Senaste kommentarerna i forumet

@Azalea Skickar en stor kram till dig och hoppas att du har en fin helg <3
Så fint med allt stöd av er <3 det ger kraft. Tack!

@Nora81
Den där magkänslan den stämmer alltid utan undantag. Vi har utvecklat superantenner som gör att vi vet innan vi egentligen VET. Problemet är väl att man blivit så osäker på sig själv att man inte litar på instinkten.
Skönt för dig att du kan släppa nu och bara fokusera på dig själv nu🧡Azalea

@Tröttiz ja, allt för att slippa se sig själv.
Flykt,flykt,flykt.
Nu är det över med trötthet, ovisshet,osäkerhet och att vara helt frånkopplad sig själv.
Dags att åter komma till sig själv.
Det är liksom att leva i en ständig verklighetsförvrängning.

@Nora81
Tack. 🌹

Ja, de gör allt för att få som de vill. Manipulation. Och att lägga över mycket på andra.

@Åsa M
Ja. Jag är glad att jag inte är han.
Jag är så innerligt tacksam för att jag ändå träffade honom och gjorde vad jag gjorde, jag fick verkligen verkligheten i ansiktet.
Har varit i en chockfas senaste dygnet men inser att det var en mening med detta.
Det var för att frigöra mig från honom.
Känner ingen skuld, inget dåligt samvete och han kan verkligen inte dupera mig längre genom skuldkänslor, offermentalitet osv.
Jag är fri. Fri från allt han lagt på mig av ansvar för sina egna problem.
Har fått höra att jag överreagerar, har tillitsproblem, är svartsjuk osv osv.
Så skönt att han blev tagen på bar gärning, han kan inte manipulera mig mer.
När jag egentligen bara reagerat helt naturligt på ett skitstövelbeteende.
Får tilliten tillbaka till mig själv igen, min magkänsla har stämt.
Det är det värsta med lögnerna att man liksom till slut blir osäker på sig själv, börjar ifrågasätta sig själv.
Smärtsamt lättad och tacksam för att få sanningen till slut. Äntligen är jag fri.

Gros 19, tänker också på dig...
Förstår din stora sorg, livet kan vara så otroligt grymt. Det är svårt att finna ord. Många av oss här befinner oss i en mardröm, men din mardröm har blivit ännu värre, ännu mer verklig. Är själv i en djup grop just nu och har inte orkat skriva/läsa på ett tag. Men du ska veta att jag verkligen tänker på dig, på riktigt. Hoppas som Darself att du får träffa din son snart - kanske har du redan gjort det? Varmaste tankar till dig. Vill inte skriva något hurtigt som "under sker" och så vidare, som du nämner. Men önskar dig all styrka. Och bra att du söker dig till samtal som kan ge dig något. Kramar från Ragna

Fy, vilka lögner! Att de bara kan med att ljuga så mycket, både för sig själva och andra.

@jojo30 du är inte ensam.
Vi är många som upplever eller har upplevt detsamma. Vi finns här för varandra❤.
Allt det där med att tillslut tvivla på sig själv, känna skuld och tycka att man kanske överdriver är den aktiva missbrukarens förnekelse.
Hoppas du får en lugn och fin helg fast det är svårt i kaoset.
❤

@Tröttiz tack snälla ❤
Detsamma fina du ❤

@Nora81
Ta hand om dig. 💕

Hade verkligen ställt mig in på 0 kontakt.
Gick till slut med på att hjälpa med en sak. Alla möjliga kärleksförklaringar, vilja ha barn och så vidare. Lovordade sin rehabilitering.
Herregud vad han blev avslöjad.
Han har ägnat sig åt sitt missbruk och har visst hunnit skaffa en annan.
Han satt och ljög om att denna andra var kär i honom och typ förföljde honom.
Det visade sig vara på ett helt annat sätt.
Ännu en bekräftelse på att 0 kontakt är nödvändig.
Så tacksam ändå för att jag får bekräftat känslan jag har med lögner och duperande. Det gör det lättare att ta hand om sig själv, släppa skuldkänslor och inse att jag bara tar skada av människan.

Ha en fin helg ni med @Tröttiz och @Azalea!

@Azalea
Jag brottas också med det jag inte gjorde ... Sen kan ju andra ha åsikter om det, men då gärna att de gått "1 mil i mina skor" eller hur heter det. Andra kan ju inte till fullo veta och förstå hurdant kaos man levt i.

Tack Azalea. Fått mera att tänka på för fått corona. Det ena avlöser det andra tydligen. 🤯

Ha en fin helg du med. 💕

När jag läser vad ni skriver, rinner tårarna för man blir så tacksam att någon tar sig tid att svara. Någon som är i samma typ av situation förstår så mycket som människor utanför inte förstår, därför känns det så fint. Tack för det! <3

Kan det vara så att jag lurar mig själv att min situation inte är så farlig, eftersom det inte händer ofta? Som att man stöter bort att det är ett stort problem när man jämför med andra som har det på ett sätt varje dag? Jag vet ju att sjukdomen inte fungerar så, bara för att det inte sker varje dag så betyder det inte att det inte är ett problem när det väl ballar ur. Man pratar och pratar om det och att det ska ske förändring, men sen när det sker igen så är det ju löften som bryts. Tänker bara om det är därför man "står ut" längre? För att man får chansen att komma upp till ytan igen (som det känns iaf). Saken är ju den att det blir svårare och svårare och det är ju därför jag skriver här. Man har kämpat på, blundat för vissa saker och tänker att vi får köra på så här.. Men så händer något som gör att man verkligen ifrågasätter livet man lever. Han kan inte se att vi skulle lämna varandra, fast han vet att jag sagt att jag inte orkar mer till och från. Så man är liksom rädd för att ge honom en chock, men som någon skrev i en annan tråd. De har ju sårat gång på gång, varför är vi så rädda för att göra detsamma, varför är man inte arg och förbannad och känner de känslorna istället? Men det är ju den fina personen och minnena man inte vill lämna. Man tar liksom på sig deras mående och sitt eget - det är tungt att bära till slut.

I veckan hade jag samtal med samtalsterapeut. Jag vet inte vad jag tycker. Det känns jobbigt att prata med någon om hur jag har det, jobbigt att höra mig berätta om min hopplösa situation. Jag vet inte heller hur hon ska hjälpa mig, vad jag vill att hon ska säga. Jag vet att det bara är jag som kan förändra situationen, men det sitter så långt inne hos mig. Jag gör vad som helst för att undvika att ta tag i det, för detta är vad jag har och vet. Det är inte mycket till liv, men alternativet känns som en jordbävning.
Hur ska jag kunna fatta beslutet att lämna honom? Så fort jag försöker tänka tanken fullt ut knyter det sig i magen, samtidigt som jag vill slänga något hårt i väggen när jag kommer hem och ser att han sitter i soffan och stirrar på tvn. Jag skjuter upp, flyttar gränser. Väntar en vecka till….

@Tröttiz Ja vi gör allt vi kan under de förutsättningar som vi är i just då.
Dåliga eller bra beslut , det vet man inte just då.
Jag brottas jättemycket med ångest över vad jag gjorde men även över det jag inte gjorde nu efteråt.
Försöker hela tiden att tänka på att just då var det rätt.
Fast som du säger, tittar man i backspegeln så var det makalöst galet en del vilket inte gick att se själv då.

Hoppas din helg blir fin🧡Azalea

@Azalea
Ja, det där du säger att vi borde gjort ett eller annat ... Jag har hört på omvägar att jag borde ha agerat på annat sätt i olika situationer då andra var med. Men som du säger så är det kanske så att mitt omdöme grumlats, att just då såg jag inte klart. Med facit i hand och att se allt från ovanperspektiv inser jag NU det galna i mitt agerande. Men, då gjorde jag ju så gott jag kunde men det tänker inte alla på ...

Hej allihop❤
Medberoende är en så svår nöt att knäcka. Men det är väl för att vi bygger upp de under så lång tid, ofta flera år så då är det ju tyvärr inget man bara kan säga tack och hejdå till med en gång. Jag tycker och så att det var fint sagt om empati. Det är ju det vi har försökt att ge under hela tiden med hela hjärtat.
Det tråkiga är tycker jag att det finns så lite förståelse inför hur vi agerar genom hela processen. Det är så lätt för andra att " tycka " om vad vi gör eller har gjort men vårt omdöme har ju grumlats eftersom alla våra gränser har flyttats under en lång tid.
Hade önskat att Det funnits mer stöttning för alla de anhöriga av olika former som finns runt en beroende.
Läste någonstans att runt en beroende finns 5 anhöriga som påverkas och det blir ju en ofantligt massa människor som faktiskt mår dåligt.
Fram för mer öppenhet så att skammen och skulden kunde lättad lite för oss vid sidan om.
Jag är så glad för er skull att ni tagit beslut att sätta er själva i första rummet 🧡Azalea

@Tröttiz håller med dig till fullo.
❤

@EsterHanna @Nora81
Ja, detta med gränser. Vad man går med på. Försöker tänka att jag var så inne i det och inte såg. Tur att man vaknar till. I allt elände är det ändå betydelsefullt att det finns människor som förstår. 🌹

@Nora81 Håller med, gråzooner med många nyanser. Jag kan, idag inte förstå hur jag kunde gå med på vissa saker, ens gränser flyttas verkligen. Men ändå kan jag se mig själv med förlåtande ögon, stackars, stackars mig som levde i det där kaoset. Tacksam att jag hade kraft att förflytta mig ut från det och säga stop med stor kraft. Blir arg på mannen som gjort så mot mig och tänker ofta på att det var inte mitt fel. Jag gjorde så gott jag kunde i den situationen jag var i just då. Men den resan har tagit över ett år. Allt har sin tid. Kramar

@jojo30 så himla svårt och inte alls lätt att sätta gränser.
Det är så himla svajigt hela tiden att man inte vet vad man ska förhålla sig till.
Jag och säkert fler här känner väl igen mig I att man låtit sina gränser passeras för längesedan. Det är en sjukdom som är djävulsk lurig och lika djävulsk att leva vid sidan av för oss anhöriga.
Jag kan bara säga att jag känner med dig och du är inte ensam. Det är jättelätt att tänka vad man bör göra rent logiskt men känslorna säger annat.
Försök att stiga ur hans värld och in i din egna för att höra dina egna känslor och tankar.
Kram

@EsterHanna
Lite svårt ibland att verkligen definiera medberoende, finns liksom gråzoner Tycker jag.
Stor kram tillbaka

Usch vilken jobbig situation du är i nu ❤ Jag tänkte såhär i min början av att fatta ett beslut hur jag skulle göra. Fick tipset härifrån och det var så vilsamt, jag funderade över hur jag ville leva, hur mitt liv och hem skulle vara utan denna oro för kaoset och stressen med att leva med en beroendesjuk. Jag fick kraft i dom drömmarna, kraft att förändra min situation. Sen kom tipset att pausa relationen, att leva som särbos under en period, tills insikter trillat ner hos mannen. För att leva i den där gröten du gör nu, kommer nog bara dränera dig på energi.. Så börja drömma om nåt gott, gör bra saker för dig själv, träffa vänner. Även om det känns jättejobbigt och trist att försöka hitta på saker för dig själv, så kommer det stärka dig. Och jag pratade med mina vänner om det som hände i hemmet, det är också bra för då hör man själv och man får ofta så kloka fina råd och stöd av sin nära. Och fortsätt skriva, så skönt att kunna gå tillbaka och se, hur var det då. Kram på dig ❤

Nora81, så långt du har kommit på din resa!
Backen. jag reagerade också på det hon sa, att medberoende och empati är hårfin. Kändes bra på något sätt, empati vill vi ju alla visa, jag råkade bara tippa över lite åt ena hållet på något sätt... Empati utan att gå in i det, Personlig men inte privat. Professionell. Funkar ju inte i ett förhållande och det är ju där medberoende uppstår.
Tänker jag. Tror jag. :)
Kram till Er!

@Självomhändertagande : Paus är ett bra ledord lite då och då. Jag lägger golv. Bygger om och ändrar. Boar in mig i mitt eget igen. River ut och slänger det som inte är jag. Hade min mans arbetsgivare här i ett ärende. De sa inte ett ljud, av respekt för mig. Har känt dom i 20 år. De var som förut, korrekta och vänliga. Kändes så skönt. När de kom tillbaka fråga jag, inte av att behovet av att veta fanns utan mer av någon sorts omtanke om dom. Han har inget jobb där mer. Full på jobbet. När hennes man skulle hämta nycklar så ringde de honom, inget svar så han åkte dit. Han låg halvt medvetslös i soffan, spritflaskor i hela huset. Han märkte inte ens att han var där.
Hon la ingen värdering på mig, hon sa: Vi försökte hjälpa honom och ge honom jobb men det funkar inte.

Har känt att det var sista spiken i kistan på något sätt.
Mitt hem är som det var före han kom in. Inte ett enda spår kvar. Som han aldrig bott här, som en främling. Han finns inte längre... Så märkligt.
Jag tittade på ett foto från vårt bröllop och känner absolut ingenting.
Jag har inte heller Instagram eller facebook, har inget behov alls av det.
Stor kram på dig-hoppas jag "springer på er alla" i verkliga livet någon gång!
Stor kram!