Senaste kommentarerna i forumet

Att känna tacksamhet för det man har är väldigt hjälpsamt.
Jag är tacksam för att leva ensam i mitt hem.
Jag är tacksam för att jag är fri, frisk och har ett fridfullt liv.
Det är skrämmande hur en människa kan vara så sjuk.
Och det är en fruktansvärd sjukdom.
Vi kan bara ta hand om oss själva.
Tack för ditt svar häromdagen.
Jag kände att det var hjälpsamt.
Jag behövde det.
Tack.
En varm kram!

@jojo30 det är viktigare att du fokuserar på din hälsa än att du fokuserar på hans. Man kan bara ansvara för sig själv. Oavsett hur mycket kärlek som finns, eller fanns, mellan er så måste en vuxen människa klara av att ta hand om sig själv, kunna be om hjälp om hen mår dåligt. Det är inte, och har aldrig varit, ditt ansvar. Ta inte den bördan, för du slipper den aldrig. Det är lättare för den sjuke att låta andra styra upp saker men går du under medan du försöker förlorar ni båda på det.
Så jag föreslår att du börjar fokusera på vilka gränser du måste dra och upprätthålla för att värna ditt eget mående.

Nora81....
Tack 🙏 och jag hejar på dig, jag följer din resa och tråd. Du verkar så stark och modig!

@Orolig_nu åh, känner mig igen efter längtan ut, längtar bort, längtar hem.
Så bra formulerat.
"Nyckel ligger i dina händer" sa en terapeut till mig en gång.
Det är nog det svåraste att acceptera.
Jag inser att det är så. Det är så svårt när man överanpassat sig att se.
Men livet finns för oss också.
Just idag känner jag det men det är så svårt att hålla fast i.
Den bästa medicinen är att prata och öppna sig för andra människor
Det är som om när man hör sig själv prata så är det lättare att se sin egna situation.
Vad jag vill säga egentligen, när jag känt precis som du är att, det finns hopp.
❤

@Nordäng67 heja dig!

Hej 007 och tack för ditt svar!
Förstår helt att det inte räcker med 3mån, men min man ville inte längre..Nu är vi i nån slags limbo igen.
Känns som att allt är som vanligt, jag nattar ungarna, de somnar, jag lägger mig för att läsa och hör hur han går ner i källaren. Samtidigt går min själ längst ner i en brunn. Jag känner mig avstängd, snurrar i ekorrhjulet, fixar det som behöver fixas. Umgås med barnen. Ligger samtidigt längst ner i brunnen. Kan inte andas och inte ta mig ut och upp.
Han går till jobbet varje morgon, dricker på helgen och om det finns kvar även söndag och måndag men sparsamt.
Men jag orkar inte se det.
Vi har skulder, även om vi båda har arbeten och är akademiker, har vi skulder som jag är rädd att jag inte kan lösa om vi skulle gå isär.
Jag är också återigen rädd att jag lägger barnen i brunnen om jag lämnar. Att de snart ser hur det står till och hamnar i att ta hand om, om jag inte ligger kvar.
Längtar bort. Längtar ut. Längtar hem.

Hej tilda90 och varmt välkommen till forum för anhöriga!

Du och barnen och din sambo befinner er i en tuff situation och har gjort länge. Vad bra att du vänder dig utåt för stöd. Det låter som du tänkt på det länge och det kräver både mod och kraft att göra det, bra gjort verkligen!
Han verkar må mycket dåligt och har ett alkoholproblem. Han har fått viss hjälp via vården gällande sitt psykiska mående samtidigt oklart om alkoholen har tagits upp. Du funderar på hur barnen påverkas och du vill veta vad du kan göra.

Det är vanligt som du skriver att under en tid försöka intala sig att det en ser inte är ett problem, eller ha hopp om att det ska gå över eller bli bättre, ibland kan det behövas lite hjälp på olika sätt för att det ska kunna bli det.
När det gäller barnen är det som jag misstänker du själv är inne på, barn påverkas och redan små barn märker av när en förälder dricker. En viktig skyddande faktor är att det finns en nykter förälder där och som du, lyfter och försöker se vad som går att göra kring detta.

Det låter dock som detta i längden blir ohållbart för dig, många gånger mår den som själv inte dricker minst lika dåligt och själv kan behöva stöd. Det kan vara svårt att veta varken ut eller in och då kan det vara hjälpsamt att få stöd utifrån. En del vänder sig till kommunen där det ofta finns stöd för anhöriga, går till sin vanliga vårdcentral eller en beroendemottagning. Att få prata med någon och reda i allt brukar kunna vara hjälpsamt. Vad tror du om det? Vad skulle kännas som ett bra steg för dig just nu?

Om du skulle vilja har vi även en stödtelefon, Alkohollinjen 020-844448 dit kan en ringa som anhörig, utan att ge personuppgifter, och prata kring er situation och även där om du vill få stöd kring vart ni kan får ytterligare mera stöd.

Såklart, fortsätt gärna skriva och läsa här, ibland tar det lite tid innan en tråd får fart och du lär få flera svar här framöver. Du kan alltid om du vill ta kontakt med oss på admin om du vill ha stöd och hjälp under fliken ”fråga oss”.

Igen, varmt välkommen!

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Till mig själv i framtiden....
Om jag någon gång i framtiden känner att jag nog klarar av att börja använda A igen. Om jag någonsin börjar tänka och känna att "det kanske inte var så farligt ändå". Då när den tiden kommer då livet utan vin har blivit slentrian precis som vin-drickandet blev det. Då påminner jag mig själv om detta:
DET HÄR hände med mig när jag slutade dricka Alkohol:
- Min oro för mig själv försvann och jag kände en enorm frid.
- Jag blev snabbt piggare och gladare. Oro och alkohol stjäl energi. Jag fick dubblera dagens gympapass för att det skulle kännas som samma träning.
- Min hy och kropp blev mycket fräschare, det kändes som rynkorna blev mindre framträdande. Detta kan vara en illusion :-)) men känslan av fräschör är ändå skön!
- Jag fick bättre och positivare tankar om mig själv
- Jag blev mer aktiv och fick ut mer av helgerna.
OCH FÖR att komma ihåg så drack jag på det här sättet:
- Ofta ensam och skamfylld
- Sista året drack jag vin i princip varje fredag och lördag
- Det sista året ökade också mängden, ett glas vin till maten blev ett glas vin till maten och ett efter maten. Under hösten kunde jag ibland till och med känna att det inte var nog med det.
- Jag började skämmas för mitt intag och också ibland ljuga om det.
- Jag kände mig ofta ensam och patetisk där jag satt med mitt vinglas.
- Jag kunde känna att saker och ting var lite roligare om det var förenat med ett glas vin och tvärtom lite tråkigare om det inte var det.
- På lördag- och söndagsmornar kände jag ånger, varför drack jag igår.

Jag känner mig tacksam över att styrkan och insikten kom till mig i tid. Innan jag tappade kontrollen, innan saker och ting gick över styr. 🙏

Kaoset förföljer mig. Tror jag börjar bli tokig. Folk kontaktar mig och undrar om han är helt frisk. Han beter sig nu mot andra som han betett sig mot mig.
Folk börjar ifrågasätta honom och hans lögner. De inser att det han påstår inte stämmer.
Herregud detta kaoset.
Var får man hjälp? Hur sätter man ord på galskapen?
Jag vill bara bort ifrån det.
Är tacksam för mitt hem, enkelt men mitt och tryggt. Är tacksam för att få prata ut med nån som blir utsatt för samma behandling som jag blivit under lång tid.
Det blir mer verkligt.
Skrämmande att en människa kan bli så vansinnigt sjuk utan att fatta det själv.
Puh

@Nora81
Hoppas dagen din varit bra, och kanske du, liksom jag, såg Vägen ut i kväll?

Ha det bra. 🌹

@Nora81
Hoppas dagen din varit bra, och kanske du, liksom jag, såg Vägen ut i kväll?

Ha det bra. 🌹

Hej,
Min sambo och pappa till våra 2 barn dricker alldeles för mycket. Han är inte en ”typisk” alkoholist enligt mig. Inte så att han behöver ta en återställare på morgonen och dricker inte och kör bil osv. Men dricker nästan alla dagar i veckan ibland bara 8 cl cognac men vissa dagar en hel flaska starksprit. Är själv konflikträdd och har försökt intala mig själva att det inte är något problem. Men börjar tära på mig, jag som tar hand om hemmet och våra barn. Ikväll storgrät båda barnen (1 och 5 år gamla) när jag skulle natta ena barnet och pappan det andra barnet så jag var tvungen att springa emellan och trösta. Hur ska jag göra? Och hur påverkas barnen av det hela?
Min sambo hotade med att ta livet av sig i slutet av november när han hade druckit alldeles för mycket och polis letade rätt på honom och fått viss hjälp från vården nu.
Ledsen för långt inlägg och osammanhängande men hoppas få hopp och råd! Tack!

@Tröttiz samma här med Lerins.
Så fint när människor öppnar upp sig och är sårbara.
Ja, Maid är sevärd! Se den om du kan vill.
Ha en fin dag!

@Nora81
Maid har jag fått tipset att se, inte sett än.
Lerins Vägen ut har jag sett, grabbade tag och det var speciellt i ett avsnitt som tårarna flödade.

Det kan vara så givande att se på TV det man själv gått igenom, man får ett utifrånperspektiv på det.
Jag såg serien MAID netflix och det var som att se min situation de senaste åren fast utan barn.
Inser vad viktigt det är att prata, förstå att andra går igenom samma sak och få representation i medier för att ge en röst till sånt som oftast göms undan när så många lider av det.
Kram, önskar dig en trasselfri dag.

Jag insåg en riktigt tung sak häromdagen. Såg Tindlersvindlaren på Netflix och fick så många flashbacks från min tid med mitt ex. Han levde på mig och jag blev påmind om hur jag tog ett lån för att han inte kunde göra det. Det är bara pengar. Och på ett sätt är jag tacksam för att jag tvingas öva på acceptans. Och jag tvingas öva på att vara här och nu. Kanske det ändå var en gåva att se verkligheten som den är. Jag ser människor som jagar det materiella. Och jag ser människor som låtsas. Och jag ser människor som kämpar för överlevnad. Jag fick mig ett ordentligt uppvaknande. Och jag behövde det kan jag säga. Jag behövde se allt det som är på riktigt och sålla bort det som inte är på riktigt. Och jag behövde skriva det här, då jag behövde formulera mina tankar i ord.
Jag ser vad jag behöver öva på och jag tänker att det är en gåva, att öva på det som är svårt. Det ger mig en större tillfredsställelse att öva på det jag behöver. Och se resultat. Än hur mitt liv var förr, men "kickar" som min ADHD tydligen behövde. Och jag tänker på vilket enormt ansvar som vilar på den enskilda människan, som är måltavlan för alla dessa omedvetna skott av kickar. Att trassla sig ur alla dessa nystan.
Att reda ut. I oredan.

@gros19
Jag hoppas att operationen går bra och allt som följer. Tänker på er båda. Tänker på din sorg och på din sons förändrade liv. Tänker på nuet och acceptans.
Jag ber om ursäkt för min tidigare kommentar som kan upplevas som hurtig. Det var inte min mening. Jag har tänkt på varför jag skriver så mycket här. Jag prövar verkligen peppa mig själv, efter en tung insikt om hur mitt medberoende påverkade mitt liv. Och jag tror att det kan röra sig om projiceringar. Jag önskar inte att andra får uppleva det jag gjorde. Det är min sorg. Jag övar på att vara i nuet varje stund och att acceptera att det är som det är just nu. Ibland känns livet så vansinnigt tungt, men när man minst anar det, så finns det ögonblick som blir magiska. Och de magiska ögonblicken är värda så mycket. Jag är så glad att höra att din son mår mycket bättre.

@gros19
Förstår att det är en chock.
En helt ny situation att förhålla sig till och acceptera.
Fint att han samtidigt mår bättre än vad han gjort på länge samtidigt som han går igenom det han gör.
Det är nog mycket att ta in för dig.
Stor kram ❤

Tack Nora, det går framåt, men det är så svårt att acceptera det som hänt. Saknar också väldigt mycket den han var. Någon jag kunde göra saker tillsammans med, diskutera saker, någon som hjälpte mig med det jag inte kan göra själv. Framför allt saknar jag hans tankar och hans intresse och kunskaper som han delgav mig. Alla är fokuserade på den han är idag och det är jag med, men jag känner en stor sorg och saknad över den han var. Denna veckan blir det en ny hjärnoperation vilket följs av en tid återhämtning och därefter rehabilitering, sjukgymnastik, logoped osv. Något som är väldigt svårt att förstå och som gör allt så mycket lättare är att han mår bättre än gjort på mycket, mycket länge. Alla förundras över det.

@ensam optimist så otroligt starkt och bra gjort av dig!
Du är viktigast.

Hej, var ett tag sedan nu!
Jag kämpar på med att sätta mig själv främst, varje cell i min kropp stretar emot men för varje vecka som går blir det lite enklare.
Vi är tillsammans igen men om det är på lång sikt kan ingen veta än. Min man är iaf nykter sen början på januari och han börjar komma tillbaka till sitt "goa" jag. Försöker allt jag har att inte falla tillbaka till en kontrollerande, rädd, självuppoffrande roll som jag inte vill ha. När jag backat har både min man och barn tagit mer ansvar verkar det som. De protesterade allt och jag fick som sagt flytta! Men det känns som jag gjort rätt och att saker och ting förändrats för oss alla. Det är vansinnigt svårt att tänka på sina egna behov. Verkligen tänka på dem. Vad vill jag, vad kan jag, vad ska jag? Ta plats med min person och intressen, inte bara anpassa mig till andra. Vi får se om det blir en solskenshistoria eller inte men som jag ser det så om jag mår bra så spelar det mig mindre roll vad min man hittar på. Kanske följer han med mig... 😊

@gros19 Tänker på dig och undrar hur det går?
Stor varm kram ❤ ta hand om dig.

Ragna . Hur går allt ?
Här har han avbrutit insatsen som var . Det hände saker som gjorde att han inte kunde stanna.
Nu står allt på noll igen . Tror dock att själva missbruksbiten för stunden är lugn iallafall.
Kramar

Ragna . Hur går allt ?
Här har han avbrutit insatsen som var . Det hände saker som gjorde att han inte kunde stanna.
Nu står allt på noll igen . Tror dock att själva missbruksbiten för stunden är lugn iallafall.
Kramar

Jag tror som vännerna ovan att hans drickande måste få konsekvenser som han kan se och förstå. Du kan inte få honom att vilja dra ner på spriten bara för att det inte fungerar för dig - det måste komma från honom. Men han måste förstå att det är allvar för dig och att du inte är villig att vara medberoende.