Senaste kommentarerna i forumet

@Katten om natten hej! Ja, det finns många som vi! Nån sorts tröst ändå. Jag känner också skuld och skam, och har också uttalat nu att jag inte kommer hålla tyst om hans problem. Men- vi har 2 tonåringar hemma och jag är så osäker på hur jag skall göra där. Han är deras pappa och ibland har han varit sur o oresonlig ( full/bakfull fattar jag nu) och de har klagat på det. Tänker att så länge han håller sig på "banan" nu så tar jag inte upp det. Men om det skulle bli en gång till med tomglaskor mm så tar jag upp det framför barnen. De är 15o18 så då får de veta. Skall säga det till honom också. Jag har börjat på anhörig stödet här och fått bra insikter om att inte ta över ansvaret / gå i fällan att konfrontera osv. Jag förstår att det kommer göra ont när jag inser hur mycket han fler mig bakom ljuset osv. Men någonstans finns ändå min kärlek kvar, nu när han är nykter. Jag känner mig starkare just nu, vet att jag har en bra ekonomisk grund också om det skulle haverera.

Så jobbigt, verkligen tufft för dig med all denna oro. Jobbigt även för din fru också, att dricka för mycket är en sjukdom som är hemsk att ha.
Alkoholen är mycket beroendeframkallande då den triggar dopaminet i hjärnan. Därför kan det behövas hjälp från vårdcentral eller kanske aa.
Så bra du tar upp problemet med henne. Fortsätt så, det är det bästa du kan göra. Ställ krav, även om det kan gå så att hon får välja mellan dig o flaskan.
Heja er🤗

Min mamma lider av panikångest och äter medicin för det, vad det är exakt för medicin vet jag inte MEN! Jag vet att hon äter alldeles för mycket stillnoct (stavas det så?)

Jag har försökt prata med henne och hon har erkänt att hon äter för mycket men inget händer..
Ikväll när jag ringde så hörde jag inte alls vad hon sa, det lilla jag hörde va bara tok.
Åkte till henne efter jobbet och va där och städade lite medans hon sov.

Jag vet att hon mår dåligt över mycket, ekonomin är usel och jag misstänker även att hon och hennes "särbo" spelar för väldigt mycket pengar.

Men hur gör jag för att hjälpa henne? Hon är allt jag har kvar, förutom min bror men han och jag tänker HELT olika i den här situationen.
Han är mer att ställa ultimatum, sluta ät piller annars får du inte träffa barnbarnen..
Jag tror inte på det utan jag vill verkligen finnas där för henne.

Hej! Jag är en tjej vars mamma är alkoholist. Jag själv slutade dricka alkoholist för en månad sedan. Jag är nämligen livrädd för alkohol. Jag gillar att dricka något glas vin men avskyr känslan av att bli full. Någon mer som känner samma? Jag har aldrig haft tendenser till missbruk innan. Är bara livrädd för att bli alkoholist?!

@brittney Jag känner så väl igen mig. Det är ett och ett halvt år sedan som jag hittade tomflaskor och ett hemligt spritförråd hemma. Då hade jag känt på mig att något var fel en längre tid. Han blev så påverkad av bara en öl till maten... Det tog tid innan jag förstod att han drack bakom min rygg. Han tog det på allvar, sökte hjälp och allt gick bra. Tills för ett par veckor sedan då jag på nytt hittar tomflaskor i en låda. Den här gången har jag inte märkt något, men reagerat på att han börjat dricka mer alkoholfri öl. För att dölja lukten av starkare sort förstår jag nu. Det är också ett evigt knaprande på luktstarka halstabletter. Stor besvikelse och för mig värre den här gången. Han vet att jag inte accepterar det. Värst är ljugandet, så svårt att förstå. Nu söker han hjälp igen. Det måste komma från honom, jag kan inte tvinga honom till något. Men inte heller acceptera allt. En svår balansgång ibland. Jag får nog inse att det är ett livslångt problem eller risk, som inte går att tänka bort ens under bra perioder. Jag hoppas att han ska klara av det, att hålla sig nykter. Att bygga upp förtroende och få tillit igen kommer att ta mycket lång tid. Vad ljuger han om mer? Jag vill inte vakta, passa, misstänka, leta ... Svårt. Jag hoppas att det går bra för dig/er! Jag har sökt hjälp hos kommunen men inte fått kontakt än. Skriver med vänner på avstånd men saknar någon att prata med ibland också. Man blir ensam. jag kan tillägga att jag bestämt mig, redan första gången, att det är han problem och inte mitt och att jag aldrig ska ljuga om det för någon. Det är inte min sak att hålla hemlig. Jag har inget behov av att hänga ut honom, men tänker inte låta bli att prata om det om jag känner att jag vill och behöver. Även om det på något sätt känns skamfullt även för mig. Att han misslyckats och att jag "går på det" igen ...

@EvaB Kan bara beklaga och önska dig styrka och lycka till med ditt liv! Det är sorgligt att de inte ser/förstår vad det gör med dem själva och med dem de älskar och står nära.
Jag tror att jag behöver jobba med att förstå att det är något som aldrig går över. Jag lät mig glatt invaggas i trygghet när det verkade gå så bra, förträngde det mesta jag läst och hört. "Min" nyktra alkoholist kommer att klara av det här. Han har sina orsaker, sin uppväxt, sina gener men han är stark, han är öppen (jo, jag tänkte så) med sina problem, han förstår vad det betyder... Det är en osäkerhet som kommer att finnas varenda dag, jag förstår det nu och hoppas att jag inte glömmer.

@Tröttiz Det förstår jag!

@Tröttiz Tack för dina ord! Det är nog som du skriver. Jag kommer aldrig att förstå. Han försöker verkligen förklara sina känslor och sitt agerande, men det är en logik jag inte får ihop.

@Åsa M Tack för din berättelse. Det är oerhört svårt. Jag pendlar fram och tillbaka. Det måste få ta lite tid. Så mycket som står på spel.

Måste bara skriva ett inlägg här trots att jag kommer från ”Andra sidan”. Jag har också blivit påkommen med alkoholgömmor vid några tillfällen. Jag har ljugit. Det är så fruktansvärt pinsamt att bli påkommen och där och då i konfrontationsögonblicket så är den absolut första instinkten att förneka. Sen att hitta på en någorlunda rationell förklaring…
På beroendesidorna härinne kan man läsa om de beroende som jobbar med att sluta dricka. Det är inte alltid så lätt. Jag fattar att det känns som ett enormt svek med smygdrickande och lögner och jag har i efterhand varit väldigt öppen med min sambo och förklarat. Min ambition var att inte dricka. Det funkade inte alltid. Att ljuga vid en konfrontation handlar om något helt annat än att ljuga sen, när känslorna lagt sig. Också det är ytterst pinsamt. ”Det är väl bara att tala sanning” kanske ni tycker, men det funkar inte riktigt så - det är reptilhjärnan som träder in.
Det du beskriver är extremt vanligt. Att testa för att återigen hamna i ett missbruk. Första gången jag blev påkommen och slutade var jag nykter i 11 månader. Sen hände en massa saker och eftersom jag medicinerar med alkohol valde jag den medicinen jag kunde och fastnade igen. Sen följde ett par år då jag drack kontrollerat och under några perioder för mycket (och i smyg). Nu har jag slutat, men haft ett par återfall där jag smygdruckit. Det är extremt lätt att hamna i gamla beteendemönster. Men det är också viktigt att se sina beteendemönster och vilja göra något åt dem. Och det är den springande punkten tycker jag… vad vill din man? varför dricker han? har du frågat? Han blir inte full säger han … Tja, säger jag. Det är kanske en tidsfråga. På beroendesidorna finns vi som tragglar, som druckit fast vi inte vill, som smugit fast vi inte vill, som försöker förstå oss själva i relation till alkoholen. Din man förnekar inte. Det är ett första steg tänker jag. Att inse ä, erkänna och vilja göra något åt situationen. Skicka hit honom till beroendesidorna. I ”det vidare livet” finns solskenshistorierna om hur mycket bättre livet blir utan alkohol.

Känner så igen allt och efter att min sambo i perioder fungerat, gått på kontroller via sitt arbete osv.
Förra året i maj trodde jag han nått botten, tänkte att äntligen tar han tag i det o söker hjälp,
Men inte… det gick bra över sommaren.
Nu är han på botten igen, blåljög i veckan o jag ställde fram bag in boxen framför honom.
Nu ordnar jag inte mer, det är så tragiskt när det är en fin människa som förstör sitt o även mitt liv.

@Katten om natten
Åh ... 😔 kanske det låter hårt det jag skriver, men i all välmening.
💜

@Katten om natten
Vet du ... En nykter alkoholist sade till mig en gång att jag ska sluta försöka förstå mig på hur beroendepersoner fungerar, har du inte varit där vet du inte. Att man ska se till en själv vad man accepterar och vill ha sitt liv. 💕
Att han gömmer säger ju att han vill gömma det, mitt numera ex, drack "öppet". Det är så här jag är liksom ...
Kanske han självmedicinerar? 🤔

Tyvärr håller jag med Haga (Haga förstå mig rätt). Jag tänker att så länge han inte aktivt tar ett beslut gällande alkohol kommer du inte att vara viktigare än alkohol är för honom. Sätter suget in så gör det. Det är sådana krafter i alkohol. Tyvärr.

Kram till dig,
och sköt om dig.
🌹

Mitt ex drack inte heller. Som fd alkoholist visste han ju bättre. Men alltid en påse tomma flaskor och burkar vid ytterdörren och han började "unna sig" vin redan vid tolvtiden på lördagarna. Vid läggdags hade han ofta druckit 9-10 glas och var helt opåverkad.
Tänk på att ju mer han lyckas dölja det, desto mer risk är det att hans toleransnivå är enormt hög. Själv somnar jag efter två glas och varannan vatten så hur hans kropp orkar är mer än vad jag fattar. Lögnerna verkar höra till. Mitt ex mådde även psykiskt dåligt och ballade ur när han var ensam, panikångest etc. Däremellan glad som en speleman. Bipolär, gissar jag, efter sin far.
Mitt råd är, vänta inte på att det ska bli bättre. Det blir värre. Rädda dig själv.

@Haga Tack för dina ord. De bekräftar vad jag misstänker. Det är svåra beslut när han missbruk är så "lindrigt". Han super sig inte full, han blir inte elak. Vi har inga hemmaboende barn. Det är "bara" jag som drabbas, och då mest av hans svek mer än av hans beteende med alkoholen. Det sköter han "snyggt" och i smyg. Officiellt är han helnykter sedan ett och ett halvt år tillbaka. Jag känner mig dum och det är nästan pinsamt att berätta för mina nära att han dricker igen (eller fortfarande kanske mer troligt). Ändå har jag lovat mig själv att det inte ska vara min hemlighet, inte mitt problem. Vi har precis flyttat till ny gård och lever vårt, mitt, drömliv! Ett jätteprojekt och vår plats på jorden. Djur och renoveringsprojekt. Ett elände att lämna. Jag vill inte det egentligen, jag vill leva det liv vi lyckats skapa. Men jag vill inte heller leva med ständig misstänksamhet och oro. Det blir väl tiden som får utvisa hur det blir. Så länge han tar hjälp och aktivt arbetar med sitt missbruk känns det ändå ok till stor del.

@Katten om natten Hej! Känner så väl igen din situation. Lögnerna, gömda flaskor, ursäkter och att man MÅSTE ta dom på bar gärning... Det är helt bisarrt allting. Förstå honom kommer du aldrig att göra och det största problemet tror jag är att han nog inte gör det själv heller. Dom är världsmästare på att "ursäkta" sitt drickande och rättfärdiga för sig själva. Dom vet att dom lurar sig själva men fattar det inte på nåt konstigt vis. Det trista i kråksången är (detta är min högst personliga erfarenhet och lärdom) att det inte går att "tvinga" dom att sluta. Alkoholen ÄR sorgligt nog mer värd än dig sålänge han har ett aktivt missbruk. Han kommer smyga, ljuga om och om igen. Risken att förlora dig, barn, hus och hem å gud vet vad är han mer än villig att ta och det kommer inte sluta. Det är alkoholen och missbruket som styr hans liv och oavsett vad du hotar med, lockar med osv så kommer det inte sluta. Han måste komma på det själv tror jag, först då finns det en vilja att bli nykter och då kanske en möjlighet att lyckas. Ska han bli nykter för att han riskerar att förlora dig kommer han enbart bli bättre på att ljuga om det. Motivationen måste vara lika egoistisk som missbruket är. Han måste göra det för sig själv och inte pga yttre hot och risker. Missbruket ser inte dom riskerna tyvärr hur verkliga dom än är....

Min sambo dricker, jag kom på honom första gången för ett par år sedan. Hade då länge tänkt att han blev ovanligt påverkad av bara ett glas vin till maten. När det hände allt oftare letade jag en dag då han var borta igenom huset och hittade undangömda sprit, vin och ölflaskor. Ringde upp honom direkt och då började lögnerna. Jag frågade om han ville berätta något för mig, men nej. Jag frågade om han drack i smyg. Nej. Först när jag skickade en bild på "fyndet" ändade han sig.
Sen har han tagit situationen på allvar, tagit hjälp hos psykolog, AA, alkoholterapeut, vi har samtalat tillsammans och tiden har rullat på. Vi har haft det bra. Jag har känt mig säker på att han lyckats hålla sig nykter. Häromdagen hittade jag på nytt sprit- och ölflaskor undangömda och konfronterade honom direkt. Samma lögner - nej, jag dricker inte igen. När jag berättade om "fynden" säger han att det var ett test, för att se hur det kändes. Jag hittade inte en utan många urdruckna flaskor.
Besvikelse, sorg, olust. Tankarna snurrar. Känslorna också. Vi har pratat. Han blir inte full, han planerar inte att bli full igen. Han kommer inte att dricka igen. Jag frågar hur det kan vara värt risken - han vet att det är en av ytterst få saker som kan få mig att lämna honom. Han trodde aldrig att jag skulle få veta blir svaret. Han tar ny kontakt med alkoholterapeut och AA.
Det är uppenbart att lögner hör till. Vad ljuger han mer om? Jag vill inte vara misstänksam, jag vill inte kontrollera eller styra. Men jag vill inte heller bli sviken igen och igen. Jag vill förstå hur han fungerar, men kan inte få ihop det.
Känner ni igen er? Kan lögnerna ta slut? Förtroendet återvända?

Jag tänker att ert barn inte ska behöva uppleva en förälder full och att det kanske är dags att omvärdera situationen nu när hon verkar ha tappat kontrollen över drickandet. Det är väldigt tufft för barn att växa upp med en alkoholiserad förälder och det sätter spår som aldrig går ur. Det är barnets bästa man ska utgå från - inte de vuxnas. Hennes sjukdom kan inte, får inte, ska inte drabba ert barn.

@brittney
Det som kan "bita" och gör att det tas tag i drickande så är konsekvenser.
Att stå fast vid det man sagt, inte ger efter. Säger du något, gör det. 🌹

@brittney
De kommer bli bättre! Vi måste tro det!
Jag tänker att en flytt kanske kan få poletten att trilla ner!
Sov så gott 🤗

Tack även @Tröttiz @Anie

@EvaB @ Idafri
Tack! Är så tacksam att någon"hör" mig! Känns overkligt ensamt nu. HAN har varit mitt allt i så många år, jag har älskat honom så. Berättat allt och delar allt, men som jag vet nu, han har inte gjort detsamma!
Har påbörjat anhörigstödet här, via Alkoholhjälpen. Känns bra, men jag skall ta era tips på hjälp för att få prata. Är orolig för hur det kommer gå, tror jag kommer gråta hejdlöst, har inte släppt ut något sedan påsken. En tickande bomb! Tack än en gång! SÅ värdefullt!/B

! @brittney
Usch känner igen det så väl!
Min sambo lovade för exakt ett år sen, tidigare har han gått på kontroller via Företagshälsan.
Jag trodde att han nått sin botten i maj förra året, men sen i november har de gått utför.
Nu gick jag ut o hittade en bag in box i bilen o en petflaska under sätet m vin, typ nästan slut.
Blev förbannad 😠 ställde de framför honom!
Sa, nu räcker de med lögner, men får bara höra att jag kontrollerar och han kan inte leva så utan vill ha ett liv…
Måste hitta styrkan att få honom att flytta!
Bor i eget hus o han flyttade in för ca 5 år sen.
Hade varit lättare att själv flytta än att köra ut sin sambo.

@EsterHanna
Jag är så glad för din skull. Låt alla känslor komma. Var i dem en stund och hitta ditt sätt att förhålla dig till allt som kommer upp. Jag satt i en meditation på morgonen och kände plötsligt en sådan tacksamhet till min erfarenhet av allt eländes elände som det var att leva i en relation med en människa som inte lever ett friskt liv.
Förmodligen för att jag minns alla frukostar vi har varit på, en dag som denna. Jag har rensat ut allt från mitt ex, varenda gratulationskort och prylar jag fått, som jag aldrig önskade eller behövde. Jag har sett så mycket pengar flöda i samband med alkohol och livet kring alkoholen.
Och det enda jag har önskat mig är ett sunt och friskt liv. Det har jag nu. För att jag har valt det. Och arbetat för att få det.
Du kan få precis det liv som du vill ha, så länge det är "realistiskt". Jag prövade ett tag att fly in i annat, i att hjälpa andra, tills jag insåg att mitt beteende kvarstod. Och när jag fick syn på det, så ändrade jag mig. Jag vill inte hjälpa andra, som jag gjort. Jag vill bara hjälpa mig själv. Och då upptäckte jag att det finns så mycket att njuta av livet.
Det gäller bara att landa, i vad det är man vill. För övergången att bli "fri" kan ta tid. Det är en process. Och att lära sig att stänga av eller släppa taget ifall man blir störd på något sätt. Av tankar, påminnelser, eller försök till kontakt.
Jag önskar dig allt gott! Njut. Kram

@brittney
Hej, är oxå ny medlem här…har läst många inlägg tidigare i behov att förstå som du säger…”Är han alkoholist eller inte”
Och jag har fått svaret…ja!
Känner verkligen igen mig i det du skriver.
Att man behöver få samtala!!!
Vi har barn ihop. strax innan påsk uppdagades allt…hittade flaskor här å där…(han har dolt det väl, han har gått i ett rus mer eller mindre haka tiden)och det var så gravt att han behövde in på avgiftning!
I samma veva tog jag kontakt med socialtjänsten, eftersom vi har barn….har fått mycket hjälp hos dom.
Där igenom kommer jag få samtalsstöd (har ännu inte varit på det)
Går oxå på samtal på anhörigstöd, där det är mer som att prata med en utomstående medmänniska. Alltvdetta ligger under kommunen.