skrev Azalea i Det finns hopp

Bravo!!!!!!!
Det är det allra svåraste tror jag för en som varit/ är medberoende.
Jag känner först nu att jag "äger" mig själv och det har varit en lång väg dit.
Kram Azalea🧡


skrev Azalea i Behandlingshem

Hej igen!
Då bra att du har fått hjälp att hitta något.
Min man drack så mycket att jobbet blev lidande så jag beröttade för hans ledning. Deg var svårt att göra det men jag var glad efteråt att det var gjort.
Han var på Nämdemansgården och det ingick i hans rehab från arbetet så de betalade både för honom och anhörigkursen för mig.
Hoppas det kan vara till nytta att veta.
Kram Azalea🧡


skrev Norma i Behandlingshem

@gros19 Tack för ditt svar <3

Har fått hjälp av en släkting att kolla upp alternativ och förutsättningar.


skrev Snödroppen i Smärtstillande

@Katten om natten
Det är omöjligt att ge råd i om du bör konfrontera.
Ett tips kan vara innan att fundera över vad du själv vill få ut av det.
Jag förstår till 100 procent att du självklart vill att han ska vara ärlig, bli frisk och ta dina behov och känslor på allvar.
Det kan ändå vara bra att fundera över dina gränser, dina behov och dina känslor i det. Att förmedla ärligt hur du tänker och känner, framför allt att sätta dig själv först.


skrev Snödroppen i Är tillbaka

@Kärringen
Kan du ringa kvinnojouren? De förstår.
Ibland tycker jag att medberoende är lite för brett begrepp. Det är en stor skillnad på att bli utsatt för förtryck och psykisk misshandel av en som dricker eller att leva med en person som dricker men inte blir aggressiv och kontrollerande.

Tror du är inne på helt rätt bana. Att hålla dig långt borta så att du kan få distans och det får man inte när man ska försökas fångas in i nätet igen.

Kram


skrev Tröttiz i Är tillbaka

@Kärringen
Önskar dig all kraft och styrka.
Försök tänka på dig själv nu. Vad du behöver. 🌹
En sund relation ska bygga ett vi, inte rasera ett jag ...


skrev Kärringen i Är tillbaka

Tack för ni svarar!
Jag har sökt hjälp hela dagen vissa förstår andra inte!

Att få hjälp i sitt medberoende verkar vara väldigt svårt men jag tänker inte ge upp riktigt än!

Jag tror jag behöver komma härifrån så han inte kan dra in mig i sitt nät!

Enda sättet verkar ju vara om man själv är beroende o då får jag väl se till så jag är en sån person jag måste bara överleva


skrev Åsa M i Är tillbaka

Bra att du står upp för dig! Fortsätt så.


skrev Snödroppen i Är tillbaka

@Kärringen
Ja, gick igenom det själv. Är tacksam över att stod ut abstinensen utan återfall.
I skrivande stund fattar jag själv inte varför jag stannade. Jag var sjuk, nu är jag frisk och känner mig både fri och glad.
Du är stark! Det är såna krafter i den här djävulsdansen.
Precis som du skriver inte ens nykter var han trevlig.
Kan du söka stöd? Prata med nån om den psykiska misshandeln?
För mig var det avgörande för att tillfriskna och att gå vidare.
Styrkekramar


skrev Kärringen i Är tillbaka

@Snödroppen
Tack!
Men känner mig allt annat än stark insikten slår mig att jag nog till och med är nog sjukare än honom i mitt medberoende

Dom dagarna när han var nykter var han inte ens trevlig att vara runt men jag fick iaf någon slags lugn i magen och kunde göra bra saker för mig o katten.

Nu känns det ju som man går sönder luften är sträv, solen sticker i ögonen, tror jag har nån form av abstinens efter honom !


skrev Snödroppen i Är tillbaka

@Kärringen
Starkt av dig att ta beslut för din egen skull.


skrev Kärringen i Är tillbaka

Jag gick till slut!
Han lovade mig en vit vecka, bedyrade att han har minsann inte så stora problem.
3 dagar gick sen tog han tidigare semester o då hade han minsann gjort sig förtjänt av en öl eller fler!

Fick ett spel över att jag inte förstod vad han pratade om ( riktigt dåligt fyllesnack) började prata om saker där jag faktiskt kände mig hotad på riktigt. Jag var lugn och sansad tog adjö av min älskade kisse på natten och idag fick han köra hem mig!

Inga löften om bättring eller ens förlåt bara förståelse för att jag inte kan leva så här

Jag är ledsen och knäckt men tog mig själv i första hand denna gång


skrev gros19 i Behandlingshem

Ser att du undrar över kostnaden. Man kan ansöka genom kommunen och då betalar du som på sjukhus 100 kr om dagen. Kommunen beviljar det dock inte alltid utan erbjuder ofta behandling i öppenvård, vilket är ett billigare alternativ för kommunen. Priserna ändras så ring Nämndemansgården och fråga eller läs på deras hemsida..


skrev gros19 i Behandlingshem

Håller med om att Nämndemansgården är bäst för sin målgrupp, men det kräver en hel del. Arbeta med sitt beroende från morgon till sent på kvällen. Jobbat en hel del med det här och man bör inte ha för mycket ångest, så inte all energi går åt till att bara kunna vistas i gruppen. Dock klarar dom flesta det även om man tvekar inledningsvis. Sk. dubbeldiagnoser med allvarlig psykisk problematik tillsammans med missbruk bör nog vara på något annat behandlingshem där deras behov kan tillgodoses. Ekeliden finns för personer som önskar en "lightvariant" av behandling. Seriösa vilket min uppfattning är att inte alla behandlingshem är. Mycket pengar i den branchen och tyvärr bedrivs Nämndemansgården i annan regi idag. Håller förhoppningsvis samma kvalitet som tidigare. Tror inte att det finns någon anhörigvecka just nu men kanske kommer det igång igen för det var ovärderligt. Det viktigaste är motivation och eftervård och då finns ju AA. Leta lite efter behandlingshem på sjukvardsinformation.se också och lycka till. För din del finns ju alanongrupper.


skrev Norma i Behandlingshem

@Azalea Tusen tack för svar <3 Det gav lite hopp!
Vet du ungefär vad det kostar? Antar att det är privat?


skrev Azalea i Behandlingshem

Så skönt att han själv vill och väljer behandling.Det är ett steg i rätt riktning och kan vara början till en nykter framtid.
Jag kan rekommendera Nämdemansgården utanför Höör vilket inte är så långt iväg.
Min man var där under 5 veckor och det var den bästa platsen han fått behandling på.
Jag gick även sabhörigveckan efteråt och det var det bästa jag kunde ha gjort för mig själv.
Lycka till 🧡Kram Azalea


skrev Katten om natten i Vad gör man åt särbon som säger att han är alkolist

@Liten 300 Min sambo dricker i smyg. Han tar hjälp av kommunen, samtal med en alkoholterapeut och även en gruppterapivariant mer inriktad på en trasig uppväxt. Det är ett krav från min sida, att han aktivt arbetar med sitt beroende. Jag vet att jag inte kan tvinga honom eller ta beslut åt honom, men jag kan kräva det för min skull. Det svåra är att veta om han verkligen går in i det med en ärlig vilja att sluta, eller om han gör det för att det ska se snyggt ut, för min skull. Just nu har jag svårt att veta vad som stämmer, men in perioder har jag känt mig väldigt trygg med att han VILL själv.


skrev Katten om natten i Smärtstillande

Överdrivet (miss)bruk av smärtstillande (receptfria) piller, som göms undan på samma vis som alkoholen. Det oroar mig, framför allt hur det påverkar kroppen men även själva beteendet. Hålla undan, gömma. Skulle säkert blåneka även om detta om jag konfronterade honom, vilket jag ännu inte gjort. Borde jag?


skrev Microduken i Min dotter håller på att "ta livet av sig" Hur kan jag rädda henne?

Åhh jag ser nu att det var ett bra tag sen jag skrev tråden, och att jag inte äns har varit "här". Men jag är otroligt tacksam för era svar, och jag har nyss skrivit i en annan tråd, som är "akilles". Det helar är ju mycket värre nu, om det äns kan bli det. Nu har min stackars dotter nog "nått botten", då allt kommer att ryka; Jobbet, lägenheten, sambon..... Ja detta är förfärligt vidrigt och plågsamt, men hon vägrar att låta sig omhändertas. 😢😞


skrev Microduken i När kommer hon att dö?

Och Ragna, och akilleshäl, och alla. Vi får försöka "trösta" varandra så gott det nu går. Här i denna tråd, eller andra. Det känns förskräckligt, men ändå bra, att vi tydligen är många i samma båt. Så varför sitta ensamma och grubbla och vara förtvivlat? Jag önskade så att jag kunde acceptera fakta att hon inte kan/vill ta emot hjälp, men maktlösheten håller på att knäcka mig. 😢😞


skrev Microduken i När kommer hon att dö?

Och Ragna, och akilleshäl, och alla. Vi får försöka "trösta" varandra så gott det nu går. Här i denna tråd, eller andra. Det känns förskräckligt, men ändå bra, att vi tydligen är många i samma båt. Så varför sitta ensamma och grubbla och vara förtvivlat? Jag önskade så att jag kunde acceptera fakta att hon inte kan/vill ta emot hjälp, men maktlöshet en håller på att knäcka mig. 😢😞


skrev Snödroppen i Är han Alkoholist eller inte ?

@liNy
Det verkar som att du är den som upplever att det är problem.
Jag har själv levt I samma dränerande situation där jag var fullständigt medberoende. Allt handlade om honom och hans mående.
Tillslut förstod jag vad folk menade när de sa att du har nyckeln i din hand och du är fri att välja om du vill leva kvar i relationen eller inte.
Ett tips kan vara att fundera över vad är för och nackdelarna för dig med er relation? Hur mår du? Hur påverkas du?
Hur skulle du vilja ha det?
Kan du tänka dig att fortsätta leva så i 10 år till?
Tänker att oavsett om han är alkoholist eller, så verkar han inte se problem med sitt drickande.


skrev Microduken i När kommer hon att dö?

@Ragna Åhh så fint att du svarar. 🙏❤️Ja, jag vet inte vad jag skall ta mig till längre. Hon svarar inte, och hennes sambo verkar inte inse allvaret. Om hon vaknar lite ifall jag skicker dit polisen med ambulans, kommer hon att bli hysterisk, om hon nu skulle orka. Om jag åker dit kommer ingen att släppa in mig då porten är låst. Skall jag bara vänta? På att denna vidriga sanningen tar slut? 😢😢😞


skrev BEATNGU i Är han Alkoholist eller inte ?

Det gjorde jag också. Svarar för att jag känner igen mig i honom. Varje helg och varje semester drack jag öl. Det höll i ett antal år. Sen kom återställaren på söndagen. Kanske bara nån folköl eller i smyg på promenad i skogen. För mig blev det så att toleransen ökade sakta men säkert att jag tillslut inte bara kunde hålla mig till helger eller ledighet längre. Det blev sjukanmälan till jobbet och smyg drack hemma när jag var själv. Jag vet ju inte om han har samma benägenhet som mig, men jag känner folk som faktiskt klarar att hålla sig till stora mängder enbart på lediga dagar. Hur är han på söndagen? Pigg och som vanligt? Jobbar när han ska eller korta sjukskrivningar lite väl ofta? det var så det började för mig på helgerna. 10 små öl var helt normalt för mig. Ett antal år senare kunde jag dricka 20 stora öl under en hel dag tills mitt i natten. Jag klarade inte att hålla min gräns längre, men tillslut går man över gränsen kanske. Som jag. Har han alltid druckit samma mängd i 20 år eller har det ökat?