Senaste kommentarerna i forumet

@ensam optimist
Ledsamt att höra. 😔
Vi är ett gäng här som förstår mycket väl, skriv av dig vid behov. Sköt om dig. ❣

Jag tror det har startat igen....

@EsterHanna
Hej, och Glad Påsk 🐓🐣
Hur har du det i påsk?
Lugnt och skönt här borta. 🤗

Vad bra det låter Nasjol! Det är en stor skillnad på att outa och på att sluta dölja tycker jag och så länge man är öppen med nära och kära är det inte riktigt att outa.
Så länge man döljer lider barnen och ni som försöker upprätthålla en fasad.
Haga, har det hänt nåt med din fru? Har hon gjort nån GBP operation eller nåt annat (huvudskada t.ex)? Känns så himla konstigt att det blir så totalt galet på så förhållandevis kort tid som du beskriver.

@vadsysslarjagmed Du gör helt rätt! Medberoende är ett helsike att ta sig ur, men det är ändå lättare än att ta sig ur alkoholmissbruk. Det går att få lugn och ro igen. Fokusera på dig. Kämpa!

@vadsysslarjagmed
Här är du bland människor som förstår. Vi är inte i exakt samma situation, men så mycket vi förstår varandra. 💕
Det är DU som tänker klart, och du överdriver INTE. Tänk på det.
Han är beroende, du står stadigt men hans beroende har påverkat dig väldigt mycket läser jag. Snälla, sluta slå på dig själv. Du behöver snarare stöd och hjälp att ta dig ur det där. 🌷

Kanske du borde prata med någon professionell om dina upplevelser? Har du pratat med någon vän?

Klart att det är ditt fel i hans huve, du "hotar" ju honom eller snarare drickandet.

För egen del så slutade med att vi gick ifrån varandra, han höll i flaskan alltför hårt. Började bland annat tänka att så länge han inte gör ett aktivt val så kommer jag aldrig att bli viktigare än den där vätskan, och så vill jag inte leva. Och man vill ju känna sig värdefull, trygg i ett sund parrelation. Något det absolut inte var. Skulle så gärna vilja hitta en trygg famn med en stabil karl som aldrig släpper taget ... 🙄

Skriv gärna igen och berätta hur det går.
Sköt om dig, och fundera på vad DU behöver för att må bra.
Kram. 💕

Vet inte var jag ska börja. Så tagen av hela din resa och hur du har kämpat. Det ger mig kraft och perspektiv. Skickar en stor STOR kram till dig 🧸🤗

@exilgöteborgare Ta hjälp direkt, jag borde ha gjort annorlunda men i stället försökte jag städa undan och dölja för familj o vänner. Det var nog det sämsta jag kunde göra. Men nu vet båda sönerna om det och även min syster. Och det har gjort skillnad att inte vara ensam.

@Åsa M jag ska vara med på mötet nästa vecka för att jag får ge min bild av vad som har varit. Så jag avvaktar lite. Vet inte vilken strategi psykologen har och vill få kunskap om detta. Tack för din omtanke.

@Rosette tusen tack. Det låter som en klok väg att gå att ta hjälp för egen del också.

Kämpa på! Och njut av påsken 🤗

Hej Ljus framtid!

Ditt inlägg väcker omsorg och oro och du har fått några fina svar här. Det du beskriver är du långt ifrån ensam om om det är nog väldigt många som kan känna igen sig i det du beskriver. Detta har pågått länge och du har försökt på alla sätt du kan att påverka. Din man har kontakt med en psykolog och säger att han vill sköta detta själv. Du har tankar på att prata med psykologen om hur läget är.

Tankar jag får när jag läser är att det låter som att du behöver ta hand om dig. Du mår inte bra och märker att din kropp är på helspänn, oavsett vad din man gör eller inte är reaktionerna hos dig kvar och ditt mående är påverkat på flera sätt.
Din man har stöd nu och han håller på med sin process, hur det än just nu går så verkar han försöka.

Du har startat ett par trådar här, det är ett sätt att få stöd, samtidigt funderar jag ändå på ytterligare stöd för din del i detta, har du själv en tanke på vad det skulle kunna vara, om du själv vill det alltså?

Nu har vi fått igång vårt anhörigprogram kanske kan det vara något, en tanke? https://alkoholhjalpen.se/node/add/anhorigstodet_anmalan

Fortsätt såklart gärna skriva och läsa här i forumet, vi finns här!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för att du delger mig detta. Befinner mig just nu i en berg och dalbanan. Vissa dagar bättre vissa sämre. Försöker komma på hur jag bäst kan ta hand om mig, för de har jag fattat att jag måste. Försöker just nu läsa mkt om beroende.

Om jag vore du skulle jag skriva ett brev till hans psykolog och förklara att behandlingen inte verkar fungera som det var tänkt.
Felbehandling är vanligare än vad man tror. All vård bygger på att patienten talar sanning och har insikt om vad de själva måste göra för att må bättre. Om närstående lider av en anhörigs alkoholkonsumtion så fungerar inte behandlingen som tänkt. En sjukdom som drabbar andra, och som dessutom kan botas, ska tas på allvar.
Har du tänkt att prata med någon, själv, också? Det låter som om du haft det tufft länge.

@Ljus framtid Hej. Jag går igenom nåt väldigt liknande. Men det har nog inte pågått så länge. Jag har helt tappat suget för påsklov och helger. På vardagarna har jag ändå jobbet att gå till.

@Kennie ja lite så. Jag och min son har sagt att det är hans sista chans. Inga mer chanser. Jag ska vara med på samtalet med psykologen vid nästa tillfälle. Och hoppas då på att få berätta min bild av allt.

@Kennie ja lite så. Jag och min son har sagt att det är hans sista chans. Inga mer chanser. Jag ska vara med på samtalet med psykologen vid nästa tillfälle. Och hoppas då på att få berätta min bild av allt.

Mirakel sker ! Fint att höra.
Kram!

@Haga ps. jag har ringt kuratorn i skolan som pratat med mina barn (12, 9 och 7). jag var med hos henne igår och sa hej och sen gick jag och mellandottern (som håller mycket inom sig) stannade. Hon kom faktiskt utstudsande efter 40 min och sa "det gick bra!". Hon såg lättare ut och jag frågade inget mer, vet att de alla 3 har mig som är öppen och finns där men de "vaktar" också mig och scannar mitt humör och försöker skydda mig. <3
Med det sagt: fattar att det inte är lätt eller rätt att outa men för min del har jag känt att det är rätt för mig och barnen- med dem som står nära oss eller barnen behöver. Det kommer när det kommer men jag har bara mött stöd och vänlighet hittills.
Jag promotar INTE att du ska hänga ut henne utan att du har stöd att hämta. Det är inte ditt fel. Intalar mig själv samma och vet att det är så.

@Haga :) Det gjorde du inte- vi är ju på samma tema så att säga. Nej du har rätt, du behöver ju inte vara den som outar. Men, nu jämför jag med min situation med en vän OCH min man, tänker att du inte heller ska skydda henne när det kommer ut. Jag har hjälpt till och slätat över men nu när det börjar sippra ut (och jag också sagt "jag tänker inte skada dig men jag tänker inte heller fortsätta skydda dig, utan jag fokuserar på mig och barnen och håller det inte hemligt längre") är det faktiskt en rätt stor lättnad. Och han kan inte gömma sig på samma sätt.
Min familj (mamma pappa bror och syster) har också hört av sig till honom med stöd/snälla ord men är öppna att de vet. Han tycker att det är asjobbigt men fattar samtidigt att hans perfekta fasad måste lösas upp och att han MÅSTE (åtminstone BORDE :/) ta tag i SIG SJÄLV.

Hoppas att din fru nått botten snart och att det vänder. Och att ert barn är ok- tur att hen har dig.

Jag har gehomgått anhörigprogram på nämndemansgården. Det innebar att jag bott där under en vecka och fått "behandling" från morgon till sent på kvällen. Ovärderligt, men kommunen brukar också erbjuda anhörigprogram och så finns ju alanon på flera platser. Just nu genomgår jag ett sorgebearbetningsprogram, inte genom nämndemansgården men delvis personal därifrån. Det är ju mycket sorg förknippat med att ha ett barn som missbrukar droger i olika former.

Hej,
Jag förstår att du är slutkörd.. Och att minska drickandet på det sätt han gör nu är nog inget experter på alkohol avvänjning skulle rekommendera. Känns mer som att han nu kan säga att han jobbar på det, men egentligen fortsätter med alkoholberoendet. Är det dags att ställa ett ultimatum? Att han går i behandling annars får ni flytta isär, så kan ni ses de dagar han är nykter? Eller lämna helt, vad känner du inför det? Han verkar ju inte riktigt förstå hur beroende han är, eller vilja göra något åt det, så att vänta på förändring känns hopplöst.

Är det anhörig program via alkoholhjälpen eller något annat program du har tagit hjälp av?

@Backen123
Hej!
Åh, vad glad jag blev av ditt svar här! Tack! Och jag är så glad för din skull, att du träffar ditt ex, som är pappa till dina barn. Vad häftigt att få uppleva det du skriver med en man du redan känner. Jag kan tänka mig att du har mycket att landa i, liksom jag, att förstå hur ens ADHD är och har varit. Hur man kan förhålla sig till den. Jag går en kurs just nu, på en mottagning för ADHD. Det är en gruppbehandling med andra vuxna. Det är en KBT behandling utifrån Safren modellen. Kanske det finns en sådan där du går? Eller kan du önska en gruppbehandling? Jag stod i kö i 1,5 år och redan efter 7 veckor så har jag gjort enorma förändringar i mitt liv. Det finns hjälp att få, med verktyg. Det tar tyvärr bara lite tid. Och det ser säkert olika ut, beroende på var man bor. Lycka till!
Och ha en underbar påsk 😍!

Hej hej, Min man har druckit stora mängder alkohol dygnet runt i drygt 2 år. Det har varit helt fruktansvärda år, helt fruktansvärda... Jag har varit på helspänn dygnet runt. Ja det är mycket som har hänt. Han har gjort två försök att dricka mindre men det har inte fungerat.

Vår son och sonens flickvän är numera involverade och efter en fruktansvärd upplevelse när min man krävde att få köra en längre sträcka med barnbarn och familj i bilen, vilket han givetvis inte fick, har min man tagit hjälp utifrån, en psykolog.
Han bestämde först att ha en helnykter dag och i fredags att han ska två nyktra dagar dvs att bara dricka fem (!) dagar i veckan men mycket mindre mängd då. Veckan som varit har gått bra men han har druckit ca drygt 1 flaska vin och några öl dom dagarna. Det var en nykter dag i går och i dag ska han bara dricka några öl. (Jag ser vad det är jag skriver nu). Jag och min son vill att han söker hjälp på t ex Nämndemansgården men han hävdar att han kan sköta detta själv tillsammans med psykologen som han talar med varannan vecka och hon verkar vara nöjd med det.
Min man har en förmåga att dupera vem som helst och jag hoppas att han inte gör det.

Men jag är helt slutkörd nu, jag orkar verkligen ingenting, för varje dag som går blir jag tröttare och tröttare men jag vaknar som vanligt när han går upp mitt i natten eller går runt huset (han gömde flaskor överallt) han dricker inte i smyg längre men jag vaknar och är på helspänn nu som tidigare. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra, jag borde vara glad och lugnare men det är nästan tvärtom, bet t o m sönder två tänder häromnatten.
Är detta vanligt? Vad kan jag göra? Känner någon igen sig?