Senaste kommentarerna i forumet

Jag har gett honom chans på chans men han fortsätter dricka, varje gång har han tryckt ner mig och bort mig. Nu, när jag faktiskt informerat honom att jag inte orkar mer och vill separera, då säger han att han äntligen förstår hur alvarligt det är och att han aldrig mer ska dricka. Han ska göra allt för att jag ska stanna kvar hos honom, men problemet är att jag känner att det är för sent.
Hur kan han inte förstått att jag inte vill leva med detta när jag sagt det till honom flera gånger, och hur kan han inte förstå hur allvarligt det varit med de händelser som hänt som skrämt både mig och barnen??? De sårande och nertryckande orden som han slänger mot mig, hur kan han ha trott att det inte betytt något??
Jag känner mig så splittrad nu.. jag känner i mig att jag är klar och att jag inte kan se att han helt plötsligt skulle klara ta sig ur det, men samtidigt tänker jag på familjen och barnen som han säger kommer ha det bättre om vi håller ihop.
Jag har sagt till honom att oavsett om vi håller ihop eller inte måste han ta tag i sitt problem för sin egen skull och barnens! Nu gör han det för mig och jag tror inte det kommer hålla i längden, det kommer bli en ilska som byggs upp i honom och en dag kommer brista. För även om han nu säger att han förstår mig och mina känslor vet jag att han känner att jag har en stor skuld till hans problem, och de tankarna kan inte bara försvinna. Det har hänt innan, samma vissa om och om igen. Är rädd att nu försöker han större och då kommer även fallet bli större när han inte längre kan stå emot.
Så splittrad.. stanna kvar och känna att jag bara väntar på nästa fall, eller lämna för att fokusera på att själv må bra och vara den jag är för en gång skull... hur många chanser kan man få och är det okej att känna att det är för sent nu?

Vilken härlig insikt! Jag hoppas jag har arbetat mig dit också. Tränar på att inte bli indragen men gillar ju att hjälpa andra, så jag måste dra tydliga gränser för engagemanget. Så fort någon verkar livnära sig på min energi får jag automatiskt stresspåslag och backar. Tror det är sunt.

Om du vet vem hennes läkare är borde du kontakta denne. Om hen inte vet att patienten missbrukar sitt läkemedel kan hen inte agera. Vet hen, så ska hen bli av med sin legitimation om hen fortsätter skriva ut preparatet. Din mamma behöver hjälp. Ta all hjälp du kan.

Jag har just avslutat en terminslång kurs i KBT för min ADHD. Jag har jobbat så bra och bara bestämt mig för att göra det jag kan för att förändra. Och att stanna vid good enough. Det har varit så hjälpsamt och jag har fått större insikter om mina tidigare symtom och besvär. Idag har jag så mycket kunskap, att jag skulle aldrig ens fastna i en dialog med en människa som har så mycket problem som mitt ex. Jag fastnar inte med någon som har ett "hjälp mig!" Och jag finner det oerhört intressant. Hur vissa lärdomar faller på plats och jag kan fokusera på att hjälpa mig själv att få det jag behöver. Det är som två helt olika liv. Jag uppskattar verkligen mitt nya liv där jag inte längre är medberoende. Och jag förstår att jag behövde vilja och våga tro att mitt liv är värdefullt. Och så behövde jag förstås stöd. Får man inte stödet, så får man be om det eller i värsta fall, tjata om det. För stöd finns. Och det finns ett liv utanför livet som medberoende. Det går att komma vidare. Med acceptans. Och att leva det liv man vill. Så får andras liv vara som de vill. Tänker jag.

Ja, man kan lämna någon i sjukdom. Det är inte värt det att förstöra sitt eget liv samtidigt som de förstör sitt eget.

Hej och välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet.

Det låter som att du vill vara hjälpsam för din bror och de runt honom. Du har redan haft modet att lyfta frågan om alkohol och nu funderar du på om det skulle vara hjälpsamt att samlas. Om jag förstår dig rätt så önskar hans familj stöd. Kanske känner de att de gjort vad de kan.

Spontant tänker jag att ordet konfrontera sätter en tuff agenda det kan få motsatt effekt då vi nästen ber den andre om att hålla upp en garde. Mänskligt. Att använda sig av jag-budskap är ett fint sätt att förhålla sig. Inte bara den för en vill hjälpa utan även för en själv.

Om du vill får du gärna läsa texten här på sidan som handlar om kommunikation och att initiera ett samtal som kan vara svårt för alla inblandade. Jag lägger länken här:

https://alkoholhjalpen.se/kompis

Vi erbjuder även ett program för anhöriga, om du är nyfiken eller vill tipsa din brors partner?

Skriv gärna igen,
varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@Qiwi skrev:"Men som andra skriver, det är en sjukdom, kan men lämna någon i den?"

Min spontana kommentar är att det stämmer att det är en sjukdom. Jag vet att det finns de som menar på att det inte är det, men där är jag ändå övertygad om att det är en sjukdom det handlar om. På många plan är den annorlunda än konventionella sjukdomar givetvis, men fortfarande en sorts sjukdom.

Kan man lämna någon som har en sjukdom? Jag tycker att om denne någon inte önskar bli frisk från sin sjukdom så är svaret alldeles tydligt ja. Sjukdomen går ut över alla som personen lever med och har den ingen önskan om att bli frisk så finns ju bara valen att lämna eller gå med ner i fördärvet. Har man då barn också så får man ju ta deras välmående i beaktande också.

Om personen istället önskar att bli frisk och är beredd att göra uppoffringar för att bli frisk, så är det ett helt annat läge, anser jag. Men då måste önskan vara genuin och inte något man bara säger.

Vill veta detsamma... För någon vecka sedan , efter år av problem, händelser, lögner, nertryckning kände jag att jag förklarade för honom att det var sista chansen, jag orkar inte mer. Nu drack han igen och mår så dåligt, älskar mig och vill inte att jag lämnar, en till chans för nu förstår han hur dåligt jag mår av det. Det sa han även sist att han gjorde men menar nu att han inte riktigt förstod det då. Jag vill komma ifrån det för jag känner att jag tappat mig själv helt, mår skit. Men som andra skriver, det är en sjukdom, kan men lämna någon i den? och det är också anledningen jag får av honom, det är en sjukdom, om du har lite känslor för mig så kan du inte lämna då. Och fast det i mig skriker "LÄMNA", så kan jag inte göra det..

@sushen
Hej. Jag funderade mycket på vad skriva. Det är länge sen jag hade någon nära omkring mig som drack mycket ...

Jag har svårt att få insikt i vad som skulle vara det bästa för din bror. Men går till mig själv och numera ex ...

Skulle vi haft en sådan konfrontation känner jag att det inte hade gjort till eller från, tyvärr för han var så inne i sitt beroende. Han har problem ännu. Möjligen skulle han ha upplevt att vi var jobbiga samt uppfattat att vi tycker han är dålig. Det skulle nog inte ha fått det utfallet vi önskade. Tyvärr. Kanske rentav spett på hans redan dåliga självkänsla. Vet som sagt inte hur din bror skulle reagera.

Det vi omkring i stället gjorde var att försöka värna om egna gränser och se till barnen, till exempel lägga på om han ringer onykter, inte låna ut pengar, ha plan A, B med tanke på att det fanns/finns barn med i bilden. Vi tog upp enskilt drickande med honom, hur vi upplevde det.

Nog inte riktigt det svar du önskade, men ville gärna ge någon respons.

Sköt om dig. 🌹

3 månader senare kan jag konstatera att förändringen föll. Igen. Den här gången inga nya löften, utan bara mer luddigt snack. Trots att jag ser detta och mår bättre med avstånd klarar jag inte att kapa helt. Kortet med " jag mår så dåligt, jag klarar mig inte utan dig, du är mitt allt" spelas lika flitigt som likgiltigheten. Misstänker att det inte bara är ett beroende, men hjälpen hos psykvården har varit under all kritik. Offerkoftan har lyckats manipulera även dem. Ja, jag vet, jag ser, ge upp - jag vill o kan inte vara Florence Nightingale.

Du kan bara hjälpa din mamma om hon själv vill ha hjälp. De du kan göra är tex att göra en orosanmälan till socialtjänsten men de kan inte heller göra så mycket om hon inte själv vill. Stillnoct är en insomningstablett som är väldigt beroendeframkallande och dessutom narkotikaklassad och tyvärr vanlig medicin att missbruka. Förstår du vill hjälpa din mamma.

@Maya3
Med mig är det 2 saker, hatar att förlora
kontrollen och att jag sett det elände alkohol för med sig ... Glorifieringen av alkohol är väldigt trist, tjo och tjim ... 😔

Hej Maya3

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet. Det låter som att du stannat upp och funderar på vilken "alkoholkultur" du vill ha i ditt liv samtidigt som du tar hänsyn till och tänker att du kanske har en genetisk sårbarhet. För att utveckla ett beroende behöver en dricka sig till det och om jag har förstått dig rätt var du måttlig då du drack. Att leva ett liv fritt från alkohol är ett allt mer attraktivt val för många.

Skriv gärna mer om du vill. Det kan ta lite tid att få igång en ny tråd. Kanske har du erfarenheter du skulle vilja reda lite i utöver din egen rädsla? Att vara barn till någon med problematiska alkoholvanor kan vara tufft. Starkt av dig att skriva här.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad som motiverar din mamma till att inse sina problem och att göra något åt det vet vi ju inte, men ofta är det negativa konsekvenser som leder till förändring. Din bror tar avstånd och du vill finnas där. Ett annat alternativ är att finnas där när hon är vill7g till att göra en förändring. Har väldigt svårt att se vad du kan göra i dagsläget förutom att "städa upp" efter din mamma och det är inget som leder till förändring. Ett eventuellt spelmissbruk kan ju rasera det mesta och skapa mycket ångest och självklart dålig ekonomi. Finns det dessutom ett beroende vilket det verkar göra eftersom din mamma överdoserar sin medicin. Svår situation men för att få en möjlighet att få ordning på sitt liv behöver hon börja med sitt missbruk. Hon verkar inte förneka detta men ännu förefaller det inte haft så negativa följder att hon blivit motiverad att försöka bli fri från sitt missbruk. Risken finns att du underlättar för din mamma att fortsätta sitt missbruk t.ex. genom att hjälpa henne ekonomiskt eller på andra sätt. Det är svårt att se på när någon man bryr sig om raserar sitt liv. Svårt att uppleva hur maktlös man är. Det är nog så att varken du eller din bror kan påverka din mamma till en förändring. Tycker du ska börja med dig själv, kanske gå något anhörigprogram eller söka upp någon anhöriggrupp. Lycka till ingen lätt situation att befinna sig i.

@Katten om natten hej! Ja, det finns många som vi! Nån sorts tröst ändå. Jag känner också skuld och skam, och har också uttalat nu att jag inte kommer hålla tyst om hans problem. Men- vi har 2 tonåringar hemma och jag är så osäker på hur jag skall göra där. Han är deras pappa och ibland har han varit sur o oresonlig ( full/bakfull fattar jag nu) och de har klagat på det. Tänker att så länge han håller sig på "banan" nu så tar jag inte upp det. Men om det skulle bli en gång till med tomglaskor mm så tar jag upp det framför barnen. De är 15o18 så då får de veta. Skall säga det till honom också. Jag har börjat på anhörig stödet här och fått bra insikter om att inte ta över ansvaret / gå i fällan att konfrontera osv. Jag förstår att det kommer göra ont när jag inser hur mycket han fler mig bakom ljuset osv. Men någonstans finns ändå min kärlek kvar, nu när han är nykter. Jag känner mig starkare just nu, vet att jag har en bra ekonomisk grund också om det skulle haverera.

Så jobbigt, verkligen tufft för dig med all denna oro. Jobbigt även för din fru också, att dricka för mycket är en sjukdom som är hemsk att ha.
Alkoholen är mycket beroendeframkallande då den triggar dopaminet i hjärnan. Därför kan det behövas hjälp från vårdcentral eller kanske aa.
Så bra du tar upp problemet med henne. Fortsätt så, det är det bästa du kan göra. Ställ krav, även om det kan gå så att hon får välja mellan dig o flaskan.
Heja er🤗

Min mamma lider av panikångest och äter medicin för det, vad det är exakt för medicin vet jag inte MEN! Jag vet att hon äter alldeles för mycket stillnoct (stavas det så?)

Jag har försökt prata med henne och hon har erkänt att hon äter för mycket men inget händer..
Ikväll när jag ringde så hörde jag inte alls vad hon sa, det lilla jag hörde va bara tok.
Åkte till henne efter jobbet och va där och städade lite medans hon sov.

Jag vet att hon mår dåligt över mycket, ekonomin är usel och jag misstänker även att hon och hennes "särbo" spelar för väldigt mycket pengar.

Men hur gör jag för att hjälpa henne? Hon är allt jag har kvar, förutom min bror men han och jag tänker HELT olika i den här situationen.
Han är mer att ställa ultimatum, sluta ät piller annars får du inte träffa barnbarnen..
Jag tror inte på det utan jag vill verkligen finnas där för henne.

Hej! Jag är en tjej vars mamma är alkoholist. Jag själv slutade dricka alkoholist för en månad sedan. Jag är nämligen livrädd för alkohol. Jag gillar att dricka något glas vin men avskyr känslan av att bli full. Någon mer som känner samma? Jag har aldrig haft tendenser till missbruk innan. Är bara livrädd för att bli alkoholist?!

@brittney Jag känner så väl igen mig. Det är ett och ett halvt år sedan som jag hittade tomflaskor och ett hemligt spritförråd hemma. Då hade jag känt på mig att något var fel en längre tid. Han blev så påverkad av bara en öl till maten... Det tog tid innan jag förstod att han drack bakom min rygg. Han tog det på allvar, sökte hjälp och allt gick bra. Tills för ett par veckor sedan då jag på nytt hittar tomflaskor i en låda. Den här gången har jag inte märkt något, men reagerat på att han börjat dricka mer alkoholfri öl. För att dölja lukten av starkare sort förstår jag nu. Det är också ett evigt knaprande på luktstarka halstabletter. Stor besvikelse och för mig värre den här gången. Han vet att jag inte accepterar det. Värst är ljugandet, så svårt att förstå. Nu söker han hjälp igen. Det måste komma från honom, jag kan inte tvinga honom till något. Men inte heller acceptera allt. En svår balansgång ibland. Jag får nog inse att det är ett livslångt problem eller risk, som inte går att tänka bort ens under bra perioder. Jag hoppas att han ska klara av det, att hålla sig nykter. Att bygga upp förtroende och få tillit igen kommer att ta mycket lång tid. Vad ljuger han om mer? Jag vill inte vakta, passa, misstänka, leta ... Svårt. Jag hoppas att det går bra för dig/er! Jag har sökt hjälp hos kommunen men inte fått kontakt än. Skriver med vänner på avstånd men saknar någon att prata med ibland också. Man blir ensam. jag kan tillägga att jag bestämt mig, redan första gången, att det är han problem och inte mitt och att jag aldrig ska ljuga om det för någon. Det är inte min sak att hålla hemlig. Jag har inget behov av att hänga ut honom, men tänker inte låta bli att prata om det om jag känner att jag vill och behöver. Även om det på något sätt känns skamfullt även för mig. Att han misslyckats och att jag "går på det" igen ...

@EvaB Kan bara beklaga och önska dig styrka och lycka till med ditt liv! Det är sorgligt att de inte ser/förstår vad det gör med dem själva och med dem de älskar och står nära.
Jag tror att jag behöver jobba med att förstå att det är något som aldrig går över. Jag lät mig glatt invaggas i trygghet när det verkade gå så bra, förträngde det mesta jag läst och hört. "Min" nyktra alkoholist kommer att klara av det här. Han har sina orsaker, sin uppväxt, sina gener men han är stark, han är öppen (jo, jag tänkte så) med sina problem, han förstår vad det betyder... Det är en osäkerhet som kommer att finnas varenda dag, jag förstår det nu och hoppas att jag inte glömmer.

@Tröttiz Det förstår jag!

@Tröttiz Tack för dina ord! Det är nog som du skriver. Jag kommer aldrig att förstå. Han försöker verkligen förklara sina känslor och sitt agerande, men det är en logik jag inte får ihop.

@Åsa M Tack för din berättelse. Det är oerhört svårt. Jag pendlar fram och tillbaka. Det måste få ta lite tid. Så mycket som står på spel.

Måste bara skriva ett inlägg här trots att jag kommer från ”Andra sidan”. Jag har också blivit påkommen med alkoholgömmor vid några tillfällen. Jag har ljugit. Det är så fruktansvärt pinsamt att bli påkommen och där och då i konfrontationsögonblicket så är den absolut första instinkten att förneka. Sen att hitta på en någorlunda rationell förklaring…
På beroendesidorna härinne kan man läsa om de beroende som jobbar med att sluta dricka. Det är inte alltid så lätt. Jag fattar att det känns som ett enormt svek med smygdrickande och lögner och jag har i efterhand varit väldigt öppen med min sambo och förklarat. Min ambition var att inte dricka. Det funkade inte alltid. Att ljuga vid en konfrontation handlar om något helt annat än att ljuga sen, när känslorna lagt sig. Också det är ytterst pinsamt. ”Det är väl bara att tala sanning” kanske ni tycker, men det funkar inte riktigt så - det är reptilhjärnan som träder in.
Det du beskriver är extremt vanligt. Att testa för att återigen hamna i ett missbruk. Första gången jag blev påkommen och slutade var jag nykter i 11 månader. Sen hände en massa saker och eftersom jag medicinerar med alkohol valde jag den medicinen jag kunde och fastnade igen. Sen följde ett par år då jag drack kontrollerat och under några perioder för mycket (och i smyg). Nu har jag slutat, men haft ett par återfall där jag smygdruckit. Det är extremt lätt att hamna i gamla beteendemönster. Men det är också viktigt att se sina beteendemönster och vilja göra något åt dem. Och det är den springande punkten tycker jag… vad vill din man? varför dricker han? har du frågat? Han blir inte full säger han … Tja, säger jag. Det är kanske en tidsfråga. På beroendesidorna finns vi som tragglar, som druckit fast vi inte vill, som smugit fast vi inte vill, som försöker förstå oss själva i relation till alkoholen. Din man förnekar inte. Det är ett första steg tänker jag. Att inse ä, erkänna och vilja göra något åt situationen. Skicka hit honom till beroendesidorna. I ”det vidare livet” finns solskenshistorierna om hur mycket bättre livet blir utan alkohol.

Känner så igen allt och efter att min sambo i perioder fungerat, gått på kontroller via sitt arbete osv.
Förra året i maj trodde jag han nått botten, tänkte att äntligen tar han tag i det o söker hjälp,
Men inte… det gick bra över sommaren.
Nu är han på botten igen, blåljög i veckan o jag ställde fram bag in boxen framför honom.
Nu ordnar jag inte mer, det är så tragiskt när det är en fin människa som förstör sitt o även mitt liv.