Senaste kommentarerna i forumet

Hur går det för dig? Hur mår du?

@nycat Det är ju väldigt svårt om han inte är intresserad själv av att göra någonting åt saken. Jag är ledsen att det är som det är :/ Jag förstår att det tar emot att kontakta hans jobb, men även om har inte ser det själv så gör du ju honom faktiskt en tjänst och du ger ju också er son en chans till att kanske ha en far i sin uppväxt. Det är ju inte säkert att jobbet kan lösa problemen för honom heller, såklart. Någonstans måste han ju hitta en vilja och motivation själv också och kanske kan en påtryckning från jobbet bli det som gör det för honom. Men det går ju inte att säga.

Oförmågan att fokusera är ju ändå oroande i sig. I och med att han har ett aktivt missbruk så kan det ju vara så att det är det som förklarar saken, men svårigheter att koncentrera sig och ta in information är också ett tecken just på att levern börjar tröttna och som sagt, blodprov kan man ofta ha bra värden på ändå och är man samtidigt inte helt ärlig med läkaren så finns ju risken att man missar att bli diagnosticerad. Många förlitar sig tyvärr blint på blodprover och samtidigt så är man rädd att berätta för läkaren hur det egentligen ligger till, vilket är ett dubbelt problem.

Jobbet är skyldiga att hantera personalärenden med sekretess. Om du hör av dig med din oro får de inte sprida det. Känner du att du inte vill prata, så skriv ett brev - men jag tror det är enklare att prata. Jag bokade tid med hans chef så vi kunde prata i lugn och ro.

Det där med att ringa runt till folk känner jag igen, telefonen går varm hela kvällarna och nätterna när han är hemma och full. Söker nån typ av bekräftelse antar jag?

Tack för kommentar @Åsa M 🙏🏻
Jag har funderat så många gånger på att kontakta hans chef men har aldrig vågat steget ut, rädd att han blir arg på mig.
Jag har tidigare pratat med BVC om detta och dom har i sin tur pratat med honom flera ggr och erbjudit hjälp utan resultat. Men tänker att jobbet kanske kan ställa högre krav på honom.

Har du varit i kontakt med hans jobb? När jag först började skriva här fick jag så fina råd om hur jag skulle hantera mitt ex som var på väg utför snabbt, vi jobbar på samma arbetplats. Fick rådet att berätta för hans chef så han skulle få hjälp. Det fick han också, även om han var i förnekelse och troligen fortfarande är.
Att berätta för externa parter är ett sätt att dela bördan. Var inte rädd för att göra det. Arbetsgivaren har ett stort ansvar enligt lag för sina anställdas hälsa.

Bra att det kom ut, man måste lätta på trycket ibland.

@Sommar94
Fint att du får ur dig, skriv gärna mera. Tänker som Selma1 att frustration byggts upp.

Även jag har sagt "för" mycket och efteråt blev jag häpen över att jag tappade nerverna på det sättet och skämdes. För - det hjälpte ju inte honom eller mig.

Jag tänker att vi anhöriga har det också jobbigt , vi gör vårt bästa i ett kaos av känslor. Kanske inte det mest ultimata att tappa humöret och säga något vi kanske ångrar. Samtidigt är det högst förståeligt upplever jag och att vi inte ska vara så hårda mot oss själva. För jag tror att många av oss befinner sig i situationer där även vi behöver stöd och hjälp.

Kram. 🌹🌹

Tusen tack för dina svar@TappadIgen hjälper mig mycket i mina tankar.
Han dricker igen, han åker och ”lagar båten” direkt han kommer hem på fredagar, kommer hem söndagen och är så där odräglig och fortfarande full. När inte båten var i var det mycket ”städa garaget” komet in fyra på natten och försöker smyga upp i trappen, jag låtsas som jag sover.
Jag har gett upp hoppet men försöker få ihop lite mer pengar och ordna inför en flytt med våran pojke. Även att han aldrig får vara nära vårat barn när han är full så är ju inte pappa särskilt kul som bara sover och luktar..
det här med ofokuserad är nåt som jag märkt ett tag men som verkligen blivit extremt mycket värre det senaste halvåret, han känns helt borta hela tiden och inget man säger förstår han. Han förstår inte ens hur han ska sköta sitt barn…
Jag tänker att dom även borde notera detta på hans jobb men han säger ju inget till mig.
Detta med leverproverna är bara vad han sagt till mig, jag har inte varit med vid någon läkarkontakt.
Tusen tack för att du tagit dig tid att skriva,

Klandra inte dig själv för att de där orden kom. Din frustration har säkert byggts upp under lång tid. Kanske var det ändå bra att det kom till ett vägskäl. Kanske behövde hen detta för att kunna ta sig ur missbruket. Jag önskar dig allt gott!

@Backen123 tack för ditt svar! Du sätter fingret på det- det gör helvetets ONT- och med honom vill jag inte ta ut det. Vi samarbetar, gör saker, pratar, bearbetar men min egen sorg/ ilska varken vill eller kan jag ta där. Skall söka på det du ger råd om; alanon ,har de speciella anhörigträffar?
Tack och hoppas att det går bra för dig/er. Jag tror verkligen min man/ vi kommer fixa detta! God natt!

Anfall är bästa försvar. Han vet att han dricker och det stressar honom att du påpekar det och kritiserar. Om han inte varit djupt i missbruk hade han själv reagerat på sitt drickande men nu verkar han inte ha den förmågan. Acceptera inte att han lägger skulden på dig!

Menar att jag ifrågasätter inte mina egna upplevelser förrän jag eventuellt skulle bli motbevisad. Anar jag t.ex. att min anhörige är påverkad eller ljuger om något så tvivlar jag inte på vad jag känner och upplever.

Att bara vara ofokuserad kan ju ha väldigt många orsaker. Jag säger "bara" men det är klart att det inte är så bara för det kan vara ett svårt problem i vardagen. Vi kanske ändå ska börja med att konstatera att det kan ju finnas en lång rad med möjligheter på varför han är så ofokuserad, varav väldigt många inte har med alkoholen att göra alls, eller endast indirekt som t.ex. depression. Vi får väl också konstatera att vi inte kommer att kunna diagnosticera honom här, utan det måste han ju söka hjälp för i så fall, men vi skulle kunna spekulera kring några av möjligheterna om det är just alkoholen som orsakat oförmågan att fokusera. För som jag förstår det är det ändå en ny grej som du inte märkt av förut?

Först och främst, är du säker på att han är nykter numera? För det skulle ju kunna vara en förklaring, att han fortsatt döljer sitt drickande på något sätt annars.

Om han är nykter, hur länge har han varit det? För min egen del märkte jag på jobbet att det tog flera månader för mig innan jag lyckades komma tillbaka till samma fokus och då var det ju endast efter min upplevelse. Hade man objektivt kunnat mäta det så har det säkert tagit ett år innan jag hade samma fokus som innan jag började dricka. Det är många som vittnar om att det tar en lång tid innan man mentalt är på banan ingen när man slutar att dricka och det kanske ändå är det som vi får se som mest troligast är fallet med din sambo utan att egentligen veta något mer. Jag vet att fler på forumet har vittnat om samma sak och fler kan säkert fylla på med svar här till dig om hur lång tid det tog för dem. Man är kanske inte heller den bästa att avgöra sin egen förmåga. Tror du att din sambo själv är medveten om sin oförmåga att kunna fokusera på en uppgift?

Det sista är ju som sagt en leverpåverkan. Det tar ju dock väldigt lång tid innan man kommer dit, men vi kanske inte ska utesluta möjligheten. Nu vet vi ju inte vad det är för utredning han har fått och vi har väl ett litet dubbelt problem i att som jag förstår det har du endast andrahandsuppgifter på hans vårdkontakt, eller har du fått se något med egna ögon eller pratat med någon läkare själv? Har han själv uppgett vad han hade för värden på blodproven så kanske det inte är helt sanningsenligt och samtidigt om han bara har tagit blodprov så är de en inte helt tillförlitlig indikator på leverpåverkan. Man brukar göra en samlad bedömning och ofta har man bra resultat på blodproven, trots leverpåverkan, och då har ju läkaren kanske främst att gå på vad din man har berättat och han kanske inte är helt sanningsenlig med hur har mår eller hur hans konsumtion har varit. Men nu vet vi ju kanske inte fullt ut hur hans utredning har sett ut. Har han problem med förstoppning eller att han inte behöver gå på toaletten lika ofta som tidigare? Det skulle kunna vara en indikation som ofta sammanfaller med förvirring skapad av leverpåverkan.

Annars är det väl rätt svårt om han själv inte är villig att söka någon vård. Men har han nyligen avslutat sitt drickande är i så fall det bästa att se till att han inte återgår till drickandet och att han får tillräckligt med sömn och en god kost så har koncentrationen en möjlighet att komma tillbaka med tiden.

Leverproverna då sa han alltid var okej för dom kollade bara så dom inte blivit sämre, det skulle bevisa att han fortfarande drack förmycket? @nycat

Tack för ditt svar 🙏🏻@TappadIgen
Han vill inte ta hjälp och har inte fått nån diagnos, men han har druckit väldigt mycket i 15 år, extremt mycket det senaste året. Både kroppsligt och som person har han förändrats väldigt mycket under våra fyra år. När vi träffades gick han och lämnade leverprov pga rattfylla tidigare så jag såg inte att han hade detta beroende fören allt gick snabbt utför igen efter han slutade med proverna…

Ett långvarigt missbruk kan ta lång tid att återhämta sig ifrån. Tiden det tar innan man mentalt fungerar som man ska kan vara ganska lång. Sen kan man såklart också ha påverkat leverns förmåga permanent att rensa ut ammonium från blodet och det i sin tur kan påverka förmågan att koncentrera sig. Men det är ju inte direkt alla som det har gått så långt för. Är han diagnosticerad med någon leversjukdom?

När man haft en långvarigt missbruk, blir man väldigt ofokuserad? Känner att sambon är extremt ofokuserad och känns liksom dum…, han förstår inte konsekvenser av något! Han förstår inte ens att om han inte fixar eluttagen så kan våran ettåring få stötar och dö… han känns bara helt lam liksom (nu har jag själv löst det provisoriskt genom att ställa en as tung bokhylla framför) det gör mig så arg. Han förstår inte att han måste hålla sig vaken när han tar hand om en klättrande ettåring så är på precis allt..
Blir hjärnan så förstörd av allt drickande så man inte förstår bättre? Han är liksom som ett litet barn.. (Han får aldrig längre vara ensam med vårat barn då jag inte kan lita på det)

Tack för ett klokt svar!

Jag förstår att du har rätt när det gäller att man är maktlös. Det är väl bara svårt att acceptera det, som du säger.

Jag undrar bara lite vad du menar när det gäller tvivlet. Ifrågasätter du inte dina egna upplevelser förrän du fått bevis, eller ifrågasätter du inte alkoholistens berättelse förrän du fått bevis?

Att ta sig ur det går självfallet, men det är säkert inte lätt. Behövs motivation och den ser ju olika ut för alla. Hot kontroll m.m. tror jag inte hjälper. Vi anhöriga är maktlösa och det är inte lätt att acceptera, men befriande när man väl gjort det är min uppkevelse.

Vad det gäller tvivel på sina upplevelser har jag lärt mig att inte ifrågasätta dessa förrän jag får bevis om motsatsen och det händer i princip aldrig. Att man tvivlar tror jag beror på att man vill inte se, det är så smärtsamt att se någon man bryr sig om rasera sitt liv.

@Pernilla_pilla
Fint att du skriver här, bra att skriva av sig.

Klart att han tycker du är gnällig, klagar .. du "hotar" ju det som är viktigt för honom. Och näjj! Det är inget fel på dig. 🌹
Han har ett beroende, inget fel på ditt omdöme. Dina upplevelser kan inte ha fel. Gå inte på det han försöker med, manipulation ...

Kram. 💕

@Vilsenmamma
Jag önskar dig all styrka på din väg. Och jag önskar dig medvind. Du har landat i ett beslut som kommer att ta dig dit du vill. Jag vill tipsa dig om att medveten andning kan vara hjälpsam vid oro och ångest. Andas med magen, det finns massor av fina videos på youtube, om du inte prövat. När man djupandas så aktiverar man det parasympatiska nervsystemet och det är en fördel att öva på det och göra det vid behov. Heja dig som tar ansvar för hur du vill ha det, i ditt liv.

@Tröttiz
Tack, ja, det är ingen mindful period i livet precis! Allt betyder plötsligt så mycket, och jag kommer på saker som hänt, som varit konstiga, och nu gissar jag att det var pga att han var påverkad /bakis. Har funderat på vad jag behöver, är inte så lätt att veta. Träning vore säkert superbra, få ut allt adrenalin , men orkar inte precis just nu. Om ett tag! Skulle behöva förlösa allt det ledsna men KAN inte gråta- konstigt nog! Det ARGA - men vart? Min man kämpar på- det går"bra" ,"bättre" och han är mera som förut. Vi pratar även om vi inte tagit upp de mest brännande sakerna. Vet inte om jag behöver veta"allt" bakåt, vad tjänar det till? Tänker framåt istället. Lite osammanhängande men- tack för att så skriver! Och jag väntar på kommunens insats, i sept. Finns personlig, par, grupp.

Det kommer en punkt då man känner att nu får det vara nog. Det verkar ta olika lång tid för oss men när man plötsligt är där blir Det lättare att göra det aktiva valet att tänka på sig sjölv6.
Jag har varit där och känner igen dina känslor men du är klok och stark och kommer att klara detta.
Kram Azalea🧡

@brittney
Hej, mycket upp och ner för dig. Håller tummarna. 💕
Har inte läst alla inlägg, så kanske du skrivit om det. Har du möjlighet att vara med i en anhöriggrupp om du skulle önska? Där finns flera som är i samma sits som en själv, vad gäller t ex känslor såsom hopp, förtvivlan, frustration ...

Det här med att sätta gränser och ställa ultimatum tror jag att gör man det ska man hålla dem. Och att man gör det för en själv, vad man mäktar med liksom. Att man inte begränsar den andra, åtminstone min erfarenhet är att säger man vad den andra ska göra blir det inget bra ... Exempelvis, du väljer att ringa mig, men gör du det onykter lägger jag på och förklarade också lugnt varför.

Under ett år hade jag kontakt med nykter alkoholist och fick ökad förståelse, samtidigt som jag skrev här och läste inlägg både från beroende- och anhörigsidorna. Stärkte mig.

Sköt om dig. 🌹🌹