timme." Fortsätt med att göra det som du behöver och ta hand om dig. Du är ansvarig för hur du vill leva ditt liv. Och att sätta mål för dig liksom att genomföra dem är en bra plan. Hur vill du mer ha det i ditt liv?

Kanske du kan söka ett stöd inom vården och fokusera på dig. I den meningen så skriver jag även till mitt yngre jag. Jag önskar att jag hade tagit hand om mig bättre tidigare, men jag förstår att jag behövde lära mig att sätta de gränser som jag satte till slut.

Fortsätt skriva här. Jag önskar dig allt gott. Du förtjänar att ha ett fint liv.

Tack för dom orden det betyder mycket för mig. Det är ju fortfarande en kamp. Det finns en sak till som hänt och det tyckte t.o.m. läkaren var otroligt. Min sons hjärta skadades av troligen en hjärtinfarkt som han hade när vi första gången besökte sjukhuset och blev hemskickade. Hjärtat hade p.g.a. skadan inte full kapacitet men med livslång medicinering skulle det nog ändå fungera tillfredställande. Detta besked fick vi för tre månader sedan. Vid senaste undersökningen för en vecka sedan hade hjärtat läkt och hade full kapacitet. Sånt behöver vi mycket av det skänker hopp.

@Kärringen
Hej!
Din katt kan vänja sig vid lägenheten men det kommer att bli en del "jam" ett tag att stå ut med.
Har du balkong så inhägna den, katten kommer att älska att få vara ute på den och kommer att nöja sig med det.
Du har ju en ungkatt, så köp sele och koppel men träna först med sele inomhus, så katten blir van. Så kan ni sedan gå ut på promenad.
PS: Åk absolut inte ut själv och hämta katten. Vad jag förstått så är din särbo inte vidare snäll. Det som är bra är ju ändå att ni har olika boenden.
Var försiktig! <3

@Blomman 1234 Hej! Ledsen att du sitter i detta...

Mitt svar är nog inte vad du kanske vill höra men är nog vad du behöver höra (utan att jag vet allt och abra utgår från vad du skriver).

Han är alkoholist utan tvekan. Allt du beskriver visar att alkoholen styr hans liv. Alkoholen är värd mer än dig, den är viktigare än dig och den kommer alltid gå först! Tragiskt men sant. Han kommer alltid välja alkoholen före dig och dina önskemål.

Det enda du kan göra (enligt mig) är att packa din väska och gå. Vill han nyktra till är det hans val och hans kamp, inte din! Du är antagligen den som idag möjliggör hans missbruk utan att du vet om det. Du täcker upp, stöttar och finns där. Jag gjorde samma sak, trodde jag hjälpte till att låta henne sluta dricka och prioritera mig och barn men det enda jag egentligen gjorde var att ge henne möjligheten att dricka på min bekostnad.

Packa väskan och gå, det är det enda som kommer ge dig sinnesfrid, alkoholisten är själv ansvarig för sina problem och får hitta sin väg själv. Låt dig inte dras med ner i träsket. Gå medans du kan!

Lycka till!

Jag är så trött, ledsen på min sambo. Han dricker dagligen och ser inget konstigt med det. Han konsumerar 30 folköl 3.5 och 24 starköl och oftast är det 50cl burkar i veckan.
Han är så egoistisk, frågar aldrig om jag kan köra utan tar det för givet, ifrågasätter jag detta så säger han, jag kan cykla. Han kan sällan köra en lördags eller söndagsmorgon. Aldrig hämta mig någonstans med bilen en kväll.
Och nu de sista åren har han blivit så bitter och elak, skäller ut vänner och min släkt i fyllan, gjort sig osams med vänner. Ser sig själv som en person som vågar säga vad han tycker, alla andra är mesar. Lyssnar inte på mig och drar in mig i hans diskutioner så vänner tar avstånd ifrån mig med.
Är jag borta några timmar en kväll så vet jag att han är irriterad på nått när jag kommer hem och full.
Jag har sett att det har försvunnit sprit ur barskåpet men när jag frågar så blir han arg.
Jag har ingen att prata med och vet inte vad jag ska göra.

@gros19
Åh, jag är så glad för din och din sons skull!
Varför säger vissa människor i vården att det inte går, att man inte kan, att vissa saker inte kommer att hända? Vilka är det som säger det. Jag tänker att det är människor som inte tror på sig själva. Och så tror jag att de saknar kärlek.

Att du kämpar för din son är ren kärlek. Det är så inspirerande att höra om eran resa! Tack för att du delar!

@Självomhändertagande
Tack kära du och inte minst detsamma ❤️
Ljus och värme

Att det är risk för psykisk ohälsa och utmattningssyndrom råder det väl inga tvivel om och ja, man försöker anpassa sig till något som inte är friskt och självklart blir man då sjuk själv också. Men sen är frågan varför gör vi det? Att det är ett otroligt lidande för anhöriga behöver man bara läsa här för att förstå, men vi har ju precis som den beroende ett val, men det känns inte så. Det är kanske det som är det sjuka?

En sak vill jag berätta självomhändertagande. Denna veckan lämnar vi tillbaka rullstolen. Min son som man bedömde aldrig skulle kunna gå behöver den inte längre. Han går nu.

@Snödroppen
Hej. Vi har skrivit i en annan tråd.
Heja dig. Heja din visdom, inspiration och tack för att du delar.
Så viktig tråd!
Ljus och värme!

@gros19 tack för ditt svar.
Tycker egentligen inte att uppfattningen om vem som har det värst ger något öht. Vad man däremot börjar fundera över är vad man vill säga med det?
Tack för att du sätter ord på det, det är självupptagenheten som gör mig förbannad.
Känslorna vill alltid säga något, nu hjälpte du mig att förstå så tack!

Ja, mitt liv fortsätter i ljuset och önskar jag dig med.
Ps: det låter som du deltagit i en givande anhörigvecka.
Ljus och värme!

@Snödroppen Jag skrev att "faktiskt nog är jobbigast för den som dricker". Det är ju min upplevelse, har varit på båda sidor. Ber om ursäkt om du eller någon annan tar illa upp så klart!

Förstår du blir provocerad av att någon, som anser sig veta bäst, att alkoholisten har det värst. Jag blir arg och det tyder på en enorm självupptagenhet, vilken man hoppas försvinner med nykterheten. Jag genomgick en anhörigvecka tillsammans med bl.a. alkoholister och en man där sa till mig att din smärta är ju dubbel, du bär både din egen och din sons smärta. Även om det inte är ens barn kan det nog vara så. Varför kommenterar jag egentligen något så dumt.. Förmodligen för att jag också blir provocerad av dessa beroendepersoners själupptagenhet. Så ser jag det och en del trampar jag kanske på tårna och då får det vara så.

I övrigt verkar du skapat dig ett väldigt behagligt liv fortsätt lev i ljuset.

@brittney
Håller med dig ❤️ att göra det man själv känner är rätt och rätt tid.
Kram

Känner med dig och vet hur det känns.
Man känner sig så hopplöst maktlös och det är man. Man kan bara förändra sin egna situation och det gäller även din pappa.
Det jag minns allra mest var den giftiga tanken att oavsett så mådde jag inte sämst och därför lärde jag mig som ung att tänka mer på andra än mig själv.
@VaknaVacker intressant att du trycker på den punkten att alkoholisten har det värst. Vad så? Som om man inte vet det?
Som om det inte är den vetskapen som gör att ens skuldkänslor överbelamrar en, när man ser en älskad lida.
I ditt fall gick det bra för dina barn med att nå fram, det gläder mig men det gör inte alltid det och allt handlar inte om alkoholisten.
@dotter81 ja, din pappa lider och din familj lider och du lider givetvis.
Det du går igenom är skittufft och du har säkert lärt dig att ta ansvar tidigt i livet, det blir så i en familj där alkoholismen står som en elefant i rummet.
Det är svårt att be om hjälp men det kan vara oerhört skönt att få prata med någon, att bli sedd, att bli bekräftad i det man känner.@Hanna123 jag tror också att hitta acceptansen i att man är maktlös. Det är tufft men då börjar men nödvändigt.
Kram

@Åsa M tack Åsa, ja det kändes viktigt att tänka efter nu. Jag har gått anhörig stödet digitalt här och det har ju hjälpt mig bli mindre reaktiv. Så nu vet han att jag inte tycker det är okej och att jag /vi kommer gå ifrån om det händer igen. Som jag skrev ovan är våra barn lite äldre, en är ju tekniskt sett vuxen tom! Vi har bra öppen dialog upplever jag. Mellan mig och honom är det ändå fint, jag älskar honom men inte hans beroende.

@Snödroppen hej och tack för ditt svar och dina tankar! Jag förstår hur du tänker och att det säkert är bra på många sätt- att lämna. Men jag är inte där, inte alls där. I efterhand kanske det kommer vara fel val men just nu är det ändå mitt val. Våra barn är lite äldre, ena blev myndigt nu. Jag pratar med dem, efter att de fick veta nu i vår. Har läst många s berättelser och även läst på beroendesidorna , för diversitet. Jag tror på honom, även om jag förstår att han kanske kommer köra i diket flera gånger på vägen, så tror jag på honom. Och på oss.

Jag slutade själv dricka för drygt 2,5 år sedan. När mina vuxna barn påpekade de var oroliga för mig, att jag drack för mycket tog det verkligen hårt på mig. Jag var mycket medveten om att jag drack för mycket men det var inte förrän jag verkligen var mogen som jag bestämde mig att sluta och gjorde det.
Vad jag vill säga är att fortsätt tala om att du bryr dig, underlätta inte drickandet och glöm heller inte att det faktiskt inte är ditt ansvar att din pappa skall sluta dricka. Ta hand om dig själv o hitta stöd.
Alkoholism är en sjukdom som faktiskt nog är jobbigast för den själv som dricker. Kanske svårt att tro? Jag har varit på båda sidor så för mig var det så i a f. Det är ett beroende som suger livet ur en helt enkelt.
Kram

@dotter81 så ledsamt för dig med din pappa! Jag känner med dig då jag själv har liknande med min pappa och har svårt att hitta sätt att förhålla mig till det. Har tidigare försökt prata med honom men det har kunnige direkt hjälpt mot smygandet, ibland till och med tvärtom. Försöker nu mer hitta en acceptans, men det är också svårt!

@Sköldpadda12 företagshälsovården kan också agera på uppgifter från andra än den berörda. Jag berättade om mitt ex alkoholproblem för hans chef och det var där han fick den första hjälpen. Var inte rädd för att prata med hans arbetsgivare - de har ett stort ansvar för både arbetsmiljö och rehabilitering.