Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla kloka,här inne på forumet Är ny här och behöver råd.
Eftersom att min man har åkt dit för skoter rattfylleri (inom normalgraden)har han druckit i flera dagar. Hans kollegor har försökt att nå honom vid flera tillfällen. Och idag ringde en på dörren. Maken öppnade, och de satt och pratade en stund,efter det fick han kraftig ångest och gick och köpte mera dryck. Jag har hotat skrikit och gråtit,helt i onödan...
Till min fråga hur gör jag nu eftersom kollegorna ha börjat att kontakta mig om hans mående?
Han tycker att jag ska göra som han,och inte svara på sms odyl.
Han kör sitt race och jag vill inte längre vara med.
Tänker åka till stugan över dagen, men vill inte sova ensam där,och när jag inte ha någon som jag känner så bra i den här staden blir det svårt.
Jag är förvirrad och förtvivlad över hela situationen.
Råd mottages tacksam

@EsterHanna Men åh så fruktansvärt jobbigt för dig. Både att ha denna oro över att han dyker upp hos dig och grannen.
Det är så sorgligt att se en människa förlora sig så helt i alkoholen tappa allt fotfäste.
Tänker också att det kanske vore bra att orosanmäla så samhället kan ta över och förhoppningsvis bryta detta destruktiva som han håller på med nu.
Det går att ringa helt anonymt och även polisen borde ha gjort anmälningar också.
ßkönt för dig att du snart har blivit klar med skilsmässan så du kan släppa den delen sen åtminstone.
Kram till dig och var rädd om dig🧡Azalea

Jo jag funderar också på hur ni har det och vad som händer. Själv växlar mitt mående mycket och jag har ingen energi att umgås med vänner eller göra något speciellt, bortsett från sorgebearbetningsprogrammet som börjar i april. Tankarna på natten är hemska, men stunderna med min son är jättefina och jag kan idag besöka honom när som helst. Är på ett sjukhus där han får rehabilitering och det är bra engagerad personal, men han har väldigt omfattande skador. Bortsett från att han är halvsidigt förlamad förstår han oftast inte vad man säger till honom och klarar inte att uttrycka sig själv, men är medveten om det och jag upplever att det plågar honom. Dock går det framåt och ingen kan säga hur det kommer att bli framöver. Förutom rehabiliteringen sker även en spontan läkning, men det är svårt, jättesvårt.

Hallå alla, hur har ni det?
Länge sedan någon var inne här. Jag tänker på er.
För oss går det inte alls bra .Känns hopplöst, faktiskt. Hon verkar helt enkelt inte klara av att sluta (helt enkelt låter lite dumt) mer än kortare perioder. Försöker acceptera min maktlöshet.
Hur har det gått för er och era söner, Gros och Dearself? Och för andra som skrivit här?
Varm kram från Ragna

@Li-Lo tack, så intressant!

@Li-Lo Jag vill också tacka för en väldigt bra redogörelse för hur alkohol påverkar vår hjärna, tack!🌷💕

@Li-Lo tack för en väldigt bra beskrivning av vad som händer i hjärnan vid stegrande mängder alkohol i blodet. Det var väldigt intressant och lärorikt att ta del av

@Li-Lo Tack för en så fin redogörelse. Den sammanfattar verkligen mycket på ett bra sätt.

@Li-Lo skrev:"utan det är en förgiftad hjärna som gör oss bänga (ursäkta uttrycket)."

Jag tycker egentligen inte att uttrycket behöver ursäktas då det är väldigt träffande.

Hej på er båda.

Hoppar in för att ge ett perspektiv på hur alkoholen slår. Och varför.

Börjar med att säga att hjärnan inte har något skydd mot alkohol. Den har inte samma förmåga som till exempel levern eller magsäcken att bryta ned själva molekylen. Lite förenklat kan jag beskriva det som att alkoholen, då den når hjärnan stegvis bedövar/förgiftar olika delar samt påverkar en mängd signalsubstanser. En stor oreda uppstår. Det blir felkopplingar.

Något förenklat är förloppet i hjärnan detta, när vi dricker alkohol i växande mängder:

När alkoholen först når hjärnan är det hjärnbarken som påverkas genom att aktiviteten minskar. Det är hjärnbarken som styr vår tidsuppfattning och vår benägenhet att kritiskt granska oss själva. Vi hamnar i en tidsbubbla där framtiden bleknar bort, och gårdagens pinsamheter är glömda. Vi blir mindre självkritiska och vågar mer, blir mer pratsamma och tar risker. Det är denna första konsekvens, bedövning många uppskattar och söker.

Om vi fortsätter att dricka, och får promilletal omkring en promille, når alkoholeffekterna mellanhjärnan, och våra känslor tar över. Alkoholen gör oss nu sentimentala. Vi blir ”flockvarelser” och börjar kanske krama personer i vår omgivning, och berättar saker i förtroende till personer som vi inte känner. Samtidigt är vi självcentrerade och vår empatiska förmåga minskar. Vi blir impulsstyrda och känslor snarare än tankar styr oss. Vi kanske blir flirtiga, bryter förtroenden och löften osv. Gör sådant vi ångrar och kanske känner skuld eller skam för. Vi kan liksom inte "lära" oss att göra annorlunda under rus men vi kan ta ansvar för att inte blir berusade.

Dricker vi ännu mer, och blir ordentlig berusade, når alkoholen den äldsta och minst utvecklade delen av hjärnan, reptilhjärnan, som styr våra reflexer och vårt kamp- och flyktbeteende. Nu är allt svart eller vitt. Vi är grälbenägna och har en lättväckt aggressivitet. Vårt rationella tänkande är inte tillgängligt för oss längre.
En del blir enormt ledsna över saker i sin barndom. Vi förlorar nästan helt vår förmåga att reglera våra känslor. Sätta dem i sammanhang. Många kan förbryllas över sitt beteende och har svårt att få ihop det med den person de är när de inte är påverkade av alkohol. Sedan är det naturligtvis så att den som har nära till våldshandlingar eller aggressivitet som nykter har än svårare att hantera det som påverkad.

Kanske kan den här förklaringen hjälpa till att förklara vad som händer i hjärnan?

Precis som du Åsa är inne på så förstärks det som redan finns. Efter två glas vågar en kanske berätta om något men det kan också vara så efter mer alkohol att det inte ligger ett "verkligt" problem bakom infall eller utfall utan det är en förgiftad hjärna som gör oss bänga (ursäkta uttrycket). Sanningen ligger således INTE i vinet. Alkohol är sinnesförändrande och i takt med antal glas förlorar vi tillgång till det vi behöver för att ta kloka beslut och vara sanna oss själva.

När det kommer till "typ" av alkohol så spelar det principiellt ingen roll, ren sprit eller folköl. Det som gör skillnad är att sprit ofta dricks snabbare. En fyra whiskey kan en svepa rätt snabbt medan samma mängd ren alkohol går långsammare och den blandas ut med annat som i 50 cl folköl, 33 cl starköl eller ett glas vin som alla innehåller mycket mer än alkohol. Något som också spelar roll är hur vi reagerar, en del blir trötta och somnar, andra mår illa osv vilket förhindrar att vi blir för berusade. Vi somnar eller slutar dricka. Andra har inte det inbyggda försvaret vilket gör dem extra sårbara. Det finns mycket mer att säga om detta men jag hoppas att mitt inhopp kan bidra till något.

Läs gärna under fliken Fakta också om du vill!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

@majamaskros tack för att du delar med dig! 🤗

Jag har motsatt erfarenhet, mitt ex blev sorgsen av spriten. Funderade mycket, angstade mer. Men aldrig aggressiv. Tänker att det kan bero på hur man är i grunden och vilka känslor man dövar med spriten? Förr eller senare kommer de ut.

Som topic, funderar en hel del på varför just sprit påverkar mer och tar fram mer aggressivitet?
Två till mig närstående män blir elaka av sprit, den ena blir förvisso det av allt starkare än folköl men ännu värre av sprit.
Hör gärna svar/kommentarer från både anhöriga och ni som varit där själva.

@basim Jag är en man, 62 år, som själv försöker komma till rätta med mitt alkoholberoende.

Eftersom ni har fått ett brev från "Transporten" ( Transportstyrelsen? ) antar jag att du bor i Sverige. Om din man inte kan låta bli att dricka alkohol så finns det några saker du MÅSTE göra:

1 Lämna honom om du har den ekonomiska möjligheten. Kommunen där du bor skall kunna hjälpa till om du inte klarar det på egen hand.

2 Lämna för din sons skull! Din mans beteende rättfärdigar missbruk eller olika slags drogbruk för din son. Samhället idag gör det alldeles för lätt för unga människor att få tag på droger / alkohol. En far som missbrukar fungerar nog tyvärr som en inkörsport till samma beteende för din son.

3 Sätt dig själv och din son i första rummet! Du får inte låta din mans beteende dra ner dig och din son i samma träsk av beroende som han befinner sig i.

Du får inte låta nationalitet, traditioner eller familjeband dra ner dig. Om din man inte kan ändra sig så är det din plikt (!) att ta dig ur förhållandet. Lätt sagt men inte lätt gjort. Men om du bor här i Svergie finns det hjälp att få om du bara vågar söka den.

Allt det bästa och må din gud vara med dig!

Onkel F

Nu är hans familj informerad om det också som nu tog den på allvar och pratade med honom. Han har varit nykter denna vecka . Nästa vecka vet jag inte, jag hoppas det blir ingen. Vi har fått brev från transporten att det är inte bara rattfyllerier utan grov. Jag vet inte vad ska jag göra. Vi väntar på domstol beslut. Vad ska man förvänta sig det vet jag inte. Ska jag lämna maken. Jag tänker lämnar jag honom i svåra tider ?? men det blir svår för mig?? Är det lättaste sätt att inte lämna .. ?? . Min son är tonårig . Han har sin svängande beteende där det är bara önskan att han gör inga dumheter. Nyligen han har provat nåt men uppföljande prov är negativ. Jag tänker nu bara på barn. :(

Hej, jag är ny här på forumet. Jag lider med er alla och skulle bara vilja be er om en sak! Stanna inte för barnens skull, jag är själv alkoholistbarn. Min pappa var en så kallad periodare, säkert upplevde han det som att han drack i perioder, som barn visste man aldrig när dessa skulle komma. Oavsett om han var nykter så fanns rädslan alltid där. Han slog oss aldrig, men när han blev full var han högljud, gapade på mamma någon gång slog han sönder en lampa. Jag kan fortfarande idag inte svara på varför jag var så rädd! Jag tror att det delvis berodde på att jag såg mammas oro varje gång han gick ner i källaren där han gömde sin sprit. Jag hörde hennes böner och såg även pappa gråta eftersom han visste att han skadade familjen. Jag älskar fortfarande min pappa, han gick bort för två år sedan. Han blev aldrig fri från sin alkoholism. Något år var han med i länkarna och var nykter men efter det eskalerande det. Jag sörjer hans liv, att han inte kunde ha en ordentlig kontakt med oss barn. Min pappa var snäll och skötte sitt arbete, men vi barn visste att vi aldrig skulle vara nummer 1 för honom. Spriten kom alltid först. Som barn var det hemskt, snabbt anpassade man sig, undvek att ta hem kompisar ifall pappa skulle vara full. Även om han nästa aldrig söp på veckodagarna, men helger och semestrar, jul alla ledigheter var helvetet för oss barn. När jag var 10 år tog mamma äntligen ut skilsmässa, då hade hon levt med pappa i 22 år. Under dessa år var det hon som skötte familjen, alltid nykter, deltog i våra aktiviteter och ville hålla ihop familjen. När pappa var nykter så var han ju världens bästa! Men mamma var aldrig lycklig. På nätterna försökte jag hämta en näsduk, och ge henne när hon var ledsen. Det var så hemskt att se henne sån!
Efter skilsmässan var vi hos pappa varannan helg, ibland var han nykter och det var fantastiskt, men även här trillade han dit då och då. Som tur var bodde de på gångavstånd så vi gick bara till mamma då. Ibland kom han på nätterna och bankade på vår dörr till huset, det var jobbigt men nu kunde vi iaf bestämma oss för att inte öppna dörren. Jag var på riktigt lättad när mamma sa att de skulle skilja sig. Vi var så sönderstressade av livet med pappa att det inte fanns något värde i att vara familj längre. Min mamma säger ofta att hon ångrar att hon inte skiljde sig tidigare, jag kan bara hålla med. Min mamma är en stark fantastiskt kvinna, arbetade både som anställd och drev ett eget företag samtidigt. Jag kan inte riktigt förstå att hon stod ut så länge och framförallt inte till vilken nytta. Snälla ni försök inte rädda era familjer, försök rädda era barn.
Min lillebror blev alkoholist, vi andra syskon har klarat oss på ytan bra med utbildning och jobb. Fortfarande blir jag rädd av hög musik, jag är osäker i relationer, behöver hela tiden ha bevis på att jag för en gångs skull får vara nummer 1. Jag ber att ni får styrka att göra det rätta valet, och jag vet att det inte är lätt, kramar till er alla som läser och kramar till dig som delat med dig i inlägget ovan❤️@Orolig_nu

Kära du, det låter som att du skulle behöva fundera på att prata med någon, bara du. Du har det jättetufft och har varit under stor press länge. Även om ni som par måste fungera för att familjen ska fungera, så måste också ni som individer fungera var för sig. Har du någon du kan prata med?

Åh, nu är jag tillbaka här.
Har kraschat totalt. Han dricker inte så mycket, bara på helg efter barnen lagt sig. Men jag har gått in i en neråtperiod, där jag är arg, tvär, ledsen, skamfylld och har jäkligt låg självkänsla. Jag isolerar mig i vårt sovrum så fort jag kommer hem från jobbet och han lägger sig i en säng därnere och barnen kollar TV. Det är inget liv.
Jag orkade inte mer så bokade in visning och gick på men då brast det för mig, jag VILL verkligen inte lämna.
Jag känner mig så medskyldig i den här historien, vi är liksom rörelser ihop, när jag deppar ihop blir han ensam och deppar också liksom.
Och när jag har bättre perioder är det bättre för honom.
Vi vill liksom framåt båda, och jag tänker att det kan gå om vi rör oss åt samma håll. Jag är så jäkla ensam utan honom, och han är verkligen min trygga stöttepelare genom allt.
Jag älskar honom och känner att allt är mitt fel.
Vi behöver liksom varandra.
Och barnen behöver oss båda.
Men jag orkar inte vackla i beslutet och orkar inte ta det om och om igen.
Det känns som att, jaha, nu har jag bestämt mig, vi bestämt oss. Men så hamnar vi i samma dans igen.
Vi har inte möjlighet till parterapi.
Så en dag i taget, en kvart i taget framåt. Börjar nu.
Men barnen då? Om det inte går? Det måste gå. Men om det inte gör det?
Min hjärna stannar aldrig.

Stöd i sorgen tror jag på att söka. Det är så mycket att reda ut och bena i. Tar åratal innan man fått rätsida på det, så känner jag åtminstone. Orkar du så prata med någon ❤

Tack ni alla, Ser att han får kallelse till provtagning, han kan inte ta sig dit då ingen buss går. Satt med grannarna i går kväll och tre poliser, anmälan gjordes men kommer nog läggas ner då det saknas teknisk bevisning. Det viktiga var att mina grannar fick prata av sig med UNDERBAR polis.... " Jag kan bjuda på kaffe men inte på kaffegök för den är stulen" säger min 90-åriga granne när tre poliser kommer in i köket.

I morse ringde jag mannen, var så lugn och tydlig och grät. Om ånger har ett ansikte är det hans. Det enda jag ville var att han ska lämna tillbaka den stulna nyckelknippan så mina grannar får ro. I kväll åkte jag och hämtade dom hos en man som grät, skämdes och ser ut som ett ras. Han hade även skrivit ett fint brev med en ursäkt till grannarna.
Fint. Han fick en kram. Han grät. Gå till AA sa jag. Du är min luft, jag kan inte andas utan dig, sa han. Jag sa att det är över, jag tar hand om mig själv och min dotter. Du får hitta din egen luft.
Han torkade tårarna och något, litet har ändrats. Atmosfären ändrades. Det var ett adjö, på något konstigt sätt. Vi kommer inte längre ner nu. Antingen överlever han eller inte. Brevet han skrev var en glimt av min man, han som jag gifte mig med. Jag sörjer att han inte finns mer.
Jag sörjer så. Tror faktiskt det är dax att hitta någon slags hjälp i detta före jag spricker. Fan. för denna sprit. Fan.

@EsterHanna
Det snurrar ju bara på, oj herregud.
Beklagar, både till dig och för hans del. Satans alkoholelände ... Ledsen för din skull, varma kramar till dig. 🌹

Låter verkligen som att mannen nått så långt ner man kan komma. Har inte läst allt du sktivit, men jag funderar precis som ovanstående om det inte är dags för tvångsvård. Förstår att du inte blir arg utan bara är ledsen för det är ju samtidigt oehört sorgligt att någon beter sig på ett så förnedrande sätt. Undrar om ingen gör en orosanmälan till socialtjänsten, polisen t.ex. eller kan du själv tänka dig göra det. Anmälan kan vara anonym.

Fy, ska det aldrig sluta? Begriper inte hur långt det ska behöva gå innan samhället griper in. Han behöver ju tvångsvård, har spårat ur fullständigt. Förstår hur du känner. Hur kan det vara okej att någon går ner sig så mycket och ingen hjälp går att få? Det är så cyniskt - så länge det är allvarligt missbruk som är problemet så görs inget verkar det som, men om det vore allvarlig cancer hade resurser slängts efter personen i fråga. Skickar dig massor av kramar, önskar att röran ska upphöra. Så ledsen för din skull. Denna jävla sprit.

Mannen gjort inbrott hos mina (enda) grannar, äldre par som är mycket goda vänner till mig och min dotter sen 15 år tillbaka. Sovit på deras soffa, stulit spriten. Samma flaskor hittade jag i diket där mannen satt i fredags. Han hade tappat cigaretter osv. Hjälpte dom hela kvällen i går, polisen kom vid 20 tiden.
Så fruktansvärt ledsen. Skäms så. Jag vet att det inte är mitt fel men skäms ändå.
Är inte arg. Bara så ledsen.
Hur länge ska detta pågå?
Vi har varit inbjudna till dom många gånger, mannen hjälpt dom och dom hjälpt oss. Landet.
Detta var nog det största sveket.

@Backen123
Tack för ditt svar, sköt om dig. 💕

Det man får tänka på är hur det har varit och vad jag inte vill fortsätta vara i.
Jag tänker på det ofta, men känns ändå samtidigt väldigt jobbigt emellanåt.

Förstår att det vore krångligt och jobbigt att gå, men bättre det än att din hälsa tar stryk för att han är alkoholist. Tänk på dig själv först. Han kommer inte göra det. Många kramar!