Senaste kommentarerna i forumet

Tycker absolut inte att du är för hård utan är bara tacksam för svar. Du säger inget som jag själv inte redan tänkt. Jag är den som håller de mål vi satt upp och dricker inte längre något med honom över huvudtaget. Jag är istället polis i mitt eget hem vilket jag inte vill vara.

Tack för ditt svar och fortsatt lycka till med din situation ❤️

@K003 Hej 👋🏼 Trist! Ännu tristare: mitt svar.
Du kan inte ansvara för vad han gör eller vad han säger. Att du tycker att han är duktig som dricker i mindre omfattning tycker jag är alarmerande- eftersom jag kommer från den andra sidan. Han manipulerar dig. Han kör sitt race och hoppas att det ska funka. Du har säkert flyttat gränser för att passa in eller för att hans standard ska bli mer godtagbar.

En gång i tiden befann jag mig där du gör - att bli full före så man slapp det jobbiga. På sikt har det (kanske) lett till var jag befinner mig idag. Jag vill också passa på att säga att det blev skilsmässa från min sida! Men tyvärr hamnade jag på den här kanten istället. Dricka-för-mycket-kanten. Den jag nu håller på att reda upp sedan 10 månader.

Mitt råd: sluta dricka med honom. Sluta försvara honom och hans beteende. Han kan inte dricka "lagom". Ställ krav och stå fast vid dem. Att han lät dig tro att han var sjuk efter hjärnskakning talar för hur långt han är villig att gå för att skydda sitt drickande. Vad som helst för att få behålla sin snuttefilt.

Jag hoppas att du inte tycker att jag är hård, elak & kantig. Varje ord jag skrivit kommer från hjärtat med omtanke av dig. 🩵

Så bra att du pratade med er chef! Jag har gjort samma sak. Mitt ex tog emot hjälp en tid men sen kraschade det ändå. Han har nu sagt upp sig och ingen vet hur det kommer sluta. Men det är hans liv, och hans beslut. Vill man inte ha hjälp så vill man inte...

Varför fortsätter han att ljuga?
Min man har alltid druckit för mycket på fest och även hemma i bland på helger. Vi har varit tillsammans i 15 år och festdrickandet har varit ett problem i vårt förhållande under senare halvan av vår tid. Det har bidragit till att jag inte längre alls tycker om honom så fort han dricker. Jag måste antingen se till att jag själv blir onykter före honom på fest eller så går jag hem så fort jag börjar störa mig på honom. Hans psykiska mående har de senaste året blivit allt sämre. (han har alltid haft svårt att prata och haft dåligt självförtroende som nykter). Han fick en rejäl hjärnskakning för ett år sedan och från i våras har jag varit så oerhört orolig för honom. Han blev väldigt trött på kvällarna och började visade personlighetsförändring som jag trodde kunde komma från hjärnskakningen. När han blev trött på kvällarna (kan vara redan vid 17.00) uppvisade (i diffusa nivåer) alla de olika små sakerna som stört mig på genom de senaste åren när han har druckit så som rörelsemönster, sluddra, avtrubbad, tjurig osv. Jag trodde att tröttheten påverkade hans hjärna ungefär på samma sätt som alkohol gjorde och bad honom om och om igen att kolla upp om det var sviter från hjärnskakningen. MIN JÄVLA KORKADE IDIOT! Jag trodde på allvar att han var sjuk tills jag i början av september tog honom på bar gärning med att dricka även på vardagarna. Han ljög mig såklart rätt upp i ansiktet först men erkände senare. Jag blev så chockad. Han har alltid druckit för mycket på fest men alltid skött veckorna och jobbet felfritt ( vad jag vet). Jag känner mig så oerhört sviken att han hellre lät mig tro att han hade allvarlig sviter efter hjärnskakning än att erkänna att han börjat? dricka i smyg under veckorna.

Det har nu gått några månader sen allt uppdagades. Jag har hunnit flytta ut och tillbaka igen. Han har sökt och fått medicin för sitt psykiska mående. Han säger att han självmedicinerade med alkohol under sommaren och att om han börjar må bättre nu så behöver han inte dricka på veckorna. Jag har litat på honom och han har ljugit igen. Jag har om och om igen förklarat att det viktigaste för mig är att han inte ljuger för mig utan att han i stället talar om för mig när suget kommer så att jag förstår i vilken omfattning det kommer. Vi har satt upp gemensamma ramar och mål och jag börjar hoppas att detta kan nog lösa sig. Han sköter sig en tid? men sen upptäcker jag att han druckit igen under helgen och ljuger om det ljuger igen! Varför kan han inte förstå att det som är värst är att han ljuger? Om han får återfall och dricker det kan jag hantera, men inte lögnerna. Jag vet inte hur jag ska nå fram till honom och jag vet inte längre hur många gånger jag orkar börja hoppas för att senare rasa igen. Han säger att han skäm för att han inte klarar av att inte dricka på helgen men han borde ju förstå nu att det är mer att skämmas för att han gör det i smyg och blir påkommen? Jag ser på honom direkt nu så fort han tagit en klunk eftersom jag nu vet att jag kan lita på vad jag ser/känner är alkoholpåverkan och inte sviter efter hjärnskakningen. Han är duktig och dricker i mycket mindre omfattning men varför fortsätter han att ljuga? Det betyder ju att jag egentligen inte har en aning om hur ofta han dricker.

Jag ber om ursäkt om detta blev långt och osammanhängande men jag har nyss kraschlandat efter senaste åkte i bergochdalbaneåket här hemma. Efter en bra nykter? vecka och en mysig fredagkväll och lördagmorgon ljög han mig rakt upp i ansiktet igen.
Nyktra dagar och förtroendet börjar därför återigen om att räkna från noll. Vad gör man? Hur får jag honom att sluta ljuga?

Tack för era tankar, det hjälper mig att känna mig mindre ensam.
Jag pratade med den gemensamma chefen igår em och försökte förklara situationen och att det inte är mina åsikter utan min särbo åsikter om kollegor o chefer. Jag frågade om hjälp till min särbo via företagshälsovården och chefen sa att det kommer att tas upp men att min särbo riskerar sitt jobb och att samtal kommer att hållas på måndag. Jag försöker att fokusera på mig och mitt liv, jag är glad att jag har min egen lägenhet o ekonomi, men älskar min särbo o blir så ledsen och trasig av att se honom förstöra för sig själv. Och snart är det jul...
Kramar till alla er som kämpar med liknande saker och vet hur det är. 💗

Min pappa har varit beroende i alkoholen i snart 25 år. Saknaden efter min pappa är stor. Det finns alltid en önskan om att han ska komma tillbaka. Jag fantiserar om hur han egentligen skulle beskydda mig från honom själv. Jag vill tro att han egentligen vill ta hand om mig. Men han kommer ju aldrig tillbaka. Det är som att ständigt sörja någon som lever. Jag greppar efter halmstrån när jag får se glimtar om vem han egentligen är. Jag känner mig extra maktlös nu till jul då jag vet att hans alkoholintag kommer eskalera. Och det har redan börjat. Kommer jag någon gång få glädjas över en jul. Inte ha ont i magen. Ringa polisen, sjukhuset eller socialen för att han ställer till det? Jag köpte en gran för första gången i år. Jag ville försöka skapa en fin jul. Men redan har han betett sig så illa att mitt psykiska mående vacklar. Jag kan inte kapa kontakten, rädd att han ska dö ensam. Jag måste hålla koll på om han lever. Dela gärna med er av era bästa tips för att bäst klara av julhelgen med en sjuk anhörig.

@sommar2023 hur mår du idag?

Majsan,jag skulle vilja påstå att det beror på dig inte på honom.
Vi medberoende skapar ofta osunda och starka band till den vi älskar.
Det rår vi inte för,och det är det vi ofta behöver få hjälp med av utomstående.

@Cylinda så jobbigt det verkar. Vad skulle hända om du pratade med er chef och satte dig först? Nu verkar du ha hamnat i en nästan kidnappad situation och det är inte särskilt kärleksfullt av en partner att göra så mot en.
Hoppas att du inte tycker mina ord är för hårda, jag blir bara så ledsen på oss som dricker och sätter andra bakom våra egna behov.
Stor kram💕

@Cylinda Välkommen hit och tack för att du delar med dig av din situation. Det är verkligen inte lätt att vara nära någon som dricker på det sätt som din särbo gör. Du har gjort en massa bra saker för att försöka påverka, fullt förståeligt att din ork börjar sina. Vad tufft att behöva handskas med de här känslorna mitt i natten också. Bra att du söker stöd! Vad skulle du behöva just nu för att må lite bättre?

Ännu en natt där jag vaknar upp av meddelandet från min särbo, han är ledig torsdag-söndag och dricker sig redlös varje kväll av dessa. Han skriver elaka och "ärliga" sms till vår chef (vi jobbar på samma ställe)med jämna mellanrum och riskerar sparken från sitt jobb som är bra betalt men han vantrivs där. Däremot jtycker hag mitt jobb är roligt och jag kan överleva med de saker han stör sig på och de människor han avskyr. Han är nära att få sparken och verkar nästan vilja få det. Jag försöker planera in fina middagar o aktiviteter på helger men allt han vill är att bli så full som möjligt. Han är jättefin och underbar när han inte dricker men så fort alkoholen dricks så förändras han. Jag orkar inte med den stress som hans drickande innebär o oberäkneliga beteende. Lämnar jag helt honom så kommer han göra allt för att förstöra för mig både privat och i jobbet. Jag mår allt sämre av detta och av honom.

@majsan jag hade inte riskerat det. Mitt ex har supit i mer än 25 år. Ingen relation är värd stressen som alkoholen ger, inte för mig.

@sommar2023 en fullständigt normal reaktion från din sida i situationen!

Alkoholism är en progressiv sjukdom där gränserna, och ansvaret för det egna beteendet, hela tiden flyttas. Därför blir det så viktigt (och svårt) att hålla fast i de egna gränserna❤️

Hej igen! Då förstår jag. Läkare har ingen specifik skyldighet att rapportera till vapenregistret när det gäller alkoholproblem. Däremot har de skyldighet att rapportera om de gör bedömningen att någon av medicinska skäl är olämplig att ha vapen. Det lättaste sättet att ta reda på de gör just där din bror vill söka hjälp är att ringa anonymt och fråga hur de skulle göra i en sådan situation.

Det är värt att komma ihåg att de råd & stöd-samtal som kommunen ofta erbjuder för beroendeproblem inte omfattas av detta - det är bara läkare som kan göra denna typ av anmälan till vapenregistret. Din bror är såklart också välkommen att ringa vår telefonlinje på 020-84 44 48 anonymt för att diskutera situationen och vad som kan vara nästa steg för honom.

Vad klokt du resonerar och vad bra att du finns där och försöker motivera. Hur mår du själv i allt det här?

Vilken tuff sits, och vad klokt av dig att inte släppa den här bollen trots att han inte verkar vilja förändra något. Jag håller med Åsa om att det verkar högst rimligt att kontakta chefen, speciellt eftersom ni har försökt så mycket annat och försökt nå fram till din bror. I det här läget finns det andra att skydda, t ex de som möter honom i trafiken.

Jag blir precis som du också väldigt orolig för din brorson, eftersom du skriver att han är ensam med en onykter pappa. Det låter väldigt otryggt och riskabelt för en treåring, som ju inte kan ta hand om sig själv. Vet du om familjen har någon kontakt med Socialtjänsten? Har du annars funderat på att kontakta dem och berätta om situationen, så att familjen kan få hjälp att se till att barnet har det så bra som möjligt?

Ingen familjerätt med korrekt underlag ger en alkoholist gemensam vårdnad om barn. Dokumentera hans missbruk och prata med socialtjänsten för att få hjälp att ta dig därifrån.

@sommar2023 att du tappade det är helt förståeligt. Nu behöver du flytta på honom eller dig och barnen en stund så du sedan kan lägga upp en plan. Har du någon att be om hjälp så gör det. Det här går nog inte att reda ut utan hjälp och du lär få göra första jobbet.
Önskar dig all styrka❤️

Ikväll körde han full. Vi ska lämna in bilen så jag tog den ena å han den andra.
Sen när han satte sig så kände jag att han luktade sprit. Jag tappade det i bilen helt! Kunde inte hjälpa det utan blev vansinnig.
Han var helt lugn å bara sa att han inte är full osv. Å det var mitt fel att han körde osv.
Så jag har fått ta beslutet ikväll att det går inte längre. Vad är det som säger att han är inte kör onykter med barnen i bilen.
Hur gör man med barnen när vi separerar? Jag vill ju liksom inte att de är hos honom.

@Kristoffer insåg att jag skrev lite otydligt. Jag är närstående till en ung man som har dessa problem

@Kristoffer Ja en närstående till en ung man, sköter sitt jobb utan alkohol och klarar dagar utan alkohol. Vid jakt är han ute och klarar det fint utan alkohol. Det är på kvällarna som han behöver alkoholen. Jakten, träna upp jakthund och tiden i skogen är en av de sakerna han lever för. Han vill ha hjälp men vågar inte pga att han är rädd att bli av med vapen och jaktlicens. Har försökt prata med honom om att tar han inte hjälp nu och det blir ennu värre så lär han endå inte kunna ha kvar vapnen.

Tack @has, det är nog exakt det som är grejen. Och det har jag sagt åt honom. Nu träffas vi i smyg "utan krav" men jag är rädd för att kraven kommer komma från min och hans sida i nåt skede och då kan jag inte gå vidare. Men exakt så är det nog, precis som du skriver. Jag kan inte inleda en relation innan eller om han inte inser det just för att tilliten inte finns.

Funderar mycket på gränser när man hela tiden tänjt på dem. Och det är en stark gräns jag har.

Jag pratade med mitt ex' chef efter råd härifrån. Det var helt rättväg att gå för mig som ville hjälpa. Att han inte lyckats hjälpa sig själv är en Nina sak.
Om din bror jobbar med bilar och körning är det rent ut sagt livsfarligt att han får hållas. Prata med hans chef, eller med hans läkare. Det är det enda rätta...

@majsan jag tänker att var och en behöver hitta vad som blir bra för dem, men det låter som att det här upplägget inte känns helt ok för dig med tanke på att du skriver att du har nolltolerans mot alkohol och känner dig förvirrad?

Själv vågade jag inte gå in i relationen med min man på nytt förrän han insåg att han inte kunde dricka alls mer.

Framförallt för att jag hela tiden skulle ha väntat på, och undrat, när det skulle barka iväg igen.

Ta hand om dig!

Min bror har under flera år haft ett alkoholmissbruk som nu är värre än någonsin. Han dricker mer eller mindre alkohol varje dag och planerar allt efter alkoholen. Han dricker öppet och i smyg och det hittas alltid gömda ölburkar eller vinflaskor när han varit närvarande.

Hans problem är väl uppmärksammat för hela familjen, även hans sambo men han lyckas alltid ”köpa” sig ut för att slippa hennes tjat. Hon har själv en hel del att jobba på med sig själv och under hela deras förhållande har hon gnällt på hans drickande men allt går att lösa med en Swish eller en ny del till hennes bil. De har tillsammans en son på snart 3 år som jag anser inte får den uppmärksamheten som han behöver i sin utveckling. Min bror umgås väldigt mycket med sin son och de leker mycket utomhus i trädgården tillsammans, men då med några öl gömda i fickorna. Han kan aldrig hålla sig nykter, även om han är själv med sin son.

Han har ett jobb som han sköter men jag märker en stor förändring i hans beteende. Trots att han dricker varje dag så kör han bil på ”bakfyllan” varje morgon till jobbet. Han är opålitlig och vi har vid flertal tillfällen fått ta hans bilnycklar ifrån honom. Han säger själv att han till viss del har ett missbruk som han behöver hjälp med men att han inte tänker bli nykterist. Han vill lösa det själv, på sitt sätt. Att gå genom vården är inte ett alternativ för honom då han vet att hans levervärden kommer göra att hans körkort blir indraget direkt.

Jag känner mig maktlös, hur många försök vi än har gjort så tar han inte tag i sitt missbruk för han vill inte bli hjälpt.

Jag vill hjälpa honom på alla sätt som går och nu står jag i tanken om de bästa alternativet är att kontakta hans arbetsgivare så att han får stöttning därifrån. Problemet i detta är att jag är rädd för att ställa till med ännu mer oreda. Han jobbar med bilar och behöver därför sitt körkort, tänk om de kräver ett blodprov och körkortet blir indraget? Gör jag så att han blir av med jobbet är risken stor att han dricker ännu mer.

Vi har försökt med det mesta genom åren, att vara stöttande har aldrig gett något som helst resultat. Han ljuger och manipulerar och det går bara inte att nå fram till honom.

Han ser hur hans familj går sönder men han väljer alkoholen före allt annat. Så, hur kan man hjälpa någon som inte vill bli hjälpt?

@yesica är det någon närstående till dig det här gäller? Vill du berätta lite mer om situationen?