Senaste kommentarerna i forumet

Om något så har det snarare minskat under dom 11 åren vi varit ihop. I början var vi ju yngre och hade färre barn, och det fanns mer utrymme för sociala sammankomster. Ett tag började han dricka vin varje ledig kväll. Det händer fortfarande att han tar sig en eller ett par whiskey om han har ett par dagar ledigt mitt i veckan. En sak som jag reagerar på är att varje gång han ringer hem till sina syskon, då måste han alltid dricka något. Även om det bara är en öl, det måste ändå vara något.

Hej, jag tycker det låter läskigt att han även i nyktert tillstånd försvarar sitt beteende och skäller på dig inför barnen. Att spraya med klorin är så totalt över gränsen, det skulle han bli fälld för misshandel för tror jag. Det finns så många möjligheter i livet, låt inte företaget hålla dig kvar i en relation som är skadlig för både dig och barnen, du kommer hitta något annat att jobba med. Alkoholism och våld i relationer eskalerar ofta. Ta hjälp av familj och vänner, ta dig ifrån huset med barnen och få lite distans så du kan tänka.

Hej, jag vill bara stötta dig i din uppfattning. Det är inte normalt att dricka så man däckar och barnen inte kan väcka en. Inte i någon kultur tror jag, i alla fall inte om det händer om och om igen. Har drickandet legat på samma nivå länge eller har det ökat? Och att whiskey ska vara det man bäst kopplar av med... Det tror jag bara att någon som är beroende tänker. Jag har själv varit på gränsen och för mig var det just en incident när jag var full hemma och barnen kunde ha sett (men de sov) som fick mig att inse att mitt drickande inte var normalt. Snart två år sedan, har inte varit full sen dess. Bra om du kunde få stöd i hur du kan bemöta honom. Styrka till dig, du gör rätt i att ifrågasätta.

Tack för svar! Det är så svårt när man är från olika kulturer och dessa kulturer ser så olika på alkoholkonsumtion. Där han kommer från skulle ingen höja på ögonbrynen över hur han dricker, men här i Sverige är tröskeln lägre. Det får mig att undra om det kanske bara är vi som är lite ”tillknäppta”. Vi i Sverige, eller bara jag. Men samtidigt vet jag, att om jag hade deltagit i festandet eller lördagsdrickandet hade det inte funnits någon som kunnat ta hand om barnen, om vi båda varit fulla. När jag frågar vad han skulle säga om rollerna var ombytta, så svarar han ”ingenting, jag låter dig göra precis vad du vill”. Det provocerar mig också, att vi tänker så extremt olika om hur alkohol påverkar barnens miljö.

Han missköter ingenting annars, så det finns ingen riktig grund att lämna på. Han städar, tvättar, lagar mat, tar hand om barnen, läser läxor med dom, skjutsar till aktiviteter etc. Omtyckt överallt, vart han än går, går in för att se till att människor runt omkring honom har det bra. Hade han varit en skit så hade det ju varit ”lätt” att göra nåt åt, då är det ju bara att gå. Men det är han ju inte.

Nån som varit i samma sits? Som upplevt att det inte är ”så farligt”? Vad gör man? Står ut?

@Tuten efter vad du beskriver så verkar det inte som du överdriver.
Känner så igen "du är bara ute efter att bråka" "du överdriver" "det är ditt fel".
Tror det är ganska typiskt för en A som lever i förnekelse kring att han har ett problem.
Han erkänner ju indirekt att han dricker för mkt när han säger att det är ditt fel att barnen har märkt.
Det är jättejobbigt när man mår så dåligt och inte når fram alls, man får skulden för allt som går fel.
Klart att du mår dåligt av att det blir fylleslag, får rädda upp situationen gång efter annan.
Hoppas du fortsätter skriva här. Här finns det stöd och igenkänning som gör att man inte ifrågasätter sin upplevelse.
Tyvärr är det svårt att nå fram och oftast är det bästa att de själva får känna av konsekvenserna.
Låta honom reda upp i konsekvenserna själv. Att du inte räddar situationer för honom.
Att du tar hand om dig själv och kanske tar barnen och gör något annat när han dricker om det är möjligt.
Var rädd om dig.

”Du blir arg eller intar försvarsställning när någon nämner ditt drickande”… Exakt detta hände. Jag berätta förra måndagsnatten hur illa jag mår av hans drickande, efter att han börjat dricka på lördagen innan redan kl 15 och senare efter x antal whiskey swishat iväg 5000kr till någons som skriver ut falska pcr-test, mot min vilja, bakom min rygg. Helgen efter var vi sjuka, därför inget dricka. Idag är whiskeyglaset framme igen. Jag blev så ledsen att jag inte kunde hålla det inne. Som att han inte hört ett ord jag sa den där måndagsnatten om hur illa det får mig att må.

Han skyller på mig att barnen börjar märka att han dricker mycket, att det är jag som lägger orden i deras munnar. Vad fan ska jag säga då? När han ligger däckad och dom inte får kontakt med honom? (Händer inte superofta, absolut inte varje helg, men tillräckligt ofta). Han säger att jag bara är ute efter att bråka, att whiskey är hans sätt att varva ner. 1-3 whiskey hade inte gjort mig nåt, om det stannade där. Om inte det blev fylleslag så fort han bjuder hem kompisar. Om inte jag hade varit tvungen att hålla mig nykter och räddat situationen gång efter annan.

Jag tror alla i vår umgängeskrets har noterat att han dricker mer än dom flesta andra, till och med vissa av mina kollegor som varit hemma hos oss enstaka gånger på parmiddag. Men han får mig att ifrågasätta mig själv. Är det verkligen så att han dricker för mycket? Jag kanske bara tycker det för att jag egentligen tycker att man inte borde dricka någonting? Varför är det egentligen så farligt?? Han är ju absolut fullt fungerande, har fast jobb som han aldrig missköter, massor med vänner och bekanta (som han tar hand om, ser till att dom har det bra), fin relation till släkten på min sida och givetvis hans egen också, etc etc. Han kanske har rätt? Han vill bara varva ner, hans sätt är whiskey? Varför tycker jag det är så jobbigt egentligen?

@Faith Känner med dig. Att kunna förneka och förvränga en sådan händelse som klorinet är ju anmärkningsvärt. Ingen ånger och hävda sig. För mig låter det som man har lång väg att vandra och ifrågasätter om en förändring ens kommer ske?

Jag har svårt att tro att man är så fullständigt omedveten om egna handlingar. De skygglapparna måste sitta stenhårt.
Hur får man bort de skygglapparna? Det torde kräva en rejäl kraftansträngning och kanske med hjälp av flera runtomkring. Svårt tror jag för dig att göra detta ensam. Blir även lite fundersam över om han kommer bli våldsam om du fortsätter "provocera" honom på egen hand.

Jag hoppas du inte är den enda som vet om detta utan att du berättat för andra du kan anförtro 🤗

Det låter som om du har det riktigt tufft. Bra att du skriver här!
Det låter som om det här tär rejält på dig och även börjar gå ut över era barn. Att bära på den stressen är inte bra för dig och kan också göra att det blir ännu svårare för er att prata om vad som händer. Era positioner är låsta. En sak undrar jag, kan du komma bort ett tag? Måste ni bo tillsammans för att driva företaget? Ingen relation är värd att må dåligt över. Ingen.

@Faith jag känner verkligen med dig.
Det du säger är att om du skulle göra dig självständig så är det både jobb och bostad du behöver ordna.
Du verkar oerhört stark som har orkat att hålla samman familj och företag, jag tvivlar inte en sekund på att du skulle klara av att skaffa en inkomst och ett nytt boende.
Vad gör du om han inte vill leva sitt liv på ett annat sätt?
Hur gör du vidare?
Kram och tro på dig själv.

Önskar dig en lugn helg! För varje dag som går är du en dag närmare skilsmässan.

@Nora81 tack för att du tar dig tid att skriva till mig. Jag är så förtvivlad, vi driver även företag tillsammans jag och min sambo vilket gör detta ännu svårare. Vi är båda beroende av av varandra för att allt ska fungera. Jag har försökt blunda för allt och tänkt att så länge det bara går ut över mig så är det ok. Men jag har insett att jag inte kan skydda barnen 24/7, de börjar bli så stora att de känner av när han dricker. Även om det än så länge är små mängder i deras närvaro. Jag kan bo kvar men han kommer vägra flytta, han vägrar tom sova på annat våningsplan när han har druckit. Ingen ska bestämma var han sover eller bor. Fy vad trist han låter nu när jag skriver!

@Faith det är väldigt tufft att vara i den situationen du är i.
Förstår att du inte står ut längre, jag har kännt så många gånger och jag gissar att fler här har kännt så.
Det kan vara en idé om och när du känner dig redo att börja planera för dig själv om du inte når honom.
Finns det någonstans du kan flytta, kan du få hjälp att flytta?
Det kan vara bra att få distans och kunna bygga upp sig igen. Att kunna stänga dörren om sig och känna sig trygg.
Det är så svårt att tänka klart när man är i det. Man bryts ju ner och följer med i den nedåtgående spiralen när det är på det viset.
Ta hand om dig och skriv. Vi stöttar varandra och vi är/har kännt samma förtvivlan som du gör.
Stor varm kram

Ingen utfrysning nu på morgon men en utskällning inför barnen att jag ljuger! Han har minsann inte gjort vad jag skriver i smset och jag betedde mig som en idiot och därför sprayade han mig med klorin! Helt normalt i hans värld! Denna gången reagerar vår äldsta son och börjar gråta samtidigt som han kramar mig. När sambon lämnat rummet säger han högt, det är lugnt nu mamma, pappa har lämnat. 😭😭😭 Jag vill ta hand om dig mamma! Fy fan vad barnen förtjänar bättre!!

@EsterHanna det är så insperande att följa dig. Hur du rest dig upp ur kaoset, skapat dig ditt egna liv och tar hand om dig så.
Önskar dig en fin dag med!

Fyller på kaffemuggen och läser era kommentarer. Lider med de som inte "kan" och vill lämna för sina barn ska slippa varannan vecka med förälder som gör skada. Fast inget finns att ta på. Sänder er min styrka och all min kraft.
Läser och känner igen vissa beteenden som jag inte förstod hörde i hopa med drickande. Inser att jag levt med en man som nog ständigt var påverkad. Utom när han var helt pank.
Han ska till rättenen vecka efter vår skilsmässa går i genom. Jag hoppas jag slipper vara gift med någon som blir dömd.
Jag hoppas men betvivlar att han får fängelse.
Har haft en kontakt med honom när jag delgav honom datum för rättegången. Han började tjata om besök för hunden! Gha! Hunden är inget barn. Vi har inte gemensam vårdnad.
Sa bara "ok", hela tiden. "Ok"...
Lät som han arbetade trots att han fått sparken. Det är märkligt, jag trodde att om jag lämnar går han under. Nej, folk går inte under. De får kraft att leva trots att man släpper.
Önskar er alla en fin dag!

Blir berörd av era historier @Orolig_nu & @Faith.

Jag funderar på en sak. Skulle det gå lättare om ni tänker vad är viktigt för att få ett långt och lyckligt liv? Hur skulle det se ut och skriva ner några rader kring det. Sedan prata med era partners om det och bygga små delmål. Gör detta vid nyktert tillstånd och ta inte ens upp alkohol i första diskussionen.

Tänk inte konsekvens när ni pratar med era respektive. Håll istället fokus på målbilden. Dra inte upp saker som kan bli förminskande utan försök istället prata kring er drömbild. Hur ni vill jobba mot långt och lyckligt liv.

Att tassa på tå för någon måste vara olidligt. Att gå runt och bevaka. Jag tror på att sätta upp målbild och sedan se till att ta sig åt det hållet. Troligtvis skulle detta ex kunna betyda harmoni i ert fall. Varför inte prata kring det? Typ, för mig är det viktigt med balans. Att leva i ett förhållande där vi stöttar varandra fullt ut och hittar saker vi drivs av. Sedan speca vad det skulle kunna innebära och fråga er partner hur hen ser på det. Om det finns något att tillägga som är viktigt. Sedan dra upp hur tar vi oss dit/ser till att bibehålla det som är bra? Skapa en plan och följ den. Små enkla steg.

Se till att även ha en egen plan. Hur ska jag se till att jag får det jag vill och håll er sedan till det.

I början om man inte är van att kommunicera så blir det lite krystat. Fortsätt ändå. Dra åt det positiva hållet. Förmedla att ni älskar utveckling och ser varje chans som något kul. Ge inte upp. Håll fokus på målet. Så småningom om ni fortsätter prata utveckling kommer det bli naturligt att även prata hinder på vägen. Om man pratar om egna tillkortakommanden och sedan frågar sin partner hur de tänker/fungerar och vad som utgör hinder öppnar man även upp för problemen med alkohol.

Om man dricker så mycket att man inte prickar toaletten har man riktiga problem. Det måste sätta sig på hälsan. Sömnen måste vara ansatt och även andra psykiska problem (ångest/oro/ilska etc). Det kommer inte bli bättre det är en sak som är säker om ingen förändring sker. Detta är ett progressivt tillstånd... Det är inte ett lyckligt liv. Där finns spärrar man måste våga prata om för att ta sig till den plats man vill vara.

Se till att ni inte hamnar i medberoendepriblematik och understödjer drickande. Man kan gå vidare med sitt liv även om man bor ihop. En tid leva parallellt och driva egen utveckling. Det värsta är väl att understödja, inte sätta gränser och istället i tysthet parera alla galenskaper i det dolda. Gör man så, vilket vore ytterst mänskligt, gräver man sin egen grop. Ni är värda bättre än så. Se till att skapa egna gränser. De behöver inte vara drastiska men gränser som gör att ni har möjlighet att få ut något fint av livet. 🤗

Tänk att det nästan är exakt två år sedan jag skrev här… önskar att det vore annorlunda men så är inte fallet. Jävla förbannade sjukdom, jag vill bort!!! Inatt har jag skrivit till honom att detta måste få ett slut, vet att annars lämnar jag det därhän imorgon igen. Precis som alla andra gånger när jag farit illa av hans drickande. Känns fruktansvärt men skönt att jag äntligen satt ord på detta, nu väntar högst troligt en vecka av utfrysning men det får gå det med.

@Orolig_nu
Tack för att du delar med dig av din historia. Själv så ligger jag just nu vaken i sängen bredvid min sambo som precis betett sig som en riktig skitstövel. Vi har två barn tillsammans och all familj på väldigt långt avstånd. Min sambo är från England och det var länge min förklaring till hans dagliga drickande. Vad som fått mig att inse att det inte är okej är hur alkoholen påverkar omgivningen. Det spelar ingen roll om det är en gång per år, påverkas dina nära negativt så är det ett problem. Min sambo dricker och går i sömnen nästan varje natt, jag vaktar barnens rum och föser honom rätt till toalett och tillbaka till sängen… detta har pågått i flera år. Just inatt vaknar jag för sent då jag är helt slut pga pågående Covid. Han kissar på golvet och jag vaknar av att det skvalar, flyger upp för att han inte ska gå in till barnen. Jag gör generalmisstaget och säger till på skarpen att du måste torka upp detta. Han blir arg och går för att hämta något att torka med. Kommer tillbaka med lite papper och en liten trasa samt klorin spray. Jag säger att det inte räcker och slänger dit två handdukar. På en sekund blir han skogstokig och jagar mig med sprayen, sprayar hela mitt ansikte, hår och T-shirt samtidigt som han puttar mig framåt. Detta är bara en händelse, så här har jag det och har haft det mycket länge. Min sambo är en underbar människa nykter och en fruktansvärt obehaglig människa onykter. Jag har samma dilemma som dig med baren, han kan inte vara själv med dem. Vaknar aldrig när de gråter eller är sjuka, har svårt och tro att ett brandlarm hade väckt honom. Jag har lämnat barnen en natt sen de föddes, vår äldsta är 5. Jag kan aldrig slappna av och kommer aldrig kunna lämna dem ensam med honom varannan vecka. Finns inget som tyder på problematik utåt, sköter sitt jobb och kör aldrig onykter. Dricker sällan innan 19.00 och efter 22.00 så det påverkar bara mig och är inget att gå på för att få enskild vårdnad. Jag längtar också ut…

@Nora81
Känner igen vissa saker. "Jag kan inte kontrollera det" men emellanåt "jag kan låta bli om jag vill". 🤔

@ensam optimist vet att mitt ex beskrev hur han på många olika sätt ville bevisa att han inte alkoholist, för sig själv och för andra.
Det är förmodligen den starka förnekelsen som sitter i.
"Jag är inte alkoholist" " jag har kontroll" "har inga problem alls".
Det är rätt vanligt iaf.
Ta hand om dig och fråga honom rakt ut.
Känns det konstigt och du inte får svar som rätar ut frågetecken så är det förmodligen något.
Det handlar om ditt liv också och du ska inte behöva leva i osäkerhet och ovisshet.
Kram

@ensam optimist skrev: "Kan man missbruka alkohol ett längre tag utan att vara beroende?"

Det korta svaret är nej. Om du inte ska definiera beroende väldigt snävt. I slutet på min tid som alkoholbrukare så tog jag t.ex. en vit månad, som för att bevisa att jag inte har ett beroende. Den tiden var inte svår för mig alls. Jag hade ingen abstinens och det var inte svårt att hålla mig borta utan det var egentligen en lycklig period när jag väl bestämt mig och jag fick mycket gjort. Men sen när månaden väl var över så återgick det till ett tidvis destruktivt drickande så att jag var beroende var ju egentligen självklart.

@ensam optimist
Tänker också som Åsa M bland annat att han kan vara periodare. Svårt veta.
Jag hurrade tyst inombords gällande exet då han höll upp, bara för att inse att det ena beroendet ersatte ett annat. Helt galet. Sedan kom han tillbaka till drickande och kaoset bröt ut ...

Din man kan mycket väl vara periodare, eller så dricker han mindre just nu för att han fått hjälp. Eller så lyckas han dölja sitt drickande för att ni inte bor ihop. Det är svårt att veta. Mitt ex började dricka vid lunch men verkade aldrig påvekad förrän framåt kvällen, hans toleransnivå var hög. Klart man vill tro att de har slutat men i mitt fall var det inte så utan det var lite bekvämt för mig att tro det.

Kan man missbruka alkohol ett längre tag utan att vara beroende?
Frågar därför att min man inte verkar ha det minsta svårt att vara nykter, inga humörsvängningar eller fysiska känningar. Iaf inget som märks utåt så jag kan se. Helt säker på att han inte druckit heller, det märker jag direkt på honom. Men blir förvirrad, trodde han var alkoholist men hans beteende är inte sådant. Nykter 5 veckor nu.. Det kanske är helt normalt och det är snart suget sätter in. Känner mig helt vilsen i hur jag ska tolka detta.

@Självomhändertagande
Tack, ditt svar hjälpte mig nu.
Varm kram till dig med.