Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

Har en make som dricker mycket, enligt mig. I perioder kan han dricka upp mot 7 dagar i veckan och fler än 6 öl eller liknande per tillfälle. Han fick för en tid sen njursten och slutade helt i ett par veckor. Riktigt skönt. Sen började allt igen. Vid nytt njurstensanfall för 2 v sen tänkte jag att yes, ny period utan alkohol, men icke. Nu dricker han 3-4 ggr i veckan. Både öl, drink och/eller whiskey. Allt från 3 ST till flera per tillfälle.

Jag har varit på honom flera gånger men han tycker att jag ska "sköta mitt och han sitt".

Jag blir så ledsen och arg. Vi har barn som jag vill skydda från detta beteende. Vi lära dem en sund inställning till alkohol mm

Han hjälper inte till hemma utan beter sig som ett barn. Lägger kläder överallt även om platsen de ska ligga på är 1m bort. De ligger på golvet, på soffan osv.

Jag sköter allt i huset. Städar, tvättar, diskat, lagar mat, köper mat, fixar barnen med besök till läkare mm, fritidsintressen, räkningar, städar och tvättar bilen, hämtar barn i skolan även om han är ledig osv. Jag gör allt. Verkligen allt o ffa kring barnen.

Jag renoverade i vintras själv. Han bygger på ett attefallshus ( jag fixar ritningar och kollar upp saker, ringer på saker mm) och fixar med båten (dock inte städning det gör jag).

Jag har ingen energi. Han är grinig och tror sig alltid ha rätt. Är duktig på att argumentera och vänder allt jag säger till min nackdel.

Jag orkar inte längre umgås med honom på kvällen utan är helst uppe med barnen. Hittar på ursäkter. Sover oftast hos barnen, även här ursäkter.

Han har varit fysisk mot mig vid några få tillfällen ( lättare saker som slått mig i huvudet, puttat mer mig från soffan, gripit tag i min arm), annars bara muntligt påhopp.

Jag vill inte lämna då jag inte vill att barnen ska vara med honom 50%. Men känner att jag inte har någon ork. Så fort ölen kommer fram är mitt tålamod borta. Jag blir så ledsen och irriterad och går helst undan.

Han vill ha närhet och att vi ska prata med varandra igen men jag känner att jag inte är där alls. Han kan ena stunden hota med att vi ska gå isär för att nästa tycka det är helt normalt att vi ska vara som innan fysiskt.

För en vecka sen kom det fram att han ville köpa en sak till sig, så ser jag det då det inte gynnar mig/vår familj. Det skulle kosta 1 miljon. Jag sa nej men fick till svar att jag inte kan bestämma över honom. Vi har gemensam ekonomi. Kände mig så sviken mm och har inte hämtat mig sen dess.

Jag vet inte vad jag ska göra längre.

Jag har varit den som druckit. Jag tycker att ni kan prata med henne om det. Ni kan ju inget göra för att påverka om hon dricker eller inte, men de där förklaringarna om att det beror på ”det och det” att man blir påverkad, de känner jag igen. Sanningen i mitt fall var att jag smygdrack.
Tror ni att hon dricker är det med största sannolikhet så.
Hon gjorde alltså ett självmordsförsök tidigare och varit nykter därefter. Det bästa är att helt sluta dricka. Du kanske skulle kunna tipsa henne om det här Forumet. Här finns mycket fakta om beroendet, alkoholens påverkan. Alkoholen skapar ångest för många. Det är det man också i många fall medicinerar. Du kan ju fråga varför hon dricker. Om du läser här på beroendesidorna så kanske du kan förstå lite mer om hur beroendet funkar. Om hon gillar att vara berusad, om hon medicinerar ångest eller något annat.
Att hålla tyst är inget bra alternativ. De flesta vill vara i fred i sitt missbruk., ostörda. Att ha nån som ifrågasätter, frågar, undrar utan att vara anklagande är guld värt. Missbruk eskalerar om man får vara ifred och inte avbryter själv. Så lycka till! Låt henne inte vara ifred, visa att ni bryr er om.

Min mamma har druckit i ca 10 år. Förra året gjorde hennes självmordsförsök att hon tvingades att ta till hjälp. Samma år blev hon nykter i flera månader för första gången. Sen drack hon något glas här och något där. I julas hittade jag en undangömd vinbox i hennes garderob och nu har jag och mina två syskon pratat om att flera gånger vi har pratat med henne så har hon låtit påverkad.
Ingen av oss bor i samma stad så vi ses inte så ofta.
När jag pratade med henne idag är jag helt säker på att hon var nykter.

Jag vill prata med henne om det men vill göra det på ett sätt som inte ger henne någon skuld. Jag förstår att det är en sjukdom och ett återfall har jag nästan räknat med. Jag är bara rädd att om jag inte säger något så eskalerar det. Hon säger oftast att det är pga hennes mediciner som hon blir påverkad och det kan jag inte säga varken ja eller nej till. Men det känns verkligen som en ursäkt.

Har någon vart i denna situation och vad kan man göra för att hjälpa?

Samma här. Har försökt. Gifta i tre år, tillsammans 7 år. Tänker inte lägga en enda dag till på en vuxen människa som vägrar hjälp. Alkoholism är en BEHANDLINGSBAR sjukdom som går att "bota" om den sjuke vill. När min alkoholist skriker att han ska skjuta sig osv lägger jag på luren. Och hittills gör han inga val för att få det bättre och vilja ha tillbaka oss som han skriker för. Packa din väska, ta hand om dina barn!!! Ta hjälp!

Har levt med min sambo/särbo i 7 års tid. Alltså en liten del av vad du har gjort. Jag har nu valt att helt bryta, ställt ett enda krav på henne. Se till så vårt barn inte drabbas så har vi inga problem. Hon har vid flera tillfällen tidigare druckit så pass att hon skulle dött om jag inte löst situationen åt henne. Varje gång ånger, ledsen, nya planer hur hon ska lyckas med mera med mera. Varje gång har resultatet blivit samma sak. Hon dricker mer och mer. Är inne på min 4e vecka nu helt utan henne, har inte kollat upp, ringt eller ens brytt mig förutom när hon haft vårt barn (vilket vart 4 dagar tror jag). Tog två veckor ca att komma över skuldkänslan att jag "överger" henne men så snart den släppt så är livet ljust igen. DU har inget ansvar för en vuxen människa, är aldrig ditt fel vad denna väljer. Låt det gå som ett mantra och packa väskan är mitt enda råd. Livet blir bättre jag lovar.

Hej,
Jag har levt med min sambo i över 20 år, mer än halva mitt liv. Jag har alltid känt att alkoholen var ett problem men det blev ett större problem efter att vi fått vår första dotter. Sedan dess dricker han i perioder, kan hålla upp 1-2 månader och sedan dricker han massor. Han blir aggressiv och ledsen när han dricker vilket visar sig i skrik och att slå i sönder saker. Han har aldrig slagit oss direkt, men när han sätter igång är vi alla rädda. De stora utbrotten händer kanske 1ggr varje/vartannat år, och då slår han sönder saker, hotas och är riktigt elak mot mestadels mig men ibland även barnen.
Jag har stannat, försökt hjälpa till men vet inte hur. Försökt få honom att söka hjälp och ta antabus men det fungerar ett tag sen vill han testa dricka igen.
Jag orkar inte mer, vill inte mer för jag ser barnen påverkas mer och mer.
Ena halvan av mig vill lämna och skapa ett lungt liv för oss, den andra hör hans ord att allt är mitt fel och så farligt är det inte och jag borde stanna och hjälpa. Men det blir aldrig någon förändring! Hur länge ska man stanna? Och hur ska man kunna ta sig ifrån?
Att alltid försöka vara glad, sysselsätta barnen, ta hand om barnen och jobbet tar på en och jag vet inte hur länge jag orkar utan att bryta ihop!

Hej Hemligt123 och varmt välkommen till Forum för anhöriga!

Du beskriver en tuff situation där både du och din mor är oroade över din fars alkoholvanor. Han har druckit på det här sättet i flera år och ni har försökt på alla sätt ni kan att finnas där och stötta honom. Det har bitvis och delvis haft effekt, han har gjort en förändring som hållit en kortare period. Han dricker på ett sätt som kan sluta hur som helst och det låter som det tar mycket energi att gå med en ständig oro kring när ett nästa sådant tillfälle kan infalla.

Ni undrar nu vart ni kan vända er för stöd och har som ett steg på vägen skrivit här på forumet, bra gjort! Det krävs både mod och kraft att vända sig utåt.

Det finns olika former av stöd och hjälp att få, frågan är vad han själv är villig att ta emot. Ett sätt är att vända sig till den kommun han är skriven i och börja där, höra vilka möjligheter som finns. Hjälp finns alltid men formerna kan se lite olika ut i olika kommuner.

Jag funderar också på hur ert stöd i detta ser ut, även för er finns det stöd via kommunen, eller vanliga vården, såklart också här. Sedan har vi våra kollegor på Alkohollinjen dit både ni och din far kan ringa (om han vill). Ibland kan det kännas som ett "lättare" steg att ta att vända sig till en helt anonym tjänst; 020844448

Fint att du startat en tråd här, förhoppningsvis får du flera svar och ibland kan en behöva skriva flera gånger innan en tråd får fart.

Igen varmt välkommen!

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag håller med Sisyfos. Arbetsgivaren kan också sätta mer tryck på individen än vad familjen kan göra, eftersom de flesta ju vill behålla jobbet. Arbetsgivare har stort ansvar för rehabilitering enligt lag. Missköter man sig måste de agera.
Jag kontaktade mitt ex' chef och det var så han kom i behandling. Tvångsvård blev det till slut. Men han kom in i systemet i alla fall.

Jag tänker att du ska berätta för kollegorna hur det ligger till. Arbetsgivaren har ett ansvar. Kan han sköta sitt jobb?
Det verkar inte som att han klarar av att sluta på egen hand. Kanske vaknar han ur den här destruktiva perioden och lägger av. Det funkar ju inte att dricka bort ångesten eftersom alkoholen skapar ångest.
Mycket tråkig historia. Jag kommer från beroendesidorna och jag tycker verkligen inte att anhöriga ska skydda och dölja. Det är såklart skönt för den som dricker om det inte kommer ut, om man kan ha det som en hemlighet man delar, men det är inte skönt för anhöriga (som saknar möjlighet att påverka) och absolut inte bra för den som dricker. Hoppas det ordnar sig!

@EsterHanna
Kram. Kämpa på. 🌹🌹

Tre veckor! Snart är du där! 🤗

@Azalea Tack för ditt svar. Betyder så mycket. Har gjort orosanmälningar, samhället tar inte över om individen inte vill själv och insatser kräver nykterhet. Just nu jobbar han på något konstigt jobb. Ringde i går och ville låna min högtryckstvätt. Herregud-efter allt som hänt här, bara maler han på. Reflekterar inte en sekund.
Sa nej. Och nej igen. Och igen... Han blev arg. Hoten låg i luften så sa adjö och la på.
3 veckor kvar till skilsmässan.
4 veckor kvar till han ska till rätten.

Andas in-andas ut- fortsätt....
Kram till er alla.

@Tröttiz
Så var det kört igen med mitt mående pga annans destruktiva leverne.
Vi har ju brutit, men emellanåt blir jag så frustrerad att jag nästan vill skrika. Denna förbannade alkohol. Att prioritera den framför barn. Sån satans kraft.
Får ont i magen hur den trasar sönder de med beroende och dem omkring.
Vårt senaste samtal, planen är att dricka ensam för att dricka då man umgås, ja då kan det gå på tok. Jag är ju omtänksam där och tänker på andra menar han. Dessa resonemang ... hm, det skulle då tas tacksamt emot. Kan förstå tanken liksom men det dricks ju ändå ...
Sköt om er. 🌹

Hej alla kloka,här inne på forumet Är ny här och behöver råd.
Eftersom att min man har åkt dit för skoter rattfylleri (inom normalgraden)har han druckit i flera dagar. Hans kollegor har försökt att nå honom vid flera tillfällen. Och idag ringde en på dörren. Maken öppnade, och de satt och pratade en stund,efter det fick han kraftig ångest och gick och köpte mera dryck. Jag har hotat skrikit och gråtit,helt i onödan...
Till min fråga hur gör jag nu eftersom kollegorna ha börjat att kontakta mig om hans mående?
Han tycker att jag ska göra som han,och inte svara på sms odyl.
Han kör sitt race och jag vill inte längre vara med.
Tänker åka till stugan över dagen, men vill inte sova ensam där,och när jag inte ha någon som jag känner så bra i den här staden blir det svårt.
Jag är förvirrad och förtvivlad över hela situationen.
Råd mottages tacksam

@EsterHanna Men åh så fruktansvärt jobbigt för dig. Både att ha denna oro över att han dyker upp hos dig och grannen.
Det är så sorgligt att se en människa förlora sig så helt i alkoholen tappa allt fotfäste.
Tänker också att det kanske vore bra att orosanmäla så samhället kan ta över och förhoppningsvis bryta detta destruktiva som han håller på med nu.
Det går att ringa helt anonymt och även polisen borde ha gjort anmälningar också.
ßkönt för dig att du snart har blivit klar med skilsmässan så du kan släppa den delen sen åtminstone.
Kram till dig och var rädd om dig🧡Azalea

Jo jag funderar också på hur ni har det och vad som händer. Själv växlar mitt mående mycket och jag har ingen energi att umgås med vänner eller göra något speciellt, bortsett från sorgebearbetningsprogrammet som börjar i april. Tankarna på natten är hemska, men stunderna med min son är jättefina och jag kan idag besöka honom när som helst. Är på ett sjukhus där han får rehabilitering och det är bra engagerad personal, men han har väldigt omfattande skador. Bortsett från att han är halvsidigt förlamad förstår han oftast inte vad man säger till honom och klarar inte att uttrycka sig själv, men är medveten om det och jag upplever att det plågar honom. Dock går det framåt och ingen kan säga hur det kommer att bli framöver. Förutom rehabiliteringen sker även en spontan läkning, men det är svårt, jättesvårt.

Hallå alla, hur har ni det?
Länge sedan någon var inne här. Jag tänker på er.
För oss går det inte alls bra .Känns hopplöst, faktiskt. Hon verkar helt enkelt inte klara av att sluta (helt enkelt låter lite dumt) mer än kortare perioder. Försöker acceptera min maktlöshet.
Hur har det gått för er och era söner, Gros och Dearself? Och för andra som skrivit här?
Varm kram från Ragna

@Li-Lo tack, så intressant!

@Li-Lo Jag vill också tacka för en väldigt bra redogörelse för hur alkohol påverkar vår hjärna, tack!🌷💕

@Li-Lo tack för en väldigt bra beskrivning av vad som händer i hjärnan vid stegrande mängder alkohol i blodet. Det var väldigt intressant och lärorikt att ta del av

@Li-Lo Tack för en så fin redogörelse. Den sammanfattar verkligen mycket på ett bra sätt.

@Li-Lo skrev:"utan det är en förgiftad hjärna som gör oss bänga (ursäkta uttrycket)."

Jag tycker egentligen inte att uttrycket behöver ursäktas då det är väldigt träffande.

Hej på er båda.

Hoppar in för att ge ett perspektiv på hur alkoholen slår. Och varför.

Börjar med att säga att hjärnan inte har något skydd mot alkohol. Den har inte samma förmåga som till exempel levern eller magsäcken att bryta ned själva molekylen. Lite förenklat kan jag beskriva det som att alkoholen, då den når hjärnan stegvis bedövar/förgiftar olika delar samt påverkar en mängd signalsubstanser. En stor oreda uppstår. Det blir felkopplingar.

Något förenklat är förloppet i hjärnan detta, när vi dricker alkohol i växande mängder:

När alkoholen först når hjärnan är det hjärnbarken som påverkas genom att aktiviteten minskar. Det är hjärnbarken som styr vår tidsuppfattning och vår benägenhet att kritiskt granska oss själva. Vi hamnar i en tidsbubbla där framtiden bleknar bort, och gårdagens pinsamheter är glömda. Vi blir mindre självkritiska och vågar mer, blir mer pratsamma och tar risker. Det är denna första konsekvens, bedövning många uppskattar och söker.

Om vi fortsätter att dricka, och får promilletal omkring en promille, når alkoholeffekterna mellanhjärnan, och våra känslor tar över. Alkoholen gör oss nu sentimentala. Vi blir ”flockvarelser” och börjar kanske krama personer i vår omgivning, och berättar saker i förtroende till personer som vi inte känner. Samtidigt är vi självcentrerade och vår empatiska förmåga minskar. Vi blir impulsstyrda och känslor snarare än tankar styr oss. Vi kanske blir flirtiga, bryter förtroenden och löften osv. Gör sådant vi ångrar och kanske känner skuld eller skam för. Vi kan liksom inte "lära" oss att göra annorlunda under rus men vi kan ta ansvar för att inte blir berusade.

Dricker vi ännu mer, och blir ordentlig berusade, når alkoholen den äldsta och minst utvecklade delen av hjärnan, reptilhjärnan, som styr våra reflexer och vårt kamp- och flyktbeteende. Nu är allt svart eller vitt. Vi är grälbenägna och har en lättväckt aggressivitet. Vårt rationella tänkande är inte tillgängligt för oss längre.
En del blir enormt ledsna över saker i sin barndom. Vi förlorar nästan helt vår förmåga att reglera våra känslor. Sätta dem i sammanhang. Många kan förbryllas över sitt beteende och har svårt att få ihop det med den person de är när de inte är påverkade av alkohol. Sedan är det naturligtvis så att den som har nära till våldshandlingar eller aggressivitet som nykter har än svårare att hantera det som påverkad.

Kanske kan den här förklaringen hjälpa till att förklara vad som händer i hjärnan?

Precis som du Åsa är inne på så förstärks det som redan finns. Efter två glas vågar en kanske berätta om något men det kan också vara så efter mer alkohol att det inte ligger ett "verkligt" problem bakom infall eller utfall utan det är en förgiftad hjärna som gör oss bänga (ursäkta uttrycket). Sanningen ligger således INTE i vinet. Alkohol är sinnesförändrande och i takt med antal glas förlorar vi tillgång till det vi behöver för att ta kloka beslut och vara sanna oss själva.

När det kommer till "typ" av alkohol så spelar det principiellt ingen roll, ren sprit eller folköl. Det som gör skillnad är att sprit ofta dricks snabbare. En fyra whiskey kan en svepa rätt snabbt medan samma mängd ren alkohol går långsammare och den blandas ut med annat som i 50 cl folköl, 33 cl starköl eller ett glas vin som alla innehåller mycket mer än alkohol. Något som också spelar roll är hur vi reagerar, en del blir trötta och somnar, andra mår illa osv vilket förhindrar att vi blir för berusade. Vi somnar eller slutar dricka. Andra har inte det inbyggda försvaret vilket gör dem extra sårbara. Det finns mycket mer att säga om detta men jag hoppas att mitt inhopp kan bidra till något.

Läs gärna under fliken Fakta också om du vill!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

@majamaskros tack för att du delar med dig! 🤗

Jag har motsatt erfarenhet, mitt ex blev sorgsen av spriten. Funderade mycket, angstade mer. Men aldrig aggressiv. Tänker att det kan bero på hur man är i grunden och vilka känslor man dövar med spriten? Förr eller senare kommer de ut.

Som topic, funderar en hel del på varför just sprit påverkar mer och tar fram mer aggressivitet?
Två till mig närstående män blir elaka av sprit, den ena blir förvisso det av allt starkare än folköl men ännu värre av sprit.
Hör gärna svar/kommentarer från både anhöriga och ni som varit där själva.