Senaste kommentarerna i forumet

@minresamotlugnet känner med dig ❤️
Det är så smärtsamt och svårt.
Det är så starkt av dig att du tagit de stegen du gjort.
Jag hoppas innerligt att han också väljer att tillfriskna och att ni senare kan träffas friska igen.
❤️❤️❤️

@Snödroppen

Tillfriskna är det enda rätta. Tacksam att jag exponerat det hela för flera bekanta o familjen - så jag inte kan backa.

Ledsen att det skulle gå så långt att vi måste flytta ut. Men han valde att ta det så långt.
Gränsen går där det potentiellt skadar min dotter, då min självkänsla är i botten (ej än), då vi har mer dåliga stunder än bra….

Nu är det före det händer… med ett hopp om att han kan/vill/tar sitt ansvar. Om inte - då var det hans val och vi for inte mer illa i detta.

Det är kanske mer komplext än att det bara är ditt ego. Var inte hård mot dig själv men ärlig.
Det låter som en bra idé att skaffa fler vänner och framför allt stöd, ofta behöver man själv tillfriskna efter att ha levt som medberoende. Friska relationer där man ger och får. Omtanke,stöd och ett friskt perspektiv.
Det är väldigt svårt för alla har sin egen "botten", ögonblick när man inser attjag vill inte delta i det här längre.
Det enda vägen fram är egentligen att stå kvar eller tillfriskna. Väljer du tillfrisknandets väg så får han ett val, då han ser att det blir konsekvenser.
Det är hans val.
Vad är dina behov? I en relation. Hur känner du, var går din gräns?
Det svåraste som finns. Jag klarade inte detta själv utan bad om hjälp.

@Snödroppen

Tack ❤️ Jo det sista jag vill är att min dotter ska få lida för att jag (mitt ego) har behov av att stanna kvar i en relation med någon som är sjuk. Svårt att förlåta sig själv om så skulle ske.

Jag hoppas o längtar nu. Han är min bästa vän. Tomt nu. Har inte många vänner, kanske dags att skaffa lite fler nu?

Vill egentligen göra det som är bäst för hans eventuella återfrisknande… hålla kontakt eller ej? (Typ samtal/sms x antal ggr vecka/månad, ev träff med dottern).

@minresamotlugnet
Det finns inget färdigt svar på vad som är bäst att göra för att han ska sluta dricka.
Det kan du inte påverka, det är väldigt jobbigt att acceptera.
Det du kan göra är skapa en trygg livssituation för dig och ditt barn att leva i.
Läste nyligen att forskat på barn som växt upp med förälder som missbrukat och det är ganska dystert resultat.
Barn blir oerhört påverkade och risker för att själv hamna i en destruktiv livsstil själv är stor.
Ta hand om dig, sätt sunda gränser och ta hjälp. Det är ingen lätt situation att befinna sig.
Kram ❤️

@Mammatill2
Den där maktlösheten är jobbig. Och önskan att han kunde dri ka normalt känner jag med, men det kan han inte och jag vet inte om han inser det själv igen.
Det är det här med att gå eller inte. Huvudet säger en sak i bland och en annan sak ibland medan hjärtat säger stanna, du älskar ju honom.
Nått botten trodde jag med att han gjorde förra gången, sen som du säger kom sommaren med en öl eller två och därifrån eskalerade det.

Jag tänker som snödroppen säger börja spara ihop lite så att om det blir en separation så blir det enklare för mig.

@Mammatill2 ❤️
Det är tufft att leva så. Spara pengar och försök ha en plan B för dig själv.
Bättre att gå ihop sen om han slutar och börjar jobba med sig själv ordenligt.
Du har rätt att leva och ta hand om dig själv och må bra. Lättare sagt än gjort men så är det.

@Saber Känner samma oro och maktlöshet.Vet liksom inte hur jag ska ta mig ur detta stoppar huvudet i sanden och kör på.Men tiden går och känner ju hur det blir bara mindre kvar av mig själv…
Många skriver och säger att personen måste nå botten och trodde min sambo gjort det. Hade hopp om att han skulle ändra sig då jag sa att jag skulle lämna honom. Men så bestämde vi oss för att försöka och han var duktig en tid utan alkohol och kunde ibland ta nån öl. Men sen kom semestern och då var det kört och jag känner mig så besviken och ledsen att han verkligen inte klarar av att dricka normalt. Skulle jag säga att nej nu får det vara nog skulle han nog lova mig att sluta dricka men tror ju faktiskt inte han klarar det.jag har lurat mig själv för länge men känner mig fast och kan inte komma här ifrån

@gros19
Jag har sagt att han ska kontakta socialförvaltningen, det ska jag med göra som anhörig.
Försöker tänka på mig i det hela också.
Ja, enligt honom så var det så att vårdcentralen först gav honom en tid sen hade de sett remissen och då ringt och avbokat.
Tror faktiskt på honom.

Vet inte om ni varit i kontakt med socialförvaltningen. Det är ju dom som ansvarar för missbruksvården. Sedan behöver man kanske även andra kontakter t.ex. vårdcentral eller psykiatrin. För att man ska kunna rillgodogöra sig vård av olika slag behöver man ju vara nykter och drogfri. Jag hade kontaktat socialförvaltningen och hört vilket stöd dom kan erbjuda. AA finns ju också om man vill ha stöd i att bevara sin nykterhet. För din egen del tror jag ett anhörigprogram kunde vara bra . Där får du råd i hur du lämpligast ska hantera situationen och kommer förhoppningsvis att inse att du är lika viktig som din sambo. Sedan är jag lite fundersam. Avbokade verkligen vårdcentralen tiden?

@DenSomSer
Jag tycker du gjorde rätt i att vara ärlig, du bryr och visar det.
Om det sedan är missbruk, riskbruk eller annat är egentligen sekundärt.
Du har gjort det du kan, hur det tas emot dock är h*n som ansvarar över.
Tycker det var fint och starkt av dig du vågade och sättet du sa det på.

Beklagar all sorg du har varit med om och fortfarande känner 🌹

Har du provat ACA? Det har varit min räddning senaste året, kanske vore något för dig också? Jag har lärt mig så mycket om mig själv och förståelse för livet överlag. Rekommenderar varmt.

Idag är det ett år sen min pappa dog. Ett helvetes jävla tungt år, men hans bortgång har befriat mig från skammen, skulden och bitterheten jag kände för honom. På nåt sätt är det enklare att älska honom nu än när han levde. Jag känner bara kärlek och enorm saknad.

Jag jobbar på att förlåta mig själv och förlåta honom, för min egen skull. Om han nu på något kosmiskt vis kan känna mig fortfarande, så vet han att jag älskar honom. Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra. Jag känner förståelse för honom. Han gjorde inte rätt och han har sårat mig väldigt mycket, men han var min pappa. Min älskade pappa. Hoppas du sover gott.

Det blev ju inte alls som jag skrivit i den här tråden. Vi flyttade ihop igen det har varit ett bra 1 och ett halvt år, vi hittade tillbaka till varandra och han var nykter fram till 2 månader sen. Började med lagom mängd vissa helger för att för bara några dagar sen åter drack hela dagen.
Han använder ju alkoholen för att däva sin ångest, valde att åka in till psykakuten med honom. Där får jag väl säga att det inte blev så mycket hjälp, han blev tillsagd att kontakta vårdcentralen vilket han gjorde. Fick en tid som de senare under dagen avbokade för att de tyckte att det inte var rätt ställe för honom.
Känner mig maktlös inför hur man ska göra för att han ska få hjälp. Han vill ju faktiskt ha hjälp.
Hur jag själv ska agera vet jag inte, jag får ta ett steg åt gången och inte dra igång en massa för det vet jag inte om jag vill.
Jag är så kluven.

@Ellemay
Det är ju ett problem i och med att du reagerar på det , det är din upplevelse och den kan inte vara fel. Något jag lärt mig av egna erfarenheter samt av andras berättelser är att man ska gå på sin magkänsla.

Anledning att dricka finns massor, som han säger, ditt fel, sedan kan det vara pga fint väder eller dåligt väder, man kan inte sova, inte druckit på länge eller att man skadat lillfingret ... Det finns alla möööjliga skäl liksom.

Då det finns barn med tycker jag att god idé är att tänka igenom alternativ, om något händer så drar vi iväg dit. Att de kan känna sig trygga och inte behöver ha en vuxen nära som dricker. Att helt enkelt ha en plan.

Jag tänker också att i och med att han gömmer känner han skam, att drickande inte är något han är stolt över. För en ren självbevarelsedrift kanske han skyller på dig, för att det helt enkelt omedvetet känns bättre för honom.

Sköt om dig,
och skriv gärna igen.
🌹

Hej Ellemay och varmt välkommen till Forum för anhöriga!

Du har hittat hit och startat en tråd och satt ord på din och din familjs situation. Du funderar över hur orolig du bör vara, om det kan gå över och det låter som du har funderingar på om du överdriver. Det du beskriver kan nog flera här känna igen sig i och det låter verkligen som det var en bra idé att du vänt dig utåt för stöd.

Du har varit i situationen länge och det hörs att du har försökt att påverka honom på flera sätt, han säger sådant som att det är dina beteenden som får honom att må dåligt och det är därför han dricker. Det är aldrig någon annans fel att någon väljer att dricka.

Du har sett att han har druckit då han varit ensam med barnen och detta bekymrar dig också. Han sköter sitt arbete och gör mycket som är bra samtidigt låter det inte som det kan fortsätta såhär.

Jag funderar på hur detta blir för dig och barnen och hur du mår av detta. Klokt och modigt att du vände dig hit för stöd. Ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart och en kan behöva skriva flera gånger innan en får svar, skriv gärna och berätta mer, om du vill.

En tanke, kanske om du skulle vilja testa att prata med någon kring din situation är att ringa Alkohollinjen 020-844448 (även för anhöriga). Det finns även ett anhörigprogram att göra här: https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet

Ta hand om dig och hoppas du hittar mycket här som blir hjälpsamt!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej. Känner så väl igen mig..jag har försökt hjälpa min särbo i 10 år men till slut bara insåg jag att åren gick och inget blev bättre, utan sämre. Började med stt han förlorade jobbet, sen körkortet (2 gånger), sen förlorade han sina vapen,,Jag har funnits där för honom hela tiden och dansat djävulsdansen,,tills jag insåg att livet är för kort för att inte ta vara på. Jag har barn och barnbarn som jag försakat pga av särbon. Visst har det varit tungt att lämna honom men jag känner mig lättad och ser fram emot framtiden. Jag tror man själv känner när det är dags. Ta hand om dig. Du och dina barn är värda ett lugnt och lyckligt liv. Kram

@Backen123 åh, vad kul det skulle vara att träffa alla olyckliga och lyckliga medsystrar och bröder

Tack för dina tankar @Tröttiz 🙏🏻 Jag tänkte början mycket att det är pga alkoholen och även sin otrygga anknytning under uppväxten har beter sig som han gör, men ju längre tiden gått har det bara blivit värre och värre och läser jag om
Narcissistiska drag får man nästan upp en bild på honom. Men det kan säkert även ha samband med alkoholen.

@nycat
Jag upplever att min anhöriga i missbruk blev "jag jag jag" och inte såg till andra.
Men vad som hör till missbruk eller narcissism kan man ju fråga sig. 🤔
Jag har aldrig upplevt min anhöriga som narcissistisk eller tänkt med det ordet liksom om min anhöriga, utan använt mig av begrepp som t ex att "alkoholen gör att x gör si eller så eller tänker på visst sätt".
🌹

Malm mia, jag förstår din känsla av äntligen fri och blir så glad för din skull!
Men som du skriver det är ju inte bara vi som far illa, våra barn är ju också mitt upp i det med och då ska dom hantera sina känslor gentemot en förälder/styvförälder. Klokt att hon ska få prata med nån professionell. I början när jag skulle försöka prata med min äldste som då var 13 så kände jag att det här hanterar jag inte så jag släppte det efter att jag erbjöd honom komma med frågor så skulle jag försöka svara. Svårt med olika åldrar. Nu levde mina så kort tid med mitt ex men dom tyckte väldigt mycket om honom och såg inget och poff var han borta, så det kommer kanske en tid sen med funderingar. Önskar att er dotter hittar ett vilsamt sätt att förhålla sig till sin pappa ❤️
Jag var i kontakt med Ah ang att ses och dom planerar en sammankomst i sthlm, tänk vad kul att ses 🌞

@Saber
Ja, det är jättesvårt att vara i den situationen.
Precis som du skriver så finns det inget facit utan var och en hanterat det på sitt sätt.
En jättesvår bit för oss anhöriga är att acceptera att vi är maktlösa inför deras missbruk och att det är fullt ut vårat ansvar och val att stanna om vi vill.
Det är tufft men det är också sanningen.
När vi accepterat det och blir sanna mot oss själva så kan man också hantera situationen bättre.
Styrkekram från en som varit i samma situation.

@nycat
Ja, jag läste en studie om att en hög andel personer med narcissistisk personlighetsstörning hamnar också i alkoholmissbruk.
Sen kan det gå andra vägen, i sitt missbruk blir man narcissistisk.
Vad jag förstått så är det rätt vanligt att man upplever sin anhörig som narcissistisk.

Jag vet inte hur länge man klarar, jag lever med missbrukproblematik där det är så svårt att lämna. Jag tror att det är menat att det ska vara vi, men det är beteendet jag inte gillar. Jag älskar ju honom men vet inte om jag orkar en vända till samtidigt som jag inte vet om jag orkar med att sälja hus och allt vad det medför.
Är rådvill. Som någon tidigare skrev, finns nog inget rätt eller fel man måste gå till sig själv och vilken livssituation man är i.

Tack snälla @Tackohej som frågar 🙏🏻 Jag har försökt att fokusera på mig och sonen, samt att en nära släkting gått bort nyligen så jag har mått väldigt dåligt.
Men jag vet att jag måste lämna pappan till mitt barn, jag mår så dåligt här och han blir bara värre och elakare. På fredagen är ända dagen han är okej och normal innan han drar på fest, antar att det är just för att han ska iväg och dricka, men övriga dagar är väldigt kämpiga för mig. Känner inte igen honom alls. Har kontakt med vården då jag mår så dåligt, dom stöttar mig i att jag måste lämna men det är så svårt affär ett eget boende när man har usel mammapeng. Men jag hoppas på arter under ska ske snart. För jag inser iaf att han aldrig kommer söka någon hjälp.