Senaste kommentarerna i forumet

@Whiskey Min man har hållit på exakt så där i 12 år. Jag har "hela tiden" vetat att ngt inte stämmer men han har såklart förnekat. Precis som du beskriver att ngt luktar, svagt sludder, "för" rosig etc etc. Jag har VETAT men ändå inte. Jag har känt mig 98% galen och så väldigt arg och kanske mest lurad/otrygg. För 3 månader sen smällde allt till och jag vet nu att jag haft rätt. Han går nu på antabus och är i behandling. Mina aningar/magkänsla var rätt- lite klen tröst men ändå skönt på ngt sätt. Och det vet ju du också att du har men det går ju inte att "bevisa" om den andra hävdar nej. Du har rätt och hon skäms och vill säkert inte erkänna ens för sig själv och har säkert hittat ngn orsak till att det blev så. Det funkar ju dessutom- vi tvivlar på oss själva. Vi tar oss långsamt framåt och min man är ganska lättad nu när bubblan liksom är spräckt tillslut. Jag har fått en kurs i anhörigstöd via min mans behandling- Ecraft. Kan du kolla om du kan få en sån via vårdcentralen? Den ger tips på hur man kan kommunicera bättre, utan anklagelser.

@EsterHanna
Ja, vilken resa ...
Och för väl att man i stället började fokusera på sig själv hur man vill ha det, vad man behöver och att man börjar se klart på saker.

Jag pratade med mitt ex nyligen, helt otroligt hur mycket alkohol som går ner, jag frågade. Då är det antagligen lite till som druckits ... Hans tolerans är skyhög. Ingen förändring där, men jag tar tag i mitt.
Kram.
🌹

@Tröttiz och Åsa...Allt rullar på, det värsta är nog över hoppas jag. Det som känns mycket märkligt är att vi ff är gifta. 13 april kan jag lämna in papper på fullföljd. 9 månader efter jag begärt skilsmässa.
7 sopsäckar med ölburkar blev det. Och två halva säckar med spritflaskor.
Insikten av detta är att han måste varit så mycket mer påverkad än vad jag förstått. Vilken ångest det måste ha gett honom. Och så konstigt att jag inte märkte mer än jag gjorde...
Åkte till tippen med påsarna, hällde ner i metallåtervinngen, säck efter säck. Kom fram en gubbe som jobbade där och kollar så där som de gör.
"Resterna av min fd alkoholist-make", sa jag. Gubben sa ingenting.
Skämdes inte, var skönt.
Tänker att nu finns det nog kanske inga mer gömmor.
Tröttis, tänk när vi började skriva här, 1,5 år sedan. Vilken resa!! Kommer i håg att i mina första inlägg skrev jag "hur ska jag få honom att erkänna att han druckit" och " kan man vara full utan att ha druckit" osv. Herre jösses, vad man lärt sig. Och vilken process det är.
Kramar till er alla och styrka till er som kämpar. Ni känner rätt. Om ni tvivlar-finns det grund för det.

@gros19: Tack, nej jag var tvungen att sätta gränsen innan att det inte är någon maktkamp för det vinner ingen på allra minst jag!

Det är bara det att när jag börjar tvivla på min egen uppfattning och det vänds emot mig då blir det riktigt jobbigt eftersom det sista jag vill göra är att faktiskt såra henne (vilket med är konstigt, eftersom med tanke på hur hon behandlat mig under det första året borde jag ha oändligt med extraliv) men jag antar att ingen normal funtad människa lever genom att ge tillbaka med samma mynt.

Så jag antar att ända dilemmat här är mina egna känslor och min egen rädsla för att faktiskt ha fel, jag vill verkligen inte komma med falska anklagelser och jag hade aldrig gjort det heller om jag inte varit "tillräckligt" säker enligt mig själv på att jag har rätt men då är vi där nu att jag åter igen tvivlar på mig själv och vad jag lärt mig under årets gång..

Vilken upptäckt! Och vilken chock! Man upphör aldrig att förvånas...

Hej Ni fina vänner. Så tacksam att ni finns. Han är borta just nu, hör ingenting.
I morse gick jag ut i ladan, där jag har verkstad. tvättstuga osv. Vinden , eller katterna, hade rört isoleringen bredvid ett litet gästrum som är byggt uppe vid nock.
Tänkte, vad är det där...? Klättrade upp på en stege och lyfte på isoleringen... Ölburkar. Och flaskor. MASSOR!
Bara skövlade ner, drivor. Ligger säkert runt 300 burkar och ett 50 tal vodkaflaskor... Och mer finns men han inte för jag skulle till jobbet.
Har ju städat, röjt och slängt i denna lada... Och missat denna guldgruva.
Chockad. Över mängden.
Herregud. Inte konstigt att vi aldrig hade några pengar. Och jag som fick jobba extra trots mer än heltid för att kunna betala allt. Och jag som "hade det så bra med denna mannen". Trodde han var för evigt. Aldrig dum. Men ljög som en häst travar. Tydligen.
Där ser man. Noterar. Släpper. Och går vidare. Fortsätter simma.

Whiskey om du säger till din sambo att du uppfattar det som att hon druckit. Självklart kan du ha fel men det är väl inte så troligt. Du kan ju även säga till henne att du är medveten om att du kan ha fel och avsluta diskussionen där. Ingen maktkamp om vem som har rätt eller fel utan du förmedlar bara din upplevelse. Sedan skulle jag vilja rekomendera dig boken "Missbrukaren och jaget" av Craig Nakken. Kanske ska du också uppsöka någon alaningrupp. Där kan du få mycket stöd när du tvivlar. Givetvus läsa och skriva i detta forumet också.

Det är lite detta som är problemet, för jag har nu tagit upp det och hon blev "arg/ledsen/chockad" och sa såklart att jag har helt fel vilket i sin tur får mig att må dåligt (hade dock inte förväntat mig nått annat)...

Tänk om jag faktiskt hade fel? Men sen åter igen tyckte jag att hon var helt förändrad, sluddrade och något luktade i sängen när vi skulle sova (förkyld).

Men såklart förnekar hon allt och säger att jag redan bestämt mig (och kände sig bara extra sprallig just denna dag, men hur skulle det få henne att verka som att hon är i detta tillståndet?), Mitt förstånd säger att det är en helt ologiskt förklaring, men jag kan nöja mig med att aldrig veta sanningen och att hon är den ända som vet detta (för vad jag tror eller inte tror är inte det viktiga här)...

Det är bara så jobbigt när det vänds emot mig som om jag gjort nått fel, hon var trots allt byggt upp två versioner av sig själv helt på egen hand och när den ena personen dyker upp "onykter eller inte" så går varnings signalerna på automatiskt ska jag få skuld och känna mig dum över detta och vara rädd för att ha fel och komma med falska anklagelser som sårar? Och hade jag fel, kan det varit så illa ?

Åh Gros, jag tror att jag kan förstå dig. Nu handlar det ju bara om att leva i nuet för dig, och det är fantastiskt att du verkar orka öva på det och att det ändå, trots allt, är bra just nu.
För oss är allt åt h-ete. Blir bara värre och värre. Jag känner att jag ger upp, vill ge upp, men kan ju ändå inte det såklart.Eller kan jag?
I morse var vi övertygade om att hon var död, att hon låg död hemma. Orkar inte förklara varför just nu men det fanns goda skäl. Vi åkte dit i taxi, jag kände mig stel, kall, overklig. Funderade på hur jag skulle känna, hur det skulle se ut, hur jag skulle reagera. Men - hon var inte död, däremot drängfull. med stora rödvinsmustacher. Massor av halvfulla boxar och flaskor. Missat alla möten med jobb och efterbehandling mm. Hon har på fyllan träffat någon kille som har narkotikaproblem och är småkriminell på olika sätt, för ganska länge sen, han hade tydligen varit där på natten. Tror hon mötte honom utanför Systemet en gång. Han är dömd för en massa stölder, verkar också både sälja och köpa knark. Tror mest tabletter och "rökheroin", osäker på vad det är. Min dotter har ju hittills bara använt alkohol. Hon minns ingenting av natten. Hon minns ingenting av sitt samtal med sin chef i går förmiddag.Det är så mycket hon inte minns, trots att hon kan låta relativt "normal" i samtal när hon är berusad.
Jag har haft mkt samtal med socialtjänsten, som verkar reagera och beredda att agera. Tycker faktiskt att den ansvariga socialsekreteraren är väldigt bra att prata med. Vi får se hur det går nu. Men är alltid beredd på det värsta. Och tyvärr, mina föraningar verkar ofta stämma. Tror inte det är något mystiskt med det, det är väl små signaler man blir känslig för.
Era inlägg ger mig alltid lite mer styrka. Många styrketankar till er också, särskilt till dig Gros19 just nu.

@EsterHanna
Hej, hur går det för dig? 🌹

Jag tycker att du ska ta upp det men på ett lugnt sätt och berätta för henne om dina känslor kring att hon druckit, utan att skuldbelägga henne (då det kan förvärra situationen om hon är på en dålig plats). Sedan ska du inte behöva ta lögner från hennes håll, så du behöver fundera på vad DU kan/vill/orkar i ert förhållande.

Har också undrat över fyllesamtalen. Dagen efter verkar medvetenheten om att samtalen ens ägt rum vara totalt bortblåst. Det är som att prata med en skrattspegel. Inte undra på att man inte kommer nånvart.

Tack självomhändertagande. Det finns magiska ögonblick och jag upplever många sådana nu. Egentligen är det, hur konstigt det kanske låter, väldigt bra just nu. Det är mina katastroftankar om framtiden som plågar mig. Så att leva i nuet är det enda som fungerar. Min son har genomgått sin operation och hans skallben har satts tillbaka. Allt har gått bra och han har inte ont. Nu handlar det om rehabilitering och väntan på att komma till ett sjukhus där man är inneliggande för att få största möjlighet till träning. Så det du skrivit så mycket om självomhändertagande - att leva i nuet övar jag också på och det finns inget annat alternativ om jag ska må bra.

@Sisyfos: tack för ditt svar, men man blir så föebannad vi hade en "mys stund" denna dag och eftersom jag efteråt inte vet hur vida hon bar nykter eller inte under själva "stunden" mår man så fruktansvärt dåligt...

Jag själv har även jag ett rätt dåligt förhållande till alkohol och borde slutat för länge sedan men gjort i omgångar och är nu själv nykter sen snart ett år men aldrig varit "beroende" på det sättet. Kommer troligtvis aldrig börja igen med den erfarenhet jag har idag och är även en stark motståndare till alkohol men skäms rätt mycket över att jag inte kunde se detta när jag själv hamnade i trubbel....

Nu kom vi avsides här, och så när man kommer tillbaka från duschen och sätter sig i soffan ser jag direkt på henne hur nöjd hon är "hon har fått både mig och alkoholen" själv ville jag bara smacka till henne så hon vaknar upp...

Känner mig grundligt lurad och känns även lite som våldtäkt då jag vet och var anledningen till texten ovan att vi har inte gjort det på samma "villkor" och är nog det jag mår mest dåligt över...

Du säger att jag inte ska göra en stor sak av detta men ska jag verkligen behöva ta detta ?

Jag kommer från andra sidan. Jag var en sån som smygdrack. Jag tycker att du ska konstatera att du märkte att hon druckit. Du kanske inte behöver göra nån större sak av det. Kanske berättar hon, kanske ljuger hon. Men om du säger nåt vet hon att du vet. Hon har hållit sig nykter i 4 månader, var det egenvalt? I så fall tänker jag att hon vill vara nykter. Återfall är vanligt och pinsamt, men det går att komma snabbt på banan igen. Så jag tycker att du ska berätta att du märkt. Det är ytterligare en anledning att skärpa sig.

Såg på Lerins "Vägen ut" i kväll.
Som andra avsnitt var ögonen inte torra ... Så många som drabbas, både de med beroende och deras anhöriga. 😔
Kom fram till att jag missat några avsnitt. Ska kolla upp om jag kan få tag på dem på något sätt.

@EsterHanna
Nånting jag ännu inte begriper är dessa fyllesamtal och tankarna kring dem. Även på nyktert huvud är man den jobbiga då man kör med detta, och löjlig. Ok, man är jobbig med löjligt önskemål.
Verkar inte gå in. 🤯
Var det Ingemar Stenmark som sade, "de lönar inte förklar till någon som int begrip" (eller liknande). Försöker tänka så men emellanåt blir jag så jäkla frustrerad. Man har ett önskemål, kontakta mig nykter, hur svårt kan det vara för att sen mjukna och tänka att det hör till missbruket. Går så rysligt mycket upp och ner - ännu ...
Kämpa på, kram.
🌹🌹

@Nora81 : Jag har varit där du är nu. Det går över. Jag klarade inte av att blocka först. Fick då frågan varför? Ja, varför?
I mitt fall var det kontroll. Jag ville ha kontroll på vad han gjorde. Vad som händer? Dör han nu? När jag tagit fram det svaret i mig själv, vilket var jobbigt-så klarade jag att blocka av. Först då fick jag börja processen att läka. När jag fysiskt stängde av kaoset.
Med all respekt nu: Försök om du kan, titta på hur dina beteenden beter sig när han rycker i trådarna. Vad händer om du inte dansar?
Vad gör du i din relation till honom? Vad göder du? Vad göder hans beteende hos dig? Vad utsätter du dig själv för? Varför reagerar du, städar, tänker och oroar dig?
Att säga att man älskar någon är ett enkelt svar på de frågor som du kan ställa till dig själv. Är den här djävulsdansen kärlek mellan två människor?
I mitt fall fick jag hjälpen här inne att börja titta på mig själv, vad hände med mig själv när alkoholisten gjorde kaos och jag (marionetten) direkt svarade...Smärtsamt, så pass att jag bara kunde göra det i små portioner åt gången...
Nu-kan jag säga att den här marionetten är jäkligt stilla...och när jag observerar tankar och beteenden hos mig själv, reagerar jag snällt mot mig själv och puttar i väg dom. Jag lyckas inte alltid - men med träning blir jag bättre.
Min alkoholist blev värre ju mer jag klarade att vända mig i från det. Nu, kan jag se bakåt och inte förstå hur jag har klarat av att åka runt och leta, fixa nya biljetter, startat upp och råddat, försvarat och rättat till för någon som säger jag älskar dig men inte gör ett skit tillbaka!!!
Vad har skapat detta beteende i mig? Du är inte jag, så jag hoppas du förstår att detta är inga råd, detta är frågor jag fick när jag var där du är nu. Jag ger bollen vidare till dig, du kommer ur detta, med honom eller inte det vet bara framtiden. Du har ett liv :) Stor kram!

Usch, det är så jobbigt när det bara fortsätter. Undvik kontakt. Blockera honom. Öppna inte om ganska ringer på dörren. Ge inga öppningar. Du mår inte bra av att ge dem och han mår inte bra av att få dem.
Bara klipp kontakten och vårda dig själv nu.

@Kalatos det är psykisk misshandel. En sån relation ska ingen behöva ha! Tänk på barnens bästa.

@Tröttiz tack, du har rätt.
Jag insåg det igen igår. Det finns inget som stoppar, han klarar inte av det längre. Det har gått för långt. Helt i en annan verklighet som du skriver.
Jag behöver skydda mig själv från detta.
Det är verkligen ett sjunkande skepp.
Ett kaotiskt vansinne bara.

@Nora81
Och karusellen fortsätter ... 😔
Visst vill man någonstans finnas till hands men då du dras med ner bör du kliva av karusellen, ta dig bott från sjunkande skeppet. Bort från kaoset.
Ta hand om dig själv nu. Ni lever i olika verkligheter, hans verklighet är inte din. Man vill göra insats, man är frustrerad, men att hälla ut är inte din uppgift eller ansvar. Kanske ett sätt att försöka kontrollera, men det funkar ju inte.
Var snäll mot dig själv och försök hålla distans.
Kram. 🌹

@EsterHanna tack för dina ord.
Han växlar hela tiden, ena stunden vill han dricka och andra inte.
Så nu svarar jag bara inte.
Det finns hjälp att söka, professionell hjälp.
Det är inte mitt ansvar, jag vet.
Det är lättare att hålla o kontakt.

Poddar är ett bra tips.

Nora... Ha lite medkänsla med dig själv, det är inte lätt detta. Och det kommer kanske bli ännu svårare när du klarar av att släppa, för då kommer ännu mer kaos komma för att få dig indragen.
Du får lyssna på vad han säger, han vill helt enkelt dricka i fred. Om du kan, sluta diskutera. Sluta häll ut och rodda. Om du kan.
Försök fokusera på dig nu.
Skriv här.
Låna böcker om medberoende.
Hör av dig till kommunens anhörigstödjare, det finns i varje kommun och boka tid där.
Lyssna på poddar.
Läs.

Nu måste du fokusera på dig och ditt liv, om du inte vill ha kaos så kliv av karusellen.
Inte lätt men ta ett pyttesteg. Ta hand om dig. Bara dig nu.

Hjälp mig. Jag vet att jag ska hålla noll kontakt men han kom och ringde på.
Jag öppnar till slut och är ledsen och upprörd.
Vill bara att han ska gå, fattar att det inte är något sant av det han säger.
Pratar om hur han älskar mig osv. Och ska börja behandling och har ingen kontakt med den kvinnan.
Jag åker till honom för något känns galet och visst har han börjat supa igen.
Jag stannar och vädjar till att det får vara bra nu med drickat. När jag hällde ut för att han sa det så blir han tokig.
Han är labil och till slut orkar jag bara inte ha tålamod.
Vi bråkar och jag förstår att det är kört, han vill dricka och han bryr sig egentligen inte mer.
Sticker hem efter att ha bråkat och säger att han inte ska blanda sig in i mitt liv mer.
Kvinnan han träffat ringer mig och berättar att han sagt att jag är galen osv.
Hon tycker själv att han är sanslös.
Hela situationen är helt i kaos och så sjukt. Han är i behov av hjälp men verkar inte så intresserad av det.
Varför blandar jag mig in igen?
Jag vet inte längre.
Kaos, bara rent kaos.
Behöver verkligen stöd att hålla mig undan honom nu.
Vill inte bli indragen i mer problem och kaos.
Rena rama vansinnet egentligen.