Senaste kommentarerna i forumet

Ibland är det lättare att inse problemet om man sätter lite siffror på det. 9 starköl 33 cl (promillehalt 5) motsvarar 38 cl alkohol, en dryg halv flaska sprit. Tar drygt 18 timmar att förbränna och låter en komma upp i en promillehalt på drygt 2.0. Han är alltså inte körbar morgonen efter om han tar bil till jobbet. Har han börjat med 7,0 eller dricker 50 cl burkar blir det ännu mera ”sprit” och risken är att han aldrig är nykter.
Jag kommer från beroendesidorna. Där finns de som kämpar med att sluta och också vi som slutat dricka och som fattat hur mycket bättre man mår utan alkohol. Det förstör så mycket. Nickat Beer t.ex. är nykter nu sen ett år. Han ångrar att han inte sökte hjälp tidigare, men han skämdes. Har drack också öl.
Jag hoppas att han inser att det är för mycket om du pratar med honom. Annars är det nog ingen idé att fortsätta.

Det låter oerhört mycket. Man kan mäta vad som är riskkonsumtion på flera olika hemsidor, det kan vara ett sätt att förstå. Mer än nio standardglas i veckan för kvinnor och 14 standardglas i veckan för män hittae jag som referens på högriskkonsumtion hos Vårdgivarguiden.
Som jämförelse kunde mitt ex dricka 9 glas vin på en enda kväll. Det tyckte han var normalt. Det är det inte.
Luta dig emot fakta. Känslor blir lätt så luddiga när man har med alkoholister att göra. Dricker man så mycket som din man gör så har man helt klart en riskkonsumtion.

Jag tänker att det gör dig till ensam ansvarig för barnen. Han är inte tillräknelig dessa 4-5 dagar per vecka vilket gör att du ofrivilligt får vara ensam vuxen i familjen. Inte okej mot dig.
Inte heller särskilt mysigt för barnen, så som pappa blir dessa dagar. Har liknande situation men färre öl och mer sällan och redan nu tappar jag allt mer respekt för människan.

Jättemycket tycker jag. Så vill jag absolut inte ha det, helt otänkbart. Sen undrar man ju lite hur är han dom andra dagarna då han är "nykter" om han nu är det. Förmodar han dricker under kvällstid och då finns ju stor risk att han har promille nästa dag. Kanske även risk att han kör påverkad, men det vet ju du bättre. Du får väl ifrågasätta om det är så du vill leva med en sambo/pappa som är påverkad den mesta tiden och det låter som du inte vill det, men tvivlar av någon anledning. Så tänker jag.

Gränser suddas ut och man blir ambivalent kring sina känslor och ens situation.

Min sambo/pappa till barnen dricker ca 9-10 st starköl 4-5 dagar i veckan. Vad tänker ni kring det?

Så svårt du har det och har haft under lång tid. Du orkar inte med vilket är fullt förståligt. Därför tycker jag sök hjälp först för egen del. Kommunen brukar erbjuda anhörigprogram, även alkoholhjålpen tr8r jag har anhörigprogram, det finns alanon och även grupper för "vuxna barn" dvs personer som vuxit upp under omständigheter du beskriver. Det finns ju även hjälp i form av kuratorer t.ex på vårdcentralen. För egen del berättade jag för min anhörige att jag sökt hjälp och det avlastade honom från en del skuld. Din mamma är troligen medveten om hur illa hon gör sina anhöriga pga sitt missbruk.

Tyvärr är det inte förnuftet som gör att man dricker utan enbart känslor som styr vilket gör att logiska argument ofta inte har någon effekt. Negativa konsekvenser brukar vara det som gör människor motiverade till förändring och därför viktigt att inte underlätta ett missbruk genom olika stödinsatser. Ställa ultimatum är jag tveksam till. Tycker man bör behandla människor på ett kärleksfullt sätt, men viktigt att ha sina egna gränser klara. Detta kan jag inte acceptera vilket innebär att jag får hitta något förhållningssätt som fungerar eller kanske om nödvändigt ta avstånd. Det är inte egoistiskt att sätta sig själv i första hand utan det är så man kan hjälpa andra bäst anser jag. Var själv i ett anhörigprogram och där fick jag bl.a. lära mig något som då var otänkbart men som jag idag använder mig av. Innan jag gjorde något skulle jag svara ja på alla dessa frågor - kan jag det här - vill jag det här och - är det bra för mig?

Du såger också att din mamma utsätter sin hälsa för allvarlig fara och så år det ju. Vill du ska veta att möjligheten finns att göra en orosanmälan till socialförvaltningen. Då tar man från socialförvaltningen kontakt med din mamma och erbjuder i första hand frillig vård. Finns även möjlighet till tvångsvård under vissa omständigheter. Att göra en orosanmälan känns kanske inte så bra men möjligheten finns.
Ta hand om dig!

@Åsa M
Håller med här. Hot, gnäll lönar sig inte. Vill någon festa/dricka gör de det. Om man vill ta upp drickande så ta upp ur ens eget perspektiv t ex, "då du .. upplever jag".
Fortsätt skriva av dig. 🌹

Jag tror det är svårt att komma åt andras beteenden. Man måste börja med sig själv. Om det är jobbigt för dig när han dricker så kan du kanske fundera på varför. Kan du acceptera att ni har olika syn på vad som är "roligt"? Eller är hans drickande något du inte kan, eller vill, acceptera? I så fall behöver du fundera på vad som gör att du ändå tolererar att leva med det. Det är bara han som kan göra något åt sitt drickande. Och vill han inte så hjälper inga samtal om det. Alkohol och rätten att bli full är något som många människor försvarar med näbbar och klor. Trivs man inte runt folk som gillar att bli fulla så får man aktivt se till att inte ha sådana människor omkring sig, tyvärr. Man kan inte ändra på dem. Det är min erfarenhet i alla fall.

@EsterHanna
Hur lever du med livet? 🌹

@AnnaLena73 I mitt fall var det mina föräldrar som pratade med mig. De gjorde det utan att jag kände mig dum. Ställde snarare frågor och la inte på någon skuld. Visade att de inte var arga men ville förstå mer. Hjälpa mig. Jag behövde inte tappa ansiktet.

Jag gör detsamma med min mamma. Pratar om fenomenet och hur mycket bättre jag mår utan. Jag har gjort detsamma för en vän. Han ville inte erkänna först. Jag berättade om mig och efter 6 månader ringde han och berättade om sig. Jag har därefter berättat ännu mer och han har sakta men säkert släppt fasaden. Idag pratar vi fritt om det.

Jag skuld och skambelägga aldrig. Pratar utifrån att det är en trolldryck man blir beroende av om man dricker för ofta för mycket. Vad som händer i huvudet när man slutar och hur mycket bättre man mår. Man får en andra chans i livet ❤. Beskriver kampen och känslor jag haft kring allt. Hur jag jobbat med mig själv för att bli fri. Att det finns ett annat liv som ger så mycket mer.

Mao, försöker inspirera till ett alternativ. Det verkar fungera och man får fina samtal där man hjälper varandra framåt. Inget är för dumt för att nämna. Känslor är snarare en vägvisare än något fult. Hela idén är att hitta strategier för att leva ett hälsosamt och lyckligt liv.

@Tofu på besök
Ja, det är mycket skam och skuld.
Hur gör man för att kunna pratat om detta när syster inte vill och anser att hon inte behöver hjälp eller bara dricker lagom. Mamma vill inte prata alls för hon tycker att det är så pinsamt och vill inte pratat med någon?
Hur gjorde ni?

@Självomhändertagande
Tusen tack för ditt svar och inspel!
Har nått en gräns där jag känner att jag inte kan acceptera detta, men jag bor inte med min syster och jag förstår att mamma har det tufft.
Ja, det stämmer säkert, mamma är väldigt medberoende. Hon vill inte be om hjälp och tror inte att det går att göra något. Mamma betyder mycket för mig men jag måste också säga "stop".
Skönt att allt löst sig för dig och att du nu lever det liv du vill och hittat kärleken.
Tack för din omtanke!

@AnnaLena73 Jag skulle börja prata om skammen. Hur dålig skamkänsla är för att komma vidare.

Saken är ju den att allt går att förändra. Precis allt bara man är beredd att byta angreppssätt mot ett snällare mot sig själv och andra. Skam är en ful känsla. Den förgör och förvrider människor. Innesluter folk och man blir ensam. Då dalar möjligheter att faktiskt hitta alternativa vägar framåt och man gräver snarare en grop för sig själv. Skuld å skam måste bort!

Din mamma känner säkert skam. Att hon är dålig mamma och vill bevara den hemligheten. Anser att hennes straff blir att ta ansvar för din syster. En fotboja. Din syster anklagar säkert sig själv och har säkert även svårt att se koppling mellan eget mående och alkohol. Ångest ex, det blir ju rejäla påslag med det pga alkoholen. När man slutar dricka släpper det och man märker hur stor inverkan alkohol faktiskt har på egna måendet.

Börja vara nyfikna på varandras känslor. Låt alla prata utan skam. Denna resa tar tid. Prata om skam och inte skuldbelägga densamma har hjälpt mig och min familj. Det är en resa i självutveckling. Den ger massor om man vågar ta sig an den. Skapar massa ahaupplevelser och möjligheter. Därmed inte enbart jobbig. Väldigt helande och inspirerande med 🤗.

@AnnaLena73
Vad bra att du har hittat hit! Och att du skriver. Genom att sätta ord, liksom att säga orden högt synliggör problematiken. Och du kan fundera på hur du ska förhålla dig till hur det är. Och fundera över vilken relation du vill ha till din mamma och syster. Som det är, just nu.
Jag levde med en alkoholist i 11 år och kämpade för att få han att flytta från mitt hem. Vilket jag kom i mål med, tack vare stöd av en psykolog, som jag fick verktyg av. Och jag övade. Men jag kämpade i min ensamhet i flera år. Provade prata med hans pappa och jag fick tystnad till svar, när jag sa att hans son inte kunde bo hos mig längre. Jag försörjde honom och det var svårt att leva det liv jag önskade. Jag blev ordentligt manipulerad och när jag läser din text, då tänker jag på din mamma. Jag tänker också på hur ledsen, förtvivlad och nedbruten jag var som inte orkade ta tag i mitt liv, som jag önskade. Då jag fastnade i ett medberoende som jag inte visste något om.
Vården erbjuder stödsamtal. Jag gissar att din mamma är omkring 70 års åldern och jag tänker att den generationen inte har lika enkelt att be om hjälp. Mina föräldrar är 75 och 80 och de har lidit då jag led. Nu lever jag det liv jag alltid önskat. I en relation med en sund man. Och jag väljer att vårda min relation till mina föräldrar, då de betyder allt för mig.
Det tar tid. Och det behöver ta tid. Jag utbildade mig till mindfulnessinstruktör för att jag behövde lära mig att stanna upp. Och hantera det viktigaste först.
Hur jag ville leva mitt liv. Och det tog mig 5 år att öva, sätta gränser och prioritera att hjälpa mig själv för att det skulle bli möjligt.
Acceptans, tålamod och att släppa taget kan vi alla öva på. Och att träna mindfulness hjälper mig att se och uppleva livet som det är.
Det är som det är. Och förändringar tar tid. Om man är villig att förändra.
Jag tänker, att din mor kan behöva din kärlek. Att du lyssnar på henne. Om hon vill prata. Hon vet inte hur hon ska bli fri från sitt medberoende. En mamma sätter nog alltid sina barn i första hand. Jag har inga barn, men jag har en mamma som satte mig före henne. Och din mamma vill säkert komma till dig, men hon vet förmodligen inte hur det ska gå till. Det är en bedrövlig situation hon är i. Medberoende är en hemsk sjukdom. Precis som alkoholism. Och man måste vilja bli frisk själv.
Jag hoppas att min erfarenhet kan ge dig en ökad förståelse.
Jag hoppas att du ska får många bra svar här, som kan vara hjälpsamma.
Ta hand om dig! Och andas med magen.

@Sisyfos
Tack för inspel och råd.
Mamma tycker att hon dricker för mycket och vill att hon ska sluta. Hon vet att min syster har problem men hon tycker att det är "pinsamt" att det är hennes fel att hon inte kunnat hjälpt systern. Hon tror inte att det går att göra något.
Min syster hade problem redan innan sin operation men efter kunde hon inte dricka lika mycket som innan utan att det märktes. Innan kunde hon dricka nästa hur mycket som helst utan att det märktes direkt.
Vet inte hur man ska bemöta detta, hur hittar man rätt strategi?

Det är nog ingen som är nöjd och situationen men det är ett infekterat ämne och mamma och syster vill inte pratat om det utan det lovas bättring och då är mamma nöjd för tillfället.
Jag tror också att det är mamma som måste bestämma hur hon vill ha det med stöd självklart. Syster kommer aldrig att vilja gå iväg och få hjälp, vart vänder man sig för att få hjälp?
Är inte säker på att jag skulle få mamma att söka hjälp. Finns det onliemöte man kan vara med i som anhörig.
Tack för stöttning och tips!

Usch vilken jobbig situation. Jag förstår att du är både arg, orolig och ledsen över den här situationen.
Vad anser din mamma om din systers drickande?
Det är relativt vanligt det du beskriver om att få problem med alkohol när man har gjort en GBP-operation. Det finns flera härinne som har skrivit att det blir helt annorlunda när man dricker och särskilt de som hade problem innan. Lätt att hamna i missbruk. Jag tror nu att man måste visa sig nykter på några ställen innan de utför ett sånt ingrepp.
Att prata om sånt här med en person som är berusad är helt omöjligt. Skulle det gå att prata med din syster när hon är nykter? Med utgångspunkt i att hennes operation också har påverkar att hon är i den här situationen. Hon kan ju inte fortsätta att dricka. Ilska och bitterhet lönar inte för dig, du måste byta strategi. Jag tror egentligen att både din mamma och din syster är lika ledsna över det här som du. Det är ingen av dem heller som vet hur man tar sig ur det. Det är den frustrationen som du får ta tror jag. En närstående att projicera på.
Jag tror egentligen ingen av dem tycker att du är ”the bad guy ” möjligtvis din syster eftersom hon inte får dricka ifred, men inte din mamma.
Det går att orosanmäla till soc. Du skriver att din mamma sa i helgen att det inte går längre. Hon är en möjliggörare just nu. Din syster tas om hand trots att hon är vuxen och måste inte ta tag i sina problem. Fortsätter hon att dricka får hon hjärnskador av alkoholen. En del i att det har blivit som det blivit är att hon har gjort operationen. Och jag tror inte alls det är bra att dricka då, det blir alldeles för hög alkoholkoncentration.
Tyvärr är det nog din mamma som måste sätta ner foten och uppmana din syster att söka hjälp för alkoholproblemen. Kan du stötta henne i det? Ta reda på hur de ska gå tillväga? Ta reda på telefonnummer och besökstider till beroendemottagningar?
Jag fattar att du känner dig bortprioriterad men det är kanske tyvärr också en ganska naturlig föräldrareaktion. ”Ta han om den svagaste” - i det här fallet är det dock helt fel och gör situationen värre. Men det är svårt att se det tror jag när man lever i situationen. Kanske kan du gå och prata med någon för att få inspel, uppmana din mamma att gå och prata med någon.
Du kanske kan hänvisa din syster till beroendesidorna härinne. Här kan hon kanske få stöd att ta itu med sina alkoholproblem. Tänker att det är svårt om hon inte ser någon ljusning i tunneln.
Lycka till nu!

@Tofu på besök,
Tack, för inspel.
Helt rätt jag är så frustrerad, besviken och arg. Känner mig hjälplös och hur jag än gör kommer det inte att bli bra.

Jag får fungera över hur jag ska gå vidare. Känner dock att det "låst" sig och är tacksam för inspel från utomstående och andra som kanske varit i liknade situation.
Gällande mamma har vi tyvärr ingen som kan ”avlasta”. Och mamma är inte längre så öppen för hjälp, säger att ingen kan göra något och min syster har ännu en gång lovat att bättra sig.
@Tofu på besök

@AnnaLena73 Vilken besvärlig situation du är i. Kanske är det svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget med din syster? Kanske är det svårt att få bukt med drickat om man inte får hanterat psykiska problemen samtidigt?

Det låter som ilskan dränerar dig. Jag förstår att du blir arg och besviken. Den energin du lägger på det går dock upp i rök utan att du ser positiv effekt av det. Därmed tycker jag du ska fundera över om du kan hantera situationen på något sätt så du själv mår bättre? Din syster lär fortsätta slå bakut om du ryter ifrån. Det ser du ju redan att hon gör när du sätter ner foten. Därmed viktigt att fundera på vad i allt detta du kan förändra i ditt sätt att respondera/agera för din egen skull och ditt mående. Vad vill du uppnå med din situation? Vad är målet? Fundera över det och försök fundera ut steg så du tar dig mot det målet via sätt som du faktiskt tror leder framåt för din egen skull.

Även den diskussionen hade jag fört med din mamma. Kan ni gemensamt hitta ett sätt så hon kan hälsa på dig där din mamman oro för syrran även kan hanteras samtidigt? Kan någon annan hjälpa till så din mamma får kopplas fri en helg ex? Ta diskussionen utan frustration och anklagelser. Den är skitsvår jag vet. Speciellt när det är så nära relationer. Jag tror dock enbart frustration och tillrättavisningar kommer fortsätta generera låsningar så viktigt att fundera på hur du kan undvika detta så du kommer framåt.

Hej, jag är helt ny här.

Har kommit till en gräns där jag inte vet om jag orkar med detta längre...
Min syster 44 år flyttade hem till mina föräldrar för 8 år sedan när hennes kille gjorde slut. Min syster hade redan då utmaningar med alkohol, Hon kunde dricka 3 liter vin på två dagar mm. Sedan fick hon en magoperation och förminskade sin magsäck (pga övervikt) efter det kunde hon inte dricka mycket utan blev skitfull rent ut. Detta hade vi sett flertalet gånger innan dagen för 8 år sedan.
Under dessa 8 åren har inte mina föräldrar kunna åka i väg och hälsa på mig och min familj, barnbarn. Jag bor 45 mil bort. Det har allt varit att om inte min syster vill åka med kan dom inte åka. När vi varit och hälsat på har hon blivit rejält onykter. Hon åkte dit för grovratfylla för drygt 5 år sedan, har gömt vin på sitt rum så mina föräldrar har fått kolla hennes väskor mm. Hon skulle träffa en kille över en helg och när hon åkte hem drack hon på tåget så hon gick på fel tåg, blev av med plånboken och hamnade i samma stad jag bor i (45 mil fel). Jag fick åka mitt i natten och hämta henne.
Vi har hela familjen i Portugal och firade att pappa och min man fyllde jämt. Min syster drack och blandade tabletter och var helt borta på kvällarna, smyg drag på dagarna, skar sig själv mm.
För 2 år sedan gick vår pappa hastigt bort efter det har min syster fortsatt sitt drickande och har spårat ut på massa olika sätt varje gång jag hälsat på mamma. Nu sist (förra helgen) var det helt extremt, vaknade på torsdagsmorgonen 04.15 av att det är bråk nere i köket, hör min syster och mamma skrika. Jag går upp när jag hör min syster stänga dörren till sitt rum, frågar mamma vad som hänt, hon är helt förstörd och vill inte svara. Får till slut ut att min syster tagit en lite vinflaska ner i köket som ska vara till vinsåsen och att hon är full. Jag går upp på hennes rum och frågar vad hon håller på med och vart vinflaskan är. Får slita vinflaskan hur händerna min syster som är helt galen. Mamma kommer också dit och vi börjat leta efter mer vin i rummet. Vi hittar en 3 liters påsken (min syster har tagit ut påsken ut paket för att kunna gömma den). Hon blir helt galen när vi hittat den för troligen hade hon letat efter den själv men inte hittat den, där av den illa vinflaskan. Min mamma låste in vinet och jag hindrar min syster ifrån att komma ifatt min mamma. Min syster skriker är helt galen och håller på så hela dagen. Dagen efter åker hon i väg och när hon kommer hem vill hon ha sitt vin, vi säger nej men då tänker hon åka i väg och vara borta så hon kan dricka, lovar att "bara ta två glas och hon ska visa att hon kan det". Min mamma blir förtvivlad och rätt att hon ska åka och det slutar med att hon får sitt vin. Hon dricker och många hårda ord utväxlas, jag är så förbannad på min syster och jag talar om för henne som tidigare att hon har alkoholproblem och är alkoholist. Givetvis blir det inte bara 2 glas utan allt dricks upp.
Dagen efter när vi ska åka hem pratar hon inte med oss.

Tillsaken hör att hon inte har betalat hemma under dessa 8 år. Mamma som är pensionär får knapp ihop det men det skiter hon i.
Och när vi var i Portugal brast det för mig när vi varit där i 5 dagar och jag blev arg för pappa gav henne mer vin så hon skulle bli tyst och gå och lägga sig. Jag hällde ut vin och var arg. Efter sedan blev mamma sur på mig och vill inte prata om det. Min syster förstörde vår resa men det var jag som fick skulden. Nu i helgen sa mamma att det här går inte längre mm. Nu när jag pratade med henne igår har min syster manipulerat henne igen och det är så synd om henne för hon mår så dåligt psykiskt och hon vet inte varför det blev så här. Min syster är så ledsen och tog så illa vid sig att jag kallade henne alkoholist och min man sa att hon var som en periodare, så nu är jag igen "the bad guy".
Ska tillägga att min syster har psykiskt problem och legat inne på psyket äter starka mediciner.
Blev ett långt inlägg men nu till min fråga, har någon samma utmaning? Jag accepterar inte min syster beteende längre, min son vill inte åka dit längre, jag har så dåligt samvete för min mamma. Vet inte hur jag ska göra, jag kan inte längre stötta min syster för hon vill inte ha hjälp. Jag har erbjudet henne hjälp, stöttat mm men det hjälper inte.
Blir även besviken och ledsen på mamma som accepterar, mörkar, ljuger åt syrran. Jag kommer aldrig att få visa vårt hus för mamma, det kommer alltid var vi som får åka till henne och hälsa på.
Vad gör man?

@Åsa M
Visst är det härligt att hjälpa andra. Vi mår ju bra själva när vi hjälper andra. Det handlar om att hjälpa sig själv i första taget, sen kan man hjälpa andra. Och man kan hjälpa på många sätt, utan att bli indragen. Men det är en konst som man kan behöva öva på. Att hitta en sund balans. Och sätta gränserna. Att hjälpa behöver inte vara så stort. Det kan räcka med att lyssna på någon. Och bekräfta att man hört på den människan.
Visst är det sunt att kroppen säger till, backa nu. Och med mycket övning, kanske man inte ens behöver komma dit. Men det beror också på hur man vill ha det. Och vad man prioriterar. Jag har just läst klart boken Häslogåtan och jag tog verkligen till mig att vårda goda relationer. Det tänker jag ägna mig åt där närmaste tiden och se vad jag upptäcker!
Ha en fin helg!

Bli inte manipulerad igen. Du har hittat din styrka och din vilja, låt honom inte få dig att tveka nu. Jag tror precis som du, nykter blir man inte för någon ammas skull ytan bara för sin egen. Där verkar han inte vara ännu.

Jag har gett honom chans på chans men han fortsätter dricka, varje gång har han tryckt ner mig och bort mig. Nu, när jag faktiskt informerat honom att jag inte orkar mer och vill separera, då säger han att han äntligen förstår hur alvarligt det är och att han aldrig mer ska dricka. Han ska göra allt för att jag ska stanna kvar hos honom, men problemet är att jag känner att det är för sent.
Hur kan han inte förstått att jag inte vill leva med detta när jag sagt det till honom flera gånger, och hur kan han inte förstå hur allvarligt det varit med de händelser som hänt som skrämt både mig och barnen??? De sårande och nertryckande orden som han slänger mot mig, hur kan han ha trott att det inte betytt något??
Jag känner mig så splittrad nu.. jag känner i mig att jag är klar och att jag inte kan se att han helt plötsligt skulle klara ta sig ur det, men samtidigt tänker jag på familjen och barnen som han säger kommer ha det bättre om vi håller ihop.
Jag har sagt till honom att oavsett om vi håller ihop eller inte måste han ta tag i sitt problem för sin egen skull och barnens! Nu gör han det för mig och jag tror inte det kommer hålla i längden, det kommer bli en ilska som byggs upp i honom och en dag kommer brista. För även om han nu säger att han förstår mig och mina känslor vet jag att han känner att jag har en stor skuld till hans problem, och de tankarna kan inte bara försvinna. Det har hänt innan, samma vissa om och om igen. Är rädd att nu försöker han större och då kommer även fallet bli större när han inte längre kan stå emot.
Så splittrad.. stanna kvar och känna att jag bara väntar på nästa fall, eller lämna för att fokusera på att själv må bra och vara den jag är för en gång skull... hur många chanser kan man få och är det okej att känna att det är för sent nu?

Vilken härlig insikt! Jag hoppas jag har arbetat mig dit också. Tränar på att inte bli indragen men gillar ju att hjälpa andra, så jag måste dra tydliga gränser för engagemanget. Så fort någon verkar livnära sig på min energi får jag automatiskt stresspåslag och backar. Tror det är sunt.

Om du vet vem hennes läkare är borde du kontakta denne. Om hen inte vet att patienten missbrukar sitt läkemedel kan hen inte agera. Vet hen, så ska hen bli av med sin legitimation om hen fortsätter skriva ut preparatet. Din mamma behöver hjälp. Ta all hjälp du kan.

Jag har just avslutat en terminslång kurs i KBT för min ADHD. Jag har jobbat så bra och bara bestämt mig för att göra det jag kan för att förändra. Och att stanna vid good enough. Det har varit så hjälpsamt och jag har fått större insikter om mina tidigare symtom och besvär. Idag har jag så mycket kunskap, att jag skulle aldrig ens fastna i en dialog med en människa som har så mycket problem som mitt ex. Jag fastnar inte med någon som har ett "hjälp mig!" Och jag finner det oerhört intressant. Hur vissa lärdomar faller på plats och jag kan fokusera på att hjälpa mig själv att få det jag behöver. Det är som två helt olika liv. Jag uppskattar verkligen mitt nya liv där jag inte längre är medberoende. Och jag förstår att jag behövde vilja och våga tro att mitt liv är värdefullt. Och så behövde jag förstås stöd. Får man inte stödet, så får man be om det eller i värsta fall, tjata om det. För stöd finns. Och det finns ett liv utanför livet som medberoende. Det går att komma vidare. Med acceptans. Och att leva det liv man vill. Så får andras liv vara som de vill. Tänker jag.