Senaste kommentarerna i forumet

@Stark ibland det låter som du redan är väl medveten om det, men påminner ändå: det du lever i är våld i nära relation.

Om du inte har kontakt sedan tidigare så ta kontakt med en kvinnojour eller liknande för att få hjälp att reda ut tankar och känslor.

Tröttheten blir förlamande när kroppen hela tiden är satt i överlevnadsläge. Det finns hjälp att få!

Jag tog steget börja skriva här.Att jag är kvar i. äktenskapet är. konstig,jag vet att jag borde lämna men hur.
Har under flera år blivit placerat i ett hörn.Fick höra gång på gång hur ointelligent, dum, mindre värd, oönskad mm till slut. började jag nästan tro på det.Han hällde öl på mig i bilen medan jag körde,låste ut mig, slängde ut mina kläder mm och allt är mitt fel. Men nder många år. det ingen viste om hans missbruk han är specialist att dölja det,som en kameleont Jag kan skriva långa noveller kring mitt liv nu, ibland orkar jag men oftast vet inte vad jag ska ta mig. till

@Kameleont ja lite räknar man decemberdagarna, 7 av 31 - check.
Det tog honom två dagar att återhämta sig från julfesten. Om han nu är återhämtad.

@Thompa_68 uppskattar verkligen alla skrivna reflektioner här. Varje kommentar är efterlängtad!

@Prissen tack för att du delar! Jag log när du skrev om att känna sig unik. Det är han absolut - med en ironisk slöja över. Same shit som för alla andra egentligen. Varför är hans stress mer unik. Varför är hans medelålderskris mer unik. Varför är hans unn och berättigande mer unik.

Romantiserar i mitt inre att han ska vakna upp, tycka att förändring är en jättebra idé när jag föreslår det över morgonkaffet, för att sen klä på sig och gå raka vägen till ett AA-möte. Rosa skimrande himmel. The end.

Är samtidigt innerst inne så rädd att ett starkt ultimatum inte kommer att hjälpa. Usch jag vet inte vad jag försöker formulera egentligen.

@myssockan Fint att du jobbar med den egna måttligheten. Det är som två parallella spår hela tiden. Den egna relationen till alkohol. I relation till den andras relation till alkohol.
Den här veckan har jag nött mycket tankar inombords, om att vi haft alkoholen så mycket gemensamt. För mycket.

Det var väldigt länge sedan jag skrev i någon av mina egna trådar. Dels för att jag haft så mycket att processa. Dels för att jag har haft känslan av att exmaken håller koll på min aktivitet på nätet, dvs att jag fortfarande inte känt mig fri att uttrycka min egen upplevelse.

Nu har skilsmässan gått igenom och det sätter förhoppningen punkt för det som från början verkade som en dröm, men ganska snart förvandlades till en mardröm.

En insikt jag fått på senare tid är min tendens att måla om verkligheten till något mycket mjukare och mer positivt än den verkligen är, när jag befinner mig i relation med personer som är destruktiva.

Lite som den destruktiva personen gör, fast tvärtom.

En destruktiv personlighet målar om narrativet för att behålla den falska känsla av självet man byggt upp.

Jag målar om det för att orka stanna kvar.

Men att fokusera på ”det som ändå är bra” blir extremt skadligt när man befinner sig i en skadlig relation/situation.

Som person har jag svårt att låtsas och spela spel. Om jag låtsas något som inte är sant, känns det fel i hela kroppen. Det betyder att om jag ser verkligheten som den verkligen är behöver jag lämna när den är skadlig för mig.

Sedan barnsben har jag tränat på att se personens bättre sidor istället för den metaforiska handen som sakta håller på att ta livskraften ur mig. För om jag ser det skadliga blir verkligheten för svår att härbärgera.

Som barn kunde jag inte ta mig därifrån. Som vuxen har mönstret gjort att jag valt att stanna längre än jag borde. Längre än jag önskat när jag ser tillbaka. Överdrivet tålmodig. Överdrivet ansvarstagande. Överdrivet självreflekterande. Överdrivet förstående och intresserad av att förstå den andres perspektiv. Underdriven förståelse och verklig insikt i hur det blir för mig.

Inte för att skulden ligger hos mig, den som utövar olika former av våld äger hela ansvaret för det. Jag tittar på det här för att kunna skydda mig bättre i framtiden.

En annan tanke jag haft på senare tid är beteckningen medberoende. Det kanske bara är hos mig den beteckningen landar lite fel. För när jag tittar med förstoringsglas på det som skett tycker jag istället att det ser ut som rena traumaresponser.

Traumaresponser från tidigare erfarenheter. Och traumaresponser som skapats av erfarenheter i den aktuella relationen.

Det kanske inte är så intressant att göra den distinktionen, men för mig landar det bättre och ger mig ökad förståelse för mig själv och vad jag varit med om.

Trauman, inget jag själv valde att utsätta mig för. Utan saker som gjordes mot mig av andra människor.

Vi hamnar på nervsystemsnivå, reaktioner vi inte medvetet kan kontrollera utan som istället kontrollerar oss om vi inte arbetar aktivt för att bryta det.

Ja kära medsystrar - och bröder. Som vi kämpar!

Jag har en känsla av att det kommer hända en hel del inom området framöver då trauma som diagnos ännu är ett ganska nytt område inom vården. Traumasymptomen däremot har förstås funnits länge, men ofta landat i feldiagnostik som depression, ångest, bipolär sjukdom mm.

Hoppas dessa små funderingar kan hjälpa någon, eller kanske bekräfta att det finns fler som tänkt och känt samma sak som du! Uppåt och framåt.

Och som alltid - ta väl hand om dig❣️

@myssockan Jag började med att köpa en liten lägenhet som jag åkte till när drickandet drog igång oftast fredag eftermiddag till söndag eftermiddag. Det var en lättnad att få ha helgerna för sig själv, blockade även på mobilen då. När han sen slutade jobba, så eskalerade det ju snabbt och blev flera dagar i veckan och då hade jag mitt eget redan och det var lättare att flytta för gott. Eftersom ni inte lever ihop så tycker jag absolut att du ska distansera dig när han dricker och bara umgås när han är nykter. Det tär ändå, som Rike skriver, men jag tyckte att jag ändå hade nytta av att "stänga av". Jag fick ro till egna tankar och känslor, som ledde mig vidare mot ett friare och helare liv

@Rike ja förlåt, frågan föll bort. Inte gällande alkohol. Jag tror inte heller det är en lösning för min sambo. Jag tänkte mer på boende och kontakt. Jag har ju mitt eget boende. Igår sa jag nej till att få besök när han var påverkad.

Typ lösningar som att ta en veckas paus helt i kontakt, bara ses när han inte druckit, eller vara hos honom men tillåta mig att ha mer känslomässig distans och göra mina egna aktiviteter.

Jag är liksom i ett mellanläge nu där jag ännu inte ställt ultimatum och inte är redo att lämna, men inte orkar vara uppe i det varje dag heller.
Försöker jobba på mitt medberoende, sluta kontrollera, fokusera på mitt liv, och på positiva saker, samt ska på Al-alon på tisdag.

Har ni erfarenhet av den punkt jag befinner mig?

Tänker du lite lagom eller bara vissa dagar med alkohol? Tror tyvärr inte på det.. eller eget boende men fortsätta som par?
Stänger man av mobilen för att slippa sms mm -då har man iaf ett tryggt hem isf.. men det tär likväl.,

@Kevlarsjäl62 ❤️

@Stark ibland
Hej. Vill du berätta lite om varför du skriver om att vara elak?
🌹

Fundera inte på varför. Klandra inte dig själv, vi är många som stannat för länge.

Men när du lämnat kommer du snart att inse att det var det bästa du gjort i ditt liv o för alla inblandade i ditt liv ♥️

@Hoppfulla förstår tröttheten, men det låter som ditt perspektiv hamnar rätt mitt i det svåra - du iakttar och ser hur det blir för dig!

Ett jätteviktigt steg på vägen att skilja ut vad som är ditt och vad som är din partners❤️

Att vara medberoende är ett helvete. Men du kan inte fixa honom. När du inser det så lämnar du. Önskar dig styrka! 🤗

Jag pendlade men gick på en lägenhetsvisning och där o då blev allt möjligt, jag såg min fristad.
Kanske en början? Alternativet till misären blev tydligt 🤗

Jag tänker just nu att jag får försöka lämna i små steg. Klarar inte av att ta ett stort beslut, är inte redo. Så jag är kvar. Men jag börjar skiljas från drömmen jag haft om framtiden med honom. Hoppet är väl inte dött än, men försöker ha mer distans och fokusera på mig själv istället för att kontrollera och påverka honom. Det känns som att det kommer att leda mig ut och bort. Det känns också jobbigt, men verkar vara det enda rätta. Mer distans, mer klarsyn...
Det gör så ont.

Jag sörjer drömmen jag hade om hur allt skulle bli i den här relationen. Det gör så ont. Försöker hålla mig själv, validera min sorg.

Tänk att jag har gått igenom det här så många gånger i mitt liv. Drömmen om att någon annan ska göra allt bra. Medberoendet är verkligen som ett beroende eller missbruk. Jag nyktrar till nu. Och som jag gjort förr inser jag att jag måste fortsätta bygga mitt liv själv, utvecklas, hantera mina känslor och bestämma vad jag ska göra och inte här i livet. Det finns ingen fix utifrån.
Jag fortsätter att trilla dit på dessa fixar.

Jag sörjer också vår kärlek, och den här personen som jag tycker så mycket om som kanske varit på väg mot avgrunden länge nu. Jag är bara ett sällskap på vägen dit.

@Kameleont Jag kände inte alls att du gick för hårt fram, du har rätt. Kanske kommer det dit, att jag måste stänga dörren helt, när det blir alltför tungt.
Jag känner med dig i din svåra situation. Bevisligen finns det flera här inne som lyckats ta sig ur sitt beroende, jag är en stor beundrare av dem alla, så det finns fortfarande hopp för "er". Men jag skulle vilja säja samma sak till dig, distansera dig och låt tillfrisknandet bli hans val och hans arbete. Men det är inte lätt, jag om någon vet det. Du älskar någon som är väldigt sjuk, som kan hålla sjukdomen stången om han bestämmer sig för att ta den svåra vägen, du är medberoende, INTE SVAG OCH YNKLIG ❤️❤️❤️

@Stark ibland har inget direkt råd att ge just nu, men du är inte ensam vi är flera här inne som är i samma karusell som du. Ena stunden så klok och sund för att i nästa få hjärnan kidnappad igen och falla för alla fina löften och ord.
Jag är fortfarande så otroligt kär i den personen som gör mig så illa. Men har landat i att det är okej att han är min stora kärlek, men jag kan inte leva med honom eller ha honom i mitt liv.
Har kommit så långt nu att de sunda tankarna har övertaget och svackorna blir kortare och inte lika djupa. 💕

@Hoppfulla Jag har upplevt exakt samma scenario, fler än en gång. Det är därför jag inte tror att det finns något vi anhöriga kan göra. Böner och tårar hjälper inte, skapar bara skuld som kan komma ut i ilska. Ultimatum hjälper inte, det har du nu smärtsamt fått erfara. Jag gjorde samma resa. Det är fruktansvärt stressande och helt enkelt farligt för hälsan att leva som du gör nu. Beroendesjukdom är verkligen en anhörigsjukdom.

@Hoppfulla
Hej.
"Förtjänar" riktigt säger mycket om problematiken ... 🙄 Det har jag hört också av mitt ex. Tragikomiskt egentligen, "... nu har jag varit utan öl x antal veckor så nu får jag börja unna mig öl" ... 🫣😬 Beroendehjärnan och logiken tänker jag. 😔

Det jag lite tänker är att du har sagt till honom om vad som gäller, och jag tolkar att du då berättat hur du ser på situationen. Han vet hur du känner.
Jag funderar på hur ser du på situationen, om du kan fatta beslut vad du ska göra utifrån det du upplever?
T ex om du vill vara hemma då han dricker? Hur går dina tankar?
🌹

Förstår hur du känner. Men gå in och läs dina tidigare trådar du får så fina svar där och de behöver bara landa i dig. För han har redan övertygat sig själv att han kan dricka och börjat, då brukar tyvärr inget hjälpa.
Ge fokus till det du kan förändra, vad vill du göra, vad kan du göra. Ge dig själv den uppmärksamhet som du annars lägger på att få honom att göra eller inte göra.
Lycka till

Åh, jag blir helt slut av den här stressen. Min man har efter ultimatum haft ett uppehåll på ca 4 mån. Nu tycker han att han förtjänar en öl på en fredag så lät det förra helgen. Vaddå 1 öl? Det blev såklart 2 på fredagen OCH 2 på lördagen. Det här låter ju inte så farligt. Nej det skulle det inte vara OM man inte hade haft ett beroende. Igår kom han hem efter jobbet och nu hade han köpt 6 öl till helgen. Det är ju precis det gör vi har pratat om. Det funkar inte att bara dricka lite ibland då det hela tiden blir fler och fler dagar. Jag orkar inte gå runt och vara någon jävla polis. Jag har inte sagt något denna gång utan bara iakttagit. Blir såklart arg inombords men tänker att det här ger mig bara mer tydligt besked på att han inte klarar av det här.

@Kameleont all får ta åt sig av detta, det behövs! @esterest, vill bara också säga att jag inte menade att kapa din tråd, säg bara till så försvinner jag snabbare än en 7,3:a.

Men om det kan hjälpa er på något litet sätt att förstå hur "vi" tänker när vi är i aktivt missbruk och allt det för med sig, så är jag mer än gärna behjälplig.