Senaste kommentarerna i forumet

@gros19
Ja, visst kan det vara så. Att vi attraherar det som vi behöver för att utvecklas. Det var väldigt bra formulerat. 🙏
@Azalea
Tack för att du säger det. 🙏
Kramar till er

Hej basim

Ett varmt välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet.

Börjar med att säga att du gör helt rätt som söker stöd. Blir glad att höra tt du har en syster du kan tala med. Du är en av många anhöriga där ute som kämpar och har kämpat länge. Du har provat att försöka påverka din partner att inte dricka men det har inte hjälpt och nu funderar du på vad du vill göra. Vad du kan göra.

Du berättar att du länge försökt hålla problemen inom familjen, det är vanligt att inte vilja visa utåt. Att du nu gör det är ett steg i rätt riktning. Jag undrar lite hur din partner reagerar på det. Här är du anonym men hur blir det om du tillexempel söker hjälp inom kommunen? Antingen gör en anmälan eller om du ansöker om stöd som anhörig. För dig eller för dina barn? Vad händer den dag (om det inte redan hänt) barnen berättar för andra? Barn är ofta tysta i lojalitet för sina föräldrar fast de verkligen behöver få tala om det.

Finns risk för våld?

Många föräldrar vill inte oroa sina barn och låter därför bli att berätta om hur saker ligger till. Vår erfarenhet är däremot att barn kan oroa sig mer om de lämnas till sina egna tankar och fantasier om vad som pågår. Vi brukar uppmuntra till att prata uppriktigt (som du så modigt gör här) med barnen. Kanske gör du redan det. Barn behöver känna att de kan lita på och våga prata med dig som vuxen. Den nyktra föräldern kan säga saker som:

"Pappa har en sjukdom som gör att han dricker för mycket alkohol. Alkohol kan göra att människor beter sig på ett konstigt sätt (t.ex. pratar mer, somnar, blir flamsiga). Det är inte ditt fel!"

Om du bor i Sverige så finns hjälp. Alla kommuner erbjuder stöd till anhöriga. Det är verkligen bra att du vill och kan skriva om det som hänt. Det gör mig ont att du har det så svårt.

Du är inte ensam.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

God morgon 🙏 Oj, vad sorglig historia om mamman och hennes son. Det ger perspektiv om hur man har det själv.
Att ta en dag i taget och känna glädje över små framsteg eller bara över att solen skiner är viktigt. Det är så lätt att fastna i katastroftankarna och då får det inte plats för det som faktiskt kan vara fint.
Jag försöker leva i nuet och inte oroa mig för morgondagen, den kommer och jag kan inte göra något åt det utan ta den dagen som den blir och oftast blir den bra nog.
Min son har ju mycket ångest, Tourette och det har gett mig mycket oro men tänker nu att det lönar sig inte att stressa upp mig över vad som kanske händer utan hellre leva på hoppet att det löser sig nog. Mår bättre av det och har då mer kraft ifall något spårar ur att hjälpa honom.
Jag jobbar inom medicinteknik och främst rullstolar och sängar. Det finns så mycket hjälpmedel och att komma ut i skogen kommer ni fortfarande att kunna göra 🌳🌳 Skogen och naturen läker och hoppas på att nu snart in komma ut till naturen igen.
Stor kram Azalea

Tack Azalea, jo det går framåt vilket är ovant när man är van vid att allt raseras hela tiden, som jag upplevt när han missbrukade. Idag kände jag mig lycklig, tyckte vi hade det fantastiskt bra och så är det när jag tar en dag i sänder och inte låta katastroftankarna styra.

Min son är nu på ett rehabsjukhus där man jobbar med rehabilitering hela dagen. En tavla där jag kan följa vad man gör och vad man ska göra. Idag var det hans arm och man ger botoxsprutor först, med andra ord man kan det här.

Idag var vi för första gången ute där han nu befinner sig, det var vår, sol och alldeles vindstilla. Gick en runda med rullstolen och satt i solen och drack kaffe - så skönt. Tänkte på hur bra vi hade det och kände väldig tacksamhet. Han är på ett ställe där man hjälper honom att återfå rörelseförmågan, man ger honom god och nyttig mat, alla är snälla och gör allt man kan för att han ska må bra. Jag har bil, tid och råd att i stort sätt hälsa på varje dag.

Tänkte på en dokumentär jag sett om en rysk kvinna och hennes sjuttonåriga son som drack en del på helgerna och ofta kom i bråk. En gång gick det så illa att den han slog avled. Sonen dömdes till livstidsfängelse och hamnade i Sibirien. Hans mamma sparade pengar för att kunna hälsa på honom, det var en lång resa. När hon kom till fängelset fick hon se sin son bakom en glasruta och tala med honom i en lur. Sonen försökte övertyga mamman om att han hade det bra, men hon såg något annat bl.a. var alla hans tänder utslagna. När hon gick därifrån sa hon att jag kommer nog aldrig mer att ha råd att besöka min son. Vad ska jag klaga på, vilket land vi lever !

Hans körkort återkallat för rattfylleri . Han var ledsen . Jag sa att det var sista gången han skulle dricka. Men igår han drack igen.

1-0 är bra. Vi tar det. Imorgon är en ny dag. Andas, hitta styrka!

@EsterHanna
Den där karusellen bara fortsätter. 😠Vilket jävla elände denna alkohol.
Kram. Håll ut. 💕
Jag gav vika för mina gränser förra veckan, känns inte bra.

@Åsa M Tack. Blev värre och värre så blockade igen. Det var nära att jag gav efter, nära. Men jag gjorde det INTE!!!
1-0 idag.

Usch vad jobbigt. Känner med dig. Förstår helt och hållet känslan men tycker du gör rätt. Kram!

@Azalea: ja det är verkligen hemskt, var går gränsen ? När har det gått för lång och precis som du känner tänker jag med (man lämnar ingen som är sjuk) hade personen i fråga haft "cancer/invaliditet" etc så hade det varit självklart (till en gräns då, och denna verkar alla fightas med)..

Nu på morgonen kommer sms om att låna 200 kr. Till mat. Jag säger nej. Så svårt. Känner skuld, som att lämna någon att svälta i hjäl när man själv har mat. Förstår med mitt förnuft men det är något annat som tickar in. Nej, nej, nej. Inte-aldrig mer-låna ut pengar. Nej. Måste få in det i skallen.

@Nordäng67 Så starkt att bryta när du kände att det inte var hälsosamt 🙏
Det finns bara vinster av att hoppa över det och då få energi till att göra saker man mår väl av.
Kram Azalea🧡

@Nordäng67 Så starkt att bryta när du kände att det inte var hälsosamt 🙏
Det finns bara vinster av att hoppa över det och då få energi till att göra saker man mår väl av.
Kram Azalea🧡

@gros19 Tänker på dig och hoppas att det går framåt men rehabiliteringen.
Stor kram från Azalea 🧡

Jag flyttade mina gränser under 10 år och det blev bara värre med åren.
Tänkte ofta på att lämna men hade så svårt eftersom det är klassat som en sjukdom och man lämnar inte någon som är sjuk........
Men till slut var jag helt slutkörd och all min energi hade tagit slut.
Det var då och tack vare samtal hos psykolog som jag insåg att jag tappat bort mig själv. Så med det och rädslan för att förlora mina barn som är vuxna gjorde att jag bara en dag kände att jag behövde hitta tillbaka till mig själv och ta hand om mig för att kunna finnas för mina barn. Jag höll på att gå sönder av ilska, sorg, oro och alla andra känslor.
Det var det jag kunde förändra för den beroende kan man aldrig förändra utan den resan måste de själva göra.
Ta hand om dig🧡Azalea

@Självomhändertagande Så underbart🙏 Tänk att du äntligen kan vila och få njuta av stunden. Jag är så glad för din skull. 🙏
Skönt att få rensat ut alla tråkigheter från innan och börja på ditt nya fräscha blad🧡🧡Stor kram Azalea

Jag har förstått och lärt mig så oehört av mitt tidigare medberoende skriver du. Kanske var det t.o.m. nödvändigt för att bli den du är idag? Verkar som ditt liv är som det ska vara när allt är friskt och sunt. Tyvärr är vi många som inte växer upp med möjligheterna till ett sånt liv och kanske behöver vi ibland gå omvägen via medberoende. Inte vet jag men kanske attraherar vi de omständigheter vi behöver för att utvecklas. Du verkar vara på rätt spår självomhändertagande.

@EsterHanna
Tack!! Jag hade gärna läst ett brev från mig själv i framtiden, som berättar om att allt kämpande ger resultat.
Kramar

@Nordäng67 nä jag har inte bearbetat min uppväxt, har hoppat bland olika psykologer och fick reda på depression, ångest och ptsd för typ 2-3 år sen, men har så svårt att prata eller komma ihåg. Allt känns bara inbakat i en enda stor knut så känns svårt att be om hjälp när det enda jag vet är att jag står och stampar och hatar allt och alla runt om mig. Jag är glad att du fått den hjälpen för att ta dig vidare från barndomen, den sätter så jävla djupa sår i en.
Kram till dig med!

@gros19 jag har alltid bara grävt ner saker och aldrig sörjt min barndom eller tagit tag i känslor, vet knappt vad känslor är eller hur dom tar sig i uttryck. Har träffat lite olika psykologer men är så dålig på att prata så står bara och stampar, men ja, jag behöver hjälp att ta mig ifrån barndomen så jag kan få ett riktigt liv!

@Whiskey
Samtidigt får jag väl tänka att jag inte är i relationen mer, något kanske att vara lättad över. Att man inte är där i kaos och destruktivitet. Men tydligen uppstår ändå saker där man rubbar egna gränser ... 🤯Får väl försöka ta nya tag bara. 🙄

@Tröttiz: veka människor måste vara det sists vi är som gång på gång flyttar våra egna gränser och står ut med allt elände och försöker hitta hopp och klara av vardagen och finnas där tid och otid......

Så trött på mig själv. 🤯
Så går man emot sina egna gränser och ger efter.
Jag som trodde att jag hade kraft att hålla dem, att lyssna på mig själv. Känner mig som den mest veka människa i världen som inte klarar av något. Fy fy ...

@Självomhändertagande , så glad jag blir av att läsa ditt inlägg, det där låter bra! Och härligt. Glad för din skull!!
Kramar

@ Åsa M, vad härligt, ett nytt hem... Nya minnen! Jag har nog äntligen kanske börjat att sörja det som inte blev. Saknaden av en fin människa som jag tyckte så mycket om, sorgen över att han inte kommer finnas kvar i mitt liv. I början var jag så lyckorusig av att äntligen kunnat säga stopp, sen gick det över till att inte känna någonting och nu, när jag tar mig lugn och ro får jag sakta tid till en reflektion. Jag får distans och ser med annat perspektiv på kaoset, det är annat än att vara mitt i det. Då slår instinkterna till och jag ville bara bort från det, nu, nu ,nu...!
Jag har inte gråtit en enda tår över denna tragedi till skilsmässa. Bara gått vidare och suddat ut allt som påminner om honom. Det är som han inte finns längre. Som om vårt liv var något som hände för länge sedan, kanske för jag inte känner igen mig själv i det livet.
Ensam. Det är ok. Men åter ensam. Min dotter och jag kommer dock ännu närmare varann, hon är ju ung vuxen snart och så fin och så klok. Vi reflekterar och pratar, åt en god middag tillsammans ute i kväll. Glad för det. Kram till er alla!!