Senaste kommentarerna i forumet

@Åsa M känner mig så himla otacksam och velig, han håller på att renovera "mitt" rum och det rum dottern ska ha, men när jag häromdagen insåg att det hade gått en flaska sprit under lör-sön och han var på systemet på måndagen igen fick jag väldigt dålig känsla över det här 😔 vet inte om jag kan hitta annat boende, får fundera och kolla upp möjligheten

Det låter som om du lyssnar till din magkänsla och det är bra! Kan du få korttidskontrakt någonstans? Bo hos en kompis eller familjemedlem?

@Skogsduvan känner att den personen som jag blir i samband med hans drickande är jobbig, att jag blir ett kontrollfreak, kollar flaskor, frågar jämt om han varit på systemet mm. När jag tar upp detta att jag är orolig för hur det ska gå säger han att det kommer bli jättebra och han kommer inte dricka, eller att jag bara tjatar. Men har väldigt svårt för att lita på honom då han inte brukar säga sanningen om sitt beroende.

@Mother tyvärr finns det redan en som ska ha min lägenhet 😔 så har satt mig i en riktig knipa...

Du är inte dum och det är inte ditt fel!
Alkoholister är experter på att få oss att tro att allt är bättre och bra. Jag har själv trott det om min särbo för att sen upptäcka att det är värre än någonsin. Jag försökte flytta in förra året efter hans tjat att starta ett nytt liv ihop men jag kunde aldrig ta steget just för jag kände precis som du beskriver. Att komma hem till någon som knappt är närvarande. Rädslan att få ett liv i kaos.
Vad säger din partner när du berättar om din oro och rädsla för din egen skull och för ditt barn?
Skickar massor med kramar till dig. Det är inte lätt, men du är verkligen inte dum.

Kan du ångra uppsägning av lägenheten, det vore det bästa.Finns det ångerrätt.Förklara för bostadsbolaget vad du har upptäckt !
Att flytta in hos honom är till stor skada både för dej och din dotter, gör det inte !
Då besparar du dej och dottern från en massa elände.
Hoppas det fixar sej på något sätt ❤❤

Trodde i mitt stilla sinne att han hade minskat sitt drickande rejält, men inser nu när det bara är lite mer än en mpnad kvar till att jag och min 13-åriga dotter ska flytta till honom att han dricker ju i samma mängd som innan, han har bara blivit bättre på att gömma och inte säga sanningen. Känner mig så himla dum som gått på det och nu står jag här, sagt upp lägenheten och ska flytta till honom är det tänkt. Nu vet jag inte hur det ska gå, tänk om jag förstör min dotter. Har sagt till honom att jag vill inte behöva oroa mig för att han dricker om jag jobbar kväll, eller att han ligger och sover på badrumsgolvet på natten för att han var så berusad. Känns bara som om att jag satt mig i en himla knipa...

Hej Sell

Det är ett par dagar sedan du skrev. Så strongt av dig att sätta ord på vad som faktiskt sker. Det kan inte ha varit lätt. För många tar det lång tid innan förmår göra det och vända sig utåt. Kanske har du även talat med andra?

Din förtvivlan är tydlig och förståelig, du har så länge försökt påverka och släcka bränder, göra det så bra som möjligt. Du är inte ensam. Hur skulle det vara att ta kontakt med kvinnofridslinjen som ytterligare ett steg? Tel 020 505050.
Det kan vara tufft att identifiera sig själv som våldsutsatt och det väcker oro när du skriver:

"Han har varit fysisk mot mig vid några få tillfällen (lättare saker som slått mig i huvudet, puttat mer mig från soffan, gripit tag i min arm), annars bara muntligt påhopp."

Jag vill uppmuntra dig att läsa under fliken "Fakta/Akut stöd/ Hot och våld":
https://alkoholhjalpen.se/akut

Berätta gärna hur det är nu. Om du orkar och vill.
Du har tagit ett viktigt och stort steg som börjat skriva här.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är så bra av dig att be om hjälp!
Jag måste säga att detta låter verkligen som en osäker miljö både för barnen men speciellt för dig. Det fysiska våldet är absolut inte något litet och tyvärr är det så att det oftast blir värre. Psykiskt våld är lika illa det.
Har du någon i din närhet som du kan prata med? Eftersom han dricker för mycket och är våldsam så har jag väldigt svårt att se att han skulle få dela vårdnaden över barnen.
Om du får blåmärken så tycker jag att du ska åka till vc så registrerar dem det så det blir säkrat bevis.

Allt detta är såklart otroligt jobbigt för dig och väldigt läskigt.
Jag önskar verkligen att jag kunde göra mer för att hjälpa dig men du ska veta att det finns hjälp att få!
Du är så stark som sökt hjälp här.
Hoppas verkligen att det blir bra för dig

@Sisyfos Tack så jättemycket för ditt svar! Det var verkligen otroligt hjälpsamt. Tack!

Ja ibland står man verkligen med hakan nere vid golvet och bara förundras över tankegångarna dom kommer med. Hur många briljanta planer som kläckts för att kunna försvara drickandet. Jag ska låta bli att dricka om jag inte är glad för då går det dåligt, jag ska nog inte dricka ute på krogen för det är så starka drinkar, om jag bara dricker cider så går det nog bra, jag kan bara ta ett glas vin för det påverkar inte osv osv... Däremot så (ta detta rätt nu) så är nog "dryckesplanen" att bara dricka själv en av dom mest korkade jag hört, men kul att han försökt tänka till i alla fall.

Jag håller en stor distans till allt detta nu men på något vis blir man indragen i alla fall. Min blir ju tex antingen inspärrad inom kort eller får en fotboja. Det kommer påverka mig återigen då kraven om hjälp lär komma. Med lite tur så blir det kanske den läxan hon behöver för att vakna ur dimman och erkänna problemet en gång för alla. Hon har ju erkänt det i omgångar men som du säger så hittar hon alltid en lösning på det som INTE innebär att sluta dricka helt.

Tack för dom peppande orden tänker fortsätta ha distansen och göra allt för att inte påverkas av detta.

@Haga
Nej, det är inte ditt ansvar. Det är en vuxen människa du har att göra med. Man kan inte leva någon annans liv, vissa saker i annans liv kan man inte påverka. Att se på då någon lever ett destruktivt liv är jobbigt, jag har varit där.
Men, man kan inte kontrollera allt hur gärna man än vill .. :-( Det att hon säger att hon inte tänker bli "uppkollad", det är beroendepersonen i henne som pratar. Låt bli mig liksom. Antagligen dricker hon, som du säger.
Mitt numera ex kom med en "dryckesplan" nyligen. Den bestod i att dricka för sig själv och inte tillsammans med andra, för då blir det inga tokigheter. Han sade det med sådan stolthet i rösten. Jag kan göra något utan att ställa till det! Bara en person med illa relation till alkohol skulle komma med sådant där. "Min" har också kommit med självmordsmeddelanden. Aldrig hänt. Detta är ju så djävulskt, denna alkohol så man vet ju inte. Suck ...

Ja, håll isär henne och alkohol och dig. Låt dig inte dras med i hennes elände. Tänk klart. För dig och barn.

Hej!

Har en make som dricker mycket, enligt mig. I perioder kan han dricka upp mot 7 dagar i veckan och fler än 6 öl eller liknande per tillfälle. Han fick för en tid sen njursten och slutade helt i ett par veckor. Riktigt skönt. Sen började allt igen. Vid nytt njurstensanfall för 2 v sen tänkte jag att yes, ny period utan alkohol, men icke. Nu dricker han 3-4 ggr i veckan. Både öl, drink och/eller whiskey. Allt från 3 ST till flera per tillfälle.

Jag har varit på honom flera gånger men han tycker att jag ska "sköta mitt och han sitt".

Jag blir så ledsen och arg. Vi har barn som jag vill skydda från detta beteende. Vi lära dem en sund inställning till alkohol mm

Han hjälper inte till hemma utan beter sig som ett barn. Lägger kläder överallt även om platsen de ska ligga på är 1m bort. De ligger på golvet, på soffan osv.

Jag sköter allt i huset. Städar, tvättar, diskat, lagar mat, köper mat, fixar barnen med besök till läkare mm, fritidsintressen, räkningar, städar och tvättar bilen, hämtar barn i skolan även om han är ledig osv. Jag gör allt. Verkligen allt o ffa kring barnen.

Jag renoverade i vintras själv. Han bygger på ett attefallshus ( jag fixar ritningar och kollar upp saker, ringer på saker mm) och fixar med båten (dock inte städning det gör jag).

Jag har ingen energi. Han är grinig och tror sig alltid ha rätt. Är duktig på att argumentera och vänder allt jag säger till min nackdel.

Jag orkar inte längre umgås med honom på kvällen utan är helst uppe med barnen. Hittar på ursäkter. Sover oftast hos barnen, även här ursäkter.

Han har varit fysisk mot mig vid några få tillfällen ( lättare saker som slått mig i huvudet, puttat mer mig från soffan, gripit tag i min arm), annars bara muntligt påhopp.

Jag vill inte lämna då jag inte vill att barnen ska vara med honom 50%. Men känner att jag inte har någon ork. Så fort ölen kommer fram är mitt tålamod borta. Jag blir så ledsen och irriterad och går helst undan.

Han vill ha närhet och att vi ska prata med varandra igen men jag känner att jag inte är där alls. Han kan ena stunden hota med att vi ska gå isär för att nästa tycka det är helt normalt att vi ska vara som innan fysiskt.

För en vecka sen kom det fram att han ville köpa en sak till sig, så ser jag det då det inte gynnar mig/vår familj. Det skulle kosta 1 miljon. Jag sa nej men fick till svar att jag inte kan bestämma över honom. Vi har gemensam ekonomi. Kände mig så sviken mm och har inte hämtat mig sen dess.

Jag vet inte vad jag ska göra längre.

Jag har varit den som druckit. Jag tycker att ni kan prata med henne om det. Ni kan ju inget göra för att påverka om hon dricker eller inte, men de där förklaringarna om att det beror på ”det och det” att man blir påverkad, de känner jag igen. Sanningen i mitt fall var att jag smygdrack.
Tror ni att hon dricker är det med största sannolikhet så.
Hon gjorde alltså ett självmordsförsök tidigare och varit nykter därefter. Det bästa är att helt sluta dricka. Du kanske skulle kunna tipsa henne om det här Forumet. Här finns mycket fakta om beroendet, alkoholens påverkan. Alkoholen skapar ångest för många. Det är det man också i många fall medicinerar. Du kan ju fråga varför hon dricker. Om du läser här på beroendesidorna så kanske du kan förstå lite mer om hur beroendet funkar. Om hon gillar att vara berusad, om hon medicinerar ångest eller något annat.
Att hålla tyst är inget bra alternativ. De flesta vill vara i fred i sitt missbruk., ostörda. Att ha nån som ifrågasätter, frågar, undrar utan att vara anklagande är guld värt. Missbruk eskalerar om man får vara ifred och inte avbryter själv. Så lycka till! Låt henne inte vara ifred, visa att ni bryr er om.

Min mamma har druckit i ca 10 år. Förra året gjorde hennes självmordsförsök att hon tvingades att ta till hjälp. Samma år blev hon nykter i flera månader för första gången. Sen drack hon något glas här och något där. I julas hittade jag en undangömd vinbox i hennes garderob och nu har jag och mina två syskon pratat om att flera gånger vi har pratat med henne så har hon låtit påverkad.
Ingen av oss bor i samma stad så vi ses inte så ofta.
När jag pratade med henne idag är jag helt säker på att hon var nykter.

Jag vill prata med henne om det men vill göra det på ett sätt som inte ger henne någon skuld. Jag förstår att det är en sjukdom och ett återfall har jag nästan räknat med. Jag är bara rädd att om jag inte säger något så eskalerar det. Hon säger oftast att det är pga hennes mediciner som hon blir påverkad och det kan jag inte säga varken ja eller nej till. Men det känns verkligen som en ursäkt.

Har någon vart i denna situation och vad kan man göra för att hjälpa?

Samma här. Har försökt. Gifta i tre år, tillsammans 7 år. Tänker inte lägga en enda dag till på en vuxen människa som vägrar hjälp. Alkoholism är en BEHANDLINGSBAR sjukdom som går att "bota" om den sjuke vill. När min alkoholist skriker att han ska skjuta sig osv lägger jag på luren. Och hittills gör han inga val för att få det bättre och vilja ha tillbaka oss som han skriker för. Packa din väska, ta hand om dina barn!!! Ta hjälp!

Har levt med min sambo/särbo i 7 års tid. Alltså en liten del av vad du har gjort. Jag har nu valt att helt bryta, ställt ett enda krav på henne. Se till så vårt barn inte drabbas så har vi inga problem. Hon har vid flera tillfällen tidigare druckit så pass att hon skulle dött om jag inte löst situationen åt henne. Varje gång ånger, ledsen, nya planer hur hon ska lyckas med mera med mera. Varje gång har resultatet blivit samma sak. Hon dricker mer och mer. Är inne på min 4e vecka nu helt utan henne, har inte kollat upp, ringt eller ens brytt mig förutom när hon haft vårt barn (vilket vart 4 dagar tror jag). Tog två veckor ca att komma över skuldkänslan att jag "överger" henne men så snart den släppt så är livet ljust igen. DU har inget ansvar för en vuxen människa, är aldrig ditt fel vad denna väljer. Låt det gå som ett mantra och packa väskan är mitt enda råd. Livet blir bättre jag lovar.

Hej,
Jag har levt med min sambo i över 20 år, mer än halva mitt liv. Jag har alltid känt att alkoholen var ett problem men det blev ett större problem efter att vi fått vår första dotter. Sedan dess dricker han i perioder, kan hålla upp 1-2 månader och sedan dricker han massor. Han blir aggressiv och ledsen när han dricker vilket visar sig i skrik och att slå i sönder saker. Han har aldrig slagit oss direkt, men när han sätter igång är vi alla rädda. De stora utbrotten händer kanske 1ggr varje/vartannat år, och då slår han sönder saker, hotas och är riktigt elak mot mestadels mig men ibland även barnen.
Jag har stannat, försökt hjälpa till men vet inte hur. Försökt få honom att söka hjälp och ta antabus men det fungerar ett tag sen vill han testa dricka igen.
Jag orkar inte mer, vill inte mer för jag ser barnen påverkas mer och mer.
Ena halvan av mig vill lämna och skapa ett lungt liv för oss, den andra hör hans ord att allt är mitt fel och så farligt är det inte och jag borde stanna och hjälpa. Men det blir aldrig någon förändring! Hur länge ska man stanna? Och hur ska man kunna ta sig ifrån?
Att alltid försöka vara glad, sysselsätta barnen, ta hand om barnen och jobbet tar på en och jag vet inte hur länge jag orkar utan att bryta ihop!

Hej Hemligt123 och varmt välkommen till Forum för anhöriga!

Du beskriver en tuff situation där både du och din mor är oroade över din fars alkoholvanor. Han har druckit på det här sättet i flera år och ni har försökt på alla sätt ni kan att finnas där och stötta honom. Det har bitvis och delvis haft effekt, han har gjort en förändring som hållit en kortare period. Han dricker på ett sätt som kan sluta hur som helst och det låter som det tar mycket energi att gå med en ständig oro kring när ett nästa sådant tillfälle kan infalla.

Ni undrar nu vart ni kan vända er för stöd och har som ett steg på vägen skrivit här på forumet, bra gjort! Det krävs både mod och kraft att vända sig utåt.

Det finns olika former av stöd och hjälp att få, frågan är vad han själv är villig att ta emot. Ett sätt är att vända sig till den kommun han är skriven i och börja där, höra vilka möjligheter som finns. Hjälp finns alltid men formerna kan se lite olika ut i olika kommuner.

Jag funderar också på hur ert stöd i detta ser ut, även för er finns det stöd via kommunen, eller vanliga vården, såklart också här. Sedan har vi våra kollegor på Alkohollinjen dit både ni och din far kan ringa (om han vill). Ibland kan det kännas som ett "lättare" steg att ta att vända sig till en helt anonym tjänst; 020844448

Fint att du startat en tråd här, förhoppningsvis får du flera svar och ibland kan en behöva skriva flera gånger innan en tråd får fart.

Igen varmt välkommen!

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag håller med Sisyfos. Arbetsgivaren kan också sätta mer tryck på individen än vad familjen kan göra, eftersom de flesta ju vill behålla jobbet. Arbetsgivare har stort ansvar för rehabilitering enligt lag. Missköter man sig måste de agera.
Jag kontaktade mitt ex' chef och det var så han kom i behandling. Tvångsvård blev det till slut. Men han kom in i systemet i alla fall.

Jag tänker att du ska berätta för kollegorna hur det ligger till. Arbetsgivaren har ett ansvar. Kan han sköta sitt jobb?
Det verkar inte som att han klarar av att sluta på egen hand. Kanske vaknar han ur den här destruktiva perioden och lägger av. Det funkar ju inte att dricka bort ångesten eftersom alkoholen skapar ångest.
Mycket tråkig historia. Jag kommer från beroendesidorna och jag tycker verkligen inte att anhöriga ska skydda och dölja. Det är såklart skönt för den som dricker om det inte kommer ut, om man kan ha det som en hemlighet man delar, men det är inte skönt för anhöriga (som saknar möjlighet att påverka) och absolut inte bra för den som dricker. Hoppas det ordnar sig!

@EsterHanna
Kram. Kämpa på. 🌹🌹

Tre veckor! Snart är du där! 🤗

@Azalea Tack för ditt svar. Betyder så mycket. Har gjort orosanmälningar, samhället tar inte över om individen inte vill själv och insatser kräver nykterhet. Just nu jobbar han på något konstigt jobb. Ringde i går och ville låna min högtryckstvätt. Herregud-efter allt som hänt här, bara maler han på. Reflekterar inte en sekund.
Sa nej. Och nej igen. Och igen... Han blev arg. Hoten låg i luften så sa adjö och la på.
3 veckor kvar till skilsmässan.
4 veckor kvar till han ska till rätten.

Andas in-andas ut- fortsätt....
Kram till er alla.

@Tröttiz
Så var det kört igen med mitt mående pga annans destruktiva leverne.
Vi har ju brutit, men emellanåt blir jag så frustrerad att jag nästan vill skrika. Denna förbannade alkohol. Att prioritera den framför barn. Sån satans kraft.
Får ont i magen hur den trasar sönder de med beroende och dem omkring.
Vårt senaste samtal, planen är att dricka ensam för att dricka då man umgås, ja då kan det gå på tok. Jag är ju omtänksam där och tänker på andra menar han. Dessa resonemang ... hm, det skulle då tas tacksamt emot. Kan förstå tanken liksom men det dricks ju ändå ...
Sköt om er. 🌹