Senaste kommentarerna i forumet

@Katten om natten
Åh ... 😔 kanske det låter hårt det jag skriver, men i all välmening.
💜

@Katten om natten
Vet du ... En nykter alkoholist sade till mig en gång att jag ska sluta försöka förstå mig på hur beroendepersoner fungerar, har du inte varit där vet du inte. Att man ska se till en själv vad man accepterar och vill ha sitt liv. 💕
Att han gömmer säger ju att han vill gömma det, mitt numera ex, drack "öppet". Det är så här jag är liksom ...
Kanske han självmedicinerar? 🤔

Tyvärr håller jag med Haga (Haga förstå mig rätt). Jag tänker att så länge han inte aktivt tar ett beslut gällande alkohol kommer du inte att vara viktigare än alkohol är för honom. Sätter suget in så gör det. Det är sådana krafter i alkohol. Tyvärr.

Kram till dig,
och sköt om dig.
🌹

Mitt ex drack inte heller. Som fd alkoholist visste han ju bättre. Men alltid en påse tomma flaskor och burkar vid ytterdörren och han började "unna sig" vin redan vid tolvtiden på lördagarna. Vid läggdags hade han ofta druckit 9-10 glas och var helt opåverkad.
Tänk på att ju mer han lyckas dölja det, desto mer risk är det att hans toleransnivå är enormt hög. Själv somnar jag efter två glas och varannan vatten så hur hans kropp orkar är mer än vad jag fattar. Lögnerna verkar höra till. Mitt ex mådde även psykiskt dåligt och ballade ur när han var ensam, panikångest etc. Däremellan glad som en speleman. Bipolär, gissar jag, efter sin far.
Mitt råd är, vänta inte på att det ska bli bättre. Det blir värre. Rädda dig själv.

@Haga Tack för dina ord. De bekräftar vad jag misstänker. Det är svåra beslut när han missbruk är så "lindrigt". Han super sig inte full, han blir inte elak. Vi har inga hemmaboende barn. Det är "bara" jag som drabbas, och då mest av hans svek mer än av hans beteende med alkoholen. Det sköter han "snyggt" och i smyg. Officiellt är han helnykter sedan ett och ett halvt år tillbaka. Jag känner mig dum och det är nästan pinsamt att berätta för mina nära att han dricker igen (eller fortfarande kanske mer troligt). Ändå har jag lovat mig själv att det inte ska vara min hemlighet, inte mitt problem. Vi har precis flyttat till ny gård och lever vårt, mitt, drömliv! Ett jätteprojekt och vår plats på jorden. Djur och renoveringsprojekt. Ett elände att lämna. Jag vill inte det egentligen, jag vill leva det liv vi lyckats skapa. Men jag vill inte heller leva med ständig misstänksamhet och oro. Det blir väl tiden som får utvisa hur det blir. Så länge han tar hjälp och aktivt arbetar med sitt missbruk känns det ändå ok till stor del.

@Katten om natten Hej! Känner så väl igen din situation. Lögnerna, gömda flaskor, ursäkter och att man MÅSTE ta dom på bar gärning... Det är helt bisarrt allting. Förstå honom kommer du aldrig att göra och det största problemet tror jag är att han nog inte gör det själv heller. Dom är världsmästare på att "ursäkta" sitt drickande och rättfärdiga för sig själva. Dom vet att dom lurar sig själva men fattar det inte på nåt konstigt vis. Det trista i kråksången är (detta är min högst personliga erfarenhet och lärdom) att det inte går att "tvinga" dom att sluta. Alkoholen ÄR sorgligt nog mer värd än dig sålänge han har ett aktivt missbruk. Han kommer smyga, ljuga om och om igen. Risken att förlora dig, barn, hus och hem å gud vet vad är han mer än villig att ta och det kommer inte sluta. Det är alkoholen och missbruket som styr hans liv och oavsett vad du hotar med, lockar med osv så kommer det inte sluta. Han måste komma på det själv tror jag, först då finns det en vilja att bli nykter och då kanske en möjlighet att lyckas. Ska han bli nykter för att han riskerar att förlora dig kommer han enbart bli bättre på att ljuga om det. Motivationen måste vara lika egoistisk som missbruket är. Han måste göra det för sig själv och inte pga yttre hot och risker. Missbruket ser inte dom riskerna tyvärr hur verkliga dom än är....

Min sambo dricker, jag kom på honom första gången för ett par år sedan. Hade då länge tänkt att han blev ovanligt påverkad av bara ett glas vin till maten. När det hände allt oftare letade jag en dag då han var borta igenom huset och hittade undangömda sprit, vin och ölflaskor. Ringde upp honom direkt och då började lögnerna. Jag frågade om han ville berätta något för mig, men nej. Jag frågade om han drack i smyg. Nej. Först när jag skickade en bild på "fyndet" ändade han sig.
Sen har han tagit situationen på allvar, tagit hjälp hos psykolog, AA, alkoholterapeut, vi har samtalat tillsammans och tiden har rullat på. Vi har haft det bra. Jag har känt mig säker på att han lyckats hålla sig nykter. Häromdagen hittade jag på nytt sprit- och ölflaskor undangömda och konfronterade honom direkt. Samma lögner - nej, jag dricker inte igen. När jag berättade om "fynden" säger han att det var ett test, för att se hur det kändes. Jag hittade inte en utan många urdruckna flaskor.
Besvikelse, sorg, olust. Tankarna snurrar. Känslorna också. Vi har pratat. Han blir inte full, han planerar inte att bli full igen. Han kommer inte att dricka igen. Jag frågar hur det kan vara värt risken - han vet att det är en av ytterst få saker som kan få mig att lämna honom. Han trodde aldrig att jag skulle få veta blir svaret. Han tar ny kontakt med alkoholterapeut och AA.
Det är uppenbart att lögner hör till. Vad ljuger han mer om? Jag vill inte vara misstänksam, jag vill inte kontrollera eller styra. Men jag vill inte heller bli sviken igen och igen. Jag vill förstå hur han fungerar, men kan inte få ihop det.
Känner ni igen er? Kan lögnerna ta slut? Förtroendet återvända?

Jag tänker att ert barn inte ska behöva uppleva en förälder full och att det kanske är dags att omvärdera situationen nu när hon verkar ha tappat kontrollen över drickandet. Det är väldigt tufft för barn att växa upp med en alkoholiserad förälder och det sätter spår som aldrig går ur. Det är barnets bästa man ska utgå från - inte de vuxnas. Hennes sjukdom kan inte, får inte, ska inte drabba ert barn.

@brittney
Det som kan "bita" och gör att det tas tag i drickande så är konsekvenser.
Att stå fast vid det man sagt, inte ger efter. Säger du något, gör det. 🌹

@brittney
De kommer bli bättre! Vi måste tro det!
Jag tänker att en flytt kanske kan få poletten att trilla ner!
Sov så gott 🤗

Tack även @Tröttiz @Anie

@EvaB @ Idafri
Tack! Är så tacksam att någon"hör" mig! Känns overkligt ensamt nu. HAN har varit mitt allt i så många år, jag har älskat honom så. Berättat allt och delar allt, men som jag vet nu, han har inte gjort detsamma!
Har påbörjat anhörigstödet här, via Alkoholhjälpen. Känns bra, men jag skall ta era tips på hjälp för att få prata. Är orolig för hur det kommer gå, tror jag kommer gråta hejdlöst, har inte släppt ut något sedan påsken. En tickande bomb! Tack än en gång! SÅ värdefullt!/B

! @brittney
Usch känner igen det så väl!
Min sambo lovade för exakt ett år sen, tidigare har han gått på kontroller via Företagshälsan.
Jag trodde att han nått sin botten i maj förra året, men sen i november har de gått utför.
Nu gick jag ut o hittade en bag in box i bilen o en petflaska under sätet m vin, typ nästan slut.
Blev förbannad 😠 ställde de framför honom!
Sa, nu räcker de med lögner, men får bara höra att jag kontrollerar och han kan inte leva så utan vill ha ett liv…
Måste hitta styrkan att få honom att flytta!
Bor i eget hus o han flyttade in för ca 5 år sen.
Hade varit lättare att själv flytta än att köra ut sin sambo.

@EsterHanna
Jag är så glad för din skull. Låt alla känslor komma. Var i dem en stund och hitta ditt sätt att förhålla dig till allt som kommer upp. Jag satt i en meditation på morgonen och kände plötsligt en sådan tacksamhet till min erfarenhet av allt eländes elände som det var att leva i en relation med en människa som inte lever ett friskt liv.
Förmodligen för att jag minns alla frukostar vi har varit på, en dag som denna. Jag har rensat ut allt från mitt ex, varenda gratulationskort och prylar jag fått, som jag aldrig önskade eller behövde. Jag har sett så mycket pengar flöda i samband med alkohol och livet kring alkoholen.
Och det enda jag har önskat mig är ett sunt och friskt liv. Det har jag nu. För att jag har valt det. Och arbetat för att få det.
Du kan få precis det liv som du vill ha, så länge det är "realistiskt". Jag prövade ett tag att fly in i annat, i att hjälpa andra, tills jag insåg att mitt beteende kvarstod. Och när jag fick syn på det, så ändrade jag mig. Jag vill inte hjälpa andra, som jag gjort. Jag vill bara hjälpa mig själv. Och då upptäckte jag att det finns så mycket att njuta av livet.
Det gäller bara att landa, i vad det är man vill. För övergången att bli "fri" kan ta tid. Det är en process. Och att lära sig att stänga av eller släppa taget ifall man blir störd på något sätt. Av tankar, påminnelser, eller försök till kontakt.
Jag önskar dig allt gott! Njut. Kram

@brittney
Hej, är oxå ny medlem här…har läst många inlägg tidigare i behov att förstå som du säger…”Är han alkoholist eller inte”
Och jag har fått svaret…ja!
Känner verkligen igen mig i det du skriver.
Att man behöver få samtala!!!
Vi har barn ihop. strax innan påsk uppdagades allt…hittade flaskor här å där…(han har dolt det väl, han har gått i ett rus mer eller mindre haka tiden)och det var så gravt att han behövde in på avgiftning!
I samma veva tog jag kontakt med socialtjänsten, eftersom vi har barn….har fått mycket hjälp hos dom.
Där igenom kommer jag få samtalsstöd (har ännu inte varit på det)
Går oxå på samtal på anhörigstöd, där det är mer som att prata med en utomstående medmänniska. Alltvdetta ligger under kommunen.

@brittney
Hej, är oxå ny medlem här…har läst många inlägg tidigare i behov att förstå som du säger…”Är han alkoholist eller inte”
Och jag har fått svaret…ja!
Känner verkligen igen mig i det du skriver.
Att man behöver få samtala!!!
Vi har barn ihop. strax innan påsk uppdagades allt…hittade flaskor här å där…(han har dolt det väl, han har gått i ett rus mer eller mindre haka tiden)och det var så gravt att han behövde in på avgiftning!
I samma veva tog jag kontakt med socialtjänsten, eftersom vi har barn….har fått mycket hjälp hos dom.
Där igenom kommer jag få samtalsstöd (har ännu inte varit på det)
Går oxå på samtal på anhörigstöd, där det är mer som att prata med en utomstående medmänniska. Alltvdetta ligger under kommunen.

@Anie
Jag har vänt mig till en nykter alkoholist och en som levt i ett "alkoholförhållande" väldigt länge och tagit sig ut ur det.

(Jag har pratat med professionell på missbrukarvård men upplevde att de inre förstod problematiken på djupet.)

Jag har fått kontakt med psykolog på vårdcentralen och kan bolla mina funderingar med henne. Hon hjälper mig också med att fundera på hur jag ska komma vidare och inte fastna i ältande tankar.

@gros19 Hej! Jo jag har bra koll på det och hur det fungerar, därav jag hela tiden har kontakten. Är uttalat att om hon dricker så hon inte har koll så hämtar jag på en gång (bor 10 min ifrån). Däremot så var ju helgen lite speciell då jag var iväg på annan ort å kunde inte göra så mkt. Samt att hon nyligen "outade" sig med fängelse och fyllkörningen. Tror det var därför fler slog ihop ett plus ett i detta. Finns skrivet både till henne och i min dagbok helger, kvällar osv när jag tagit barnet pga att hon inte klarat det. Vill dock att hon ska få ha så mkt tid det är möjligt med vårt barn då det kanske kan vara den motivation hon behöver för att ta hand om detta till slut. Men självklart är det en oro om Socialen anser jag gjort tillräckligt eller om jag gjort fel.... Verkar ju vara lite av ett lotteri mellan varven vilken inställning dom har när man läser om det.

Vill egentligen bara säga en sak eftersom du verkar få stöd från olika håll. När en orosanmälan görs till socialen så kan man även ifrågasätta ditt föräldraransvar eftersom du låter ditt barn vara hos en förälder som du vet ha stora alkoholproblem. Därför viktigt du tar ställning och inte lämnar ert barn där även om hon dricker efter barnet lagt sig eller ordnar barnvakt mm.

Uppdatering, nu har maken sökt hjälp och varit hos läkare. Tagit en massa prover och väntar på nästa steg. Enligt honom har han"berätta allt "och det känns jobbigt. Han säger att jag skall vara delaktig men när han vet mera om behandling mm. Så jag känner mig fortfarande helt tom och stum och i nån sorts limbo. Är så arg på honom och så ledsen och så besviken. Vart vänder ni er? Jag behöver prata , inte bara skriva känner jag!

@Haga
Så bra att även andra ser och sätter gränser, och att flera trycker på. Att flera ifrågasätter hennes bana. Hon är verkligen på fel och farlig sådan. Det illa är ju att hon kan dra ner andra. Att det händer något tokigt. Jag upplever att du var ensam i det tidigare, bra att andra reagerar.

Jag fick höra att en tog tag i sitt drickande då fasaden rämnade då en anhörig kontaktade dens arbetsgivare.
Vad vet arbetsgivaren?

För mig går det upp och ner. Kan emellanåt ännu känna mig dissad på grund av alkohol, en himla märklig men frustrerande känsla. Men dissa mig då, men inte barnen ... 😔 Så tragiskt när det finns barn med. Vi har dock inte gemensamma barn - gudskelov.

Jag kommer aldrig fatta den där satans kraften i det flytande giftet. Väl bra det förstås, då hade vi väl själva problem.
🌺

@Tröttiz Hej!

Jodå det är nog rätt bra med mig. Situationen börjar dock spåra ur mer och mer. I helgen hade hon vårt barn. Fick samtal av en gemensam kompis på lördagen att hon hade ordnat barnvakt och kommit över till dom för att ta ett glas rosé. Hon var på eftermiddagen i fredags så full så dom inte vågade släppa henne till barnvakten för att hämta vårt barn. Är såklart extremt tragiskt men fördelen är att fler nu sett och börjar prata. Fler än jag som ser beteendet. Hon drack även i lördags (ensam hemma med vårt barn som somnat). Detta vet jag då hon ringde mig och sluddrade. Hämtade barnet i söndags och nu är allt som vanligt igen här hemma.

Förstår att detta låter väldigt tragiskt (villket det är) men jag väljer att se att äntligen så kommer sanningen ut, hennes fasad rasar och det är fler i hennes närhet som kommer "puscha" henne att faktiskt ta tag i det. Kompisarna skulle ringa henne idag (måndag) och prata med henne innan dom ev gör en egen orosanmälan till soc. Känns ärligt talat skrämmande men aningen befriande att jag inte står själv i detta längre.

@En stilla undran
Hoppas att du hittat eget boende.
Är, eller var i fasen att flytta ihop med min särbo efter att han varit nykter 18mån efter sin tredje behandling. På vägen hem efter sista provtagningen så åkte han till bolaget :(
Efter det har han tagit flera återfall och han blir riktigt vidrig när han druckit. Jag har tidigare (innan hans sista behandling ) varit väldigt mesig emot honom. Inte satt egna gränser mm.
Han skickar mig prospekt från Hemnet hela tiden och vill att vi flyttar ihop. Jag har inte sagt det rent ut, men jag kommer aldrig att bo under samma tak som honom. Var sjutton ska jag ta vägen när han dricker har jag tänkt.
Han bönar och ber mig komma till honom nykter som full. Jag åker aldrig dit numera när han är påverkad.
Samtidigt är det inte roligt att se att han upplevs gladare när jag åker därifrån (för då kan han dricka igen) än när jag kommer dit.
Nej, det blir inget samboliv för mig.
Har börjat gå på anhörigsamtal, vilket har varit en väckarklocka för mig. Även om mina vänner och anhöriga sagt till mig för längesedan att gå.
Har aldrig skällt eller bråkat eller gett honom dåligt samvete. Däremot har jag börjat sätta ner foten och tänka på mitt eget mående. Även om det vacklar ibland, så är jag på väg framåt.
Håller tummarna för dig med!!

Ibland är det bara så sorgligt. Som idag när jag var ute och körde med min son och vi kom till en ö där vi tidigare brukade gå. Jag blev så förvirrad och kom sen på att han kan ju inte gå längre. Det gjorde så ont och jag blev så ledsen och så kommer tankarna aldrig mer, inget blir nånsin som förut. Sen kommer overklighetskänslor för bara drygt ett halvår sedan var allt så annorlunda och att kunna gå var en självklarhet. Ingenting är längre en självklarhet.

Hej @Haga hur är det med dig? 🌹