Senaste kommentarerna i forumet

Så skönt att han själv vill och väljer behandling.Det är ett steg i rätt riktning och kan vara början till en nykter framtid.
Jag kan rekommendera Nämdemansgården utanför Höör vilket inte är så långt iväg.
Min man var där under 5 veckor och det var den bästa platsen han fått behandling på.
Jag gick även sabhörigveckan efteråt och det var det bästa jag kunde ha gjort för mig själv.
Lycka till 🧡Kram Azalea

@Liten 300 Min sambo dricker i smyg. Han tar hjälp av kommunen, samtal med en alkoholterapeut och även en gruppterapivariant mer inriktad på en trasig uppväxt. Det är ett krav från min sida, att han aktivt arbetar med sitt beroende. Jag vet att jag inte kan tvinga honom eller ta beslut åt honom, men jag kan kräva det för min skull. Det svåra är att veta om han verkligen går in i det med en ärlig vilja att sluta, eller om han gör det för att det ska se snyggt ut, för min skull. Just nu har jag svårt att veta vad som stämmer, men in perioder har jag känt mig väldigt trygg med att han VILL själv.

Överdrivet (miss)bruk av smärtstillande (receptfria) piller, som göms undan på samma vis som alkoholen. Det oroar mig, framför allt hur det påverkar kroppen men även själva beteendet. Hålla undan, gömma. Skulle säkert blåneka även om detta om jag konfronterade honom, vilket jag ännu inte gjort. Borde jag?

Åhh jag ser nu att det var ett bra tag sen jag skrev tråden, och att jag inte äns har varit "här". Men jag är otroligt tacksam för era svar, och jag har nyss skrivit i en annan tråd, som är "akilles". Det helar är ju mycket värre nu, om det äns kan bli det. Nu har min stackars dotter nog "nått botten", då allt kommer att ryka; Jobbet, lägenheten, sambon..... Ja detta är förfärligt vidrigt och plågsamt, men hon vägrar att låta sig omhändertas. 😢😞

Och Ragna, och akilleshäl, och alla. Vi får försöka "trösta" varandra så gott det nu går. Här i denna tråd, eller andra. Det känns förskräckligt, men ändå bra, att vi tydligen är många i samma båt. Så varför sitta ensamma och grubbla och vara förtvivlat? Jag önskade så att jag kunde acceptera fakta att hon inte kan/vill ta emot hjälp, men maktlösheten håller på att knäcka mig. 😢😞

Och Ragna, och akilleshäl, och alla. Vi får försöka "trösta" varandra så gott det nu går. Här i denna tråd, eller andra. Det känns förskräckligt, men ändå bra, att vi tydligen är många i samma båt. Så varför sitta ensamma och grubbla och vara förtvivlat? Jag önskade så att jag kunde acceptera fakta att hon inte kan/vill ta emot hjälp, men maktlöshet en håller på att knäcka mig. 😢😞

@liNy
Det verkar som att du är den som upplever att det är problem.
Jag har själv levt I samma dränerande situation där jag var fullständigt medberoende. Allt handlade om honom och hans mående.
Tillslut förstod jag vad folk menade när de sa att du har nyckeln i din hand och du är fri att välja om du vill leva kvar i relationen eller inte.
Ett tips kan vara att fundera över vad är för och nackdelarna för dig med er relation? Hur mår du? Hur påverkas du?
Hur skulle du vilja ha det?
Kan du tänka dig att fortsätta leva så i 10 år till?
Tänker att oavsett om han är alkoholist eller, så verkar han inte se problem med sitt drickande.

@Ragna Åhh så fint att du svarar. 🙏❤️Ja, jag vet inte vad jag skall ta mig till längre. Hon svarar inte, och hennes sambo verkar inte inse allvaret. Om hon vaknar lite ifall jag skicker dit polisen med ambulans, kommer hon att bli hysterisk, om hon nu skulle orka. Om jag åker dit kommer ingen att släppa in mig då porten är låst. Skall jag bara vänta? På att denna vidriga sanningen tar slut? 😢😢😞

Det gjorde jag också. Svarar för att jag känner igen mig i honom. Varje helg och varje semester drack jag öl. Det höll i ett antal år. Sen kom återställaren på söndagen. Kanske bara nån folköl eller i smyg på promenad i skogen. För mig blev det så att toleransen ökade sakta men säkert att jag tillslut inte bara kunde hålla mig till helger eller ledighet längre. Det blev sjukanmälan till jobbet och smyg drack hemma när jag var själv. Jag vet ju inte om han har samma benägenhet som mig, men jag känner folk som faktiskt klarar att hålla sig till stora mängder enbart på lediga dagar. Hur är han på söndagen? Pigg och som vanligt? Jobbar när han ska eller korta sjukskrivningar lite väl ofta? det var så det började för mig på helgerna. 10 små öl var helt normalt för mig. Ett antal år senare kunde jag dricka 20 stora öl under en hel dag tills mitt i natten. Jag klarade inte att hålla min gräns längre, men tillslut går man över gränsen kanske. Som jag. Har han alltid druckit samma mängd i 20 år eller har det ökat?

@Microduken
Jag är i precis samma situation med min dotter, också hon i samma ålder. Det har pågått länge och nu är det värre än värst. Mår så dåligt just nu så jag orkar inte skriva så mycket mer för tillfället. Men har skrivit mycket här på forumet, främst i "Föräldratråd". Jag återkommer. Varmaste hälsningar och medkänsla till både dig Mikroduken och AkillesU - och till alla andra som kämpar för sina beroendesjuka anhöriga, förstås. (Det finns ingen särskild syskontråd men jag tror att du, AkillesU, också skulle kunna hitta mycket i föräldratråden.)

@AkillesU Åhh, det er precis så det är med en av mina döttrar. Hon är i samma ålder som din syster och håller på att ta livet av sig med den förbannade alkoholen. Hon är alldeles för sjuk för att kunde "välja" själv. Så snart hon nytrar till lite, börjar hon på en ny flaska sprit. Hon kan inte äta eller dricka ordentligt. Hon har fått massor med hjälp och stöd, LVM, och allt vad det är, men hon "smiter" alltid och börjar om. Min stackars lilla dotter håller på att dö, och jag kan bara titta på. Hoppas verkligen att din syster vill ta emot hjälp nu. 🙏😞

@AkillesU
Hej.
Vad bra att du skriver av dig här, det är en fruktansvärd situation att befinna sig i.
Man känner sig maktlös för att man är maktlös och det är förtvivlat att se som anhörig se när en älskad bryts ner av missbruk. Svårt att förstå om man inte varit där.
Hoppas du fortsätter skriva av dig.
Du är inte ensam, vi är många på sidan som kan känna igen oss i det du går igenom.
Kram

Uppdatering:
Det verkar som att hon kan få plats på ett behandlingshem via soc. Jag hoppas hoppas att hon kommer dit… men det är ”eget val” inte någon tvångsvård. Så hon kan lika gärna säga att hon inte vill. För att hon är sjuk och inte kan tänka klart…. Vi får se hur det går 😢

Hej! Tittar in igen för att skriva av mig lite.

Syster hamnade på IVA för några dagar sedan efter att polis och ambulans fått bryta sig in i hennes lägenhet. Hon var medvetslös och det var inte långt ifrån att hon inte hade klarat sig. Min mamma och hennes kompis hade larmat på morgonen efter en natt av sms från syster. Men vi vanliga ligger och sover på natten…. Där är alltid en stor oro hos mig. Vad hon gör på natten när ingen annan hör henne.
Hon hade hög promille i kroppen och även spår av kokain. Och eftersom hon även har en ätstörning och är väldigt smal så vet jag inte hur nära det var denna gång. Men det tog flera dagar för henne att bli återställd.
Och vad gör vården då? Jo de släpper bara hem henne…. Ingen plan what so ever. Eller pliktkänsla av att lämna en självmordsbenägen helt på egen hand igen. Hon har en lång historia av akutvård i sin journal.
Hur kan det få gå till såhär!? Känner mig så maktlös……. 😢

Hej! Registrerade mig här nyss. Min man sen 20 år dricker alltid när han är ledig. Minst 10 öl om dagen! Vägrar se det som ett problem.
Spelar ingen roll vad jag säger, hans svar: det gör väl inget.
Han har haft semester i 18 dagar nu och druckit varje dag.
Vet inte hur jag ska nå fram 😔

Hej! Jag har nu ett år sedan jag bröt med min alkis. Varje dag bearbetas känslor och minnen.
Tilliten är det första som försvinner och det sista som kommer tillbaka sägs det och i mitt fall känner jag när tiden går att jag mer och mer inser de sår jag fått.
Men framtiden är så mycket bättre! Jag önskar alla anhöriga kraft att lämna!

Heja🌻

@Kefir22 Man kan prata om det men om personen själv inte ser sitt problem och inte vill finns inte mycket man kan göra mer än finnas där tills de är beredda att ta itu med problemet.

Jag har pratat med henne om detta flera ggr men hon "vill koppla av". Vad ska jag göra? Ingen fara?

@Tröttiz
🥰❤

@Liten 300
Det finns så många olika vägar och inget är rätt så jag vill inte utmåla mig som nån som vet. Jag vet bara att jag i många år levt I den situationen du nu befinner dig i och hur lätt det är att sugas in i djävulsdansen.
Vad vill du själv? Vart går dina gränser oavsett vad han väljer att göra?
Det kan vara ett råd att tänka igenom det för dig själv.
Han säger att han vill ha hjälp, bra utgångspunkt, låt honom undersöka vilket han vill och om du orkar och vill stötta honom.
I mitt fall blev jag indragen i allt.
Jag var både räddaren i hens liv när det passade och djävulen som bar ansvar för att han åter drack. Den enda hjälpen är då att dra sig undan, först och främst för sin egen del men även för den beroende.
Så avväg var dina egna gränser går och se på vad han faktiskt gör och inte vad han säger.
Jag hoppas att det leder till att han söker hjälp och hjälper sig själv utav detta helvete. Om inte så var väldigt rädd om dig och ta hand om dig och se till att du har ditt egna liv och stöttepelare där.

@Snödroppen
Tack detsamma du 🥰
Ja, vi har bara ett liv. Gäller att vårda det på bästa sätt. 🌹

@AnnaLena73
Hej, vilken tuff situation du är i.
Du frågar om det finns anhörigmöten online och det gör det, googla på alanon online möten.
Funderar över hur du mår? Kanske du ska börja med att söka stöd för dig själv, det verkar som om du har försökt att nå fram? Jag vet att man brukar vara rätt nedbruten och glömt sig själv när man lever i denna förtvivlade situation.
Kanske behöver du ta till hjälp själv först och sedan fundera på om du vill försöka prata med din mamma och/eller syster.
Ofta läggs ett stort ansvar på oss anhöriga att nå fram när vi egentligen är helt nedbrutna och behöver stöd själva.
Var rädd om dig och ta till all hjälp och stöd du kan få.

@Kärringen jag har varit där du befinner dig, för mig var det att leva I helvetet.
Det var kroppen som satte stopp tillslut.
Jag har läst din tidigare tråd och förstått det som att han utsatt dig för psykiskt våld?
Om det stämmer så är ett tips att läsa på om traumaband.
Det är bra att du skriver och söker stöd.
Jag lämnade tillslut och mår bättre än vad jag gjort på väldigt väldigt länge.
Kram

Hej hur går det? @AnnaLena73
Om hon åker in och ut ut sjukhusen, har hon inte börjat förstå själv att allt hänger ihop? Alltså mentala ohälsan och alkoholen?
Hon kanske inte är alkoholist, men hon missbrukar ju alkoholen (som en medicin mot ångest). Förstår hon det?

Min syster åker också in och ut från sjukhus. Hon har försökt ta livet av sig två gånger denna sommar.
Men det enda jag kan göra är att stötta när hon tar bra beslut och gör ”rätt”. För att inte stötta och vara medberoende när hon gör illa sig själv.
Det är jättejobbigt, men jag kan inget göra.
Det är vården och socialen som måste hjälpa. Det är deras roll.
Jag är syster och min mamma är mamma. Vi är inga behandlare. Vi har andra roller. Kanske du kan försöka tänka så?

Och föresten, måste du vara där en hel vecka? Låter jobbigt. Skulle aldrig klara att vara med både min mamma och syster en hel vecka.
Ibland gör man det för svårt för sig själv också :/

Styrkekram!