Senaste kommentarerna i forumet

@Ullabulla Efter jag läst dina frågor om och om igen blev det så självklart. Han har förbrukad alla öppna kanaler till mig. Jag blockade på messenger med och har inte blockat på igen.
Jag behöver ju faktiskt inte göra det, det är inte min skyldighet.

Först nu börjar jag känna av lugnet...så skönt. Förut blev jag stressad-hade inte kontrollen på kaoset. Ville ha kontroll. På hans drickande, på hans kaos.
Hur kunde jag sända mer pengar till en flygbiljett när han söp och missade planet? För mig är det ofattbart. Idag. Hur kunde jag köra runt i bilen och leta efter honom? Skulle bara ha struntat i det men gud...det gick inte!
Gick helt upp i kaoset.
Nu är han som sagt blockad överallt sedan 30/12 dvs "sedan förra året", haha!
Tack för ni får mig att ställa de rätta frågorna till mig själv.
Önskar er God fortsättning!

@007🙈du skriver så många bra saker. Så tacksam för dina råd o tankar. Inställningen är jätteviktig och tyvärr känns det som att den saknas, han orkar inte, och du har helt rätt i att han gräver i misären. Hans självförtroende försvann när han förlorade jobbet 2019, och nu är han ingenting, i sina ögon.
Förvånas igen över att de bara skrev ut honom från beroendeavdelningen utan någon vidare hjälp. De skickade remiss till psykiatrin o de skev att han ska bli kallad inom tre månader🙄. En typ av sponsor el kontaktperson hade väl varit en fantastisk hjälp på vägen.❤️

Otroligt länge sedan jag skrev och läste här på Forumet nu. Känner dock att jag vill ta upp "dokumentationen" av min resa genom livet nu. Så bra att kunna följa sig själv och andra så klart. Livet är numera ganska lugnt och fridfullt. Saknar inte mitt "gamla" liv ett dugg. Visst får man återfall av medberoende då och då men man tar sig ganska lätt upp på rätt köl igen. En sak som jag dock har haft problem med till och från dom senaste två-tre åren (kanske ännu längre) är mitt eget alkohol-intag. Känns ju inte klokt egentligen med tanke på hur mycket tid man har lagt på att andra ska sluta dricka. När man väl börjar få ordning på sitt medberoende så skapas ett annat och nytt problem. Men tror som jag trott hela tiden: olika beroenden ligger nära varandra, slutar man med en drog är det lätt att smyga över på en annan. Har lagt otroligt mycket tid och energi dom senaste åren på att oroa mig för mitt intag av vin. Jag har satt upp regler för hur ofta jag får dricka, hur mycket och när. Inget av detta har funkat och känts bekvämt. Inget av det har tagit bort oron för att det helt ska gå över styr. Den senaste månaden har jag förlikat mig med och accepterat att jag och alkohol inte passar ihop längre. Jag ger upp försöket att kontrollera mitt intag och säger istället adjö till A. Känns så otroligt skönt och befriande att ha kommit fram till detta. Ställer in mig på att det säkert kommer att uppstå tuffa stunder och situationer särskilt så här i början. Det svåra är inte att sluta, det svåra är att inte börja igen. Men jag är trygg i mitt beslut. Gott nytt år alla vänner här inne på Forumet.

@Ledsen73 Inställningen är nog A & O. Om man ser möjligheter och omfamnar personlig utveckling så kan man ju verkligen ändra allt till det bättre. Vill man istället titta bakåt och gräva i misären utan att hänga upp det mot något så ja. Då blir nog depressionen permanent.

Nej, allt blir inte bra av att sluta men förutsättningarna för att det ska bli ökar markant. Han får väl fråga sig hur han vill att de ska se ut snarare än att stirra på hur det ser ut. Det är ju det gapet som kallas möjligheter.

Inget blir bättre av att skölja ner lugnande med alkohol. Istället borde han lära känna sina egna känslor, göra slut med skam/skuld och bygga sin egen självkänsla/självförtroende. Han behöver nog hjälp från någon som varit där han är och tagit sig vidare. En sponsor så han får hjälp att höja blicken ❤.

Min dröm just nu - att min son kan gå och att vi befinner oss i en stuga långt upp i norr och långt från grannar, en sån plats där ingen kan bo. Där skulle vi bara vara, såga lite ved, elda i spisen, gå en promenad i skogen, mata fåglarna, kanske ha några får och gå till sängs när det blir mörkt ute. Inga mobiler, ingen tv. Så vill jag ha det just nu.

@Ledsen73 Att sluta med alkohol botar ju inte en depression, men det ger en förutsättningarna att kunna hantera den. Tyvärr är det väl så när man har ett beroende och en depression ovanpå det att man har svårt att se det själv. Det finns väl egentligen inte så mycket mer du kan göra, känns det som.

Vakta blir aldrig bra och det har du ju kommit fram till själv. Din kontroll hjälper ju inte din dotter att bli nykter och det vet du, men det är så svårt att släppa taget. Det gör så ont att se alla drömmar och förhoppningar gå i kras. Så upplevde jag det och sorgebearbetningen gjorde att jag kunde släppa det. Ny kurs i Lund i vår om du bor i närheten. Tror också att alanon kan vara vårt att försöka. Tolstegsmodellen handlar ju mycket om att släppa taget. Finns det något du inte gjort för att din dotter ska bli nykter? För min del var det enda jag inte gjort att göra ingenting och jag kom vid flera tillfällen på att det var då förändringarna skedde. Självklart lämnar man inte någon som är döende men du förstår nog vad jag menar. Precis som Dearself skrev vid ett tillfälle att det kan vara att mista jobbet som i slutändan leder till att din dotter blir motiverad, men vi har inga garantier.

Vad det gåller min son så har jag inte träffat honom på länge pga av smitta där han är. Eftersom han saknar tal idag kan vi ju inte prata i telefon, men jag ringer ändå bara för att höra hans röst. Kommer troligen att bli en resurs hos honom eftersom han behöver ständig övervakning tills skallbenet är på plats igen. Kommer i så fall att sitta hos honom på kvällarna. Jag ringer inte personelen och frågar hur det är med honom för jag klarar inte fler negativa besked. Mycket jag sörjer, framför allt våra långa promenader. Vi har besökt varenda stig inom en radie på 10 mil. Min undran kommer han nånsin att kunna gå igen. Förfärliga tankar. Enda som hjälper är att fokusera på nuet, just nu är det så här. Hur det ser ut om en månad har jag ingen aning om. Så är det ju egentligen för alla, men vi vill gärna inbilla oss att vi har kontroll. Hoppas Ragna att du får ut något av det jag skriver och varma kramar till dig och Dearself.

Du trodde allt skull bli bra bara jag slutade dricka, sa han precis. Som att där se du, inget fel på alkohol, jag är deprimerad! Han sitter återigen i soffan. Han liksom låter ångesten äta upp honom. Blir paralyserad istället för att röra på sig och bli av med adrenalinet.
Jag trodde nog att det skulle bli bättre utan alkoholen. Grejen är att han har fått någon lugnande medicin på sjukhuset som gör honom typ lika avtrubbad som alkoholen.
Vet inte var jag ska börja om jag vill lämna honom! Och varför är jag så kluven hela tiden? Jag hoppas och hoppas och blir besviken igen. Ibland önskar jag att han ska säga att han flyttar, så att jag slipper ta beslutet. Brukade älska att komma hem till vårt fina hem, en andpaus i världen. Numera trivs jag nästan bättre på jobbet.
Gott nytt år, 2022. Gav mig själv löftet att vara lycklig. För mig själv och mina söner. Min man kan jag inte göra lycklig eller hjälpa längre.

Hej Ragna! Du kan logga in till Al-Anon möten online (zoom). Där möter du andra anhöriga, även föräldrar som du, det brukar göra att man känner sig mindre ensam. / mt

Hur har ni det?
Det var länge sedan någon skrev här, även jag. Jag tänker på er och undrar hur ni har det.
Här är det inte så bra. Min dotter är på behandlingshem men kommer hem nästa vecka. Hon verkar deprimerad. Jobbet betalar, med ett kontrakt hon skrivit på som i princip innebär att hon får sparken om hon dricker igen,
Jag mår så himla dåligt och vet inte vart jag ska vända mig för att få hjälp (om det finns). Har försökt så mycket. Jag vill förstås tro, men kan inte, att behandlingen har hjälpt henne att få mer motivation. Försöker som tidigare hitta det där "förhållningssättet" som ska hjälpa mig, men går inte. Kämpar, och har tagit till mig mycket av det ni skrivit, inte minst Gros19 om att acceptera att mitt barn har en livshotande sjukdom och att jag inte kan påverka särskilt mycket. Men är så svårt att orka. Tror jag fått lite "utmattningssyndrom", har varit oändligt trött. Helgen innan hon kom iväg var dramatisk och jobbitg, vi skulle "vakta" henne för att hon inte skulle dricka. Gick ints å bra.
Jag känner att jag vill aldrig göra det mer. Jag vill inte ge upp, men jag vill inte åka dit och "vakta" eller "stoppa" henne mer. Bara tanken får mig att vilja kräkas. Jag klarar inte mer. Det gör ju ingen skillnad heller. Tankar, om och när ni orkar?
Gott nytt år, till er, så gott det går. Och många varma kramar och tankar.

@Orolig_nu Jag tror på att ställa krav. Man är ju inte fri från Alkohol om man reagerar som han gjorde. Själv känner jag att det tog ganska lång tid att känna mig fri. Kanske snarare 1-2 år än 3 månader om jag ska vara ärlig. Då räknar jag att alkoholen blir en ickefråga. Man tänker inte på alkohol alls. Funderar inte på om systemet är stängt eller öppet. Reagerar man som han är man fortfarande fast. Det krävs mer jobb än så att bli fri. Tycker du ska sätta som krav hur mycket du tycker är ok.

Först måste man nog se igenom alkoholen för att bli fri. Inse att det inte alls är tråkigare utan alkohol utan snarare en befrielse utan. Hela alkoholkulturen gör detta så svårt och skamfyllt så det krävs mod/kraft att ta sig igenom detta. I början kändes det mest som en tuff skilsmässa. Man kände sig så utanför och ville bara kunna dricka som alla andra.

Sedan jag har pratar öppet om mina problem har 3 av mina vänner berättat sin story. Nästa är firar vi tillsammans. Helt utan för vi vill det. En jäkla skillnad. Kanske blir det det bästa nyår någonsin? Jag undrar hur våra partners ser det? Skulle du uppskatta en middag helt fri från alkohol?

@007🙈 Tack för dina tankar!
Jag var hård, sa att det inte är vuxet att först lägga förstörandet av nyår på mig, när det egentligen är att hans icke-livsnödvändiga behov som inte är stillade. Han borde kunna bete sig för barnens skull.
Jag trodde att detta var över, 3mån nykterhet och nu flera gånger pga ledighet, men han har ju ett problem och jag vill INTE att jag eller han dricker när barnen är med.

Vad jag menar med gjorde fel är egentligen att jag skulle varit tydligare i mitt ställningstagande så han var beredd, nu kom det efter jobbet när systemet stängt, så då blev det som att jag kontrollerade honom.
Hade varit bättre att jag sa det igår eller förrgår så han kunde välja själv, alkoholen eller oss.
Han hade dessutom ingen snus hemma, vilket är hans ansvar, mem nu har han vart och köpt det och chips så han och barnen kollar film. Han köpte choklad till mig med, tänker att han menar förlåt men kanske menar han bara "ta den här och sluta gnäll", jag vet inte. Och orkar ärligt inte bry mig. Är nöjd att han spenderar tid med barnen och inte kommer dricka den här helgen. Nästa helg får han ta nytt beslut.

Han lovade mig 3mån och fixat det. Men nu är de månaderna över. Vad gör vi nu?

@Orolig_nu skrev:"Jag måste liksom släppa taget där och inte bestämma åt honom, för då blir det bara fel." Kan inte låta bli att hoppa på denna mening. Du har rätt att bestämma vad du ska dricka och köpa. I min värld tänker du helt fel här. Det du gjorde var bra! Inte tusan handlar man sprit till en beroende. Han lägger över detta på dig vilket är så dåligt. Du har ingen skuld i att han för alkohol in i munnen och förgiftar sig (och relationen till er runtomkring). Det får han själv ansvara för.

Kasta saker i mattan pga det borde få konsekvenser snarare. Ut eller betee dig! Man kastar inte koppar i mattan framför barn bara för man inte har tillgång till alkohol. Vill han dricka ner sig så är det väl inte mer än rätt att han själv handlar. Varför ska du hjälpa till med det? Om du inte ser behov av dricka så köp inte det. Punkt!

Ord och inga visor men tänk på att han här överför sitt beroende på dig. Du måste inte ta den bollen som faktiskt tillhör honom ❤. Säger som grynet. Ta ingen skit!

Usch, nu är det igång igen. Juldagen började han, när barnen somnat, sen igen annandagen och dagen efter det.
Jag valde då att ha nyktert idag, även jag..Han hade förväntat sig att jag köpt hem, som de andra åren och när jag berättade att jag inte gjort det säger han att jag förstört hela nyår. Lägger sig i vardagsrummet när jag och ungarna äter trerätters, vägrar vara med. Vill inte spela spel eller överhuvudtaget delta. Kastar argt en mugg med varm choklad över vår matta.

Det är det som blir så fel när jag tar beslutet och inte han. Jag måste liksom släppa taget där och inte bestämma åt honom, för då blir det bara fel. Jag borde tydligt markerat några dagar innan att jag inte köper hem eftersom jag är rädd att det blir för mycket, och jag vill inte själv dricka när barnen är hemma. Om han vill dricka på nyårsafton kan han göra det, men inte med oss.
Det hade varit snällare mot allihop.
Men jag jar jobbat hela jul, halva dagen idag med och inte hunnit tänka igenom allt.
Känner bara att såhär orkar jag inte ha det, orkar inte vara medberoende.
Det tar såååå mycket energi.

Hej
Förstår att din situation är jättetuff. Vad säger socialtjänsten ? Försök att se dem som ett stöd istället för att du är rädd över orosanmälan. Jag tänker att om han varit full fart 10 av 14 dagar så är det en väldigt allvarlig miljö att ha ett barn i även om du försöker skydda .
Var ärlig mot soc och be om hjälp .
Kram och lycka till

Lyckats sätta en gräns jag aldrig klarat tidigare! Jag sa att jag inte tolererar hur han behandlar mig och att om vi ska umgås ska han vara nykter! Han lovade och vi hade en riktigt bra kväll. Vägen är lång men stolt att jag "vågade" sätta en gräns som jag inte gjort tidigare utan istället anpassat mig till situationen. Tack @Ullabulla för stödet! Det är en resa detta, för alla som har en beroendeperson i sin närhet.

@nycat Hemskt drygt låter att vara så maktlös. Att ingen reagerar... Glöm inte dig själv i detta. Kan tänka mig att det kan äta upp en. Se därför till att få stöd så du själv mår så bra som möjligt.
Du har ju försökt men om han vägrar se detta som något viktigt så är det ju svårt. Vi pratade om soc. Betyder det att de är inkopplade men att det inte gav något eller är det en pågående process? De borde även kunna hjälpa dig att få stöd i detta.

Då blir det Ett Gott Nytt År från mig. Nytt År, nya möjligheter önskar jag Er alla som kämpar.
Kram🙏

Hej ensam optimist.
Jag har varit med i forumet länge och har en egen smärtsam resa bakom mig.
För mig var min alkoholist min drog.
Den jag behövde för att kunna fungera och vara trygg.
Utan honom var jag ingen och mitt liv var inte värt något.

Att jag var i den sitsen att jag var beroende av en man jag mådde dåligt av ville jag inte acceptera.
Precis som a personen som är beroende av det som får de att må dåligt.

Att greppa detta tog mig många år.
Du är på rätt väg, stakar ut ditt nya liv där du och dina barn är i fokus.
Håll blicken högt och fortsätt att hålla fast oavsett vad din fd säger eller gör.

Freda ditt livsrum så gott du kan.
Jag kan än känna smärtan jag bar över besvikelsen och frustrationen att det inte blev som det kunde ha blivit.

Missmodet i mig och längtan tillbaka till det som ju faktiskt var bra.
Men om du komprimerar er sista tid tillsammans så kanske du ser klarare på hur det faktiskt är nu?

Lättare kan sätta gränser osv.
Lycka till och gott nytt.

@Azalea -härligt att höra från dig! Gott Nytt År!!

@Självomhändertagande -tack för ditt inlägg. Jag hade så gärna firat nyår med en samling härifrån. Varit så stort stöd, inte ens mina närmaste har ju varit med i den här resan - på samma sätt som Ni.

Jag har min plats på polisutbildningen kvar till 1/6. Alla mina resultat gäller till dess. Men tror faktiskt inte jag kommer påbörja den, tyvärr. Hade jag varit yngre så-men då hade jag inte heller den här erfarenheten. Två år med studielån ist för lön för att sen gå in i arbete med lägre lön än vad jag har nu.... men , men -vi får se.

Min skilsmässa går igenom i April. I augusti kan jag skriva ut honom här, då har han inte bott här på ett år.
2022 är mitt år. Bara mitt.
Skriva, det var en bra ide, jag skriver mycket ändå. Ska formulera framåt, hur vill jag ha mitt liv.
Jag har blockat alla kontaktvägar nu, och stressar inte över det. Går inte in i nya året med kanaler in i mitt liv öppna som inte ger något gått.
Förundras att det kunnat bli så här. Han är en lugn och fin människa. När jag sa stopp till missbruket rasade han. Han blev en annan. Missbruket är djupt rotat i honom. Han är missbruket. Tror aldrig han tar sig ur det. Det kommer leda tills hans död. Om inte mirakel händer.
Men nu har min stig svängt lite, den går inte parallellt med hans liv längre, måste bara göra som Doris: Fortsätt simma, fortsätt simma... Gott nytt År! 2022 blir spännande. Kramar!

Hoppas att ni fick en fin och fridfull jul ⭐
Nu är detta året snart slut och ett nytt fräscht år väntar runt hörnet.
Önskar er allesammans ett Gott Ert År🙏 Stor kram från Azalea

@Ledsen73 Visst får du det. Har nog alltid gillat att dricka. Kicken och har använt alkohol just för att slappna av. Det hela kulminerade under en kortare period då jag jobbade hemifrån i början av Coronan till att dricka varje dag.

Blev deprimerad och förstod nog inte riktigt varför. Hade ont i magen med så i slutet kunde jag inte dricka varje dag för det gjorde för ont. Sedan gick det överstyr en dag i konversation med vän under min påverkan. Då bestämde jag mig. Nu får det vara nog!

Bestämde mig för att berätta för mina närmaste för att på så sätt ha några kontrollanter som jag inte vill misslyckas inför. Kastade sedan ut allt som hade med alkohol att göra. Har lusläst det mesta på nätet för att fatta vad detta handlar om och har varit noggrann med att hålla 0:an. Litar helt enkelt inte på mig själv så ser det inte som jag har några alternativ. Det är 0 som gäller för min del.

Har under denna period blivit så positivt överraskad. Hur mycket bättre man mår och hur värdefullt det är att lära sig mer om sig själv just för att hitta förmånligare sätt att agera på för mitt välmående. Hela denna process har tvingat mig att våga titta på mina tillkortakommanden och fundera över hur jag bör agera istället för att jag ska må så bra som möjligt. Hitta sätt att byta ut alkohol mot mer sunda angreppssätt att kunna slappna av på.

Det har ju skapat massa nya möjligheter. Idag är jag tex en bättre förhandlare. Innan var det som jag satt i min egen bubbla och bara dundrade på. Är bättre på kommunikation idag. Att bromsa mig själv i tid och lyssna in andra. Hälsan har ju med blivit bättre. Sover som en stock varje natt. Även under pressade situationer vilket gör att jag hanterar stress så mycket bättre. Ja listan kan göras lång.

Har även insett att jag inte behöver alkohol för att umgås. Jag uppskattar så mycket mer nyktra tillställningar där man lär känna hela personen av den man pratar med. Alkoholen gör folk rätt töntiga och överdrivna om jag ska vara ärlig. Har lixom sett igenom alkoholkulturen och vill snarare utforska mer "moderna" sätt att leva.

De där när man lever närmre naturen och ser balans i livet som bonus snarare än pengar. Leva här och nu. Oj, det blev en lång utläggning 🤠🙈.

@Ledsen73
När man ser hur många liv, människor och familjer alkohol trasar sönder,  kan man undra hur den kan vara laglig.
Ikväll har jag varit så frustrerad ... gått nästan i bitar. Att han inte slutar dricka trots barn. Är på väg att förlora allt och ändå inte. Måste tänka på då jag fick höra av en numera nykter alkoholist att jag skulle sluta förstå en beroendeperson för det kan jag inte.

Alla han umgås med är alkisar, han umgås aldrig någonsin med någon nykter. Hans föräldrar lät honom ha fester hemma när han var 16 år, aldrig sagt nåt om det. Jag sa till hans mamma en gång att han är beroende och måste ta hjälp, hennes svar var. ”……” absolut inget, hon var bara tyst och verkade irriterad på mig, tror hon bara vill förneka själv, hennes andra som dricker också jättemycket och tar kokain på fester. Föräldrarna själva dricker inte, hans mamma dricker ibland på sommaren på fest och blir rätt full när hon väl dricker.
Jag känner mig desperat men uppgiven, av 14 dagar har nu varit jättefull i 10 dagar.
Sen är han så extremt personlighetsförändrad även som nykter…, är det vanligt? Det är så långt ifrån han jag blev kär i…
Vi har fått en orosanmälan nyligen, men sonen mår bra, jag skyddar honom så gott jag kan från att se pappan full (sonen är åtta månader) han är en glad och framåt kille som följer sin kurva men förstår inte att han har en till förälder, han tror att hans pappa kommer hit nångång ibland och leker men jag är den ända föräldern..
sambon vill inte stå för att han är alkolist och ville heller inte ta emot hjälp från socialen..