Senaste kommentarerna i forumet

@Sviken 💕
Du har testat det mesta skriver du, har det funkat? Nej. Du skriver i din sista mening: " jag vet att han måste vilja själv och dit har vi aldrig kommit".
Ja ... Att sluta dricka måste komma från den dom dricker. Kärlek övervinner mycket men inte allt.
Fundera på hur du vill leva och vad du mår bra av. Och vad du än gör, ställ ultimatum du kan hålla. Skriv gärna och berätta hur det går. 🌷

@Backen123 @EsterHanna, Tack! Nu är jag mer stabil igen. Hade en riktig svacka i helgen men nu har jag fått mer energi. Som ni säger, det blir bättre. Är bara så mycket sorg, ilska och besvikelse som ska ut. Försöker fokusera på mitt nya boende och mig själv och dottern. Inget jag gör hjälper min man mer än att jag "visar hur man mår bra". Att det går att fixa även de tyngsta känslorna och komma upp igen. Det är jäkligt tufft men det går!

Igår fick vi äntligen reda på vad som har hänt. Usch, vilket hemsk obduktionsrapport att gå igenom.. men samtidigt skönt att få bekräftelse på det man har misstänkt (och lite mer därtill).

Dödsorsak: Komplikation av kronisk och akut hjärtmuskelinflammation med långvarigt alkoholmissbruk av bidragande faktor pga nedsatt allmäntillstånd. Han hade fullt utvecklad skrumplever, lungemfysem med kraftiga kolpigment (han var svetsare), hjärtsvikt och början på en pajad bukspottkörtel.

Jag är så himla ledsen. Det är så tungt. Det han dog av kunde ha undvikas om han bara gick till doktorn, men de andra fynden hade betytt en plågsam död framöver. Jag känner en lättnad över att det gick fort, ett hjärtstopp, istället för vad framtiden skulle bjuda på men samtidigt känns det så orättvist. Han har lidit länge och skulle lidit så mycket mer om han fick nåt år till i livet. Min stackars lilla pappa.

@Hallonpaj
Hur är det med dig? 🌷
Själv har jag bättre början på veckan än vad helgen varit. Skönt. Känns bättre inombords. 🙏 Går verkligen upp och ner.

" And this, too , shall pass away " -
tror det är Abraham Lincolns ord.
Kom nyss att tänka på det, så är det ju.

@Hallonpaj Hej. 🤗
Tack så mycket. 💜

Länge sedan jag skrev nu men har varit inne å läst lite då och då på andras trådar!
Jag har harvat på med mitt mående och har åter igen insett att jag inte kan leva så här!
För någon vecka sedan så skrev jag ner lite känslor/tankar om allt, ikväll lämnade jag det åt honom att läsa och åkte till en kompis, han har inte hört av sig och har stängt av mobilen så nu är jag ett vrak som är orolig att han gjort något eller dragit trots att barnen då blir själv hemma!!
Kommer nog åka hem i natt och har ingen aning om vad som väntar 💔
Han har åter börjar smygdricka inte ofta eller mycket men han krossar mitt hjärta, av de 15 burkar öl så har vi ett magiskt skåp av de 10 st 3,5:orna så har 6 av dem förvandlas till starköl samt att de har förökat sig 😔
Ska försöka prata med honom igen men det känns verkligen hopplöst 💔💔

Länge sedan jag skrev nu men har varit inne å läst lite då och då på andras trådar!
Jag har harvat på med mitt mående och har åter igen insett att jag inte kan leva så här!
För någon vecka sedan så skrev jag ner lite känslor/tankar om allt, ikväll lämnade jag det åt honom att läsa och åkte till en kompis, han har inte hört av sig och har stängt av mobilen så nu är jag ett vrak som är orolig att han gjort något eller dragit trots att barnen då blir själv hemma!!
Kommer nog åka hem i natt och har ingen aning om vad som väntar 💔
Han har åter börjar smygdricka inte ofta eller mycket men han krossar mitt hjärta, av de 15 burkar öl så har vi ett magiskt skåp av de 10 st 3,5:orna så har 6 av dem förvandlas till starköl samt att de har förökat sig 😔
Ska försöka prata med honom igen men det känns verkligen hopplöst 💔💔

@Sisyfos
Precis, jag vet ju att han inte mår bra men av samma anledning för jag inget åt saken eller det gör jag massor försöker stötta på alla sätt att underlätta vardagen med barn, körning, matlagning mm
Men det är som du säger han måste ändå någonstans ta tag i sina problem 😔

@Sisyfos
Precis, jag vet ju att han inte mår bra men av samma anledning för jag inget åt saken eller det gör jag massor försöker stötta på alla sätt att underlätta vardagen med barn, körning, matlagning mm
Men det är som du säger han måste ändå någonstans ta tag i sina problem 😔

@Tröttiz
Är sällan här nu men vill bara säga hej och heja dig🌸

Du är inte ensam och du tar rätt beslut. Du tänker på din dotter och du kommer fixa detta. Skriv här. Det lättar...
Det blir bättre...

Hej. Jobbigt idag. Tänker på exet och hans tillstånd, inte bra alls med honom. 😔 Jag är frustrerad över att jag dras med, att alkohol kan ha sånt grepp. Jag liksom skriker inombords och känner mig ledsen... Mitt grubblande löser inget, men man är ju inte annat än människa. Inte så lätt låta bli att grubbla.
Ha en bra kväll, och söndag. 🌷

@bananpannkaka jag kan bara svara från mina egna erfarenheter här men det är att otrevligheterna blir värre ju mer skam den som dricker känner. De försöker i det längsta hålla det ifrån sig och anfall är bästa försvar. För mig har det gått så långt att jag måste ta mig bort från situationen. För att skydda mig från fler tykna och otrevliga kommentarer. Det är psykisk misshandel och jag har äntligen förstått att det är det.

Saknar också ord, så fruktansvärt Gros19! Hoppas även jag att du får stöd i din situation nu, och att jag kunde säga något tröstande. Men orden räcker helt enkelt inte till. Tusen varma kramar, ni är i mina tankar <3 <3 <3

Jag saknar ord ! Vad ni får gå igenom❤️
Hoppas du kan få stöd i din svåra stund.
Ber om mirakel för er❤️
Du verkar vara en så fin mamma . Ingen ska behöva gå igenom detta!
Önskar jag kunde säga något tröstande !
Kram❤️❤️❤️

Jag saknar ord ! Vad ni får gå igenom❤️
Hoppas du kan få stöd i din svåra stund.
Ber om mirakel för er❤️
Du verkar vara en så fin mamma . Ingen ska behöva gå igenom detta!
Önskar jag kunde säga något tröstande !
Kram❤️❤️❤️

Det är så illa det kan bli med min son. Frågan är om han överhuvudtaget överlever. Han har haft två infarkter, flera blodproppar i både hjärtat och hjärnan och det är risk för fortsatta proppar. Skallbenet är bortopererat för att minska trycket. Han kommer inte att kunna gå och troligen inte kommunicera. Han finns helt enkelt inte längre så känns det. Så stå på er i sjukvården, jag litade på dom och så gick det så här. Ett värdigt och proffesionellt bemötande på psykakuten kunde troligen minimerat skadorna.

Ingen trevlig känsla ❤ kan du prata om erat med nära och kära? Söka upp alanon och få stöd. Det behövs en massa kraft för att gå, så hitta på något att fylla på energi med.
Ett sätt för mig var att visulera det nya boendet, drömma om hur det skulle bli. Den där friheten man är påväg mot. Sen måste sorgen få finnas, för det är en massa sorg, för det var inte såhär det skulle bli. Tänker på dig, kram!

Jag känner mig så ensam!!

Särbehandlingen är verkligen hemsk, känner igen det. Hur är det med din son nu, Gros19? Tänker jättemycket på er. Att han såg och kunde prata lite lät ju ändå positivt. Hoppas innerligt att febern gått ner och att han inte hade hjärtmuskelinflammation, och att han mår lite bättre nu åtminstone fysiskt.
Att man inte kan lita på sjukvården är vidrigt. Och som anhörig till en vuxen person står man så hjälplös.
Här går det bara neråt, tyvärr, blir sämre och sämre. Nya LOB, akutinläggningar, leverinflammation (inte första gången)... Men ingenting tycks kunna stoppa sjukdomens kraft.
Massor av varma tankar till dig Gros, till Dearself och alla andra i liknande hemska situation.

Hej och varmt välkommen till forum för anhöriga, izza!

Vill börja med att säga att du inte överdriver och det låter som du gjort mycket för att försöka påverka honom. Tänker att namnet på din tråd säger något om vart du är på väg, inte alls konstigt att du har fått nog utifrån det du berättar.

Din man dricker mycket och har gjort en längre tid. Han säger att han dricker för du inte vill ha sex, att han måste få något roligt. Vissa gånger han blir onykter utsätter han dig för sexuella trakasserier och har gjort försök till sexuella övergrepp och är kraftigt ångerfull dagen efter. Lovar att han inte ska dricka men ändå har det fortsatt. Som du klokt frågade honom, hur tänker han göra den här gången för att hålla sitt löfte, men får inga svar.

Du undrar vad du kan göra nu. En tanke jag får är om du skulle få samtalsstöd i någon form för att kunna sortera i detta. Det kan finnas stöd via kommunen, familjerådgivning där en kan gå i enskilda samtal. Eller kanske testa att ringa Kvinnofridslinjen som är anonym och kostnadsfri 020-505050, eller Alkohollinjen som även är för anhöriga 020-84 44 48. Bara lite förslag det finns säkert annat också. Vad tänker du kring något av detta?

Jättebra att du startat en tråd här hos oss och vänt dig utåt för stöd, skriv gärna mer och berätta om det känns hjälpsamt! Du kan också skriva direkt till oss på admin under frågor om du vill få direkt kontakt om du skulle vilja det.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nu är min alkoholist trängd. Sparkar och fräser. Jag flyttar om några veckor. Önskar det var i morgon! Rätt skönt att ha kommit över värsta chocken över att behöva lämna sitt hem. Nu längtar jag mer till att skapa mitt egna hem, ett hem med lugn och ro och kärlek(till mig själv). Min man åker berg o dalbana i sitt missbruk och humör. Jag vill inte åka med där. Tycker synd om min dotter som hamnat emellan. Hoppas innerligt att hon inte tar skada. Ska göra allt jag kan för att hon ska fortsätta vara trygg!

Här är jag och läker, efter alla år med oro, bråk, hårda ord och elakheter, ja psykisk misshandel har det faktiskt varit, tvivel om jag har rätt - är det verkligen ett problem? och hat, jag har verkligen hatat demonen som kom fram. Men jag förstod inte! Jag fattade inte att det handlade om ett beroende att han blev knäpp när han drack eller dagen efter. Så idag jobbar jag med förlåtelse och titta framåt vad jag vill ha. Alla de gånger jag tänkte på skilsmässa - för så här vill inte jag ha det. Idag kan jag titta tillbaka på mig själv och säga - du förstod inte bättre. Förlåt den okunniga och ge kärlek för att inte skapa bitterhet. Idag känner jag omsorg om mig själv och kärlek till min nästa.

Jag älskar min underbara tonåring som jag bara vill det bästa. Jag kan ta lite sura miner och kommentarer med oändligt tålamod och säger ifrån när jag blir ledsen. Vi har sån härlig tid just nu och då njuter jag av det. Jag kan också ge henne mer tid nu när det bara är vi två. Jag hjälper henne inför prov, vilket hon uppskattar och tycker om. Vilket känns som att hon gillar. Jag är också ärlig med henne om vad jag känner och tänker (nja, inte precis allt), som jag tror betalar sig i lugn och ro för oss. Jag väljer också att lita på henne, går det åt skogen när hon är hos sin pappa så klarar hon det eller så ringer hon mig. Sån lättnad att kunna tänka så istället för att oroa mig vad som händer när hon är där.

Jag har också en bra kontakt med exmaken som är nykter när hon är där. Känns skönt att kunna ha vettig kontakt och oerhört skönt att slippa alkoholen. Jag behöver aldrig mer bry mig om han dricker eller inte för jag blir inte berörd. Om han sitter hemma hos sig och dricker trots avrådan från läkaren behöver jag inte gå in och rådda i det, jag bara släpper det. Så skönt. Jag kommer aldrig någonsin mer tillåta någon att misshandla mig psykiskt, så skönt att ha den insikten och också vara alert på signalerna. Kärleken är över men omsorgen och omtanken finns kvar, men det känns som att det är på ett sunt sätt. Jobbar på med det.

Så jag och dottern mår bra och det verkar som om exet vill ta tag i sitt liv. Han väljer i alla fall att dricka mycket mindre är när vi bodde ihop, skönt att se. Meditation, visualiseringar och mindfullness hjälper mig på resan.

Jag tyckte nästan dom nyktra dagarna var värst, vita knogar efter avslutad behandling. Den låga självkänslan som följer i fotspåren av för en missbrukar brukar väl visa sig med bla svartsjuka, avundsjuka. Och offerkoftan av att alla andra får dricka och ha roligt ställde till det för oss också, jag fick höra hur jag svek om jag inte stötta, kom med glada tillrop hela tiden. Själv var jag så sviken av lögnerna in i vår relation, otrohet, ilska och fyllkörningar och jag fick inte visa det minsta av dessa känslor för då tog det hus i h. Så det är ett digert arbete in i nykterhet för båda parter i en relation ❤

Hej lillalillalillasyster!

Välkommen till forumet. Vilken tuff situation du beskriver, att se ett syskon såpass illa däran att den inte kan ta hand om sig själv. Klokt av dig att du skriver här och söker stöd och tips.

Utifrån det du beskriver så låter det verkligen rimligt att din bror ska få hjälp med sin situation. Du går in och tar ett mycket stort ansvar för att åtgärda det mest akuta. Fullt förståeligt, när han är så illa däran och det inte finns någon annan med insyn och möjlighet att stötta. Trots detta undrar du hur länge han kommer kunna dricka som han gör, innan något mycket allvarligt händer. Hur mår du av detta, av att vara i denna oro och att vara ensam med ansvaret?

Du kanske redan vet detta, men det är Socialtjänsten i kommunen/stadsdelen som har ansvaret för att ge honom stöd i den situation han befinner sig. Det finns lite olika sätt och varianter de kan gå in, delvis beroende på vad din bror själv vill och behöver. Men utifrån det du berättar kan det vara så att Socialtjänsten även kan se till att han får vård även om han inte själv vill, om de bedömer att han omedelbart riskerar sitt liv genom att dricka som han gör eller att han på grund av sitt sinnestillstånd i stort inte kan ta hand om sig.

Hur ser det ut med ditt eget stöd just nu? Du skriver själv inte så mycket om ditt eget mående och hur det här påverkar dig, men många har även varit hjälpta av att få kontakt med det anhörigstöd som Socialtjänsten även kan erbjuda personer i din situation. Du är inte ensam om att vara i den här typen av tuffa situationer, och det är många som varit nöjda med stödet som går att få.

Hoppas att något av detta blev hjälpsamt för dig. Skriv gärna mer och berätta om vad du tänker och hur det går. Ibland behöver en skriva flera gånger i sin tråd för att den ska få fart.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet