Senaste kommentarerna i forumet

@Vilsenmamma Så jobbigt du måste ha det, men vad bra att du börjat skriva här. Att sätta ord på det som händer gör det verkligt och tydligt! Fortsätt skriva. Sätt gränser och försök hålla dom. Gör om igen om du misslyckas.
Stor kram!

Jag blir lite frustrerad när det där med sjukdom kommer upp... Folk inkl min mamma kan säga " ja men det är en sjukdom"...så låter det lite som en ursäkt för att bete sig som ett svin rent ut sagt. Jag brukar (numera) alltid fylla i..."som är behandlingsbar ja, OM personen verkligen vill".
Alkoholism är en sjukdom SOM är behandlingsbar OM personen själv vill.
Vill inte personen som dricker sluta dricka så är den inte behandlingsbar.

Hej Ni alla! Loggade in efter långt uppehåll, inte bara här. Livet lever bra. Jag kan sakna att bo med han som inte finns längre. Han som jag dansade i köket med. Han är borta och kvar finns han som stökar runt, i en neråtgående spiral men jag är inte med i den dansen längre. Klev av. Han som stökar prövade att stöka ännu mer och sen förvånades över att jag "var så kall". Han kör förbi här någon gång, jag ringer omedelbart polisen. Så det har han slutat med nu. Fortfarande skriven här, skatteverket gör ingenting åt det. Jag tillbakasänder all post även kallelser till polis och tingsrätt.
Har haft fest i dagarna tre med vänner som bott, levt och druckit bubbel. Underbart! Ingen rädsla och oro för vad som kan hända, ingen som ringer och ingen som gör konstiga saker.
Det är så lugnt och skönt, jag får en sådan energi samtidigt som jag är så trött. Jag hjälper ingen utom mig själv, min familj och min dotter. Jag låter ingen ta energi från mig. Jag vänder och går åt ett annat håll om jag anar fara.
Varit en lång resa. Ni är en stor del av den! Önskar Er en glad sommar!!!

Hej @BEATNGU
Tack för du delade med dig av din berättelse. Uppskattar det!❤️
Hoppas du mår någorlunda idag och inser att även du är värd ett liv mer än bara ölen. Det är komplext detta med missbruk. Ingen vinner utan finns bara förlorare. Men går ju vända och det är det man får kämpa för. Allt går att förändra, man har bara olika förutsättningar. Men som du säger så kan det nog ta tid för den som har ett missbruk att inse att man behöver förändra. Min sambo vet att han är nära på förlorar mig. Har även lämnat honom en gång för 5 år sen pga alkoholen. Blev då bättre och efter en tid isär så trodde jag på fortsatt positiv förändring. Dock kom det smygande tillbaka. Helt plötsligt så blev det normalt med stora mängder alkohol igen. Eftersom vi har två små barn på 4 år och 2 år. Så har jag gjort allt för att få honom att inse. Vill verkligen att barnen ska ha en frisk och närvarande pappa. Han ser verkligen inte problemet med alkoholen. Det är hans sätt att lyxa till livet. Ser inte att det påverkar andra. Trots att han är medveten om att jag tagit samtalskontakt med beroendenheten på kommunen m.m. för att jag mår så dåligt i detta. Jag har även gett ett sista seriöst ultimatum med konsekvens med att vi går isär. Han höll det inte länge. Inte heller jag höll det, fast att jag verkligen trodde att detta var det sista. Jag orkar inte mer. Men allt blir så mycket svårare att gå när man har barn. Man blir så kluven hur man ska ta nästa steg. Barnens bästa måste alltid vara i fokus. Men nu har jag nyligen fått en tillsvidareanställning efter en lång tid som föräldraledig, så nu har man den ekonomiska tryggheten iaf. Har väntat på den.
Jag önskar att min sambo hade insett för då har man något att arbeta på iaf. Men det blir stopp. Trodde barnen skulle vända hans tänk. Men vet av egen erfarenhet att missbruket alltid går före hur mycket man än älskar sina barn. Är själv uppväxt med en pappa som missbrukade narkotika och var kriminell. Världens bästa pappa men levde fel liv bara. Mycket pga sin uppväxt. Nu sitter jag i en likande situation som min mamma. Jag vägrar låta samma ske med mina barn!

Tack åter igen för att du delade med dig och för din stöttning! Jag önskar dig allt det goda i livet! ❤️🙏Livet är verkligen en lärdom. Gäller att vi tar vara på dessa lärdomar, för livet är till för upplevas och njutas av🙏

Hej på er,
Tack för era svar, uppskattar det❤️
Precis som ni säger försöker jag luta mig mot fakta och även känslan av hur jag och barnen mår i situationen. Har varit i denna situation länge och försökt få honom förstå och inse vilken inverkan detta har på mig och barnen samt honom. Han vet även att detta är extra tufft för mig att leva nära detta eftersom jag växt upp med en pappa som missbrukade narkotika och var kriminell. Älskade/älskar honom över allt annat. Men inte valet som min pappa gjorde. Inte han heller för den delen. Han är död idag, dog redan som 42-åring.
Jag VET hur jag absolut INTE vill leva och framförallt vet jag att jag inte vill utsätta mina barn för detta! Men ändå står jag där. Så många gånger redo att ta steget fast ändå tvekar. Finns så många sidor av allt. Låter som lätta val men svårt när man står där inför dilemmat. Hjärnan spökar till och man tvivlar på allt. Kanske är det jag som överdriver och missuppfattar. Ens egna hjärna är verkligen manipulativ! Ens värsta fiende men också bästa vän. Min sambo ser verkligen inget problem i detta och vägrar inse att detta leder till negativa konsekvenser. Jag vet att jag inte kan göra mer för honom, han måste förstå själv och vilja förändras. Fast en sak kan jag egentligen göra för att "hjälpa" honom och det är att lämna honom. Men ack så svårt detta kliv är.

Jag är också glad att det har fått ta lite tid. För inser att allt är mycket djupare än bara min sambos alkoholproblematik och vår relation. Genom att få genomlida detta har jag fått en djupare förståelse och insikt om min uppväxt och mina föräldrar. Trodde jag hade bearbetat det mesta men inser att jag inte har det. Dras fortfarande till killar med ohälsa och att leva i ständiga kriser och trauman. Min kropp och knopp är van med detta. Det otrygga känns ändå tryggt på något vis. Kanske måste man utsättas för vissa saker igen för att komma till en djupare insikt och acceptans. Först då kanske man läker inombords och blir fri från sitt lidande.
Ja så mycket man känner och vill säga fast ändå vill man bara kväva allt. Inga lätta val och tankar vi alla står inför!

Stor kram till er alla som både kämpar med anhöriga och som själva är beroende! Jag hoppas ert bästa ❤️🙏

Jag vill bara säga att jag betedde mig lakadant. Tyckte att jag drack normalt och hade rätt till lite egentid med öl. Idag mår jag dåligt när jag tänker på vad jag ställt till med. Jag förlorade mitt äktenskap och fick flytta från barnen. Han måste inse att det är nära att hända saker tack vare detta. För mig gick det fort utför när jag gav upp att minska drickandet. Man är en så jävla stor egoist när man har alkoholproblem. Man är villig att offra allt för att slippa ändra på sig. Jag fick ta mitt beteende den hårda vägen. Någon behöver få honom att lyssna. Jag önskar varje dag att jag kunde backa till 2019 och göra om och göra rätt. Detta är väldigt likt min situation där jag var den som svek barnen och min fru på detta sätt. Om jag kan hjälpa till med något så tveka inte. Vill kunna göra lite rätt i alla fel jag gjort och kanske hjälpa någon att förstå vad som kan hända.

Är i liknande situation, i mitt fall vuxen dotter. Känner igen mig i dina känslor och dilemmat. Vill bara tipsa om att det finns en tråd härinne som heter Föräldratråd, där vi är fler föräldrar som skriver (även gros19 som alltid har kloka synpunkter!). Nu har aktiviteten i tråden varit lite mindre ett tag, det kan ju gå lite upp och ner. Själv har jag helt enkelt mått så himla dåligt så att jag inte orkat skriva på ett tag - men jag brukar gå in och läsa. Och jag ska fortsätta skriva, vet ju att det faktiskt hjälper att ha kontakt med andra i liknande (vidriga) situationer. Kram

Tack för bra svar o innerst inne vill vi sluta engagera oss för det tar så mycket kraft o den vill vi ha till barnbarn o våra hundar som ger oss mycket tröst. Vi sitter inte hemma o funderar utan är mycket ute i naturen. Kan vara lugnt någon månad, men har lärt oss att det kommer nya fylleperioder . Vi dricker gärna ett glas vin i helgerna, men har en offknapp🤗😢

Jag är mamma o har gått i anhöriggrupp för c:à tio år sedan o då var det inte så illa som det är nu. Han är anmäld till Socialförvaltningen o haft bra kontakt med någon där, men ville ha lite trevligt nu några kvällar med 3 flaskor vodka. Undrar hur länge den glädjen varade? Vill hämta honom imorgon för lite mat, men vill inte.@gros19

Tycker absolut du ska göra en orosanmälan till socialförvaltningen. Han utsätter sig ju för livsfara genom sitt drickande och behöver kanske tvångsomhändertas om han inte samtycker till frivillig vård. Antabus är en krycka men man måste själv vara motiverad att bli nykter.

För egen del tycker jag att ni som anhöriga ska söka upp någon alanongrupp eller genomgå något anhörigprogram så ni får lära att hantera situationen på ett konstruktivt sätt och förhoppningsfullt kunna må lite bättre. Vidrig sitation att befinna sig i som anhörig.

Hej Vilsenmamma
Jag tänker, du frågar om mängden och den är helt klart "onormal" men ska man vara riktigt, riktigt krass så är ju mängden egentligen ganska ointressant. För att utveckla; ditt egentliga problem är väl hur hans drickande börjat påverkar dig, er relation, barnen, hans eget psykiska mående, kanske ekonomiskt osv?
Jag antar bara med ditt inlägg att du vill kunna konfrontera honom på ett bra sätt och då skulle jag säga, lägga istället fram argument hur DU faktiskt upplever att hans drickande påverkar dig och ert liv. På vilket sätt du upplever att han förändras och att det inte kommer fungera om ni skall leva tillsammans. Att gå till attack och anklaga med t.ex ett argument att han faktiskt dricker si och så mycket si och så många dagar och försöka påvisa hur stor risk det har i teorin, det är inte konkreta problem för honom och kommer sannolikt leda till att han går i försvar och inte förstår de egentliga problemen.

Hjärnblödning för ett år sedan pga fallolycka då han var påverkad. Nu legat i flera dagar o knappt kontaktbar. Medvetslös sa han o kräkt massor. Vill inte ha hjälp. Tar inte sin antabus. Vi är maktlösa som föräldrar. Svarar inte när vi ringer o då får vi åka hem till misären. Vad ska man göra?
Med vänlig hälsning,
Förälder

Vuxen son som är svårt alkoholiserad o inte vill ha hjälp.

Hej Tomas_E och varmt välkommen till Forum för anhöriga!

Det var ett litet tag sedan du startade din tråd här, ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart och då kan det vara hjälpsamt att skriva flera gånger.

Du träffade en tjej i höstas som var tydlig med att hon har ett problem med alkoholen du förstod inte att detta var pågående och hon dolde detta för dig. När du sedan förstod hur det var tog du flera steg för att ta tag i det och hjälpa till. Både omtänksamt och handlingskraftigt hanterat av dig.

Du funderar långsiktigt på relationen, i förhållande till dig själv, vad du vill och kring hur du mår just nu. Ditt mående nu låter som du är inne på, att det kan vara påverkat av detta och många är då hjälpta av att börja ta hand om sig själva, oavsett hur det blir framåt med relationen. Det kan då vara lättare att ”veta” och ta beslut när en mår bättre.

Ibland kan en del vara hjälpta av att resonera muntligen med någon, ett tips, om du vill är att testa att ringa Alkohollinjen 020- 84 44 48.

Vill också säga att det såklart finns lyckliga slut samtidigt som du också är inne på något viktigt i att fundera på vad du behöver.

Hoppas något av detta blev hjälpsamt och att du hittar sådant här inne som blir hjälpsamt för dig längs vägen!

Varma hälsningar,

Rosette
Anhörigstödet

Åh vilket gripande inlägg!
Den bistra sanningen är att du ingenting kan göra om hon inte inser sitt problem… eller, du skriver om småsyskon - om de är minderåriga och hemmaboende kan du orosanmäla till socialtjänsten. Men de borde ha fått en anmälan när hon fick hjälp från Företagshälsan. Jobbar din mamma? För jobbet borde också kunna göra något.
Annars tycker jag att du kan ta dig ett ordentligt snack med henne. Det är inte lönt att vara arg och innerst inne är du nog mest ledsen, förtvivlad och orolig. Din kärlek till din mamma lyser igenom i inlägget och är en bra utgångspunkt för ett samtal. Ett samtal om oro, förtvivlan, oro för småsyskon, oro för henne. Fråga varför hon dricker och borra lite i det utan att bli arg. Visa henne ditt inlägg här och beroendesidorna härinne. Nu vet jag inte om hon tvingades till hjälp förra gången, men hon har försökt en gång i alla fall. Det tyder på viss insikt. På beroendesidorna och i det vidare livet finns vi som slutat med alkohol och insett att livet är så mycket bättre utan. Det kan ge henne lite hopp. Lycka till!

Ibland är det lättare att inse problemet om man sätter lite siffror på det. 9 starköl 33 cl (promillehalt 5) motsvarar 38 cl alkohol, en dryg halv flaska sprit. Tar drygt 18 timmar att förbränna och låter en komma upp i en promillehalt på drygt 2.0. Han är alltså inte körbar morgonen efter om han tar bil till jobbet. Har han börjat med 7,0 eller dricker 50 cl burkar blir det ännu mera ”sprit” och risken är att han aldrig är nykter.
Jag kommer från beroendesidorna. Där finns de som kämpar med att sluta och också vi som slutat dricka och som fattat hur mycket bättre man mår utan alkohol. Det förstör så mycket. Nickat Beer t.ex. är nykter nu sen ett år. Han ångrar att han inte sökte hjälp tidigare, men han skämdes. Har drack också öl.
Jag hoppas att han inser att det är för mycket om du pratar med honom. Annars är det nog ingen idé att fortsätta.

Det låter oerhört mycket. Man kan mäta vad som är riskkonsumtion på flera olika hemsidor, det kan vara ett sätt att förstå. Mer än nio standardglas i veckan för kvinnor och 14 standardglas i veckan för män hittae jag som referens på högriskkonsumtion hos Vårdgivarguiden.
Som jämförelse kunde mitt ex dricka 9 glas vin på en enda kväll. Det tyckte han var normalt. Det är det inte.
Luta dig emot fakta. Känslor blir lätt så luddiga när man har med alkoholister att göra. Dricker man så mycket som din man gör så har man helt klart en riskkonsumtion.

Jag tänker att det gör dig till ensam ansvarig för barnen. Han är inte tillräknelig dessa 4-5 dagar per vecka vilket gör att du ofrivilligt får vara ensam vuxen i familjen. Inte okej mot dig.
Inte heller särskilt mysigt för barnen, så som pappa blir dessa dagar. Har liknande situation men färre öl och mer sällan och redan nu tappar jag allt mer respekt för människan.

Jättemycket tycker jag. Så vill jag absolut inte ha det, helt otänkbart. Sen undrar man ju lite hur är han dom andra dagarna då han är "nykter" om han nu är det. Förmodar han dricker under kvällstid och då finns ju stor risk att han har promille nästa dag. Kanske även risk att han kör påverkad, men det vet ju du bättre. Du får väl ifrågasätta om det är så du vill leva med en sambo/pappa som är påverkad den mesta tiden och det låter som du inte vill det, men tvivlar av någon anledning. Så tänker jag.

Gränser suddas ut och man blir ambivalent kring sina känslor och ens situation.

Min sambo/pappa till barnen dricker ca 9-10 st starköl 4-5 dagar i veckan. Vad tänker ni kring det?

Så svårt du har det och har haft under lång tid. Du orkar inte med vilket är fullt förståligt. Därför tycker jag sök hjälp först för egen del. Kommunen brukar erbjuda anhörigprogram, även alkoholhjålpen tr8r jag har anhörigprogram, det finns alanon och även grupper för "vuxna barn" dvs personer som vuxit upp under omständigheter du beskriver. Det finns ju även hjälp i form av kuratorer t.ex på vårdcentralen. För egen del berättade jag för min anhörige att jag sökt hjälp och det avlastade honom från en del skuld. Din mamma är troligen medveten om hur illa hon gör sina anhöriga pga sitt missbruk.

Tyvärr är det inte förnuftet som gör att man dricker utan enbart känslor som styr vilket gör att logiska argument ofta inte har någon effekt. Negativa konsekvenser brukar vara det som gör människor motiverade till förändring och därför viktigt att inte underlätta ett missbruk genom olika stödinsatser. Ställa ultimatum är jag tveksam till. Tycker man bör behandla människor på ett kärleksfullt sätt, men viktigt att ha sina egna gränser klara. Detta kan jag inte acceptera vilket innebär att jag får hitta något förhållningssätt som fungerar eller kanske om nödvändigt ta avstånd. Det är inte egoistiskt att sätta sig själv i första hand utan det är så man kan hjälpa andra bäst anser jag. Var själv i ett anhörigprogram och där fick jag bl.a. lära mig något som då var otänkbart men som jag idag använder mig av. Innan jag gjorde något skulle jag svara ja på alla dessa frågor - kan jag det här - vill jag det här och - är det bra för mig?

Du såger också att din mamma utsätter sin hälsa för allvarlig fara och så år det ju. Vill du ska veta att möjligheten finns att göra en orosanmälan till socialförvaltningen. Då tar man från socialförvaltningen kontakt med din mamma och erbjuder i första hand frillig vård. Finns även möjlighet till tvångsvård under vissa omständigheter. Att göra en orosanmälan känns kanske inte så bra men möjligheten finns.
Ta hand om dig!

@Åsa M
Håller med här. Hot, gnäll lönar sig inte. Vill någon festa/dricka gör de det. Om man vill ta upp drickande så ta upp ur ens eget perspektiv t ex, "då du .. upplever jag".
Fortsätt skriva av dig. 🌹

Jag tror det är svårt att komma åt andras beteenden. Man måste börja med sig själv. Om det är jobbigt för dig när han dricker så kan du kanske fundera på varför. Kan du acceptera att ni har olika syn på vad som är "roligt"? Eller är hans drickande något du inte kan, eller vill, acceptera? I så fall behöver du fundera på vad som gör att du ändå tolererar att leva med det. Det är bara han som kan göra något åt sitt drickande. Och vill han inte så hjälper inga samtal om det. Alkohol och rätten att bli full är något som många människor försvarar med näbbar och klor. Trivs man inte runt folk som gillar att bli fulla så får man aktivt se till att inte ha sådana människor omkring sig, tyvärr. Man kan inte ändra på dem. Det är min erfarenhet i alla fall.

@EsterHanna
Hur lever du med livet? 🌹

@AnnaLena73 I mitt fall var det mina föräldrar som pratade med mig. De gjorde det utan att jag kände mig dum. Ställde snarare frågor och la inte på någon skuld. Visade att de inte var arga men ville förstå mer. Hjälpa mig. Jag behövde inte tappa ansiktet.

Jag gör detsamma med min mamma. Pratar om fenomenet och hur mycket bättre jag mår utan. Jag har gjort detsamma för en vän. Han ville inte erkänna först. Jag berättade om mig och efter 6 månader ringde han och berättade om sig. Jag har därefter berättat ännu mer och han har sakta men säkert släppt fasaden. Idag pratar vi fritt om det.

Jag skuld och skambelägga aldrig. Pratar utifrån att det är en trolldryck man blir beroende av om man dricker för ofta för mycket. Vad som händer i huvudet när man slutar och hur mycket bättre man mår. Man får en andra chans i livet ❤. Beskriver kampen och känslor jag haft kring allt. Hur jag jobbat med mig själv för att bli fri. Att det finns ett annat liv som ger så mycket mer.

Mao, försöker inspirera till ett alternativ. Det verkar fungera och man får fina samtal där man hjälper varandra framåt. Inget är för dumt för att nämna. Känslor är snarare en vägvisare än något fult. Hela idén är att hitta strategier för att leva ett hälsosamt och lyckligt liv.