Senaste kommentarerna i forumet

Nä du är inte ensam, söker också nån mening efter hur det blev. Drömmar och längtan som bara fick kastas bort, funderingar över varför. Men så nu har jag gett mig f.. på att hitta nåt, kollat kurser, studiecirklar, planerar lite trädgård, så just nu är det lugnt men så vet jag att dippen kommer igen, ångesten och sorgen knackar på, men nu tänker jag att den kanske lättare bit för bit. Att så hemskt som i början blir det inte mer 🤔 kram på dig och en dag i taget 🌷

@Nora81
Jag känner igen mig i det du skrev att han lite förstår dig och att man som lever i olika världar. Jag når inte mitt ex, han kör på i samma bana och där kan jag om möjligt vara. Och jag har liksom du en hopplöshetskänsla.
Finns det något du inte gjort på länge som du kan göra, något nytt och bli lite glad? 🌷
Kram.

Fortsätter skriva här, det betyder så mycket att ha forumet som stöd i stunder av mörker.
Känner en hopplöshet och svårt att finna mening i tillvaron.
Åkte till stan och handlade, gjorde några ärenden och lagade mat. Kände en stunds vila i själen ifrån allt det tunga.
Minnen av svek som kommer åter.
Sms från honom, från gårdagen får mig att inse hur oerhört lite han förstår mig, hur oerhört lite han söker att förstå.
Orkar ens inte svara längre, det är ingen idé längre. Allt blir manipulerat, förvrängt eller så lever han i sin egen värld. Allt som blir sagt är ändå som bortblåst snart igen.
En arbetskamrat bjöd hem mig på fika en dag, det kändes upplyftande.
Jag försöker känna tacksamhet över det jag har men det känns omöjligt just nu.

Hej Livetpåpinnen, det var ett bra tag sedan du startade denna tråd.
Det som bekymrade dig när du startade denna för ungefär en månad sedan var din anhöriges tvära stopp i drickandet, vad händer då med kroppen och hjärnan. Det låter även som du kände en slags frustration över att du inte själv var tacksam och nöjd i stunden då han tagit tag i sitt drickande. Du är långt ifrån ensam om att vara närstående och det kan ta tid att känna ett lugn eller våga lita på att förändringen är beständig, så inte ovanligt att en inte översköljs av tacksamhet direkt en förändring inleds.

Om du vill titta gärna in och berätta hur det går och hur du mår, ibland kan det ta tid innan en tråd får fart och det kan vara hjälpsamt att skriva flera gånger.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Funderar också på beteenden. Både ditt och hans. Du trivs inte med hans, era samtal om det fungerar inte. Vad vill du göra? Det låter som om du alldeles för länge har accepterat något som du inte vill acceptera. Vad är skälet till det? Är du beroende av att ha denne man i ditt liv under de här premisserna?

@MyMysan
Beklagar att du/ ni är inne i det.
Det jag tänker på är att du tar upp här volymerna han dricker. Det mera betydelsefulla är hur hans drickande upplevs. Du och sonen har reagerat på det. Ens upplevelse kan inte ha fel.
Han verkar försvara det genom att "alla andra dricker ". När det gäller hot och ultimatum tänker jag att då man ställer dem ska de efterföljas. Risken är att den andra tänker, aha hon/ han säger så men jag kan ju göra som jag vill ändå...
Kram. 💕

Så jobbigt när någon nära inte har instinkten. När barn är inblandade är det ännu värre. Hoppas du får styrkan att göra det som är bäst för dina barn och dig, vad det än må vara. @MyMysan

Åren går.. jag har redan hotat så många gånger med att lämna honom om han fortsätter dricka som han gör. Barnen är snart vuxna och jag har dåligt samvete att jag nog har förstört hela deras barndom genom att jag inte lämnat tidigare.
Han är välfungerande på arbetet, social och pedagogisk. Noggrann och alltid nykter. När det är helg eller ledighet av något slag det är då det ska drickas. MEN han tar ingen återställare, han ligger inte på golvet och kravlar sig fram. Han dricker inte på morgonen.
En vanlig fre/lör hos oss. Han gillar att laga mat när det är helg och står vid spisen runt 17-tiden. En starkcider pyser och strax efter gör jag hur han häller i gin i cidern. Ställer snabbt undan flaskan och lagar maten. En liten stund går sen sker samma procedur igen. Jag kan ljuden mer än väl efter 20 år snart. 19:30 sätter vi oss och ska äta. När pappa har lagat maten o han dessutom har druckit blir man inte sen till maten för då blir pappa irriterad… han sluddrar och undviker därför att prata. Blicken är så där seg och liksom hackar sig fram. Jag känner hur ångesten stegras men försöker bita ihop och skapa en avslappnad lördagsstämning. När han spiller såsen utanför tallriken småskrattar barnen och tittar på varandra. Jag får ont i hjärtat… Barnen som inte är så små längre gör sig i ordning för att träffa kompisar. Sonen som är sambons hackkyckling får höra vilken idiot han är som alltid är så sen och att hans kompisar väntar på han (sonen har Aspbergers o svårt med tider). Säger åt honom att låta han va och sluta prata på det viset. Då höjer han rösten åt mig och gapar att jag inte ska lägga mig i. Stämningen fryser i rummet. Jag överväger om det är nu ska jag flippa och be han dra åt helvete eller hålla tyst. Väljer det sistnämnda som så många gånger. Pratar med sonen att att inte ska bry sig osv… han kallas sin pappa alkis och att han är less på honom. Dottern är hans favorit och med henne talar han med len röst. Konstig stämning i huset. Han sätter sig vid tvn o vrider på ljudet, hämtar en whiskey och somnar efter ett tag.
Jag sitter ensam i köket, inväntar barnen och dricker te.
Tänker, känner sorg. Vet inte vad som är vad längre. De volymer han dricker är inte så stora men det sker i princip alltid fre o lör och på semestertider. Han påstår att det är normalt och att alla dricker lite vi och så på helgen. Att jag har en konstig syn, jag är tråkig och missunnar honom. Han drar in de mesta av pengarna, jobbar hårt och behöver koppla av. Han är inte ute på krogen och härjar runt men en drink eller två vill han ta. Är det så mycket begärt….

@Ledsen73 trist att läsa vad du går igenom. Kan tyvärr bara inse att jag är i nästan exakt samma situation. Min man har sedan tidig ungdom haft drogproblem, men hämtade sig och skaffade ett bra liv. Vi har två underbara barn, som han är världens bästa pappa till när han mår bra. Han har under flera år druckit lite för mycket i mitt tycke, inte varje dag men ändå så att det stört mig. Jag har i ett par år bett honom söka hjälp hos en psykolog då han har extremt svårt att ha tera sina känslor och är uppväxt i ett hem där man gjort de genom alkohol. Tillslut för lite mer än ett år sedan började han gå till en psykolog som dessvärre inte hjälpte. Han har sedan i somras bytt till en som fungerar mycket bättre. Dock även om de är allt mer sällan så dricker han i medicineringenssyfte. Detta sker även alltid när jag inte är hemma (jag är student och arbetar extra vilket inner att jag är på jobbet i ca ett dygn i sträck vara man helg).
Jag har blivit sviken så många gånger. Ångesten att jobba och riskera att han är berusad med ångest påslag ensam med våra barn äter upp mig. Jag vet inte längre vad jag ska göra. Ska man stanna eller gå?
Nu kände jag att jag inte alls stöttade dog utan bara skrev av mig! Ber om ursäkt för de, men summan av de hela är... DU är inte ensam, kanske inte hjälper ändå! Men kan va skönt att veta att det finns andra som sitter i liknande situationer som en själv.
Ha en fin kväll. Kram

Vaknar upp och livet känns så rörigt.
Är så trött på känslan av kaos.
Inser och accepterade på morgonen att ett liv med honom är aldrig någonsin möjligt. Även om han skulle bli nykter så skulle jag aldrig någonsin känna mig trygg med honom igen.
Såg en väldigt bra serie igår som handlar just om detta. Den psykiska misshandeln, alla sjuka situationer man sätts i, en egna liv som blir fråntas en själv och hur man bara försvinner från sig själv mer och mer.
Slutet gav mig kraft att se, kan varmt rekommendera serien.

@Tröttiz jag tänker ofta på ditt citat. Mitt ex sa i ett ögonblick av klarsynthet "om en av oss inte mår bra, så mår inte vi bra". Det är ju en helt grundläggande sanning, men svårt att ha en relation med en alkoholist där båda mår bra. Omöjligt. Hade förresten en terapeut säga det en gång - hen hade *aldrig* träffat ett par med alkoholism där relationen fungerade. Vilken tankeställare!

@EsterHanna
Du har haft ett helsike, men så glad att du tagit dig från. Inte helt över i och med ickeskilsmässan men på väg. Har läst många av dina inlägg här.
Konstaterade att jag varit här på forumet ungefär 1,5 år ... Tiden går fort, men att släppa hjärnan från det förflutna går sämre. För mig går vissa saker på repeat och tanken hur man bara anpassat sig.

Ja, tänk att där ute finns någon för oss, en trygg famn att kura i. Att inte vrida ut och in på sig , inte veta vad som händer, och i stället känna sig betydelsefull och fridfull. Länge sen jag kände mig uppskattad ... Alltid något annat som varit viktigare.

Emellanåt har jag svårt om nätterna jag med, tänker inte på något speciellt men får inte ro. Emellanåt tänker jag på vad han gör. Får han för sig att köra någonstans (därtill utan giltigt körkort). Ibland blir jag så trött på mig själv att jag ödslar energi på något som inte är lönt att tänka på. Det leder ju absolut ingenvart. Vi är ju inte ett par. Men inte så lätt för oss medberoende att bara släppa. För mitt ex är det även som för ditt ex att "missbruket är rotat" i honom. Ledsamt, tragiskt, men jag vill inte dras med ner i annans beroende. Skulle han vilja ha hjälp, ha en plan skulle jag tänka annorlunda.

Har tidigare här på forumet nämnt en sak som min kompis sade till mig då jag för, kanske 1 år sen, berättade om läget :
"en sund relation ska bygga ett vi utan att förstöra ett jag". Så sant. Då insåg jag att jag verkligen måste bort. Började se allt med andra ögon, ett uppifrånperspektiv. Så är det ju för dig, mig och många andra här, att vårt jag förstörs. Hit kan höra ork, värderingar då vi anpassar oss till saker vi efteråt undrat hur vi kunde göra, matlust, sömn.
Man stångar sig blodig och förstör sig själv.
Kram. 💕

@EsterHanna ja vilken j.... skit att hamna i och ta sig ur, jag har tänkt så många gånger att, är det där bara gjort så lättar det. Men sen när allt är förbi så gör det fortfarande så ont, varför fick det inte vara bra. Vi förtjänar ju det, goda omtänksamma människor som vill andra gott, självklart så har vi sämre sidor men inte så vi förtjänar det här... sådär går mina tankar, min rationella hjärna vill förstå varför, ödet, Guds mening, men varför? Det är nån mening med allt, man ska förstå det sen. Ja det blir så ironiskt så man kan bli tokig 😅
Jag hade lagt upp en profil igår på en dejtingsida, tog bort den idag, jag inbillar mig att dom jag ser där lider av psykisk ohälsa, målar upp runt deras texter, ser kaoset, spriten bakom men som säkert inte finns där. Och som du och själv omhändertagande skriver, tänk en karl som finns där för vår skull, som tar hand om oss, inte det där 1:a året utan även sen. Som står stabilt när ens jag svajar, man tänker man går mot en tid där ens föräldrar åldras, syskon och vänner, tänk så skönt att veta att han kan jag lita på ❤ God natt

@Självomhändertagande Tanken har slagit mig. Precis så som du skriver. Jag känner att tills han får sin dom kommer jag fota och sända. Hoppas det går fort. Han svarar inte längre. Ringer inte när jag sänt fotot och före jag blockat på igen. Kanske polisen förstod när jag sa " behöver blocka och gränsa", och hade ett snack med honom. Efter förhöret är det slut på trackaserierna. Så skönt.
Jag kommer på mig själv att komma på att jag inte tänkt på honom på flera timmar. När jag läser tillbaka här är det som någon annans liv, att jag var någon annan.
Så skönt att läsa dina inlägg, jag läser oftast på morgonen men behöver hela dagen för att bearbeta och tänka igenom. Det du och Backen beskriver om män-oh yes, gäller mig med. Min dotters pappa hade en ryggsäck och en pilbåge på ryggen när jag träffade honom. Bodde på en båt, sov med bootsen och en kniv bredvid sängen. Blir rätt jobbigt att ta med en sådan person in i den vanliga vardagen.
Men hua vad jag kämpade på-visst kan väl jag tämja det där som ingen annan lyckas med...
Gud, blir så trött på mig själv. Tänkte , aldrig mer. Och där stod han, 9 år senare. Snäll. Lugn. Snygg. Ung. Och superalkoholist.
Jag ser mig med en man, som står vid en vedspis. Som har en husbil. Vet inte varför, men sedan du tog upp det för några inlägg sedan är det det jag ser.
Eget liv. Egen ekonomi. Eget hem. Egen familj. Eget jobb. Egen passion. Eget driv. Egen livslust.
Tänk om jag för en skull fick säga: Stop, vänta på mig!!!
Trött. Och rätt lycklig. Sålt dubbelsängen. Skaffade en 90-säng. Och en större hundbädd. Så känns det just nu.
Kramar

Känner igen det. Mitt ex som drack 9 glas vin om dagen sa samma. "Behöver nog ett uppehåll nu", "inget vin idag", "blev för mycket igår" men jag såg inte att han förmådde agera på det. Han hade druckit i 10-15 år då ungefär och alkoholen var (är) hans snuttefilt.

Förstår att det är jobbigt att titta på förfallet, men om de inte vill ändra sitt beteende eller söka hjälp för det så finns det bara en sak att göra, och det är att du funderar på ditt beteende. Vill du vara medberoende? Vill du sätta ner foten? Vill du ställa krav på att ert umgänge ska var alkoholfritt? Du ska inte behöva må dåligt över hans missbruk.

@Azalea
Fina Azalea, så fint att du funnit ett stöd som du upplever är bra och som hjälper dig att hitta tillbaka till dig själv.
Ja, det är vägen fram att lägga fokus på sig själv.
Det är svårt och jag söker själv verktyg, känns som om att jag faller tillbaka åter och återigen i samma mönster.
Vissa dagar är tunga och jag orkar knappt gå upp på morgonen när jag inte jobbar. Är så trött och dränerad på energi.

Igår var jag på mässa i kyrkan för första gången i mitt liv. Jag får sinnesro där även om vissa inslag känns främmande för mig så ger det mig styrka och trygghet.
Nu börjar en ny dag och ett nytt oskrivet blad.
Hoppas din dag blir bra fina du 🧡

@EsterHanna Tack! du har rätt, jag gör ingen nytta om jag fortsätter så här, jag förstör bara för mig själv och min man...

@Självomhändertagande jag blir rörd, så fint skrivet och rätt skrämmande i ett sammanhang från igår. Igår så skrev på Insatgram Anna Tebelius Bodin om att ändra tankens kraft, jag förstod inte och ställde en fråga, hon svarade bra tillbaka. Sms även med min syster som förklarade ytterligare och hon tog upp exemplet män, om min vana att attraheras av en viss typ av män. Eller som andra kloka sagt, en viss typ av män attraheras av mig 🤔 Jag har också fått min ADHD diagnos sent, en light version som dämpas av dopamin och det känns ok, det är ju jag men när jag läser din text så slår det mig att den kanske också har varit en del i relation till män, jag älskar ju när det händer, strulet, kaoset i ex renoveringar, projekt etc men då får man kanske även det andra också som är mindre kul. Känslomässigt kaos med män, "små" män och sjuka män, typ alkoholisten. Har också hittat i text den positiva personligheten hos alkoholisten och det är den jag attraheras av. Den där kluriga, som är fenomenalt händig oftast problemlösare inom sitt arbetsområde, allmänbildad med en bredd och snabb i tanken, en skörhet som i en konstnärlig själ (djupt, men den texten slog huvudet på spiken för mig).
Jag vet vad jag behöver i en relation till en man, precis som du skriver och jag får kanske gå till botten med det här. Har sökt efter en hobby för att kunna lyfta blicken från exet, det här får kanske bli min hobby, blicka framåt men samtidigt rota 😁
Håller tummarna att du klarar dig från Covid och jag är så glad för din skull att du just nu är i hamn, det är du så värd och jag är så imponerad av din resa att du tagit sånt ansvar över dig själv för att komma dit du är idag, kram ❤

@Backen123
Hej! Det var länge sedan vi skrev i en tråd. Har läst i din tråd och har velat skriva så länge, men jag ser också att min ADHD går igång ibland och jag behöver tänka mig för lite. Jag är lindrigt sjuk i Covid och har isolerat mig hemma. Det är så frustrerande. Jag skriver om en del av min resa med mitt ex, för min egen skull. Och promenerar i naturen.

Jag har läkt och det tog tid. Jag ville ha kärlek med mitt ex, men han stötte bort mig under många år. Så när jag äntligen fick honom att flytta ut, vilket tog mig flera år att vara tydlig med mig själv och sedan vara tydlig med honom. Då behövde jag landa länge. Var helt ointresserad av att träffa någon och när jag väl blev intresserad av att träffa en man, så visade det sig att han hade en helt annan intention med mig. Så det var en ny lärdom. Att inte längre vara så naiv och bli förälskad i någon man inte har en aning om vem det är. Men han fyllde en funktion och jag behövde den erfarenheten som den relationen gav just då. Men eftersom jag ville ha kärlek, valde jag att avsluta det vi hade.

Och så mediterade jag i månader. Tog kontakt med en psykolog och ville förstå hur jag skulle tänka, i valet av en framtida livspartner. Det är det jag har velat ha hela tiden, men om man inte vet vad man behöver så vet man inte heller vad man ska leta efter. Min ADHD har gått igång på "spännande" män genom livet och jag har förstått att de relationer jag har haft där är det jag som har stått för tryggheten då jag tydligen har träffat osäkra män, eller de har i alla fall inte varit trygga i sig själva. Jag har tagit hand om, stöttat och lyft, passat upp och vårdat, som en medberoendepersonlighet antar jag.

Jag förstod att jag behövde träffa en trygg man som är självständig och som inte behöver mig, men som önskar en partner på samma villkor. Och jag har funnit honom, han har funnits länge i min kännedom och vi umgicks en del förr, i ett socialt sammanhang.

När man vet vem som är bäst för en, då hittar man den människan. Och då kan det bli jättebra. Jag behövde förstå, att jag inte skulle gå igång på mitt tidigare beteende och därför så ägnade jag mycket tid att meditera och landa. För att jag skulle lyfta blicken så behövde jag psykologen och meditationen. Och min ADHD diagnos som är ganska ny. Nu förstår jag hur jag inte tänkt långsiktigt förr.

Vad behöver du för att lyfta blicken? Om du skulle skriva din film där du spelar huvudrollen och där du träffar mannen som du drömmer om, eller vill drömma om. Kan det vara möjligt för dig att tänka att han finns där ute och väntar på att träffa just dig?

Eller känner du fortfarande att "bara tanken på att träffa en ny man gör mig illamående." I så fall behöver du annat. Ta hand om dig och göra det du vill. Jag "gick igång" på just den meningen och kände igen mig själv för några år sedan. Jag vet hur tungt det kan vara att börja om med en ny relation. Jag är 45 år och jag lever i nuet varje dag. Och är så otroligt tacksam för att jag minns knappt hur jobbigt det var att vakna med en alkoholstinkande man varje morgon.

Jag är så tacksam att jag ens har träffat en ny kärlek som passar mig och jag passar honom. Jag tror att kärlek är allt. Och om man inte har det till en partner så kan man känna den för sin familj, sina vänner och till ett djur.
Jag var rädd för att fastna i en bitterhet, eller en sorg, eller förtvivlan genom att upptäcka vad hur naiv jag hade varit. Eller hur sjuk jag hade varit i mitt medberoende. När jag hörde från mitt ex att han spenderade pengar på en ny kvinna, när han egentligen lånade massor av mig, som jag gjorde om till en gåva för att inte fastna i något osunt, då blev jag först irriterad. Sedan såg jag dem framför mig, hur han drack och hon rökte på. Och så tänkte jag att det är så det är, i missbrukets värld. En missbrukare behöver sin missbrukare, eller vårdgivare.

Tack vare att min nya pojkvän ifrågasatte att jag hade kontakt med mitt ex, när han känner till mycket, valde jag att bryta helt med mitt ex igen. Nu har 3 månader gått sedan jag hade kontakt med mitt ex sist. Jag har aldrig mått bättre.

Jag hade inte kunnat föreställa mig att det fanns ett nytt liv att bygga vidare på. Jag kunde inte föreställa mig det med mina 11 år som medberoende.

Det finns ett helt nytt liv. Och allt jag behövde göra, var att gå till botten med, "vad behöver jag hos en man och vem vill jag vara för honom".

Jag tar ingenting för givet, men jag är tacksam varje dag för mitt nya liv. För att jag äntligen får uppleva ett sunt och friskt liv tillsammans med en man som lever som jag.

Och jag önskar dig kärlek. Jag är övertygad om att du får kärlek från dina barn. Men du förtjänar även kärlek från en man. Från en man som passar dig. När du är redo, så ser du honom.

Jag ville bara dela med mig av min erfarenhet. Inte projicera något. Hoppas att det var ok. Ha en fin dag!

@basim
Du finns mycket där för honom, men glöm inte bort dig själv. 💕

Vad behöver du och vad är viktigt för dig? Du kan inte förändra honom om han inte själv vill förändras.
🌹

@MalmMia hej, kära forumvän, vad kul att höra ifrån dig ❤ ja jag har ju också avverkat några samtalskontaker under tiden i kaos, tror absolut att prata med någon nu är rätt. Skulle så gärna vilja komma i kontakt med någon inom kyrkan då den där högre kraften gjorde sig påmind ibland. Hur har ni det, hur går det för exet? Tänker på dig ofta och glad att du kommit vidare, men som jag börjar förstå för egen del så kommer det ta tid att läka ❤

Hej basim och välkommen hit!
Här finns massor att läsa och lära om man vill.
Det första och svåraste är:
Vilka val kan du göra för att ditt liv ska bli bättre?

Och han började igen en halv töm flaska vodka 350 ml och en burk stark öl . Det är ungefär 4.3-5 stardard glas på en natt och dagen innan druckit 2 burkar stark öl . Han ter sig ej berusad och förnekar om han har druckit och som vanligt skrattade åt mig och sa tror du jag dricker. Jag är så trött !!! Var halv gråtande när jag åkte hemifrån. Vill ej vara i samma tak .

Låter bra med digitala möten genom Nämndemansgården. Ännu bättre vara där kanske men ibland är det inte möjligt. Det sorgebearbetningsprogram jag genomgick var genom Nämndemansgården och två terapeuter som jobbade där. Idag är dom pensionerade och har sorgebearbetning själva (jobbar fortfarande lite på Nämnedemansgården tror jag). Sorgebearbetning kan du genomgå flera gånger, finns mycket att bearbeta, mycket sorg och besvikelser i livet. Ska själv genomgå programmet i vår och i Lund med samma terapeuter. Vet inte var du bor men Nämndemansgården kanske känner till någon annan plats där man kan genomgå sorgebearbetning. Bra du tar tag i situationen och kanske har det även effekt på din dotter. Självklart påverkar det henne på något sätt om ditt förhållningssätt förändras. Om inte avlastar du henne från skuld när hon uppkever att du mår bättre. Frågade min son idag om all kunskap, alla minnen finns kvar i huvudet på honom. Ja sa han och skrattade. Kändes bra och hoppfullt.

Glömde skriva att jag går ju till en psykolog via sjukvården som är jättebra. Hon har arbetat på Nämdemansgården med alkohol och drogberoende i 25 år så hon vet vad jag pratar om och kan ge rätt stöd och verktyg.
Så viktigt att gå och prata och jag har kommit så långt tack vare henne.
Satt fast i ilska, bitterhet och sorg och hade tappat bort mig själv.
Kram Azalea🧡🧡