Senaste kommentarerna i forumet

@Snödroppen Jag skrev att "faktiskt nog är jobbigast för den som dricker". Det är ju min upplevelse, har varit på båda sidor. Ber om ursäkt om du eller någon annan tar illa upp så klart!

Förstår du blir provocerad av att någon, som anser sig veta bäst, att alkoholisten har det värst. Jag blir arg och det tyder på en enorm självupptagenhet, vilken man hoppas försvinner med nykterheten. Jag genomgick en anhörigvecka tillsammans med bl.a. alkoholister och en man där sa till mig att din smärta är ju dubbel, du bär både din egen och din sons smärta. Även om det inte är ens barn kan det nog vara så. Varför kommenterar jag egentligen något så dumt.. Förmodligen för att jag också blir provocerad av dessa beroendepersoners själupptagenhet. Så ser jag det och en del trampar jag kanske på tårna och då får det vara så.

I övrigt verkar du skapat dig ett väldigt behagligt liv fortsätt lev i ljuset.

@brittney
Håller med dig ❤️ att göra det man själv känner är rätt och rätt tid.
Kram

Känner med dig och vet hur det känns.
Man känner sig så hopplöst maktlös och det är man. Man kan bara förändra sin egna situation och det gäller även din pappa.
Det jag minns allra mest var den giftiga tanken att oavsett så mådde jag inte sämst och därför lärde jag mig som ung att tänka mer på andra än mig själv.
@VaknaVacker intressant att du trycker på den punkten att alkoholisten har det värst. Vad så? Som om man inte vet det?
Som om det inte är den vetskapen som gör att ens skuldkänslor överbelamrar en, när man ser en älskad lida.
I ditt fall gick det bra för dina barn med att nå fram, det gläder mig men det gör inte alltid det och allt handlar inte om alkoholisten.
@dotter81 ja, din pappa lider och din familj lider och du lider givetvis.
Det du går igenom är skittufft och du har säkert lärt dig att ta ansvar tidigt i livet, det blir så i en familj där alkoholismen står som en elefant i rummet.
Det är svårt att be om hjälp men det kan vara oerhört skönt att få prata med någon, att bli sedd, att bli bekräftad i det man känner.@Hanna123 jag tror också att hitta acceptansen i att man är maktlös. Det är tufft men då börjar men nödvändigt.
Kram

@Åsa M tack Åsa, ja det kändes viktigt att tänka efter nu. Jag har gått anhörig stödet digitalt här och det har ju hjälpt mig bli mindre reaktiv. Så nu vet han att jag inte tycker det är okej och att jag /vi kommer gå ifrån om det händer igen. Som jag skrev ovan är våra barn lite äldre, en är ju tekniskt sett vuxen tom! Vi har bra öppen dialog upplever jag. Mellan mig och honom är det ändå fint, jag älskar honom men inte hans beroende.

@Snödroppen hej och tack för ditt svar och dina tankar! Jag förstår hur du tänker och att det säkert är bra på många sätt- att lämna. Men jag är inte där, inte alls där. I efterhand kanske det kommer vara fel val men just nu är det ändå mitt val. Våra barn är lite äldre, ena blev myndigt nu. Jag pratar med dem, efter att de fick veta nu i vår. Har läst många s berättelser och även läst på beroendesidorna , för diversitet. Jag tror på honom, även om jag förstår att han kanske kommer köra i diket flera gånger på vägen, så tror jag på honom. Och på oss.

Jag slutade själv dricka för drygt 2,5 år sedan. När mina vuxna barn påpekade de var oroliga för mig, att jag drack för mycket tog det verkligen hårt på mig. Jag var mycket medveten om att jag drack för mycket men det var inte förrän jag verkligen var mogen som jag bestämde mig att sluta och gjorde det.
Vad jag vill säga är att fortsätt tala om att du bryr dig, underlätta inte drickandet och glöm heller inte att det faktiskt inte är ditt ansvar att din pappa skall sluta dricka. Ta hand om dig själv o hitta stöd.
Alkoholism är en sjukdom som faktiskt nog är jobbigast för den själv som dricker. Kanske svårt att tro? Jag har varit på båda sidor så för mig var det så i a f. Det är ett beroende som suger livet ur en helt enkelt.
Kram

@dotter81 så ledsamt för dig med din pappa! Jag känner med dig då jag själv har liknande med min pappa och har svårt att hitta sätt att förhålla mig till det. Har tidigare försökt prata med honom men det har kunnige direkt hjälpt mot smygandet, ibland till och med tvärtom. Försöker nu mer hitta en acceptans, men det är också svårt!

@Sköldpadda12 företagshälsovården kan också agera på uppgifter från andra än den berörda. Jag berättade om mitt ex alkoholproblem för hans chef och det var där han fick den första hjälpen. Var inte rädd för att prata med hans arbetsgivare - de har ett stort ansvar för både arbetsmiljö och rehabilitering.

Vet inte om du berättar för din pappa hur mycket han betyder för dig och att du är så rädd att mista honom. Tala om vad du är rädd ska hända, men förvänta dig inget av honom. Självklart vill han försvara sig om man går till angrepp så berätta bara vad du upplever. Förmodligen bär han på väldigt mycket skam och den behöver man inte spä på. Mitt förslag är att börja här.

Sedan tycker jag både du och din mamma ska söka någon form av anhörigstöd, eventuellt någon alanongrupp. Inte lätt att se någon man bryr sig om föstöra sitt liv och stå vid sidan om och se på, men vi anhöriga är maktlösa. Att erkänna sin maktlöshet är en lättnad men samtidigt en stor sorg.

Jag tycker det är bra att du funderar på gränser och är tydlig med dem. Räcker denna gräns för dig? Han verkar pusha dina gränser och konsekvenserna kan behöva bli lite mer kännbara för honom för att han ska förstå allvaret.
Håller också med ovan, barn ser mer än vad vuxna tror. Det är den nyktra föräldern som måste skydda barnen från alkoholisten.

@Självomhändertagande
Så bra att man börjar se närmare på oss anhöriga. Så skönt att få bekräftelse på hur illa det är för oss.
Medberoende begreppet känns som en stor gråzon som jag har svårt att greppa, det verkar inte ha någon tydlig definition.
Bra att man äntligen fokuserar på den anhöriga.
Kram

@brittney
Jag skulle säga lämna honom och ta med dina barn, har läst din tråd och han verkar inte ha kommit till insikt.
Det är inte en frisk relation att behöva gå runt och undra om ens partner dricker eller inte, beter sig oförutsägbart eller att du ständigt ska vara upptagen av han.
Barn är kloka och förstår mer än vad vi tror.
Att sedan gå tillbaka om/när han på riktigt börjat jobba med sin nykterhet först då har ni en chans att ha en frisk relation.
Ursäkta mig om jag låter hård, det ärnav omtanke.
Barn som växer upp i hem där missbruk förekommer blir påverkade, ibland hela sina liv .
Anhöriga blir hårt åtgågna och sjuka i detta med.
Era barn behöver friska föräldrar och om han inte väljer att göra något åt sitt liv så är du den enda friska föräldern de har.
Det låter som han själv haft en otrygg uppväxt, det är ju det han utsätter sina barn för.
Som sagt, förlåt mig på förhand om det känns för hårt det jag skriver.
Jag har själv upplevt och sett konsekvenserna av att leva med missbruk som barn och vuxen, jag önskar ingen annan det helvetet.

@Självomhändertagande
Håller med dig, det är svårt att se nyktert på tillvaron då man är inne i det. 🌹
Hjälpte inte att andra berättade om sin oro för mig, "jo, - men han har ju fina sidor också ... "

Då man i efterhand minns saker man bara tidigare anpassat sig till / varit med om. Saker som varit mer huvudlösa än de andra ... 😔
Kram. ❣️

@Sköldpadda12
Det finns ju alla möjliga scenarier ... går till försvar, allt rämnar, börjar dricka mer..

Minns inte var jag läste, jag har läst allt möjligt om beroende på olika kanaler, kanske här på "ändra sitt drickande" - sidan. Minns inte. 🤯

Nåväl, men jag läste om en anhörig som berättade för arbetsgivaren om hur läget är. Arbetsgivaren tog upp detta med den anhöriga. Den anhöriga bröt ihop, men det slutade med väg mot stöd och hjälp mot drickande. Att viljan till att förändra sitt destruktiva liv började. Det är ju det som behövs, annars går det inte.
🌹

@tröttiz tack för ditt fina svar, tyvärr vet dom inte om det. Tänker att det vore bra om dom visste så att dom kanske erbjöd henne stöd via företagshälsovården, men jag antar det måste ju vara upp till henne att be om den hjälpen. Överlag vill hon hålla sin alkoholism hemlig för nära och kära.
Jag håller helt med i din beskrivning i att jag tänker på den andra hela tiden, jag försöker hitta tid att prata med nära vänner och har också tagit en första kontakt med anhöriggrupp så jag hoppas det kommer kännas stöttande.

@Kristoffer tack för ditt fina svar! Kom i kontakt med akut beroendemottagning för rådfrågning men min sambo ville inte gå dit tyvärr. Jag antar att i slutändan är det ju alltid hon själv som måste bestämma vad för hjälp hon vill ta, och det är något jag får försöka acceptera, samtidigt vill man ju förklara för henne vilka alternativ som finns.
Igår hade hon en nykter dag vilket kändes jättebra, men vi har lite planer i helgen där det kommer bli svårt att undvika alkohol. Hon har sagt att hon ska försöka ta det lugnt, men det är såklart lättare sagt än gjort.

@Tröttiz
Ja, jag skulle säga att det är svårt att se nyktert på tillvaron även om man är nykter, när man är mitt i det. Man vill bara hjälpa, men det är inte hjälpsamt att pröva hjälpa någon som inte vill själv. Och att komma fram till det tog mig så många år.
Jag läste en artikel om medberoende i DN häromdagen. Efter att den publicerades har en vän sagt att hon förstår att jag haft det tufft. Hon är äldre än mig och har stor insikt. För mig var det skönt att en vän bekräftade att jag måste haft det tufft. Många andra väljer att inte prata om det. Det får mig att fundera på att de själva har en viss problematik inom området eller på liknande sätt.
Från DN 2/8 2022 INSIDAN. Anhöriga till beroende får pausa sina egna liv.
"Fred Nyberg är senior professor i biologisk beroendeforskning vid Uppsala universitet. Han kan se paralleller mellan medberoende och beroenden av vissa beteenden, som till exempel hasardspelberoende, det första icke substansrelaterade beroendet som blev en diagnos. Han förespråkar en ny diagnos med namnet anpassningsstörning med risk för psykisk ohälsa och utmattningssyndrom."

Kram.

Igår var det födelsedag för vårt äldsta gemensamma barn. Han hade lagat mat och förberett jättefint men jag tyckte han var så"på" . Lite nån annanstans. Dansade och sjöng och välte ut en flaska vatten. Var kramig o gullig mot mig ( på ett annat sätt än vanligt, han är ganska lågmäld i sin kärlek) gick ut med soporna flera gånger och även med hunden... la sig tidigt och snarkade högt- ser ju när jak skriver att det är som jag tänkte- han hade druckit såklart.
Fattar inte varför- eller- vi köpte, jag köpte, en flaska rött tö maten, till grytan. Idiotiskt!
Så nu- inte fråga, inte anklaga, inte bråka. Men meddela att jag inte vill att det upprepas
( nästa barn om en månad) och att i så fall ,om, så går vi, barnen och jag, ut.
Är det ett tydlig och bra kommunikation? Vad säger ni?

@Sköldpadda12
En till sak ... Man vrider sig ofta ut och in då man har anhörig i sådan destruktiv situation. Man sätter sig själv liksom på sparlåga upplever jag.
Mycket energi går ofta åt att tänka på den andra. Du själv? Har du någon DU kan prata med vid behov? God vän? Anhöriggrupp? Etc. Anhöriggrupp som förstår.

Kram. 🌺

Hej Sköldpadda12!

Verkligen tuff situation du beskriver. Du är klok och omsorgsfull och försöker hitta sätt att nå fram, men det är svårt när hon hela tiden är berusad. Det var några dagar sedan du skrev, har läget förändrats sedan dess?

Vår erfarenhet är att de akuta beroendemottagningarna kan vara hjälpsamma resurser i ett sådant här läge. Det går absolut att åka in med henne direkt, det går också att ringa dem och rådgöra.

Oavsett hur läget är just nu får du gärna skriva och berätta hur det går för dig, om du vill.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Sköldpadda12
Hej.
Jobbigt. 💕
Hur är det, känner hennes arbetsplats till hennes situation?
Jag har inte erfarenhet av vård och hur den fungerar tyvärr, mycket för att min anhöriga inte velat ha hjälp ... 🙄

Hej @Åsa M , ursäkta ett sent svar. Det går bra. Självklart jobbigt att leva under samma tak och kommer bli jobbigt att inte få ha barnen hos sig jämnt. Men står tryggt och fast i mitt beslut. Känner mig stolt som vågade ta steget. Mitten av oktober flyttar jag till min lägenhet med barnen. Redan nu så har han blivit mer engagerad i barnen och dricker inte alls lika ofta. Hoppas så för hans skull och för barnens skull att det håller i sig❤️❤️🙏. Tack för din omtanke ❤️

@Självomhändertagande
Ja, verkligen sådana kontraster ... Uppskattar tillvaron nu gör jag, och behövligt komma dit men ojoj, det var inte helt lätt att släppa taget. Att tampas mellan hjärta och förnuft...

Kram.

@Självomhändertagande
Ja, verkligen sådana kontraster ... Uppskattar tillvaron nu gör jag, och behövligt komma dit men ojoj, det var inte helt lätt att släppa taget. Att tampas mellan hjärta och förnuft...

Kram.

Ursäkta ett sent svar @Självomhändertagande
Tack för din stöttning och dina tips. Väldigt kloka tips som jag ska ta till mig av. Yogan har varit ett viktigt verktyg för mig länge. Dock slarvat mycket sedan barnen kom och sen jag tappade bort mig själv. Men nu är det vändning på det. Den 18 augusti börjar jag yogalektioner igen. Nu ska jag börja leva för mig själv och barnen❤️❤️🙏