Senaste kommentarerna i forumet

Nej, en missbrukare kan inte må bra. En missbrukar flyr från något och använder sig av droger, alkohol eller annat för att just fly. En missbrukare mår "bra" under intaget av det som missbrukas.

Jag känner igen de elaka orden. Och jag är glad att jag inte har barn med mitt ex. Jag såg hans missbruk och ändå tog det mig flera år att få honom att flytta, då han manipulerade mig.

Ta dig därifrån! Ta hjälp av socialtjänsten. Och prata med en läkare att få samtal med en kurator och psykolog för att få stöd under din process. Eller prata med en präst. Finns det en anhörig som stöttar dig?

Vissa anhöriga stöttar inte, de uttrycker sin oro. Då är de inte rätt personer att prata med under tiden, om man vill ta sig vidare! Då kan vården vara bättre. Och förhoppningsvis soc. Jag vet inte hur de arbetar, men de finns till för att hjälpa.

Ta hand om dig!

Min tur eller otur att inte kunna sova. Alla oklarheter om var han ska ta vägen som färdigvårdad. Ibland säger kommunen, som är ansvarig när han skrivs ut det ena förslaget och ibland ett annat, vilket man även förmedlar till personalen på avdelningen. Ena stället accepterar jag inte för det motsvarar inte hans behov och han skulle utsättas för stor fara där och på det andra stället finns inga lediga platser. Som jag ser det återstår det första, som inte ser till hans behov om som är mycket farligt. Tröttnade på detta så sjag skrev tillbsocialnämndenss ordförande det brukar ha effekt och jag tror man går direkt ansvariga
Chefer.

Verksamhetsscefen för psykiatrin har hört asig angående anmälan efter som min son skickades hem med alla syntom,, inte minst denna förfärliga huvdvärk sammans med mycket svära smärtor i hjärtat

Rrk

@Åsa M Tack, du nämner min dotter och ja, jag gör som du säger-fokuserar på henne, mig och oss. Vi har det lugnt och skönt i vårt lilla stenhus, tack för det. Jag tror som du skriver att han inte är där ännu, för tvång krävs nog mer. Tack för fina ord!

@Självomhändertagande -precis, just så!!! Jag behöver andrum och distans från det kaos han har skapat och fortfarande skapar. Han är en otroligt snäll person som gör otroligt elaka saker i missbrukets tecken men också har ett beteende som jag verkligen förundras över.
Så totalt oförmögen att stå på egna ben, ingen livsglädje och noll framåtanda. Inte över sitt barn, sitt liv med oss, vårt liv, mig...ingenting är värt någonting.
Jag tänker fortsätta ta avstånd, han klarar inte av en vänskap nu, och det gör inte jag heller. Jag vill inte ta hand om en vuxen man längre. Och gå under själv.
Jag behöver distans, egentid, återhämtning och läkande igen. Jag har gjort nog, jag har försökt ALLT-inget av det hjälpte. Jag backar-och jobbar på det dåliga samvetet.

@Ullabulla , tack för dina ord. Jag har gjort orosanmälan, 2 gånger. Jag har ringt polis ang oro för liv när han skrivit adjö-meddelanden förr. Jag har gett honom alla nummer till hjälp på kommunen, soc, alkoholterapeut, missbruksenheten, stödgrupper. Han har varit på avgiftning och behandling-jag jobbade dubbelt för att han skulle kunna vara där i 4 månader- jag känner att jag kan inte hjälpa honom mer. Jag hoppas han döms till vård/övervakare/nykterhetskoll eller vad de nu kan ge ist för fängelse.
Vågar inte ge det där halmstrået om vänskap för jag...vill inte. Jag är så sjukt trött på och av honom. Jag vill bara gå vidare och leva mitt liv.
Han har hört av sig i alla fall, nej-han ville inte prata om meddelandena om att ta sitt liv mitt i natten. Blev så galet arg. Egoistiskt! Stor kram till dig UllaBulla!

Hej io181023 och varmt välkommen hit!

Du berättar om din sambos alkoholvanor. Du lade märke till sedan start av er relation att han dricker på ett sätt som inte blir bra för honom på olika sätt. Du har flera gånger, om jag förstår rätt, genom åren tagit upp detta med honom och till viss del har det gett effekt, han slutade att köpa hem bag-in box och sänkte tempot exempelvis.
Saker ändrades för ett år sedan då du själv kraschade som du skriver, du har tagit hjälp och börjar må bättre samtidigt funderar du på om han skulle behöva göra det samma för de problem han har, ta hjälp utifrån då du ser att han tar hand om jobbiga känslor med alkoholen.

På senaste dök en situation upp där du ertappade honom med att dricka då du inte var hemma som i sin tur ledde till att han nu erkänt att han ljugit och gömt en längre tid och att problemet är större än du befarat. Du funderar på hur du ska agera och om det du gjort såhär långt var bra.

Du är långt ifrån ensam om detta, den som dricker känner troligt skam och skuld inför sina nära, och sig själv kring drickandet, ljugandet och gömmandet. Det är ofta en vanlig del av problematiken. Att erkänna eller liknande är kanske inte det viktigaste utan att en vilja om en förändring finns och att ta steg mot den.

Det finns inga rätt och fel, du har rätt att känna och uttrycka och det är inte en lätt situation. Det låter som han nu sagt mer än han gjort tidigare och är beredd att söka hjälp, tilliten mellan er är bruten och kan ta tid att bygga upp.
Många gånger tar det tid men det går och kanske att ni behöver båda gå i era egna processer parallellt, om du vill om han tar hjälp kanske det kan vara hjälpsamt att få följa med på ex ett samtal, få stöd i att diskutera kring hur ni ska prata om det framåt, som en idé. Kanske kan det hjälpa dig att en tid få släppa det, och som du skriver slippa ta ansvar. Du kan få jobba med att släppa kontrollen och ansvaret även om det är svårt och att han behöver ta det, och på sikt ser du / ni hur det blir.

Nu vart detta väldigt långt, hoppas du får flera svar här inne och att mycket du läser blir hjälpsamt. Skriv gärna mer och flera gånger, ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart.

Om du vill kanske ett samtal till Alkohollinjen för dig kan vara hjälpsamt, 020 84 44 48. Vet inte alls om det är aktuellt men om det skulle kännas skönt att muntligen sätta ord på det också.

Hoppas du har stöd omkring dig och kan prata om det med nära och igen, välkommen hit!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej AnnaLinneaU och varmt välkommen till Forum för anhöriga!

Du beskriver en mycket tuff situation, för både dig och din mor, kanske även din far. Du är oroad över din mor och misstänker att hon har en djup depression, plus alkoholproblem och har sökt hjälp tidigare för sina problem. Det låter som många saker för din mor på en gång och det låter inte konstigt att det kan kännas hopplöst för henne. Som du skriver kan hon behöva hjälp, samtidigt behöver hon vilja ta emot den.

Vet inte om du kan tipsa om oss och kanske Alkohollinjen 020-84 44 48 som ändå är anonymt, som ett steg. Att hon vet att du finns där, ni finns där betyder mycket för henne samtidigt behöver hon ta steg att ta emot hjälpen.

Hur ser ditt stöd ut, hur mår du i allt detta? Oavsett vad din mor väljer att göra funderar jag på hur du mår, många gånger mår den som är bredvid lika dåligt på ett annat sätt och kan behöva ta hand om sig själv, kanske få stöd professionellt eller av vänner.

Modigt och klokt att du startade en tråd här och sträckte ut en hand, på det sättet kan vi härifrån ge stöd på det sätt som går över nätet. Skriv gärna mer och berätta hur du har det och hur det går, om du vill. Ibland kan det ta lite tid innan en tråd får fart.

Hoppas du finner mycket som kan bli hjälpsamt här inne och får flera svar som du kan ta stöd i.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholjhälpen & Anhörigstödet

Jag tror det är en skyddsmekanism. Han projicerar sitt dåliga mående på dig. Självklart är det inte ditt fel att han dricker. Däremot är det så att det är hans fel att han inte tar hjälp. Alkoholism är en behandlingsbar sjukdom men om han inte ens vill ta behandling är det ju omöjligt.

Många kramar till dig, skickar styrka. Man kan inte göra annat än att uppmärksamma på att de behöver hjälp. Men man kan inte tvinga dem. Mitt ex blev tvångsinlagd till slut men som jag förstår är tröskeln för det ganska hög. Fokusera på dig och dottern. Kram ♡

Min bild är att det är det vanligaste. Att inte ha sjukdomsinsikt. Det hade inte mitt ex heller, trots att han kunde dricka 9 glas vin på en dag och regelbundet ballade ur. Hade ångest, minnesluckor, misskötte jobbet.
Han fattade inte alls hur sjuk han var. Det var bara "stök i huvudet". Sen blev han tvångsinlagd.
Håll ut och fokusera på dig. Dras inte in i det där helvetet. Många kramar ♡

@Tröttiz
Tack för att du delar orden från en nykter alkoholist.
"ni 'normala' kan inte förstå hur en beroende funkar ... försök förstå er på er själva i stället och låt er inte dras med ner i annans beroende".
Det är bra ord. Och det är enklare att ta till sig de orden när man har fått distans tror jag. Jag behövde den där distansen. För att se klart och inse att det viktigaste handlar om att ta hand om sig själv. Distansen. När ska man få den om man är mitt uppe i kaoset, misären och medberoendet.

Man behöver distansen. Och det är ingen som serverar ett lugn till en.

Man behöver på egen hand ordna så att man får uppleva en distans.

Man behöver få sitt andrum, för att orka se klarare.

Och för att förstå att man behöver ta hand om sig själv. Och rädda sig själv. Från en potentiell undergång.
Nu låter jag kanske dramatisk, men mitt liv med mitt ex var en ren misär.

Och jag är så tacksam varje dag, för att jag orkade överleva. Mest är jag tacksam för att han ville flytta själv.

Han tycker inte själv att han har alkoholproblem vilket är det största problemet. Just nu har jag världens ångest över att jag ska berätta om flytten, det känns som att det är jag som kommer att förstöra allting samtidigt som jag vet att han kommer att supa igen och igen, vad han än ”lovar” så länge han inte söker professionell hjälp.

@Ledsen73 Tack för din förståelse och att du tar dig tid att läsa och förstå. Känner en viss oro för jul och nyårshelger, men vet också att jag inte är ensam om det. Men ändå. Jag är väldigt glad att jag äntligen vågat börja skriva här, det känns bra. Var sak har sin tid på något sätt. Kram.

Jag känner med er.
Jag klarade inte att bryta helt.
Kan du ge honom ett halmstrå att en vänskap kan fungera OM han väljer att bli nykter.
Som du skriver så är han så sjuk just nu.
Kan du göra en orosanmälan?
Beskriva läget.
Då har soc en skyldighet att kolla upp honom och ev besluta om tvångsvård.
Då är det vården/samhället som får träda in och du får kliva tillbaka med bättre samvete.

Godmorgon, sitter med nya tankar, nya insikter-beredd att jobba med nästa trappsteg. Jag har blockat hans nummer sedan ett par veckor-det får stanna så. Han är nog så pass dålig just nu att han knappt jagar mig längre. Ett kort självmordsmeddelande på Messenger mitt i natten och jag tänkte att hör han av sig efter detta så är det tid att blocka där med- strypa all kontakt. För så här kan jag inte ha det längre. Vi är ff gifta, han är skriven här och endast tiden kan lösa det. Det tog 18 timmar.
Jag hade kunnat bara glömma och gå vidare men det skär i hjärtat att lämna en människa i rännstenen till en död. Jag VET att jag inte kan göra något, jag vet att det är han som måste plocka upp sig själv. Det kommer aldrig hända. Han har levt och andats genom mig. Jag känner den bördan nu, den måste lätta.
Han får tydligen inte fängelse för sitt grova rattfylleri, synd-verkligen synd. Det hade han mått bra av.

Min sambo erkänner ibland att han har ett beroende! Men han säger att han mår bra i det! Han vill inte ta hjälp! Han säger att han dricker för att från mig! Han har blivit fruktansvärt elak sedan jag sa att jag måste ta sonen och flytta härifrån, han får inte växa upp i en miljö med en pappa som super sig redlös varje helg! Han har alltid druckit mycket men lovade att ta tag i det när vi planerar barn! Det eskalerade istället och sonen är nu åtta månader och han har inte varit nykter en ända helg sedan han kom! Han säger att jag manipulerat honom att skaffa barn och han aldrig velat vara tillsammans med mig (snart i fyra år) jag letar efter lägenhet sedan sex månader nu men det är omöjligt att få någon! Jag är så fruktansvärt ledsen och känner mig så oerhört dum! Men varför tar man inte hjälp istället för att vara elak och försumma sin son? Kan han verkligen må bra i missbruket som han säger?

Jag förstår hur den påverkar dig. Jag vet hur det kokar inom dig och du försöker förklara hur det känns och möts av oförståelse. Tillslut vet du inte vad du har sagt eller tycker och tänker. Känslan att bli bortvald, skriver du, och den känslan är stark och ledsam. Man vill att de ska vakna ur dimman och vara som de var innan…kram till dig @missol

Du kan kanske inte få honom att lyssna. Skammen är stor och suget är större. Jag tycker du gör helt rätt som tänker på hur du vill leva. Det är tufft att leva med en alkoholist och du måste fokusera på att du ska må bra, inte bara att han inte ska gå under. Många kramar till dig.

@Lunkentuss Jag läser en även de bra orden som kommer från gros19. Jag vill också berätta att jag själv flydde med alkohol under en kort och intensiv tid i mitt liv. Jag var med om ett trauma under en tid som jag stod på medicin. Då hade jag inte den bästa kontrollen, vilket man inte alltid har i livet. Det här är 15 år sedan. Och jag valde att ta kontroll, då jag förstod att alkoholen kunde bli min död. Jag hade hjälp av psykiatrin under ett par år och behöver inte det stödet idag. Om hon säger att det löser sig, så är det för att hon tror det. Hon kanske har någon som hjälper henne med samtal och hon ser en väg ut. Hoppas för din och hennes skull att det faktiskt löser sig. Det kan vara bra att prata om hur tänker du, vad ska du göra, vad är din plan. Och att du också har en plan för dig, så att du mår bra.

Jo det finns nätter då det är svårt, omöjligt att somna och då kommer alla hemska katastroftankar. Inget som avleder. Har också fått sömntabletter och vill inte heller använda det om det går att undvika. Något som känns bättre är att använda melantonin ett sömnhormon, inte beroendeframkallande och man kan ta det vid behov.

Som Dearself skriver ofta är det som vi är mest rädda för kanske lösningen på problemet. Ibland, definitivt inte alltid, tänker jag på om det finns en osynlig makt som styr, som har ett syfte vi inte begriper och så lägger vi oss i och förstör det hela. En av alla tankar jag har. Sedan kan jag också att den här makten om han finns är en elak djävel.

Annars är det nästa fråga, kampen om vad min son ska bo, få för hjälp osv. Erbjuden ett katastrofalt förslag dvs att han ska bo på ett stödboende för aktiva missbrukare som gärna delar med sig. Självklart ska kommunens alla resurser vara tillgängliga men det är inget alternativ punkt. Annars mår han bra, är delaktig och vaken och gör framsteg enligt personalen. Fortfarande besöksförbud så jag kan ju inte själv uppleva det. Allt har ett slut viktigt att tänka på tycker jag.

Jag har fixat lägenhet men det vet han inte om. Försökte prata med honom om hans drickande idag, men han bara viftade bort det som att det inte var några problem att dricka mindre. Sen babblade han på om jobb och politik som vanligt som om inget hade hänt, tror inte han bryr sig om hur hans leverne påverkar mig

Så bra du hittat hit. Du säger att du befinner dig vid ett vägskäl och vet inte hur du ska hantera situationen med din dotter. Snäll eller sträng eller både och? Att sätta gränser t.ex. är också att vara snäll. Du har fått rådet att inte ge din dotter pengar och det är viktigt att inte underlätta ett missbruk. Mitt råd till dig att gör det du mår bäst av eller snarare det du mår minst dåligt av. Sitt barns missbruk är något av det mest smärtsamma man kan uppleva.

Vad det gäller konstiga ljud och ryckningar tänker jag på ep-anfall. Är hon kontaktbar när det är så. Vanligen kommer ep-anfallen när man slutar dricka men det kan säkert även komma när man har alkohol i blodet.

Det verkar vara ett omfattande missbruk din dotter har och jag blir lite fundersam vad det gäller sambon. Reagerar inte han eller är det så att även han har missbruksproblem. Det finns också en person som besöker din dotter dagligenoch vilken funktion har den personen. Rimligtvis borde det i alla fall vara att motivera din dotter att ta emot hjälp för sitt missbruk. Att din dotter inte vill ta emot den hjälp som erbjuds pga att hon bara kan sova hemma låter i mina öron som om hon inte är fullt ut motiverad att bli nykter. Ofta, för att inte säga alltid, behövs det någon form av sömnmedel när man ska avgiftas.

Svår situation som förälder och det finns en föräldrartråd här i forumet. Där kan du nog känna igen dig och få en del råd. Du kan ju även besöka alanon (leta på nätet) eller få någon samtalskontakt på t.ex. vårdcentralen. Socialen brukar även kunna erbjuda anhöriggrupper. Ta hand om dig det brukar vi anhöriga vara dåliga på.

@Självomhändertagande Tack för råden. <3 Skönt att du känner att det ljusnar. Man känner ju sig så maktlös. Inatt fick hon ett anfall, och hennes sambo ville köra henne till psyket, men dom tar inte emot någon om de är fulla. Nu på morgonen vägrade hon åka in. Vad gör man? Hon säger hela tiden det löser sig...

@Lunkentuss Hej, så bra att du har hittat hit och skriver här. Ja, var ska man börja. Eller när ska man sluta. Hur vill du göra? Jag blir glad att höra att hon har kontakt med socialen. Det betyder att hon är under radarn. De kan hjälpa henne. Du ska nog inte ge henne pengar till "mat" då de troligtvis går till alkohol. Bättre att ge henne en matkasse om hon behöver mat. Och idag går det oftast lätt att beställa mat hem, beroende på hur hon bor. Jag har erfarenhet att mitt ex fick pengar till mat av sin far och då gick alla pengarna till alkohol. Han fick inte dricka hos mig längre och då började han gå ut och dricka. Det tog mig lång tid att få honom att flytta och idag har jag ett liv igen. Mitt eget liv. Som jag tog tag i själv och det var så tungt. Svårt att få stöd och hjälp i vårt samhälle, även om det finns rum för samtal, liksom detta underbara forum. Fortsätt läs och skriv! Jag insåg att jag var tvungen att styra upp mitt liv, för att ha ett liv. Så jag började ta hand om mig själv. Och idag känner jag hopp, om allt. Så fråga dig, hur ska du ta hand om dig och fastna inte i din dotters problematik. Den är hon ansvarig för. Och om hon vill bli frisk då behöver hon åka på avgiftning. Hon behöver förstås få hjälp med orsaken till att varför hon dricker och för att få det, så behöver hon bli nykter. Det ligger på henne. Och jag hoppas att socialen hjälper till, så att hon kommer dit.

Jag är nyvaken. Min sambo är alkoholist. Han super varannan dag. Allt är påväg att dö. Jag älskar honom men jag vill inte ha det såhär