Senaste kommentarerna i forumet

@Microduken
Jag är i precis samma situation med min dotter, också hon i samma ålder. Det har pågått länge och nu är det värre än värst. Mår så dåligt just nu så jag orkar inte skriva så mycket mer för tillfället. Men har skrivit mycket här på forumet, främst i "Föräldratråd". Jag återkommer. Varmaste hälsningar och medkänsla till både dig Mikroduken och AkillesU - och till alla andra som kämpar för sina beroendesjuka anhöriga, förstås. (Det finns ingen särskild syskontråd men jag tror att du, AkillesU, också skulle kunna hitta mycket i föräldratråden.)

@AkillesU Åhh, det er precis så det är med en av mina döttrar. Hon är i samma ålder som din syster och håller på att ta livet av sig med den förbannade alkoholen. Hon är alldeles för sjuk för att kunde "välja" själv. Så snart hon nytrar till lite, börjar hon på en ny flaska sprit. Hon kan inte äta eller dricka ordentligt. Hon har fått massor med hjälp och stöd, LVM, och allt vad det är, men hon "smiter" alltid och börjar om. Min stackars lilla dotter håller på att dö, och jag kan bara titta på. Hoppas verkligen att din syster vill ta emot hjälp nu. 🙏😞

@AkillesU
Hej.
Vad bra att du skriver av dig här, det är en fruktansvärd situation att befinna sig i.
Man känner sig maktlös för att man är maktlös och det är förtvivlat att se som anhörig se när en älskad bryts ner av missbruk. Svårt att förstå om man inte varit där.
Hoppas du fortsätter skriva av dig.
Du är inte ensam, vi är många på sidan som kan känna igen oss i det du går igenom.
Kram

Uppdatering:
Det verkar som att hon kan få plats på ett behandlingshem via soc. Jag hoppas hoppas att hon kommer dit… men det är ”eget val” inte någon tvångsvård. Så hon kan lika gärna säga att hon inte vill. För att hon är sjuk och inte kan tänka klart…. Vi får se hur det går 😢

Hej! Tittar in igen för att skriva av mig lite.

Syster hamnade på IVA för några dagar sedan efter att polis och ambulans fått bryta sig in i hennes lägenhet. Hon var medvetslös och det var inte långt ifrån att hon inte hade klarat sig. Min mamma och hennes kompis hade larmat på morgonen efter en natt av sms från syster. Men vi vanliga ligger och sover på natten…. Där är alltid en stor oro hos mig. Vad hon gör på natten när ingen annan hör henne.
Hon hade hög promille i kroppen och även spår av kokain. Och eftersom hon även har en ätstörning och är väldigt smal så vet jag inte hur nära det var denna gång. Men det tog flera dagar för henne att bli återställd.
Och vad gör vården då? Jo de släpper bara hem henne…. Ingen plan what so ever. Eller pliktkänsla av att lämna en självmordsbenägen helt på egen hand igen. Hon har en lång historia av akutvård i sin journal.
Hur kan det få gå till såhär!? Känner mig så maktlös……. 😢

Hej! Registrerade mig här nyss. Min man sen 20 år dricker alltid när han är ledig. Minst 10 öl om dagen! Vägrar se det som ett problem.
Spelar ingen roll vad jag säger, hans svar: det gör väl inget.
Han har haft semester i 18 dagar nu och druckit varje dag.
Vet inte hur jag ska nå fram 😔

Hej! Jag har nu ett år sedan jag bröt med min alkis. Varje dag bearbetas känslor och minnen.
Tilliten är det första som försvinner och det sista som kommer tillbaka sägs det och i mitt fall känner jag när tiden går att jag mer och mer inser de sår jag fått.
Men framtiden är så mycket bättre! Jag önskar alla anhöriga kraft att lämna!

Heja🌻

@Kefir22 Man kan prata om det men om personen själv inte ser sitt problem och inte vill finns inte mycket man kan göra mer än finnas där tills de är beredda att ta itu med problemet.

Jag har pratat med henne om detta flera ggr men hon "vill koppla av". Vad ska jag göra? Ingen fara?

@Tröttiz
🥰❤

@Liten 300
Det finns så många olika vägar och inget är rätt så jag vill inte utmåla mig som nån som vet. Jag vet bara att jag i många år levt I den situationen du nu befinner dig i och hur lätt det är att sugas in i djävulsdansen.
Vad vill du själv? Vart går dina gränser oavsett vad han väljer att göra?
Det kan vara ett råd att tänka igenom det för dig själv.
Han säger att han vill ha hjälp, bra utgångspunkt, låt honom undersöka vilket han vill och om du orkar och vill stötta honom.
I mitt fall blev jag indragen i allt.
Jag var både räddaren i hens liv när det passade och djävulen som bar ansvar för att han åter drack. Den enda hjälpen är då att dra sig undan, först och främst för sin egen del men även för den beroende.
Så avväg var dina egna gränser går och se på vad han faktiskt gör och inte vad han säger.
Jag hoppas att det leder till att han söker hjälp och hjälper sig själv utav detta helvete. Om inte så var väldigt rädd om dig och ta hand om dig och se till att du har ditt egna liv och stöttepelare där.

@Snödroppen
Tack detsamma du 🥰
Ja, vi har bara ett liv. Gäller att vårda det på bästa sätt. 🌹

@AnnaLena73
Hej, vilken tuff situation du är i.
Du frågar om det finns anhörigmöten online och det gör det, googla på alanon online möten.
Funderar över hur du mår? Kanske du ska börja med att söka stöd för dig själv, det verkar som om du har försökt att nå fram? Jag vet att man brukar vara rätt nedbruten och glömt sig själv när man lever i denna förtvivlade situation.
Kanske behöver du ta till hjälp själv först och sedan fundera på om du vill försöka prata med din mamma och/eller syster.
Ofta läggs ett stort ansvar på oss anhöriga att nå fram när vi egentligen är helt nedbrutna och behöver stöd själva.
Var rädd om dig och ta till all hjälp och stöd du kan få.

@Kärringen jag har varit där du befinner dig, för mig var det att leva I helvetet.
Det var kroppen som satte stopp tillslut.
Jag har läst din tidigare tråd och förstått det som att han utsatt dig för psykiskt våld?
Om det stämmer så är ett tips att läsa på om traumaband.
Det är bra att du skriver och söker stöd.
Jag lämnade tillslut och mår bättre än vad jag gjort på väldigt väldigt länge.
Kram

Hej hur går det? @AnnaLena73
Om hon åker in och ut ut sjukhusen, har hon inte börjat förstå själv att allt hänger ihop? Alltså mentala ohälsan och alkoholen?
Hon kanske inte är alkoholist, men hon missbrukar ju alkoholen (som en medicin mot ångest). Förstår hon det?

Min syster åker också in och ut från sjukhus. Hon har försökt ta livet av sig två gånger denna sommar.
Men det enda jag kan göra är att stötta när hon tar bra beslut och gör ”rätt”. För att inte stötta och vara medberoende när hon gör illa sig själv.
Det är jättejobbigt, men jag kan inget göra.
Det är vården och socialen som måste hjälpa. Det är deras roll.
Jag är syster och min mamma är mamma. Vi är inga behandlare. Vi har andra roller. Kanske du kan försöka tänka så?

Och föresten, måste du vara där en hel vecka? Låter jobbigt. Skulle aldrig klara att vara med både min mamma och syster en hel vecka.
Ibland gör man det för svårt för sig själv också :/

Styrkekram!

Suck suck
Är fortfarande kvar hos min ”drog” och vet faktiskt inte varför jag skriver jag borde skämmas
Jag mår piss han är verkligen på nån form av botten nu men ändå kan jag inte släppa, det gör fysiskt ont i mig när jag försöker och förstår ju det är mitt medberoende!

Vi gjorde misstaget att skaffa en katt som nu är över året och min riktigt stora kärlek! Tyvärr går det inte att ha honom i min lägenhet i stan , han blir traumatiserad då särbon bor i skogen

Jag vill verkligen inte släppa katten men känns som jag inte har något val!

Min kropp har slagit bakut nu och egentligen vet jag att lämnar jag inte snart så går även mitt liv åt skogen !

Hej och varmt välkommen till forum för anhöriga!
Du är inte ensam om att beskriva en sådan här situation. Tufft oavsett om du inte är ensam om att ha det såhär såklart samtidigt bra att du hittat hit och vänt dig utåt för stöd. Det krävs mod och kraft att göra det, bra gjort!

Här finns flera med olika erfarenheter och att läsa runt och kanske få några tips kan förhoppningsvis vara hjälpsamt.

En fundering är om det skulle vara en idé att fundera lite över när och hur vill ni umgås med dem, en del är hjälpta av att kanske bestämma sig för att umgås kortare tid, försöka trycka på att det ska vara alkoholfritt, om det blir bråk lämna situationen och liknande. Du vet ju såklart bättre vad som passar och vad ni redan försökt. Det hörs att ni försökt att påverka dem flera gånger och valet att förändra sig ligger hos dem.

Ytterligare ett tips, om du vill, är att testa prata med en rådgivare på Alkohollinjen (020-844448). Ibland kan ett samtal hjälpa en att sortera lite i vad en kan göra och inte.

Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart så skriv gärna flera gånger, berätta mer hur dina tankar går så kanske du får flera svar här.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja det är verkligen helt sjukt ni vet ju båda att han dricker. Väldigt, väldigt vanligt att man tvivlar och vill ha bevis fast man redan vet och till 99,9 % har rätt. Tyvärr din kontroll hjälper inte honom att bli nykter och det vet du nog också. Det är smärtsamt att erkänna sin maktlöshet men nödvändigt. Vi anhöriga får nog vända blickarna mot oss själva och ifrågasätta vår del i det hela. Det är förmodligen inte så vi vill leva vår liv. Nej galen är du inte, men jag tänker att man tvivlar på sig själv för att det är en verklughet man önskar vore annorlunda.

@okunnig
Ja, vad gäller 1 och 2 så är det precis så jag menade :) Hot om konsekvenser som aldrig genomförs gör att missbrukaren aldrig får känna på några effekter av sitt beteende, och det gör en själv bara frustrerad att dra gräns efter gräns som inte respekteras. Man kan aldrig styra en annan människa,men man kan fundera igenom "Vad är min gräns? När får jag nog? Hur många gånger ska jag behöva säga detta? Hur måba gånger ska jag behöva bli besviken?" Att vara medberoende är att åka med på en bergochdalbana som man inte har valt att åka. Man måste skapa kontroll över det enda man kan, och det är sin egen situation. Missbrukaren kommer man inte åt.

Angående 3, det hjälper i alla fall mig mycket att skriva här och läsa hur andra gör. Många tar också hjälp av Alanon, socialtjänsten, alkoholrådgivare, parterapeuter, vänner, kollegor... Bördan att dela livet med en missbrukare är tung och skammen gör att många inte vågar prata om hur de har det. Våga det! Bryt tabut.

5 - ja, när man är mitt i det kaos du beskriver är det svårt att tänka klart. Kan du få mer egentid? Kan ni bo isär ibland så du slipper kaoset? Kan du tänka ut olika sätt att slippa bli indragen? Jag tror det finns många olika gränser som kan dras.
När min dåvarande kille (särbo) hade sina skov med alkohol och ångest sa jag till honom att jag inte ville att han skulle höra av sig till mig, jag satte telefonen på tyst läge kl 22-06 och han kunde inte nå mig då. Oftast ballade han ur vid 02-03. Sov jag över hos honom ballade han aldrig ur men när vi var isär hände det ofta. Det var mitt sätt att skapa distans till hans missbruk. Dagen efter, när han hade minneslucka eller ångest (eller båda) pratade vi om att han behövde hjälp, men han vågade aldrig göra slag i saken. Flaskan lockade mer.
Jag var tvungen att skapa sådana "frizoner" för mig själv så jag fick tid att bara vara jag, inte fokusera på hans problem jämt.

@Åsa M
Tack för dina tips! Uppskattar det otroligt mycket men har några följd frågor.
1 och 2
Tolkar jag dig rätt att jag ska sätta gränser, förmedla dem och vad konsekvensen blir om dessa gränser passeras (och självklart utföra der jag sagt om han passerar någon gräns) som Tex dricker du så går jag hem från middagen?
3. Ta hjälp för egen del.
Vad är det för typ av hjälp du menar? Och vart finner man den?
5. Uppsök distans från missbruk.
Kan du förtydliga hur du menar att man kan hålla distansen? Inte vara närvarande vid drickandet?

Kanske superdumma frågor, men har som sagt ingen aning om vad det är för nått jag hamnat i och hur jag ska/ bör agera.

@Katten om natten stort tack för att du delar med dig. Även om man innerst inne vet att man aldrig är ensam känner man sig ensam.
Efter varje tillfälle känns det som man städar undan efter en orkan själv. Man får aldrig riktigt bort all skit,utan sopar in det i garderoben. Är så energikrävande och ledsamt att öppna upp den där garderoben och se hur berget växer varje gång en ny orkan vart och man skyfflar in ny skit. Vill att han ska öppna upp dörren och se med egna ögon vad som samlas där inne. Men han verkar bara vilja hålla dörren stängd och blunda för vad som finns bakom. Vill bara slänga upp dörren så han fattar men vet inte hur jag ska få han att titta in.
Förstå att jag inte kan ändra på varken han eller hans beteende, utan att det är han som måste vilja och ta det till handling. Men är så frustrerande att känna man inte kan göra nått. Många gånger tänker man att det kanske skulle vara lättare att gå, men känns lättare att tänka tanken än att ta det till handling, när jag älskar honom så jäkla mycket, och marioteten av dagarna är bra.

Skönt att du hittat en man som är snäll mot dig, och jag hoppas att han fortsätter hålla sig nykter! Tack igen för att du dela med dig.

Känner igen det där mer svettningar. För mig (och fler vet jag) kunde dom komma både när man fyllde på med alkohol men även redan när promillen började gå ner i blodet. Även efter en tids nykterhet och jag tog återfall kunde svettningar komma.
Obs - har ju ingen aning hur det är för din man, kanske kan vara något helt annat, men när jag varit nykter en tid försvann alla typer av svettningar (förutom träning) Ja jag insåg att jag hade problem och att det gick snabbt utför för mig på slutet, men när jag läste just den boken trillade verkligen en polett ner. Den beskriver olika typer av ”problemdrickande”. För vissa är det kaosfyllor varje gång de dricker, för andra kan det vara dricka dagligen vara för att vara normala osv osv. Svarar gärna på frågor om det kan hjälpa någon annan, det är hemskt att vara/bli beroende och det måste vara ett helvete för närstående. För den missbrukande måste verkligen ur det själv (med hjälp kanske från vård/aa), men det är ju inte närståendes uppgift att hjälpa. Otroligt svårt att förstå sig på beroendet, jag har av nyfikenhet läst allt som finns i ämnet känns det som för att förstå den sjuka delen i mig själv.

Tack för kommentar @Tackohej 🙏🏻 svettningarna och illamåendet kom när han fortfarande var full vid det tillfället. Men i övrigt svettas han enormt mycket. Går man fråga hur det kommer sig att du började läsa boken? Kände du ändå att du hade problem?

@gros19 och @selma1.
Jag vill bara berätta att jag har samma erfarenhet som @gros19. Det är dessvärre oftast så att mina värsta aningar är mer överensstämmande med verkligheten än mina förhoppningar om att det inte är så illa. Det är säkert så att man som medberoende vant sig vid att tänka "äsch, jag överdriver bara" - det är väl en del av mönstret runt substansmissbruk.